Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tidsbegränsade anställningar.
Ungdomar har svårt att få ett fast jobb, vilket innebär att de ofta jobbar deltid, med låg inkomst och stor otrygghet som följd. En vanlig åsikt bland äldre arbetstagare är att det är naturligt med osäkra anställningar i början av arbetslivet, en erfarenhet som många har. Problemet är att arbetslivet har förändrats och att det inte längre finns samma garantier för att de osäkra åren så småningom ska övergå i större trygghet och bättre villkor. I flera branscher blir de unga en buffert för arbetsgivaren som utnyttjar dem vid arbetsanhopningar som vikarier. Ungdomarna får tyvärr så korta åtaganden att det varken räcker att leva på eller till att kvalificera sig för arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsgivarens möjligheter att provanställa, visstidsanställa, vikariatsanställa och timanställa personal är nästan oändliga. När samma person i åratal har växlat mellan olika anställningsformer, vikarierat för en lång rad olika personer och det ter sig uppenbart att han eller hon är en del av organisationen på arbetsplatsen, kan man fråga sig om möjligheterna inte borde begränsas.
Det är inte någon mening med en lagstiftning som leder till att en del arbetsgivare lägger mer energi på att bolla med vikariatsanställningar än på att verka för att skapa bra och effektiva arbetsorganisationer. Det är därför viktigt att begränsa arbetsgivarnas möjlighet till tidsbegränsade anställningar samt att stärka den anställdes rätt till tillsvidareanställning.