Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av bostäder för äldre.
Den framtida bostadspolitiken berör i högsta grad våra äldre medborgare. Om något årtionde ökar behovet av bra bostäder för äldre dramatiskt och det är redan nu, på många håll, brist på lägenheter.
En stor del av nuvarande nyproduktion är dessutom dyra bostadsrätter utom räckhåll för pensionärer med vanliga inkomster.
Ska äldre människor få en verklig valfrihet i boendet krävs olika insatser från samhällets sida. Det behövs både fler särskilda boenden och trygghetsboenden och fler tillgängliga bostäder och boendemiljöer i det vanliga bostadsbeståndet.
Pensionärernas Riksorganisations (PRO) syneförrättning av bostadsmiljöerna visar också att tillgängligheten har stora brister. Äldre människor med nedsatt rörelseförmåga blir många gånger fångna i sina lägenheter och kan bara komma ut i den mån de får hjälp. Även inne i lägenheten ryms åtskilliga hinder i form av smala dörrbredder, trösklar och alltför små toalettutrymmen för att det ska ge en god komfort åt dem som behöver gånghjälpmedel eller rullstol.
Ska vi kunna tala om en verklig valfrihet i boendet måste personer också kunna bo kvar i sin gamla bostad under goda förhållanden. Dåliga boendevillkor kan tvinga människor att lämna sin invanda miljö där de trivs och känner sig hemma.
Det måste därför ställas krav på skärpta regler i byggnadslagstiftningen vad gäller tillgänglighet.
Vid upprustningar av gamla bostäder måste otillgängliga miljöer, så långt det är möjligt, byggas bort.
Det finns all anledning att i det sammanhanget fundera över hur samhällets stöd vid till exempel installation av hissar ska kunna se ut.
Behovet av både en upprustning och nyproduktion av goda och tillgängliga bostäder för äldre är alltså stort, och samhällets ansvar för detta vilar tungt.
Tillgängligheten handlar också om samhällsplanering, alltifrån närhet till offentlig och kommersiell service och åtgärder i utemiljön.