Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om framtidens arbetsförmedling.
Den nuvarande regeringen har under de två år som gått från valet gjort stora förändringar i vilka förutsättningar arbetsförmedlingen har att jobba med de arbetssökande och att få ut dessa i sysselsättning. Ett mode ord som regeringen använt sig av under denna förändring har varit att man från arbetsförmedlingens sida ska ”matcha” i större utsträckning än vad man gjort tidigare. Om detta råder det nog inga stora skillnader i synen på vikten av att matcha eller att få ut så många som möjligt i arbete.
Men när man sedan tar en titt på vilka förutsättningar man har fått för att lyckas med de nu nya uppgifterna visar det sig att här har regeringen dragit undan en massa verktyg som tidigare fanns att tillgå för att uppnå en mer resultatinriktad matchning. Verktygen som idag saknas är mer resurser till tidiga insatser så att arbetssökande inte hamnar i olika garantiinsatser och att man från dag 1–300 har möjlighet att möta arbetssökande mycket tidigare än man gör idag.
Sedan så handlar allt som arbetsförmedlingen gör och ska göra om att upprätthålla arbetslinjen. Därför är också ungdomssatsningarna tveksamma med tanke på regeringens retorik om att man värnar just arbetslinjen. Idag så måste en ungdom vänta i 90 dagar på att bli inskriven som arbetssökande och sedan ytterligare 90 dagar för att bli inskriven i ungdomsgarantin. Sammantaget så ska ungdomar vänta i sex månader för att få tillgång till resurser i form av verksamma verktyg för att ställa om alternativt så snabbt som möjligt ta sig ut på arbetsmarknaden. Sex månader är en lång väntan på en tydlig politik som bygger på tänket om en tydlig arbetslinje. Även här så är tidigare insatser att föredra framför regeringens nu så passiva inställning till arbetslinjen.
Som handläggare idag på arbetsförmedlingen så förväntas man att matcha de arbetssökande så snabbt som möjligt till passande arbetsuppgifter. Men för att detta ska vara möjligt så krävs det mer tid idag av handläggarna att vara ute hos olika arbetsgivare och sälja in arbetssökande. Detta ska kombineras med ett ökat inslag av administration på de senaste åren. Nu senast så ska arbetsförmedlingarna och deras handläggare sköta administrativa uppgifter för de kompletterande aktörerna, de privata alternativen till arbetsförmedlingen. Det kan röra sig om att plocka fram arbetssökande hos arbetsförmedlingen som sedan de kompletterande aktörerna anvisar till en arbetsgivare. Detta tar då den privata förmedlingen betalt för men det är arbetsförmedlarna som gör det administrativa jobbet. Allt detta krångel har den nuvarande regeringen lyckats bygga in i den verksamhet som ska matcha och anvisa som det heter.
I framtiden borde det i stället vara så att om man måste ha alternativa förmedlingar så bör de bära sina egna kostnader fullt ut. Då bör dessa ta hela sin egen verksamhet vad avser administration och matchning och anvisning av alla kategorier arbetssökande och inte bara de redan självgående individer som man idag inriktat sig på att förmedla jobb till.