Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att reglera räntenivåer och uttag av avgifter vid indrivningsverksamhet riktad mot enskilda medborgare.
Ibland hamnar människor av olika anledningar i trångmål när det gäller ekonomin. Det kan handla om arbetslöshet, sjukdom eller skilsmässa. När man då under en period inte klarar av att betala alla sina räkningar i tid skickas de idag mycket snabbt till indrivningsföretag.
Dessa företag kan helt fritt sätta nivån på kravavgifter, administrationskostnader och ränta på kapitalskulden. Avgifterna är alltid betydligt högre än i andra sammanhang och räntan sätts skyhögt. Sammantaget så rusar kravbeloppet i höjden till många gånger astronomiska belopp som blir helt omöjliga eller mycket svåra att klara av att betala.
På den i övrigt reglerade finansmarknaden råder normala och fullt acceptabla räntenivåer. Att det då ska vara räntor som i andra sammanhang betecknas som ocker anser jag helt oacceptabelt. Dessutom främjar det inte den skuldsattas möjlighet att få den privata ekonomin på fötter igen, och det finns ingen möjlighet att välja att inte betala dessa räntor på i många fall över 35 %.
Regeringen har redan givit Finansinspektionen i uppdrag att genomföra en satsning på finansiell utbildning och privatekonomisk folkbildning. Därför är det ett naturligt steg att fortsätta med att säkra skyddet för den redan skuldsatta genom att i lag reglera indrivningsföretagens prissättning och uttag av avgifter gentemot den skuldsatta.