Konstitutionsutskottets betänkande 2008/09:KU25 | |
Ekonomiska villkor för ledamöter av Europaparlamentet | |
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas regeringens proposition 2008/09:184 Ekonomiska villkor för ledamöter av Europaparlamentet. Med anledning av den ledamotsstadga som antogs av Europaparlamentet i september 2005 och som ska börja gälla den 14 juli 2009 föreslås att tillämpningsområdet för lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet inskränks så att den endast i undantagsfall gäller för de svenska ledamöter som fullgör uppdrag i Europaparlamentet. Lagen föreslås dock gälla för redan intjänade förmåner, t.ex. intjänad ålderspension, och bestämmelser om inkomstgaranti föreslås ändrade så att de närmare ansluter till den reglering som gäller för ledamöterna i riksdagen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 14 juli 2009.
I två motioner (mp respektive v) begärs att Sverige ska utnyttja möjligheten att besluta om avvikande bestämmelser så att det föreslagna gemensamma ledamotsarvodet för Europaparlamentarikerna tillämpas först efter utgången av den valperiod som löper ut 2019. I en av motionerna (v) begärs i första hand att propositionen avslås och dessutom bl.a. att arvodet för riksdagsledamöter och EU-parlamentariker ska motsvara 100 % av prisbasbeloppet.
Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag med vissa ändringar, med innebörd bl.a. att bestämmelser om jämkning av inkomstgarantin införs. Motionerna avstyrks. Fem reservationer (v, mp) har avgetts.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. | Avslag på propositionen |
| Riksdagen avslår motion 2008/09:K8 yrkande 1. |
Reservation 1 (v)
2. | Övergångsperiod till 2019 |
| Riksdagen avslår motionerna 2008/09:K8 yrkande 7 och 2008/09:Sk17 yrkande 1. |
Reservation 2 (v, mp)
3. | Arvode och pensioner på nationell nivå, m.m. |
| Riksdagen avslår motion 2008/09:K8 yrkandena 2, 3, 4 i denna del och 5. |
Reservation 3 (v)
4. | Knytning av riksdagsledamöternas arvode till prisbasbeloppet |
| Riksdagen avslår motion 2008/09:K8 yrkande 4 i denna del. |
Reservation 4 (v)
5. | Kostnadsersättning och traktamente |
| Riksdagen avslår motion 2008/09:K8 yrkande 6. |
Reservation 5 (v)
6. | Regeringens lagförslag |
| Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av riksdagsförvaltningen och riksdagens myndigheter, 2. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481), 3. lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter, 4. lag om ändring i lagen (1996:304) om arvoden m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet med de ändringarna a) att orden "utgår" respektive "utgå" i 1 kap. 1 § tredje stycket ska bytas ut mot ordet "lämnas", b) beträffande 12 kap. att kapitlet ska ha rubriken "Överklagande", c) att det i lagen införs två nya paragrafer 9 kap. 12 a och 23 §§ och nya mellanrubriker före dessa paragrafer, med den lydelse utskottet föreslår i bilaga 3 samt att ingressen ska ha den ändrade lydelse som föranleds av detta, d) att lagens rubrik samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3, 5. lag om ändring i lagen (2000:419) med instruktion för riksdagsförvaltningen, 6. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:000). Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2008/09:184. |
7. | Instruktionen för riksdagens arvodesnämnd |
| Riksdagen antar utskottets förslag i bilaga 3 till lag om ändring i lagen (1993:1426) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd. |
Stockholm den 19 maj 2009
På konstitutionsutskottets vägnar
Berit Andnor
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit Andnor (s), Per Bill (m), Margareta Cederfelt (m), Morgan Johansson (s), Andreas Norlén (m), Stefan Tornberg (c), Helene Petersson i Stockaryd (s), Björn Leivik (m), Billy Gustafsson (s), Ingvar Svensson (kd), Anna Tenje (m), Marianne Berg (v), Phia Andersson (s), Annie Johansson (c), Mikael Johansson (mp), Tone Tingsgård (s) och Helena Bargholtz (fp).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Propositionen bygger på en departementspromemoria som upprättats inom Justitiedepartementet. Promemorian, Ekonomiska villkor för ledamöter av Europaparlamentet (Ds 2009:6), innehåller bl.a. förslag till anpassning av svensk lagstiftning till den ledamotsstadga som Europaparlamentet beslutat om. Promemorian har remissbehandlats.
Lagförslagen har inte varit föremål för lagrådsgranskning. Regeringen har pekat på att förslagen till ändringar i offentlighets- och sekretesslagen och folkbokföringslagen endast är redaktionella och har bedömt att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse för propositionens förslag till ändringar i dessa delar.
Två motioner (v respektive mp) vänder sig mot regeringens förslag.
Förslagen finns förtecknade i bilaga 1
Frågan om beskattning av ersättningar till bl.a. ledamöter av Europaparlamentet behandlas av skatteutskottet med anledning av proposition 2008/09:136 Beskattning av ersättningar till ledamöter av Europaparlamentet och viss personal vid Europaskolorna.
Bakgrund
Europaparlamentet beslutade den 28 september 2005 en ledamotsstadga. (2005/684/EG, Euratom) sedan rådet i juli 2005 godkänt ett förslag från parlamentet. Inför rådets beslut samrådde regeringen med riksdagens EU-nämnd, som godtog regeringens bedömning att fördelarna med förslaget övervägde dess nackdelar.
Ledamotsstadgan ska tillämpas från och med den valperiod som börjar 2009, dvs. från och med den 14 juli 2009.
För närvarande står Europaparlamentet i huvudsak för vissa kostnadsersättningar till ledamöterna, medan bl.a. arvoden och pensioner betalas av medlemsstaterna. Stadgan innebär bl.a. att Europaparlamentet i fortsättningen kommer att stå för alla ekonomiska förmåner som utgår till ledamöter och f.d. ledamöter av Europaparlamentet. Detta innebär att det behövs ändringar i den svenska lagstiftning som i dag gäller för ledamöterna i Europaparlamentet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Med anledning av ledamotsstadgan föreslås att tillämpningsområdet för lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet (företrädarlagen) inskränks så att den endast i undantagsfall gäller för de svenska ledamöter som fullgör uppdrag i Europaparlamentet. Företrädarlagen föreslås dock gälla för redan intjänade förmåner, t.ex. intjänad ålderspension. Vidare föreslås att företrädarlagens bestämmelser om inkomstgaranti ändras så att de närmare ansluter till den reglering som gäller för ledamöterna i riksdagen samt att bestämmelser om överklagande av vissa beslut införs.
I anslutning till ändringarna i företrädarlagen föreslås vissa följdändringar i bl.a. lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter. Ändringarna innebär bl.a. att den tid som en ledamot innehaft uppdrag som ledamot av Europaparlamentet med ersättning enligt ledamotsstadgan inte ska räknas som förmånsgrundande för rätt till inkomstgaranti.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 14 juli 2009.
Lagförslagen finns i bilaga 2.
Utskottets överväganden
Propositionen
Ledamotsstadgan
Ända sedan direkta val av ledamöter av Europaparlamentet infördes år 1976 genom akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, som utgör bilaga till rådets beslut (EEG, Euratom, EKSG) nr 76/787 av den 20 september 1976 (den s.k. valrättsakten), har det saknats ett enhetligt regelverk med allmänna villkor som ska gälla för uppdraget som ledamot av Europaparlamentet. De villkor som för det stora flertalet ledamöter har gällt för t.ex. arvode innebär att samma bestämmelser gäller för dem som för ledamöterna i medlemsstaternas nationella parlament. Eftersom de nationella regelverken skiljer sig åt leder denna ordning till att ledamöterna utövar sitt mandat med mycket olika ekonomiska förutsättningar.
Enhetliga gemenskapsrättsliga regler finns dock om bl.a. ersättning för kostnader i tjänsten, för utgifter för en eller flera assistenter samt för kontor och viss teknisk utrustning. Europaparlamentet har även antagit vissa föreskrifter om efterlevandepension, invaliditetspension, ålderspension och övergångsersättning som ska betalas av Europaparlamentet. Dessa regler anger miniminormer som huvudsakligen tillämpas i förhållande till ledamöter som inte har rätt till motsvarande förmåner enligt nationell rätt. När det gäller rätten till övergångsersättning innebär dock bestämmelserna att ledamöterna har möjlighet att få skillnaden mellan vad som utgår enligt nationella regler och vad som tillerkänns enligt Europaparlamentets beslut utbetald under viss kortare tid.
Ledamotsstadgans första avsnitt innehåller bl.a. bestämmelser om de ekonomiska villkoren för utövandet av ledamotsuppdraget. Enligt artikel 10 uppgår arvodet till 38,5 % av grundlönen för en domare i Europeiska gemenskapernas domstol
När det gäller beskattning av arvode, övergångsersättning, pension och efterlevandepension följer av artikel 12 att förmånerna ska vara föremål för beskattning till fördel för gemenskapen på motsvarande villkor som gäller för gemenskapens tjänstemän och övriga anställda. Enligt artikel 12.3 ska gemenskapsbeskattningen inte påverka medlemsstaternas möjligheter att låta ledamöternas arvoden omfattas av nationella skatterättsliga bestämmelser, under förutsättning att dubbelbeskattning undviks. Detsamma gäller för övergångsersättning och pension som utges enligt stadgan (artikel 12.5).
När en ledamot lämnar sitt uppdrag ska enligt artikel 13 övergångsersättning betalas ut i nivå motsvarande den som gäller för ledamotsarvodet. Övergångsersättning betalas under en begränsad tid mellan sex månader och två år. Ersättningen utgår i form av en månadsbetalning för varje år mandatet har utövats, dock minst sex månader. Övergångsersättningen ska inte betalas ut om ledamoten tillträder ett mandat vid ett annat parlament eller offentligt ämbete.
Enligt artikel 14 har en f.d. ledamot rätt till ålderspension fr.o.m. 63 års ålder. Pensionen kan uppgå till högst 70 % av ledamotsarvodet och beräknas utifrån det antal år mandatet har utövats. Beräkningsmodellen – 3,5 % för varje fullgjort helt år och en tolftedel för varje ytterligare hel månad – innebär att hel pension tjänas in efter 20 års mandattid. Rätten till ålderspension är helt oberoende av andra eventuella pensioner. I skäl 14 anges att bestämmelsen inte påverkar medlemsstaternas befogenhet att enligt nationell lagstiftning ta med ålderspensionen vid beräkningen av beloppen för ålderspensioner.
Vidare betalas invaliditetspension (artikel 15), efterlevandepension (artikel 17) samt ersättning vid sjukdom m.m. (artikel 18).
Ledamöterna har rätt till kostnadsersättning för resor. Övriga kostnader för utövandet av uppdraget kan ersättas i form av schablonersättning (artikel 20). Parlamentet bestämmer villkoren. Bestämmelser om kostnadsersättning måste enligt stadgan vara förenliga med de principer som gäller inom gemenskapsrätten för sådan ersättning. I skäl 17 framhålls att rättspraxis tillåter att parlamentet betalar ut schablonbelopp där så är möjligt för att begränsa administrationen av ersättningarna.
Ledamöterna har också rätt att få bistånd av och kostnadstäckning för medarbetare som de själva har valt (artikel 21) samt en rätt att använda bl.a. parlamentets kontors- och kommunikationsutrustning (artikel 22). Vidare framgår av stadgan att samtliga utbetalningar av ersättningar ska finansieras genom Europeiska unionens budget (artikel 23). Tillämpningsföreskrifter till stadgan träder i kraft efter publicering i Europeiska unionens officiella tidning (artikel 24).
Övergångsbestämmelser
Möjligheten för en ledamot att välja system
I stadgans andra avsnitt finns ett antal övergångsbestämmelser (artiklarna 25–29) som bl.a. avser rättigheter som förvärvats före ikraftträdandet av stadgan. Bestämmelserna innebär bl.a. att den som är ledamot av Europaparlamentet innan stadgan träder i kraft och som vid valet 2009 återväljs till ledamot ges en rätt att välja om han eller hon ska omfattas av stadgans bestämmelser om arvode och pensionsförmåner eller fortsätta att omfattas av det befintliga nationella systemet.
Ledamotsstadgans bestämmelser om arvoden och pensionsförmåner ska undantagslöst tillämpas på den som väljs till ledamot vid valet 2009 och som inte är ledamot när stadgan träder i kraft, om inte den medlemsstat som ledamoten representerar har beslutat något annat för en övergångsperiod med stöd av artikel 29.
De ledamöter som före ledamotsstadgans ikraftträdande var ledamöter i Europaparlamentet och som återväljs för mandatperioden 2009–2014 ska enligt artikel 25 ha rätt att själva välja vilket ersättningssystem som ska tillämpas för dem under resten av deras mandattid – ledamotsstadgans regler om arvode, övergångsersättning, pension och efterlevandepension eller det existerande nationella systemet. Om en ledamot vill kvarstå i det existerande nationella systemet måste han eller hon enligt artikel 26 underrätta Europaparlamentets talman om det inom 30 dagar från stadgans ikraftträdande, dvs. senast den 13 augusti 2009. I annat fall kommer stadgans regler att tillämpas i fråga om dessa förmåner (artikel 26.3). Av artikel 26.2 följer att ett beslut om att kvarstå är oåterkalleligt. Om en ledamot väljer att omfattas av det existerande nationella systemet ska detta följaktligen gälla för resten av ledamotens mandattid.
Bestämmelsen i artikel 25 motiveras enligt skäl 20 av att de nationella bestämmelser som hittills har gällt för ledamöterna varierat avsevärt och att det inte varit möjligt att finna en gemensam lösning i stadgan på alla problem som detta för med sig. Ledamöternas fria val innebär enligt samma skäl att det inte kan bli fråga om några försämrade rättigheter eller ekonomiska nackdelar för ledamöterna i samband med en övergång från det nuvarande systemet till det nya.
De kostnader som uppkommer till följd av att en ledamot väljer att stå kvar i det existerande nationella systemet ska den berörda medlemsstaten själv stå för.
Den frivilliga pensionsfonden
I artikel 27 finns vissa bestämmelser om den frivilliga pensionsfond som parlamentet har inrättat. Fonden kommer efter ikraftträdandet av stadgan att finnas kvar för de ledamöter och f.d. ledamöter som redan har förvärvat rättigheter i fonden, men den kommer inte att vara öppen för de ledamöter som väljs in i parlamentet för första gången vid valet 2009. Ledamöter som uppbär arvode enligt artikel 10 i stadgan kommer inte att kunna förvärva nya rättigheter i den frivilliga fonden (artikel 27.3). De nuvarande ledamöter som efter återval väljer att omfattas av stadgans regelverk i stället för existerande nationella system kommer alltså inte att kunna förvärva några nya rättigheter i fonden. Redan förvärvade rättigheter kommer dock inte att gå förlorade (artikel 27.1). Förutsättningarna för förvärv av nya rättigheter i fonden ska fastställas av parlamentet.
Av artikel 27.5 följer att rätten till pensionsförmåner ur den frivilliga fonden ska vara helt oberoende av andra eventuella pensioner.
Den pensionsrätt som en ledamot vid tidpunkten för stadgans ikraftträdande har förvärvat enligt nationella bestämmelser ska enligt artikel 28 kvarstå fullt ut. Det ska dock vara möjligt för parlamentet att ingå överenskommelser med behöriga organ i medlemsstaterna om överföring av förvärvade rättigheter. Perioder under vilka en ledamot har utfört uppdrag för Europaparlamentet eller ett nationellt parlament ska vidare, om de inte ger rätt till pension enligt nationella bestämmelser, beaktas vid beräkningen av pension enligt ledamotsstadgan.
Medlemsstaternas rätt att bestämma avvikelser från stadgan
Artikel 29 ger varje medlemsstat rätt att själv bestämma att de ledamöter som blivit valda att företräda staten i Europaparlamentet under en övergångsperiod ska omfattas av bestämmelser om ledamotsarvode, övergångs-ersättning, pension och efterlevandepension som avviker från stadgan. En sådan övergångsperiod får inte vara längre än två mandatperioder i Europaparlamentet, dvs. den får inte sträcka sig längre än till 2019. I materiellt hänseende får sådana avvikelser från stadgan inte innebära att ledamöter av Europaparlamentet får förmåner som är sämre än de förmåner som parlamentsledamöterna i den berörda medlemsstaten uppbär. Under övergångsperioden ska medlemsstaten också själv stå för de kostnader för arvoden, övergångsersättningar, pensioner och efterlevandepensioner som uppkommer.
Regeringen anser att möjligheten att under en övergångsperiod besluta om generellt avvikande bestämmelser i fråga om ledamotsarvoden, övergångsersättningar, pensioner och efterlevandepensioner inte bör utnyttjas.
Regeringen framhåller att ledamotsstadgan bygger på en kompromiss mellan Europaparlamentet och Europeiska unionens ministerråd. Möjligheten för medlemsstaterna att under en viss övergångsperiod besluta om avvikande regler i fråga om arvoden och andra förmåner för ledamöterna i Europaparlamentet utgör en del av denna kompromiss.
Med hänsyn till att ledamöternas ekonomiska villkor för närvarande skiljer sig åt avsevärt beroende på vilken medlemsstat som lämnar förmånerna kan enligt regeringen förutsättningarna för att snabbt övergå från det nuvarande nationella systemet till det nya gemenskapsrättsliga variera från land till land.
Regeringen pekar vidare på att de nya gemenskapsrättsliga reglerna skiljer sig från den nuvarande svenska lagstiftningen bl.a. med avseende på arvodets storlek, som är betydligt högre enligt ledamotsstadgan än enligt de nationella reglerna. En annan skillnad finns i fråga om rätten till ålderspension. Enligt bestämmelserna i ledamotsstadgan tjänas ålderspension in redan från och med det första uppdragsåret. Pensionsrättigheterna enligt stadgan tjänas vidare in ”från första kronan”. Det nuvarande nationella systemet utgör i praktiken en tjänstepension, som fungerar som ett komplement till den allmänna pensionen. Enligt de gällande svenska reglerna krävs vidare att ledamoten är minst 50 år när han eller hon lämnar uppdraget och dessutom har innehaft detta i minst sex hela år för att han eller hon över huvud taget ska ha rätt till ålderspension. Medan pensionsåldern enligt nationell lagstiftning är 65 år är den 63 år enligt stadgan. Enligt ledamotsstadgan krävs för hel ålderspension – motsvarande 70 % av ledamotsarvodet – att ledamoten har utövat sitt mandat under 20 år. För hel pension enligt den svenska företrädarlagen krävs endast att ledamoten fullgjort uppdraget under tolv hela år. En annan skillnad i systemen finns i fråga om reglerna om avgångsersättning, dvs. stadgans regler om övergångs-ersättning och den svenska regleringen av inkomstgarantin. Medan ledamotsstadgan normalt ger rätt till ersättning under en period som för flertalet ledamöter inte torde överstiga ett år innebär det svenska systemet att inkomstgarantin, beroende på ledamotens ålder vid avgången, kan gälla under två, fem eller – som längst – femton år, om ledamoten fullgjort uppdraget under minst sex hela sammanhängande år.
Bestämmelserna i ledamotsstadgan innebär alltså enligt propositionen att de svenska ledamöterna i vissa avseenden får mer förmånliga ekonomiska villkor än enligt det nuvarande nationella systemet. Stadgans regler torde dock samtidigt innebära att villkoren i vissa andra avseenden kan bli något mindre förmånliga. Regeringen konstaterar att Sverige redan i samband med rådsbehandlingen av Europaparlamentets förslag till ledamotsstadga i juli 2005 förklarade att överenskommelsen vid en samlad bedömning utgjorde en godtagbar kompromiss som borde respekteras. Det grundläggande syftet med stadgan är att åstadkomma likabehandling av ledamöterna i parlamentet. Denna ambition ställer sig regeringen bakom. Enligt regeringens mening bör stadgan därför tillämpas för svenska ledamöter redan från den tidpunkt då den träder i kraft.
Lagförslagen
Företrädarlagen
Regeringen föreslår en rad ändringar i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet (företrädarlagen). Ändringarna innebär bl.a. att tillämpningsområdet begränsas så att lagens samtliga bestämmelser ska gälla dem som har begärt att få omfattas av nationella bestämmelser om ledamotsarvode, övergångsersättning, pension och efterlevandepension. Beträffande de som innehaft uppdrag som ledamot av Europaparlamentet före ledamotsstadgans ikraftträdande ska företrädarlagens bestämmelser om egenpensioner, efterlevandepensionsförmåner, inkomstgaranti och efterlevandeskydd gälla. Också den som varit ledamot av både Europaparlamentet och riksdagen ska omfattas i detta avseende. För den som har varit ledamot både av Europaparlamentet och riksdagen och är ledamot av Europaparlamentet även efter det att ledamotsstadgan trätt i kraft ska endast den uppdragstid i Europaparlamentet som fullgjorts innan stadgan trädde i kraft tillgodoräknas som förmånsgrundande enligt företrädarlagen.
Uppdragstid som har fullgjorts när ledamotsstadgan träder i kraft men som inte, vid den tidpunkt då uppdraget i Europaparlamentet påbörjades, berättigat till förmån av pension enligt gällande svenska bestämmelser ska beaktas vid beräkning av tid för bestämmande av egenpensionsförmåner och kompletterande efterlevandepension enligt företrädarlagen endast om tiden inte redan beaktats vid bestämmande av pensionsförmåner enligt ledamotsstadgan.
Regeringen anser inte att det finns behov av lagstiftning som rör svenskt behörigt organs rätt att ingå överenskommelse med Europaparlamentet om överföring av intjänade rättigheter.
Regeringen föreslår att uttrycket företrädare utmönstras ur företrädarlagen och ersätts av uttrycket ledamot. Vidare föreslås att vissa bestämmelser i företrädarlagen som rör fall då en ledamot samtidigt är ledamot av Europaparlamentet och riksdagsledamot tas bort.
En riksdagsledamot som också varit ledamot av Europaparlamentet ska enligt förslaget inte ha rätt till inkomstgaranti enligt företrädarlagen när ledamoten lämnar sitt uppdrag i riksdagen. För en sådan ledamot ska bara gälla lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter.(ersättningslagen). Inkomstgarantin enligt företrädarlagen ska upphöra för en ledamot som tar plats i riksdagen. Det ska inte längre krävas att den tid som sammanräknas för att inkomstgaranti ska betalas under längre tid än ett år är sammanhängande. Den bestämmelse som ger riksdagsförvaltningen möjlighet att medge undantag från kravet på sammanhängande tid tas till följd av detta bort. Underlaget för inkomstgarantin enligt företrädarlagen ska enbart utgöras av det ledamotsarvode som betalas enligt företrädarlagen vid avgångstillfället. En ledamots inkomstgaranti enligt företrädarlagen eller ersättningslagen ska minskas med arvode och övergångsersättning som betalas till ledamoten under och efter avslutat uppdrag i Europaparlamentet.
Egenpensioner ska enligt förslaget inte kunna betalas ut enligt ersättningslagen eller företrädarlagen under den tid en ledamot uppbär arvode eller övergångsersättning enligt ledamotsstadgan.
Regeringen anser att på samma sätt som när det gäller beslut om inkomstgaranti och efterlevandeskydd enligt ersättningslagen bör rätten till överklagande av motsvarande beslut enligt företrädarlagen regleras uttryckligen i företrädarlagen.
Regeringen föreslår vidare övergångsbestämmelser som innebär att den som när ändringarna i företrädarlagen träder i kraft är ledamot av Europaparlamentet och som utan att lämna Europaparlamentet övergår till att få arvode enligt ledamotsstadgan, vid tillämpningen av vissa av företrädarlagens bestämmelser när det gäller rätt till ålderspension och inkomstgaranti ska anses ha avgått respektive lämnat Europaparlamentet vid ikraftträdandet den 14 juli 2009. Vid tillämpningen av vissa bestämmelser om pensionsgrundande arvode och om inkomstgarantins anknytning till prisbasbeloppet föreslås att 2009 ska anses som avgångsår. Vidare ska bestämmelsen om inkomstgarantitidens längd i 9 kap. 3 § företrädarlagen i dess äldre lydelse gälla för den som har lämnat sitt uppdrag som ledamot av Europaparlamentet före ikraftträdandet den 14 juni 2009.
Ersättningslagen
Egenpensionsförmåner, efterlevandepension och kompletterande efterlevandepension föreslås utgå enligt ersättningslagen till respektive efter en riksdagsledamot som också har varit ledamot av Europaparlamentet, om ledamoten inte omfattats av företrädarlagens tillämpningsområde. Vid beräkning av sammanhängande tid för inkomstgaranti för den som varit ledamot av både riksdagen och Europaparlamentet ska ledamoten inte räknas till godo den tid då han eller hon fullgjort uppdrag i Europaparlamentet med arvode enligt ledamotsstadgan.
Inkomstgarantin enligt ersättningslagen ska enligt förslaget inte upphöra om en riksdagsledamot tar plats i Europaparlamentet.
Övriga lagförslag
Lagen (2000:419) med instruktion för riksdagsförvaltningen föreslås ändrad så att det förtydligas vilka frågor om ekonomiska förmåner till riksdagsledamöter och ledamöter av Europaparlamentet som handläggs av riksdagsförvaltningen.
Vidare föreslås att lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av riksdagsförvaltningen och dess myndigheter kompletteras med en bestämmelse om att ett beslut om inkomstgaranti eller efterlevandeskydd ska kunna överklagas enligt 12 kap. företrädarlagen. Lagen kompletteras även med en bestämmelse som uttryckligen anger att riksdagsförvaltningens beslut om en ekonomisk förmån till en ledamot av Europaparlamentet får överklagas.
Motionerna
I motion 2008/09:KU8 (v) yrkas att propositionen avslås (yrkande 1). Motionärerna anser att ledamotsstadgan innebär en fullständigt orimlig höjning av arvodena för EU-parlamentarikerna, vilket riskerar att urholka förtroendet mellan väljare och förtroendevalda och göra de förtroendevalda till en ekonomisk elit.
Vidare yrkas ett tillkännagivande för regeringen om att Sverige i EU bör driva att EU-parlamentarikernas arvoden och pensioner ska ligga kvar på nationell nivå (yrkande 2). Det är enligt motionen viktigt att de svenska EU-parlamentarikerna är de svenska väljarnas företrädare och representanter i EU och inte EU:s representanter i Sverige. Väljarna ska vara de som betalar sina förtroendevalda genom statsbudgeten. Det är enligt motionen av väsentlig betydelse att EU-parlamentarikerna har kvar sin lojalitet hos svenska folket.
I motionen yrkas också ett tillkännagivande för regeringen om att samma arvoden och pensioner som gäller riksdagsledamöter även bör gälla för svenska EU-parlamentariker (yrkande 3), att arvodet för EU-parlamentariker såväl som riksdagsledamöter bör knytas till 100 % av ett prisbasbelopp (yrkande 4) och om att Sverige i EU bör driva modellen med motsvarande ett nationellt prisbasbelopp som rimligt arvode för EU-parlamentarikerna (yrkande 5). En knytning av arvodet till prisbasbeloppet skulle ha fördelen att arvodet inte skulle vara föremål för ständig diskussion och nya årliga beslut. Nivån på arvodet för både EU-parlamentariker och riksdagsledamöter bör knytas till 100 % av ett prisbasbelopp, vilket är 42 800 kr för 2009. Sverige bör enligt motionen i EU driva modellen med motsvarande ett nationellt prisbasbelopp som rimligt arvode för EU-parlamentarikerna.
Vidare yrkas ett tillkännagivande för regeringen om att Sverige i EU bör driva att EU-parlamentarikerna får ersättningar för faktiska kostnader och i fråga om traktamenten bör Skatteverkets belopp för utlandstraktamenten följas (yrkande 6). Schablonersättningarna 2009 för ”allmänna utgifter” på 4 202 euro per månad, för ”årliga reseersättningen” 4 148 euro per år och för traktamenten 298 euro per närvarodag vid EU-parlamentet är enligt motionen minst sagt oskäligt höga. EU-parlamentarikerna bör i likhet med riksdagsledamöterna i de flesta fall få kostnadsersättningar för faktiska kostnader som ersätts mot uppvisande av kvitton. I de fall traktamenten för tjänsteresor behövs, bör de följa Skatteverkets belopp.
Slutligen i yrkas i motionen att regeringen utnyttjar möjligheten för medlemsstaterna att själva bestämma om avvikande bestämmelser i fråga om de arvoden som ska gälla de egna EU-parlamentarikerna under övergångsperioden fram till 2019 (yrkande 7). En sådan ordning skulle enligt motionen ge ökad trovärdighet för Sverige att inom EU motverka de överdrivet generösa villkor som EU-parlamentarikerna åtnjuter. Dessutom sker denna exceptionella inkomstökning under en period då Sverige befinner sig i en ekonomisk kris.
Också i motion 2008/09:Sk17 yrkande 1 av Ulf Holm m.fl. (mp), som skatteutskottet har överlämnat till konstitutionsutskottet, begärs ett tillkännagivande till regeringen om att Sverige ska utnyttja möjligheten att besluta om avvikande bestämmelser för ledamotsarvodet så att det föreslagna gemensamma ledamotsarvodet för Europaparlamentarikerna tillämpas först efter utgången av den valperiod som löper ut 2019. Motionärerna vänder sig mot den kraftiga höjning på 58 % som följer av ledamotsstadgan och anser att nuvarande ordning som innebär att ledamöterna i Europaparlamentet har samma arvode som de nationella ledamöterna är fullt rimlig.
Tidigare ställningstagande
Frågan om knytning av riksdagsledamöternas arvoden till prisbasbeloppet har behandlats vid flera tillfällen. Våren 2003 framhöll utskottet (bet. 2002/03:KU19) att frågan om hur arvode till riksdagsledamöterna skulle bestämmas varit föremål för ingående bedömningar och att olika system för bestämmandet av arvodet hade prövats. Enligt utskottets mening hade den nuvarande ordningen med en självständig nämnd som fastställer arvodet fungerat väl och borde kunna ses som den långsiktiga lösning som arvodesfrågan behövde. Enligt utskottets mening saknades anledning att anta att ett nytt system som byggde på vissa principer för bestämmandet av arvodet skulle ha bättre förutsättningar att vara en långsiktig lösning än arvodesnämnden. Hösten 2006 vidhöll utskottet detta ställningstagande (bet. 2006/07:KU4). En motion (v) om knytning till 100 % av prisbasbeloppet avstyrktes i förenklad ordning i februari 2009 (bet. 2008/09:KU15).
Utskottets ställningstagande
Ledamotsstadgan träder i kraft när Europaparlamentets valperiod 2009 börjar, dvs. den 14 juli 2009. Medlemsstaterna har möjlighet att under en övergångsperiod som sträcker sig till 2019 besluta om generellt avvikande bestämmelser i fråga om arvoden och övergångsersättningar m.m. Inför rådets beslut samrådde regeringen med riksdagens EU-nämnd som godtog regeringens bedömning att fördelarna med förslaget övervägde nackdelarna. Som regeringen konstaterar har Sverige redan i samband med rådsbehandlingen av Europaparlamentets förslag till ledamotsstadga i juli 2005 förklarat att överenskommelsen vid en samlad bedömning utgjorde en godtagbar kompromiss som borde respekteras. Utskottet gör inte någon annan bedömning. Mot bakgrund av detta och med hänsyn till att det grundläggande syftet är att åstadkomma en önskvärd likabehandling av ledamöterna i parlamentet anser utskottet i likhet med regeringen att avvikande övergångsbestämmelser inte bör införas. Utskottet tillstyrker följaktligen i allt väsentligt propositionen och avstyrker motionerna 2008/09:K8 yrkandena 1 och 7 (v) samt 2008/09:Sk17 yrkande 1 (mp).
Med hänsyn till att Sverige förklarat att överenskommelsen om ledamotsstadgan vid en samlad bedömning utgör en godtagbar kompromiss som bör respekteras anser utskottet att det inte finns anledning för Sverige att nu i EU driva frågan om andra regler för arvode, kostnadsersättning och traktamente än de som ledamotsstadgan föreskriver. Utskottet avstyrker därför motion 2008/09:K8 (v) yrkandena 2, 3, 4 delvis, 5 och 6. När det gäller frågan om en knytning av riksdagsledamöternas arvode till 100 % av prisbasbeloppet vidhåller utskottet sitt tidigare ställningstagande och avstyrker följaktligen motion 2008/09:K8 (v) yrkande 4 i denna del.
Ersättningslagen ändrades 2006 i en rad avseenden. Motsvarande ändringar infördes då inte i företrädarlagen bl.a. mot bakgrund av att ledamotsstadgan kunde komma att föranleda ett särskilt lagstiftningsarbete. Utskottet anser att företrädarlagen i ett väsentligt hänseende nämligen jämkning av inkomstgarantin, nu bör nu anpassas till vad som sedan 2006 gäller enligt ersättningslagen.
I 13 kap. 16 § ersättningslagen föreskrivs att riksdagens arvodesnämnd får besluta att rätt till inkomstgaranti inte föreligger eller att utbetalningen av inkomstgarantin ska minskas eller helt upphöra om en garanti-tagare förvärvsarbetar i väsentlig omfattning åt någon annan och inte tar ut skälig ersättning för detta arbete, eller dömts för brott som medfört att garantitagaren skiljts från uppdraget som riksdagsledamot eller dömts för brott av sådan allvarlig art att det framstår som sannolikt att garantitagaren skulle ha skiljts från uppdraget som riksdagsledamot om han eller hon varit kvar i riksdagen.
En riksdagsledamot kan enligt 4 kap. 7 § tredje stycket regeringsformen av domstol skiljas från sitt uppdrag om han genom brott visat sig uppenbarligen olämplig för uppdraget. I 20 kap. 4 § brottsbalken föreskrivs att den som valts till sådant uppdrag hos staten eller hos kommun med vilket följer myndighetsutövning får av rätten skiljas från uppdraget om han begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller därutöver och han genom brottet visat sig uppenbarligen olämplig att inneha uppdraget.
Enligt utskottets mening bör den inkomstgaranti som följer av företrädarlagen kunna jämkas på i huvudsak samma grunder som jämkningen av inkomstgarantin enligt ersättningslagen. En något annorlunda formulering bör dock användas. När det gäller brott som jämkningsgrund vill utskottet ta fasta på den formulering i ersättningslagen som gäller ledamot som inte är kvar i riksdagen. Inkomstgarantin enligt företrädarlagen bör kunna jämkas om garantitagaren dömts för brott av sådan allvarlig art att det framstår som sannolikt att han eller hon skulle ha skiljts från uppdraget om han eller hon varit riksdagsledamot. Utskottet föreslår att en ny bestämmelse om jämkning av inkomstgaranti med en sådan innebörd förs in som 9 kap. 12 a § i företrädarlagen. och att det i företrädarlagen, som 9 kap. 23 §, införs en bestämmelse motsvarande bestämmelsen i 13 kap. 27 § ersättningslagen om ansökan om inkomstgaranti efter jämkningsbeslut. Den av regeringen föreslagna bestämmelsen i 12 kap. 1 § första stycket företrädarlagen om överklagande till allmän förvaltningsdomstol kommer att omfatta också de nu föreslagna bestämmelserna om jämkning. Övergångsbestämmelserna till regeringens förslag om ändring av företrädarlagen bör kompletteras med en bestämmelse som innebär att jämkning bara ska kunna göras i fråga om inkomstgaranti som faller ut efter lagens ikraftträdande. Slutligen bör lagen (1993:1426) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd kompletteras med bestämmelser som innebär att nämndens uppgifter utvidgas till att gälla inkomstgaranti som utgår också enligt företrädarlagen och att möjligheten att överklaga arvodesnämndens beslut kommer till uttryck i den lagen.
Utskottet föreslår således att riksdagen antar dels regeringens lagförslag med de ändringar i företrädarlagen som utskottet föreslår i bilaga 3, dels utskottets förslag i bilaga 3 till lag om ändring i lagen (1993:1426) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd. Utskottets förslag i fråga om företrädarlagen innebär att regeringens lagförslag kompletteras med nya bestämmelser, 9 kap. 12 a och 23 §§, med tillhörande mellanrubriker samt punkt 2 i övergångsbestämmelserna. Detta får till följd att punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna i regeringens förslag i stället betecknas 3 och 4. Utskottet föreslår också att 12 kap. ges rubriken Överklagande, att ordet ”utgå” respektive ”utgår” i 1 kap. 1 § tredje stycket ersätts av ordet ”lämnas” samt att ordet ”lagen” i lagens rubrik byts ut mot ordet ”lag”.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. | Avslag på propositionen, punkt 1 (v) |
| av Marianne Berg (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår propositionen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:K8 yrkande 1.
Ställningstagande
Det är av väsentlig betydelse för svenskt styrelseskick att ledamöter av EU-parlamentet och ledamöter av Sveriges riksdag delar samma ekonomiska villkor. Det är en fråga om demokrati att de ledamöter av Sveriges riksdag och av EU-parlamentet som är valda i förtroende av svenska folket får sina arvoden utbetalade ur statsbudgeten, främst ur tre aspekter. För det första att det finns en tydlig, direkt koppling mellan väljare och förtroendevalda. För det andra att svenska folkets högsta förtroendevalda har samma arvodesnivå och att det därmed inte görs en ekonomisk skillnad där EU-parlamentarikerna placeras över riksdagsledamöterna. För det tredje att nivåerna på arvodena är rimliga i syfte att skapa förtroende och legitimitet mellan väljare och förtroendevalda.
Ledamotsstadgan innebär att EU-parlamentarikernas arvoden höjs på ett orimligt sätt, som riskerar att urholka förtroendet mellan väljare och förtroendevalda. Politiska förtroendevalda får inte genom höga ersättningar bli en elit. Det finns en risk för att den kraftiga höjningen medför att också riksdagsledamöternas arvoden höjs till dessa nivåer.
Riksdagen bör mot denna bakgrund avslå propositionen.
2. | Övergångsperiod till 2019, punkt 2 (v, mp) |
| av Marianne Berg (v) och Mikael Johansson (mp). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2008/09:K8 yrkande 7 och 2008/09:Sk17 yrkande 1.
Ställningstagande
Politikerarvoden ska inte vara alltför höga. Politiker ska inte bli en klass för sig, med levnadsvillkor som skiljer sig enormt från vanligt folks. Riksdagsarvodets kraftiga höjning de senaste åren är antagligen en bidragande orsak till politikerföraktet. Vi vänder oss starkt emot den kraftiga höjningen av EU-parlamentarikernas arvoden, som dessutom sker under en period då Sverige befinner sig i en ekonomisk kris. Den nuvarande ordning med att ledamöter har samma arvode som de nationella ledamöterna är fullt rimlig.
Enligt artikel 29 i ledamotsstadgan har EU:s medlemsstater rätt att själva bestämma om avvikande bestämmelser i fråga om de arvoden som ska gälla de egna EU-parlamentarikerna under en övergångsperiod fram till 2019. Regeringen föreslår att denna möjlighet inte ska utnyttjas. Den ökning av arvodena som ledamotsstadgan innebär är en extrem inkomstökning för EU-parlamentarikerna. En sådan måttlös inkomstökning riskerar att leda till ökat politikerförakt och minskat förtroende mellan väljare och folkvalda. Sverige bör utnyttja möjligheterna i övergångsreglerna till att besluta om avvikande bestämmelser. Det skulle ge ökad trovärdighet för Sverige att inom EU motverka de överdrivet generösa villkor som EU-parlamentarikerna åtnjuter.
Ikraftträdandet av bestämmelsen om gemensamma arvoden till svenska ledamöter i EU-parlamentet bör skjutas på under maximal tid, dvs. till efter EU-parlamentsvalet 2019. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
3. | Arvode och pensioner på nationell nivå, m.m., punkt 3 (v) |
| av Marianne Berg (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:K8 yrkandena 2, 3, 4 i denna del och 5.
Ställningstagande
I vårt demokratiska system utgår all makt från folket. Därför är det viktigt att de svenska EU-parlamentarikerna är de svenska väljarnas företrädare och representanter i EU och inte EU:s representanter i Sverige. EU-parlamentarikerna är valda för att representera sina väljare i respektive medlemsstater.
Väljarna ska vara de som betalar sina förtroendevalda genom statsbudgeten. De som är förtroendevalda ska veta att deras arvoden betalas ut av dem de företräder. Eftersom makten har delegerats till de svenska EU-parlamentarikerna från svenska folket är det av väsentlig betydelse att EU-parlamentarikerna har kvar sin lojalitet hos svenska folket. Sverige bör därför driva i EU att EU-parlamentarikernas arvoden och pensioner ska ligga kvar på nationell nivå.
Enligt grundlagen är riksdagen folkets främsta företrädare. En följd av att EU-parlamentarikerna skulle ges högre arvoden än riksdagsledamöterna skulle kunna bli att samhället tolkar denna skillnad som om EU-parlamentarikerna är högre värderade än väljarnas främsta företrädare, riksdagsledamöterna. Det blir märkligt ur ett demokratiskt perspektiv att vissa förtroendevalda ekonomiskt värderas högre än andra. Samma arvoden och pensioner som gäller riksdagsledamöter även bör gälla för svenska EU-parlamentariker.
Riksdagsledamöternas och EU-parlamentarikernas arvoden handlar om trovärdighet. Riksdagsledamöterna och EU-parlamentarikerna skalvara representativa för sitt parti och dess ståndpunkter och inte minst representativa för folket. Jämfört med de flesta inom väljarkåren har ledamöterna höga månatliga ersättningar, vilket riskerar att skapa en förtroendeklyfta mellan de folkvalda ledamöterna och det folk de representerar. Ett sätt att begränsa EU-parlamentarikernas arvoden är att knyta arvodet till prisbasbeloppet. Det skulle ha fördelen att arvodet inte skulle vara föremål för ständig diskussion och nya årliga beslut. Nivån på arvodet för både EU-parlamentariker och riksdagsledamöter bör knytas till 100 % av ett prisbasbelopp, vilket är 42 800 kr för 2009. Sverige i EU bör driva modellen med motsvarande ett nationellt prisbasbelopp som rimligt arvode för EU-parlamentarikerna.
Detta bör riksdagen tillkänna för regeringen som sin mening.
4. | Knytning av riksdagsledamöternas arvode till prisbasbeloppet, punkt 4 (v) |
| av Marianne Berg (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:K8 yrkande 4 i denna del.
Ställningstagande
Riksdagsledamöternas och EU-parlamentarikernas arvoden fastställs numera i Riksdagens arvodesnämnd. Det har den uppenbara fördelen att ledamöterna inte fastställer sitt eget arvode, men även nackdelen att arvodesnivån i princip är opåverkbar. Ledamöternas arvoden justeras uppåt varje år och har i dag nått en orimligt hög nivå, vilket blir än mer bestickande i en lågkonjunktur.
I internationell jämförelse är de svenska riksdagsledamöterna inte speciellt högt arvoderade. Men det handlar också om trovärdighet. Riksdagsledamöterna ska vara representativa för sitt parti och dess ståndpunkter och inte minst representativa för folket. Jämfört med de flesta inom väljarkåren har ledamöterna höga månatliga ersättningar, vilket riskerar att skapa en förtroendeklyfta mellan de folkvalda ledamöterna och det folk de representerar.
Ett sätt att bestämma riksdagsledamöternas arvoden är att knyta arvodet till prisbasbeloppet. Det skulle ha fördelen att arvodet inte skulle vara föremål för ständig diskussion och nya årliga beslut.
Jag menar att arvodet är för högt satt för att underlätta ett gott förtroende mellan folk och folkvalda. Jag anser därför att nivån på arvodet för riksdagsledamöter bör knytas till 100 % av ett prisbasbelopp, vilket är 42 800 kr för 2009. Riksdagen bör uppdra åt riksdagsstyrelsen att lägga fram ett lagförslag i detta syfte.
5. | Kostnadsersättning och traktamente, punkt 5 (v) |
| av Marianne Berg (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:K8 yrkande 6.
Ställningstagande
Enligt artikel 20 i ledamotsstadgan ska EU-parlamentet ersätta de faktiska kostnaderna för tjänsteresor, inklusive resorna mellan arbetsorterna, medan övriga kostnader kan ersättas i from av ett schablonbelopp. EU-parlamentet fastställer själv villkoren för hur denna rättighet ska utövas. EU-parlamentarikerna kommer även fortsättningsvis att få schablonersättningar för traktamenten, s.k. allmänna utgifter och den årliga reseersättningen. De schablonbelopp som finns är minst sagt oskäligt höga.
Riksdagsledamöter har i de flesta fall kostnadsersättningar för faktiska kostnader som ersätts mot uppvisande av kvitton. Samma borde gälla EU-parlamentarikerna. I de fall traktamenten för tjänsteresor behövs för att täcka ökade levnadskostnader under resor i tjänsten, dvs. utgifter för logi, ökade kostnader för måltider samt diverse småutgifter, bör de följa Skatteverkets belopp.
Sverige bör i EU driva att EU-parlamentarikerna får ersättningar för faktiska kostnader och i fråga om traktamenten bör Skatteverkets belopp för utlandstraktamenten följas. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2008/09:184 Ekonomiska villkor för ledamöter av Europaparlamentet:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av riksdagsförvaltningen och riksdagens myndigheter,
2. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
3. lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter,
4. lag om ändring i lagen (1996:304) om arvoden m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet,
5. lag om ändring i lagen (2000:419) med instruktion för riksdagsförvaltningen,
6. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:000).
Följdmotionen
2008/09:K8 av Marianne Berg m.fl. (v):
1. | Riksdagen avslår proposition 2008/09:184 Ekonomiska villkor för ledamöter av Europaparlamentet. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige i EU bör driva att EU-parlamentarikernas arvoden och pensioner ska ligga kvar på nationell nivå. |
3. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att samma arvoden och pensioner som gäller för riksdagsledamöter även bör gälla för svenska EU-parlamentariker. |
4. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att arvodet för EU-parlamentariker såväl som riksdagsledamöter bör knytas till 100 % av ett prisbasbelopp. |
5. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige i EU bör driva modellen med motsvarande ett nationellt prisbasbelopp som rimligt arvode för EU-parlamentarikerna. |
6. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige i EU bör driva att EU-parlamentarikerna får ersättning för faktiska kostnader och om att i fråga om traktamenten bör Skatteverkets belopp för utlandstraktamenten följas. |
7. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör utnyttja övergångsreglerna. |
Motion väckt med anledning av proposition 2008/09:136
2008/09:Sk17 av Ulf Holm m.fl. (mp):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att, i enlighet med artikel 29 i Europaparlamentets ledamotsstadga, utnyttja övergångsreglerna så att det föreslagna gemensamma ledamotsarvodet för Europaparlamentariker tillämpas först efter utgången av den valperiod som löper ut 2019. |
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1426) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd
Härigenom föreskrivs att 1 och 9 §§ lagen (1993:1426) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
1 § | |
Riksdagens arvodesnämnd skall | Riksdagens arvodesnämnd ska |
1. i enlighet med 3 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter fastställa det belopp för månad som ledamotsarvode skall betalas med, samt | 1. i enlighet med 3 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter fastställa det belopp för månad som ledamotsarvode ska betalas med, |
2. i enighet med 13 kap. 16 § samma lag besluta om jämkning av inkomstgaranti och 13 kap. 27 § samma lag besluta om utbetalning av inkomstgaranti på nytt. | 2. i enlighet med 13 kap. 16 § samma lag besluta om jämkning av inkomstgaranti och 13 kap. 27 § samma lag besluta om utbetalning av inkomstgaranti på nytt, samt |
| 3. i enlighet med 9 kap. 12 a § lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges ledamöter av Europaparlamentet besluta om jämkning av inkomstgaranti och 9 kap. 23 § samma lag besluta om utbetalning av inkomstgaranti på nytt. |
Nämnden skall ange vilka överväganden som föranlett beslutet | Nämnden ska ange vilka överväganden som föranlett beslutet. |
Nämnden är en myndighet under riksdagen. | |
9 § | |
Nämndens beslut om ledamotsarvode enligt 1 § första stycket 1 får inte överklagas. Nämndens beslut som rör inkomstgaranti enligt 1 § första stycket 2 överklagas enligt 16 kap. 2 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter. | Nämndens beslut om ledamotsarvode enligt 1 § första stycket 1 får inte överklagas. Nämndens beslut som rör inkomstgaranti enligt 1 § första stycket 2 och 3 överklagas enligt 16 kap. 2 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter eller 12 kap. 1 § lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges ledamöter av Europaparlamentet. |
––––––––––– Denna lag träder i kraft den 14 juli 2009. | |