Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förändringarna i a-kassan.
Sedan den borgerliga regeringen genomförde kraftiga försämringar har nära 500 000 människor lämnat a-kassan. Den sänkta ersättningen från 730 till 680 kr om dagen de 100 första dagarna, därefter ytterligare sänkningar av ersättningsnivåerna till först 70 procent och sedan 65 procent har fått effekterna att försäkringsskyddet urholkats. Detta tillsammans med kraftigt ökade egenavgifter har lett till stora avhopp från a-kassan.
Regeringen gör nu bara skenbara förändringar av a-kassan. Den ”återställare” som regeringen nu föreslår är bara en sjättedel av den höjning som regeringen tidigare genomfört. Många av de fackförbund som fått den kraftigaste höjningen får ingen sänkning alls, eftersom de ligger över taket på avgiften (300 kr) Det gäller t ex Hotell- och restaurang, Fastighets, Musikerna, Teaterverksamma. Före höjningen var avgiften efter skatt cirka 60 kr i månaden. Den är nu i LO-förbunden mellan 155 och 415 kronor i månaden. Det kommer inte att få dem som lämnat a-kassan att komma tillbaka. Det kräver en lägre egenavgift och en a-kassa som ger ekonomisk trygghet. Nu är det bara omkring 25 procent av löntagarna som kan försäkra 80 procent av sin lön i arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetslöshetsförsäkringen är en viktig del av den svenska modellen. Arbetslöshetsförsäkringens syfte är att göra strukturomvandlingen ekonomiskt rimlig både för löntagaren och arbetsgivaren genom att ge ekonomisk trygghet och hålla uppe efterfrågan i ekonomin när arbetslösheten ökar samt motverka en press nedåt på lönerna. En solidarisk arbetslöshetsförsäkring med goda ersättningsnivåer är av stort samhällsekonomiskt värde.
Den kraftiga höjning av egenavgiften som regeringen genomfört innebär att löntagarna får betala a-kassan två gånger. Den överfinansiering som det innebär gör att löntagarna får vara med och betala skattesänkning för dem som tjänar mest.
Den slopade avdragsrätt för fackavgiften och a-kassan som genomförts innebär inte bara ökade kostnader för löntagarna, den är också djupt orättvis. Arbetsgivarna får till skillnad från de anställda behålla sina möjligheter till avdrag.
De grupper som har svårast att klara försämringarna är de med små ekonomiska marginaler som därför inte har råd att betala de kraftigt höjda avgifterna. Att man har infört ytterligare två karensdagar och begränsat rätten för deltidsarbetande att stämpla upp till heltid till 75 dagar är fel väg att möta den lågkonjunktur som sveper över landet.
Vi som är riksdagsledamöter och LO-medlemmar ser med stor oro på regeringens politik.
En halv miljon svenskar har lämnat a-kassan sedan den borgerliga regeringen tillträdde. När lågkonjunkturen nu rullar in riskerar ett stort antal människor att inte ha något annat skyddsnät än socialbidrag om de blir arbetslösa. Då är inte en 50-lapp tillräcklig för att vända medlemsflykten.