Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att upphäva lagen om byggnadstillstånd m.m.
Enligt lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m. kan regeringen förordna att byggnadsarbete ej får påbörjas utan särskilt tillstånd (byggnadstillstånd eller igångsättningstillstånd) om sådant förordnande behövs med hänsyn till samhällsekonomiska förhållanden, läget på arbetsmarknaden eller andra väsentliga allmänna intressen eller om det visat sig att jämn sysselsättning under olika delar av året inte kan upprätthållas på annat sätt för byggnadsindustrins arbetskraft inom området. Förordnande får begränsas till att avse viss tid, visst slag av byggnadsarbete eller viss del av landet.
Lagen har sin grund i ett planekonomiskt tänkande sedan andra världskriget och efterkrigstiden då byggsektorn nyttjades och kontrollerades starkt av det offentliga.
År 1943 infördes en lagstiftning om tillståndstvång för byggnadsarbete (1943:444). Regleringen skulle tillgodose flera syften. För det första hade man en byggnadstillståndsprövning vid vilken det gällde att välja de mest angelägna byggnadsobjekten. För det andra var igångssättningsprövning möjlig för att uppnå säsongsutjämning i sysselsättningen. För det tredje fanns en prövning som kan karakteriseras som en ransonering av arbetskraften i syfte att hålla tillbaka en tillväxt av byggnadsarbetarkåren. Tidvis, särskilt under kriget, skedde också en prövning beträffande användningen av byggnadsmaterial, vilket syftade till att minska åtgången av sådant material det var brist på (prop. 1971:177 s. 7–8).
1943 års lag ersattes 1963 med lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete som begränsade kungens fullmakt till att enbart kunna kräva igångsättningskrav för säsongsutjämning. År 1964 ändrades detta och byggnadsreglering som konjunkturstyrande medel återinfördes. Kungen fick nu fullmakt att för viss tid förordna att byggarbeten som var att anse som mindre angeläget från allmän synpunkt inte fick genomföras inom områden där det rådde allvarlig brist på arbetskraft. Fullmakten var tidsbegränsad till 1971–1972. Då dessa år började nalkas ansågs det nödvändigt att se över lagen. År 1970 avlämnades utredningen (1970:33) Medel för styrning av byggnadsverksamheten som lade grund för den nuvarande lagen. I lagen från 1971, som gäller i dag, är fullmakten, som numera getts till regeringen, inte tidsbegränsad.
I dag krävs byggandstillstånd eller igångsättningstillstånd i två delar av Sverige; i Stockholms län respektive i Göteborgs län. Tillståndsansökan ska inlämnas till Arbetsförmedlingen om en investering uppgår till över 5 miljoner kronor. Anmälningsplikt gäller för byggnadsarbete med en total kostnad över 1 miljon kronor. Den som underlåter att ansöka eller anmäla kan dömas till böter.
Under 2007 inlämnades ansökningar om byggnation i Stockholm till ett värde av 37,5 miljarder kronor. Ingen ansökan avslogs. Det är mycket länge sedan något enda projekt ifrågasatts, än mindre avslagits.
Regeringen har antagit ett mål om att minska de administrativa kostnaderna för samtliga statliga regelverk med minst 25 procent till hösten 2010. Inom ramen för detta arbete är det lämpligt att ta bort denna lag. I dagens marknadsekonomi med fri rörlighet av arbetskraft och med ökad möjlighet till arbetskraftinvandring har lagen helt spelat ut sin roll.
Sammanfattningsvis är lagen otidsenlig och skapar onödig administration för byggherrar och för Arbetsförmedlingen. Mot bakgrund av ovanstående bör lagen om byggnadstillstånd m.m. upphävas.