Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda införandet av en s.k. solnedgångsparagraf vid inrättande av nya statliga myndigheter.
Under lång tid hemsöktes Sverige av en socialdemokratisk myndighetshets. ”Det råder högkonjunktur i Myndighetssverige”, skrev exempelvis tidningen Affärsvärlden (8/6 2004) efter att, efter en genomgång, ha kunnat konstatera att ett 40-tal nya myndigheter åren dessförinnan hade sett dagens ljus. Utvecklingen under den socialdemokratiska regeringsperioden renderade mycket skarp kritik från en rad olika håll.
Folkpartiet har under en lång följd av år med kraft argumenterat för att Sverige borde genomföra en omfattande reform i syfte att minska antalet statliga myndigheter. Myndighetshetsen har skapat flera problem. Det är inte bara ekonomiskt oförsvarligt; skattebetalarnas pengar ska användas på effektivast möjliga sätt.
Det har också skapat problem för enskilda och företag. Reglerna har blivit fler och krånglet ökat; varje ny myndighet måste motivera sin egen existens. Också för ledande politiska befattningshavare har det stora antalet myndigheter varit en källa till avsevärda komplikationer. Ansvarsutkrävande och kontroll har försvårats. Ytterst har det därmed också varit ett problem för demokratin.
Maktskiftet har emellertid inneburit ett rejält trendbrott. Under alliansens regeringsperiod hittills har Sverige fått 60 färre statliga myndigheter netto, enligt en sammanställning som tidningen Riksdag & Departement nyligen har genomfört (22/9). Regeringens politik har varit effektiv och lett till att utvecklingen nu synes peka åt rätt håll. Men det finns, enligt min mening, ytterligare åtgärder som bör prövas för att långsiktigt säkra att antalet myndigheter håller en rimlig nivå.
En sådan idé vore att koppla inrättandet av nya myndigheter till ett förfarande med en så kallad solnedgångsparagraf. Tanken med ”solnedgångsparagrafen” är att riksdagen eller regeringen efter en period av ett visst antal år måste fatta ett nytt beslut för att myndigheten ska få fortsätta att finnas till. Om ett sådant beslut inte fattas avvecklas myndigheten automatiskt. Det skulle sätta press på de politiska beslutsfattarna att systematiskt utvärdera och pröva en ny myndighets fortsatta existens.