Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att öka andelen kvinnor i privata bolagsstyrelser genom att pröva en temporär kvoteringslösning.
Bara en av 30 svenska kvinnor har chefsjobb. Det kunde vi läsa i en av våra större dagstidningar i mitten av maj 2008. Sverige ligger långt ned i Europarankningen över andelen kvinnliga chefer. Under 2000-talet har Sverige rasat fem placeringar – till plats 16 i Eurostatsrankning. Det går alltså bakåt för svensk jämställdhetspolitisk.
Erfarenheten och en lång, lång kamp för jämställdhet visar att det inte är något som kommer av sig själv. Det ser vi inte minst när det gäller skillnaden i löner mellan kvinnor och män.
I dagens samhälle har kvinnorna ofta högre utbildning än männen. Trots det går det mycket, mycket trögt för kvinnor att få tillgång till styrelseplatser.
Norge har infört en kvoteringslösning. Varför kan vi inte göra det i Sverige? Varför är det så svårt att under en period också testa en sådan modell också i vårt land?
Alla tycks i teorin skriva under på att det behövs en mångfald även på beslutsnivå med balans mellan antalet kvinnor och män. Är man överens om målet borde man också kunna vara överens om lösningar. Men tyvärr är skillnaden stor mellan teori och praktik.
I bolagsstyrelser återfinns ofta män med likartad bakgrund. Det är en av anledningarna till att det är så viktigt att öka kompetensen i styrelserna och bredda kompetensen med människor som har olika bakgrund, erfarenheter och en jämn könsfördelning. Det skulle såväl styrelserna som samhället vinna på.
I förlängningen är jämställdheten i bolagsstyrelserna också en fråga om demokrati. Eftersom ekonomiska resurser ger reellt politiskt inflytande betyder det att även den politiska makten blir snedvriden till mannens fördel. För att inte jämställdheten ska undergrävas måste därför jämställdhetsidealen aktivt tillämpas även i den ekonomiska sfären.
Sverige har betraktats som ett föregångsland i jämställdhetsarbetet. Detta arbete har drivits under lång, lång tid och i viss mån gett resultat. Vi kan dock konstatera att jämställdheten i dagens Sverige går kräftgång. Det låga antalet kvinnor i ledande befattning är ett exempel. Införandet av vårdnadsbidrag är ett annat.
Vi måste bli tydliga i jämställdhetsarbetet. Låt oss visa att vi menar allvar och vågar pröva en temporär kvoteringslösning i styrelserummen.