Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om översyn av namnlagen.
Namnlagen (1982:670) reglerar i Sverige boende svenska medborgares skyldigheter och rättigheter i frågor om personnamn. Namnlagen gäller även nordiska medborgare bosatta i Sverige och behandlar på vilket sätt en person kan förvärva ett efternamn respektive förlora rätten till ett efternamn.
Tidigare har bindestreck mellan två efternamn använts för att markera en högre klasstillhörighet, vilket stoppades genom 1901 års namnlag. Gällande lag från 1982 tillåter att den ena parten i äktenskapet behåller sitt efternamn som mellannamn. Genom detta ges möjlighet till två namn, vilka skrivs utan bindestreck. Den möjligheten skall givetvis fortsatt finnas.
Kombinationen av namn ärvs emellertid inte, utan bara det av de två som är efternamn. Människor betraktar sitt mellannamn som efternamn, och då bör det också få vara det: Barn med föräldrar med olika efternamn ärver naturligt moderns. Idag är det vanligt att parterna i ett äktenskap väljer att behålla sina respektive efternamn. Det är därför hög tid att se över och modernisera den byråkratiska innovationen med mellannamn, vilket aldrig nått folklig förankring. Vi bör skapa möjlighet för makar att använda två namn vilka båda är efternamn och ärvs av barnen. Denna fråga är synnerligen angelägen.