Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om översyn av åtgärder i fråga om vanvårdade byggnader och andra anläggningar.
Många kommuner har satsat stora resurser för att rusta upp centrumområden, ofta tillsammans med en engagerad centrumhandel. Men i centrumkärnor i vårt land finns ofta några direkt ovårdade hus.
Det ger ett inte bara ett dåligt intryck utan har också andra negativa effekter på omgivningen, t.ex. förstörelse av andra hus och anläggningar i området.
Bostadsförvaltningslagen (1977:792) medger ingripande mot en fastighetsägare som missköter sina hyresfastigheter. Om fastighetsägaren försummar vården av fastigheten eller om det på annat sätt framgår att han inte förvaltar fastigheten på ett för de boende godtagbart sätt (2 §) kan ansökan om särskild förvaltning sökas av bl.a. kommunen.
Kommunerna har instrument att använda som påtryckning mot andra fastighetsägare enligt plan- och bygglagen där det framgår att byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick (PBL 3 kap § 13), och om ägaren eftersätter underhållet kan kommunen förelägga denne att vidta nödvändiga åtgärder (10 kap § 15). Äganderätten är ju dock stark i svensk lagstiftning och ger fastighetsägaren stora möjligheter till överklaganden och förhalande av ett ärende. Samhällets verktyg för att kräva att husen är vårdade är med andra ord väldigt svaga. Processen vid krav på upprustning av hus bör effektiviseras och handläggningstiderna måste förkortas. Det bör finnas anledning till mer övergripande överväganden i lämpligt sammanhang vad gäller åtgärder i fråga om vanvårdade byggnader och andra anläggningar.