Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Arbetsmiljöverket ska ges i uppdrag att se över sina föreskrifter.
Varje dag rånas mellan två och tre butiker i Sverige. Varje dag utsätts alltså butikspersonal för psykiskt, och i värsta fall också fysiskt, våld på sin arbetsplats. Rånen innebär inte bara ett trauma för de personer som utsätts för dem, de ideligen förekommande butiksrånen leder också till en utbredd rädsla inför den uppenbara risken att bli den som utsätts för våld och hot i sitt arbete. Detta är en oro som butikspersonal delar med flera andra yrkesgrupper, en utbredd stressfaktor i arbetslivet och därmed ett allvarligt arbetsmiljöproblem.
Antalet butiksrån har ökat kraftigt sedan mitten av 1970-talet, mellan 1975 och 2007 syns en ökning på 299 procent. Förekomsten av skjutvapen i samband med dessa rån har under samma period ökat med hela 558 procent. År 2008 riskerar att bli ännu ett svart år i statistiken. Siffror från Brottsförebyggande rådet (Brå) visar på en 20-procentig ökning av butiksrånen under årets första hälft jämfört med samma period 2007.
Förekomsten av ensamarbete är en nyckelfråga i sammanhanget. I en Brårapport från 2002 konstaterades att två tredjedelar av butiksrånen riktas mot ensambemannade butiker. Störst är rånrisken i storstadsregionerna och vid stängningsdags.
Rån, hot och våldssituationer i arbetslivet är ett allvarligt psykosocialt arbetsmiljöproblem, och tyvärr hamnar denna typ av arbetsmiljöfrågor ofta i skymundan av frågor som rör fysisk arbetsmiljö. Att så sker är ett problem ur jämställdhetssynpunkt. De psykosociala arbetsmiljöproblemen är många gånger mest uppenbara inom kvinnodominerade branscher, såsom just handeln, men också exempelvis restaurangbranschen och inom vård och omsorg. Det handlar om yrken där möten med tredje part, kunder och patienter, är ett centralt inslag.
Parterna på arbetsmarknaden har ett stort ansvar i det förebyggande arbetet och när det gäller just rån, hot och våld i butiker arbetar Handelsanställdas förbund och Svensk Handel tillsammans med polisen utifrån ett 13-punktsprogram för att förebygga butiksrån. Handlare som uppfyller programmet säkerhetscertifieras. Men också arbetsmiljölagstiftningen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter är av stor vikt. För att fackets skyddsombud ska få genomslag för sina krav behövs skarpare skrivningar gällande arbetsgivaransvaret i Arbetsmiljöverkets föreskrifter.
I 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen lyfts fram att arbetsgivaren har skyldighet att vidta alla åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att denna skyldighet också omfattar beaktandet av den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som ensamarbete kan innebära.
I AFS 1993:2 Våld och hot i arbetsmiljön stadgas också att arbetsgivaren har ansvaret för säkerheten på arbetsplatsen och att arbetsgivaren ska utreda risker samt vidta förebyggande åtgärder. Föreskriften uttrycker tydligt att arbetsuppgifter som innebär en påtaglig risk för våld eller hot om våld inte får utföras som ensamarbete. AFS 1982:3 Ensamarbete tillåter ensamarbete men inskränker det vid påtaglig risk och stark psykisk påfrestning. När det gäller den sistnämnda föreskiften bör övervägas att i stället avstyrka ensamarbete men föreskriva att det kan accepteras under lämpliga omständigheter, detta för att betona att beslut om ensamarbete måste föregås av en ordentlig riskbedömning. Det är arbetsgivarens ansvar att eliminera negativa konsekvenser för den som arbetar ensam, och arbetsgivaren måste därför åläggas att precisera arbetets organisering, rutiner för stöd och hjälp, kompetens hos arbetsledning osv.
Mycket har nämligen förändrats i arbetslivet sedan Arbetsmiljöverkets föreskrifter om ensamarbete, våld och hot i arbetsmiljön samt systematiskt arbetsmiljöarbete författades. Inom handeln handlar det om sena öppettider, lägen med låga hyreskostnader och slimmad personalstyrka. Till detta ska också fogas tjänster och varor som förts in i butikerna och som genom sin stöldbegärlighet innebär en ökad utsatthet för butikspersonal. Arbetsgivare bör se även till dessa faktorer inför ett eventuellt beslut om att tillämpa ensamarbete, till exempel butikens placering, närområdets karaktär, närhet till polis och väktare.
Arbetsmiljöverket bör med anledning av det som anförts i motionen ges i uppdrag att se över föreskrifterna om ensamarbete samt föreskrifter kopplade till detta. I denna översyn bör särskilt övervägas hur föreskrifterna kan skärpas i syfte att tydliggöra arbetsgivarnas ansvar och skyldigheter när det gäller att i största möjliga mån eliminera risker vid ensamarbete