Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förstärkt trafikskadeersättning.
Det anmäls varje år 50 000 till 55 000 fall av personskador som uppkommit i trafiken till försäkringsbolagen. Den ersättning som ges för personskador i trafiken lämnas i form av trafikskadeersättning i enlighet med trafikskadelagen från 1975.
Trafikskadenämnden har funnits sedan 1936. Nämndens uppgift är att verka för enhetlig och skälig personskadereglering i trafikförsäkringen. Trafikskadenämnden är knuten till och finansieras av Trafikförsäkringsföreningen, vilken finansieras av försäkringsbolagen. Trafikskadenämnden består av jurister, representanter för de fackliga organisationerna samt representanter för försäkringsbolagen. Vid reglering av skador och om skadan överstiger en bedömd invaliditet på tio procent måste försäkringsbolaget rådfråga nämnden. Om invaliditeten bedöms att vara under tio procent finns inte denna skyldighet. Försäkringsbolaget kan lyfta upp frågan till nämnden, vilket den skadade inte kan. Den skadades tvist om ersättning från försäkringsbolaget kan dra ut på tiden, och det finns fall där slutreglering inte har ägt rum efter sju år av väntan. Det står alltså klart att den som skadats har ett underläge gentemot försäkringsbolaget i fall med tvister samt att den skadade inte heller har möjlighet att föra frågan vidare till trafikskadenämnden. Med anledning av det ovan anförda anser jag att den skadade måste få en betydligt starkare ställning i förhållande till försäkringsbolagen vid reglering av ersättning av personskador som uppkommit i trafiken.