Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att mekanismer måste utvecklas för hyresmarknaden som gör att del av bovärdet även kan komma samhället och de boende till del.
Den globala finansiella ekonomiska krisen handlar om att ägare till värden, oftast i form av andelar i värdepapper, förväntar sig att någon inom rimlig framtid skall vara beredd att betala mer för denna tillgång än det man själv har betalat – detta eftersom det enbart handlar om en kris för så kallade tillgångar som har införskaffats med lånade pengar. Att oron sedan gör att även den med obelånade tillgångar kan drabbas är en annan sak och har egentligen inte med krisen att göra utan är en av många följdeffekter av spekulatörernas kris.
Även fastigheter är till viss del inblandade i denna spekulativa värdebubbla. För hyresfastigheter, vilket denna motion enbart handlar om trots den yviga inledningen, innebär det att hyresnivåerna har pressats upp orimligt mycket. Värdet på hyresfastigheter i attraktiva områden baseras på de förväntade hyresnivåer man tror sig kunna ta ut. Dessa hyresnivåer är i sin tur till stor del beroende av något man kan kalla för bovärde. Eftersom hyresgästen enligt gällande regler inte har möjlighet att sälja sin hyresrätt så är hyresgästens värdering av hyresrätten inte ett spekulationsvärde utan enbart ett bovärde. För den som äger eller har för avsikt att köpa hyresfastigheten så är dock detta bovärde i praktiken ett spekulationsvärde.
Frågan är då i vilken utsträckning ägaren skall ha rätt att profitera på detta bovärde. Om bovärdet enbart vore något som fastighetsägaren skapar så vore saken enkel; då är det fastighetsägaren som äger bovärdet. Men så förhåller det sig inte. Bovärdet är en kompliserad mix av både kommunala och privata komponenter.
Kommuner skapar bovärden åt fastighetsägare när de förbättrar kollektivtrafiken i området, när de förskönar parker, när de ökar tillgängligheten till kommunal service, när de intensifierar städningen och så vidare. Staten kan öka bovärden genom ökad grad av polisnärvaro om området har behov av det. De boende bidrar kanske mest till bovärdet. Fel hyresgäst kan förstöra en hel trappuppgång och några störande hyresgäster kan förstöra ett helt område brukar det sägas från fastighetsägarnas sida. Men att rätt hyresgäster gör att grannarna känner sig trygga och utvecklar aktiviteter i området hör man sällan fastighetsägarna påpeka. Det så kallade bovärdet består kanske till hälften av livet i området där lägenheten ligger. Om man konstaterar detta så kan man verkligen fundera på om det är bra för ekonomistyrningen om en fastighetsägare kan kapitalisera något som inte är ägarens egendom och som han/hon inte heller kan påverka i någon större utsträckning. Frågan om att hyressättningen i ökad utsträckning skall påverkas av subjektiva värden gör denna frågeställning högst aktuell.
Den kommunala delen i bovärdet är uppenbart stor. Även staten bidrar till att bygga bovärden till vissa delar. Att därför helt släppa en värdering till en fråga mellan fastighetsägare och hyresgäster blir inte bra. Det är inte heller självklart att det är sunt ur ett samhällsperspektiv att överlåta till hyresgästerna att själva värdera sin del i bovärdet. Risken finns att köpstarka grupper inom kollektivet lyckas driva upp bovärdet onödigt högt. Detta är nämligen även det en form av bubbla trots att de som hyr inte äger sitt bovärde i verklig mening, de hyr del av det samtidigt som de är en del av det. Det är denna bubbla som nu tvingar många som bott i innerstäder att på ålderns höst flytta från sina invanda områden ut till förorter med lägre bovärden. Detta tvingas de till trots att det egentligen är dessa individer som till stor del har skapat dessa bovärden genom sina liv i dessa områden.
Ett sätt att bromsa spekulation i bovärden och därmed inte tvinga människor att flytta på grund av avkastningskrav på subjektiva och högst tvivelsamma värden vore att med hjälp av ett värderingssystem identifiera vilka delar av bovärdet som tillhör de boende och det offentliga samt självklart även fastighetsägaren. Dessa värden skulle då kunna hanteras öppet i hyressättning. Den boende skall då självklart inte betala hyresvärden för sin egen del i bovärdet och inte heller skall fastighetsägaren kunna ta betalt för det som hyresgästen och kommunen levererar i form av bovärden. Hyresnivåerna skulle då enbart blåsas upp av spekulationsförväntningarna på det verkliga fastighetskapitalet och inte därutöver av förväntningarna på värdeökning av hyresgästernas och det offentligas andel av bovärdet.
Riksdagen bör ge till känna för regeringen som sin mening vad som anförts ovan om att staten bör utveckla mekanismer för hyresmarknaden som gör att del av bovärdet kan tillgodoräknas samhället och de boende samt att ha som mål att därmed minska spekulationsinslaget i hyressättningen mellan parterna.