Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att rutinerna kring hanteringen av lagfarter bör bli säkrare för att förebygga bedrägerier.
Fastigheter utgör en allt värdefullare tillgång, och det gör att intresset för bedrägerier i form av ”kapningar” av fastigheter grundade på förfalskade köpehandlingar riskerar att öka.
Det handlar alltså om att man med hjälp av förfalskade köpehandlingar ”kapar” en villa för att kunna belåna den eller sälja den vidare, utan att den verklige ägaren har en aning om vad som pågår. Vid lagfartsärenden granskas endast att handlingarna är formellt riktiga, medan det inte görs någon direkt kontroll av om handlingar och underskrifter är äkta eller förfalskade.
Denna typ av bedrägerier drabbar på många olika sätt. Risk finns att staten åläggs skadeståndansvar för felaktiga lagfarter, att kreditgivare förlorar pengar genom falska säkerheter, och att köpare luras att köpa kapade fastigheter. Det rättmätige ägaren tvingas också anlita juridiskt kunnig hjälp för att skydda sin äganderätt och kan tvingas till långvariga processer. Med tanke på lagfartskostnadernas storlek har alla svenska fastighetsägare rimligen rätt att förvänta sig att lagfartssystemet inte inbjuder till bedrägerier.
Ett system där inskrivningsmyndigheten skickar ett meddelande till den förre ägaren i samband med att lagfart ändras skulle försvåra dessa bedrägerier. En viss fördröjning mellan ansökan om lagfart till dess lagfart beviljas skulle också öka möjligheten för en drabbad fastighetsägare att reagera. Båda dessa förslag skulle medföra ökad säkerhet i lagfartshanteringen till en mycket ringa kostnad.