Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om uppdragsbeskrivningar för gode mäns arbete med ensamkommande flyktingbarn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge länsstyrelserna i uppdrag att se över överförmyndarnas arbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om gode män för ensamkommande flyktingbarn.
Det kommer många ensamma flyktingbarn till Sverige och antalet ökar. Under 2005 och 2004 kom ca 400 barn per år. Förra året kom 1 267 barn, prog-noserna för i år pekar åt samma håll. De flesta har flytt från krig och kaos i konflikthärdar som Irak, Somalia och Afghanistan.
Ett barn som kommer till Sverige utan vårdnadshavare eller annan person som trätt i vårdnadshavarens ställe ska, enligt lagen om god man för ensamkommande barn, få en god man. En god man går in som förmyndare och vårdnadshavare i föräldrarnas ställe, men ska inte ha den faktiska omvårdnaden om barnet och har inte heller någon försörjningsplikt gentemot barnet.
Den gode mannen är en mycket viktig person för barnet. Han eller hon har stora möjligheter att påverka barnets situation samt att gripa in om barnet far illa. Det är viktigt att den gode mannen har förståelse för de behov som barn och ungdomar har i olika åldrar, inte minst vad gäller barn och unga som har utsatts för traumatiska upplevelser tidigare i livet. Den gode mannen ska kunna arbeta aktivt för barnets bästa och stå i förbindelse med de myndigheter, organisationer och personer som barnet kommer i kontakt med. Det är också bra om den gode mannen känner till den kultur som barnet kommer från för att övergången till det svenska samhället ska bli så smidig som möjligt. Uppdraget som god man för ett ensamkommande barn kan således bli mycket omfattande och ställer höga krav på både kompetens och möjlighet att ställa upp tidsmässigt.
På flera håll i landet råder stor brist på gode män och trycket på den kommunale överförmyndaren som ska rekrytera är stort. En del gode män har också alldeles för många uppdrag. Meningen är att uppdraget ska utföras utöver ens ordinarie arbete och att det då finns gode män med bortåt 20 uppdrag är orimligt.
Därför behöver en uppdragsbeskrivning med riktlinjer för de gode männens arbete snarast tas fram, samt tydliga kriterier fastställas för hur de gode männens kompetens och lämplighet ska bedömas. I samband med detta bör behovet av lagstiftning eller andra riktlinjer som begränsar antalet uppdrag som en god man kan ha vid ett och samma tillfälle ses över. Kommunens överförmyndare måste tillföras ekonomiska resurser som gör det möjligt för dem att lägga ordentligt med tid och kraft på att rekrytera lämpliga gode män för ensamkommande barn samt möjligheter att regelbundet stödja dessa personer med utbildning och handledning.
Landets länsstyrelser bör få ett särskilt uppdrag att vid sina framtida kontroller av överförmyndarnas verksamhet se över hur överförmyndarna idag sköter sitt uppdrag att rekrytera och utse gode män till de ensamkommande barnen.