Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning med uppgift att se över möjligheten till anordnarbidrag och trygghetsanställning för människor i sociala företag så att det anpassas till olika grupper av människor och till olika sociala företag.
Sociala företag uppmärksammas alltmer som en intressant möjlighet inom arbetsmarknadspolitiken. Det är glädjande. Samtidigt gäller det att hitta ett bra förhållningssätt i myndigheternas regelverk. Sociala företag ska varken ”kramas ihjäl” eller buntas ihop på ett sätt som inte stämmer med verkligheten.
De arbetsintegrerande sociala företagen i Sverige är i förhållande till den europeiska verkligheten fortfarande förhållandevis små. Men de växer både i antal och i storlek även om det är en stor spännvidd. Det finns företag som är medelstora, har tiotals miljoner i omsättning och åtskilliga människor anställda hel- eller halvtid. Samtidigt finns det sociala företag där människor arbetar endast ett par timmar per vecka, har en marginell omsättning och där de som arbetar alla har någon socialförsäkringsåtgärd som sin individuella försörjning. Men de senare är samtidigt viktiga som en plattform för arbetsrehabilitering och social gemenskap. Genom delaktighet och empowerment utvecklar man sina förmågor och får större möjligheter till ett värdigt och innehållsrikt liv. Eftersom verkligheten och villkoren ser så olika ut för sociala företag, måste också stödet till dem utformas på olika sätt.
Den s.k. Miltonutredningen ”Ambition och ansvar” (SOU 2006:100) är en gedigen genomgång om de psykiskt funktionshindrades situation och behov. Där finns ett förslag om ett öronmärkt stöd med trygghetsanställningar till psykiskt funktionshindrade. Annars är det en risk att de som står längst ifrån arbetsmarknaden aldrig får en chans att komma in. Det är viktigt att hävda principen att ersättning för arbetad tid ska utgå i form av lön och inte i form av bidrag från socialförsäkringen.
I många sociala företag är det nödvändigt med stöd från handledare. Handledning och verksamhetsledning är de viktigaste framgångsfaktorerna när det gäller de sociala företagen. Det handlar om både stöd till den enskilde och gruppen, som att klokt driva företaget affärsmässigt. Anordnarbidrag måste ta hänsyn till det enskilda företagets behov av stödinsatser när det gäller medarbetarna som förutom lön kan ha sin försörjning från olika håll (jobb- och utvecklingsgarantin, trygghetsanställning, sjukersättning, rehabiliteringsersättning, etc.).
Många av dem som står långt ifrån arbetsmarknaden kan ha svårt att producera varor/tjänster till ett stort värde. Det innebär att det offentliga stödet – oavsett om det kommer från kommuner eller som arbetsmarknadspolitiskt instrument – i dessa sammanhang måste vara större än för de sociala företag som har människor med större arbetskapacitet och som är förhållandevis högpresterande på en marknad. Därför måste villkoren för anordnarbidrag och trygghetsanställning anpassas efter de olika verkligheter som finns i de sociala företagen.