Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om efterlevande makes skydd beträffande arvsrätten för särkullbarn.
I 3 kap. ärvdabalken finns särskilda regler om makars arvsrätt. Reglerna innebär att när en make går bort har de gemensamma barnen inte rätt till arv förrän båda föräldrarna har avlidit. Syftet har varit att skydda den efterlevande som tidigare kunde bli tvungen att gå från hus och hem när barnen krävde sin del av arvet, inte minst när en fastighet funnits i den gemensamma egendomen.
Om makarna har barn som inte är gemensamma, så kallade särkullbarn, är dock den efterlevande fortfarande oskyddad. Barnen till den avlidne har då rätt att omedelbart få ut sin del av arvet, vilket gör att den fastighet som den efterlevande bor i kanske måste säljas.
Det innebär att i en familj där det finns både ett gemensamt barn och ett särkullbarn, kan särkullbarnet kräva sin andel av arvet omedelbart, medan det andra barnet måste vänta tills båda makarna har avlidit.
Detta är orimligt för den efterlevande. Det är av vikt att den efterlevandes rätt stärks i förhållande till särkullbarn och att den efterlevande därför ska behandlas på ett likartat sätt, oavsett om den efterlevande har egna barn eller särkullbarn.
I de fall det är fråga om barn under 18 år strider denna olikhet i behandling mot FN:s barnkonvention. Lagen bör ändras så att bröstarvingar kan kräva sin andel av arvet först när båda makarna har avlidit, även när det gäller särkullbarn.