Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utforma arvslagstiftningen så att den efterlevande partnerns intressen bättre tas till vara i förhållande till särkullbarns rätt att få ut sin laglott.
Särkullbarns rätt att utfå sitt arv vid förälders död kan i vissa fall skapa problem för den efterlevande makan/maken. Framför allt gäller det när tillgångarna i dödsboet i huvudsak består av värdet på en fastighet som utgör den efterlevandes bostad. I de fallen kan den efterlevande bli tvungen att sälja fastigheten, och principen om att få sitta i orubbat bo förändras. Parets gemensamma barn har inte rätt att kräva ut sin del av arvet just med hänvisning till principen om orubbat bo.
Rent tekniskt kan Skatteverkets bouppteckningspapper användas och en ny kolumn införas på den, där särkullbarnen fyller i att de medverkar till att den efterlevande makan/maken ges rätt att bo kvar till sin död och att särkullbarnens laglott garanteras genom någon form av bankgaranti.
Den bakomliggande argumentationen för dagens regelsystem är att särkullbarnens del av arvet ska garanteras genom rätten att få ut arvet vid förälderns död. Om samma regler som gäller för de gemensamma barnen skulle gälla för särkullbarnen finns risk för att arvet skulle kunna försvinna, genom gåvor och andra transaktioner.
Det vore önskvärt om ett regelsystem utformades på så sätt att både särkullbarnens och den efterlevandes intresse tas till vara. Detta kan ske genom att särkullbarnen inte har rätt att få ut sin del av arvet förrän den efterlevande avlider, samtidigt som deras arvsrätt garanteras genom införande av någon form av bankgaranti. Därför bör regeringen se över möjligheten att utforma arvslagstiftningen så att den efterlevande partnerns intresse bättre tas till vara i förhållande till särkullbarns rätt att få ut sin laglott. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.