Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utarbeta en nollvision när det gäller olycksfall, våld och hot på svenska arbetsplatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att upphandlingsansvariga bör ha tillräckliga arbetsmiljökunskaper och ställa tydliga krav på underentreprenörerna.
Nyligen presenterades dystra siffror av försäkringsbolaget AFA i fråga om olycksfall i arbetslivet. Inom alla yrken ökar antalet fall som leder till sjuk- eller aktivitetsersättning, det vill säga förtidspension. Det skiljer sig också kraftigt mellan yrkeskategorierna. Den farligaste arbetsplatsen är en såg eller ett snickeri. Tillsammans med metallarbetarna och gruvarbetarna löper träindustriarbetarna en betydligt högre risk att råka ut för olyckor eller arbetssjukdom. Man kan också urskilja en oroväckande utveckling i fråga om våld och hot, där risken för att drabbas av våld och hot i samband med arbete har ökat kraftigt för vissa yrkesgrupper, exempelvis för kriminalvårdare, inom olika vårdyrken och för kassapersonal.
De senaste åren har antalet dödsolyckor ökat. Ökningstakten har varit högre än vad som kan förklaras med att fler varit i arbete. 2007 blev ett dystert år med 75 omkomna.
Det har visat sig att många nystartade och små företag saknar kunskaper om arbetsmiljölagstiftningen. Därför behövs information som riktar sig till dessa, anser den snabbutredning som gjorts tidigare i år.
Flera faktorer kan ligga bakom och förklara den oroande utvecklingen. Arbetslivet har förändrats och splittrats upp i mindre enheter. Småföretagandet har ökat och många startar eget utan tillräckliga kunskaper om arbetsmiljölagstiftningen. Bygg- och anläggning är exempel på en sådan bransch. De stora aktörerna anlitar numera i allt högre grad mindre företag i sina byggprojekt. Entreprenörer med få anställda har ofta inte den kompetens som krävs för att utföra arbetet säkert. Tidspressen och konkurrensen är omfattande. Det brister i projekterings- och samordningsansvar. På grund av otillräckliga arbetsmiljökunskaper ställer upphandlingsansvariga otydliga krav på underentreprenörerna.
De som drabbas av trakasserier och kränkande behandling på arbetsplatsen reagerar ofta med olust och vill inte gå till jobbet. Hälsan är sämre och sjukfrånvaron högre hos dessa personer. Symptom som trötthet, håglöshet, huvudvärk och magbesvär är vanliga. Men studien visar också att för dem som har stöd av sina arbetskamrater och chefer blir inte följderna lika allvarliga. Undersökningar visar att nästan var femte kvinna och var tionde man var utsatta för våld eller hot på arbetet under den senaste tolvmånadersperioden. Manliga poliser, skötare och vårdare är mer utsatta än andra yrkesgrupper. Hälften av dem hade varit utsatta för våld eller hot om våld ett par dagar per månad eller mer. Bland kvinnorna är det främst vårdpersonal som är utsatta mer frekvent, flera gånger per månad. Även lärare drabbas.
Utöver den skada, ofta både fysisk och psykisk, som drabbar individen i dessa fall, innebär det också en stor ekonomisk förlust för samhället. Runt 8 miljarder kronor betalas ut i ersättning varje år. Att förebygga och förhindra risken för olyckor och våld på arbetsplatserna är således av stor vikt både för enskilda individer och för samhället i stort. En trygg och säker arbetsplats måste vara en rättighet. Ett bra steg mot detta mål skulle kunna vara att införa en nollvision liknande den som finns inom trafikpolitiken i fråga om olycksfall, våld och hot på våra arbetsplaster.