Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en sökande under de 100 första ersättningsdagarna i en ersättningsperiod i a-kassan har rätt att begränsa sig till att söka lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet.
Efter den 1 juli 2007 har rätten för en sökande att under de 100 första ersättningsdagarna i en ersättningsperiod begränsa sig till att söka lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet försvunnit. Det är ännu för tidigt att utvärdera vilka effekter lagändringen haft, men vi menar att det sänder ut en signal som inte är rimlig i en välfärdsstat och att lagen därför bör rivas upp.
Det verkar som om den borgerliga regeringen lever i villfarelsen att inga arbetslösa personer vill ha ett nytt arbete innan de utnyttjat hela perioden med rätt till a-kassa. Regeringen tycks anse att varje person gör allt som står i dess makt för att suga ut varje a-kassekrona innan man är beredd att ta ett nytt jobb.
I verkligheten är det precis tvärtom. En förkrossande majoritet av de arbetslösa gör allt vad som rimligen kan begäras av dem för att få jobb med anständig lön och rimliga arbetsvillkor i övrigt. Många är också de som med liv och lust begivit sig till annan ort för att med glädje ta ett nytt jobb. Dessutom är a-kassan så låg idag att få kan leva drägligt på den.
Men livssituationen för de flesta är inte sådan att man från en dag till en annan fullständigt kan förändra sitt liv. Vi är sociala varelser som på mer än ett sätt lever i förhållande till medmänniskor. Män och kvinnor har ansvar för familjemedlemmar, släkt och vänner. Barn ska lämnas och hämtas på förskolan, köras till fritidsaktiviteter och nattas när det är dags att lägga sig på kvällen.
Det är därför rimligt med en viss tid för omställning som gör det möjligt att veckopendla eller flytta till annan ort utan att priset blir att livet fullständigt havererar. Det kan inte vara rimligt att småbarnsföräldrar tvingas flytta direkt vid arbetslöshet. Nu ska dock sägas att arbetsmarknadsutskottet klart och tydligt skriver i utskottets ställningstagande att ”rimlig hänsyn ska tas till den sökandes förutsättningar för arbetet och andra personliga förhållanden vid prövning av om ett arbete kan anses lämpligt”. Men vi anser inte att detta räcker.
Det finns en stor sannolikhet att borttagande av 100-dagarsregeln blir en kvinnofälla. Mönstret att det som regel är mannen som tar jobb på annan ort riskerar att öka med regelförändringen. Med det följer veckopendling eller flytt, vilket i sin tur innebär att kvinnors ansvar för hem, barn och övriga anhöriga ökar än mer när vi i stället borde gå åt andra hållet, att mannen tar större ansvar för barn och hemmet. Det är tydligt att regeringen även i detta avseende saknar jämställdhetsperspektiv.