Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om lagstiftning för omvandling av befintliga bostadsrätts- och hyreslägenheter till enskilda ägarlägenheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en sådan ändring av fastighetsbildningslagen (1970:988) som innebär ett avskaffande av 3 kap. 1 a § första stycket 4 om att fastighetsbildning som medför att en tredimensionell fastighet nybildas eller ombildas endast får ske om fastigheten, om den är ägnad åt bostadsändamål, är ägnad att omfatta minst fem bostadslägenheter.
Att äga sin bostad innebär för många människor en social trygghet som inte kan mätas i pengar. Att veta att bostaden är ens egen och att staten har en lagstiftning som backar upp ägandet är en trygghet för många som bor i eget hus, så kallat egnahemsboende. Med nuvarande svensk lagstiftning är det inte möjligt för människor som av olika skäl föredrar att bo i lägenhet att äga sin bostad. Hyresrätt med besittningsrätt eller bostadsrätt motsvarar inte kraven för dem som ser ett värde i ägandet.
Det enda alternativet för den som vill investera i en egen lägenhet är i dag upplåtelseformen bostadsrätt. Men som medlem i en bostads- eller bostadsrättsförening köper man sig endast rätt till nyttjande av en lägenhet i sin förening. Den som vill äga sin bostad i Sverige är i dag hänvisad till att köpa villa eller radhus. Varför ska det inte finnas samma möjlighet till ägande för lägenheter som det gör på bostadsmarknaden i övriga Europa?
Den 28 april 2008 kom Justitiedepartementets lagrådsremiss där det föreslås ett införande av lagregler som gör det möjligt att inrätta ägarlägenheter för nyproduktion från och med den 1 april 2009.
Regeringens vilja att införa ägarlägenheter är mycket glädjande. Den svenska bostadsmarknaden har hittills saknat boendeformen ägarlägenheter som finns i bl.a. Norge, Danmark, Finland, Belgien, Tyskland och Nederländerna. En ägarlägenhet förvärvas på samma sätt som en villa: köparen finansierar själv affären i bank, med lägenheten som säkerhet, och blir ägare till sin egen del i fastigheten.
I promemorian Ägarlägenheter, den 28 april 2008, klargör regeringen att man endast avser göra det möjligt att bilda ägarlägenheter vid nyproduktion. Detta inskränker många medborgares möjligheter att själva få förvalta sin egendom och att självständigt få välja lämpligt upplåtelsealternativ för sin bostad.
Regeringen bildar sin uppfattning utifrån den statliga utredningen Att bilda ägarlägenheter (SOU 2002:21). Där möter förslaget om att det inte ska gå att omvandla sin befintliga lägenhet till ägarlägenhet stark kritik från flera sakkunniga remissinstanser, bl.a. Riksbanken, Sveriges Byggindustrier, och Fastighetsägarna Sverige.
Det är positivt att regeringen ger svenskar möjligheten att stå på egna ben på bostadsmarknaden, dock bör man även ge dagens lägenhetsinnehavare chansen till ombildning. Inte bara boende i framtida nybyggen bör ges möjligheten att utnyttja denna viktiga reform utan också boende i befintliga bostads- och hyresrätter.
Ett nödvändigt och betydande steg mot införandet av ägarlägenheter har tagits genom att tredimensionell fastighetsbildning sedan den 1 januari 2004 är möjlig. Snart införs ägarlägenheter vid nyproduktion. Det är nu dags för nästa steg, vilket bland annat förutsätter ett upphävande av den omotiverade bestämmelsen i fastighetsbildningslagen som kräver att tredimensionella fastigheter omfattar minst fem bostadslägenheter. Vi anser att det är viktigt att regelverket för tredimensionell fastighetsbildning utformas så att det kan anpassas till ett regelverk för ägarlägenheter. En gräns om minst fem lägenheter för tredimensionell fastighetsbildning förhindrar ägarlägenheter och bör därför avskaffas.
I villaområden, på landsbygden eller i skärgården kan positiva effekter uppnås om möjlighet skapas för större småhus att uppdelas i flera fastigheter. När lagen om tredimensionella fastigheter diskuterades fanns förhoppningar om att den nya lagen skulle kunna innebära en lösning för äldre och ensamstående som skulle vilja bo kvar i sitt hus på landsbygden eller i skärgården men som har begränsade resurser att göra detta. Med en lagstiftning för ägarlägenheter skulle exempelvis övre halvan av huset kunna säljas, vilket borde vara attraktivt särskilt i områden med bostadsbrist. Om del av fastigheten säljs till fritidsboende bereder det möjlighet för bofasta att bo kvar samt för arving-ar att lösa ut syskon.