Riksdagen beslutar att lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet upphävs.
Riksdagen beslutar att riva upp de ändringar i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet som antogs i och med försvarsutskottets betänkande En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet (bet. 2006/07:FöU10), samt att återgå till den lydelse av lagen som gällde före beslutet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppdrag att göra en översyn av behovet av förändringar i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet samt behovet av en ny signalspaningslag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en sanningskommission kring FRA:s tidigare misstag och felaktigheter ska inrättas.
I juni 2007 gjordes ändringar i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet som innebar att mandatet för Försvarets radioanstalt (FRA) förändrades från att gälla enbart spaning efter militära hot, till att avse spaning efter hot i en betydligt vidare mening. Vänsterpartiet kritiserade detta, men lyckades varken stoppa eller skjuta på beslutet. Den gången blev den samhälleliga debatten för oss oväntat liten.
I juni i år röstade riksdagen igenom ett lagförslag om signalspaning i kabel, den s.k. FRA-lagen, denna gång under betydligt mer uppmärksamhet. Hittills har FRA bara kunnat spana på signaler som har skickats i etern. Det har i allmänhet också ansetts att detta inte har behövt regleras och att detta inte har berörts av vårt grundlagsskydd därför att etern är fri och har varit omöjlig att kontrollera. Detta har också varit internationellt vedertaget.
Efter en livlig debatt och mycket motstånd mot lagförslaget under våren, samt en splittring bland majoritetspartierna, har regeringen på olika sätt försökt att rädda sitt lagförslag genom att föreslå påbyggnad av olika kontrollfunktioner. Vid en presskonferens den 25 september presenterades 15 förändringar som i praktiken innebär att lagen byggs om. Vänsterpartiet anser att det är fel väg att gå. Ytterligare kontrollfunktioner kompenserar inte de stora brister som lagförslaget innehåller.
Det svenska lagförslaget som röstades igenom i juni är ett av de mest långtgående förslagen i världen när det gäller möjlighet till signalspaning. Vänsterpartiet är mycket kritiskt till FRA-lagen. Rätten till respekt för privatlivet är en mänsklig rättighet och en förutsättning för demokrati. Lagförslaget har stora brister i analysen av vad förslagen innebär för den personliga integriteten och rättssäkerheten.
I skrivande stund finns det ingen ny proposition att ta ställning till, enbart uttalanden vid en presskonferens. Vänsterpartiet väljer därför att stå fast vid sin tidigare politik som vi redogör för i motionen ”En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet” (mot. 2006/07:FÖ2).
Att inte utreda frågorna ordentligt utan lösa dem vid förhandlingsbord är att ta anmärkningsvärt lätt på grundlags- och konventionsskyddade frågor. Det enda rimliga är nu att börja om från början. Vänsterpartiet anser därför att lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet bör rivas upp. Detta bör riksdagen besluta.
Riksdagen bör även riva upp de ändringar i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet som fattades i och med försvarsutskottets betänkande ”En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet ” (bet. 2006/07:FöU10), samt återgå till den lydelse av lagen som gällde före beslutet. Detta bör riksdagen besluta.
Slutligen bör en parlamentarisk utredning tillsättas med uppdrag att göra en översyn av behovet av förändringar i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet samt behovet av en ny signalspaningslag. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I debatten om FRA-lagen har det uppstått misstankar och påståenden om att FRA tidigare har brutit mot förbud mot bl.a. åsiktsregistrering och att man riktat bevakning mot enskilda personer. Det har hävdats att detta har man kunnat göra på grund av att signalspaning är oreglerad, men det är inte en rimlig ursäkt för brott mot bestämmelser som ändå finns i grundlagen och Europakonventionen.
Stor oklarhet råder även runt FRA:s samarbete och utbyte med andra stater. Vilken typ av information har förts vidare till andra staters underrättelsetjänster, i vilken grad har svenska medborgare drabbats och har utbytet även skett med icke-demokratiska stater? Genom dessa diskussioner har förtroendet för FRA självklart skadats. Detta är olyckligt, eftersom en myndighet som ska ha så stora övervakningsbefogenheter måste åtnjuta ett högt förtroende bland befolkningen, något annat är demokratiskt oacceptabelt. För att återupprätta förtroendet för FRA krävs, förutom att myndigheten självklart framöver håller sig inom lagens och internationella konventioners råmärken, att man går till botten med vad som skett genom historien. Därför bör en sanningskommission kring FRA:s tidigare misstag och felaktigheter inledas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.