Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att reglerna för finansiering av omfattande bostadsanpassning av småhus bör ses över.
Äldre personer och personer med funktionsnedsättning har idag högst rimliga skäl att få hjälp med anpassning av sina bostäder för att kunna leva ett normalt liv. I de flesta fall hanteras detta också på ett rimligt sätt, även om många kommuner upplever att kostnaderna för bostadsanpassning ökar snabbt och tar resurser från annat.
I vissa fall får bostadsanpassningen dock orimliga konsekvenser för den kommun som skall betala. Det gäller när man måste bygga nya bad- eller duschutrymmen, nya toaletter och liknande i småhus där den gamla standarden är mycket låg. Många uppfattar det som helt orimligt att ett mycket slitet badrum med 50 år gammal utrustning skall byggas om och kaklas till ett modernt badrum på skattebetalarnas bekostnad. När fastigheten senare säljs ökar värdet givetvis kraftigt på grund av renoveringen av badrummet – det är en av de dyraste renoveringar man kan göra i ett hus.
I de fall där fastighetens ägare dessutom har en god egen ekonomi känns det än mer stötande att skattebetalarna skall stå för kalaset.
Det borde gå att införa ett system där den behövandes egen inkomst och förmögenhet påverkar hur mycket samhället skall bidra med när det gäller ren standardhöjning av den behövandes egen fastighet. I de fall den behövande saknar egna medel borde även någon form av lånefinansiering kunna övervägas där skattebetalarna betalar renoveringen men får tillbaka pengarna med ränta den dag fastigheten överlåts.