Socialutskottets betänkande

2008/09:SoU22

Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 2008/09:160 Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten. Ingen motion har väckts i anledning av propositionen.

I betänkandet behandlas också Riksrevisionens styrelses framställning angående statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg (2008/09:RRS13). Med anledning av framställningen har en följdmotion (s, v, mp) väckts.

I propositionen föreslår regeringen att länsstyrelsernas tillsyns- och tillståndsverksamhet enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) förs över till Socialstyrelsen och samordnas med Socialstyrelsens tillsyn av hälso- och sjukvården. Vidare föreslås att en bestämmelse införs i SoL och LSS och lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) om att Socialstyrelsen vid tillsyn kan höra barn. Regeringen föreslår även att en definition av begreppet tillsyn införs i SoL, LSS och LYHS. Regeringen föreslår också att det införs möjligheter i SoL och LSS att bl.a. utfärda föreläggande att avhjälpa sådana missförhållanden som har betydelse för enskildas möjligheter att få de insatser de har rätt till. I propositionen föreslås vidare att tillsynen av Statens institutionsstyrelses institutioner ska vara en uppgift för Socialstyrelsen.

Utskottet välkomnar och ställer sig bakom regeringens förslag om en samordnad och integrerad tillsyn. En samordning medför bättre förutsättningar för en mer enhetlig och förutsägbar tillsyn och ger också förutsättningar att koncentrera resurserna. En samordnad tillsyn underlättar också för medborgarna att hitta rätt när de vill framföra klagomål eller anmäla brister. Även i övrigt ställer sig utskottet bakom propositionen.

När det gäller Riksrevisionens styrelses framställning konstaterar utskottet att det pågår arbeten för att utveckla, granska och kontrollera kvaliteten samt öka valfriheten inom äldreomsorgen såväl i enskild som i kommunal regi. Förslagen i propositionen om samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten kommer också att bidra till kvalitetsförbättringar på de områden som tas upp i framställningen. Mot den bakgrunden avstyrks yrkandena i Riksrevisionens styrelses framställning om statens tillsyn av kvaliteten i privat äldreomsorg (2008/09:RRS13). Motionsyrkandena avstyrks också.

I betänkandet finns en reservation (s, v, mp).

Lagförslagen föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari 2010.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten

Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453), 2. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 3. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, 4. lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, 5. lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn, 6. lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:160.

2.	Riksrevisionens styrelses framställning angående statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg (2008/09:RRS13)
	Riksdagen avslår framställning 2008/09:RRS13 punkterna 1–3 och motion 2008/09:So13 av Ylva Johansson m.fl. (s, v, mp) yrkandena 1 och 2.

Reservation (s, v, mp)

Stockholm den 7 maj 2009

På socialutskottets vägnar

Kenneth Johansson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Kenneth Johansson (c), Ylva Johansson (s), Cecilia Widegren (m), Magdalena Andersson (m), Christer Engelhardt (s), Lars U Granberg (s), Tobias Krantz (fp), Marina Pettersson (s), Jan R Andersson (m), Lennart Axelsson (s), Margareta B Kjellin (m), Elina Linna (v), Catharina Bråkenhielm (s), Thomas Nihlén (mp), Finn Bengtsson (m), Rosita Runegrund (kd) och Gunnel Wallin (c).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2008/09:160 Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten föreslår regeringen att riksdagen antar dess förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453), lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn samt lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och lagförslagen finns i bilaga 2. Lagförslagen har granskats av Lagrådet.

Bland lagförslagen görs i vissa fall referens till lydelse enligt proposition 2008/09:150 Offentlighets- och sekretesslag. Betänkande 2008/09:KU24 Offentlighets- och sekretesslag justerades den 23 april, och kammarbehandling är planerad till den 7 maj 2009.

Sveriges Kommuner och Landsting har i en skrivelse den 1 april 2009 lämnat synpunkter på vitesbestämmelser i propositionen.

Utskottet behandlar i detta ärende också Riksrevisionens styrelses framställning angående statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg (2008/09:RRS13). Riksrevisionens styrelses förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1.

Med anledning av framställningen har två motionsyrkanden väckts. Motionsyrkandena återges i bilaga 1.

Riksrevisionen har vid ett besök i utskottet den 13 november 2008 informerat om sin rapport Statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg (RiR 2008:21).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen att länsstyrelsernas tillsyns- och tillståndsverksamhet enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) förs över till Socialstyrelsen och samordnas med Socialstyrelsens tillsyn av hälso- och sjukvården.

Vidare föreslås att en bestämmelse införs i SoL och LSS och lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) om att Socialstyrelsen vid tillsyn kan höra barn.

Regeringen föreslår även att en definition av begreppet tillsyn införs i SoL, LSS och LYHS. Av författningstexterna kommer även tillsynsmyndighetens övriga uppgifter som har ett nära samband med tillsynen att framgå.

Regeringen föreslår också att det införs möjligheter i SoL och LSS att utfärda föreläggande att avhjälpa sådana missförhållanden som har betydelse för enskildas möjligheter att få de insatser de har rätt till. Föreläggandet får förenas med vite. I vissa allvarliga fall ska också tillsynsmyndigheten kunna förbjuda fortsatt verksamhet. Dessutom föreslås att Socialstyrelsen ska ha rätt att utfärda föreläggande för att få upplysningar, hämta in handlingar och annat material. Föreläggande ska kunna förenas med vite. Beslut som har fattats med stöd av dessa befogenheter får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Socialstyrelsen föreslås, enligt SoL och LSS, få rätt att inspektera verksamhet som står under myndighetens tillsyn. Vid sådan inspektion ska Socialstyrelsen kunna begära hjälp av polismyndigheten.

Vidare föreslås att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, i SoL och LSS ges ett bemyndigande att för vissa grupper inom socialtjänsten, i verksamhet vid Statens institutionsstyrelses (SiS) institutioner och enligt LSS meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa.

Socialstyrelsen föreslås få ansvar för all tillsyn av tillståndspliktig enskilt driven verksamhet enligt SoL och LSS. Kommunens ansvar för den löpande tillsynen upphör. Vidare föreslås att kommuner och landsting som driver sådan verksamhet enligt SoL och LSS, som när den drivs i enskild regi kräver tillstånd, ska anmäla denna verksamhet till Socialstyrelsen. Detsamma gäller sådan verksamhet som kommunen genom avtal har överlämnat till enskild att driva.

Regeringen föreslår också att tillsynen av SiS institutioner ska vara en uppgift för Socialstyrelsen.

De föreslagna författningsförändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 januari 2010.

Utskottets överväganden

Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453), lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn samt lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.

Propositionen

Tillsynen över socialtjänsten och verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade enligt nu gällande bestämmelser

Enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) utövas den statliga tillsynen över socialtjänsten och LSS av Socialstyrelsen och länsstyrelserna. Socialstyrelsen har tillsyn över socialtjänsten i landet och ska följa och vidareutveckla socialtjänsten. Till ledning för tillämpningen av SoL utfärdar Socialstyrelsen anvisningar bl.a. i form av allmänna råd. Socialstyrelsen har den centrala tillsynen över verksamhet enligt LSS och ska följa, stödja och utvärdera verksamheten samt informera om den och stimulera till vidareutveckling.

Länsstyrelserna har tillsyn över den socialtjänst och LSS-verksamhet som kommunerna i länet svarar för. Det uppdraget innebär inom socialtjänsten att länsstyrelsen ska följa socialnämndernas tillämpning av SoL, informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten, biträda socialnämnderna med råd i deras verksamhet, främja samverkan på socialtjänstens område mellan kommunerna och andra samhällsorgan, verka för att kommunerna planerar för att kunna tillgodose framtida behov av bistånd i form av hemtjänst och boende i vissa former, kontrollera efterlevnaden av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt även i övrigt se till att socialnämnderna fullgör sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. När det gäller LSS-verksamhet ska länsstyrelsen, förutom att utöva tillsyn över verksamheten, informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör verksamheten, ge kommunerna råd i deras verksamhet, verka för att kommuner och landsting planerar för att kunna tillgodose framtida stöd- och servicebehov samt främja samverkan i planering mellan kommunerna, landstingen och andra serviceorgan.

Verksamhet för vilken tillstånd krävs står enligt SoL under löpande tillsyn av socialnämnden i den kommun där verksamheten bedrivs. Om socialnämnden får kännedom om missförhållanden i enskild verksamhet ska nämnden underrätta länsstyrelsen om det. Enligt LSS står enskild verksamhet under tillsyn av den eller de nämnder som fullmäktige utsett i den kommun där verksamheten bedrivs.

Tillsynen av hälso- och sjukvård enligt nu gällande bestämmelser

I lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) anges att hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av Socialstyrelsen. Även tandvård utgör hälso- och sjukvård. Socialstyrelsens tillsyn ska främst syfta till att förebygga skador och eliminera risker i hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen ska genom sin tillsyn stödja och granska verksamheten och hälso- och sjukvårdspersonalens åtgärder. Socialstyrelsen utövar också tillsyn över säkerheten vid sjukvårdsinrättningar där det får ges vård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård samt vid enheter för rättspsykiatrisk undersökning.

Samordnad och tydlig tillsyn

Ändrat huvudmannaskap för tillsynen

Regeringen föreslår nu att länsstyrelsernas tillsynsverksamhet enligt SoL och LSS förs över till Socialstyrelsen och att den operativa tillsynsverksamheten samordnas i Socialstyrelsens sex regionala tillsynsenheter för hälso- och sjukvården. Regeringen anser att en samlad och integrerad tillsyn i Socialstyrelsen har bäst förutsättningar att skapa en tillsyn för socialtjänsten, LSS och hälso- och sjukvården som är tydlig, mindre sårbar och fungerar samordnat, strukturerat och effektivt.

Regeringen anser vidare att en samordning av tillsynen medför bättre förutsättningar för en mer enhetlig och förutsägbar tillsyn genom att samma bedömningsgrunder kan tillämpas över hela landet för verksamheter som alltmer involveras i varandra samt att en samordnad tillsyn bidrar till att uppmärksamma och tydliggöra svagheter som finns i vårdkedjan mellan kommunernas och landstingens insatser.

En samordnad och integrerad tillsyn i en gemensam avdelning i Socialstyrelsen ger även förutsättningar att koncentrera resurserna för tillsyn och därmed riskeras inte att resurser tas i anspråk för andra uppgifter än tillsyn. Därtill underlättar en samordnad tillsyn för medborgarna att hitta rätt när de vill framföra klagomål eller anmäla brister som gäller såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst och verksamhet enligt LSS.

Uppgifter som ligger nära tillsynen

Regeringen föreslår vidare att länsstyrelsernas tillståndsgivning enligt SoL och LSS förs över till Socialstyrelsen. Uppgiften att besluta om utlämnande och omhändertagande av personakter i enskild verksamhet enligt dessa lagar ska vara en uppgift för Socialstyrelsen liksom uppgiften att enligt SoL besluta om överflyttning av ärenden från en kommun till en annan om berörda kommuner inte kommer överens. Socialstyrelsen ska vidare ta över de uppgifter som länsstyrelsen enligt SoL och LSS har i fråga om att vara mottagare av rapporter om ej verkställda beslut och att besluta om att ansöka om särskild avgift.

Enligt SoL och LSS krävs tillstånd för viss enskild verksamhet och sådana tillstånd meddelas i dag av länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs. Sådana tillstånd hör enligt regeringens uppfattning samman med tillsynen för verksamheten på ett sådant sätt att den tillståndsgivningen bör föras över till Socialstyrelsen. Regeringen anser att Socialstyrelsen som ny myndighet för tillståndsgivningen måste ta fram tydliga och enhetliga kriterier för tillståndsgivningen och i enlighet med gällande föreskrifter för hem för vård eller boende årligen inspektera dessa verksamheter och då särskilt granska om verksamheten uppfyller socialtjänstlagens krav på god kvalitet och säkerhet samt har personal med lämplig utbildning och erfarenhet.

Länsstyrelsen har enligt SoL och LSS även ansvar för vissa frågor som rör personakter i verksamheter i enskild regi, som beslut om utlämning och omhändertagande av sådana akter. Även dessa uppgifter bör enligt regeringen utföras av Socialstyrelsen.

Såväl Socialstyrelsen som länsstyrelserna fördelar statsbidrag och utvecklingsmedel till olika verksamheter och följer upp hur de används. Utvecklingsmedel fördelas av länsstyrelserna till kommunerna för att förstärka kvinnojoursverksamheten och kvalitetsutveckla stödet till våldsutsatta kvinnor och till barn som bevittnat våld. Bidrag utgår vidare till kommunerna för deras arbete med att förstärka stödet till anhöriga som hjälper och vårdar närstående. Socialstyrelsen har tillsammans med länsstyrelserna också i uppdrag att bygga upp och utveckla verksamheter med personliga ombud i hela landet och länsstyrelserna fördelar medlen till kommunerna. Uppgiften att fördela medel för utveckling av olika former av verksamhet till kommuner, landsting och organisationer har, enligt regeringens uppfattning, inte sådant samband med tillsyn enligt Sol eller LSS att den uppgiften ska lämnas till Socialstyrelsen utan länsstyrelserna bör åtminstone tills vidare ha kvar uppgiften att inom nämnda områden fördela statsbidrag.

Enligt regeringens uppfattning måste länsstyrelsernas arbete med tillsyn enligt alkohol- och tobakslagarna anses vara främst en del av folkhälsoarbetet, och sådana frågor bör även i framtiden finnas kvar hos länsstyrelserna.

Rätten att tala med barn och unga i tillsynen

Regeringen föreslår att en bestämmelse införs i SoL, LSS och LYHS om att Socialstyrelsen, vid tillsyn som rör barns förhållanden, får höra barnet om det kan antas att barnet inte tar skada av samtalet. Barnet får höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande.

Regeringen påpekar att barnkonventionen innebär bl.a. att barn och unga ska ha rätt att komma till tals i frågor som rör dem och anser att barns och ungas möjligheter att framföra hur de upplever förhållandena inom socialtjänst och hälso- och sjukvård måste underlättas. Det måste, enligt regeringen, inom ramen för ett tillsynsärende finnas möjlighet att höra barn utan att vårdnadshavaren är närvarande eller har samtyckt till detta. En sådan möjlighet bidrar också till att komma till rätta med den osäkerhet som i dag råder hos tillsynsmyndigheterna och ger den nya tillsynsmyndigheten stöd för att vid tillsyn även tala med små barn om deras upplevelser av olika åtgärder inom socialtjänsten eller hälso- och sjukvården

Tillsynsbegreppet och tillsynsrollen

Ett snävare och striktare tillsynsbegrepp

Regeringen föreslår att en definition av begreppet tillsyn införs i SoL, LSS och LYHS som innebär att tillsyn är granskning av att verksamheter enligt dessa lagar uppfyller de krav och mål som framgår av lagar och andra föreskrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter.

Regeringen anser att det finns en samstämmighet om att i statlig styrning generellt reservera begreppet tillsyn för oberoende granskning för att kontrollera om tillsynsobjekt uppfyller de krav som ställs i lagar och andra föreskrifter. Enligt regeringens bedömning måste dock begreppets innehåll anpassas till respektive sakområde så att den statliga styrningen genom tillsynen genomför granskningar som främjar lagstiftningens tillämpning i avsedd riktning. Det innebär att utformningen av tillsynsbegreppet i lagar som innehåller både skyldigheter, rättigheter och/eller mål måste anpassas så att tillsynen, utöver kontroll av kraven i lagarna, även granskar tillämpningen mot i lagen angivna mål och anvisningar. Regeringen vill vidare klargöra att uppgiften att utfärda allmänna råd vare sig kommer att vara en del av tillsynsbegreppet eller en del i tillsyndmyndighetens tillsynsroll, utan att detta kommer att utgöra en uppgift inom ramen för Socialstyrelsens övriga uppgifter.

Regeringen påpekar att det föreslagna tillsynsbegreppets utformning innebär att tillsynen kommer att kunna ha ett kontrollerande, förebyggande och främjande syfte. I tillsynsmyndighetens uppgifter ingår att både granska hur kommuner samverkar med andra och att främja sådan samverkan i syfte att uppnå individuellt väl anpassade insatser och behandlingsprogram av god kvalitet. Tillsynsmyndigheten ska även granska hur kommunerna planerar både nu och för framtiden för att människor ska få de insatser de har rätt till.

Regeringen anför vidare att syftet med definitionen i SoL, LSS och LYHS inte är att göra tillsynen så snäv att den inte kan utövas på ett ändamålsenligt sätt. Den mest avgörande skillnaden mot i dag är att det tydligt kommer att framgå när tillsynsmyndigheten granskar brister eller missförhållanden som kan åtgärdas utifrån krav som anges i lagar och andra föreskrifter. I dessa fall utökas tillsynsmyndighetens befogenheter och besluten formaliseras när myndigheten kräver insatser som leder till att brister åtgärdas. När det gäller att lyfta fram förbättringsområden för att höja kvaliteten i verksamheter är det mera fråga om en tillsyn i lärande och förebyggande syfte, och myndighetens bedömningar får i de fallen inte någon rättslig verkan.

Tillsynsrollen i övrigt

Regeringen föreslår att Socialstyrelsen inom ramen för sin tillsyn ska lämna råd och ge vägledning, kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps samt förmedla den kunskap och de erfarenheter som erhålls genom tillsynen. I tillsynsmyndighetens uppdrag ingår också att informera och ge råd till allmänheten.

Till skillnad från i LSS finns det inte i SoL i dag någon gränsdragning mellan vad som är tillsyn och vad som t.ex. är rådgivning. Det råder således en oklarhet om vad som är tillsyn och vad som är andra uppgifter som ingår i tillsynsmyndighetens uppdrag, det som bör benämnas tillsynsrollen. Tillsynsrollen måste enligt regeringens uppfattning, på samma sätt som tillsynsbegreppet, preciseras närmare i SoL och LSS. Regeringen anser dock att det inte är möjligt att organisatoriskt skilja granskning från rådgivning, vägledning och kunskapsförmedling, medan det däremot kan förtydligas vad det är för form av rådgivning och vägledning som regeringen anser bör ingå i tillsynsrollen. Regeringen föreslår därför att det bland tillsynsmyndighetens uppgifter också ska ingå rådgivning, råd till allmänheten och återkoppling av kunskap.

Utökade befogenheter

Nya befogenheter för tillsynsmyndigheten

Regeringen föreslår att Socialstyrelsen enligt både SoL och LSS ska kunna utfärda föreläggande att avhjälpa sådana missförhållanden som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till. Ett sådant föreläggande ska kunna förenas med vite. Om missförhållandet är allvarligt och föreläggandet inte följs ska Socialstyrelsen kunna återkalla tillståndet för verksamheten. Om verksamheten inte är tillståndspliktig ska Socialstyrelsen i stället kunna förbjuda fortsatt verksamhet.

Vid missförhållanden som innebär fara för liv, hälsa eller personlig säkerhet i övrigt ska tillsynsmyndigheten kunna återkalla tillståndet respektive förbjuda fortsatt verksamhet utan föregående föreläggande. Om det finns sannolika skäl för att tillståndet för verksamheten kommer att återkallas eller att verksamheten kommer att förbjudas och ett sådant beslut inte kan avvaktas får tillsynsmyndigheten tills vidare, helt eller delvis, förbjuda fortsatt verksamhet. Ett sådant beslut gäller i högst sex månader. Vid synnerliga skäl kan beslutet förlängas ytterligare sex månader.

Tillsynsmyndigheten ska ha rätt att utfärda föreläggande för att få upplysningar, handlingar och annat material. Ett sådant föreläggande ska kunna förenas med vite. I SoL och LSS införs bestämmelser om att vitet inte får förvandlas till fängelse.

Socialstyrelsen, eller den som myndigheten förordnar, har rätt att inspektera verksamheten och vid inspektion få tillträde till lokaler eller andra utrymmen. För tillträde till bostäder krävs att den enskilde samtycker till detta. Vid inspektion har Socialstyrelsen rätt att tillfälligt omhänderta handlingar och annat material. Tillsynsmyndigheten ska kunna begära hjälp av polismyndigheten för att kunna genomföra inspektionen.

Förslagen omfattar även Statens institutionsstyrelses institutioner.

Om underlåtenhet att iaktta skyldigheterna enligt lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn inte följs, får Socialstyrelsen återkalla tillståndet för verksamheten. Om verksamheten inte är tillståndspliktig får Socialstyrelsen förbjuda fortsatt verksamhet.

Regeringen anser att frågan om tillståndsmyndigheten ska få tillgång till ytterligare befogenheter när det gäller tillsynen inom socialtjänsten måste övervägas både i förhållande till behovet av sådana och vad de i så fall ska omfatta. Vidare anser regeringen att om tillsynen ska stärkas så behöver tillsynsmyndigheten också ha tillgång till effektiva befogenheter när påpekanden om missförhållanden och allvarliga fel inte leder till rättelse.

Inom hälso- och sjukvården har tillsynsmyndigheten möjlighet att förelägga vårdgivare som inte uppfyller kraven på god vård eller god säkerhet i verksamheten och om missförhållandena är av betydelse för patientsäkerheten eller säkerheten för andra att avhjälpa missförhållandena. Vite får sättas ut och om föreläggandet inte följs får tillsynsmyndigheten förbjuda verksamheten. Det finns också möjlighet att utan föregående föreläggande tills vidare förbjuda verksamhet om det är fara för patienters liv, hälsa eller personliga säkerhet i övrigt. Regeringen föreslår nu att liknande befogenheter ska finnas enligt SoL och LSS. Tillsynsmyndigheten ska ha möjlighet att förelägga vite för att säkerställa att de tjänster och verksamheter som tillhandahålls enligt såväl SoL som LSS uppfyller lagens krav.

Regeringen vill dock särskilt betona att tillsynsmyndigheten, trots utökade befogenheter, liksom i dag och liksom vad som gäller inom hälso- och sjukvården, i första hand ska pröva andra vägar för att få verksamhetsansvariga att genomföra nödvändiga förändringar.

Utökat bemyndigande

Regeringen föreslår att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, i SoL och i LSS ges ett bemyndigande att meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa. I SoL avser bemyndigandet verksamhet som avser barn och unga, äldre personer, personer med funktionsnedsättning, missbrukare, personer som utsatts för brott och verksamhet vid Statens institutionsstyrelses institutioner samt i LSS alla insatser som meddelas med stöd av lagens 9 §.

Socialstyrelsen har kartlagt och analyserat myndighetens bemyndiganden inom socialtjänstens område och hos regeringen hemställt om ytterligare bemyndiganden inom socialtjänstens område. Regeringen föreslår därför att det i SoL och LSS införs bestämmelser om bemyndigande. Bemyndigandet bör, enligt regeringens uppfattning, avgränsas till verksamhet som avser vissa grupper av enskilda där behovet av föreskrifter till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa är särskilt stort. Dessa grupper är barn och unga, äldre personer, personer med funktionsnedsättning, missbrukare och personer som utsatts för brott. Även verksamhet vid SiS institutioner bör omfattas av bemyndigandet.

Tillsyn av enskild verksamhet

Regeringen föreslår att Socialstyrelsen ska ansvara för tillsyn av enskilt driven verksamhet enligt SoL och LSS. Kommunens ansvar för den löpande tillsynen av tillståndspliktig verksamhet upphör.

Socialstyrelsens tillsyn över enskild verksamhet enligt SoL avser verksamhet för vilken det krävs tillstånd, verksamhet som kommunen genom avtal har överlämnat till enskild att utföra samt annan enskild verksamhet som kommunen upphandlar tjänster från för att fullgöra skyldigheter enligt SoL.

Regeringen anser att det är olämpligt med flera aktörer som har näraliggande uppgifter när det gäller tillsynen av enskild verksamhet. Det skapar oklara ansvarsgränser och gagnar inte en heltäckande och effektiv tillsyn. Enligt regeringen är det djupt otillfredsställande att oklara ansvarsgränser, begränsade resurser och bristande kompetens kan leda till utebliven eller otillräcklig tillsyn. Regeringen föreslår därför att staten (Socialstyrelsen) ensam ska ha ansvaret för all tillsyn av tillståndspliktig enskilt driven verksamhet enligt SoL och LSS – såväl den löpande som den övergripande. Även familjehemmen bör omfattas av Socialstyrelsens tillsyn, men tillståndsansvaret i denna del måste av praktiska skäl inskränkas till sådana situationer där tillsynsmyndigheten får en indikation om att allt inte står rätt till.

Anmälan av verksamhet till tillsynsmyndigheten

Regeringen föreslår att kommuner och landsting som driver sådan verksamhet enligt SoL och LSS, som när den drivs i enskild regi kräver tillstånd, ska anmäla denna verksamhet till Socialstyrelsen innan verksamheten påbörjas. Detsamma gäller kommun som genom avtal enligt 2 kap. 5 § SoL har överlämnat till enskild att driva sådan verksamhet.

Socialstyrelsen får förelägga den som inte har fullgjort anmälningsplikten att avhjälpa missförhållandet. Föreläggandet får förenas med vite.

Anmälningsskyldighet finns redan i dag genom SoL, när det gäller hem för vård eller boende (HVB). Regeringen anser att det är viktigt att den myndighet som ansvarar för tillsynen har kännedom om de tillsynsobjekt som den har att utöva tillsyn över – inte bara den som avser HVB. Det är även viktigt att tillsynsmyndigheten har kunskap om omfattningen av verksamheten så att tillsynen av dessa och andra verksamheter kan planeras på ett effektivt sätt. Regeringen anser att gränsen för vilken verksamhet som ska vara anmälningspliktig bör gå vid verksamheter i kommun eller landsting som i dag kräver tillstånd om de drivs i enskild regi.

Tillsyn av Statens institutionsstyrelsers institutioner

Regeringen föreslår att tillsynen av Statens institutionsstyrelses (SiS) institutioner ska vara en uppgift för Socialstyrelsen. Tillsynen ska avse verksamhet vid institutionerna som sker enligt SoL, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU) och enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Det förändrade tillsynsansvaret innebär dock ingen förändring av SiS ansvar för kvalitetskontrollen av myndighetens verksamhet.

Bakgrunden till regeringens förslag är Riksdagens revisorers förslag (förs. 2002/03:RR9), som låg till grund för ett tillkännagivande från riksdagen (bet. 2002/03:SoU13, rskr. 2002/03:171). Riksdagen uttalade att regeringen bör utreda hur tillsynen av SiS kan göras organisatoriskt och oberoende av SiS. Enligt revisorerna är en trovärdig tillsyn särskilt viktig när det gäller tvångsvård, eftersom det är en verksamhet med begränsad insyn och där socialt utsatta människor i hög grad är utlämnade till myndigheters agerande. Enligt regeringen kan Socialstyrelsen, om den får ansvaret också för tillsynen över SiS institutioner, ha en helhetssyn när det gäller de åtgärder som vidtagits för att komma till rätta med den placerades problem.

Övrig fråga

Regeringen föreslår att 3 kap. 3 § andra stycket SoL ändras så att dess ordalydelse står i överensstämmelse med vad som avsågs då bestämmelsen infördes och hur den kommit att tillämpas. Rubriken till 3 kap. SoL ändras så att den bättre överensstämmer med de materiella bestämmelserna i kapitlet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar bedömningen att en samordnad och integrerad tillsyn i Socialstyrelsen medför bättre förutsättningar för en mer enhetlig och förutsägbar tillsyn genom att samma bedömningsgrunder kan tillämpas över hela landet för verksamheter som alltmer involveras i varandra. Den bidrar också till att uppmärksamma och tydliggöra svagheter som finns i vårdkedjan mellan kommunernas och landstingens insatser. En sådan ordning ger även förutsättningar att koncentrera resurserna för tillsyn, vilket innebär mindre sårbarhet och mer effektivitet. En samordnad tillsyn underlättar därtill för medborgarna att hitta rätt när de vill framföra klagomål eller anmäla brister som gäller såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst och verksamhet enligt LSS.

Utskottet välkomnar och ställer sig bakom regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453), lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn samt lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten. Propositionen tillstyrks således av ett enigt utskott.

Riksrevisionens styrelses framställning angående statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg (2008/09:RRS13)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår Riksrevisionens styrelses framställning angående statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg (2008/09:RRS13) samt motionsyrkanden om lagändringar.

Jämför reservation (s, v, mp).

Riksrevisionens styrelses framställning

Riksrevisionens styrelse föreslår följande:

·.    Riksdagen tillkännager för regeringen sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen bör se över systemet för tillstånd att bedriva privat äldreomsorg

·.    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen bör vidta åtgärder angående anmälan av missförhållanden

·.    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen bör se till att Socialstyrelsens och länsstyrelsernas uppföljning av kvaliteten i den privata äldreomsorgen förbättras.

Tillståndssystemet

Styrelsen anför att granskningen visar att förutsättningarna för insyn och kvalitet i privat äldreomsorg skiljer sig åt beroende på vilken form av privat äldreomsorg det är fråga om. Någon motsvarighet till kommunallagens bestämmelser om krav på insyn för allmänheten, som gäller när en kommun eller ett landsting sluter avtal med vissa privata utförare, finns inte för tillståndspliktig verksamhet. Därmed saknar den äldre och de anhöriga laglig rätt att ta del av handlingar från utföraren. För äldre och anhöriga försämrar detta möjligheten att välja mellan olika utförare.

I granskningen har vidare framgått att, eftersom tillstånd för äldreboende gäller tills vidare, delar av underlaget i länsstyrelsernas akter om enskilda verksamheter är över 30 år gammalt. Styrelsen anser att kvaliteten på omsorg i tillståndspliktig verksamhet kan bli sämre än i entreprenader eftersom förändringar i synsätt och nya kunskaper om äldres behov riskerar att inte få genomslag om tillstånden inte omprövas.

Styrelsen anser sammanfattningsvis att det är viktigt att det ställs uttalade kvalitetskrav på äldreomsorgen och att kvaliteten i olika omsorgsformer följs upp, men konstaterar att det framgått att detta inte är helt tillgodosett inom ramen för tillståndssystemet, varför regeringen bör se över systemet för tillstånd inom äldreomsorgen.

Anmälan av missförhållanden

Styrelsen konstaterar att de olika reglerna för offentlig respektive enskild verksamhet innebär att möjligheterna att få kunskap om de enskilda verksamheterna är olika och att detta gäller också för hur missförhållandena ska kunna uppmärksammas och påtalas.

Personal i enskild verksamhet ska anmäla missförhållanden till den verksamhetsansvarige, som han eller hon står i beroendeställning till, vilket enligt styrelsen kan innebära att denne känner sig förhindrad att berätta om eventuella missförhållanden. Därtill kommer att det är oklart om personalen i enskild verksamhet omfattas av skydd för sin yttrandefrihet, och enligt lagen om företagshemligheter får personalen inte röja information som kan skada företaget, såvida det inte rör sig om allvarliga missförhållanden eller brottsliga gärningar. Vidare saknar personalen efterforskningsskydd och skydd mot repressalier om han eller hon berättar för medierna om förhållandena på sin arbetsplats.

Enligt styrelsen bör regeringen utarbeta förslag till hur skyldigheter och rättigheter att anmäla missförhållanden inom privat äldreomsorg ska regleras i lagstiftningen och att anmälan av allvarliga missförhållanden i privat bedriven verksamhet ska göras direkt till socialnämnden eller annan offentlig myndighet. Därutöver bör regeringen ta initiativ som bidrar till att frågor om anmälan av missförhållanden uppmärksammas vid tillståndsgivning och i entreprenadavtal.

Uppföljning av kvalitet

Enligt styrelsen har Riksrevisionen funnit att regeringen inte tagit initiativ till att följa upp och utvärdera vilka konsekvenser gällande regelverk har för kvalitet och insyn i äldreomsorgen.

Enligt Riksrevisionen har inte Socialstyrelsen fullgjort sitt uppdrag när det gäller att följa upp privat bedriven äldreomsorg. Socialstyrelsen har inte tillförsäkrat sig kunskap om ingångna entreprenadavtal och vilka kvalitetskriterier som ställs där. Det har vidare framgått vid granskningen att det saknades väsentlig information för att bedöma om särskilda boenden, som inte sluter entreprenadavtal direkt med kommunerna, uppfyller kraven på god kvalitet.

Enligt styrelsen bör regeringen efterfråga information från Socialstyrelsen och länsstyrelserna och ställa krav på att dessa bättre följer upp kvaliteten i den privata äldreomsorgen.

Lagen (2008:962) om valfrihetssystem

Sedan den 1 januari 2009 gäller lagen (2008:962) om valfrihetssystem (LOV). LOV reglerar vad som ska gälla för de kommuner och landsting som vill konkurrenspröva kommunala och landstingskommunala verksamheter genom att överlåta valet av utförare av stöd, vård- och omsorgstjänster till brukaren eller patienten. Valfrihetssystem enligt lagen är ett alternativ till upphandling enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och kan tillämpas på bl.a. omsorgs- och stödverksamhet för äldre och för personer med funktionsnedsättning samt på hälso- och sjukvårdstjänster.

Den upphandlande myndighet som vill tillämpa lagen måste annonsera löpande i en nationell databas för valfrihetssystem. Såväl privata företag som ideella organisationer kan ansöka om att bli godkända som leverantörer. Alla leverantörer som ansökt om att få vara med i ett valfrihetssystem och som uppfyller fastställda krav godkänns, varefter kontrakt tecknas. Lagen bygger på att det inte råder någon priskonkurrens mellan leverantörerna. Den enskilde ges i stället möjlighet att välja den leverantör som han eller hon uppfattar tillhandahåller den bästa kvaliteten. Kommunen eller landstinget ansvarar för att brukarna eller patienterna får fullödig information om samtliga leverantörer som man kan välja mellan. För personer som inte väljer ska det finnas ett icke-valsalternativ. Förfördelade leverantörer ges möjlighet till rättelse.

Aktuell debatt

I aktuell debatt om kvalitetskontrollen i privatdriven äldreomsorg anförde statsrådet Maria Larsson den 28 november 2008 bl.a. följande.

– – – Utvecklingen mot fler alternativa utförare är i allt väsentligt positiv. Äldreomsorgen behöver öppnas för nytänkande, mångfald och valfrihet. Det gagnar framför allt de äldre, som får fler utförare att välja mellan och som kan välja bort när man inte är nöjd. Det gagnar också medarbetarna i äldreomsorgen, som får fler arbetsgivare att välja mellan. Det gagnar också äldreomsorgen i stort, eftersom en större mångfald av utförare fungerar som ett förändringsinstrument för att ge större utbud och högre kvalitet. 

Men de positiva konsekvenser som följer av mer valfrihet och fler utförare är beroende av goda utvärderings- och kontrollsystem för att tjäna oss väl. Jag vill därför understryka att oberoende av vem som ger äldreomsorgen ska den enskilda äldre och hans eller hennes anhöriga alltid kunna känna fullt förtroende för att verksamheten är av god kvalitet och att den bedrivs i enlighet med gällande lagar, förordningar och föreskrifter. 

– – – Fru talman! Min utgångspunkt som äldreminister är att regelsystemen ska vara så lika som möjligt för offentliga, för privata, för ideella idéburna och för kooperativa verksamheter. 

Låt mig inledningsvis slå fast de grundläggande villkor som gäller för all äldreomsorg. 

För det första: Socialtjänstlagens krav på god kvalitet gäller alltid, oberoende av vem som är utförare. Av den så kallade kvalitetsparagrafen, socialtjänstlagen 3 kap. 3 §, framgår att insatserna ska vara av god kvalitet, att det ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet och att kvaliteten ska utvecklas och säkras systematiskt och fortlöpande. Dessa lagstadgade kvalitetskrav gäller alla utförare och kan inte avtalas bort eller bortses från med hänvisning till att dessa kvalitetskrav saknas i avtalet. 

För det andra: När kommunen som huvudman för socialtjänsten sluter ett avtal och låter någon annan utföra kommunens uppgifter förblir verksamheten en kommunal angelägenhet. Kommunen har det yttersta ansvaret för verksamheten. 

Jag kan konstatera att det med dessa två delar redan finns en lagstiftning på plats i dag som garanterar samma kvalitetskrav i all äldreomsorg. Vad vi nu arbetar med är att förbättra verktygen för att utveckla, granska och kontrollera kvaliteten i äldreomsorgen. Sedan regeringen tillträdde har de här frågorna getts hög prioritet. 

– – – Fru talman! Jag vill nämna några av de viktiga åtgärder som regeringen har vidtagit. 

För att kunna följa upp och jämföra insatser inom all äldreomsorg har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting utveckla ett nationellt system för öppna jämförelser av kvalitet, kostnader och effektivitet. Äldreguiden finns på plats sedan mars 2007. 

För att tydliggöra rättsläget och underlätta för kommuner som vill öka valfriheten för den enskilde träder en ny lag, LOV, lag om valfrihetssystem, i kraft den 1 januari 2009. Det är en lag som skapar konkurrens om kvalitet i stället för om pris. 181 kommuner har anmält intresse. 

För att underlätta kommunernas arbete med förfrågningsunderlag och avtal ska Konkurrensverket respektive Nutek genomföra informationsinsatser och ta fram vägledning för upphandlingar. Sveriges Kommuner och Landsting ska ge råd och stöd, bland annat i juridiska frågor, till kommuner som ska införa valfrihetssystem, exempelvis om hur avtal skrivs. 

Regeringen kommer också att reformera tillsynen av socialtjänsten för att den ska bli ett effektivare verktyg som ser till att lagar efterlevs. Tillsynen av socialtjänsten ska samordnas med tillsynen av hälso- och sjukvården hos Socialstyrelsen. 

– – – Fru talman! En fråga som Riksrevisionen särskilt tar upp är yttrandefriheten för personalen inom privat omsorgsverksamhet. 

Det så kallade meddelarskyddet inom enskild verksamhet utreddes av den tidigare, socialdemokratiska regeringen. Man valde att inte gå vidare med något förslag, då remissinstanserna var kritiska. Jag utesluter dock inte att frågan kan behöva ses över igen. Det finns dock inte något hinder för en kommun att avtala med den privata, ideella eller kooperativa arbetsgivaren om skydd mot efterforskning och repressalier för dennes anställda. 

Enligt Socialstyrelsens nya föreskrifter för lex Sarah ska också en enskild verksamhet informera socialnämnden både när en anmälan om ett allvarligt missförhållande har tagits emot och också när en utredning med anledning av en anmälan har avslutats. Detta är alltså nytt. 

Jag vill dessutom understryka att lagen om skydd för företagshemligheter inte hindrar personal från att avslöja allvarliga missförhållanden på arbetsplatsen. I sådant fall gäller lex Sarah. 

Inom Regeringskansliet arbetar vi i anslutning till beredningen av Tillsynsutredningens betänkande också med eventuella förändringar i lex Sarah. Exempelvis kan möjligheten för personal inom såväl enskild som kommunal verksamhet att göra anonyma anmälningar enligt lex Sarah direkt till tillsynsmyndigheten behöva förtydligas ytterligare. 

Följdmotion

I motion So13 av Ylva Johansson m.fl. (s, v, mp) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om lagändringar så att alla avtal med privata utförare inom skattefinansierad vård och omsorg ska omfatta personalens rätt till meddelarskydd. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att grundlagsskydda personalens meddelarskydd inom all offentligt finansierad vård och omsorg.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar inledningsvis att Riksrevisionens granskning, som presenteras i rapporten RiR 2008:21, i stort avser perioden 2003–2007. Granskningen har utgått från frågan om regeringen, Socialstyrelsen och länsstyrelserna har skapat förutsättningar för god kvalitet och insyn i privat bedriven äldreomsorg och, om så inte är fallet, vad det får för konsekvenser. Utskottet erinrar om att lagens krav på god kvalitet i detta avseende, 3 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453), alltid gäller oberoende av vem som är utförare. Kommunen ansvarar för socialtjänsten inom sitt område. Om kommunen upphandlar äldreomsorg bör kvalitetskravet skrivas in i entreprenadavtalet så att den enskilde utföraren blir ansvarig gentemot kommunen.

Utskottet kan konstatera att det sedan en tid pågår arbeten för att utveckla, granska och kontrollera kvaliteten samt öka valfriheten inom äldreomsorgen i såväl enskild som kommunal regi. Som exempel kan nämnas att det sedan i mars 2007, genom ett samarbete mellan Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen, finns ett nationellt system för öppna jämförelser av kvalitet, kostnader och effektivitet gällande insatser inom all äldrevård, Äldreguiden, vilken publiceras på Socialstyrelsens hemsida www.socialstyrelsen.se.

För att tydliggöra rättsläget och underlätta för kommuner som vill öka valfriheten för den enskilde har riksdagen beslutat om en ny lag, lagen (2008:962) om valfrihetssystem, som trädde i kraft den 1 januari 2009 (prop. 2008/09:29, bet. 2008/09:SoU5, rskr. 2008/09:61). Valfrihetssystem enligt lagen är ett alternativ till upphandling enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och kan tillämpas på bl.a. omsorgs- och stödverksamhet för äldre. Lagen bygger på konkurrens om kvalitet i stället för om pris.

Utskottet konstaterar vidare att förslagen i proposition 2008/09:160 Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten också kommer att bidra till kvalitetsförbättringar på de områden som tas upp i framställningen.

I Tillsynsutredningens slutbetänkande (SOU 2007:82) lämnades förslag om en utökning av anmälningsskyldigheten vid missförhållanden (s.k. lex Sarah) till hela socialtjänsten. Av proposition 2008/09:160 s. 32 framgår dock att regeringen bedömde att en sådan utökning kräver ytterligare överväganden och förslag, varför regeringen valde att återkomma till den frågan senare. Enligt uppgift pågår beredning och i detta sammanhang behandlas bl.a. frågan om anonyma anmälningar.

Mot bakgrund av vad utskottet nu redovisat avstyrks framställningen.

När det gäller meddelarskydd för personal inom privat omsorgsverksamhet är detta en fråga som utretts tidigare och diskuterats en längre tid. Möjligheterna att förstärka meddelarskyddet för privatanställda har övervägts av den förra regeringen, men efter omfattande kritik från remissinstanserna valde den dåvarande regeringen att inte gå vidare med ett sådant förslag. Utskottet utesluter dock inte att frågan kan behöva ses över igen. Utskottet ser det i och för sig som naturligt att en kommun avtalar om skydd mot efterforskning och repressalier mot den privata arbetsgivarens anställda. Riksdagen bör inte ta något initiativ.

Motion So13 (s, v, mp) avstyrks.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservation. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Riksrevisionens styrelses framställning angående statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg (2008/09:RRS13), punkt 2 (s, v, mp)

av Ylva Johansson (s), Christer Engelhardt (s), Lars U Granberg (s), Marina Pettersson (s), Lennart Axelsson (s), Elina Linna (v), Catharina Bråkenhielm (s) och Thomas Nihlén (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen framställning 2008/09:RRS13 punkterna 1–3 och motion

2008/09:So13 av Ylva Johansson m.fl. (s, v, mp) yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi stödjer de förslag om tillkännagivanden som Riksrevisionens styrelse lagt fram, men saknar förslag som gäller personalens meddelarskydd hos privata utförare.

Att personalen har möjligheter att påtala missförhållanden är betydelsefullt för patientsäkerheten. Inom offentligt driven äldreomsorg har personalen en grundlagsskyddad rätt att påtala missförhållanden och att tala med journalister. Detta innebär att arbetsgivaren är förbjuden att efterforska vem som talat med medierna.

Sedan lex Sarah infördes 1999 är alla anställda skyldiga att påtala missförhållanden inom äldreomsorgen, såväl inom offentlig som privat driven omsorg. Denna meddelarfrihet är dock starkt begränsad för anställda i privat driven omsorg eftersom den inte åtföljs av ett meddelarskydd. Den private arbetsgivaren kan efterforska vem som har läckt till medierna, utan att begå lagbrott och den anställde riskerar alltså repressalier. En del kommuner har bestämmelser om meddelarfrihet i avtalen med privata entreprenörer, men det saknas ofta bestämmelser om meddelarskydd, d.v.s. skydd mot efterforskning och repressalier. Det är vidare oklart vilken rättslig verkan bestämmelser om meddelarfrihet och meddelarskydd har i förhållande till annan lagstiftning som gäller privata företag. Enligt exempelvis lagen om företagshemligheter får personal i privata företag inte röja information som kan skada företaget. Vidare är ett avtalat meddelarskydd inte lika starkt som ett grundlagsskydd, även om det är en viktig signal om att öppenhet ska råda. I Riksrevisionens granskningsrapport dras slutsatsen att det med dagens regelverk måste vara svårt för personalen hos privata utförare att veta vilken rätt de har att uttrycka åsikter om sin arbetsplats. Vi anser att privat anställda som arbetar i skattefinansierad vård och omsorg ska ges motsvarande rätt att yttra sig om förhållandena på sin arbetsplats, som offentligt anställda har.

Vi föreslår därför att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändringar som innebär att alla avtal med privata utförare inom offentligt finansierad vård och omsorg ska omfatta personalens rätt till meddelarskydd. Vi föreslår också att regeringen återkommer med förslag för att grundlagsskydda personalens meddelarskydd inom all offentligt finansierad vård och omsorg.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2008/09:160

Proposition 2008/09:160 Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1.    lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

2.    lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

3.    lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

4.    lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

5.    lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn,

6.    lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.

Framställning 2008/09:RRS13

Framställning 2008/09:RRS13 Riksrevisionens styrelses framställning angående statens styrning av kvalitet i privat äldreomsorg:

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen bör se över systemet med tillstånd för att bedriva privat äldreomsorg.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen bör vidta åtgärder angående anmälan av missförhållanden.
3.	Riksdagen tillkännager som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen bör se till att Socialstyrelsens och länsstyrelsernas uppföljning av kvaliteten i den privata äldreomsorgen förbättras.

Följdmotion med anledning av framställning 2008/09:RRS13

2008/09:So13 av Ylva Johansson m.fl. (s, v, mp):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om lagändringar så att alla avtal med privata utförare inom skattefinansierad vård och omsorg ska omfatta personalens rätt till meddelarskydd.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att grundlagsskydda personalens meddelarskydd inom all offentligt finansierad vård och omsorg.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag