Motion till riksdagen
2008/09:A340
av Agneta Berliner m.fl. (fp)

Avtalsfrihet på arbetsmarknaden


fp1377

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om avtalsfrihet och orimliga stridsåtgärder på den svenska arbetsmarknaden.

Motivering

Det är små och medelstora företag som i hög grad kommer att stå för ökningen av arbetstillfällen och tillväxt i Sverige i framtiden. Alla politiska partier talar om att småföretagandet måste stimuleras. Då är det viktigt att undanröja hinder för företagande och underlätta utvecklingskraften i de små och medelstora företagen. Avtalsfrihet och företagsspecifika lösningar är en bättre lösning än en standardmodell för alla och krav på anslutning till kollektivavtal.

Avtal ska ingås fritt mellan människor och företag. Så är det inte idag på den svenska arbetsmarknaden. Företag och anställda som valt att teckna individuella anställningsavtal kan idag utsättas för stridsåtgärder bara av den anledningen. Oavsett om man kommit överens om bättre, lika eller sämre villkor än branschens kollektivavtal. Alla ska ha lika – oavsett om det passar det enskilda företaget eller dess medarbetare bättre att utforma villkoren på ett annorlunda sätt. Kollektivavtalen ger också de fackliga organisationerna ekonomiska fördelar i form av extraavgifter av olika slag (granskningsavgifter, mätningsavgifter) som kopplas till lönesumman i vissa branscher. Vilket gör det angeläget för facken att så många företag som möjligt ansluter till kollektivavtalen. Valet att teckna kollektivavtal eller inte ska vara frivilligt – inte något som en facklig organisation kan tvinga på ett företag och dess medarbetare. Ett system där stridsåtgärder och sympatiåtgärder får tas mot alla företag som inte vill ansluta sig till standardvillkoren främjar inte entreprenörskap och småföretagande.

En fackförening ska inte, under hot om stridsåtgärd och sympatiåtgärd, kunna kräva att ett företag ansluter sig till ett kollektivavtal. Möjligheten till blockad mot företag för att tvinga fram kollektivavtal måste tas bort. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Företag som ingått kollektivavtal för att uppnå fördelen med fredsplikt ska inte kunna hotas med eller utsättas för strids- eller sympatiåtgärd. Inte heller ska stridsåtgärd mot tredje part som inte har med en konflikt att göra vara tillåten. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Företag som har lika villkor för sina anställda än kollektivavtalet ska inte kunna försättas i blockad med enda motivering att kollektivavtal saknas. Inte heller bör avtal med fackförbund vara ett krav vid offentlig upphandling – då utestängs många små företag från offentliga kontrakt. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

En stridsåtgärd måste vara rimlig i förhållande till sitt syfte och de skador som åsamkas företagen och tredje man. En stridsåtgärd som inte kostar den egna organisationen så mycket, men som slår hårt mot motparten och tredje man är inte av gagn för samhället. Därför bör det i svensk arbetsrätt finnas en proportionalitetsregel som begränsar rätten för strids- och sympatiåtgärder. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Stockholm den 6 oktober 2008

Agneta Berliner (fp)

Jan Ertsborn (fp)

Camilla Lindberg (fp)