Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om begränsningar av tillgången till patientjournaler för t.ex. försäkringsbolagens åtkomst och lagring.
När man tecknar en individuell personförsäkring, ger man en generell fullmakt till försäkringsbolaget när man skriver under hälsodeklarationen. Det ger bolaget en långtgående rätt att hämta och ta del av hälsoinformationen från bl.a. patientjournaler och Försäkringskassan. Fullmakten är inte tidsbegränsad eller begränsad till offentliga vårdgivare, och det gäller även ifall journaluppgifterna inte är relevanta för den tagna försäkringen.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag följt upp tillämpningen av bestämmelserna om genetisk information i försäkringssammanhang i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. som trädde i kraft den 1 januari 2007. Socialstyrelsen reagerade bl.a. på hur försäkringsbolagen hämtar in och hanterar patientjournaler, som normalt är sekretessbelagda inom hälso- och sjukvården.
Den kom fram till följande.
Informationen från exempelvis patientjournaler bevaras av försäkringsbolagen även om försäkringsansökan avslås, sökande återkallar sin ansökan eller om kunden slutar att betala en personförsäkring. Därför bör det regleras i lag att försäkringsbolagen regelbundet måste gallra sådana uppgifter och även redovisa sina rutiner för att avidentifiera eller förstöra den genetiska informationen.
Regleringen kring hur försäkringsbolagen hanterar information från patientjournaler behöver stärkas. Det är inte rimligt att försäkringsbolagen kan behålla hälsoinformation och patientuppgifter från hälso- och sjukvården för så lång tid. Det gäller särskilt om försäkringstagaren säger upp försäkringen och avslutar sina relationer med ett bolag. En begränsning för hur länge ett försäkringsbolag kan spara patientinformation behövs.
Den personliga integriteten står över försäkringsbolagen.
Med otydligheter och risken att personliga sjukdomshistorier sprids finns en risk att patienter, som känner till konsekvenserna av den generella fullmakten, inte berättar hela bakgrunden eller talar om alla sina symtom eller sjukdomstillstånd för läkarna av oro för att inte kunna teckna personförsäkring senare. Om patienter dras sig för att prata med läkarna försvårar det behandlingen, och i förlängningen hotar det patientsäkerheten.