Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändring av namnlagen.
Så som den nuvarande namnlagen är skriven fungerar den som en diskriminering av kvinnor.
Många kvinnor som gifter sig vill behålla sitt flicknamn, men för att familjen ändå ska få ett gemensamt namn lägger de till makens efternamn. I praktiken har de ett dubbelnamn och när de sedan får barn vill de ofta att barnen ska få samma namnkonstruktion. Då visar det sig att mellannamnet (kvinnans namn) inte får ärvas utan bara efternamnet (mannens namn).
Det innebär i praktiken att syskon kan få olika efternamn. Om en kvinna när hon gifter sig behåller sitt eget efternamn får barnet kvinnans och mannens efternamn. Om kvinnan senare bestämmer sig för att lägga till mannens efternamn (t.ex. för att förenkla en flytt utomlands e.d.) får de syskon som föds efter det enbart mannens efternamn. Så länge föräldrarna hade olika efternamn var det okej för barnen att få två efternamn, men när mamman tog pappans efternamn förvandlades hennes gamla efternamn till ett mellannamn. Mellannamn går inte att ärva, så därför får syskonen olika efternamn.
Namnlagen bör ändras så att mellannamn som tidigare varit efternamn kan ärvas.