Domstolarnas handläggning av ärenden

Till statsrådet och chefen för

Justitiedepartementet

Regeringen beslutade vid regeringssammanträde den 10 november 2005 att tillkalla en särskild utredare för att utreda förutsättningar- na för och lämpligheten av att till förvaltningsmyndighet flytta över handläggningen av sådana ärenden som enligt nuvarande ordning handläggs av tingsrätt i första instans. Utredaren ska lämna förslag på vilken förvaltningsmyndighet som bör handlägga de ärenden som utredaren anser bör flyttas. För dessa ärenden ska utredaren vidare föreslå nödvändiga kompletteringar till förvaltningslagen och över- väga om överklagande bör ske till allmän domstol eller allmän för- valtningsdomstol.

Den 11 november 2005 förordnades numera hovrättslagmannen Cecilia Renfors att fr.o.m. den 10 november 2005 vara särskild ut- redare. Den 15 september 2006 entledigades Cecilia Renfors från sitt uppdrag och rådmannen Johan Kvart förordnades att fr.o.m. samma dag vara särskild utredare.

Att som sakkunniga biträda utredningen förordnades fr.o.m. den 15 februari 2006 departementsrådet i Finansdepartementet Astrid Nensén Uggla, ämnesrådet i Justitiedepartementet Johan Danelius och kanslirådet i Justitiedepartementet Mattias Wahlstedt. Johan Danelius entledigades fr.o.m. den 1 januari 2007 och i stället förord- nades rättssakkunnige i Justitiedepartementet Patrik Skogh. Mattias Wahlstedt entledigades fr.o.m. den 1 april 2007 och i stället för- ordnades rättssakkunnige i Justitiedepartementet Martin Persson.

Till experter i utredningen förordnades fr.o.m. den 15 februari 2006 numera rådmannen Dick Hjort, Domstolsverket, advokaten Eva Kullman, Sveriges advokatsamfund, avdelningschefen Anders Moberg, Bolagsverket, verksjuristen Eva Mårtensson, Skatteverket, och förbundsjuristen Eva von Schéele, Sveriges Kommuner och Landsting.

Innehåll

Sammanfattning ................................................................		23
Författningsförslag .............................................................		29
1	Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken ......................	29
2	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1987:1022) om äktenskapsregistret.......................................	33
3	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1987:1021) om kungörelse enligt äktenskapsbalken ............	35
4	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1997:407) om ersättningsgaranti vid bodelning ...................	36
5	Förslag till förordning om registrering av handling
	enligt äktenskapsbalken...........................................................	37
6	Förslag till lag om ändring i föräldrabalken ...........................	38
7	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1976:1121) om ersättning till vissa överförmyndare,
	förmyndare och förvaltare .......................................................	49
8	Förslag till lag om ändring i ärvdabalken................................	50

9Förslag till lag om ändring i lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller

	testamente ................................................................................	54
10	Förslag till lag om ändring i jordabalken ................................	56
11	Förslag till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och
	andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.........	59

Innehåll

SOU 2007:65

12	Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
	(1982:713).................................................................................	61
13	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:193) om
	internationell järnvägstrafik.....................................................	62
14	Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
	ekonomiska föreningar.............................................................	63
15	Förslag till lag om ändring i lagen (1989:31) om
	förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter.................	66
16	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om
	fingerade personuppgifter........................................................	68
17	Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) .........	71
18	Förslag till lag om ändring lagen (1995:1570) om
	medlemsbanker.........................................................................	74
19	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:997) om
	särskild företrädare för barn ....................................................	77
20	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om
	investeringsfonder....................................................................	80
21	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank-
	och finansieringsrörelse ...........................................................	81
22	Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) .....	82

23Förslag till förordning om ändring i förordningen (2000:306) om ersättning av allmänna medel till

	likvidatorer................................................................................	84
24	Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om
	värdepappersmarknaden...........................................................	85
25	Förslag till lag om dödande av förkommen handling ............	86
1	Inledning ...................................................................	95
1.1	Utredningens uppdrag .............................................................	95
1.2	Arbetets bedrivande .................................................................	95
1.3	De generella direktiven ............................................................	96
6

SOU 2007:65 Innehåll

1.4	Betänkandets disposition.........................................................			96
2	Allmänna utgångspunkter............................................			99
2.1	Inledning...................................................................................			99
2.2	Reformering av domstolsväsendet..........................................			99
2.3	Regeringsformen....................................................................			100
2.4	Gränsdragningen mellan rättskipning och rättsvård ...........			101
2.5	Europakonventionen .............................................................			102
	2.5.1	Artikel 6	......................................................................	102
		2.5.1.1	Rätten till domstolsprövning......................	103
		2.5.1.2 Rätten till muntlig och offentlig
			rättegång ......................................................	104
2.6	Andra internationella förpliktelser .......................................			105
2.7	Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete.............			105
3	Domstols och myndighets handläggning av mål och
	ärenden...................................................................			111
3.1	Regeringsformen....................................................................			111
3.2	Allmänna domstolar ..............................................................			111
	3.2.1	Rättegångsbalken........................................................		111
		3.2.1.1	Tvistemål......................................................	112
		3.2.1.2	Brottmål.......................................................	112
	3.2.2	3.2.1.3	De grundläggande principerna ...................	113
	3.2.2	Ärendelagen ................................................................		114
		3.2.2.1	Domförhet...................................................	114
		3.2.2.2	Handläggningsregler ...................................	114
		3.2.2.3	Beslut............................................................	115
		3.2.2.4	Omprövning ................................................	115
	3.2.3	3.2.2.5	Överklagande...............................................	116
	3.2.3	Ärendelagen eller rättegångsbalken? .........................		116
	3.2.4	Andra handläggningsregler ........................................		117
	3.2.5	Kommande reformer ..................................................		118
3.3	Specialdomstolar m.m............................................................			118
3.4	Förvaltningsmyndigheter ......................................................			120
				7

Innehåll SOU 2007:65

3.4.1	Förvaltningslagen........................................................		120
	3.4.1.1	Tillämpningsområde....................................	120
	3.4.1.2	Syfte..............................................................	120
	3.4.1.3	Serviceskyldighet .........................................	121
	3.4.1.4	Utredningsansvar.........................................	121
	3.4.1.5	Samverkan mellan myndigheter..................	122
	3.4.1.6 Allmänna krav på handläggningen av
		ärenden .........................................................	122
	3.4.1.7 Handläggning av ärenden som avser
		myndighetsutövning....................................	122
	3.4.1.8	Överklagbarhet ............................................	124
3.5 Allmänna förvaltningsdomstolar...........................................			125
3.5.1	Förvaltningsprocesslagen ...........................................		125
	3.5.1.1	Handläggningsregler ...................................	126
	3.5.1.2	Beslut............................................................	127

3.6Kompetensfördelningen mellan allmän domstol och

	förvaltningsdomstol ...............................................................	127
4	Förvaltningsmyndigheter ...........................................	129
4.1	Allmänt om förvaltningsmyndigheter ..................................	129
4.2	Bolagsverket............................................................................	130
4.3	Domstolsverket ......................................................................	131
4.4	Finansinspektionen ................................................................	131
4.5	Järnvägsstyrelsen ....................................................................	132
4.6	Kammarkollegiet ....................................................................	132
4.7	Konkurrensverket ..................................................................	133
4.8	Kronofogdemyndigheten.......................................................	133
4.9	Lantmäteriverket ....................................................................	134
4.10	Luftfartsstyrelsen ...................................................................	135
4.11	Länsstyrelserna .......................................................................	135
4.12	Myndigheten för internationella adoptionsfrågor................	136
4.13	Riksantikvarieämbetet............................................................	136

SOU 2007:65 Innehåll

4.14	Rikspolisstyrelsen ..................................................................		136
4.15	Skatteverket............................................................................		137
4.16	Sjöfartsverket .........................................................................		138
4.17	Statistiska centralbyrån..........................................................		138
4.18	Överförmyndaren ..................................................................		139
5	Ärenden som handläggs av tingsrätt efter
	överklagande eller överlämnande ...............................		141
5.1	Inledning.................................................................................		141
5.2	Associationsrättsliga ärenden................................................		141
	5.2.1	Europabolag och europakooperativ...........................	141
		5.2.1.1 Tillstånd till flyttning av ett europa-
		bolags eller ett europakooperativs säte ......	142
		5.2.1.2 Sanktioner mot europabolag och
		europakooperativ.........................................	142
	5.2.2 Upplösning av stiftelse i vissa fall..............................		142
5.3	Ärenden med anknytning till föräldrabalken .......................		143
	5.3.1	Godmanskap ...............................................................	143
	5.3.2 Förmyndares, förvaltares och gode mäns
		förvaltning...................................................................	145
	5.3.3 Ersättning till förordnade förmyndare, gode män
		och förvaltare ..............................................................	145
5.4	Disciplinärenden ....................................................................		146
5.5	Exekutionsrättsliga ärenden ..................................................		147
	5.5.1	Utsökning ...................................................................	147
	5.5.2 Avräkning vid återbetalning av skatter och
		avgifter.........................................................................	148
	5.5.3	Arbetsgivares kvittningsrätt.......................................	148
	5.5.4	Bötesverkställighet .....................................................	148
	5.5.5	Summarisk process .....................................................	148
	5.5.6 Handräckning vid avbetalningsköp mellan
		näringsidkare...............................................................	149
	5.5.7 Handräckning vid kreditköp mellan
		näringsidkare och konsument....................................	150
	5.5.8	Tillsyn i konkurs.........................................................	150
			9

Innehåll SOU 2007:65

5.6	Felparkeringsärenden.............................................................			150
5.7	Förbudsärenden......................................................................			151
	5.7.1	Besöksförbud ..............................................................		151
	5.7.2	Tillträdesförbud ..........................................................		152
5.8	Kallelse på okända borgenärer ...............................................			152
5.9	Krigsskadeärenden .................................................................			153
5.10	Lösöreköpsärenden ................................................................			153
5.11	Marknadsrättsliga ärenden.....................................................			154
5.12	Nedsättningsärenden .............................................................			154
	5.12.1 Arrendeavgift ..............................................................			154
	5.12.2 Hyra .............................................................................			154
	5.12.3 Förfallen skuld ............................................................			155
6	Genomförda och föreslagna reformer...........................			157
6.1	Inledning.................................................................................			157
6.2	Associationsrättsliga ärenden ................................................			157
	6.2.1 Ärenden om fusion mellan aktiebolag.......................			157
	6.2.2 Ärenden om fusion mellan ekonomiska
		föreningar ....................................................................		161
	6.2.3 Ärenden om minskning av aktiekapital m.m.............			163
6.3	Ärenden med anknytning till ärvdabalken............................			164
	6.3.1	Bouppteckningar.........................................................		164
	6.3.2	Dödförklaringar ..........................................................		165
6.4	Inskrivnings- och stämpelskatteärenden ..............................			166
	6.4.1	Fastighetsrättsliga inskrivningsärenden.....................		166
		6.4.1.1	Allmänt.........................................................	166
		6.4.1.2 Reformering av inskrivningsmyndig-
	6.4.2		heternas organisation...................................	167
	6.4.2	Företagsinteckning .....................................................		169
	6.4.3	Sjöfartsregistret ...........................................................		170
	6.4.4	Rättigheter i luftfartyg................................................		170
	6.4.5	Stämpelskatteärenden .................................................		171
6.5	Obeståndsrättsliga ärenden ...................................................			172
	6.5.1	Konkurs och företagsrekonstruktion ........................		172
		6.5.1.1	Allmänt om konkurs ...................................	172
10

SOU 2007:65 Innehåll

		6.5.1.2	Allmänt om företagsrekonstruktion..........	172
	6.5.2	6.5.1.3	Kommande reformer...................................	173
	6.5.2	Konkurstillsyn ............................................................		173
	6.5.3	Skuldsanering..............................................................		174
6.6 Ärenden med anknytning till miljöbalken ...........................				175
	6.6.1	Ansökningsmål enligt miljöbalken ............................		176
	6.6.2	Miljöärenden ...............................................................		177
6.7	Ärenden om ägofred ..............................................................			179
7	Associationsrättsliga ärenden ....................................			181
7.1	Aktiebolag ..............................................................................			181
	7.1.1	Kort om aktiebolag.....................................................		181
	7.1.2 Ärenden om likvidation av aktiebolag.......................			182
		7.1.2.1	Allmänt om likvidation...............................	182
		7.1.2.2	Genomförda reformer.................................	182
		7.1.2.3 Ärenden om tvångslikvidation som
			handläggs av Bolagsverket efter
			genomförda reformer..................................	183
		7.1.2.4 Ärenden om tvångslikvidation som fort-
			farande handläggs av allmän domstol.........	185
		7.1.2.5 Närmare om ärenden om likvidation
			efter avslutad konkurs.................................	186
		7.1.2.6 Ansökan om entledigande av likvidator.....		187
		7.1.2.7 Anmälan om att en tillgång av ringa
			värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden .....	187
		7.1.2.8 Ansökan om ersättning av allmänna
			medel............................................................	188
	7.1.3 Ärenden om att utse ersättare för styrelseledamot ..			188
	7.1.4 Ärenden om förordnande av god man vid inlösen
		av minoritetsaktier......................................................		189
	7.1.5 Aktiebolag – överväganden och förslag ....................			190
		7.1.5.1	Uppdelningen av likvidationsärenden
			mellan allmän domstol och Bolagsverket .. 190
		7.1.5.2 En ansökan om entledigande av
			likvidator bör göras hos Bolagsverket........	192
		7.1.5.3 Anmälan om att en tillgång av ringa
			värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden .....	193
		7.1.5.4 Likvidator bör ansöka om ersättning av
			allmänna medel hos Bolagsverket...............	194
				11

Innehåll SOU 2007:65

7.1.5.5 En ansökan om att utse ersättare för
	styrelseledamot bör göras hos
	Bolagsverket .................................................	197
7.1.5.6 En ansökan om förordnande av god
	man vid inlösen av minoritetsaktier bör
	göras hos Bolagsverket ................................	198
7.2 Ekonomiska föreningar..........................................................		199
7.2.1 Kort om ekonomiska föreningar................................		199
7.2.2 Ärenden om likvidation av ekonomiska
föreningar ....................................................................		199
7.2.2.1	Allmänt om likvidation ...............................	199
7.2.2.2	Genomförda reformer .................................	200
7.2.2.3 Ärenden om tvångslikvidation som hand-
	läggs av Bolagsverket efter genomförda
	reformer .......................................................	201
7.2.2.4 Ärenden om tvångslikvidation som fort-
	farande handläggs av allmän domstol .........	201
7.2.2.5 Ansökan om entledigande av likvidator.....		203
7.2.2.6 Anmälan om att en tillgång av ringa
	värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden ......	203
7.2.2.7	Ersättning till likvidator ..............................	204
7.2.3 Ekonomiska föreningar – överväganden och
förslag	..........................................................................	204
7.2.3.1	Uppdelningen av likvidationsärenden
	mellan allmän domstol och Bolagsverket ...	204
7.2.3.2 En ansökan om entledigande av
........	likvidator bör göras hos Bolagsverket	206
7.2.3.3 Anmälan om att en tillgång av ringa
......	värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden	207
7.2.3.4 ..............................	Ersättning till likvidator	207
7.3 Handelsbolag . .....................................och enkla bolag m.m		208
7.3.1 Kort om ......................handelsbolag och enkla bolag		208
7.3.2 Ärenden om att förordna likvidator för
handelsbolag .....................................och enkla bolag		208
7.3.3 Kort om europeiska ekonomiska intresse-
grupperingar ................................................................		209
7.3.4 Ärenden om likvidation av europeiska
ekonomiska ..............................intressegrupperingar		210
7.3.5 Handelsbolag och enkla bolag m.m. –
överväganden...............................................................		211
12

SOU 2007:65 Innehåll

	7.3.5.1 Allmän domstol bör förordna likvidator
		för handelsbolag och enkla bolag ...............	211
	7.3.5.2 Ärenden om tvångslikvidation av
		europeiska ekonomiska intresse-
		föreningar.....................................................	212
7.4	Stiftelser..................................................................................		212
	7.4.1 Kort om stiftelser .......................................................		212
	7.4.2 Ärenden om likvidation av stiftelser .........................		214
	7.4.2.1	Handläggningen vid tingsrätten .................	215
	7.4.3 Stiftelser – överväganden och förslag ........................		216
	7.4.3.1 Ärenden om likvidation av stiftelser bör
		handläggas av Bolagsverket.........................	216
	7.4.3.2	Handläggningsfrågor ..................................	218
	7.4.3.3	Ersättning till likvidator..............................	219
7.5 Finansiella företag och försäkringsföretag ...........................			220
	7.5.1 Kort om finansiella företag och försäkrings-
	företag .........................................................................		220
	7.5.2 Ärenden om likvidation av finansiella företag och
	försäkringsföretag.......................................................		223
	7.5.3 Ärenden om förordnande av förvaltare att
	företräda aktier eller andelar ......................................		226
	7.5.4 Finansiella företag och försäkringsföretag –
	överväganden och förslag ...........................................		228
	7.5.4.1	Uppdelningen av likvidationsärenden
		mellan allmän domstol och Bolagsverket .. 228
	7.5.4.2 Likvidation efter avslutad överskotts-
		konkurs ........................................................	230
	7.5.4.3	Handläggningsfrågor ..................................	231
	7.5.4.4 Finansinspektionen ges behörighet att
		förordna förvaltare att företräda aktier
		eller andelar..................................................	232
8	Ärenden om näringsförbud ........................................		235
8.1	Näringsförbud........................................................................		235
8.2	Överväganden ........................................................................		237
	8.2.1 Allmän domstol bör handlägga ärenden om
	näringsförbud..............................................................		237

Innehåll SOU 2007:65

9	Ärenden om dödande av handling...............................		239
9.1	Dödande av förkommen handling.........................................		239
	9.1.1	Allmänt ........................................................................	239
	9.1.2 Handlingar som kan dödas.........................................		240
	9.1.3	Forumregler.................................................................	240
	9.1.4	Handläggningen vid tingsrätten.................................	241
	9.1.5	Rättsverkningar ...........................................................	243
	9.1.6	Efterlysning .................................................................	243

9.2Dödande av handling i samband med utmätning och

	konkurs ...................................................................................		244
9.3	Dödande av inteckning ..........................................................		244
	9.3.1	Allmänt ........................................................................	244
	9.3.2	Rättsverkningar ...........................................................	245
	9.3.3	Förfarandet vid tingsrätten.........................................	245
9.4	Dödande av fullmakt – kraftlöshetsförklaring .....................		245
	9.4.1	Kort om fullmakt ........................................................	245
	9.4.2	Återkallelse av fullmakt ..............................................	246
	9.4.3	Om kraftlöshetsförklaring .........................................	246
9.5	Överväganden och förslag .....................................................		248

9.5.1Ansökan om dödande av förkommen handling och dödande av inteckning bör göras hos förvaltnings-

		myndighet....................................................................	248
	9.5.2	Handläggningen bör flyttas till olika
		förvaltningsmyndigheter ............................................	249
	9.5.3	Handläggningsfrågor ..................................................	252
	9.5.4	Ärenden om dödande av handling i samband med
		utmätning och konkurs ..............................................	254
	9.5.5	Ny lag om dödande av förkommen handling............	256
	9.5.6	Ansökan om att fullmakt ska förklaras kraftlös........	256
	9.5.7	Handläggningsfrågor ..................................................	257
10	Ärenden med anknytning till äktenskapsbalken............		259
10.1	Registreringsärenden..............................................................		259
	10.1.1 Handläggningen ..........................................................		261
	10.1.2 Tidigare föreslagna reformer ......................................		262
	10.1.3 Överväganden och förslag ..........................................		263

SOU 2007:65		Innehåll
	10.1.3.1 Ansökan om registrering enligt
	äktenskapsbalken.........................................	263
	10.1.3.2 Ansvaret för äktenskapsregistret................	264
	10.1.4 Handläggningsfrågor..................................................	265
10.2	Ärenden om bodelningsförrättare ........................................	267
	10.2.1 Överväganden och förslag..........................................	269
	10.2.1.1 Ansökan om förordnande och
	entledigande av bodelningsförrättare.........	269
	10.2.1.2 Frågor rörande vite......................................	272
	10.2.1.3 Bodelningsförrättare bör ansöka om
	ersättningsgaranti hos Skatteverket ...........	273
10.3 Ärenden om tillstånd att förfoga över egendom..................		273
	10.3.1 Överväganden .............................................................	274
	10.3.1.1 Allmän domstol bör handlägga ärenden
	om tillstånd att förfoga över egendom ......	274
10.4 Ärenden om särskild förvaltning av egendom .....................		275
	10.4.1 Överväganden .............................................................	275
	10.4.1.1 Allmän domstol bör handlägga ärenden
	om att sätta en makes egendom under
	särskild förvaltning......................................	275
10.5	Ärenden om rätten att bo kvar i den gemensamma
	bostaden och besöksförbud...................................................	276
	10.5.1 Överväganden .............................................................	277
	10.5.1.1 Allmän domstol bör handlägga ärenden
	om rätt att bo kvar i den gemensamma
	bostaden och besöksförbud........................	277
11	Ärenden med anknytning till föräldrabalken ................	279
11.1	Ärenden om adoption............................................................	279
	11.1.1 Allmänt om adoption .................................................	279
	11.1.2 Utländska adoptioner.................................................	280
	11.1.3 Internationella åtaganden...........................................	281
	11.1.4 Överväganden .............................................................	284
	11.1.4.1 Allmän domstol bör besluta om adoption
	och omvandling av en utomlands
	beslutad adoption ........................................	284

Innehåll

SOU 2007:65

11.2 Ärenden om ställföreträdare för barn ...................................		286
	11.2.1 Allmänt ........................................................................	286
	11.2.2 Särskilt förordnad vårdnadshavare.............................	287
	11.2.3 Förmynderskap ...........................................................	288
	11.2.4 Underårigs rättshandlingsförmåga.............................	289
	11.2.5 Särskild företrädare för barn ......................................	289
	11.2.6 Överväganden och förslag ..........................................	290
	11.2.6.1 Allmän domstol bör förordna och
	entlediga särskild vårdnadshavare...............	290
	11.2.6.2 Överförmyndaren bör förordna och
	entlediga förmyndare för underårig............	292
	11.2.6.3 Underårigs rättshandlingsförmåga .............	295
	11.2.6.4 Åklagaren bör förordna särskild
	företrädare för barn .....................................	296
	11.2.6.5 Ersättning till särskild företrädare för
	barn...............................................................	299
11.3 Ärenden om ställföreträdare för vuxna.................................		300
	11.3.1 Förvaltarskap...............................................................	300
	11.3.2 Godmanskap................................................................	301
	11.3.3 Handläggningen vid tingsrätten.................................	301
	11.3.4 Genomförda och föreslagna reformer .......................	302
	11.3.5 Riksrevisionens granskning av länsstyrelsens
	tillsyn över överförmyndare .......................................	303
	11.3.6 Överväganden och förslag ..........................................	304
	11.3.6.1 Beslut om anordnande, omprövning och
	upphörande av förvaltarskap.......................	304
	11.3.6.2 Ansökan om anordnande, omprövning
	och upphörande av godmanskap hos
	överförmyndaren .........................................	305
	11.3.6.3 Överförmyndaren bör ansöka om
	ersättning av allmänna medel hos
	Länsstyrelsen i Stockholms län...................	308
11.4	Ärenden om verkställighet av dom, beslut eller avtal om
	vårdnad, boende eller umgänge .............................................	309
	11.4.1 Överväganden..............................................................	309
	11.4.1.1 Verkställighetsärenden i domstol ...............	309
11.5	Ärenden om blodundersökning vid utredning av
	faderskap .................................................................................	310
	11.5.1 Överväganden..............................................................	311
16

SOU 2007:65		Innehåll
	11.5.1.1 Allmän domstol bör handlägga ärenden
	om blodundersökning vid utredning
	om faderskap ...............................................	311
12	Namnärenden ..........................................................	313
12.1	Allmänt om namn ..................................................................	313
12.2	Ärenden enligt namnlagen som handläggs av domstol........	314
	12.2.1 Byte av barns efternamn.............................................	314
	12.2.2 Tillstånd för barn att behålla sitt efternamn .............	316
12.3	Fingerade personuppgifter ....................................................	316
12.4	Överväganden och förslag.....................................................	318
	12.4.1 Uppdelningen av namnärenden mellan domstol,
	Skatteverket och Patent- och registreringsverket ....	318
	12.4.2 Ansökan om medgivande att använda fingerade
	personuppgifter...........................................................	319
13	Ärenden med anknytning till ärvdabalken ...................	321
13.1	Ärenden som rör preskription av rätten till arv och
	testamente ..............................................................................	321
13.2	Ärenden om boutredningsman och testamentsexekutor ....	324
13.3	Ärenden om verkställighet av legat.......................................	329
13.4	Tidigare föreslagna reformer.................................................	329
13.5	Överväganden och förslag.....................................................	330
	13.5.1 Preskription av rätten till arv och testamente...........	330
	13.5.2 Ärenden om boutredningsman och skiftesman........	333
	13.5.3 Bevaknings- och tillsynsmyndighet över
	boutredningsmäns förvaltning...................................	336
	13.5.4 Bouppteckningsförrättare m.m. när den avlidne
	hade hemvist i annat nordiskt land............................	337
	13.5.5 Avliden med hemvist i Sverige men medborgare i
	annat nordiskt land.....................................................	338
	13.5.6 Ärenden om verkställighet av legat ...........................	339

Innehåll SOU 2007:65

14	Ärenden om samäganderätt .......................................	341
14.1	Samäganderätt.........................................................................	341
14.2	Förordnande och entledigande av god man för
	förvaltning av samägt gods ....................................................	343
14.3	Förordnande om försäljning av samägt gods på offentlig
	auktion ....................................................................................	344
14.4	Förordnande av ställföreträdare för samägd jordbruks-
	fastighet...................................................................................	345
14.5	Överväganden och förslag .....................................................	347
	14.5.1 Ärenden enligt samäganderättslagen .........................	347
	14.5.2 Ärenden om ställföreträdare för jordbruks-
	fastigheter ....................................................................	348
15	Fastighetsrättsliga ärenden ........................................	351
15.1	Jordbruksarrende....................................................................	351
	15.1.1 Överväganden och förslag ..........................................	353
	15.1.1.1 Ansökan om förordnande av synemän
	bör göras hos länsstyrelsen .........................	353
16	Järnvägstrafikärenden ...............................................	355
16.1	Inledning.................................................................................	355
16.2	Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) .........	355
16.3	Förordnande av sakkunnig vid skador på resgods och
	gods .........................................................................................	356
	16.3.1 Ansvar för skador på resgods och gods .....................	356
	16.3.2 Ärenden om förordnande av sakkunnig ....................	357
16.4	Överväganden och förslag .....................................................	358
	16.4.1 Ansökan om förordnande av sakkunnig....................	358
17	Konkurrensrättsliga ärenden ......................................	361
17.1	Åtgärder mot förbjudna konkurrensbegränsningar.............	361
17.2	Ärenden om undersökning m.m. ..........................................	362
17.3	Överväganden.........................................................................	365
18

SOU 2007:65		Innehåll
	17.3.1 Tillstånd till undersökning.........................................	365
	17.3.2 Undersökning av skriftlig handling...........................	367
	17.3.3 Förhandsgodkännande ...............................................	368
18	Kulturminnesärenden ...............................................	371
18.1	Handel med kulturföremål....................................................	371
18.2	Olagligt bortförda kulturföremål..........................................	372
18.3	Överväganden ........................................................................	374
	18.3.1 Riksantikvarieämbetets undersökning ......................	374
19	Skiljemannaärenden .................................................	377
19.1	Allmänt ...................................................................................	377
19.2	Skiljeförfarande i praktiken ...................................................	377
19.3	Lagen om skiljeförfarande .....................................................	378
19.4	Närmare om skiljemännen ....................................................	379
19.5	Överväganden ........................................................................	381
	19.5.1 Ärenden om att utse och entlediga skiljemän...........	381
20	Sjörättsliga ärenden..................................................	383
20.1	Inledning.................................................................................	383
20.2	Ärenden om upprättande av begränsningsfond ...................	383
20.3	Ärenden om sjöförklaring .....................................................	387
20.4	Överväganden ........................................................................	389
	20.4.1 Ansökan om begränsningsfond .................................	389
	20.4.2 Sjöförklaring ...............................................................	390
21	Ärenden om bevisupptagning.....................................	393
21.1	Allmänt om bevisupptagning ................................................	393
21.2	Fristående bevisupptagning...................................................	393
21.3	Överväganden ........................................................................	394
	21.3.1 Bevisupptagning vid domstol.....................................	394

Innehåll SOU 2007:65

22	Ärenden med anknytning till brottsbalken ...................	397
22.1	Tvångsmedel ...........................................................................	397
22.2	Omvandling av fängelse på livstid .........................................	400
22.3	Överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder ..........	401
22.4	Förordnande av offentlig försvarare och
	målsägandebiträde m.m..........................................................	402
22.5	Överväganden.........................................................................	403
	22.5.1 Prövning av tvångsmedel ............................................	403
	22.5.2 Omvandling av fängelse på livstid..............................	404
	22.5.3 Överlämnande enlig en europeisk
	arresteringsorder .........................................................	405
23	Ärenden med anknytning till civilprocessen .................	407
23.1	Säkerhetsåtgärder ...................................................................	407
23.2	Överväganden.........................................................................	408
	23.2.1 Kvarstad och annan säkerhetsåtgärd..........................	408
24	Förfaranderegler, m.m...............................................	409
24.1	Överväganden och förslag .....................................................	409
	24.1.1 Handläggningen vid förvaltningsmyndighet.............	409
	24.1.2 Regler för överklagande..............................................	410
	24.1.3 Avgifter........................................................................	413
25	Genomförandefrågor .................................................	415
25.1	Ikraftträdande och övergångsbestämmelser .........................	415
25.2	Ekonomiska konsekvenser ....................................................	416
	25.2.1 Staten ...........................................................................	416
	Tingsrätterna ...............................................................	416
	Bolagsverket ................................................................	418
	Lantmäteriverket.........................................................	418
	Skatteverket.................................................................	419
	Övriga myndigheter....................................................	421
	25.2.2 Kommunerna...............................................................	421
25.3	Andra konsekvenser...............................................................	422
20

SOU 2007:65		Innehåll
26	Författningskommentar .............................................	423
26.1	Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken .................	423
26.2	Förslaget till förordning om ändring i förordningen
	(1987:1022) om äktenskapsregistret.....................................	426
26.3	Förslaget till förordning om ändring i förordningen
	(1987:1021) om kungörelse enligt äktenskapsbalken..........	427
26.4	Förslaget till förordning om ändring i förordningen
	(1997:407) om ersättningsgaranti vid bodelning .................	427
26.5	Förslaget till förordning om registrering av handling
	enligt äktenskapsbalken.........................................................	428
26.6	Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken ......................	429

26.7Förslaget till förordningen om ändring i förordningen (1976:1121) om ersättning till vissa överförmyndare,

förmyndare och förvaltare.....................................................	436
26.8 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken...........................	437
26.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:52) om
förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller
testamente ..............................................................................	440
26.10Förslaget till lag om ändring i jordabalken...........................	441
26.11Förslaget till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal
och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens
område ....................................................................................	442
26.12Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713) ..............................................................................	443
26.13Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:193) om
internationell järnvägstrafik ..................................................	444
26.14Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar ..........................................................	445
26.15Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:31) om
förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter...............	447

Innehåll SOU 2007:65

26.16Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:483) om
	fingerade personuppgifter......................................................	448
26.17Förslaget till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)....		450
26.18Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:997) om
	särskild företrädare för barn ..................................................	453
26.19Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570) om
	medlemsbanker.......................................................................	455
26.20Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om
	investeringsfonder..................................................................	456
26.21Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om
	bank- och finansieringsrörelse...............................................	457
26.22Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
	(2005:551)...............................................................................	458
26.23Förslaget till förordning om ändring i förordningen
	(2000:306) om ersättning av allmänna medel till
	likvidatorer..............................................................................	460
26.24Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om
	värdepappersmarknaden.........................................................	461
26.25Förslaget till lag om dödande av förkommen handling .......		462
Bilagor
1	Kommittédirektiv 2005:124...................................................	475
2	Förteckning över ärenden som handläggs av tingsrätt
	enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden ......................	485
3	Förteckning över ärenden som handläggs av tingsrätt
	enligt rättegångsbalken ..........................................................	497

Sammanfattning

SOU 2007:65

Allmänna utgångspunkter och överväganden

Utredningen har i sitt arbete utgått från att domstolarna som första instans endast bör handlägga ärenden som är av den karaktären att de verkligen kräver domstolsprövning. Otvistiga ärenden som huvudsakligen avser s.k. frivillig rättsvård bör därför flyttas till för respektive ärendetyp lämplig förvaltningsmyndighet, om inte något internationellt åtagande eller annat särskilt skäl utgör hinder eller talar mot det. Rätten till domstolsprövning ska garanteras den enskilde genom att förvaltningsmyndighetens beslut ska kunna överklagas till domstol. Ärendets karaktär får avgöra om överklag- ande ska ske till allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol. Vid bedömningen av de förändringar som bör göras ska rättssäker- het, effektivitet, kvalitet, snabbhet, service och ett optimalt resurs- utnyttjande stå i fokus.

Med ovan angivna utgångspunkter är det utredningens bedöm- ning att den alldeles övervägande andelen ärenden som enligt den nuvarande ordningen handläggs av tingsrätt i första instans kan handläggas vid och därmed flyttas till olika förvaltningsmyndig- heter. Utredningen bedömer dessutom att en sådan överflyttning av handläggningen är lämplig för de flesta ärendena.

Tingsrätterna handlägger årligen totalt cirka 57 000 ärenden, inklusive de ärenden som handläggs av tingsrätt efter överklagande och överlämnande. Antalet ärenden som handläggs av tingsrätt i första instans kan uppskattas till cirka 50 000. Av dessa ärenden föreslår utredningen att cirka 43 500 flyttas till olika förvaltnings- myndigheter. Förslagen innebär att tingsrätt i första instans fram- gent endast kommer handlägga ett mindre antal ärenden som rör frivillig rättsvård.

Utredningen föreslår att förvaltningsmyndigheternas beslut i de överflyttade ärendena i de flesta fall ska kunna överklagas till all- män domstol.

Ärenden med anknytning till äktenskapsbalken och ansvaret för äktenskapsregistret

Tingsrätterna handlägger årligen cirka 15 000 ärenden om registrer- ing enligt äktenskapsbalken. Ärendena avser registrering av an- mälan om bodelning, bodelningshandling, äktenskapsförord och gåva mellan makar. En handling som registrerats av tingsrätten ska

SOU 2007:65

Sammanfattning

antecknas i äktenskapsregistret. Utredningen föreslår att handlägg- ningen av registreringsärenden flyttas till den myndighet som har ansvaret för äktenskapsregistret. Härigenom uppnås även en sam- ordning av de olika delarna av registreringsförfarandet.

I dag lämnar domstolarna uppgifter om äktenskapsskillnad och ogiltigförklarade vigslar till äktenskapsregistret. Statistiska central- byrån ansvarar i dag för registret. Angivna uppgifter används också av Skatteverket i folkbokföringen. Utredningen anser att det ur effek- tivitetssynpunkt vore en fördel om den myndighet som ändå tillförs och använder uppgifterna i folkbokföringen också svarar för regi- strering av uppgifterna. Utredningen föreslår därför att ansvaret för äktenskapsregistret flyttas till Skatteverket. Utredningens förslag innebär att handläggningen av ärenden om registrering av anmälan om bodelning, bodelningshandling, äktenskapsförord och gåva mellan makar flyttas till Skatteverket.

Utöver ovan angivna förslag föreslår utredningen att Skatte- verket ges ensam behörighet att förordna och entlediga bodelnings- förrättare. Förslaget i denna del innebär att det inte längre ska vara möjligt att ansöka om förordnande av bodelningsförrättare i ett pågående mål om äktenskapsskillnad vid tingsrätten.

Ärenden med anknytning till föräldrabalken

I samband med 1995 års förmynderskapsreform flyttades behörig- heten att förordna förvaltare och god man i många fall från tings- rätt till överförmyndaren. Domstolarna behöll dock uppgiften att besluta om anordnande, omprövning och upphörande av förvaltar- skap och godmanskap. Utredningens bedömning är att denna ord- ning bör bestå i fråga om förvaltarskap. Däremot föreslår utred- ningen att handläggning av ärenden om anordnande, omprövning och upphörande av godmanskap flyttas till överförmyndaren. Enligt förslaget ska överförmyndaren pröva ärenden när den en- skilde ansöker om anordnande av godmanskap eller samtycker till att godmanskap anordnas för honom eller henne. Överförmyndaren ska även pröva ärenden när den enskilde begär att godmanskapet ska omprövas eller upphöra. Om någon annan än den som ansökan avser motsätter sig att godmanskap anordnas, omprövas eller upphör ska överförmyndaren överlämna ärendet till tingsrätt. Detsamma ska gälla om den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas i frågan. En förutsättning för förslagen i denna

Sammanfattning

SOU 2007:65

del är att erforderliga kompetenshöjande åtgärder vidtas för över- förmyndare, ledamöter i överförmyndarnämnd och ersättare.

Utredningen föreslår vidare att bl.a. handläggningen av ärenden om förordnande och entledigande av förmyndare för underårig flyttas till överförmyndaren.

Ärenden med anknytning till ärvdabalken

Utredningen föreslår att vissa ärenden med anknytning till ärvda- balken flyttas till Skatteverket. Det är bl.a. ärenden om förord- nande och entledigande av boutredningsman och skiftesman.

Utredningens samtliga förslag innebär att Skatteverket är den förvaltningsmyndighet som tar över handläggningen av det sam- mantaget största antalet ärenden. Det rör sig företrädesvis om ärenden med familjerättslig anknytning och handlar om totalt cirka 20 500 ärenden årligen.

Ärenden om dödande av handling m.m.

I lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling – den s.k. mortifikationslagen – finns bestämmelser om att presentations- papper och inteckningar i vissa fall kan dödas. Tingsrätterna hand- lägger årligen cirka 8 000 ärenden om dödande av sådan handling eller inteckning. Det största antalet ärenden avser pantbrev och in- teckning i fast egendom. Företagsinteckningsbrev och företags- inteckning utgör också en stor andel.

Handläggningen av ärenden om dödande av inteckningshandling och dödande av inteckning förutsätter informationsutbyte mellan tingsrätten och vederbörande inskrivningsmyndighet. Utredningen föreslår att handläggningen av dessa ärenden flyttas till inskriv- ningsmyndighet. Härigenom effektiviseras förfarandet. Förslaget innebär bl.a. att handläggningen av ärenden om pantbrev och inteckning i fast egendom flyttas till Lantmäteriverket (fr.o.m. den 1 juni 2008 kommer Lantmäteriverket att vara fastighetsrättslig inskrivningsmyndighet). Förslaget innebär också bl.a. att ärenden om dödande av företagsinteckningsbrev och företagsinteckning flyttas till Bolagsverket.

SOU 2007:65

Sammanfattning

I fråga om handläggningen av ärenden som avser andra hand- lingar, t.ex. skuldebrev och aktiebrev, föreslår utredningen att den flyttas till Kronofogdemyndigheten respektive Bolagsverket.

Utredningens förslag, som inte innebär några sakliga ändringar av den nuvarande regleringen, föreslås genomföras i en ny mortifi- kationslag.

Associationsrättsliga ärenden

Enligt den nuvarande ordningen är handläggningen av ärenden om likvidation av aktiebolag och ekonomiska föreningar uppdelad mellan tingsrätt och Bolagsverket. Denna ordningen anser utredningen i huvudsak bör bestå. Handläggningen av ärenden om likvidation efter avslutad konkurs föreslås dock flyttas till Bolagsverket. Vidare före- slås att handläggningen av ärenden om likvidation av stiftelser som driver näringsverksamhet flyttas till Bolagsverket.

I dag prövas frågan om byte av likvidator i vissa fall av tingsrätt och i andra fall av Bolagsverket. Detsamma gäller för frågan om ersättning av allmänna medel till likvidator. Utredningen föreslår att Bolagsverket ges ensam behörighet att pröva dessa frågor. Dessutom föreslås att det i aktiebolagslagen (2005:551), lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar och stiftelselagen (1994:1220) införs en bestämmelse som förtydligar att en likvidator i vissa fall har rätt till ersättning av allmänna medel.

Utredningen föreslår även att ett antal andra ärenden med associationsrättslig anknytning flyttas till Bolagsverket. Det gäller bl.a. ärenden om att utse ersättare för styrelseledamot i aktiebolag och ärenden om förordnande av god man vid inlösen av minoritets- aktier.

Övriga ärenden

De övriga ärenden som utredningen föreslår ska flyttas till förvaltningsmyndighet är t.ex. ärenden om medgivande att använda fingerade personuppgifter, ärenden om förordnande av särskild företrädare för barn och ärenden om förordnande av sakkunnig enligt lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik. De nämnda ärendena föreslås flyttas till Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndig- heten respektive Järnvägsstyrelsen.

Författningsförslag SOU 2007:65

16 kap.
3 §2
När handlingen registrerats	När	handlingen	registrerats
skall rätten genast översända en	ska Skattverket genast anteckna
kopia till den myndighet som för	uppgiften i äktenskapsregistret.
äktenskapsregistret med uppgift om	Begärs registrering av en gåva,
dagen då handlingen gavs in till	ska Skatteverket låta föra in en
rätten.	kungörelse om detta i Post- och
Begärs registrering av en gåva,	Inrikes	Tidningar.	Detsamma
skall tingsrätten låta föra in en	gäller om makar gör en anmälan
kungörelse om detta i Post- och	om bodelning enligt 9 kap. 1 §
Inrikes Tidningar och i ortstid-	andra stycket eller om makarna
ning. Detsamma gäller om makar	eller en av dem ger in en bodel-
gör en anmälan om bodelning	ningshandling för registrering.
enligt 9 kap. 1 § andra stycket
eller om makarna eller en av dem
ger in en bodelningshandling för
registrering.
17 kap.
3 §
Skall ansökan prövas i mål	Skatteverket ska ge den andre
om äktenskapsskillnad, gäller vad	maken tillfälle att yttra sig över
som sägs i 14 kap. 9 § också för-	ansökan innan myndigheten med-
ordnande av bodelningsförrättare.	delar beslut.
Även i annat fall skall domstolen,
innan den avgör frågan, bereda
den andra maken tillfälle att yttra
sig.
4 §
Till bodelningsförrättare får	Till	bodelningsförrättare får
endast förordnas den som har	endast förordnas den som har
samtyckt till det. Bodelningsför-	samtyckt till det. Bodelningsför-
rättaren skall entledigas om det	rättaren ska entledigas av Skatte-
finns skäl för det. Innan beslut	verket om det finns skäl för det.
fattas om entledigande skall bo-	Innan beslut fattas om entledi-
delningsförrättaren få tillfälle att	gande ska bodelningsförrättaren
yttra sig.	få tillfälle att yttra sig.

2 Senaste lydelse 1996:243

SOU 2007:65

Författningsförslag

Förordnanden som meddelas i mål om äktenskapsskillnad upp- hör att gälla, om talan förfaller eller om målet avskrivs av annan anledning än den ena makens död.

Förordnanden som meddelas när mål om äktenskapsskillnad pågår vid domstol upphör att gälla, om talan förfaller eller om målet avskrivs av annan anled- ning än den ena makens död.

7 a §3

Om det är skäligt med hänsyn	Om det är skäligt med hän-
till en makes ekonomiska och	syn till en makes ekonomiska
personliga förhållanden samt om-	och personliga förhållanden samt
ständigheterna i övrigt, kan dom-	omständigheterna i övrigt, kan
stol på ansökan av denne besluta	Skatteverket på ansökan av denne
att ersättning till bodelningsför-	besluta att ersättning till bodel-
rättare för högst fem timmars	ningsförrättare för högst fem
arbete skall betalas av allmänna	timmars arbete ska betalas av all-
medel på de villkor som anges i	männa medel på de villkor som
andra stycket (ersättningsgaran-	anges i andra stycket (ersätt-
ti). I fråga om sådan ersättning	ningsgaranti). I fråga om sådan
tillämpas 27 § rättshjälpslagen	ersättning tillämpas 27 § rätts-
(1996:1619).	hjälpslagen (1996:1619).
Ersättning enligt den beslu-	Ersättning enligt den beslu-
tade ersättningsgarantin skall be-	tade ersättningsgarantin ska be-
talas ut, om den make som har	talas ut, om den make som har
utverkat garantin har en andel i	utverkat garantin har en andel i
boet som efter avdrag för täck-	boet som efter avdrag för täck-
ning av skulder är värd mindre	ning av skulder är värd mindre
än 100 000 kr. Ersättningen skall	än 100 000 kr. Ersättningen ska
betalas ut till bodelningsförrät-	betalas ut till bodelningsförrät-
taren efter ansökan. Utbetalt	taren efter ansökan hos Skatte-
belopp skall vid tillämpningen av	verket. Utbetalt belopp ska vid
7 § tillgodoräknas samme make.	tillämpningen av 7 § tillgodoräk-
Ansökan enligt första och andra	nas samme make.
stycket görs hos den domstol som
avses i 2 §.

3 Senaste lydelse 1996:1622

SOU 2007:65

Författningsförslag

2Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1987:1022) om äktenskapsregistret

Härigenom föreslås i fråga om förordningen (1987:1022) om äktenskapsregistret

dels att i 9 § ordet ”statistiska centralbyrån” ska bytas ut mot ”Skatteverket”,

dels att 1–2, 4 och 7 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		1 §
Äktenskapsregistret skall föras			Äktenskapsregistret ska föras
av statistiska centralbyrån.			av Skatteverket.
		2 §
Tingsrätterna skall till äkten-			Tingsrätterna ska till äkten-
skapsregistret sända in uppgifter			skapsregistret sända in uppgifter
om			om
1. domar varigenom en vigsel			1. domar varigenom en vigsel
har förklarats ogiltig eller dom-			har förklarats ogiltig eller dom-
stolen har dömt till äktenskaps-			stolen har dömt till äktenskaps-
skillnad,			skillnad,
2. domar eller beslut var-			2. domar eller beslut var-
igenom domstolen har avgjort ett			igenom domstolen har avgjort ett
mål om äktenskapsskillnad utan			mål om äktenskapsskillnad utan
att ha dömt till äktenskapsskill-			att ha dömt till äktenskapsskill-
nad,			nad.
3.	anmälningar som	avses i
9 kap.	1 § andra stycket	äkten-
skapsbalken,
4.	inkomna bodelningshand-
lingar, äktenskapsförord och gåvo-
handlingar.

4 §

Uppgift om dom eller beslut	Uppgift om dom eller beslut
skall sändas in till statistiska	ska sändas in till äktenskaps-
centralbyrån inom tre dagar från	registret inom tre dagar från det
	33

Författningsförslag

SOU 2007:65

4Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1997:407) om ersättningsgaranti vid bodelning

Härigenom föreslås i fråga om förordningen (1997:407) om er- sättningsgaranti vid bodelning

dels att i 3 § orden ”domstolen” och ”rätten” ska bytas ut mot Skatteverket,

dels att 5 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
5 §
En ansökan från en bodel-	En ansökan från en bodel-
ningsförrättare om utbetalning	ningsförrättare om utbetalning
av ersättningsgaranti skall inne-	av ersättningsgaranti skall inne-
hålla uppgift om den ersättning	hålla uppgift om den ersättning
som begärs för arbete samt vilken	som begärs för arbete samt vilken
tid som har lagts ned på uppdra-	tid som har lagts ned på uppdra-
get. Om bodelningsförrättaren är	get. Om bodelningsförrättaren
skyldig att redovisa mervärdes-	är skyldig att redovisa mervär-
skatt skall han eller hon ange hur	desskatt ska han eller hon ange
stor del av ersättningen som ut-	hur stor del av ersättningen som
gör mervärdesskatt.	utgör mervärdesskatt.
Kostnadsräkningen skall ges in

till den domstol som skall besluta om ersättningen.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan om ersättningsgaranti kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Författningsförslag

SOU 2007:65

6Förslag till

lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreslås i fråga om föräldrabalken dels att 10 kap. 14 § ska upphöra att gälla,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 11 kap. 4 b, 19 b och 23 b §§, av följande lydelse,

dels att 10 kap. 5, 13 och 16–18 §§ samt 11 kap. 1, 4, 15–19, 23 och 25 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

5 §5

Har en underårig inte någon	Har en underårig inte någon
förmyndare, skall rätten förord-	förmyndare, ska överförmyndar-
na en sådan.	en förordna en sådan.
Har förmyndare förordnats	Har förmyndare förordnats
enligt första stycket på grund av	enligt första stycket på grund av
att fadern eller modern är under-	att fadern eller modern är under-
årig, gäller förordnandet till dess	årig, gäller förordnandet till dess
fadern eller modern har uppnått	fadern eller modern har uppnått
myndig ålder.	myndig ålder.
13 §6
Frågor om förordnande eller	Behörig överförmyndare i frå-
entledigande av förmyndare tas	gor om förordnande eller entledi-
upp av tingsrätten i den ort där	gande av förmyndare är överför-
den underårige är folkbokförd. Om	myndaren för den kommun som
den underårige inte är folkbok-	anges i 11 kap. 25 § första och
förd i Sverige, är tingsrätten i den	andra stycket.
ort där den underårige vistas be-
hörig domstol.

Om det inte finns någon dom- stol som är behörig enligt första stycket, är Stockholms tingsrätt behörig.

5Senaste lydelse 1994:1433

6Senaste lydelse 2006:557

SOU 2007:65 Författningsförslag

		16 §7
Kan slutligt beslut ej ges			Kan slutligt beslut inte ges
omedelbart i ärende om förord-			omedelbart i ärende om förord-
nande av förmyndare, får rätten,			nande av förmyndare, får över-
om den omyndiges angelägen-			förmyndaren, om den omyndiges
heter kräver omedelbar vård, för-			angelägenheter	kräver		omedel-
ordna förmyndare för tiden till			bar vård, förordna		förmyndare
dess ärendet avgörs.			för tiden till dess ärendet avgörs.
		17 §8
Uppkommer	fråga om	att	Uppkommer	fråga		om att
enligt 10 § entlediga en förmyn-			enligt 10 § entlediga en förmyn-
dare och kan slutligt beslut ej			dare och kan slutligt beslut inte
ges omedelbart, får rätten, om			ges omedelbart, får överförmyn-
dröjsmål skulle medföra fara för			daren, om dröjsmål skulle med-
den underårige, besluta att för-			föra fara för den underårige, be-
myndaren skall skiljas från sitt			sluta att förmyndaren ska skiljas
uppdrag för tiden till dess ären-			från sitt uppdrag för tiden till
det avgörs.			dess ärendet avgörs.
Innan rätten meddelar beslut			Innan överförmyndaren med-
enligt första stycket, skall för-			delar beslut enligt första stycket,
myndaren beredas tillfälle		att	ska förmyndaren beredas tillfälle
yttra sig, om det inte är fara i			att yttra sig, om det inte är fara i
dröjsmål.			dröjsmål.
		18 §9
Ansökan om	förordnande		Ansökan om		förordnande
eller entledigande av en förmyn-			eller entledigande av en förmyn-
dare får göras av överförmyndar-			dare får göras av förmyndare,
en, förmyndare, vårdnadshavare,			vårdnadshavare,	den underårige
den underårige själv, om han eller			själv, om han eller hon har fyllt
hon har fyllt sexton år, samt av			sexton år, samt av hans eller
hans eller hennes make eller			hennes make eller sambo och
sambo och närmaste släktingar.			närmaste släktingar. Frågor som
Frågor som avses i denna para-			avses i denna paragraf ska över-
graf skall rätten också ta upp själv-			förmyndaren också ta upp själv-
mant, när det finns anledning			mant, när det finns anledning
till det.			till det.

7Senaste lydelse 1988:1251

8Senaste lydelse 1988:1251

9Senaste lydelse 1994:1433

Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak inte utöva förmynder- skapet eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 § skild från utövningen av det, ska överför- myndaren förordna god man att i förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter.

När överförmyndaren enligt 10 kap. 17 § skiljer en förmyn- dare från utövningen av förmyn- derskapet får överförmyndaren förordna god man enligt första stycket.

Om god man för underåriga utländska medborgare och under- åriga statslösa personer finns bestämmelser i 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa interna- tionella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap samt i lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.

Författningsförslag

SOU 2007:65

I ett ärende som avses i första stycket skall rätten ge en under- årig som fyllt sexton år tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

I ett ärende som avses i första stycket ska överförmyndaren ge en underårig som fyllt sexton år tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

11 kap.

1 §10 Kan en förmyndare på grund

av sjukdom eller av någon annan orsak inte utöva förmynder- skapet eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 § skild från utövningen av det, skall överför- myndaren förordna god man att i förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter.

När rätten enligt 10 kap. 17 § skiljer en förmyndare från utöv- ningen av förmynderskapet får rätten förordna god man enligt första stycket.

4 §11

Om någon på grund av sjuk-	Om någon på grund av sjuk-
dom, psykisk störning, försvagat	dom, psykisk störning, försvagat
hälsotillstånd eller liknande för-	hälsotillstånd eller liknande för-
hållande behöver hjälp med att	hållande behöver hjälp med att
bevaka sin rätt, förvalta sin egen-	bevaka sin rätt, förvalta sin egen-

10Senaste lydelse 2005:430

11Senaste lydelse 1994:1433

SOU 2007:65

Författningsförslag

dom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, be- sluta att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den för vilken god- manskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening in- hämtas.

När rätten meddelar ett beslut enligt första stycket, skall rätten samtidigt förordna en god man att utföra uppdraget. Om en god man i något annat fall skall för- ordnas på grund av ett beslut enligt första stycket, skall för- ordnandet meddelas av överför- myndaren.

dom eller sörja för sin person, ska rätten eller överförmyndaren, om det behövs, besluta att an- ordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den för vilken godmanskap ska anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.

När ett beslut meddelas enligt första stycket, ska rätten eller överförmyndaren samtidigt för- ordna en god man att utföra uppdraget. Om en god man i något annat fall ska förordnas på grund av ett beslut enligt första stycket, ska förordnandet med- delas av överförmyndaren.

4 b §

Beslut enligt 4 § första stycket meddelas av överförmyndaren om den enskilde samtycker till att god- manskap anordnas för honom eller henne.

Om någon annan än den en- skilde motsätter sig att godman- skap anordnas ska överförmyn- daren överlämna ärendet till rätten. Detsamma gäller om den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas i frågan.

15 §12

Ansökan om förordnande av	Ansökan om förordnande av
god man enligt 1–4 §§ eller för-	god man enligt 1–4 §§ eller för-
valtare får göras av förmyndare,	valtare får göras av förmyndare,

12 Senaste lydelse 1994:1433
	41

Författningsförslag

SOU 2007:65

den som ansökningen avser, om han eller hon har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make eller sambo och närmaste släkt- ingar. Ansökan om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap får göras av dem som nu har nämnts och av över- förmyndaren.

Ansökan om anordnande av förvaltarskap får också göras av god man som avses i 4 §.

När det finns anledning till det skall rätten självmant ta upp frågor om anordnande av god- manskap enligt 4 § eller förval- tarskap. Överförmyndaren har samma skyldighet när det gäller förordnande av god man eller förvaltare.

Ansökan om anordnande av förvaltarskap får också göras av god man som avses i 4 §.

När det finns anledning till det ska rätten självmant ta upp frågor om anordnande förvaltar- skap. Överförmyndaren har samma skyldighet när det gäller anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förordnande av god man eller förvaltare.

16 §13

I ärenden om förordnande av	I ärenden om förordnande av
god man eller förvaltare för nå-	god man eller förvaltare för nå-
gon som har fyllt sexton år skall	gon som har fyllt sexton år ska
rätten eller överförmyndaren ge	rätten eller överförmyndaren ge
denna person tillfälle att yttra	denna person tillfälle att yttra
sig, om det kan ske.	sig, om det kan ske.
I ärenden om anordnande av	I ärenden om anordnande av
godmanskap enligt 4 § eller för-	godmanskap enligt 4 § eller för-
valtarskap skall, om det inte är	valtarskap ska, om det inte är
obehövligt, rätten också inhämta	obehövligt, rätten eller överför-
yttrande från den enskildes make	myndaren också inhämta ytt-
eller sambo och barn, överför-	rande från den enskildes make
myndaren och vårdinrättning.	eller sambo och barn, överför-
Yttrande skall också, om det be-	myndaren och vårdinrättning.
hövs, inhämtas från andra när-	Yttrande ska också, om det be-
stående samt från den eller de	hövs, inhämtas från andra när-

13 Senaste lydelse 1994:1433
42

SOU 2007:65

Författningsförslag

kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar landstingets ledning av omsorgs- verksamheten. Den som ansök- ningen avser skall höras munt- ligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten kan dock avstå från att höra den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort an- sökan eller medgivit det ifråga- satta förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även i ärenden hos överförmyndaren om förordnan- de av god man enligt 4 § eller för- valtare.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av bety- delse i ärendet.

stående samt från den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar landstingets ledning av omsorgs- verksamheten. Den som ansök- ningen avser ska höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten eller överförmyndaren kan dock avstå från att höra den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgivit det ifrågasatta förord- nandet eller det annars finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även i ärenden hos överförmyndaren om förordnan- de av god man enligt 4 § eller för- valtare.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att lämna rätten och överförmyndaren sådana upp- gifter som kan vara av betydelse i ärendet.

17 §14

Innan rätten anordnar förval-	Innan rätten anordnar förval-
tarskap skall den inhämta läkar-	tarskap ska den inhämta läkar-
intyg eller annan likvärdig utred-	intyg eller annan likvärdig utred-
ning om den enskildes hälsotill-	ning om den enskildes hälsotill-
stånd. Detta gäller även i ärenden	stånd. Detta gäller även för
om anordnande av godmanskap	överförmyndaren i ärenden om
enligt 4 §, när den enskilde inte	anordnande av godmanskap en-
har lämnat sitt samtycke.	ligt 4 §, när den enskilde inte har

14 Senaste lydelse 1994:1433
	43

Författningsförslag

SOU 2007:65

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.

lämnat sitt samtycke. Överför- myndaren ska även i annat fall inhämta läkarintyg om det kan antas vara till fördel för utred- ningen i ärendet.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.

18 §15

Kan ett slutligt beslut inte	Kan ett slutligt beslut inte
ges omedelbart i ett ärende om	ges omedelbart i ett ärende om
anordnande av godmanskap en-	anordnande av godmanskap en-
ligt 4 § eller förvaltarskap, får	ligt 4 § eller förvaltarskap, får
rätten besluta att anordna god-	rätten eller överförmyndaren be-
manskap eller förvaltarskap för	sluta att anordna godmanskap
tiden till dess ärendet slutligt	eller förvaltarskap för tiden till
avgörs, om den enskildes ange-	dess ärendet slutligt avgörs, om
lägenheter kräver omedelbar vård	den enskildes angelägenheter krä-
eller ett dröjsmål uppenbarligen	ver omedelbar vård eller ett dröjs-
skulle medföra fara för den en-	mål uppenbarligen skulle medföra
skildes person eller egendom. Ett	fara för den enskildes person
sådant beslut kan meddelas även	eller egendom. Ett sådant beslut
för den som är underårig att	kan meddelas även för den som
gälla från och med den dag då	är underårig att gälla från och
han eller hon fyller arton år.	med den dag då han eller hon
Kan ett slutligt beslut inte	fyller arton år.
ges omedelbart i ett ärende om	Kan ett slutligt beslut inte
förordnande av god man eller för-	ges omedelbart i ett ärende om
valtare, får överförmyndaren för-	förordnande av god man eller för-
ordna god man eller förvaltare	valtare, får överförmyndaren för-
för tiden till dess ärendet slutligt	ordna god man eller förvaltare
avgörs, om ärendet brådskar av	för tiden till dess ärendet slutligt
sådan anledning som anges i	avgörs, om ärendet brådskar av
första stycket.	sådan anledning som anges i
Innan beslut enligt första eller	första stycket.
andra stycket meddelas skall den	Innan beslut enligt första eller

15 Senaste lydelse 1994:1433
44

SOU 2007:65

Författningsförslag

som ansökningen avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Ett beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rät- ten. Överförmyndaren får när som helst ändra ett beslut enligt andra stycket.

andra stycket meddelas ska den som ansökningen avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Ett beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rät- ten eller överförmyndaren. Över- förmyndaren får när som helst ändra ett beslut enligt andra stycket.

19 §16
Om en god man eller för-	Om en god man eller för-
valtare inte längre behövs, skall	valtare inte längre behövs, ska
godmanskapet eller förvaltar-	godmanskapet eller	förvaltar-
skapet upphöra. Beslut om att	skapet upphöra. Beslut om att
godmanskap enligt 4 § eller för-	godmanskap enligt 4 § ska upp-
valtarskap skall upphöra fattas av	höra fattas av rätten eller över-
rätten. I övriga fall fattas beslutet	förmyndaren. Beslut om att för-
av överförmyndaren. Har god	valtarskap ska upphöra fattas av
man förordnats enligt 3 § 1–5,	rätten. I övriga fall fattas beslutet
skall överförmyndaren entlediga	av överförmyndaren. Har god
den gode mannen så snart den	man förordnats enligt 3 § 1–5,
som förordnandet avser begär	ska överförmyndaren	entlediga
det. När en god man eller för-	den gode mannen så snart den
valtare har slutfört sitt uppdrag,	som förordnandet avser begär
skall han genast anmäla det till	det. När en god man eller för-
överförmyndaren.	valtare har slutfört sitt uppdrag,
En god man eller förvaltare	ska han genast anmäla det till
har rätt att på begäran bli ent-	överförmyndaren.
ledigad från sitt uppdrag. Beslut	En god man eller förvaltare
om entledigande fattas av över-	har rätt att på begäran bli ent-
förmyndaren. Skall godmanskap-	ledigad från sitt uppdrag. Beslut
et eller förvaltarskapet fortsätta,	om entledigande fattas av över-
är den gode mannen eller förval-	förmyndaren. Ska godmanskap-
taren dock skyldig att kvarstå till	et eller förvaltarskapet fortsätta,
dess en ny god man eller för-	är den gode mannen eller förval-

16 Senaste lydelse 1994:1433

Författningsförslag SOU 2007:65

valtare har utsetts.	taren dock skyldig att kvarstå till
	dess en ny god man eller för-
	valtare har utsetts.
	19 b §
	Beslut enligt 19 § första stycket
	om att godmanskap ska upphöra
	på begäran av den enskilde fattas
	av överförmyndaren.
	Om någon annan än den en-
	skilde motsätter sig att godman-
	skapet upphör ska överförmyn-
	daren överlämna ärendet till
	rätten. Detsamma gäller om den
	enskildes tillstånd hindrar att hans
	eller hennes mening inhämtas i
	frågan.

23 §17

Rätten är skyldig att pröva	Rätten eller överförmyndaren
om omfattningen av ett godman-	är skyldig att pröva om om-
skap enligt 4 § eller ett förvaltar-	fattningen av ett godmanskap
skap bör jämkas, om någon av	enligt 4 § bör jämkas, om någon
dem som anges i 15 § första	av dem som anges i 15 § första
stycket eller den gode mannen	stycket eller den gode mannen
eller förvaltaren ansöker om det.	ansöker om det. Rätten har sam-
Rätten kan också utan ansökan	ma skyldighet i fråga om för-
göra en sådan prövning.	valtarskap, om någon av dem
Innan rätten meddelar beslut	som anges i 15 § första stycket
enligt första stycket, skall den	eller förvaltaren ansöker om det.
gode mannen eller förvaltaren	Rätten eller överförmyndaren kan
samt överförmyndaren och den	också utan ansökan göra en så-
enskilde ges tillfälle att yttra sig.	dan prövning.
Kan ett slutligt beslut inte	Innan rätten eller överför-
ges omedelbart, får rätten med-	myndaren meddelar beslut enligt
dela beslut i frågan för tiden till	första stycket, ska den gode
dess ärendet avgörs, om dröjs-	mannen eller förvaltaren samt
mål skulle medföra fara för den	överförmyndaren och den en-
enskilde. I fråga om ett sådant	skilde ges tillfälle att yttra sig.

17 Senaste lydelse 1994:1433
46

SOU 2007:65

Författningsförslag

beslut tillämpas bestämmelserna i 18 § tredje och fjärde styckena.

I fråga om godmanskap en- ligt 1–3 §§ skall överförmyndar- en pröva om godmanskapets omfattning bör jämkas. Bestäm- melserna i första–tredje styckena skall också tillämpas vid hand- läggningen hos överförmyndaren av frågor om sådan jämkning.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten eller överförmyndaren meddela beslut i frågan för tiden till dess ären- det avgörs, om dröjsmål skulle medföra fara för den enskilde. I fråga om ett sådant beslut till- lämpas bestämmelserna i 18 § tredje och fjärde styckena.

I fråga om godmanskap en- ligt 1–3 §§ ska överförmyndaren pröva om godmanskapets omfatt- ning bör jämkas. Bestämmelser- na i första–tredje styckena ska också tillämpas vid handlägg- ningen hos överförmyndaren av frågor om sådan jämkning.

23 b §

Beslut enligt 23 § första stycket om jämkning av godmanskap på begäran av den enskilde fattas av överförmyndaren.

Om någon annan än den en- skilde motsätter sig att godman- skapet jämkas, ska överförmyndar- en överlämna ärendet till rätten. Detsamma gäller om den en- skildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas i frågan.

25 §18

Behörig domstol i frågor som	Behörig domstol i frågor som
gäller godmanskap enligt 4 § eller	gäller förvaltarskap är tingsrätten
förvaltarskap är tingsrätten i den	i den ort där den enskilde är
ort där den enskilde är folkbok-	folkbokförd. Om den enskilde
förd. Om den enskilde inte är	inte är folkbokförd i Sverige, är
folkbokförd i Sverige, är tings-	tingsrätten i den ort där den

18 Senaste lydelse 2006:557
	47

6 §

Länsstyrelsens beslut överklagas till Stockholms tingsrätt. Skrivel- sen med överklagandet ska ges in till länsstyrelsen inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstols- ärenden.

Fråga om ersättning till över- förmyndare prövas av Länsstyrel- sen i Stockholms län.

När det gäller prövning av frågor om ersättning till förmyn- dare och förvaltare finns bestäm- melser i 12 kap. 16 och 17 §§ föräldrabalken.

SOU 2007:65

Författningsförslag

7Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1976:1121) om ersättning till vissa överförmyndare, förmyndare och förvaltare

Härigenom föreslås i fråga om förordningen (1976:1121) om er- sättning till vissa överförmyndare, förmyndare och förvaltare

dels att det ska införas en ny paragraf, 6 §, av följande lydelse, dels att 4 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §19 Fråga om ersättning till över-

förmyndare prövas av Stockholms tingsrätt.

När det gäller prövning av frågor om ersättning till förmyn- dare och förvaltare finns bestäm- melser i 12 kap. 16 och 17 §§ föräldrabalken.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till Stockholms tingsrätt före ikraft- trädandet gäller äldre bestämmelser.

19 Senaste lydelse 1995:382

Författningsförslag

SOU 2007:65

8Förslag till

lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreslås i fråga om ärvdabalken

dels att i 16 kap. 1–2, 5–6 §§ och 19 kap. 1, 4–6, 8, 14 a–15, 17, 20–21 §§ ordet ”rätten” ska bytas ut mot ”Skatteverket”,

dels att det ska införas en ny paragraf, 16 kap. 10 §, av följande lydelse,

dels att 19 kap. 9–10 och 21 a § samt 23 kap. 5–6 § ska ha följande lydelse.

16 kap.

10 §

Skatteverkets beslut får över- klagas till den tingsrätt inom vars domkrets ärendet prövats. Skrivel- sen med överklagandet ska ges in till Skatteverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstols- ärenden.

19 kap

9 §

Har den som gjort ansökan	Om en ansökan är bristfällig,
enligt 1 § ej fullgjort vad i 2 § är	ska Skatteverket förelägga sökan-
stadgat, skall rätten förelägga	den att avhjälpa bristen. Av före-
honom viss tid därtill, vid äventyr	läggandet ska det framgå att an-
att, där det felande ej är tillgäng-	sökan kan komma att avvisas om
ligt då ärendet upptages till vidare	föreläggandet inte följs. Föreläg-
behandling, ansökningen skall vara	gandet behöver inte delges.
förfallen.	Skatteverket ska avvisa en
Innan rätten meddelar beslut	ansökan om den är så bristfällig
som avses i 1 eller 5 §, skola	att den inte kan läggas till grund
dödsbodelägarna genom särskilda	för prövning i sak och sökanden
meddelanden av rätten erhålla till-	inte har följt ett föreläggande att
fälle att yttra sig, såvitt det kan	avhjälpa bristen.
50

SOU 2007:65

Författningsförslag

ske utan märklig tidsutdräkt. Där det prövas erforderligt, skall del- ägare jämte sökanden på sätt nyss är sagt kallas att inställa sig inför rätten.

Ej må någon förordnas till bo- utredningsman utan att han sam- tyckt därtill eller entledigas från sådant uppdrag utan att han er- hållit tillfälle att yttra sig.

Innan Skatteverket meddelar beslut som avses i 1 eller 5 §, ska dödsbodelägarna genom särskilda meddelanden av Skatteverket få tillfälle att yttra sig, om det kan ske inom rimlig tid.

En boutredningsman får inte förordnas utan att han eller hon samtyckt därtill eller entledigas från sådant uppdrag utan att han eller hon fått tillfälle att yttra sig.

		10 §
Kan i ärende som avses i 1			Kan i ärende som avses i 1
eller 5 § slutligt beslut ej omedel-			eller 5 § slutligt beslut inte med-
bart meddelas, äger rätten där det			delas omedelbart, får Skatteverket
erfordras, meddela beslut		att	om det behövs, meddela beslut
gälla intill dess att slutligt beslut			att gälla intill dess att slutligt
föreligger; och skall vad i 9 §			beslut föreligger; och skall vad i
tredje stycket sägs vinna tillämp-			9 § tredje stycket sägs vinna
ning, i fråga om entledigande av			tillämpning, i fråga om entledi-
boutredningsman	dock endast		gande av boutredningsman dock
där så kan ske utan märklig tids-			endast där så kan ske inom rimlig
utdräkt.			tid.
Mot rättens beslut skall i hän-
delse av missnöje talan föras sär-
skilt. Mot hovrättens beslut må
talan ej föras.
		21 a §20
Regeringen får	bestämma	att	Skatteverkets beslut får över-
även sådana anställda i en tings-			klagas till den tingsrätt inom vars
rätt som inte är lagfarna domare			domkrets ärendet prövats. Skri-
skall få handlägga enkla ärenden			velsen med överklagandet ska ges
enligt 1 och 5 §§.			in till Skatteverket inom tre veckor
			från dagen för beslutet. I fråga om
			interimistiska beslut ska dock över-

klagandet ges in till Skatteverket inom tre veckor från den dag kla-

20 Senaste lydelse 1996:245

På en delägares begäran ska Skatteverket förordna någon att vara skiftesman. Vad som före- skrivs i 17 kap. 1 och 3–4 samt 6–9 §§ äktenskapsbalken om bo- delning, bodelningsförrättare och make ska gälla i fråga om arv- skifte, skiftesman och delägare i boet. Arvode och ersättning till skiftesmannen ska dock betalas av dödsboet.

Ställs boet under förvaltning av testamentsexekutor, är denne utan särskilt förordnande skiftes- man. Detta gäller dock inte, om någon annan redan har förord- nats som skiftesman eller om testamentsexekutorn är delägare i boet.

Författningsförslag

SOU 2007:65

ganden fick del av beslutet. Hovrättens beslut i en fråga

som avses i 10 § får inte överkla- gas.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstols- ärenden.

23 kap.

5 §21 På en delägares begäran skall

rätten förordna någon att vara skiftesman. Vad som föreskrivs i 17 kap. 1–4 och 6–9 §§ äkten- skapsbalken om bodelning, bo- delningsförrättare och make skall gälla i fråga om arvskifte, skiftes- man och delägare i boet. Arvode och ersättning till skiftesmannen skall dock betalas av dödsboet.

Ställs boet under förvaltning av testamentsexekutor, är denne utan särskilt förordnande skiftes- man. Detta gäller dock ej, om någon annan redan har förord- nats som skiftesman eller om testamentsexekutorn är delägare i boet.

6 §22

Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tings- rätt som inte är lagfarna domare skall få handlägga enkla ärenden enligt 5 §.

21Senaste lydelse 1988:1453

22Senaste lydelse 1996:245

Författningsförslag

SOU 2007:65

9Förslag till

lag om ändring i lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente

Härigenom föreslås att lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse23

Tid, inom vilken arvinge eller testamentstagare efter kungörel- se enligt 16 kap. 1, 2 eller 3 § ärvdabalken har att göra sin rätt gällande, må, om skäl äro därtill, av rätten förlängas. Sådan förläng- ning må ske med högst fem år i sänder men må sammanlagt ej avse mera än femton år.

Ansökan om förlängning skall ingivas till rätten, innan preskrip- tion inträtt, och må göras av den som har att bevaka arvingens eller testamentstagarens rätt i boet. Övriga dödsbodelägare skola genom särskilda meddelanden av rätten erhålla tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Sedan beslut om förlängning vunnit laga kraft, skall kungörel- se om beslutet genom rättens för- sorg intagas i Post- och Inrikes Tidningar.

Föreslagen lydelse

Tid, inom vilken arvinge eller testamentstagare efter kungörel- se enligt 16 kap. 1, 2 eller 3 § ärvdabalken har att göra sin rätt gällande, får förlängas av Skatte- verket om det finns skäl för det.

Sådan förlängning får ske med högst fem år i sänder men får sammanlagt inte avse mera än femton år.

Ansökan om förlängning ska ges in till Skatteverket, innan pre- skription inträtt, och får göras av den som har att bevaka arving- ens eller testamentstagarens rätt i boet. Övriga dödsbodelägare ska genom särskilda meddelan- den av Skatteverket får tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Sedan beslut om förlängning vunnit laga kraft, ska Skatteverket kungöra beslutet i Post- och Inrikes Tidningar.

Skatteverkets beslut får över- klagas till den tingsrätt inom vars domkrets ärendet prövats. Skri- velsen med överklagandet ska ges in till Skatteverket inom tre veckor

23 Senaste lydelse 1977:661

Författningsförslag

SOU 2007:65

10Förslag till

lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreslås i fråga om jordabalken

dels att det i balken ska införas en ny paragraf, 8 kap. 33 §, av följande lydelse,

dels att 8 kap. 32 § och 9 kap. 24 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

32 §24

En arrendetvist som inte en-	En arrendetvist som inte en-
ligt 30 § skall prövas av en arren-	ligt 30 § ska prövas av en arren-
denämnd skall tas upp av den	denämnd ska tas upp av den
fastighetsdomstol inom vars om-	fastighetsdomstol inom vars om-
råde fastigheten är belägen. Även	råde fastigheten är belägen.
ett ärende enligt 9 kap. 24 § tas	Om laga domstol i tvist med
upp av denna domstol.	anledning av tillfällig upplåtelse
Om laga domstol i tvist med	av mark för uppställning av for-
anledning av tillfällig upplåtelse	don finns bestämmelse i 10 kap.
av mark för uppställning av for-	10 § rättegångsbalken.
don finns bestämmelse i 10 kap.
10 § rättegångsbalken.
	33 §
	Länsstyrelsen beslut i ärenden
	enligt 9 kap. 24 § överklagas till
	den fastighetsdomstol	inom vars
	område fastigheten	är belägen.
	Skrivelsen med överklagandet ska
	ges in till länsstyrelsen inom tre
	veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstols- ärenden.

24 Senaste lydelse 2005:1058

SOU 2007:65 Författningsförslag

			9 kap.
			24 §25
Syn skall förrättas av minst				Syn ska förrättas av minst två
två med ortens jordbruksförhål-				med ortens jordbruksförhållan-
landen förtrogna synemän, vilka				den förtrogna synemän, vilka ut-
utses bland personer som av läns-				ses bland personer som av läns-
styrelse	förklarats behöriga att			styrelse förklarats	behöriga att
hålla syn. Synemännen skall utses				hålla syn. Synemännen ska utses
av jordägaren		och arrendatorn		av jordägaren och	arrendatorn
gemensamt. Enas parterna ej om				gemensamt. Enas	parterna inte
valet, utser rätten synemän.				om valet, utser länsstyrelsen syne-
Mot	syneman gäller		samma	män.
jäv som mot domare.				Mot syneman gäller samma
Har synemännen olika me-				jäv som mot domare.
ningar,	skall	flertalets	mening	Har synemännen olika me-
gälla. Kan beslut ej åstadkommas				ningar, ska majoritetens mening
på sådant sätt, skall, om syne-				gälla. Kan beslut inte åstadkom-
männen är flera än två samt				mas på sådant sätt, ska, om syne-
parterna eller rätten utsett en av				männen är flera än två samt
synemännen att var ordförande,				parterna eller länsstyrelsen utsett
dennes mening gälla som syne-				en av synemännen att var ord-
männens beslut. Kan ej heller på				förande, dennes mening gälla
detta sätt beslut åstadkommas,				som synemännens	beslut. Kan
skall synemännen välja ytter-				inte heller på detta sätt beslut
ligare en syneman, som då blir				åstadkommas, ska	synemännen
ordförande. Enas ej synemännen				välja ytterligare en syneman, som
om valet, skall rätten utse syne-				då blir ordförande. Enas inte
mannen.				synemännen om valet, ska läns-
Syn får ej påbörjas tidigare än				styrelsen utse synemannen.
sex månader före den dag till				Syn får inte påbörjas tidigare
vilken den hänför sig och skall				än sex månader före den dag till
vara avslutad inom fyra månader				vilken den hänför sig och skall
från nämnda dag, om ej rätten på				vara avslutad inom fyra månader
begäran av synemännen medger				från nämnda dag, om inte läns-
att synen får avslutas senare.				styrelsen på begäran av synemän-
Sådant medgivande behövs dock				nen medger att synen får avslutas
inte för syn som äger rum inom				senare. Sådant medgivande be-
två månader efter fristens utgång				hövs dock inte för syn som äger

25 Senaste lydelse 1984:678

SOU 2007:65

Författningsförslag

11Förslag till

lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Härigenom föreslås i fråga om lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område att 2 kap. 17 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

17 §26

Visar fullmaktsgivaren sanno-	I lagen om dödande av för-
lika skäl, att handling, som i 16 §	kommen handling finns bestäm-
omförmäles, förkommit eller att	melser om att en fullmakt enligt
han av annan orsak icke utan	16 § kan förklaras kraftlös.
dröjsmål kan få den åter, må hand-
lingen, efter ty här nedan sägs, för-
klaras kraftlös.
Ansökan härom göres hos tings-
rätten i den ort, inom vilken full-
maktsgivaren bor. Finnes ansök-
ningen kunna bifallas, ska tings-
rätten utfärda och sökanden låta i
Post- och Inrikes Tidningar införa
kungörelse, att handlingen efter
utgången av viss tid, som må be-
stämmas till högst fjorton dagar
efter kungörelsens införande, ska
vara kraftlös. Kungörelsen ska jäm-
väl, där tingsrätten det föreskriver,
införas i annan tidning, en eller
flera gånger, innan den införes i
Post- och Inrikes Tidningar.

26 Senaste lydelse 1981:799

Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen förordna en lämplig person att som för- valtare företräda sådana aktier som enligt 2 d § inte får före- trädas av ägaren.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen ska betalas av ägaren till aktierna eller andelarna och ska på begäran förskotteras av försäkringsbolaget. Om den be- talningsskyldige inte godtar för- valtarens anspråk, fastställs er- sättningen av Finansinspektionen.

SOU 2007:65

Författningsförslag

12Förslag till

lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreslås i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713) att 3 kap. 2 e § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

2 e §27 Om det finns särskilda skäl,

får Finansinspektionen begära att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare före- träda sådana aktier som enligt 2 d § inte får företrädas av ägar- en. Sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sitt hemvist, eller om ägaren inte har hemvist i Sverige, av Stockholms tingsrätt.

En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen skall betalas av ägaren till aktierna eller andelar- na och skall på begäran för- skotteras av försäkringsbolaget. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fast- ställs ersättningen av tingsrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

27 Senaste lydelse 1996:753

Författningsförslag

SOU 2007:65

13Förslag till

lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik

Härigenom föreslås i fråga om lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik

dels att det införs en ny paragraf, 11 §, av följande lydelse, dels att 10 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
10 §
Kan parterna i fall som avses	Kan parterna i fall som avses
i bihang A artikel 48 § 2 eller i	i bihang A artikel 48 § 2 eller i
bihang B artikel 52 § 2 inte enas	bihang B artikel 52 § 2 inte enas
om en viss sakkunnig, skall tings-	om en viss sakkunnig, ska Järn-
rätten i den ort där godset eller	vägsstyrelsen efter ansökan för-
resgodset finns efter ansökan för-	ordna sakkunnig.

ordna sakkunnig.

11 §

Järnvägsstyrelsens beslut över- klagas till allmän förvaltnings- domstol. Skrivelsen med överkla- gandet ska ges in till Järnvägs- styrelsen inom tre veckor från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

SOU 2007:65

Författningsförslag

14Förslag till

lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreslås i fråga om lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

dels att i 11 kap. 13 § ordet ”rätten” ska bytas ut mot ”Bolags- verket”,

dels att det ska införas en ny paragraf, 11 kap. 6 d §, och en ny rubrik närmast före 11 kap. 6 d § av följande lydelse,

dels att 11 kap. 6 c och 19 §§ och 15 kap. 7 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		11 kap.
		6 c §28
Om en likvidator begär att få			Om en likvidator begär att få
avgå och visar skäl till det, skall			avgå och visar skäl till det, ska
likvidatorn entledigas. En likvi-			likvidatorn entledigas. En likvi-
dator skall också entledigas om			dator ska också entledigas om
han eller hon inte är lämplig eller			han eller hon inte är lämplig eller
av någon annan orsak bör skiljas			av någon annan orsak bör skiljas
från uppdraget.			från uppdraget.
En likvidator entledigas av			En ansökan om entledigande
domstol eller, om likvidatorn har			görs hos Bolagsverket. När det
förordnats	av	registreringsmyn-	finns anledning till det ska Bolags-
digheten och själv begär att bli			verket självmant ta upp frågan.
entledigad,	av	registreringsmyn-	En ansökan om entledigande
digheten.			kan göras av likvidatorn, en för-
En ansökan om att domstol			eningsmedlem eller någon annan
skall besluta om entledigande kan			vars rätt är beroende av likvi-
göras av registreringsmyndigheten,			dationen.
likvidatorn, en föreningsmedlem			Om en likvidator entledigas
eller någon annan vars rätt är			ska genast en ny utses. Detta gäller
beroende av likvidationen.			dock inte om det finns någon
Den som entledigar en likvi-			annan likvidator och det inte kan
dator skall genast förordna en ny.			anses nödvändigt att utse en ny

28 Senaste lydelse 2003:865

Författningsförslag SOU 2007:65

Detta gäller dock inte om det	likvidator i den entledigades
finns någon annan likvidator och	ställe.
det inte kan anses nödvändigt
att förordna en ny likvidator i
den entledigades ställe.
	Ersättning till likvidator
	6 d §
	En likvidator har rätt till skälig
	ersättning av allmänna medel för
	arbete, tidsspillan och utlägg som
	uppdraget har krävt, om inte er-
	sättning kan betalas på annat sätt.
	En ansökan om ersättning görs
	hos Bolagsverket.

19 §29

Om en förening är försatt i	Om en förening är försatt i
konkurs och denna avslutas utan	konkurs och denna avslutas utan
överskott, är föreningen upplöst	överskott, är föreningen upplöst
när konkursen avslutas. Finns	när konkursen avslutas. Finns
det efter konkursens avslutande	det efter konkursens avslutande
tillgångar som inte omfattas av	tillgångar som inte omfattas av
konkursen, skall rätten på an-	konkursen eller väcks talan mot
sökan av den som berörs besluta	föreningen eller uppkommer det
om likvidation. Ett sådant beslut	av annat skäl behov av en lik-
gäller omedelbart. Kallelse till den	vidationsåtgärd, ska Bolagsverket
första föreningsstämman efter	på ansökan av den som berörs
beslutet skall ske enligt 16 §.	besluta om likvidation. Ett sådant
Om en konkurs avslutas med	beslut gäller omedelbart. Kallelse
överskott eller läggs ned efter	till den första föreningsstämman
frivillig uppgörelse eller om egen-	efter beslutet ska ske enligt 16 §.
domen i konkursboet återställs	Om en konkurs avslutas med
till föreningen till följd av att	överskott eller läggs ned efter
ackord har fastställts, skall rätten	frivillig uppgörelse eller om egen-
i samband med att konkursen	domen i konkursboet återställs
avslutas besluta att föreningen	till föreningen till följd av att
skall gå i likvidation. Ett sådant	ackord har fastställts, ska rätten

29 Senaste lydelse 2003:865
64

Beslut av registreringsmyn- digheten i ärende enligt 11 kap. 4 a, 6 b, 6 c, 6 d, 13 § eller 19 § första stycket överklagas till tings- rätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte. Skrivelsen med överklagandet ska ges in till registreringsmyndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid överklaganden av regi- streringsmyndighetens beslut i ärenden enligt 11 kap. 4 a, 6 b, 6 c, 6 d, 13 § eller 19 § första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Hovrättens beslut i en överkla- gad fråga angående ersättning till likvidator får inte överklagas, om det inte finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd enligt 39 § tredje stycket 1 lagen (1996:242) om domstolsärenden.

SOU 2007:65

Författningsförslag

beslut gäller omedelbart.

Var föreningen i likvidation när den försattes i konkurs, skall likvidationen fortsätta enligt 16 §, om konkursen avslutas på det sätt som anges i andra stycket.

i samband med att konkursen avslutas besluta att föreningen ska gå i likvidation. Ett sådant beslut gäller omedelbart.

Var föreningen i likvidation när den försattes i konkurs, ska likvidationen fortsätta enligt 16 §, om konkursen avslutas på det sätt som anges i andra stycket.

15 kap.

7 §30 Beslut av registreringsmyn-

digheten i ärende enligt 11 kap. 4 a, 6 b eller 6 c § överklagas till tingsrätten i den ort där förening- ens styrelse har sitt säte. Skrivel- sen med överklagandet skall ges in till registreringsmyndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid överklaganden av regi- streringsmyndighetens beslut i ärenden enligt 11 kap. 4 a, 6 b eller 6 c § gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

30 Senaste lydelse 2003:865

Författningsförslag

SOU 2007:65

15Förslag till

lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter

Härigenom föreslås i fråga om lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter

dels att det införs en ny paragraf, 14 §, av följande lydelse, dels att 2 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
2 §31
Delägarna i fastigheten skall	Delägarna i fastigheten ska
utse en ställföreträdare. Valet av	utse en ställföreträdare. Valet av
ställföreträdare skall för anteck-	ställföreträdare ska för anteck-
ning i fastighetsregistrets inskriv-	ning i fastighetsregistrets inskriv-
ningsdel anmälas skriftligen till	ningsdel anmälas skriftligen till
inskrivningsmyndigheten för det	inskrivningsmyndigheten för det
område där fastigheten ligger.	område där fastigheten ligger.
Anmälan skall vara undertecknad	Anmälan ska vara undertecknad
av ställföreträdaren och innehålla	av ställföreträdaren och innehålla
en försäkran av honom på heder	en försäkran av honom eller
och samvete att bestämmelserna	henne på heder och samvete att
i denna lag har iakttagits vid valet	bestämmelserna i denna lag har
av ställföreträdare.	iakttagits vid valet av ställföre-
Om anmälan enligt första	trädare.
stycket inte har gjorts eller om	Om anmälan enligt första
den som anmälts som ställföre-	stycket inte har gjorts eller om
trädare har avlidit, skall rätten på	den som anmälts som ställföre-
den ort där fastigheten ligger	trädare har avlidit, ska rätten på
efter anmälan av myndighet eller	den ort där fastigheten ligger
delägare förordna en ställföre-	efter anmälan av myndighet eller
trädare. Om en ställföreträdare	delägare förordna en ställföre-
begär det, skall rätten förordna	trädare. Om en ställföreträdare
en ny ställföreträdare i hans ställe.	begär det, ska inskrivningsmyn-
Innan en ställföreträdare förord-	digheten förordna en ny ställföre-
nas skall delägarna ges tillfälle	trädare i hans eller hennes ställe.
att yttra sig, om det är möjligt.	Innan en ställföreträdare förord-

31 Senaste lydelse 2000:250

SOU 2007:65

Författningsförslag

När rätten har förordnat en ställföreträdare, skall detta anmä- las till inskrivningsmyndigheten.

Delägarna kan när som helst utse en ny ställföreträdare i stället för en ställföreträdare som tidi- gare har anmälts eller förordnats. Därvid gäller första stycket.

Vid byte av ställföreträdare består den tidigare ställföreträ- darens uppdrag till dess att den nye ställföreträdaren har anteck- nats i fastighetsregistrets inskriv- ningsdel.

nas ska delägarna ges tillfälle att yttra sig, om det är möjligt. När rätten har förordnat en ställ- företrädare, ska detta anmälas till inskrivningsmyndigheten.

Delägarna kan när som helst utse en ny ställföreträdare i stället för en ställföreträdare som tidi- gare har anmälts eller förordnats. Därvid gäller första stycket.

Vid byte av ställföreträdare består den tidigare ställföreträ- darens uppdrag till dess att den nye ställföreträdaren har anteck- nats i fastighetsregistrets inskriv- ningsdel.

14§

Inskrivningsmyndighetens

beslut i ärende om byte av ställ- företrädare enligt 2 § andra stycket överklagas till tingsrätten i den ort där fastigheten ligger. Skrivel- sen med överklagandet ska ges in till inskrivningsmyndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstols- ärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Författningsförslag

SOU 2007:65

16Förslag till

lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter

Härigenom föreslås i fråga om lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter att 2, 3, 4, 8 och 10 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	2 §32
Medgivande att använda fin-		Den som vill använda fin-
gerade personuppgifter lämnas av		gerade personuppgifter ska ansöka
Stockholms tingsrätt.		om medgivande till det hos Riks-
Ansökan om medgivande görs		polisstyrelsen.
av Rikspolisstyrelsen efter fram-
ställning från den som vill an-
vända fingerade personuppgifter.
I ansökan till tingsrätten skall
Rikspolisstyrelsen ange	varför
kvarskrivning eller någon annan
mindre ingripande åtgärd inte är
tillräcklig.
	3 §33
Rikspolisstyrelsen skall	avslå	Rikspolisstyrelsen ska avslå en
en framställning enligt 2 § andra		ansökan enligt 2 § om sökanden
stycket, om styrelsen anser att det		inte uppfyller villkoren enligt 1 §
inte är sannolikt att ett medgi-		första stycket eller medgivande inte
vande att använda fingerade per-		får lämnas på grund av 1 § andra
sonuppgifter kommer att lämnas.		stycket.
Om Rikspolisstyrelsen har av-

slagit en framställning får den enskilde själv ansöka hos tings- rätten om medgivande att använda fingerade personuppgifter.

32Senaste lydelse 1997:988

33Senaste lydelse 1997:988

SOU 2007:65 Författningsförslag

		4 §34
En person som begär eller			En person som begär eller
har fått medgivande för egen del,			har fått medgivande för egen del,
får även göra en framställning			får även ansöka om medgivande
eller ansöka om medgivande för			för ett barn som personen är
ett barn som personen är vård-			vårdnadshavare för och varaktigt
nadshavare för och varaktigt bor			bor tillsammans med, om syftet
tillsammans med, om syftet är			är att ge skydd mot den andre
att ge skydd mot den andre			vårdnadshavaren.
vårdnadshavaren.
		8 §35
Om den som har fått med-			Om den som har fått med-
givande att använda fingerade			givande	att	använda fingerade
personuppgifter skriftligen		an-	personuppgifter skriftligen an-
mäler hos Rikspolisstyrelsen att			mäler hos Rikspolisstyrelsen att
medgivandet inte längre behövs,			medgivandet inte längre behövs,
skall detta efter beslut av Riks-			ska detta efter beslut av Riks-
polisstyrelsen upphöra att gälla.			polisstyrelsen upphöra att gälla.
Om det finns synnerliga skäl			Om det finns synnerliga skäl
får	Rikspolisstyrelsen	hos	får Rikspolisstyrelsen besluta att
Stockholms tingsrätt ansöka		om	ett medgivande att använda fin-
att ett medgivande att använda			gerade personuppgifter ska upp-
fingerade personuppgifter skall			höra att gälla.
upphöra att gälla.
		10 §36
Vid	rättens handläggning	av	Rikspolisstyrelsens beslut över-
ärenden om fingerade personupp-			klagas till Stockholms tingsrätt.
gifter gäller lagen (1996:242) om			Skrivelsen med överklagandet ska
domstolsärenden.			ges in till Rikspolisstyrelsen inom
Ett beslut av Rikspolisstyrelsen			tre veckor från dagen för beslutet.
att avslå en framställning om att			Vid	ett	överklagande gäller
få använda fingerade person-			lagen (1996:242) om domstols-
uppgifter får inte överklagas. Det-			ärenden.
samma	gäller beslut enligt	6 §	Rikspolisstyrelsens beslut enligt
första stycket.			6 § första stycket får inte över-
			klagas.

34Senaste lydelse 1997:988

35Senaste lydelse 1997:988

36Senaste lydelse 1997:988

SOU 2007:65

Författningsförslag

17Förslag till

lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Härigenom föreslås i fråga om stiftelselagen (1994:1220) dels att 7 kap. 6 och 17 §§ ska upphöra att gälla,

dels att i 7 kap. 1 och 4 §§ ordet ”tingsrätt” ska bytas ut mot ordet ”Bolagsverket” och 7 kap. 3 § ordet ”domstols” ska bytas ut mot ”Bolagsverkets”,

dels att rubriken närmast före 7 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 7 kap. 7 a § och 9 kap.

12 §, samt en ny rubrik närmast före 7 kap. 7 a § av följande lydelse, dels att 7 kap. 5, 7 och 16 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
7 kap.
Förfarandet hos domstolen	Förfarandet hos Bolagsverket
5 §
Görs ansökan om likvidation	I ett ärende enligt 1 § ska
enligt 1 §, skall domstolen genast	Bolagsverket förelägga stiftelsen
kalla stiftelsen och borgenärer som	och borgenärer som vill yttra sig i
vill yttra sig i ärendet att inställa	ärendet att komma in med ett
sig för domstolen på en bestämd	skriftligt yttrande till verket inom
dag, då frågan om skyldighet för	viss tid. Föreläggandet ska delges
stiftelsen att träda i likvidation	stiftelsen, om delgivningen kan
skall prövas. Kallelsen skall delges	ske på annat sätt än enligt 15-17
stiftelsen, om delgivningen kan	§§ delgivningslagen (1970:428).
ske på annat sätt än enligt 15-17	Bolagsverket ska kungöra föreläg-
§§ delgivningslagen (1970:428).	gandet i Post- och Inrikes
Kallelsen skall kungöras genom	Tidningar minst två och högst
domstolens försorg i Post- och	fyra månader före inställelse-
Inrikes Tidningar minst två och	dagen.
högst fyra månader före instäl-
lelsedagen.

När Bolagsverket fattar beslut att en stiftelse ska träda i likvida- tion ska Bolagsverket samtidigt ut- se en eller flera likvidatorer. Likvi- datorerna träder i styrelsens eller förvaltarens ställe och har till upp- gift att genomföra likvidationen.

I fråga om entledigande av lik- vidator tillämpas 25 kap. 29 § aktiebolagslagen (2005:551).

Likvidatorerna ska för regi- strering i stiftelseregistret genast anmäla beslut om likvidation och förordnande av likvidator.

Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter tillämpas på likvidatorerna, i den mån inte annat följer av detta kapitel.

En stiftelse är alltid bokfö- ringsskyldig under likvidationen.

Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att stiftelsen träder i likvidation. Bestämmelser- na i 4 kap. tillämpas under likvi- dationen. Revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande om huru- vida enligt revisorernas mening likvidationen onödigt fördröjs.

Ersättning till likvidator

7 a §

En likvidator har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt, om inte er- sättning kan betalas på annat sätt. En ansökan om ersättning görs hos Bolagsverket.

Författningsförslag

7 §

En domstol som fattar beslut att en stiftelse skall träda i lik- vidation skall samtidigt utse en eller flera likvidatorer. Likvida- torerna träder i styrelsens eller förvaltarens ställe och har till uppgift att genomföra likvida- tionen.

Likvidatorerna skall för regi- strering i stiftelseregistret genast anmäla beslut om likvidation och förordnande av likvidator.

Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseleda- möter tillämpas på likvidatorer- na, i den mån inte annat följer av detta kapitel. En likvidator har alltid rätt till skäligt arvode.

En stiftelse är alltid bokfö- ringsskyldig under likvidationen.

Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att stiftelsen träder i likvidation. Bestämmel- serna i 4 kap. tillämpas under likvidationen. Revisionsberättel- sen skall innehålla ett uttalande om huruvida enligt revisorernas mening likvidationen onödigt fördröjs.

SOU 2007:65

SOU 2007:65 Författningsförslag

16 §
Om en stiftelse som utövar	Om en stiftelse som utövar
näringsverksamhet är försatt i	näringsverksamhet är	försatt i
konkurs och denna avslutas med	konkurs och denna avslutas med
överskott, skall styrelsen eller för-	överskott, ska allmän domstol i
valtaren inom en månad från det	samband med att	konkursen
att konkursen avslutades besluta	avslutas besluta att bolaget ska gå
att stiftelsen skall träda i likvida-	i likvidation och utse en eller
tion och genast anmäla detta till	flera likvidatorer. Ett beslut om
tingsrätten. Denna skall därefter	likvidation gäller omedelbart.
utan dröjsmål utse en eller flera	Om stiftelsen var i likvida-
likvidatorer.	tion när den försattes i konkurs,
Om stiftelsen var i likvida-	ska likvidationen fortsättas enligt
tion när den försattes i konkurs,	14 §.
skall likvidationen fortsättas en-
ligt 14 §.

9 kap

12 §

Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 7 kap. överklagas hos tings- rätten i den ort där stiftelsens styrelse har sitt säte. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Författningsförslag

SOU 2007:65

18Förslag till

lag om ändring lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreslås i fråga om lagen (1995:1570) om medlems- banker

dels att det ska införas en ny rubrik närmast före 9 kap. 6 § av följande lydelse,

dels att 9 kap. 4, 6 och 19 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			9 kap.
			4 §37
Rätten skall besluta att med-				Rätten ska besluta att med-
lemsbanken skall träda i likvida-				lemsbanken ska träda i likvida-
tion, om				tion, om
1. medlemsbankens			rörelse	1. medlemsbankens				rörelse
inte öppnats inom ett år från				inte öppnats inom ett år från
dess bildande,				dess bildande eller
2. tillståndet		att driva bank-		2. medlemsbanken är försatt i
rörelse har återkallats utan att				konkurs och denna avslutas med
banken i stället fått tillstånd att				överskott.
driva annan tillståndspliktig finan-				Ett beslut enligt första stycket
siell rörelse, eller				2 fattas av rätten fatta i samband
3. medlemsbanken efter en kon-				med att konkursen avslutas. Be-
kurs som avslutats med överskott				slutet gäller omedelbart.
inte inom föreskriven tid har				Bolagsverket			ska besluta		om
fattat beslut om likvidation enligt				likvidation om tillståndet att driva
19 § andra stycket.				bankrörelse		har	återkallats		utan
Beslut om		likvidation skall		att banken i stället fått tillstånd
dock inte meddelas, om det				att	driva annan		tillståndspliktig
styrks att likvidationsgrunden				finansiell rörelse.					ska
har	upphört	under	ärendets	Beslut		om	likvidation
handläggning i första instans.				dock inte meddelas, om det
Fråga om likvidation enligt				styrks att		likvidationsgrunden
första stycket prövas på ansökan				har	upphört under			ärendets
av	Finansinspektionen		eller på	handläggning i första instans.

37 Senaste lydelse 2004:318

SOU 2007:65

Författningsförslag

ansökan av styrelsen, styrelse- ledamot, medlem eller inneha- vare av förlagsandel. I det fall som avses i första stycket 3 prövas frå- gan även på ansökan av borgenär eller av annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda medlems- banken.

Fråga om likvidation enligt första och tredje stycket prövas på ansökan av Finansinspektion- en eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, medlem eller innehavare av förlagsandel. I det fall som avses i tredje stycket prövas frågan även på ansökan av borgenär eller av annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda medlemsbanken.

Förfarandet hos Bolagsverket

		6 §
	Har sökanden haft kostnader		Det som anges i 11 kap. 6 §
för	delgivning	eller kungörelse	lagen (1987:667) om ekonomiska
samt för expeditioner i ett ärende			föreningar gäller för handläggning-
enligt 2 eller 4 §, skall kostnader-			en hos Bolagsverket i ett ärende
na	betalas av	medlemsbankens	enligt 4 §.
medel, om banken förpliktas träda
i likvidation eller om rätten i
annat fall finner det skäligt. När
anmälan har gjorts av Finans-
inspektionen skall dessa kostnader
betalas av banken.
		19 §
	Om en medlemsbank har försatts i konkurs och denna avslutas
utan överskott, är banken upplöst när konkursen avslutas.
	Om det finns överskott, skall		Var medlemsbanken i likvi-
föreningsstämman inom en månad			dation när den försattes i kon-
från det att konkursen avslutades			kurs, ska likvidationen fortsättas
besluta att banken skall träda i			enligt 17 §, om konkursen av-
likvidation. Om inte ett sådant			slutas med överskott.
beslut fattas gäller 4 §.

SOU 2007:65

Författningsförslag

19Förslag till

lag om ändring i lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn

Härigenom föreslås i fråga om lagen (1999:997) om särskild före- trädare för barn att 4, 6 och 12–13 och 15 §§ samt rubriken närmast före 4 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Ansökan om förordnande	Beslut om förordnande och
	entledigande
	4 §

En ansökan om förordnande enligt 1 eller 2 § görs av åklagaren hos tingsrätten.

Beslut om förordnande och entledigande av särskild företrä- dare fattas av åklagaren.

6 §

Om det kan antas vara nöd-	Om det kan antas vara nöd-
vändigt för att barnets rätt skall	vändigt för att barnets rätt ska
kunna tas till vara får domstolen,	kunna tas till vara får åklagaren,
utan att höra barnets vårdnads-	utan att höra barnets vårdnads-
havare, besluta om förordnande	havare, besluta om förordnande
enligt 1 eller 2 § för tiden innan	enligt 1 eller 2 § för tiden innan
ärendet avgörs.	ärendet avgörs.
12 §
När en särskild företrädare	Beslut om ersättning till en sär-
har förordnats tillämpas i övrigt	skild företrädare fattas i ett pågå-
det som sägs om målsägande-	ende mål vid domstol av rätten och
biträde i fråga om ersättning och	i övriga fall av Domstolsverket.
återbetalningsskyldighet för kost-	När en särskild företrädare har
nader i 6 § första stycket, 7 §	förordnats tillämpas i övrigt det
och 8 § första meningen lagen	som sägs om målsägandebiträde
(1988:609) om målsägandebiträ-	i fråga om ersättning och åter-
de. Det som där sägs om måls-	betalningsskyldighet för kost-
ägandebiträde skall avse den sär-	nader i 6 § första stycket, 7 §
skilda företrädaren.	och 8 § första meningen lagen
I fråga om skyldighet för	(1988:609) om målsägandebiträ-
	77

Åklagarens beslut överklagas till tingsrätten i den ort där åtal för brottet ska väckas enligt 19 kap. rättegångsbalken. Skrivelsen med överklagandet ska ges in till åkla- garen inom tre veckor från dagen för beslutet. I fråga om interi- mistiska beslut ska dock överkla- gandet ges in till åklagaren inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet.

Domstolsverkets beslut i ett ärende om ersättning överklagas till den tingsrätt som anges i första stycket. Skrivelsen med överkla- gandet ska ges in till Domstols- verket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om domstols- ärenden.

Författningsförslag

SOU 2007:65

någon annan än barnet att i tvistemål ersätta staten dess kost- nader för den särskilda företrä- daren tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om ansvar för motparts rättegångskostnader.

de. Det som där sägs om måls- ägandebiträde ska avse den sär- skilda företrädaren.

I fråga om skyldighet för någon annan än barnet att i tvistemål ersätta staten dess kost- nader för den särskilda företrä- daren tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om ansvar för motparts rättegångskostnader.

13 §

Ärenden enligt denna lag hand- läggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

15 §

Ansökan om byte eller entle-	Ansökan om byte eller entle-
digande av en särskild företrädare	digande av en särskild företrädare
får göras av barnets vårdnadsha-	får göras av barnets vårdnadsha-
vare, den särskilda företrädaren	vare eller den särskilda företrä-
eller av åklagaren. En särskild	daren. En särskild företrädare
företrädare får inte entledigas	får inte entledigas utan att han
78

Författningsförslag

SOU 2007:65

20Förslag till

lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder

Härigenom föreslås i fråga om lagen (2004:46) om investerings- fonder att 10 kap. 12 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		10 kap
		12 §
Om det finns särskilda skäl,			Om det finns särskilda skäl,
får Finansinspektionen begära att			får Finansinspektionen förordna
tingsrätten förordnar		en lämplig	en lämplig person att som för-
person att som förvaltare före-			valtare företräda sådana aktier
träda sådana aktier som enligt			som enligt 9 § inte får företrädas
9 § inte får företrädas av ägaren.			av ägaren.
Sådan ansökan prövas av tings-			En förvaltare har rätt till skälig
rätten i den ort där ägaren har sitt			ersättning för arbete och utlägg.
hemvist eller, om ägaren inte har			Ersättningen ska betalas av ägaren
hemvist i Sverige, av Stockholms			till aktierna och ska på begäran
tingsrätt.			förskotteras av fondbolaget. Om
En förvaltare har rätt till skälig			den betalningsskyldige inte god-
ersättning för arbete och utlägg.			tar förvaltarens anspråk, fastställs
Ersättningen	skall	betalas av	ersättningen av Finansinspektion-
ägaren till aktierna och skall på			en.
begäran förskotteras av fond-
bolaget. Om	den	betalnings-

skyldige inte godtar förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av tingsrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Författningsförslag

SOU 2007:65

22Förslag till

lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreslås i fråga om aktiebolagslagen (2005:551)

dels att i 8 kap. 16 §, 25 kap. 42, 44, 50 §§ ordet ”allmän domstol” ska bytas ut mot ”Bolagsverket” och 22 kap. 8 § ordet ”Stockholms tingsrätt” ska byts ut mot Bolagsverket,

dels att det ska införas en ny paragraf, 25 kap. 28 a § , samt en ny rubrik närmast före 25 kap. 28 a § av följande lydelse,

dels att 25 kap. 29 § och 31 kap. 3 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
25 kap.
	Ersättning till likvidator
	28 a§
	En likvidator har rätt till skälig
	ersättning av allmänna medel för
	arbete, tidsspillan och utlägg som
	uppdraget har krävt, om inte er-
	sättning kan betalas på annat sätt.
	En ansökan om ersättning görs
	hos Bolagsverket.
29 §
Om en likvidator begär att få	Om en likvidator begär att få
avgå och visar skäl till det, skall	avgå och visar skäl till det, ska
likvidatorn entledigas. En likvi-	likvidatorn entledigas. En likvi-
dator skall också entledigas om	dator ska också entledigas om
han eller hon inte är lämplig eller	han eller hon inte är lämplig eller
av någon annan orsak bör skiljas	av någon annan orsak bör skiljas
från uppdraget.	från uppdraget.
En likvidator entledigas av	En ansökan om entledigande
domstol eller, om likvidatorn har	görs hos Bolagsverket. När det
utsetts av Bolagsverket och själv	finns anledning till det ska Bolags-
begär att bli entledigad, av Bolags-	verket självmant ta upp frågan.
verket.	En ansökan om entledigande
En ansökan om att domstol	kan göras av likvidatorn, en aktie-
82

SOU 2007:65

Författningsförslag

skall besluta om entledigande kan göras av Bolagsverket, likvidatorn, en aktieägare eller någon annan vars rätt är beroende av likvida- tionen.

Den som entledigar en likvi- dator skall genast utse en ny. Detta gäller dock inte om det finns någon annan likvidator och det inte kan anses nödvändigt att utse en ny likvidator i den ent- ledigades ställe.

ägare eller någon annan vars rätt är beroende av likvidationen.

Om en likvidator entledigas ska genast en ny utses. Detta gäller dock inte om det finns någon annan likvidator och det inte kan anses nödvändigt att utse en ny likvidator i den entledigades ställe.

31 kap.
3 §
Bolagsverkets beslut i ärenden	Bolagsverkets beslut i ären-
enligt 25 kap. 11, 28 eller 29 §	den enligt 8 kap. 16 §, 25 kap.
överklagas hos tingsrätten i den	11, 28, 28 a, 29, 42, 44 eller 50 §
ort där bolagets styrelse har sitt	överklagas hos tingsrätten i den
säte.	ort där bolagets styrelse har sitt
	säte.
	Bolagsverkets	beslut i ärende
	enligt 22 kap.8 §	överklagas till
	Stockholms tingsrätt.
	Hovrättens beslut i en överkla-

gad fråga angående ersättning till likvidator får inte överklagas, om det inte finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd enligt 39 § tredje stycket 1 lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Skrivelsen med överklagandet skall ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Författningsförslag

SOU 2007:65

23Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2000:306) om ersättning av allmänna medel till likvidatorer

Härigenom föreslås i fråga om förordningen (2000:306) om er- sättning av allmänna medel till likvidatorer att 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
1 §39
Den som av domstol har förord-	Bolagsverket ska se till att den
nats till likvidator enligt 25 kap.	ersättning som	beslutas	enligt
aktiebolagslagen (2005:551) har	25 kap. 28 a §	aktiebolagslagen
rätt till skälig ersättning av all-	(2005:551), 11 kap. 6 d §		lagen
männa medel för arbete, tids-	(1987:667) om ekonomiska för-
spillan och utlägg som uppdraget	eningar och 7 kap. 7 a § stiftelse-
har krävt, om inte ersättning kan	lagen (1994:1220 snarast betalas
betalas på annat sätt.	ut till likvidatorn.
Ersättningen beslutas av den
domstol som har förordnat likvi-
datorn. Domstolen skall se till att
ersättningen snarast betalas ut.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan om ersättning kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

39 Senaste lydelse 2005:565

SOU 2007:65

Författningsförslag

24Förslag till

lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreslås i fråga om lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden att 24 kap. 10 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 kap.

10 §

Om det finns särskilda skäl,	Om det finns särskilda skäl,
får Finansinspektionen ansöka	får Finansinspektionen förordna
om att tingsrätten förordnar en	en lämplig person att som för-
lämplig person att som förval-	valtare företräda sådana aktier
tare företräda sådana aktier eller	eller andelar som enligt 7 § inte
andelar som enligt 7 § inte får	får företrädas av ägaren.
företrädas av ägaren. En sådan	En förvaltare har rätt till skälig
ansökan prövas av tingsrätten i	ersättning för arbete och utlägg.
den ort där ägaren har sin hem-	Ersättningen ska betalas av ägaren
vist eller, om ägaren inte har	till aktierna eller andelarna och
hemvist i Sverige, av Stockholms	ska på begäran förskotteras av
tingsrätt.	företaget. Om den betalnings-
En förvaltare har rätt till skälig	skyldige inte godtar förvaltarens
ersättning för arbete och utlägg.	anspråk, fastställs ersättningen av
Ersättningen skall betalas av ägar-	Finansinspektionen.
en till aktierna eller andelarna
och skall på begäran förskotteras
av företaget. Om den betal-
ningsskyldige inte godtar förval-
tarens anspråk, fastställs ersätt-
ningen av tingsrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

2.Om en ansökan kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Författningsförslag

SOU 2007:65

25Förslag till

lag om dödande av förkommen handling

Härigenom föreskrivs följande.

Handlingar som kan dödas

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om dödande av förkom- men handling, dödande av inteckning och förklaring att fullmakt är kraftlös. Följande handlingar omfattas av bestämmelserna.

1.löpande skuldebrev,

2.växlar,

3.konossement,

4.andra handlingar vilkas företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller att påkalla fullgörande av någon annan förpliktelse,

5.handling vilkens företeende utgör villkor för att antecknas som innehavare av en rättighet på ett konto som avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,

6.aktiebrev eller

7.inteckningshandling.

Denna lag tillämpas inte på banksedlar. Den tillämpas inte heller på obligationer eller förlagsbevis utom i fråga om obligationer med en löptid på högst ett år som har ställts till innehavaren och som ges ut av bank eller kreditmarknadsföretag.

Förutsättningar för att en handling ska dödas

2 § En handling som anges i 1 § får dödas på begäran av den som har förlorat handlingen, om det kan antas att handlingen har för- störts eller kommit bort.

Ansökan

3 § En ansökan om dödande av handling ska göras skriftligen hos Kronofogdemyndigheten. Om ansökan avser en inteckningshand- ling ska ansökan göras hos vederbörande inskrivningsmyndighet. I fråga om aktiebrev och handlingar vilkas företeende utgör villkor för att antecknas som innehavare av en rättighet på ett konto som

SOU 2007:65

Författningsförslag

avses i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, ska ansökan göras hos Bolagsverket.

4 § En ansökan ska innehålla uppgifter om de omständigheter som åberopas till stöd för att handlingen ska dödas. Till ansökan ska bi- fogas en kopia av handlingen eller sådan uppgift om handlingens inne- håll, som är nödvändig för att den med säkerhet ska kunna kännas igen.

Bristfällig ansökan

5 § Om en ansökan är bristfällig, ska myndigheten förelägga sökan- den att avhjälpa bristen. Detsamma gäller om föreskriven avgift inte har betalts. Av föreläggandet ska framgå att ansökan kan avisas om föreläggandet inte följs. Föreläggandet behöver inte delges.

Om ett föreläggande enligt första stycket inte följs, ska myndig- heten avvisa ansökan, om den är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för en prövning i sak, eller föreskriven avgift inte har be- talats.

Handläggning av en ansökan

6 § Var och en vilken såsom gäldenär, borgensman eller i annat fall är förpliktad på grund av handlingen ska, om det är möjligt, under- rättas om ansökan. Avser ansökan en inteckningshandling ska, om det är möjligt, även den intecknade egendomens ägare underrättas. Dessutom ska den underrättas som senast, i den ordning som är sär- skilt föreskrivet, blivit antecknad som innehavare av handlingen. En underrättelse görs av den myndighet som handlägger ansökan.

7 § Har sökanden gjort sannolikt att handlingen har förstörts eller kommit bort, ska myndigheten utfärda ett föreläggande, som genom myndighetens försorg kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. Kun- görelsen ska införas i tidningens första nummer för januari, april, juli eller oktober månad.

Föreläggandet ska innehålla en beskrivning av handlingen samt uppgift om att sökanden har gjort sannolikt att handlingen har för- störts eller kommit bort. I föreläggandet ska vidare den som kan inneha handlingen eller vet att den finns i behåll eller som i övrigt kan lämna upplysningar i ärendet uppmanas att anmäla detta till myn-

Författningsförslag

SOU 2007:65

digheten senast en viss angiven dag. Denna dag ska bestämmas så att minst ett och högst två år kommer att förflyta från dagen för kungörandet. Sökanden ska underrättas om innehållet i föreläggan- det.

Avslag på ansökan

8 § Om det framgår av ansökan eller annan tillgänglig utredning att förutsättningarna för att döda handlingen enligt denna lag inte är uppfyllda, ska myndigheten avslå ansökan. Detsamma gäller sedan föreläggande har utfärdats enligt 7 §.

Beslut om dödande av handling

9 § Sedan tiden för anmälan enligt 7 § andra stycket har gått ut, ska myndigheten avgöra ärendet. Finner myndigheten då att någon om- ständighet inte har förekommit som visar eller ger skälig anledning anta att handlingen finns i behåll, ska handlingen dödas genom beslut av myndigheten.

Beträffande inteckningshandlingar ska beslutet innehålla en upp- lysning om att beslutet inte innebär att inteckningen dödas.

Rättsverkningar av en dödad handling

10 § Om en handling har dödats, får sökanden ändå göra gällande den rätt som handlingen grundas på, utan att handlingen behöver visas upp. Den som är förpliktad att fullgöra vad som blivit utfäst i handlingen ska utfärda en ny handling som svarar mot den handling som har dödats. I fråga om intecknad fordringshandling ska den intecknade egendomens ägare utfärda ny handling. Ny handling ska inte utfärdas, om dödandet gällde en handling vars företeende endast utgjorde ett villkor för att någon ska antecknas som innehavare av en rättighet på ett konto som avses i lagen (1998:1479) om konto- föring av finansiella instrument.

Ny handling, som utfärdas enligt första stycket i stället för dödad inteckningshandling, gäller inte såsom inteckningshandling förrän anteckning skett jämlikt 11 § tredje stycket.

I fråga om växel och konossement gäller särskilda bestämmelser.

SOU 2007:65

Författningsförslag

11 § Avser ansökan om dödande en inteckningshandling ska in- skrivningsmyndigheten göra en anteckning om ansökan i inskriv- ningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskriv- ningsdel. Detsamma gäller myndighetens slutliga beslut i ärendet. Har ansökan avslagits, får dock anteckning inte ske förrän beslutet vunnit laga kraft.

Sedan beslut om dödande av pantbrev eller företagsinteckning vunnit laga kraft, ska inskrivningsmyndigheten på ansökan utfärda nytt pantbrev eller inteckningsbrev som svarar mot det dödade samt göra anteckning i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastig- hetsregistrets inskrivningsdel om detta.

Har intecknad fordringshandling dödats genom beslut som vunnit laga kraft, ska inskrivningsmyndigheten, på ansökan, på inskrivnings- dag göra anteckning i vederbörande inskrivningsbok eller inskriv- ningsregister, att ny handling, som utfärdats jämlikt 10 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit den dödade.

12 § Det som tidigare sagts om den förpliktade ska, när fråga är om dödande av aktiebrev, tillämpas på aktiebolaget.

Efterlysning

13 § Har bankbok förkommit, får insättaren eller dennes rätts- innehavare i stället för att ansöka om dödande av bankbok påkalla dess efterlysning genom bankstyrelsens försorg.

Begär någon sådan efterlysning och lämnar han eller hon tro- värdiga uppgifter om tid och omständigheter under vilka boken för- kommit, får styrelsen på sökandens bekostnad verkställa efterlys- ningen. Det sker genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar i första numret för någon av månaderna närmast efter det efterlys- ning begärts. Har boken inte kommit till rätta inom sex månader från kungörandet och finns det inte skälig anledning anta att den finns i behåll, har sökanden rätt att få tillgodohavandet utbetalt till sig. Efter det att innestående medel har betalts ut är motboken utan verkan.

Det som föreskrivs i första och andra styckena om motbok hos bank tillämpas även på livförsäkringsbrev. Då gäller att efterlysning- en ska göras av styrelsen för det försäkringsbolag, där försäkringen tagits, eller, om den tagits hos utländsk försäkringsanstalt som får driva försäkringsrörelse här i riket, av generalagenten. Om försäk-

Författningsförslag

SOU 2007:65

ringsfallet ännu inte inträffat gäller, i stället för vad som sägs i andra stycket om rätt för sökanden att få tillgodohavandet utbetalt till sig, att sökanden har rätt att få nytt försäkringsbrev. När det nya försäkringsbrevet har utställts är det förkomna försäkringsbrevet utan verkan.

Dödande av handling i samband med utmätning eller konkurs

14 § Vad som sägs i 1, 3–12 §§ om dödande av en förkommen handling gäller även när en handling inte har kunnat anträffas vid utmätning av fordringen eller rättigheten eller vid konkurs, om det kan antas att handlingen undanhålls.

15 § En ansökan om dödande av förkommen handling enligt 14 § görs av Kronofogdemyndigheten eller konkursboet. Den ska göras skriftligen hos den tingsrätt där gäldenären svarar i tvistemål som gäller betalningsskyldighet.

Avser ansökan en inteckningshandling ska rätten underrätta vederbörande inskrivningsmyndighet om ansökan för anteckning i inskrivningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets in- skrivningsdel. Vad nu sagts om ansökan ska också gälla rättens slut- liga beslut i ärendet. Har ansökan avslagits, får dock anteckning inte göras förrän utslaget vunnit laga kraft.

16 § Om det behövs, ska tingsrätten som villkor för dödande en- ligt 14 § föreskriva att utmätningssökanden eller konkursboet ställer säkerhet enligt vad som sägs i 2 kap. utsökningsbalken för den skada som rätt innehavare av handlingen kan lida. Finns enligt 2 kap. 27 § utsökningsbalken inte skyldighet att ställa säkerhet, ska tingsrätten i stället som villkor föreskriva att utmätningssökanden utfäster sig att ersätta en sådan skada. Säkerheten eller utfästelsen får inte åberopas, om talan väcks senare än tre år från den dag då beslut om hand- lingens dödande vann laga kraft.

17 § Om ett pantbrev eller en intecknad fodringshandling dödats enligt 14 § ska ny handling utfärdas. Inskrivningsmyndigheten ska på ansökan utfärda ny handling om handlingen är en fordringshand- ling som är intecknad i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg. Ny handling ska inte utfärdas om någon annan handling dödats.

SOU 2007:65

Författningsförslag

Om ett överskott uppkommer vid utmätning, får det inte betalas ut till utmätningsgäldenären utan att den dödade handlingen företes eller att utmätningsgäldenären gör sannolikt att han eller hon inte har handlingen i behåll.

Dödande av inteckning

18 § Är det inte känt var ett pantbrev eller någon annan inteck- ningshandling finns och har tio år förflutit från det att handlingen uppvisades för anteckning om innehav eller i övrigt företeddes i ett inteckningsärende, kan den intecknade egendomens ägare ansöka att inteckningen dödas trots att handlingen inte kan visas upp.

Kan det antas att ett pantbrev eller företagsinteckningsbrev har tillkommit på sådant sätt eller förlorats av ägaren under sådana om- ständigheter som utesluter giltig pantsättning, får ansökan om dö- dande av inteckningen göras även om den nyss angivna tiden inte har förflutit.

19 § En ansökan om dödande av inteckning ska göras skriftligen hos vederbörande inskrivningsmyndighet.

Den som senast har antecknats som innehavare av handlingen ska, om det kan ske, delges ansökningen i enlighet med vad som före- skrivs om delgivning av stämning i tvistemål. Inskrivningsmyndig- heten ska därefter utfärda ett föreläggande, som ska kungöras på det sätt som anges i 7 §. Föreläggandet ska innehålla en beskrivning av handlingen. I föreläggandet ska vidare den som kan inneha hand- lingen eller vet att den finns i behåll eller som i övrigt kan lämna upplysningar i ärendet uppmanas att anmäla detta till myndigheten senast en viss angiven dag. Denna dag ska bestämmas så att minst sex månader kommer att förflyta från dagen för kungörandet. Sökan- den ska underrättas om innehållet i föreläggandet.

Vid handläggningen i övrigt gäller 4–5 och 8 §§.

20 § Sedan tiden för anmälan enligt 19 § har gått ut, ska inskriv- ningsmyndigheten avgöra ärendet. Finner myndigheten då att det inte finns någon omständighet som utgör skälig anledning att låta inteckningen fortfarande gälla, ska den dödas.

När en ansökan om dödande av inteckning har kommit in till in- skrivningsmyndigheten, ska myndigheten anteckna detta i inskriv- ningsboken, inskrivningsregistret eller fastighetsregistrets inskriv-

Författningsförslag

SOU 2007:65

ningsdel. Detsamma gäller myndighetens slutliga beslut i ärendet. Har ansökan avslagits, ska anteckning om detta dock inte göras förrän beslutet har vunnit laga kraft.

Förklaring att fullmakt är kraftlös

21 § Om en fullmaktsgivare visar sannolika skäl att en skriftlig fullmakt har förkommit eller att han eller hon av annan orsak inte utan dröjsmål kan få tillbaka den, får handlingen förklaras kraftlös.

22 § En ansökan om att en fullmakt ska förklaras kraftlös görs skriftligen hos Kronofogdemyndigheten.

Om Kronofogdemyndigheten finner att ansökan ska bifallas, ska myndigheten införa en kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. I kungörelsen ska anges att fullmakten efter utgången av viss tid, som får bestämmas till högst fjorton dagar efter kungörelsens införande, ska vara kraftlös. Kronofogdemyndigheten får också införa kungörel- sen i annan tidning, en eller flera gånger, innan den införs i Post- och Inrikes Tidningar.

Vid handläggning i övrigt gäller 4–5 och 8 §§.

Övrigt

23 § Bestämmelserna i 1–11 §§ om pantbrev tillämpas även i fråga om vilandebevis. Bestämmelserna i 18–20 §§ om dödande av inteck- ning tillämpas även i fråga om vilandeförklarad inteckningsansökan.

Överklagande

24 § Kronofogdemyndighetens och inskrivningsmyndighetens be- slut får överklagas till Gävle tingsrätt av den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne emot. Överklagandet ska ges in till myndigheten inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1 Inledning

1.1Utredningens uppdrag

Regeringen beslutade vid regeringssammanträde den 10 november 2005 att tillkalla en särskild utredare för att utreda förutsättning- arna för och lämpligheten av att till förvaltningsmyndighet flytta över handläggningen av sådana ärenden som enligt nuvarande ord- ning handläggs av tingsrätt i första instans. Den särskilda utredaren fick i uppdrag att kartlägga vilka ärendetyper som omfattas av uppdraget och i fråga om var och en av dessa överväga om hand- läggningen kan och bör flyttas till förvaltningsmyndighet. Utred- aren fick även i uppdrag att lämna förslag till kompletterande regler till förvaltningslagen i den mån sådana regler bedöms nödvändiga för att en överflyttning av ett ärende ska vara möjlig. Vidare fick utredaren i uppdrag att lämna förslag på vilka förvaltningsmyndig- heter som bör handlägga de ärenden som utredaren anser bör flyttas. Enligt direktiven står det dessutom utredaren fritt att ta upp och föreslå förändringar som har nära samband med uppdraget. Utredaren har därefter meddelats tilläggsdirektiv (2007:74) med förlängd tid för uppdragets utförande.

De ursprungliga direktiven (2005:124) är intagna som bilaga 1 till detta betänkande.

1.2Arbetets bedrivande

Arbetet har bedrivits i nära samråd med de sakkunniga och exper- terna. Sedan utredningens arbete inleddes den 1 januari 2006 har ut- redningen hållit sex endagarssammanträden och ett tvådagars internat- sammanträde.

Sekreteraren har i kartläggningsarbetet besökt Stockholms tings- rätt och Sundsvalls tingsrätt samt under arbetets gång haft kontakt med bl.a. Malmö tingsrätt och Mora tingsrätt. Vidare har sekreteraren

Inledning

SOU 2007:65

tagit del av Domstolsverkets förteckning över de mål- och ärende- kategorier som tingsrätterna handlägger. Sekreteraren har också tagit del av den förteckning över ärenden som finns intagen som bilaga i kommentaren till ärendelagen (se Peter Fitger, Lagen om domstolsärenden, En kommentar, andra upplagan, s. 360 ff.).

I syfte att få information om den praktiska verksamheten hos vissa förvaltningsmyndigheter har sekreteraren besökt Bolags- verket och på annat sätt haft kontakter med Finansinspektionen, Kronofogdemyndigheten, Konkurrensverket, Rikspolisstyrelsen, Skatteverket och Statistiska centralbyrån. Sekreteraren har även haft kontakt med Domstolsverket, Lantmäteriverket, Länsstyrelsen i Skåne län och Sveriges Kommuner och Landsting.

Under arbetets gång har utredningen beaktat pågående arbete i andra utredningar; bl.a. har samråd skett med IM-utredningen.1

1.3De generella direktiven

Om förslagen i ett betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen ska enligt 15 § kommittéförordningen (1998:1478) konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet. Detsamma gäller när ett förslag har betydelse för brottsligheten och det brotts- förebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för små företags arbetsförutsättningar, konkurrens- förmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, för jämställdheten mellan män och kvinnor eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

1.4Betänkandets disposition

Betänkandet innehåller i tur och ordning sammanfattning, författ- ningsförslag, allmänmotivering, författningskommentar och bilagor.

Allmänmotiveringen består av tjugofem kapitel (kapitel 1–25). Det första kapitlet innehåller ett inledande avsnitt (kapitel 1). I nästa kapitel redovisar utredningen de allmänna utgångspunkter som ligger till grund för utredningens överväganden och förslag (kapitel 2). Därefter följer ett kapitel som innehåller en redogörelse för de bestämmelser som styr handläggningen av mål och ärenden vid

1 IM-utredningen redovisar sitt arbete i betänkandet Den nya inskrivningsmyndigheten (SOU 2007:7).

SOU 2007:65

Inledning

allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol och förvaltningsmyn- dighet (kapitel 3). I nästa kapitel görs en översiktlig beskrivning av vissa förvaltningsmyndigheter (kapitel 4). Det finns ett stort antal förvaltningsmyndigheter. Utredningen har valt att begränsa redogör- elsen till de förvaltningsmyndigheter som är av intresse för utred- ningens arbete.

Utredningen behandlar ärenden som tingsrätten handlägger i första instans. För att få en heltäckande bild av tingsrättens ärende- hantering redovisas översiktligt även de ärendetyper som tings- rätten handlägger efter överklagande av förvaltningsmyndighets beslut. Ett kapitel innehåller därför en beskrivning av ärenden som tingsrätten handlägger efter överklagande eller överlämnande (kapitel 5).

Under senare år har handläggningen av ett antal ärendetyper flyttats över från allmän domstol till förvaltningsmyndighet. Det finns dessutom förslag med denna inriktning som ännu inte lett till lagstiftning. I det följande kapitlet redovisar utredningen översikt- ligt genomförda och föreslagna reformer (kapitel 6). För att under- lätta förståelsen av utredningens förslag redovisas dock vissa av de genomförda och föreslagna reformerna i de kapitel som behandlar de olika ärendetyperna.

I de därpå följande kapitlen i allmänmotiveringen redovisar utredningen sin kartläggning av de ärenden som tingsrätten hand- lägger i första instans (kapitel 7–23). I varje kapitel redovisar utred- ningen dessutom sina överväganden huruvida handläggningen av respektive ärende kan och bör flyttas till förvaltningsmyndighet. I de fall utredningen anser att ett ärende bör flyttas anger utred- ningen också förslag på vilken förvaltningsmyndighet som bör handlägga ärendet. Slutligen redovisar utredningen sina förslag till kompletterande regler till förvaltningslagen.

Utredningens förslag innebär att vissa förfaranderegler kommer att gälla vid handläggningen av flertalet av de ärenden som utred- ningen föreslår ska flyttas till förvaltningsmyndighet. Nästa kapitel innehåller utredningens förslag till förfaranderegler som generellt bör gälla vid handläggningen hos förvaltningsmyndighet (kapitel 24).

I det sista kapitlet i allmänmotiveringen tar utredningen upp frågor om genomförandet av förslagen i betänkandet (kapitel 25). I kapitlet finns förslag till ikraftträdande- och övergångsbestämmel- ser samt en konsekvensanalys.

Betänkandets sista kapitel innehåller författningskommentar (kapitel 26).

2 Allmänna utgångspunkter

2.1Inledning

Inom juridiken skiljer man mellan stridig rättsvård och frivillig rättsvård. Sedan länge har den stridiga rättsvården betecknats som rättskipning.1

De allmänna domstolarnas verksamhet utgörs av både rättskip- ning och frivillig rättsvård. Domstolarnas handläggning av tviste- mål och brottmål är rättskipning. Dessa mål handläggs enligt rätte- gångsbalken (RB). Därutöver handläggs ett stort antal ärenden vid domstolarna.2 Traditionellt benämns denna hantering av ärenden fri- villig rättsvård. Genom åren har dock nya ärendetyper tillkommit och handläggningen av många ärenden är numera rättskipning. Rättsvårdsärenden – oavsett om de är att hänföra till frivillig rätts- vård eller rättskipning – handläggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen). För vissa typer av ärenden finns det dessutom särskilda förfaranderegler som i större eller mindre omfattning ersätter bestämmelserna i ärendelagen (se avsnitt 3.2.4).

2.2Reformering av domstolsväsendet

Sedan flera år pågår ett omfattande reformarbete för att utveckla och modernisera domstolsväsendet. Det övergripande målet för förändringsarbetet är att domstolarna även i fortsättningen ska kunna leva upp till de krav som medborgarna har rätt att ställa på rättssäkra avgöranden inom rimlig tid. För att uppnå detta mål har arbetet bl.a. inriktats på att renodla domstolarnas verksamhet och så långt som möjligt föra bort sådant från domstolarna som inte utgör dömande verksamhet. Tanken är att domstolsresurserna ska

1Jfr Fitger, Lagen om domstolsärenden, andra upplagan, s. 23.

2Av Domstolsverkets årsredovisning för 2006 framgår att det under perioden 2004–2006 årligen kom in cirka 56 500 domstolsärenden till tingsrätterna.

Allmänna utgångspunkter

SOU 2007:65

koncentreras till de uppgifter som kräver domarmedverkan, dvs. att lösa tvister mellan enskilda, och mellan enskilda och det allmänna samt att avgöra brottmål.3 Tyngdpunkten i den dömande verksam- heten ska ligga i första instans. Under de senaste åren har därför ett antal rättsvårdande uppgifter förts över från domstolarna till för- valtningsmyndigheter i syfte att i större utsträckning koncentrera domstolarnas resurser till den dömande verksamheten.

En fråga som särskilt har uppmärksammats under reformarbetet är hur domstolarna ska möta de behov som följer av bl.a. den ökade internationaliseringen och de alltmer komplexa målen. Ett viktigt inslag i reformarbetet har därför varit att stärka och förbättra kom- petensen vid domstolarna. Det går att skönja en utveckling där allt fler domare i någon utsträckning specialiserar sig på en viss typ av mål eller ärende.

2.3Regeringsformen

I regeringsformen (RF) förekommer inte uttrycket rättsvård. I 1 kap. 8 § RF anges i stället att det för rättskipningen ska finnas domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kom- munala förvaltningsmyndigheter. Med domstolar avses både all- männa domstolar och förvaltningsdomstolar.

I förarbetena till bestämmelsen angavs att enligt gängse termi- nologi brukar domstolarnas dömande verksamhet benämnas rätt- skipning och förvaltningsmyndigheternas uppgifter förvaltning.4 Grundlagsberedningen angav i sitt betänkande att rättskipning är den verksamhet som består i att slita rättstvister, i övrigt avgöra frågor angående enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden samt att ådöma straff och andra brottspåföljder.

Av 11 kap. 3 § RF följer att rättstvist mellan enskilda inte utan stöd av lag får avgöras av annan myndighet än domstol.

3Regeringens skr. 1999/2000:106, skr. 2000/01:112 och prop. 2006/07:1 utgiftsområde 4.

4Jfr prop. 1973:90 s. 233.

100

SOU 2007:65

Allmänna utgångspunkter

2.4Gränsdragningen mellan rättskipning och rättsvård

Utmärkande för den egentliga rättskipningen kan sägas vara att minst en fysisk eller juridisk person för talan mot någon annan (eller några andra). Vid frivillig rättsvård finns oftast inget utveck- lat partsförhållande.5 Gränsdragningen mellan det som ska anses vara rättskipning och det som ska anses vara rättsvård är dock långt ifrån skarp, och användningen av förekommande begrepp – mål och ärende – är inte konsekvent. I förarbetena till den gamla ärendelagen finns en beskrivning av hur begreppen förhåller sig till varandra. Processlagberedningen anförde därvid bl.a. följande.6

Sedan gammalt har i såväl teori som rättspraxis skillnad gjorts mellan rättskipning och rättsvård av annat slag. Rättskipningen har därvid i allmänhet karaktäriserats såsom samhällets genom domstolarna ut- övande verksamhet för den materiella rättsordningens upprätthållande. Formen för denna verksamhet är rättegång och dess syfte är att i ett konkret fall fastställa vad som är rätt mellan vissa parter samt i över- ensstämmelse därmed meddela rättsskydd åt den, som lidit intrång i sin rätt eller hotas av sådant intrång; i straffprocessen tillkommer som en särskild uppgift bestämmande av samhällets reaktion mot ett be- gånget brott. Samhällets rättsvårdande uppgift är emellertid ej begrän- sad till rättskipningen. I allt högre grad framstår för samhället vikten av att enligt normer, som fastställas genom lagstiftningen, i rättssäker- hetens intresse ingripa reglerande även i fall, då ett sådant ingripande icke är omedelbart påkallat av ett väntat eller redan föreliggande in- trång i annans rätt. En sådan reglering är i allmänhet av förebyggande karaktär; i vissa fall leder den till uppkomsten av nya rättsliga före- teelser eller omgestaltning av redan bestående. Denna art av rättsvård utövas icke blott genom domstolarna utan även andra samhällsorgan. I den mån denna rättsvård, den s.k. frivilliga rättsvården, åvilar dom- stolarna, brukar de rättsangelägenheter, som äro dess föremål, till skill- nad från rättegångsmålen, betecknas som ärenden. Denna terminologi är dock, såsom framgår av den följande framställningen, icke konse- kvent genomförd. Understundom betecknas samma rättsangelägenhet än som mål och än som ärende. Härtill kommer, att ärende ofta används i lagstiftningen utan att därmed avses vare sig rättskipning eller frivillig rättsvård.

5Prop. 1995/96:115 En ny lag om domstolsärenden, s. 80.

6NJA II 1947 s. 87–88.

101

Allmänna utgångspunkter

SOU 2007:65

2.5Europakonventionen

Europeiska konventionen (d. 4 nov. 1950) om skydd för de mänsk- liga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonven- tionen) införlivades med svensk rätt år 19957 och har ställning som lag. I och med inkorporeringen markerades konventionens särskilda betydelse i vårt land och dess status klargjordes inom den inhemska rätten.8 De principer som kommer till uttryck i konventionen får inte åsidosättas genom ny lagstiftning (se 2 kap. 23 § RF). Dom- stolar och myndigheter kan dessutom underlåta att tillämpa en före- skrift på den grunden att föreskriften inte är förenlig med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen (se 11 kap. 14 § RF).

I konventionen finns rättigheter och förbud, många ganska abstrakta. Dessa har konkretiserats genom Europadomstolens praxis. Här redovisas kort de bestämmelser som har betydelse för om ett ärende lämpligen bör avgöras av domstol.

2.5.1Artikel 69

Artikel 6 i Europakonventionen garanterar enskilda rätten till dom- stolsprövning och en rättssäker process. Syftet med artikeln är att tillförsäkra den enskilde en opartisk prövning av rättsliga anspråk.

Enligt artikel 6.1 gäller bl.a. att var och en vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott ska vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag.

7Lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

8Prop. 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättigheter.

9De rättigheter som räknas upp i artikel 6 i Europakonventionen har sin motsvarighet i artikel 14.1 i den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Se även artikel 10 i Förenta nationernas universella förklaring om de mänskliga rättigheterna.

102

SOU 2007:65

Allmänna utgångspunkter

2.5.1.1Rätten till domstolsprövning

Tvister om civila rättigheter och skyldigheter10

Vid tvister om civila rättigheter och skyldigheter har Europadom- stolen slagit fast att artikel 6.1 är tillämplig om

a)det finns en reell och seriös tvist mellan en enskild – fysisk eller juridisk – person och en annan person eller en myndighet,

b)tvisten gäller en rättighet som har sin grund i den nationella rätten, och

c)denna rättighet kan karakteriseras som en civil rättighet.

För att artikel 6.1 ska vara tillämplig krävs alltså att tvisten ska vara ”reell” och ”seriös”. Den måste dessutom gälla något som är eller påstås vara en rättighet enligt inhemsk rätt. Det krävs emellertid inte att den som gör gällande rättigheten faktiskt har ett välgrundat anspråk, utan det är tillräckligt att han eller hon på rimliga grunder kan hävda att man har en sådan rättighet. I sådant fall finns en rätt att få anspråket prövat av domstol. Det finns däremot ingen rätt till domstolsprövning om det är fråga om ett uppenbart ogrundat rättsligt anspråk.

För att artikel 6.1 ska vara tillämplig krävs vidare att det är fråga om en civil rättighet. Klara fall av tvister om civila rättigheter som också traditionellt räknas till civilrätten är de som gäller fordrings- anspråk eller rätt till egendom. Familjerättsliga tvister är en annan typ av tvister som faller under artikel 6.1.

Det finns en omfattande praxis av hur begreppet ”civil rättighet” ska tolkas. Europadomstolen har prövat frågan i ett stort antal fall. Domstolen har därvid funnit att begreppet inte bara syftar på sådant som traditionellt räknas till civilrätten, dvs. rättsförhållandet mellan enskilda rättssubjekt. Begreppet innefattar också tillämp- ningen av vissa regler i den offentliga rätten som rör förhållandet mellan enskilda personer och det allmänna. Så t.ex. har Europa- domstolen funnit att artikel 6.1 är tillämplig på förfaranden om tillstånd att förvärva eller att behålla eller utnyttja egendom.

10 Texten följer här Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, andra upplagan, 2004, s. 134 och s. 138 f.

103

Allmänna utgångspunkter

SOU 2007:65

Betydelsen av artikel 6.1 för kompetensfördelningen mellan förvaltningsmyndighet och domstol11

Av intresse är om det kan anses strida mot artikeln 6.1 att en förvalt- ningsmyndighet prövar en fråga om någons civila rättigheter och skyldigheter. I fallet Håkansson och Sturesson mot Sverige (Europa- domstolens dom 1990-02-01) klagade två personer, som förvärvat en lantbruksfastighet, över att de saknade möjlighet att få domstols- prövning av ett beslut av regeringen att neka dem förvärvstillstånd. Europadomstolen ansåg att en kränkning av artikel 6.1 ägt rum, eftersom regeringsbeslutet i förvärvstillståndsfrågan inte kunde över- prövas av domstol.

Det är emellertid förenligt med artikel 6.1 att en förvaltnings- myndighet prövar en tvist om någons civila rättigheter och skyldig- heter om det finns en möjlighet att få besluten överprövade av domstol. Vid överprövningen måste dock domstolen vara behörig att bedöma saken i hela dess vidd för att kravet på domstols- prövning ska vara uppfyllt. Domstolens befogenhet får såldes inte vara inskränkt till en laglighetsprövning som utesluter fakta- bedömning och bevisvärdering, se bl.a. Koskinas mot Grekland (dom 2002-06-20) och Hentrich mot Frankrike (dom 1994-09-22).

Anklagelser för brott12

Artikel 6.1 är även tillämplig när det gäller prövning av anklagelser för brott. Det som åsyftas är i första hand rättegångar i brottmål som leder till ett avgörande om en anklagad person är skyldig till brott och i fastställandet av påföljd för brottet. Vissa diciplinära förfaranden faller utanför artikelns tillämpningsområde.

2.5.1.2Rätten till muntlig och offentlig rättegång

Artikel 6.1 ger den enskilde rätt att lägga fram sin sak muntligen inför en domstol, i vart fall i en instans. Detta framgår klart av Europadomstolens praxis.

Även om en part har rätt till muntlig förhandling innebär detta inte att en sådan förhandling på grund av konventionen alltid måste hållas för prövning av någons civila rättigheter eller skyldigheter

11Jfr Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, andra upplagan, 2004, s. 152 f.

12Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, andra upplagan, 2004, s. 145 f.

104

SOU 2007:65

Allmänna utgångspunkter

eller en anklagelse för brott. Muntlig förhandling behöver inte hållas om det är uppenbart obehövligt, dvs. om en tvist enbart gäller rättsliga frågor eller de grunder som anförs är rättsligt irrelevanta (jfr NJA 2003 s. 407). En part kan naturligtvis också avstå från denna rätt.

2.6Andra internationella förpliktelser

Sverige har också i EG-rättsakter och genom att ansluta sig till andra internationella konventioner förbundit sig att garantera dom- stolsprövning i fråga om handläggningen av vissa ärendetyper. Som exempel anges i utredningens direktiv 1993 års Haagkonvention om adoption, den s.k. Bryssel II-förordningen och 1970 års Haag- konvention om äktenskapsskillnad. Dessa förpliktelser måste givetvis beaktas vid bedömningen av hur en ärendetyp bör hand- läggas. Kraven i utländsk rätt för verkställighet av beslut utomlands är också av betydelse.

2.7Allmänna utgångspunkter för utredningens arbete

Utredningens uppdrag

Som ovan angetts har under senare år lagstiftningen som rör dom- stolarnas verksamhet inriktats på att renodla verksamheten. Tanken är att domstolarna i princip endast ska handlägga ärenden som verkligen kräver domstolsprövning. Under de år som reformerings- arbetet har pågått har handläggningen av ett antal typer av ärenden därför flyttats från allmän domstol till förvaltningsmyndighet (se avsnitt 6). I utredningens uppdrag ingår att utreda förutsättning- arna för och lämpligheten av att till förvaltningsmyndighet flytta handläggningen av sådana ärenden som fortfarande handläggs av tingsrätt i första instans. Enligt utredningens direktiv ska en utgångspunkt vara att ärenden som avser rättsvård i största möjliga utsträckning bör hanteras av förvaltningsmyndighet. Det bör dock enligt direktiven beaktas om prövningen rör frågor eller inrymmer rättsliga ställningstaganden av sådan karaktär att ärendet lämpligen bör avgöras av domstol. Utredningen ska dessutom lämna förslag på vilken förvaltningsmyndighet som bör handlägga de ärenden

105

Allmänna utgångspunkter

SOU 2007:65

som utredningen anser bör flyttas. Vid valet av förvaltnings- myndighet bör utredningen beakta att en myndighet inte bör hantera flera ärendetyper där myndigheten i de olika ärendetyperna har att bevaka motstridiga intressen.

Rättssäkerhet och effektivitet

I en demokratisk rättsstat är medborgarnas rätt att få sin sak prövad i domstol grundläggande. Målet för en god rättsordning är att skapa förutsättningar för rättssäkerhet och rättstrygghet. Det uppnås bl.a. genom att garantera medborgarna möjlighet till dom- stolsprövning. I Europakonventionen betonas också detta särskilt vid tvister och anklagelser för brott.

Under senare år har utvecklingen i samhället gått allt snabbare och kraven på domstolarna har ökat. För att möta de krav som medborgarna har rätt att ställa på rättssäkerhet, snabbhet, kvalitet och service måste varje myndighets kompetens och resurser utnyttjas på bästa sätt. Ett sätt att skapa förutsättningar för ett effektivare domstolsväsende är att öka möjligheterna för domare att specialisera sig. Ett annat sätt är att befria domstolarna från handläggningen av ärenden som inte utgör egentlig rättskipning och som inte kräver behandling vid domstol. På så sätt frigörs resurser som kan användas till att förstärka och utveckla dom- stolarnas dömande verksamhet.

Rättsväsendets verksamheter ska utgå från enskilda människors behov.13 Det är därför viktigt att reformarbetet av domstolsväsen- det har individen i fokus. En utgångspunkt för utredningens arbete bör vara att ärendehanteringen förblir rättssäker och effektiv sam- tidigt som individen tillförsäkras god service.

De allmänna domstolarna handlägger årligen som första instans ett stort antal olika ärendetyper. En del av dessa ärenden är varken tvistiga, eller inrymmer motstående intressen. Det saknas då vanligt- vis behov av muntlig handläggning och det uppkommer sällan frågor om bevisvärdering. I allmänhet är det i dessa ärenden dessutom inte någon kvalificerad rättslig prövning som rätten ska göra. Ifråga- varande ärenden har närmast karaktären av förebyggande rättsvård. Som exempel kan nämnas registreringsärenden. Ur rättssäkerhets- och effektivitetssynpunkt är det svårt att se några fördelar med att domstolarna även i framtiden handlägger denna typ av ärenden. Att

13 Jfr prop. 2006/07:1 utgiftsområde 4.

106

SOU 2007:65

Allmänna utgångspunkter

i stället flytta över handläggningen av sådana ärenden till förvalt- ningsmyndighet framstår däremot som en fördel för medborgarna, eftersom domstolarnas resurser då kan utnyttjas på ett bättre sätt. Härtill kommer att kompetensen hos många förvaltningsmyndig- heter är hög. Det är vanligt att myndigheternas handläggare har tillägnat sig särskilda kunskaper inom sin myndighets rättsområde. Hos en del förvaltningsmyndigheter kan det till och med vara så att erfarenheten av och kunskapen om ett rättsområde generellt sett är större än i domstolarna. Ur rättssäkerhetssynpunkt behöver det så- ledes inte vara en nackdel att handläggningen av vissa ärenden flyttas från allmän domstol till förvaltningsmyndighet. Det bör dock beaktas att det vid handläggningen av en del typer av ärenden krävs en kompetens och en erfarenhet som idag inte finns hos någon förvaltningsmyndighet. Även om ett ärende är av den karaktären att det i och för sig inte finns något hinder mot att handläggningen flyttas från domstol, bör en förutsättning för en överflyttning vara att det finns en förvaltningsmyndighet som har kompetens att hantera ärendet.

I andra typer av ärenden finns det ofta redan från början starka intressemotsättningar och prövningens civilrättsliga prägel kan vara framträdande. Det finns vanligtvis behov av muntlig handläggning och det uppkommer regelmässigt frågor om bevisvärdering. Dessa ärenden är av den karaktären att de ur rättssäkerhetssynpunkt även i fortsättningen bör handläggas av allmän domstol.

Därutöver finns det ärenden som oftast inte från början är tvistiga, men som under handläggningens gång kan bli det. Att flytta över handläggningen av sådana ärenden till förvaltningsmyn- digheter är i och för sig fullt möjligt. Medborgarnas rättigheter kan i dessa fall tillgodoses genom att möjlighet ges att överklaga förvaltningsmyndighetens beslut till domstol. En sådan ordning kan innebära att rättsväsendets resurser utnyttjas bättre samt att varje myndighets kompetens tas till vara på ett optimalt sätt. Ur ett individuellt perspektiv gynnar detta en snabb och effektiv hand- läggning utan att man ger avkall på kravet på riktiga och rättssäkra avgöranden.

De senaste årtiondena har vårt samhälle präglats av en ökad internationalisering. Internationella förpliktelser har fått ett ökat inflytande på processlagstiftningen genom att sätta en yttre gräns för den svenska lagstiftningens frihet. Vid reformarbetet måste detta beaktas.

107

Allmänna utgångspunkter

SOU 2007:65

Valet av förvaltningsmyndighet

Det finns ett flertal förvaltningsmyndigheter. Av dessa myndig- heter har många en lång tradition avseende offentlig förvaltning. Inom myndigheterna finns skicklig personal som genom sin erfaren- het och utbildning i flera fall kan sägas ha specialistkompetens inom sitt arbetsområde. På många myndigheter bedrivs arbetet dessutom på ett effektivt och modernt sätt. Många förvaltningsmyndigheter är således väl rustade för att ta över ärenden från tingsrätterna. För att säkerställa medborgarnas krav på hög kvalitet och snabbhet bör dock i möjligaste mån handläggningen av ett ärende flyttas över till en förvaltningsmyndighet, vars verksamhetsområde har anknytning till den aktuella ärendetypen.

Överklagande till allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol?

Fördelningen av mål mellan de allmänna domstolarna och de all- männa förvaltningsdomstolarna vilar ytterst på en hävdvunnen upp- delning mellan rättskipning och förvaltning (i övrigt om kompetens- fördelningen mellan allmän domstol och allmän förvaltningsdom- stol, se avsnitt 3.6). Överprövningen inom förvaltningen har därför till stor del lagts hos de allmänna förvaltningsdomstolarna och huvuddelen av målen vid de allmänna förvaltningsdomstolarna avser överprövning av myndighetsbeslut. Enligt 22 a § förvaltningslagen (1986:223) är också huvudregeln att beslut av förvaltningsmyndig- het överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I förvaltningslagen har dock getts en möjlighet till avsteg från denna princip. I 3 § förvaltningslagen föreskrivs nämligen att om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från förvalt- ningslagen gäller den bestämmelsen. Inom förvaltningen finns också betydande områden där beslut enligt särskilda bestämmelser överklagas till tingsrätt. Som exempel kan nämnas att ärenden enligt föräldrabalken (överförmyndaren), utsökningsbalken och skuldsaneringslagen (Kronofogdemyndigheten) samt vissa ärenden om likvidation enligt aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar (Bolagsverket) överklagas till tingsrätt.

Vid de reformer som genomförts på senare år förekommer både överklagande till allmän domstol och till allmän förvaltningsdom- stol. I propositionen Rättigheter i luftfartyg (se prop. 2003/04:27 s. 69) anfördes att det i och för sig kan framstå som naturligt att

108

SOU 2007:65

Allmänna utgångspunkter

beslut meddelade av en förvaltningsmyndighet överklagas till all- män förvaltningsdomstol. I det lagstiftningsarbetet ansågs emeller- tid att det är av avgörande betydelse vilken instans som med hänsyn till ärendets karaktär framstår som bäst lämpad att överpröva ett beslut.14 Det mest ändamålsenliga ansågs vara att beslut överklagas till allmän domstol om prövningen har civilrättslig karaktär, efter- som detta är frågor som tillhör dessa domstolars rättsområde. Vid bedömningen av vilket domstolsslag som bör överpröva beslut av en förvaltningsmyndighet anser utredningen att det saknas anled- ning att frångå detta synsätt.

Sammanfattning av utgångspunkterna

•Domstolarna ska endast handlägga ärenden som är av den karaktären att de verkligen kräver domstolsprövning. Handlägg- ningen av ärenden som avser rättsvård ska därför i största möj- liga utsträckning flyttas från allmän domstol till förvaltnings- myndighet. Sådana ärenden ska sålunda föras över till förvalt- ningsmyndighet om inte något internationellt åtagande eller annat särskilt skäl hindrar eller talar emot det.

•Den enskilde ska tillförsäkras rätt till domstolsprövning genom en möjlighet att överklaga förvaltningsmyndighetens beslut till domstol.

•Handläggningen av ett ärende ska i möjligaste mån flyttas till en förvaltningsmyndighet, vars verksamhetsområde har anknytning till den aktuella ärendetypen. Vid valet av förvaltningsmyndighet ska dock särskilt hänsyn tas till att en myndighet inte bör hantera flera ärendetyper där myndigheten i de olika ärende- typerna har att bevaka motstridiga intressen.

•Kompetensfördelningen mellan allmän domstol och förvalt- ningsdomstol ska avgöras utifrån ärendets karaktär och det rättsområde som berörs.

•Vid bedömningen av de förändringar som bör göras ska rätts- säkerhet, kvalitet, effektivitet, snabbhet, service och ett optimalt resursutnyttjande stå i fokus.

14 Se även prop. 2000/01:88 Inskrivning enligt lagen (1984:649) om företagshypotek och sjöfartsregisterärenden, s. 46 f.

109

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

SOU 2007:65

3.2.1.1Tvistemål

För tvistemåls del gäller enligt 42 kap. 9 § RB att förberedelsen sker vid sammanträde eller skriftväxling eller annan handläggning. Om det är lämpligt får olika former av förberedelse förenas. En parts skyldighet att avge ett skriftligt svaromål eller att medverka i målet eller att inställa sig till ett sammanträde är för vissa fall sanktionerad genom att domstolen kan meddela tredskodom (42 kap. 11 och 12 §§ RB). En tredskodom innebär en summarisk prövning som i första hand grundas på kärandens uppgifter. Då tredskodom med- delas mot käranden ska dock käromålet ogillas, om inte detta har medgivits av svaranden eller det är uppenbart att käromålet är grundat (44 kap. 8 § RB).

Enligt 42 kap. 6 § RB är syftet med förberedelsen i tvistemål att klarlägga parternas yrkanden och invändningar samt de omständig- heter som parterna åberopar till grund för sin talan. Syftet är vidare att klarlägga i vad mån parterna är oense om åberopade sakförhål- landen samt vilka bevis som ska förebringas och vad som ska styrkas med varje bevis. Dessutom är syftet att klarlägga om ytterligare utredning eller andra åtgärder behövs för målets avgörande och om det finns förutsättningar för förlikning.

När det gäller avgörandeskedet i tvistemål bygger rättegångs- balken på huvudregeln om att avgörandet kräver en huvudförhand- ling. Det finns dock i 42 kap. 18 § RB regler om att rätten i stället får avgöra målet utan sådan förhandling. Det gäller bl.a. avgöranden genom slutligt beslut, medgivna eller förlikta mål samt fall där någon huvudförhandling inte behövs med hänsyn till utredningen i målet och inte heller begärs av någon av parterna. Gällande regler innebär att en part har en ovillkorlig rätt att få en huvudförhandling till stånd om inte målet, utan att motparten behöver yttra sig, kan avgöras som uppenbart ogrundat eller genom att det avvisas utan sakpröv- ning. Detta överensstämmer med artikel 6 i Europakonventionen, som ger en part rätt att bli hörd muntligen, om tvisten – som det heter – är både reell och seriös.

3.2.1.2Brottmål

För brottmålens del har förberedelsen inte samma centrala betydelse som den har för tvistemålen. Merparten av förberedelsearbetet sker för det mesta i form av en förundersökning. Enligt 23 kap. 2 § RB

112

SOU 2007:65

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

ska det under förundersökningen utredas vem som kan misstänkas för ett brott och om tillräckliga skäl för åtal finns. Dessutom ska målet beredas på ett sådant sätt att bevisningen kan förebringas i ett sammanhang vid huvudförhandlingen. Den förberedelse som äger rum i brottmål är därför vanligtvis skriftlig. Om det finns sär- skilda skäl får dock rätten enligt 45 kap. 13 § RB hålla sammanträde med parter och andra som berörs.

För brottmål gäller att en tingsrätt i princip alltid ska pröva sak- en vid en huvudförhandling. Den möjlighet som finns att avgöra tvistemål på handlingarna saknar motsvarighet för brottmålens del. Avvisnings- och avskrivningsbeslut kan dock meddelas utan huvud- förhandling. Dessutom kan rätten genast meddela dom i målet, bl.a. om en målsägande ansökt om stämning men framställningen inte innefattar laga skäl för åtalet eller om det annars är uppenbart ogrun- dat (47 kap. 5 § RB). Kan saken utredas tillfredsställande får emeller- tid många brottmål med stöd av 46 kap. 15 a § RB avgöras utan att den tilltalade har infunnit sig till huvudförhandlingen.

3.2.1.3De grundläggande principerna

Av omedelbarhetsprincipen följer att när huvudförhandling hållits får domen bara grundas på det som har förekommit vid förhand- lingen (17 kap. 2 § och 30 kap. 2 § RB). Det är i princip endast det som sagts vid huvudförhandlingen som blir processmaterial. Om avgörandet inte sker efter huvudförhandling, ska det grundas på det som handlingarna innehåller och det som i övrigt förekommit i målet.

Enligt muntlighetsprincipen får parter och andra vid förhand- lingen inte läsa från papper utan är skyldiga att använda sig av det talade ordet. Vissa handlingar, t.ex. skriftliga bevis, får dock läsas upp.

En huvudförhandling ska enligt koncentrationsprincipen om möjligt fortgå i ett sammanhang (43 kap. 11 § och 46 kap. 11 § RB). Det finns dock vissa undantag.

113

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

SOU 2007:65

3.2.2Ärendelagen1

Ärendelagen (ÄL) är tillämplig vid handläggningen i tingsrätt, hov- rätt och Högsta domstolen av sådana rättsvårdsärenden som ska tas upp av tingsrätt och som inte ska handläggas enligt rättegångsbalken (1 § ÄL).

Lagen bygger i många hänseenden på hänvisningar till rättegångs- balken. Balkens principer om muntlighet, omedelbarhet och koncen- tration behöver dock inte iakttas. Lagen har därmed större likheter med förvaltningsprocesslagen (1971:291) än med rättegångsbalken.

3.2.2.1Domförhet

I 3 § ÄL finns bestämmelser om domförhet, dvs. vilken samman- sättning tingsrätten och hovrätten ska ha vid handläggningen av ett ärende. Bestämmelserna om domförhet tar sikte på såväl den för- beredande handläggningen som själva avgörandet av ärendet.

Huvudregeln är att tingsrätten är domför med en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet får tingsrätten dock bestå av tre sådana domare. I vissa ärenden ska i stället nämndemän delta i avgörandet. Detta framgår i så fall av respektive ärendes materiella lagstiftning, se t.ex. 20 kap. 1 § föräldra- balken. Lagmannen får förordna tingsnotarie, notariemeriterad be- redningsjurist och domstolssekreterare, som bedöms ha tillräcklig kunskap och erfarenhet, att på eget ansvar handlägga vissa typer av ärenden. Bestämmelser om detta finns i förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion (tingsrättsinstruktionen).

När det gäller hovrättens sammansättning i ärenden tillämpas rättegångsbalkens regler för tvistemål.

3.2.2.2Handläggningsregler

Enligt 12 § ÄL ska domstolen se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver och att inget onödigt dras in i ärendet. Genom frågor och påpekanden ska domstolen försöka avhjälpa otyd- ligheter och ofullständigheter i parternas framställningar. Denna skyldighet att vara verksam i syfte att berika processmaterialet brukar betecknas som domstolarnas materiella processledningsskyldighet.

1 Lagen trädde i kraft den 1 juli 1996 och ersatte lagen (1946:807) om handläggning av dom- stolsärenden.

114

SOU 2007:65

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

En motsvarande bestämmelse finns i förvaltningsprocesslagen (8 § FPL).

I 13 § ÄL anges att förfarandet hos domstolen är skriftligt. Lagen har emellertid anpassats till de krav på muntlighet som följer av Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Med få undantag ska domstolen enligt 14 § ÄL hålla sammanträde, om det begärs av en enskild part. De undantag som anges i bestämmelsen är om avgöran- det inte går parten emot eller om ett sammanträde på grund av någon annan särskild omständighet inte behövs.

Ett ärende får enligt 22 § ÄL inte avgöras utan att den som är part har fått kännedom om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än parten. Det krävs också att parten har fått tillfälle att yttra sig över uppgiften. Motsvarande bestämmelser om kommuni- ceringsskyldighet finns i förvaltningslagen (FL) och förvaltnings- processlagen (FPL) (17 § FL och 18 § FPL). Undantag från kravet på kommunikation görs för sådana fall där avgörandet inte går parten emot, där uppgiften saknar betydelse eller där det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att parten får kännedom om upp- giften innan domstolen avgör ärendet.

3.2.2.3Beslut

Enligt 27 § ÄL ska domstolens beslut grundas på det som handling- arna innehåller och det som i övrigt har förekommit i ärendet (jfr 30 § FPL). Enligt förarbetena till lagen kan rätten och parterna i vissa fall i dispositiva ärenden bestämma att endast det som förekommit vid sammanträdet ska läggas till grund för avgörandet.2

Om ett ärende har inletts genom en ansökan eller ett överklagan- de, får det beslut genom vilket ärendet avgörs inte gå utöver det som yrkats (se 28 § ÄL och jfr 29 § FPL). När det finns särskilda skäl får dock domstolen även utan yrkande besluta till det bättre för en- skild part, om det inte är till nackdel för något motstående enskilt intresse.

3.2.2.4Omprövning

När en tingsrätt i ett ärende som inletts på annat sätt än genom över- klagande finner att ett beslut som den har meddelat är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan an-

2 Prop. 1995/96:115 En ny lag om domstolsärenden, s. 168

115

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

SOU 2007:65

ledning ska domstolen ändra beslutet (34 § ÄL). Detta ska göras om det kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part. Denna omprövningsskyldighet gäller även om beslutet överklagas. Vid omprövning förfaller i vissa fall ett över- klagande.

Motsvarande regler om omprövning finns i förvaltningslagen (28 § FL).

3.2.2.5Överklagande

Ett beslut får överklagas av den som beslutet rör, om det har gått honom eller henne emot (se 36 § ÄL och jfr 22 § FL). I de fall det är särskilt föreskrivet får hovrätten pröva ett överklagande endast om hovrätten har meddelat prövningstillstånd (39 § ÄL). Prövnings- tillstånd får meddelas endast om det är av vikt för ledning av rätts- tillämpningen att överklagandet prövas av högre domstol, anledning förekommer till ändring i det slut till vilket tingsrätten kommit eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (jfr 49 kap. 14 § RB).

3.2.3Ärendelagen eller rättegångsbalken?

Det primära tillämpningsområdet för rättegångsbalken kan sägas vara all rättskipning i klassisk mening, dvs. stridig rättsvård. I mål som handläggs enligt balken är utgångspunkten regelmässigt ett rätts- förhållande som uppstått före processen och typiskt sett gäller det för domstol att ta ställning till vad som förekommit i förfluten tid.3 I mycket stor utsträckning måste parter och vittnen höras om vad som tidigare har förekommit. Ärendelagens primära tillämpnings- område är den frivilliga rättsvården. I en process i ett ärende ligger fokus i allmänhet inte på vad som redan förevarit.

De flesta ärenden handläggs enligt ärendelagen, med det finns också många ärenden som handläggs enligt rättegångsbalken. Ibland kan det vara svårt att avgöra om rättegångsbalken eller ärendelagen ska tillämpas på ett visst fall.4

För många fall har lagstiftaren av tydlighetsskäl i anslutning till den materiella lagstiftningen uttryckligen angett att det är rättegångs-

3Jfr prop. 2005/06:10 En effektivare prövning av hyres- och arrendeärenden

4Den följande texten, se Peter Fitger, Kommentaren till rättegångsbalken, RB:3 ff. och Peter Fitger, Lagen om domstolsärenden, En kommentar, andra upplagan, år 2004, s. 27 ff.

116

SOU 2007:65

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

balken eller ärendelagen som ska tillämpas. Som exempel kan nämnas att det i 16 kap. 2 § konkurslagen anges att i konkursärenden gäller rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål i tillämpliga delar, om inte annat anges i lagen.

I andra fall får vägledning hämtas på andra sätt i anslutning till den materiella lagstiftningen. Om det anges att någon får ”ansöka om stämning” eller ”väcka talan” är det klart att det är rättegångs- balkens bestämmelser som ska tillämpas. Detsamma gäller när det uttryckligen anges att det är ett mål. När ett förfarande inleds vid tingsrätten genom en officialprövning eller efter en anmälan är det klart att ärendelagen ska tillämpas. I de fall ett beslut av en förvalt- ningsmyndighet kan överklagas till tingsrätten bör också ärendelagen tillämpas. Rättegångsbalken är nämligen inte konstruerad för över- klagande till tingsrätt.

Rättsvårdsangelägenheter som ingår i eller har samband med en rättegång i tvistemål eller brottmål handläggs enligt rättegångsbalken.

För de ärenden som angår straff eller annan med brott förenad påföljd är ärendelagen inte tillämplig. Av bestämmelserna till den materiella lagstiftningen eller av 19 § lagen (1946:804) om införan- de av ny rättegångsbalk (RP) framgår att det är rättegångsbalkens bestämmelser som ska tillämpas.

3.2.4Andra handläggningsregler

För vissa typer av mål och ärenden som handläggs vid allmän domstol finns särskilda bestämmelser. Dessa bestämmelser ersätter i större eller mindre omfattning reglerna i rättegångsbalken och ärende- lagen. Sådana särskilda bestämmelser finns i bl.a. äktenskapsbalken (ÄktB), föräldrabalken (FB), lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk5, sjölagen (1994:1009), patentlagen (1967:873)6, lagen (1994:371) om rättegång i arbetstvister (LRA)7, lagen (2002:599) om grupprättegång, skuldsaneringslagen (2006:548) och lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöver- trädare.

5Stockholms tingsrätt är ensamt behörig (exklusiv domstol) att pröva vissa upphovsrättsliga tvister, se 58 § upphovsrättslagen.

6Stockholms tingsrätt är ensam behörig (exklusiv domstol) att pröva vissa patenträttsliga tvister, se 65 § patentlagen.

7Vid arbetstvister finns en särskild instansordning som innebär att tingsrätten är första instans i vissa fall och Arbetsdomstolen i andra fall (se 1–3 §§ lagen (1974:371) om rätte- gången i arbetstvister).

117

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

SOU 2007:65

Det saknas anledning att här redogöra för de särskilda bestäm- melserna.

3.2.5Kommande reformer

I mars 2005 beslutade riksdagen om vissa förändringar av processen i allmän domstol (se prop. 2004/05:131 En modernare rättegång – reformering av processen i allmän domstol). I propositionen anges bl.a. att systemet med prövningstillstånd ska utvidgas till att omfatta flertalet slag tvistemål som överklagas från tingsrätt till hovrätt. I fråga om domstolsärenden beslutades att det ska införas ett gene- rellt krav på prövningstillstånd i hovrätt. En annan ändring är att förhör med vittnen och andra som huvudregel ska dokumenteras genom ljud- och bildupptagning (videoupptagning). Förändringar- na träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Regeringen har nyligen bestämt att merparten av de beslutade ändringarna, bl.a. kraven på prövningsstillstånd i hovrätt, skall träda i kraft den 1 november 2008 (se förordningen [2007:636]om ikraft- trädande av lagen [2005:683]om ändring i rättegångsbalken och viss följdlagstiftning). Beträffande beslutet om ändring av dokumentation av muntlig bevisning har regeringen föreslagit en ny tidsbegränsad lag som möjliggör en testverksamhet med videoupptagning vid vissa domstolar (se prop. 2006/07:121 Dokumentation av muntlig bevis- ning genom ljud- och bildupptagning). Lagen ska enligt förslaget träda i kraft den 1 december 2007 och gälla till utgången av år 2008.

3.3Specialdomstolar m.m.8

För att handlägga vissa typer av mål och ärenden har det ansetts att det krävs särskild fackkunskap och särskild erfarenhet.9 Kravet på kvalificerad och sakkunnig bedömning har tillgodosetts genom att det har inrättats specialdomstolar och genom att vissa domstolar har getts ensam behörighet att handlägga vissa mål- och ärendetyper (särskilda domstolar och särskilda tingsrätter). Exempel på special-

8Enligt 10 kap. 17 § RB är allmän domstol inte behörig att pröva ett mål eller ärende som ska prövas av en specialdomstol, se även avsnitt 3.6. Kompetensfördelningen mellan allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol.

9Vid de allmänna domstolarna kan behovet av särskild fackkunskap i vissa fall tillgodoses genom att rätten anlitar en expert som särskild ledamot (1 kap. 8 § RB).

118

SOU 2007:65

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

domstolar är Marknadsdomstolen och Arbetsdomstolen. Särskilda domstolar är exempelvis fastighetsdomstol och miljödomstol.

Fastighetsdomstol och miljödomstol ingår i den allmänna under- rättsorganisationen. Regeringen utser vissa tingsrätter att vara fastig- hetsdomstol respektive miljödomstol.10 Marknadsdomstolen och Arbetsdomstolen är organisatoriskt fristående från de allmänna dom- stolarna.

För handläggningen av mål och ärenden vid specialdomstolarna och de särskilda domstolarna finns särskilda bestämmelser (se 4 § första stycket RP). Rättegångsbalken och ärendelagen har dock stor betydelse även för handläggningen där.

Enligt 2 § lagen (1969:249) om domstolar i fastighetsmål gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om allmän domstol, om inte annat följer av den lagen eller annan författning. Även vid miljö- domstolarna är rättegångsbalken eller ärendelagen tillämplig om inte annat följer av miljöbalken eller annan lag (20 kap. 3 § miljöbalken). Enligt lagen (1970:417) om Marknadsdomstol m.m. är rättegångs- balken tillämplig i vissa delar. Även enligt 5 kap. 3 § lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister gäller för handläggningen vid Arbets- domstolen i tillämpliga delar det som i rättegångsbalken eller annan författning är föreskrivet om rättegången i dispositiva tvistemål, om inte annat följer av den lagen.

De särskilda handläggningsreglerna kommer inte att beröras här. Sjörättsliga tvistemål och brottmål handläggs av särskilda tings- rätter (sjörättsdomstolar), som regeringen utser. Handläggningen sker enligt rättegångsbalken om inte särbestämmelser finns i sjölagen (1994:1009). Handläggningen av sjöförklaringar, vilka kan jämföras med bevisupptagningar, sker enligt ärendelagen (18 kap. 10 sjölagen). Även tryck- och yttrandefrihetsmål handläggs av särskilda tings- rätter. Enligt 11 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryck- frihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens område gäller rättegångsbalken i fråga om handläggningen av dessa mål, om inte annat följer av den lagen, tryckfrihetsförordningen eller yttrande-

frihetsgrundlagen.

10 Förordningen (1998:1323) om miljödomstolarnas domkretsar och KK (1971:549) om fastighetsdomstol.

119

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

SOU 2007:65

3.4Förvaltningsmyndigheter

3.4.1Förvaltningslagen11

3.4.1.1Tillämpningsområde

Förvaltningslagen (1986:223) (FL) är tillämplig vid förvaltnings- myndighets handläggning av ärenden.12 Lagen är i första hand in- riktad på handläggning i första instans, men den är även tillämplig i högre instans vid handläggning av överklagade beslut.

Det finns vissa begränsningar i lagens tillämpningsområde i vissa myndigheters verksamhet (31–33 §§ FL). En del av lagens bestäm- melser gäller t.ex. inte i Kronofogdemyndighetens exekutiva verk- samhet och inte heller i polis-, åklagar-, och tullmyndighetens eller kustbevakningens brottsbekämpande verksamhet.

Förvaltningslagens tillämpningsområde begränsas vidare genom att lagen bara gäller subsidiärt, dvs. den gäller om inte en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från förvaltningslagen (3 § FL).

Vissa regler i förvaltningslagen har ett vidare tillämpningsområde än lagen i övrigt. Det gäller reglerna om myndigheternas service- skyldighet och samverkan mellan myndigheter. Dessa regler ska tilläm- pas i all verksamhet hos förvaltningsmyndigheterna och inte bara i förhållande till parter och andra intressenter i ärenden. Det innebär att bestämmelserna är tillämpliga även i förhållande till medborgare i allmänhet och företrädare för massmedier.

3.4.1.2Syfte

Förvaltningslagens syfte är att tillgodose den enskildes rättssäker- het vid kontakter med myndigheter. Lagen är utformad för att upp- rätthålla traditionella rättssäkerhetskrav, såsom opartiskhet och enhetlig bedömning och för att motverka långa handläggningstider. Vidare avser förvaltningslagen att säkerställa att myndigheterna läm- nar service åt allmänheten och att underlätta för den enskilde att ta till vara sin rätt. Förvaltningslagen värnar om de traditionella rätts- säkerhetskraven och vissa basregler på området slås fast i lagen.

11Lagen trädde i kraft den 1 januari 1987 och ersatte den äldre förvaltningslagen ((1971:290).

12Förvaltningslagen är även tillämplig vid domstolarnas handläggning av förvaltningsären- den. Som exempel kan nämnas ärenden om utlämnande av allmän handling och personal- administrativa ärenden.

120

SOU 2007:65

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

Lagen anger sålunda en minimistandard i fråga om handläggning av förvaltningsärenden.13

3.4.1.3Serviceskyldighet

Av 4 § FL framgår att varje myndighet ska hjälpa enskilda att ta till vara sin rätt i förvaltningsärenden. Denna serviceskyldighet innebär att myndigheten ska lämna upplysningar, vägledning och råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verk- samhetsområde. Det kan gälla upplysningar om hur man gör en an- sökan, råd om vilka handlingar som bör bifogas m.m. Med ”enskilda” menas inte bara enskilda individer, utan också företag, organisationer och andra privaträttsliga subjekt.

Myndigheternas serviceskyldighet avser inte bara sådan hjälp som ligger på det formella planet. Myndigheterna ska också vägleda den enskilde genom att, allt efter omständigheterna, ta initiativ till ytter- ligare utredning, verka för att utredningen begränsas till vad som är nödvändigt, fästa den enskildes uppmärksamhet på att det finns ett annat, bättre sätt att nå det han eller hon eftersträvar osv. (vägled- ningsskyldighet).14

Som framgått är myndigheternas serviceskyldighet vidsträckt. Den är dock inte obegränsad.15 I bestämmelsen anges att hjälpen ska lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frå- gans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksam- het.

3.4.1.4Utredningsansvar

Förvaltningsmyndigheterna har sedan länge ansetts ha ett grund- läggande ansvar för att deras ärenden blir tillräckligt utredda.16 Det finns visserligen ingen bestämmelse härom i förvaltningslagen, men lagen bygger på denna s.k. officialprincip. Principen innebär att myn- digheten ska leda utredningen och se till att nödvändigt material kommer in (jfr 8 § FPL och 12 § ÄL).

13Prop. 1985/86:80 Ny förvaltningslag, s. 11–13

14Prop. 1985/86:80 Ny förvaltningslag, s. 59

15Jfr Hellners – Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 2003, s. 68.

16Prop. 1985/86:80 Ny förvaltningslag, s. 19

121

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

SOU 2007:65

3.4.1.5Samverkan mellan myndigheter

Enligt 6 § FL ska varje myndighet lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten. Avsikten med bestämmel- sen är att förvaltningen ska vara effektiv och att det ska vara enkelt för enskilda att ha med myndigheter att göra. Bestämmelsen ger t.ex. stöd för samråd mellan myndigheter genom informella kon- takter, t.ex. per telefon och vid möten.

3.4.1.6Allmänna krav på handläggningen av ärenden

En grundläggande tanke bakom förvaltningslagen är att varje ärende där det finns en enskild part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Detta kom- mer till uttryck i 7 § FL. I bestämmelsen klargörs att den enskildes intresse av enkelhet måste sträcka sig över myndighetsgränserna och även omfatta myndigheternas språk. Myndigheterna ska enligt bestämmelsen vid handläggningen av ärenden beakta möjligheten att själva inhämta upplysningar och yttranden från andra myndig- heter, om sådana behövs. Myndigheterna ska också sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt.

3.4.1.7Handläggning av ärenden som avser myndighetsutövning

Myndighetsutövning

Vissa bestämmelser i förvaltningslagen har begränsats till att gälla ärenden avseende myndighetsutövning mot enskilda. Från rätts- säkerhetssynpunkt har det ansetts angeläget med vissa grundläggande regler för denna typ av verksamhet, eftersom den för den enskilde ofta får stor betydelse.

Med begreppet myndighetsutövning menas ”utövning av be- fogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldig- het, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande”.

De bestämmelser som bara gäller vid myndighetsutövning avser parters rätt att lämna uppgifter muntligt (14 § 1 stycket FL), anteck- ning av uppgifter (15 § FL), parters rätt att få ta del av uppgifter (16–17 §§ FL), beslutsfattares skyldighet att delta i omröstning (18 § FL), motivering av beslut (20 § FL), underrättelse om beslut

122

SOU 2007:65

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

(21 § FL) och parters rätt att få yttra sig innan myndigheten rättar ett skrivfel eller liknande (26 § FL).

Handläggningsform

Förvaltningsförfarandet är normalt skriftligt. Det finns dock enligt 14 § första stycket FL vid handläggningen av ett ärende för en enskild part möjlighet att lämna uppgifter muntligt, om det kan ske med hänsyn till arbetets normala gång. Med muntlig handläggning menas inte bara formliga muntliga förhandlingar, utan också infor- mella telefonkontakter och sammanträffanden. Myndigheten kan t.ex. inhämta kompletterande uppgifter i ärendet genom att ringa till en part i stället för att skriva till denne.

Parters rätt att få ta del av uppgifter

Enligt 16 § FL har en part rätt att få ta del av det som har tillförts ärendet, med de begränsningar som följer av 14 kap. 5 § sekretess- lagen (1980:100).

Därutöver följer av 17 § FL att ett ärende inte får avgöras utan att parterna har underrättats om en uppgift, som har tillförts ärendet genom någon annan än parten själv och han eller hon har fått till- fälle att yttra sig över den. Som redogjorts för tidigare finns mot- svarande bestämmelse om kommuniceringsskyldighet i ärendelagen och förvaltningsprocesslagen (22 § ÄL och 18 § FPL).

I vissa fall får myndigheten avgöra ett ärende utan att en uppgift har kommunicerats. Så kan ske om avgörandet inte går parten emot, om uppgiften saknar betydelse eller om åtgärderna av någon anledning är uppenbart obehövliga.

Det vanligaste sättet för myndigheter att kommunicera med en part är genom skriftliga underrättelser. Det är emellertid inget som hindrar att underrättelsen sker helt formlöst, t.ex. genom ett telefon- samtal. En part behöver inte heller lämna sitt svar skriftligen, utan det räcker att han eller hon lämnar det muntligen per telefon.

123

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

SOU 2007:65

Motivering av beslut och underrättelse om beslut

Ett slutligt beslut ska enligt 20 § FL innehålla de skäl som har bestämt utgången (jfr 17 kap. 7 och 12 §§ RB samt 30 kap. 5 och 10 §§ RB). Skälen får dock under vissa förutsättningar utelämnas helt eller del- vis, t.ex. om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen.

Av 21 § FL följer att myndigheterna ska underrätta parter om innehållet i slutliga beslut, om det inte är uppenbart obehövligt.

Omprövning

Om en myndighet har meddelat ett beslut, som visar sig vara uppen- bart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, är myndigheten skyldig att meddela ett nytt beslut som upphäver eller ändrar det tidigare (omprövningsskyldighet) (jfr 34 § ÄL). Denna bestämmelse, som finns i 28 § FL, anger ett minimi- krav och är avsedd som ett komplement till de befogenheter att ompröva beslut som myndigheter har enligt praxis. Myndigheter har vid sidan av bestämmelsen enligt praxis t.ex. befogenhet att, i både mildrande och skärpande riktning, ändra förbud, föreläggande och liknande beslut, som är betungande för den enskilde.

3.4.1.8Överklagbarhet

Enligt 22 § FL får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot och beslutet kan över- klagas. I förvaltningslagen finns emellertid inte någon allmän bestäm- melse om vilka beslut, som kan överklagas. Överklagbarheten reg- leras i stället genom bestämmelser i specialförfattningar och genom allmänna principer som har utvecklats i praxis.

Den oskrivna huvudregeln i svensk förvaltningsrätt är att statliga myndigheters beslut kan överklagas även om en bestämmelse om överklagande saknas. Om det för kommunala beslut saknas special- bestämmelser om överklagande kan besluten i vissa fall bli föremål för laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900).

Även om det i en författning anges att ett beslut enligt författ- ningen eller ett beslut av en viss myndighet kan överklagas, är det inte så att alla sådana beslut är överklagbara. Vissa inskränkningar

124

SOU 2007:65

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

av överklagbarheten följer av allmänna principer som har utvecklats på området.

För att ett beslut ska kunna överklagas måste åtgärden ha karak- tären av ett uttalande som består vid tiden för överklagandet. Ut- talandet ska dessutom vara dokumenterat i skrift eller i elektronisk form. Således kan åtgärder som innebär faktiska handlanden inte överklagas.

Vidare krävs för att ett beslut ska kunna överklagas att det har någon form av rättslig verkan, dvs. beslutet ska vara bindande för parten eller någon annan. Däremot kan uttalanden i form av råd eller upplysningar inte överklagas.

De beslut som en myndighet fattar under ett ärendes beredning kan normalt inte överklagas annat än i samband med det slutliga av- görandet.

Ett partsbesked i form av ett beslut av en myndighet kan i all- mänhet inte överklagas. Med partsbesked menas ståndpunkter som myndigheter intar när de företräder det allmänna som part i civil- rättsliga och liknande förhållanden, t.ex. beslut att häva ett köp, att kräva betalning för en fordran som inte kan utsökas utan föregåen- de dom, att avslå en begäran om betalningsanstånd, att avböja ett ackordserbjudande och att vägra betala skadestånd. Den enskildes rätt skyddas här genom det civilrättsliga regelsystemet och möjlig- heten att vid tvist med myndigheten väcka tala vid allmän domstol.

3.5Allmänna förvaltningsdomstolar

Den främsta uppgiften för de allmänna förvaltningsdomstolarna är att lösa tvister mellan den enskilde och det allmänna. Domstolarna hand- lägger t.ex. skattemål, socialförsäkringsmål samt mål om samhälls- ingripande vård för ungdomar och missbrukare. Vissa av regeringen utsedda länsrätter är fr.o.m. den 31 mars 2006 migrationsdomstolar och handlägger utlännings- och medborgarskapsmål. Kammarrätten i Stockholm är Migrationsöverdomstol.

3.5.1Förvaltningsprocesslagen

Förvaltningsprocesslagen (1971:291) (FPL) gäller vid rättskipning i Regeringsrätten, kammarrätt och länsrätt (1 § FPL). Lagen reglerar processen för en mängd olika typer av mål. Det finns emellertid

125

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

SOU 2007:65

inte någon definition av förvaltningsmål som motsvarar rättegångs- balkens indelning i tvistemål och brottmål.

3.5.1.1Handläggningsregler

Vid förvaltningsdomstol gäller officialprincipen i praktiskt taget alla mål. I 8 § FPL har det också införts en bestämmelse härom. I be- stämmelsen anges att rätten ska se till att ett mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver (jfr 12 § ÄL). Av bestämmelsen framgår att rättens utredningsskyldighet normalt innebär att rätten ger part besked om att hans eller hennes talan i visst avseende bör komplet- teras.

Enligt 9 § FPL är förfarandet vid förvaltningsdomstol skriftligt. I handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande i målet. I kammarrätt och länsrätt ska dessutom muntlig förhandling hållas, om enskild som för talan i målet begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det (jfr 14 § ÄL).

Den muntliga förhandlingen enligt förvaltningsprocesslagen fyller inte samma uppgifter som huvudförhandlingen vid handläggning en- ligt RB. Förhandlingen syftar inte till att åstadkomma ett fullständigt beslutsunderlag utan endast till att komplettera den skriftliga hand- läggningen på en eller flera punkter. En förhandling kan både föregås och följas av ett ibland omfattande skriftligt förfarande. De principer om omedelbarhet och koncentration som ligger till grund för rätte- gångsbalkens regler om huvudförhandling gäller alltså inte förvalt- ningsprocessen.

Part har enligt 43 § FPL rätt att ta del av det som tillförts målet med de begränsningar som följer av 14 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100). Parts rätt till insyn i förvaltningsprocessen är således i princip densamma som i förvaltningsförfarandet (jfr 16 § FL).

Liksom i förvaltningsförfarandet gäller också kommunicerings- skyldigheten i förvaltningsprocessen. Enligt 18 § FPL ska, innan mål avgörs, part ha fått kännedom om det som tillförts målet genom annan än parten själv och haft tillfälle att yttra sig över det (jfr 16 FL och 22 § ÄL). Det finns undantag från kommunikationsplikten. Av 10 och 18 §§ FPL framgår att kommunikation kan underlåtas om det inte finns anledning att anta att talan kommer att bifallas helt eller delvis, om underrättelse annars är uppenbart onödig, om mot-

126

SOU 2007:65

Domstols och myndighets handläggning av mål och ärenden

parten är en förvaltningsmyndighet och en underrättelse är onödig eller om det kan befaras att underrättelse skulle avsevärt försvåra genomförandet av beslut i målet.

Huvudregeln är att en part ska underrättas skriftligen om de uppgifter som tillförts målet (10–12 §§ FPL). Den som förelagts att svara ska i princip göra detta skriftligen inom viss tid vid påföljd av att målet ändå kan komma att avgöras.

3.5.1.2Beslut

Enligt 30 § FPL ska rättens avgörande av mål grundas på vad hand- lingarna innehåller och vad som i övrigt förekommit i målet. Bestäm- melsen omfattar såväl mål som avgörs enbart på handlingarna som mål där det också hållits en förhandling (jfr 27 § ÄL).

Rättens avgörande får inte gå utöver vad som yrkas i målet. Om det finns särskilda skäl, får dock rätten även utan yrkande besluta till det bättre för enskild, när det kan ske utan men för motstående enskilt intresse (se 29 § FPL och jfr 27 § ÄL).

3.6Kompetensfördelningen mellan allmän domstol och förvaltningsdomstol

Kompetensfördelningen mellan allmän domstol och förvaltnings- domstol framgår av uttryckliga bestämmelser i författning eller av allmänna principer.

Den allmänna principen, som ligger till grund för rättegångsbalken, är att alla tvistemål – och brottmål – avgörs av allmän domstol, om inget annat särskilt anges.

I 10 kap. 17 § RB finns det en uppräkning av olika slags tvister som inte kan prövas av allmän domstol. I bestämmelsen anges bl.a. att rätten inte är behörig att pröva tvist, som ska prövas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol (se även avsnitt 3.3). Denna bestämmelse innebär att allmän domstol kan vara förhindrad att pröva en fråga i vilken en förvaltningsmyndighet eller förvalt- ningsdomstol har tillerkänts beslutanderätt. Sedan länge har allmän domstols kompetens ansetts utesluten om det genom ett författnings- bemyndigande anförtrotts åt ett förvaltningsrättsligt organ att all- sidigt och slutgiltigt pröva en viss fråga. Om något sådant bemyn- digande inte finns brukar myndighetens beslut betraktas som ett

127

4 Förvaltningsmyndigheter

4.1Allmänt om förvaltningsmyndigheter

Enligt regeringsformen ska det för den offentliga förvaltningen finnas statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter (se avsnitt 2.3). Med förvaltningsmyndighet avses organ, som ingår som självstän- diga enheter på olika nivåer i den statliga och kommunala förvalt- ningsorganisationen.1 Som exempel kan nämnas centrala organ som Bolagsverket och Skatteverket, regionala organ som länsstyrelser och lokala organ som kommunala nämnder.

De allra flesta statliga förvaltningsmyndigheter lyder under regeringen. Ett fåtal lyder under riksdagen. Regeringsformen inne- håller få regler om förvaltningsorganisationen. De organisatoriska ramarna för förvaltningen bestäms i stället genom riksdagens anslagsbeslut. Regeringen kan i detalj utforma förvaltningsorgani- sationen inom ramen för de beslutade anslagen.2

Förvaltningsmyndigheterna har i förhållande till högre instanser en självständig ställning. I regeringsformen finns det ett krav på självständighet som gäller i alla ärenden som rör myndighets- utövning mot enskilda eller mot kommuner eller som rör tillämp- ning av lag (11 kap. 7 § RF).3 Kravet på självständighet innebär att en myndighet, riksdagen och kommuns beslutande organ inte får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett sådant ärende.

Det finns ett flertal förvaltningsmyndigheter. Nedan följer en översiktlig redogörelse för vissa myndigheter av intresse för utred- ningen.

1Se bl.a. Ragnemalm, Förvaltningsprocessrättens grunder, sjunde upplagan, s. 28.

2Jfr Holmberg m.fl., Vår författning, trettonde upplagan, år 2003, s. 208.

3Definitionen av myndighetsutövning finns i avsnitt 3.4.1.7.

129

Förvaltningsmyndigheter

SOU 2007:65

4.2Bolagsverket

Bolagsverket är en central avgiftsfinansierad förvaltningsmyndighet. Verket, som finns i Sundsvall, bildades den 1 juli 2004 genom att Patent- och registreringsverket (PRV) delades i två myndigheter. Patent- och registreringsverkets dåvarande bolagsavdelning (PRV Bolag) blev Bolagsverket. Reformen innebar att PRV:s verksamhet med att handlägga frågor om registrering av företag m.m. fördes över till det nya verket.4 Handläggningen av ärenden om patent, varumärken, mönster, efternamn och namn behölls hos PRV.

Vid Bolagsverket handläggs registreringsärenden som gäller aktiebolag, filialer, europeiska ekonomiska intressegrupperingar och europabolag. Dessutom handläggs där handels- och förenings- registerärenden samt bank- och försäkringsregisterärenden. Exempel på registreringsärenden är registrering av nya företag och register- ändringar för befintliga företag. Bolagsverket handlägger årligen cirka 300 000 registreringsärenden.

Aktiebolag och vissa andra företag är skyldiga att varje år ge in sin årsredovisning och revisionsberättelse till Bolagsverket. Verket tar emot och granskar årligen cirka 280 000 årsredovisningar.

Bolagsverket är inskrivningsmyndighet enligt 2 kap. 2 § lagen (2003:528) om företagsinteckning. Varje år handlägger verket cirka 50 000 företagsinteckningsärenden.

Bolagsverket för ett antal register; aktiebolagsregistret, bank- registret, europabolagsregistret, filialregistret, föreningsregistret, försäkringsregistret, försäkringsförmedlarregistret, handelsregistret, register över europeiska ekonomiska intressegrupperingar, biträdes- förbudsregistret, register över företagsinteckningar, konkursregistret och näringsförbudsregistret.

Bolagsverket prövar frågor om tillstånd och dispens enligt vad som är särskilt föreskrivet samt utfärdar bevis och utdrag ur verkets register. Verket fattar beslut om likvidation i vissa fall och prövar frågor om ersättning till likvidatorer.

Från och med den 1 januari 2007 offentliggörs Post- och Inrikes Tidningar på Bolagsverkets webbplats.

Närmare bestämmelser om Bolagsverket finns i förordningen (2004:368) med instruktion för Bolagsverket.

4 Prop. 2003/04:34 Patent- och registreringsverkets organisation.

130

SOU 2007:65

Förvaltningsmyndigheter

Något om Bolagsverkets organisation

Bolagsverket har cirka 500 anställda personer. Verket har fyra avdel- ningar; registeravdelningen, juristavdelningen, administrativa avdel- ningen och utvecklingsavdelningen. På registeravdelningen, som är indelad i fem enheter, handläggs registreringsärenden. Dessutom tar denna avdelning emot årsredovisningar och granskar dessa. På juristavdelningen, där 27 personer arbetar, handläggs bl.a. ärenden om dispens och tvångslikvidation. Av de personer som arbetar på avdelningen är 21 jurister, varav en chefsjurist, en avdelningsjurist, en enhetschef och tio bolagsjurister. På avdelningen arbetar också en person som är ekonom med revisorskompetens. Dessutom är fyra personer anställda som juridikassistenter och en är anställd som administratör.

4.3Domstolsverket

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämn- derna, hyresnämnderna och Rättshjälpsmyndigheten. Med iakttag- ande av domstolarnas självständighet enligt regeringsformen vid fullgörande av deras dömande och rättstillämpande uppgifter ska Domstolsverket, utöver vad som följer av särskilda bestämmelser, inom sitt verksamhetsområde i administrativt hänseende leda och samordna verksamheten. Verket ska dessutom meddela föreskrifter och allmänna råd samt se till att verksamheten vid domstolarna bedrivs effektivt.

I förordningen (1988:317) med instruktion för Domstolsverket finns närmare bestämmelser om Domstolsverket.

4.4Finansinspektionen

Finansinspektionen är central förvaltningsmyndighet för tillsyn, regelgivning och tillståndsprövning beträffande finansiella mark- nader och finansiella företag. De övergripande målen för Finans- inspektionens verksamhet är att bidra till det finansiella systemets stabilitet och till ett gott konsumentskydd på det finansiella om- rådet.

131

Förvaltningsmyndigheter

SOU 2007:65

Finansinspektionen för vissa register. I företagsregistret finns uppgifter om företag och personer som sysslar med finansiell verk- samhet. I insynsregistret finns bl.a. uppgifter över personer med insynsställning, dvs. styrelseledamöter och ledande befattnings- havare i noterade aktiebolag.

I Förordning (2006:1022) med instruktion för Finansinspek- tionen finns närmare bestämmelser om Finansinspektionen.

4.5Järnvägsstyrelsen

Järnvägsstyrelsen, som bildades den 1 juli 2004, är en central för- valtningsmyndighet, vars främsta uppgift är att utöva tillsyn över järnvägs-, tunnelbane- och spårvägssystemen.

I Järnvägsstyrelsens uppgifter ingår bland annat att utöva tillsyn och pröva tvister enligt järnvägslagen (2004:519) och järnvägs- förordningen (2004:526). Myndigheten beslutar också om olika tillstånd och utövar marknadsövervakning samt har tillsynen över säkerheten.

Närmare bestämmelser om Järnvägsstyrelsen finns i förord- ningen (2004:527) med instruktion för Järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen finns i Borlänge. Myndigheten är organiserad i fem enheter; infrastrukturenheten, järnvägsföretagsenheten, tek- niska enheten, juridiska enheten och administrativa enheten.

4.6Kammarkollegiet

Kammarkollegiet är en central förvaltningsmyndighet för bl.a. Sveriges indelning och för frågor om statlig egendom, registrering av trossamfund och fastställande av avgiftssatser för begravnings- avgift. Kollegiet har också till uppgift att bevaka statens rätt och allmänna intressen i bl.a. vattenrättsliga ärenden och ärenden om stämpelskatt vid inskrivningsmyndighet samt frågor som gäller Allmänna arvsfonden. Kollegiet tillhandahåller kapitalförvaltning, redovisning och andra administrativa tjänster för bl.a. stiftelser inom det statliga området. Kollegiet tillhandahåller också admini- strativ, ekonomisk och juridisk service till myndigheter. I vissa ärenden om skadeståndsanspråk mot staten företräder kollegiet staten. I vissa fall beslutar kollegiet om ersättning av allmänna medel, t.ex. vid personskada till elev i viss gymnasieskolutbildning.

132

SOU 2007:65

Förvaltningsmyndigheter

Sammanfattningsvis kan Kammarkollegiets huvuduppgift sägas vara att bevaka olika statliga intressen och att ge service till statliga myndigheter.

I förordningen (1994:634) med instruktion för Kammarkollegiet finns närmare bestämmelser om Kammarkollegiet.

4.7Konkurrensverket

Konkurrensverket är central förvaltningsmyndighet för konkurrens- frågor. Verket ska övervaka att företagen följer konkurrensreglerna och ingripa mot överträdelser. Därvid ska verket fullgöra vissa uppgifter som följer av konkurrenslagen (1993:20), lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upp- handling, lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler, lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m., och konkurrens- förordningen (1993:173). Konkurrensverket ska dessutom verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för konsumenter. Det sker t.ex. genom att verket lämnar förslag till lagändringar och informerar om konkurrensreglerna.

Närmare bestämmelser om Konkurrensverket finns i förord- ningen (1996:353) med instruktion för Konkurrensverket.

Konkurrensverket, som finns i Stockholm, är organiserat i sex avdelningar och två sekretariat.

4.8Kronofogdemyndigheten

Kronofogdemyndighetens verksamhet består bl.a. av verkställighet av betalningsförpliktelser och andra förpliktelser (utsökning), summarisk process (betalningsföreläggande och handräckning), skuldsanering och tillsyn i konkurser. Flertalet av de beslut som Kronofogdemyndigheten fattar inom dessa s.k. verksamhetsgrenar kan överklagas till tingsrätten.

Kronofogdemyndigheten har att företräda det allmänna som borgenär i allmänna mål om verkställighet. Kronofogdemyndig- hetens borgenärsuppgifter regleras huvudsakligen i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Dessa uppgifter är helt åtskilda från de exekutiva uppgifter som myndigheten har i sin verkställande roll.

133

Förvaltningsmyndigheter

SOU 2007:65

I förordningen (2006:883) med instruktion för Kronofogde- myndigheten finns närmare bestämmelser om Kronofogdemyndig- heten.

Något om Kronofogdemyndighetens organisation och kommande reformer

Tidigare fanns tio regionala kronofogdemyndigheter. Den 30 juni 2006 avvecklades dessa myndigheter och en ny myndighet med rikstäckande verksamhet inrättades. Den nya myndigheten be- nämns Kronofogdemyndigheten.5 I fråga om administrativ ledning och styrning i strategiska frågor är myndigheten knuten till Skatte- verket. Från och med den 1 januari 2008 kommer Kronofogde- myndigheten emellertid att vara helt fristående.6 Reformen innebär också att Skatteverket kommer att överta Kronofogdemyndig- hetens offensiva borgenärsuppgifter, bl.a. att ansöka om för- sättande i likvidation och konkurs samt att anta och förkasta för- slag om ackord. Vissa uppgifter av borgenärskaraktär kommer dock Kronofogdemyndigheten att ha kvar. Det gäller t.ex. frågor om att avbryta indrivning.

4.9Lantmäteriverket

Det statliga lantmäteriet omfattar Lantmäteriverket och en lant- mäterimyndighet i varje län.

Lantmäteriverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om fastighetsindelning och för grundläggande geografisk informa- tion och fastighetsinformation. Verket har vidare ett nationellt samordningsansvar för produktion, samverkan, tillhandahållande och utveckling inom sistnämnda område. Lantmäteriverket svarar även för samordning och stöd vid genomförande av EG-direktiv inom verksamhetsområdet och ska i övrigt bevaka Sveriges intresse i det internationella arbetet inom verksamhetsområdet. Lantmäteri- verket är chefsmyndighet för lantmäterimyndigheterna i länen. Det innebär bl.a. att verket ska leda och utöva tillsyn över verksamheten vid lantmäterimyndigheterna.

5Prop. 2005/06:200 En kronofogdemyndighet i tiden.

6Prop. 2006/07:99 En fristående Kronofogdemyndighet m.m.

134

SOU 2007:65

Förvaltningsmyndigheter

I förordningen (1995:1418) med instruktion för det statliga lantmäteriet finns närmare bestämmelser om Lantmäteriverket och lantmäterimyndigheterna i länen.

Lantmäteriverkets huvudkontor finns i Gävle. Härutöver har verket cirka 40 kontor i landet. Lantmäteriverket bedriver inte någon verksamhet på de sju orter där det finns inskrivningsmyndigheter som handlägger inskrivningsärenden enligt jordabalken (om inskrivningsmyndigheterna och deras framtida organisation, se avsnitt 6.4.1.2).

4.10Luftfartsstyrelsen

Luftfartsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar, sektorsansvar, för den civila luftfarten. En av myndighetens huvuduppgifter är att pröva frågor om tillstånd inom civil luftfart. Dessutom ska myndigheten utöva tillsyn av den civila luftfarten, särskilt flygsäkerheten, och svara för de myndighetsuppgifter som rör flygtrafiktjänst för civil luftfart och i fred för militär luftfart. Myndigheten har också samordningsansvaret för trafiksäkerhets- arbetet inom den civila luftfarten. Luftfartsstyrelsen är inskriv- ningsmyndighet för rättigheter i luftfartyg.

Närmare bestämmelser om Luftfartsstyrelsen finns i förord- ningen (2004:1110) med instruktion för Luftfartsstyrelsen.

4.11Länsstyrelserna

Sverige är indelat i 21 län. I varje län finns en länsstyrelse, som är en statlig samordnande myndighet. En av myndighetens uppgifter är att utöva tillsyn, t.ex. över överförmyndaren, den yrkesmässiga trafiken, socialtjänsten och livsmedelslagens tillämpning. Myndig- heten har också tillsynsuppgifter enligt plan- och bygglagen, miljö- balken, alkohollagen och tobakslagen. Länsstyrelsen prövar vidare frågor om olika tillstånd. Som exempel kan nämnas körkorts- tillstånd och tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik. Länsstyrelsen handlägger dessutom ärenden om registrering av stiftelser och deponering av hyra.

Närmare bestämmelser om länsstyrelsen finns i förordningen (2002:864) med länsstyrelseinstruktion.

135

Förvaltningsmyndigheter

SOU 2007:65

4.12Myndigheten för internationella adoptionsfrågor

Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA) är central förvaltningsmyndighet för frågor om internationell adoptions- förmedling med ansvar för auktorisation och tillsyn av organisa- tioner som förmedlar internationella adoptioner. Vidare ingår i myndighetens uppdrag att bl.a. följa den internationella utveck- lingen och kostnaderna när det gäller internationella adoptioner samt att bedriva informationsverksamhet. MIA ska även lämna upplysningar till och biträde åt myndigheter och organisationer.

I förordningen (2004:1145) med instruktion för Myndigheten för internationella adoptionsfrågor finns närmare bestämmelser om MIA.

4.13Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet är central förvaltningsmyndighet för frågor om kulturmiljön och kulturarvet. Myndigheten ska bl.a. särskilt värna om kulturvärdena i bebyggelsen och i landskapet, bevaka kulturmiljöintresset vid samhällsplanering och byggande samt medverka i det internationella arbetet med kulturmiljön, kultur- minnen och kulturföremål. I arbetet med att uppnå miljökvalitets- målen har myndigheten ansvar för övergripande miljömålsfrågor som avser kulturmiljön. Riksantikvarieämbetet har också ett samlat ansvar, sektorsansvar, för handikappfrågor med anknytning till ämbetets verksamhetsområde. Inom ramen för detta ansvar ska myndigheten vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter.

I förordningen (1997:1171) med instruktion för Riksantikvarie- ämbetet finns närmare bestämmelser om Riksantikvarieämbetet.

4.14Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsen- det. Till Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen, Rikskriminal- polisen och Polishögskolan. Rikspolisstyrelsen är chefsmyndighet för Statens kriminaltekniska laboratorium.

Rikspolisstyrelsens huvuduppgift är att utöva tillsyn över polisen. Andra uppgifter som tillkommer styrelsen är bland annat att föra

136

SOU 2007:65

Förvaltningsmyndigheter

centrala polisregister och att organisera den nationella insats- styrkan, vars huvuduppgift är att bekämpa terroraktioner i landet. Rikspolisstyrelsen har också samordningsansvaret för bland annat gränskontroll, internationellt polissamarbete och polisens planering vid särskilda händelser. Vidare ansvarar styrelsen för teknik- och metodutveckling inom polisen.

I förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolis- styrelsen finns närmare bestämmelser om Rikspolisstyrelsen.

Rikspolisstyrelsens huvudkontor finns i Stockholm. Huvudkon- toret består av fem avdelningar samt internrevisionen och staben.

4.15Skatteverket

Skatteverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om skatter, socialavgifter, fastighetstaxering, folkbokföring, registrering av bouppteckningar och brottsutredningar enligt lagen (1997:1024) om Skatteverkets medverkan i brottsutredningar. Skatteverket är dessutom förvaltningsmyndighet för frågor om pensionsgrundande inkomst och mervärdesskattebaserad avgift till EU-budgeten samt vägavgift för vissa tyngre fordon och överlastavgift.

Närmare bestämmelser om Skatteverket finns i förordningen (2003:1106) med instruktion för Skatteverket.

Något om Skatteverkets organisation

Skatteverket består av ett huvudkontor, sju skatteregioner och storföretagsskattekontoret samt en avdelning för verksamhetsstöd för skatt och KFM. Verkets huvudkontor, som finns i Solna, har det sammanhållande ansvaret för ledning och styrning av verksam- heten samt för verksamhetsstöd. Huvudkontoret är samlokaliserat med Kronofogdemyndighetens huvudkontor. Kronofogdemyndig- heten är knuten till Skatteverket i fråga om administrativ ledning och styrning i strategiska frågor. Från och med den 1 januari 2008 kommer, som ovan angetts, Kronofogdemyndigheten att vara helt fristående och alltså inte längre vara knuten till Skatteverket.

I varje skatteregion finns minst ett skattekontor. Skatteverket har cirka 11 400 anställda personer, som finns på 113 orter, spridda över hela landet på huvudkontoret och de lokala skattekontoren.

137

Förvaltningsmyndigheter

SOU 2007:65

Folkbokföringen

Skatteverket har haft ansvaret för folkbokföringen sedan den 1 juli 1991. Verksamheten bedrivs vid skattekontoren där registrering av folkbokföringsuppgifter sker i ett riksgemensamt ADB-register.

I folkbokföringsregistret registreras många olika uppgifter om en person (se 1 § folkbokföringslagen [1991:481]). Som exempel kan nämnas namn, personnummer, adress, make, barn, civilstånd, födelseort, hemort och medborgarskap.

4.16Sjöfartsverket

Sjöfartsverket är central förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar, sektorsansvar, för sjöfarten. Några av verkets huvudupp- gifter är att utöva tillsyn över sjösäkerheten och ha samordnings- ansvaret för trafiksäkerhetsarbetet inom sjöfarten. Några andra av verkets huvuduppgifter är att tillhandahålla lotsning samt svara för farledshållning och vid behov inrätta nya farleder. Dessutom ska myndigheten svara för sjöräddning och vara registermyndighet för fartygsregistret (1 kap. 2 § sjölagen [1994:1009]). Myndigheten svarar också för registrering av avtal enligt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott. Myndigheten utövar även till- syn över sjöfartsskyddet och har samordningsansvaret för sjöfarts- skyddsarbetet.

I förordningen (1995:589) med instruktion för Sjöfartsverket finns närmare bestämmelser om Sjöfartsverket.

4.17Statistiska centralbyrån

Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för den officiella statistiken och för annan statlig statistik. SCB ska bl.a. särskilt svara för samordning av den statliga statistikproduk- tionen, utarbeta nomenklaturer och klassificeringsnormer för statistiken samt fastställa konsumentprisindex. SCB ska också tillhandahålla officiell statistik och annan statistisk information i statistiska databaser enligt särskilda beslut av regeringen.

Närmare bestämmelser om SCB finns i förordningen (1988:137) med instruktion för Statistiska centralbyrån.

138

SOU 2007:65

Förvaltningsmyndigheter

Äktenskapsregistret

SCB har som sidouppgift att föra äktenskapsregistret. I registret finns uppgifter om domar, beslut och registreringar från allmänna domstolar som avser rättsförhållanden mellan äkta makar och registrerade partner. Äktenskapsregistret, som avser hela riket, har förts av byrån sedan det inrättades år 1921. Arbetet med registret utförs av fem handläggare på byråns kontor i Örebro.

Bestämmelser om äktenskapsregistret finns i förordningen (1987:1022) om äktenskapsregistret.

4.18Överförmyndaren

Överförmyndarens huvuduppgift är att utöva tillsyn över förmyn- dares, gode mäns och förvaltares verksamhet. Överförmyndaren handlägger dessutom vissa ärenden om förmynderskap, godman- skap och förvaltarskap enligt föräldrabalken (FB).

Överförmyndare ska finnas i varje kommun. Kommunerna kan emellertid besluta att det i stället ska finnas en överförmyndar- nämnd. Kommunerna har också möjlighet att samverka genom att tillsätta en gemensam överförmyndarnämnd för att fullgöra upp- gifterna. Tidigare var det en utbredd uppfattning att det inom lagens ram inte var möjligt för kommunerna att samverka i dessa frågor. Den 1 juli 2006 infördes dock en bestämmelse i FB som förtydligar att kommuner får besluta att de ska ha en gemensam överförmyndarnämnd (19 kap. 16 § FB).

Överförmyndare och ersättare för denne väljs av kommun- fullmäktige på fyra år. Detsamma gäller för ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnd. De valda kan, om det visar sig att de inte är lämpliga för uppdraget, entledigas av rätten efter anmälan av läns- styrelsen. Överförmyndarnämnden kan delegera till en ledamot, en ersättare som har kallats till tjänstgöring eller en kommunal tjänste- man med behövlig kompetens att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden. Överförmyndaren har motsvarande befogen- het i förhållande till en kommunal tjänsteman. Delegationsmöjlig- heten är i vissa avseenden begränsad.

139

Ärenden som handläggs av tingsrätt efter överklagande eller överlämnande

SOU 2007:65

5.2.1.1Tillstånd till flyttning av ett europabolags eller ett europakooperativs säte

Enligt 11 § europabolagslagen och 16 § europakooperativslagen krävs tillstånd för att ett europabolag eller ett europakooperativ ska få flytta sitt säte. Ansökan om tillstånd görs hos Bolagsverket. Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot ansökan, ska verket kalla bolagets borgenärer. Kallelsen ska innehålla ett före- läggande för den som motsätter sig flyttning av säte att senast viss dag skriftligen anmäla detta till verket. Kallelsen ska ske genom kun- görelse i Post- och Inrikes Tidningar. Om ingen borgenär motsätter sig flyttning ska verket meddela det begärda tillståndet. I annat fall ska Bolagsverket överlämna ärendet till tingsrätten (13 § europa- bolagslagen och 18 § europakooperativslagen).

Tingsrätten ska meddela tillstånd till flyttning om europabolaget eller europakooperativet visar att de borgenärer som har motsatt sig denna har fått full betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. I annat fall ska tingsrätten avslå ansökan (14 § europa- bolagslagen och 19 § europakooperativslagen).

5.2.1.2Sanktioner mot europabolag och europakooperativ

Om ett europabolag eller ett europakooperativ inte uppfyller skyl- digheten att ha sitt säte och sitt huvudkontor i samma stat, ska Bolagsverket genom ett särskilt beslut fastställa att bolaget eller ko- operativet inte uppfyller den skyldigheten. När beslutet har vunnit laga kraft ska verket förelägga bolaget eller kooperativet att inom viss tid vidta rättelse. Om bolaget eller kooperativet inte följer före- läggandet, ska verket besluta att bolaget eller kooperativet ska gå i likvidation.

Bolagsverkets beslut får enligt 32 § andra stycket europabolags- lagen och 40 § fjärde stycket europakooperativslagen överklagas till tingsrätten.

5.2.2Upplösning av stiftelse i vissa fall

En stiftelses samtliga rättigheter och skyldigheter kan i vissa fall övertas av ett sådant trossamfund eller en sådan organisatorisk del av ett trossamfund som har registrerats enligt lagen (1998:1593) om trossamfund. Enligt lagen (2001:845) om upplösning av stiftelser i

142

SOU 2007:65

Ärenden som handläggs av tingsrätt efter överklagande eller överlämnande

vissa fall krävs tillstånd för detta. En ansökan om tillstånd görs hos Kammarkollegiet. Om ansökan inte avslås, ska Kammarkollegiet kalla stiftelsens borgenärer. Kallelsen ska innehålla ett föreläggande för den som vill bestrida ansökan att senast en viss dag skriftligen an- mäla detta vid påföljd att han eller hon annars anses ha medgett an- sökan. Kammarkollegiet ska kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Om en borgenär bestrider ansökan inom förelagd tid ska Kammarkollegiet överlämna ärendet till tingsrätten.

Den tingsrätt till vilken ett ärende överlämnats ska avslå ansökan, om den eller de borgenärer som bestritt den inte har fått full be- talning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. Avslås inte ansökan, ska tingsrätten återlämna ärendet till Kammarkollegiet för beslut. När ett beslut om att bevilja en ansökan har vunnit laga kraft är stiftelsen upplöst.

5.3Ärenden med anknytning till föräldrabalken

5.3.1Godmanskap

Allmänt

I 11 kap. föräldrabalken (FB) finns bestämmelser om att överför- myndaren i olika situationer ska förordna god man att företräda personer som av olika anledningar inte fullt ut kan representera sig själva. Det finns även sådana bestämmelser i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och för- mynderskap och lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.

Ärenden om godmanskap som tingsrätten handlägger i första instans kommer utredningen att behandla under kapitel 11.

God man för underåriga i vissa fall och vid motstridiga intressen

Om en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak inte kan utöva förmynderskapet ska överförmyndaren förordna god man att i förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter (11 kap. 1 § FB). Detsamma gäller om förmyndaren blir skild från utövningen av förmynderskapet.

Har en förmyndare eller förmyndarens make eller sambo och den underårige del i ett oskiftat dödsbo, ska överförmyndaren förordna

143

Ärenden som handläggs av tingsrätt efter överklagande eller överlämnande

SOU 2007:65

god man att vårda den underåriges rätt i boet vid boutredningen liksom vid bodelning och skifte eller ingående av avtal om samman- levnad i oskiftat bo (11 kap. 2 § FB). Överförmyndaren ska också förordna god man när den som har en förmyndare, god man eller förvaltare ska företa en rättshandling eller vara part i en rättegång och behöver hjälp men inte kan företrädas av förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren. Om talan har väckts får dock rätten för- ordna god man. Överförmyndaren ska också i andra fall förordna god man för den som har vårdnadshavare, förmyndare, god man eller förvaltare, i angelägenheter där den enskilde har ett intresse som strider mot en sådan företrädares eller dennes makes eller sambos intresse.

Överförmyndarens beslut kan överklagas till tingsrätten (20 kap. 6 § FB).

God man för bortavarande personer m.m.

När ett dödsbo utreds ska överförmyndaren i vissa fall förordna god man för bortavarande känd eller okänd arvinge eller testaments- tagare som inte kan bevaka sin rätt eller förvalta sin lott i boet (11 kap. 3 § första stycket 1–3 FB).

Överförmyndaren ska även i andra situationer förordna god man för att bevaka en bortavarandes rätt eller förvalta hans eller hennes egendom (11 kap. 3 § första stycket 4–6 FB).

Överförmyndarens beslut kan överklagas till tingsrätten (20 kap. 6 § FB).

God man för ensamkommande barn

Den 1 juli 2005 trädde lagen (2005:429) om god man för ensam- kommande barn i kraft.1 Lagen infördes i syfte att stärka skyddet för barn som av flyktingskäl eller andra skäl kommer ensamma till Sverige och söker uppehållstillstånd här (ensamkommande barn). I lagen finns bestämmelser om att ett ensamkommande barn skynd- samt ska förses med en god man som träder i både barnets förmyn- dares och vårdnadshavares ställe. Om barnet därefter beviljas uppe- hållstillstånd i Sverige, ska den gode mannen ersättas av en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt föräldrabalken.

1 Prop. 2004/05:136 Stärkt skydd för ensamkommande barn

144

SOU 2007:65

Ärenden som handläggs av tingsrätt efter överklagande eller överlämnande

Lagen om god man för ensamkommande barn omfattar även barn som av nyss angivna skäl kommit till Sverige men som inte då varit ensamma utan först senare under sin vistelse blivit det.

Ärenden om förordnande och entledigande av god man för ensam- kommande barn handläggs av överförmyndaren. Ansökan om god man får göras av Migrationsverket och av socialnämnden i den kom- mun där barnet vistas. Överförmyndaren får också självmant ta upp frågan. Överförmyndarens beslut kan överklagas till tingsrätten (20 kap. 6 § FB).

Bestämmelser om att överförmyndaren i vissa fall ska förordna god man för underåriga utländska medborgare och underåriga stats- lösa personer finns även i 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynder- skap.

5.3.2Förmyndares, förvaltares och gode mäns förvaltning

En av överförmyndarens uppgifter är att pröva frågor om tillstånd för föräldrar att vidta vissa åtgärder för en omyndigs räkning. Det kan t.ex. gälla tillstånd att ta upp lån eller att driva rörelse (13 kap. 12 och 13 §§ FB). Överförmyndaren prövar också frågor om tillstånd att vidta olika åtgärder med egendom som står under en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares förvaltning. En sådan till- ståndspliktig åtgärd kan t.ex. vara att placera den enskildes tillgångar i aktier (14 kap. 6 § FB). Överförmyndarens beslut kan överklagas till tingsrätten (20 kap. 6 § FB).

En annan av överförmyndarens uppgifter är att vid vite förelägga förmyndare, god man eller förvaltare att fullgöra sina skyldigheter (16 kap. 13 § FB). Frågan om utdömande av vite prövas av tings- rätten.

5.3.3Ersättning till förordnade förmyndare, gode män och förvaltare

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare har rätt till skäligt arvode för uppdraget. De har även rätt till ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande (12 kap. 16 § FB). Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmyndaren. Överförmyndaren bestämmer dessutom i vad mån

145

Ärenden som handläggs av tingsrätt efter överklagande eller överlämnande

SOU 2007:65

arvode och ersättning ska betalas med medel som tillhör den enskil- de. Överförmyndarens beslut kan överklagas till tingsrätten (20 kap. 6 § FB).

5.4Disciplinärenden

Enligt lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. (LDT) kan bl.a. totalförsvarspliktiga under den tid då de är skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt, och hemvärnsmän under den tid de är skyldiga att tjänstgöra, i vissa fall åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse.

Ansvar för disciplinförseelse kan komma i fråga om en disciplin- ansvarig uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han eller hon på grund av instruktioner, förmäns eller andra chefers order eller i övrigt ska iaktta i tjänsten. I sådant fall kan den disciplinansvarige åläggas en disciplinpåföljd. Avgörande är om förseelsen skett i tjänst- en och inte är att anse som ringa. Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst och löneavdrag. Om något löneavdrag inte kan göras, ska den felande betala ett belopp som motsvarar avdraget.

Frågor om disciplinansvar prövas av den myndighet, den kommun eller det landsting där den disciplinansvarige tjänstgör eller senast har tjänstgjort eller av den myndighet som regeringen bestämmer. I de fall tjänstgöringen äger rum eller har ägt rum hos ett privaträtts- ligt subjekt har det inte ansetts möjligt att överlåta myndighetsutöv- ningen. Regeringen har för dessa fall beslutat att frågan ska prövas av Statens Räddningsverk.

I Försvarsmakten ska disciplinärenden prövas av chefen för det förband eller den enhet av annat slag där den disciplinansvarige tjänst- gör eller senast har tjänstgjort. Chefen ska ha lägst överstes eller kom- mendörs tjänstegrad. Försvarsmakten får dock besluta att annan chef med lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad får pröva ärendet. Den disciplinansvarige kan i vissa fall begära ompröv- ning av ett beslut om disciplinpåföljd eller ersättningsskyldighet.

Ett beslut om disciplinpåföljd eller ersättningsskyldighet kan enligt 50 § LDT överklagas till tingsrätten.

146

SOU 2007:65

Ärenden som handläggs av tingsrätt efter överklagande eller överlämnande

5.5Exekutionsrättsliga ärenden

5.5.1Utsökning

Verkställighet av betalningsförpliktelser och andra förpliktelser eller säkerhetsåtgärder (utsökning) handläggs i första instans av Krono- fogdemyndigheten. Bestämmelser om verkställighet finns i utsök- ningsbalken (UB) och särskilda regler om handläggningen av allmänna mål finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Utsökningsförfarandet är uppbyggt så att Kronofogdemyndig- heten på uppdrag av en borgenär eller sökande tvångsvis verkställer rättsanspråk som fastställts i en exekutionstitel.2

Mål om verkställighet enligt utsökningsbalken benämns utsök- ningsmål och handläggs som allmänt mål eller enskilt mål. Allmänna mål grundar sig på offentligrättsliga fordringsanspråk och avser bland annat fordringar som staten har rätt till och som får utsökas utan föregående dom. Enskilda mål avser skulder till enskilda och företag och grundar sig på privaträttsliga fordringsanspråk. Som en- skilt mål räknas även bl.a. avhysning och annan verkställighetsåtgärd eller säkerhetsåtgärd oavsett om det är staten, kommunen, företag eller enskild som är sökanden.

Den verkställighetsform som finns när det gäller betalningsför- pliktelser är utmätning. Utmätning innebär att egendom som tillhör den betalningsskyldige tas i anspråk av Kronofogdemyndigheten och realiseras. Influtna medel används till betalning av sökandens fordran. Utmätning kan ske i såväl lös egendom som fast egendom och avse hela eller del av egendomen (ideell andel). Utmätning kan vidare avse en fordran eller en rättighet. En särskild verkställighetsform av utmätning är utmätning av lön. När utmätt egendom ska realiseras sker detta genom exekutiv försäljning.

Kronofogdemyndigheten verkställer också andra förpliktelser och säkerhetsåtgärder. Till den första kategorin – andra förpliktelser – hör skyldigheten att flytta från t.ex. en lägenhet eller fastighet. Sådan skyldighet verkställs genom avhysning. Även handräckning räknas till denna kategori. Med handräkning avses bl.a. uttagande av viss lös egendom eller återställande av rubbad besittning. Till den andra kategorin – säkerhetsåtgärder – hör bl.a. kvarstad och betalnings- säkring. För verkställighet av annan förpliktelse eller säkerhetsåtgärd

2 I 3 kap. UB regleras närmare vilka exekutionstitlar som får ligga till grund för verkställighet och verkställighetens omfattning.

147

Ärenden som handläggs av tingsrätt efter överklagande eller överlämnande

SOU 2007:65

krävs, liksom vid betalningsförpliktelser, en exekutionstitel som har vunnit laga kraft eller som enligt särskild föreskrift får verkställas utan avvaktan på laga kraft.

Kronofogdemyndighetens beslut kan enligt 18 kap. 1 § UB över- klagas till tingsrätten.

5.5.2Avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter (avräkningslagen) ska Kronofogdemyndigheten i vissa fall avräkna statens fordran mot en gäldenär mot det belopp som tillkommer gäldenären i t.ex. överskjutande skatt. Ett beslut av myn- digheten om avräkning kan enligt 11 § avräkningslagen överklagas till tingsrätten.

5.5.3Arbetsgivares kvittningsrätt

Kronofogdemyndigheten fattar beslut om fördelning av belopp enligt lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt. Enlig 5 § den lagen får myndighetens beslut överklagas till tingsrätten.

5.5.4Bötesverkställighet

Vid indrivning av böter kan Kronofogdemyndigheten enligt bötes- verkställighetslagen (1979:189) förordna att vidare verkställighet inte ska äga rum (inhibition). Sådant förordnande får meddelas om indrivning av böterna skulle vara till synnerliga men för den bötfällde eller någon som är beroende av honom eller henne för sin försörjning. Om det är påkallat från allmän synpunkt att indrivning fortsätter får ett beslut om inhibition inte meddelas. Kronofogdemyndighetens beslut om inhibition får enligt 13 § bötesverkställighetslagen över- klagas av åklagare till tingsrätt.

5.5.5Summarisk process

Summarisk process är mål vid Kronofogdemyndigheten om betal- ningsföreläggande och handräckning (vanlig handräckning och sär- skild handräckning). Vid handläggningen av mål i den summariska

148

SOU 2007:65

Ärenden som handläggs av tingsrätt efter överklagande eller överlämnande

processen gäller lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.

Vid betalningsföreläggande förelägger Kronofogdemyndigheten den betalningsskyldige (svaranden) att inom viss tid bemöta ansök- ningen. Om svaranden inte bestrider sökandens anspråk utfärdas ett utslag (exekutionstitel), som kan läggas till grund för verkställighet i form av utmätning. Bestrider svaranden ansökningen överlämnas målet på begäran av sökanden till tingsrätten som handlägger det enligt reglerna för tvistemål.

Vanlig handräckning kan avse avhysning eller annat fullgörande än betalning. Förfarandet är i huvudsak detsamma som för betal- ningsföreläggande.

Ansökan om särskild handräckning kan göras hos Kronofogde- myndigheten när någon egenmäktigt har rubbat sökandens besitt- ning till egendom eller vidtagit annan olovlig åtgärd beträffande egendomen eller på annat sätt olovligen hindrar sökanden att utöva rätt till egendomen. Till skillnad mot betalningsföreläggande och vanlig handräckning, kan Kronofogdemyndigheten – om svaranden bestrider ansökningen – materiellt pröva om ansökan ska bifallas eller inte. Myndigheten kan även, om saken inte tål uppskov, med- dela interimistiskt beslut.

Enligt 55 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning får den som är missnöjd med Kronofogdemyndighetens utslag i mål om särskild handräckning överklaga utslaget till tingsrätten. Detsamma gäller om sökanden i ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning är missnöjd med ett utslag. Svaranden kan dock inte överklaga ett sådant beslut utan får i stället ansöka om återvinning hos Kronofogdemyndigheten, varefter målet överlämnas till tings- rätten. Interimistiska beslut får enligt 57 § nämnda lag överklagas särskilt till tingsrätten. Även ett beslut, genom vilket ett mål har av- gjorts på annat sätt än genom utslag, får enligt 56 § samma lag över- klagas till tingsrätten.

5.5.6Handräckning vid avbetalningsköp mellan näringsidkare

Enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. kan en säljare under vissa förutsättningar ansöka om hand- räckning hos Kronofogdemyndigheten för att få tillbaka en vara som

149

Ärenden som handläggs av tingsrätt efter överklagande eller överlämnande

SOU 2007:65

köpts på avbetalning. Kronofogdemyndighetens beslut får enligt 16 § i den lagen överklagas till tingsrätten.

5.5.7Handräckning vid kreditköp mellan näringsidkare och konsument

Enligt konsumentkreditlagen (1992:830) kan vid kreditköp en kre- ditgivare under vissa förutsättningar söka handräckning hos Krono- fogdemyndigheten för en varas återtagande. Myndighetens beslut kan enligt 32 § i den lagen överklagas till tingsrätten.

5.5.8Tillsyn i konkurs

Kronofogdemyndigheten utövar tillsyn över konkursförvaltning. Det övergripande syftet med tillsynen är att tillsynsmyndigheten ska över- vaka att förvaltningen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt i överens- stämmelse med konkurslagen och andra författningar. Myndigheten ska då särskilt se till att avvecklingen av konkursen inte fördröjs i onödan.

Kronofogdemyndigheten såsom tillsynsmyndighet har vissa be- slutsbefogenheter. Om det uppkommer oenighet mellan konkurs- förvaltaren och gäldenären i frågan om gäldenärens beneficium ska myndigheten efter ansökan pröva frågan. Ett sådant beslut får enligt 3 kap. 6 § konkurslagen överklagas till tingsrätten. Konkurstillsyns- utredningen föreslår dock i betänkandet Ny konkurstillsyn (SOU 2000:62) att tvist rörande gäldenärens beneficium ska prövas av tingsrätten som en del av konkursärendet. Förslagen i betänkandet redovisas närmare i avsnitt 6.

Konkursförvaltaren får, om det behövs, begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att kunna omhänderta eller annars få tillgång till gäldenärens bo med det räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet. De beslut som myndigheten fattar i frågan får enligt 7 kap. 14 § konkurslagen överklagas till tingsrätten.

5.6Felparkeringsärenden

Enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift kan den som bryter mot en föreskrift om stannande eller parkering åläggas att betala en felparkeringsavgift. Parkeringsanmärkning meddelas av polisman eller

150

SOU 2007:65

Ärenden som handläggs av tingsrätt efter överklagande eller överlämnande

parkeringsvakt. En fordonsägare kan skriftligen anmäla till polismyn- digheten att han eller hon bestrider betalningsansvar för felparke- ringsavgiften. Om fordonets ägare inte har fyllt 18 år är det hans eller hennes förmyndare som fr.o.m. den 1 juli 2006 ska göra sådan anmälan (1 och 4 §§ lagen om felparkeringsavgift jämfört med 4 a § lagen [2001:558] om vägtrafikregister).

Ett bestridande leder till en utredning av polismyndigheten och mynnar ut i ett beslut att betalningsansvaret undanröjs eller att änd- ring inte görs. Om polismyndigheten lämnat ett bestridande utan bifall kan fordonets ägare enligt 10 § nämnda lag överklaga beslutet till tingsrätten.

5.7Förbudsärenden

5.7.1Besöksförbud

Enligt lagen (1988:688) om besöksförbud får åklagare meddela för- bud för en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denna (besöksförbud). Besöksför- bud får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att någon kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera en person. Vid bedömningen ska särskilt beaktas om den mot vilken förbudet avses gälla tidigare har begått brott mot den andra personens liv, hälsa, frihet eller frid.

Besöksförbud får också avse förbud att uppehålla sig i en bostad som brukas gemensamt med annan, om det på grund av särskilda om- ständigheter finns en påtaglig risk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid (besöksförbud avseende gemensam bostad). Om det kan antas att ett sådant besöksförbud inte är tillräckligt, får förbudet utvidgas till att avse förbud att uppehålla sig i närheten av en annan persons bostad eller arbetsplats eller annat ställe där den personen brukar vistas (utvidgat besöksförbud). Den som har överträtt ett utvidgat besöksförbud får meddelas förbud att uppehålla sig inom ett ännu större område (särskilt utvidgat besöksförbud).

Ett besöksförbud gäller omedelbart om inte annat bestäms.

På begäran av den som har ålagts besöksförbud eller den som förbudet avses skydda kan åklagarens beslut enligt 14 § nämnda lag prövas av tingsrätten. Enligt 22 § samma lag handläggs frågan om besöksförbud i vissa fall i brottmålsrättegång.

151

Ärenden som handläggs av tingsrätt efter överklagande eller överlämnande

SOU 2007:65

Besöksförbud kan i vissa fall meddelas enligt äktenskapsbalken, lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap och sambolagen (2003:376). Dessa ärenden kommer utredningen att behandla när- mare under avsnitt 10.5.

5.7.2Tillträdesförbud

Enligt lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang får åklagare meddela förbud för en person att få tillträde till och vistats på inhägnad plats huvudsakligen avsedd för idrottsutövning när idrottsarrangemang anordnas på platsen av en idrottsorganisation (tillträdesförbud). En person kan få tillträdesförbud, om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att han eller hon kommer att begå brott under idrottsarrangemanget och brottet är ägnat att störa ordningen eller säkerheten där. Vid bedömningen av om det finns en sådan risk ska särskilt beaktas om personen tidigare har begått sådant brott under eller annars i samband med idrotts- arrangemang. Ett tillträdesförbud gäller omedelbart, om inte annat bestäms.

På begäran av part ska tingsrätten enligt 13 § nämnda lag pröva åklagarens beslut i fråga om tillträdesförbud. Endast beslut som går emot parten kan bli föremål för överprövning. Enligt 21 § samma lag handläggs frågan om tillträdesförbud i vissa fall i brottmålsrätte- gång.

5.8Kallelse på okända borgenärer

I vissa situationer, där det finns ett särskilt starkt intresse av att få klarhet i vilka skulder som en viss fysisk eller juridisk person har, kan Kronofogdemyndigheten eller Bolagsverket kalla dennes okända borgenärer att anmäla sina fordringar. Enligt lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer kan sådan kallelse utfärdas när bo- uppteckning har skett efter en avliden eller när ansökan om äkten- skapsskillnad eller anmälan om bodelning under äktenskapet har gjorts. Ansökan om kallelse på den avlidnes okända borgenärer får bl.a. göras av efterlevande make, arvinge, testamentstagare, boutred- ningsman eller testamentsexekutor.

Enligt särskilda bestämmelser i den associationsrättsliga lagstift- ningen ska likvidatorerna vid likvidation ansöka om kallelse på

152

SOU 2007:65

Ärenden som handläggs av tingsrätt efter överklagande eller överlämnande

bolagets okända borgenärer. Det gäller bl.a. likvidation av aktie- bolag, handelsbolag, kommanditbolag och ekonomiska föreningar.

En ansökan om kallelse på okända borgenärer görs hos Krono- fogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag görs ansökan hos Bolagsverket.3 Till ansökan ska bifogas en förteckning över gäl- denärens kända borgenärer. Förfarandet går ut på att den som har en fordran på gäldenären genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar uppmanas att anmäla denna fordran till myndigheten inom sex månader. Den som inte anmäler sin fordran riskerar att förlora sin fordringsrätt. Kronofogdemyndighetens och Bolagsverkets beslut i frågor om kungörelse får enligt 5 a § överklagas till tingsrätten.

5.9Krigsskadeärenden

För hela landet ska det föras ett gemensamt krigsskaderegister. Ändamålet med registret är att ge riksdagen underlag för beslut i fråga om ersättning av statsmedel för krigsskador. Bestämmelser om registret finns i lagen (1999:889) om registrering av krigsskada på egendom.

Den som vill begära ersättning av staten för en krigsskada ska göra en skriftlig ansökan om registrering av skadan hos Finansinspek- tionen, som prövar om det finns något hinder mot registrering. Ett beslut av Finansinspektionen som innebär att registrering vägras får enligt 11 § nämnda lag överklagas till Stockholms tingsrätt.

5.10Lösöreköpsärenden

Enligt lagen (1845:50) om handel med lösören kan en köpare ansöka om registrering av ett köp om denne låter den köpta varan vara kvar hos säljaren. En ansökan om sådan registrering görs hos Krono- fogdemyndigheten. Om registrering av ett köp har skett hos myn- digheten får den vara som registreringen avser efter viss tid inte utmätas för säljarens skuld och, i händelse av säljarens konkurs, inte ingå i dennes konkursbo. Kronofogdemyndighetens beslut om registrering får överklagas till tingsrätten.

3 Tidigare handlades ärenden om kallelse på okända borgenärer av tingsrätten. I samband med att den nya ärendelagen trädde i kraft flyttades handläggningen av dessa ärenden till Krono- fogdemyndigheten respektive Patent- och registreringsverket, numera Bolagsverket (se prop. 1995/96:115 En ny lag om domstolsärenden, s. 138 f.).

153

Ärenden som handläggs av tingsrätt efter överklagande eller överlämnande

SOU 2007:65

5.11Marknadsrättsliga ärenden

Enligt marknadsföringslagen (1995:450) är en näringsidkare skyldig att på uppmaning av Konsumentombudsmannen tillhandahålla hand- lingar, varuprover och liknande som kan ha betydelse för utredningen i vissa marknadsrättsliga ärenden. Som exempel kan nämnas ärenden om förbud mot fortsatt marknadsföring och ärenden om åläggande att vid marknadsföring lämna information som är av särskild bety- delse från konsumentsynpunkt.

Konsumentombudsmannens beslut i dessa frågor och om vites- föreläggande efter en sådan uppmaning får enligt 42 § andra stycket marknadsföringslagen överklagas till Stockholms tingsrätt (jfr av- snitt 3.3). Detsamma gäller Konsumentombudsmannens beslut om ersättning till näringsidkare för varuprover och liknande samt beslut om skyldighet för en näringsidkare att ersätta Konsumentombuds- mannens kostnader för provtagning och undersökning av varuprov.

5.12Nedsättningsärenden

5.12.1Arrendeavgift

Om en arrendator anser att han eller hon enligt en bestämmelse i jordabalken (JB) har rätt till nedsättning av arrendeavgiften får be- loppet deponeras hos länsstyrelsen. Detsamma gäller om arrendatorn anser sig har rätt till ersättning för skada eller för avhjälpande av brist eller har någon annan motfordran på jordägaren, och vill dra av motsvarande belopp från arrendeavgiften. Detta gäller också när parterna är oense om storleken på en arrendeavgift som ska utgå i pengar, men vars belopp inte framgår av avtalet.

Har arrendatorn deponerat en arrendeavgift hos länsstyrelsen, får jordägaren inte göra gällande att arrenderätten blivit förverkad på grund av att det deponerade beloppet inte har betalats.

Enligt 8 kap. 12 a § JB får länsstyrelsens beslut i ett ärende om deposition överklagas till tingsrätten.

5.12.2Hyra

Om en hyresgäst anser att han eller hon enligt bestämmelse i JB har rätt till nedsättning av hyran får beloppet deponeras hos länsstyrel- sen. En hyresgäst får dessutom deponera pengar hos länsstyrelsen

154

Genomförda och föreslagna reformer

SOU 2007:65

överförs på ett annat bolag samtidigt som de förstnämnda bolagen upplöses utan likvidation. Lagen skiljer mellan två former av fusion (23 kap. 1 § ABL). Den ena formen, absorption, innebär att ett aktiebolag (det överlåtande bolaget) går upp i ett annat aktiebolag (det övertagande bolaget). Det överlåtande bolaget upplöses och dess tillgångar och skulder övertas av det övertagande bolaget. Ett särskilt slag av absorption – i praktiken den vanligaste typen av fusion – är när ett helägt dotterbolag går upp i moderbolaget. Den andra formen av fusion, kombination, innebär att två eller flera överlåtande bolag förenas genom att de bildar ett nytt aktiebolag (det övertagande bolaget). De överlåtande bolagen upplöses sam- tidigt som deras tillgångar och skulder övergår på det övertagande bolaget. En fusion får givetvis effekter för aktieägarna i det eller de bolag som upplöses. Enligt aktiebolagslagen ska dessa aktieägare kompenseras med aktier i det övertagande bolaget eller genom kontant ersättning (23 kap. 2 § ABL). För aktieägarna är det av intresse hur stor denna kompensation är och om den motsvarar vad de förlorar. Lagen föreskriver därför ett särskilt förfarande som karakteriseras av att aktieägarna före beslutet om fusion ska tillhandahållas information om och inflytande över den avsedda fusionen (23 kap. 7–16 §§ ABL). Det krävs bl.a. att styrelserna i de berörda bolagen upprättar ett gemensamt förslag till beslut, en s.k. fusionsplan.

Fusionen kan också få effekter för bolagens borgenärer. Visser- ligen svarar det övertagande bolaget efter fusionen för de över- låtande bolagens skulder. Om det övertagande bolaget har sämre betalningsförmåga än de överlåtande bolagen, kan dock fusionen innebära vissa risker för överlåtande bolags borgenärer. Om fusionen medför att övertagande bolags soliditet försämras, får fusionen effekter också för övertagande bolags borgenärer. Lagen tillerkänner därför borgenärerna ett visst inflytande över fusionen (23 kap. 19–24 §§ ABL).

En planerad eller genomförd fusion kan också vara av betydelse för andra bland bolagens intressenter, t.ex. presumtiva aktieköpare. För att ge dessa möjlighet att anpassa sig till en förestående eller genomförd fusion ställer lagen krav på att en fusionsplan med visst undantag och en genomförd fusion registreras hos Bolagsverket (23 kap. 16 och 25 §§ ABL). Ansökan om tillstånd att få verkställa fusionsplan görs hos Bolagsverket (23 kap. 20 § ABL).

158

SOU 2007:65

Genomförda och föreslagna reformer

Genomförda reformer

Bestämmelserna om fusion fick sin nuvarande lydelse genom lag- stiftning som trädde i kraft den 1 januari 1995.1 De ändringar som då gjordes innebar en anpassning till EG:s tredje bolagsrättsliga direktiv (fusionsdirektivet).2 Dessutom gjordes – som ett led i ren- odlingen av domstolarnas verksamhet – den ändringen att hand- läggningen av tillståndsärenden beträffande fusionsplaner flyttades från allmän domstol till Patent- och registreringsverket, numera Bolagsverket.

Handläggningen vid Bolagsverket av ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplan efter genomförda reformer

Ansökan om tillstånd att få verkställa fusionsplan görs alltså hos Bolagsverket. Syftet med bestämmelsen är att skydda borgenärerna.3 Ansökan ska göras av det övertagande bolaget eller, vid kombi- nation, det äldsta av de överlåtande bolagen. Den ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats, senast två år efter det att uppgift om planen har registrerats och kungjorts. Vissa handlingar ska bifogas ansökan; en kopia av fusionsplanen, intyg om att bolagets kända borgenärer har underrättas om beslutet att god- känna fusionsplanen och i vissa fall att samtliga aktieägare har undertecknat fusionsplanen samt, i förekommande fall, en kopia av protokollet från bolagsstämman. Om sökanden inte har bifogat nämnda handlingar ska Bolagsverket förelägga denne att avhjälpa bristen. Ansökan ska avvisas om sökanden inte gör detta. Om ansökan inte avvisas ska Bolagsverket pröva om det finns något hinder mot ansökan. Ansökan ska avslås om

1.fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolags- ordningen,

2.fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1993:20) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning av

1Prop. 1993/94:196 Ändringar i aktiebolagslagen (1975:1385) m.m.

2Fusionsdirektivet är endast tillämpligt på aktiebolag.

3Prop. 1993/94:196 Ändringar i aktiebolagslagen (1975:1385) m.m., s. 90.

159

Genomförda och föreslagna reformer

SOU 2007:65

fusionen pågår enligt konkurrenslagen eller den nämnda för- ordningen, eller

3.vid kombination revisorsyttrandena enligt 23 kap. 11 § ABL inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.

I vissa fall får Bolagsverket förklara ansökan vilande.

Om Bolagsverket finner att det inte finns något hinder mot ansökan ska verket utfärda kallelse på bolagets kända och okända borgenärer (25 kap. 22 § ABL). Bolagsverket ska skyndsamt kun- göra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar4. En särskild under- rättelse om kallelsen ska skickas till Kronofogdemyndigheten.

En borgenär som blivit kallad kan inom viss tid bestrida ansökan. Inkommer inte något bestridande ska Bolagsverket meddela till- stånd till fusionen. Om en borgenär som blivit kallad bestrider an- sökan ska Bolagsverket överlämna ärendet till tingsrätten (25 kap. 23 § ABL). När ett ärende om fusion överlämnats till rätten är dess prövning begränsad till tvistiga frågor som rör skyddet för de borgenärer som bestritt ansökan. Rätten ska således inte pröva de frågor som Bolagsverket har haft att pröva. Vid handläggningen i tingsrätten är ärendelagen tillämplig.5

Departementspromemorian Gränsöverskridande fusioner (Ds 2006:22)

Det finns ett antal EG-direktiv på bolagsrättens område. I oktober 2005 utfärdades ett nytt bolagsrättsligt direktiv, det tionde bolags- rättsliga direktivet om gränsöverskridande fusioner. I departements- promemorian Gränsöverskridande fusioner (Ds 2006:22) lämnas förslag till hur direktivet ska genomföras i Sverige. Med gräns- överskridande fusioner avses fusioner mellan svenska företag och andra företag inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Enligt förslaget ska flertalet av de bestämmelser som gäller för fusion mellan svenska aktiebolag även tillämpas i fråga om en gränsöverskridande fusion. De fusionerande bolagen ska enligt för- slaget således ansöka hos Bolagsverket om tillstånd att verkställa

4Sedan den 1 januari 2007 offentliggörs Post- och Inrikes Tidningar på Bolagsverkets webb- plats, se prop. 2005/06:96 Elektroniskt kungörande i Post- och Inrikes Tidningar.

5Prop. 1993/94:196 Ändringar i aktiebolagslagen, s. 193.

160

SOU 2007:65

Genomförda och föreslagna reformer

fusionsplanen och om någon borgenär motsätter sig fusionen ska ärendet överlämnas till tingsrätten.

6.2.2Ärenden om fusion mellan ekonomiska föreningar

Allmänt om fusion

Fusion mellan ekonomiska föreningar enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (föreningslagen, LEF) kan ske genom att en förening uppgår i en annan (12 kap. 1 § LEF – om ekonomiska föreningar, se avsnitt 7.2.1). Denna form av fusion kallas absorption. En annan form av fusion enligt föreningslagen är kombination. Det kan ske genom att två eller flera föreningar bildar en ny förening (12 kap. 3 § LEF). Fusionsformerna för ekonomiska föreningar är alltså desamma som för aktiebolag. Vid fusion övergår tillgångar och skulder i den överlåtande föreningen till den övertagande. Medlemmarna i den överlåtande föreningen blir automatiskt med- lemmar i den övertagande.

I föreningslagen finns bestämmelser till skydd för medlemmarna i den förening som ska upphöra samt för samma förenings borgenärer. Beslut om fusion ska anmälas till Bolagsverket för registrering och ansökan om tillstånd att verkställa fusion ska göras hos tingsrätten.

Bestämmelserna i föreningslagen om fusion har utformats i nära överensstämmelse med aktiebolagslagens bestämmelser om fusion (jfr avsnitt 6.2.1).6

Fusionsbestämmelserna i föreningslagen är tillämpliga även på bostadsrättsföreningar och kooperativa hyresrättsföreningar (9 kap. 30 § bostadsrättslagen [1991:614] och 24 § lagen [2002:93] om kooperativ hyresrätt).

Handläggningen hos Bolagsverket och tingsrätten7

Inom fyra månader från föreningsstämmans beslut om fusion ska föreningen anmäla beslutet till Bolagsverket för registrering (12 kap. 5 § LEF). Vissa handlingar ska bifogas anmälan varvid Bolagsverket har att pröva åtskilliga i föreningslagen angivna form- förutsättningar. Avtalet om fusion får dock inte verkställas förrän

6Prop. 1986/87:7 Ekonomiska föreningar.

7Texten följer här Domstolsverkets Ärendehandbok.

161

Genomförda och föreslagna reformer

SOU 2007:65

rätten lämnat tillstånd. Inom två månader från registreringen ska ansökan om sådant tillstånd göras hos rätten; annars förfaller frågan om fusion (12 kap. 6 § LEF). När ansökan upptagits ska rätten skyndsamt utfärda kallelse på den eller de överlåtande för- eningarnas borgenärer, såväl kända som okända, med föreläggande för den som vill bestrida ansökningen, att senast viss dag skriftligen anmäla detta hos rätten. Något särskilt protokoll angående utfärd- ande av kallelse behöver inte upprättas. Beslutet kan t.ex. tecknas på ansökningshandlingen. Kallelsen ska skyndsamt genom rättens försorg kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Kronofogdemyn- digheten och alla kända borgenärer ska underrättas särskilt om kallelsen.

Borgenär hos den överlåtande föreningen kan, inom den tid som anges i kallelsen, skriftligen bestrida ansökan. Underlåtenhet att bestrida ansökan har ingen prekluderande verkan på borgenärens fordran utan innebär endast att denne inte längre kan göra någon invändning mot det byte av gäldenär som fusionen innebär.

När rätten konstaterat att den som bestritt ansökan är borgenär ska den lämna tillstånd till fusionen om det visas att borgenären fått full betalning eller har betryggande säkerhet för sin fordran. I annat fall ska ansökan avslås.

Det innebär i normalfallet inte några svårigheter för sökanden att visa att full betalning erlagts. När det gäller prövningen av om ställd säkerhet kan anses betryggande kan rätten i regel utgå från uppgiven fordran. Frågan kan eventuellt prövas vid sammanträde inför rätten (13–14 §§ ÄL).

Rättens prövning har således endast avseende på om borgenär som bestritt fusionen fått betalt eller har betryggande säkerhet för sin fordran. Övriga förutsättningar för fusionen har redan prövats av Bolagsverket vid registreringen av att fusion inletts.

Om den rätt som tillkommer innehavare av pensionsfordran finns särskilda bestämmelser (12 kap. 6 § LEF). Dessa påverkar dock inte tingsrätten handläggning.

Föreslagna reformer

I departementspromemorian Gränsöverskridande fusioner (Ds 2006:22) har nyligen föreslagits ändrade regler för fusioner mellan ekonomiska föreningar. Förslaget innebär att reglerna an- passas till de regler som gäller vid fusion mellan aktiebolag. Enligt

162

SOU 2007:65

Genomförda och föreslagna reformer

förslaget ska handläggningen av ärenden om tillstånd att verkställa fusionsavtal mellan ekonomiska föreningar flyttas från allmän dom- stol till Bolagsverket. Verket ska enligt förslaget pröva otvistiga till- ståndsärenden och överlämna de ärenden där ansökan har bestritts till allmän domstol.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 15 december 2007.

6.2.3Ärenden om minskning av aktiekapital m.m.

I 20 kap. aktiebolagslagen finns bestämmelser om minskning av aktiekapitalet och reservfonden. Minskning av aktiekapitalet respek- tive reservfonden får ske för vissa ändamål (20 kap. 1 § ABL och 20 kap. 35 § ABL). Minskning av aktiekapitalet får även ske enligt förbehåll i bolagsordningen. Förfarandet är noggrant reglerat i aktiebolagslagen och syftar till att skydda bolagets borgenärer.

Beslut om minskning av aktiekapitalet och reservfonden fattas av bolagsstämman (20 kap. 3 och 36 §§ ABL). I vissa fall krävs tillstånd att verkställa minskningsbeslutet. Efter registrering av ett beslut om minskning av aktiekapitalet får dessutom i vissa fall vinstutdelning inte beslutas utan tillstånd (20 kap. 30 § ABL). Tidigare handlades alla ärenden om tillstånd att verkställa minsk- ningsbeslut och tillstånd till vinstutdelning av allmän domstol. Från och med den 1 januari 2006 handlägger Bolagsverket i första hand dessa tillståndsärenden och domstolarna endast tvistiga sådana (20 kap. 23 och 35 §§ ABL).8

Ansökan om tillstånd att verkställa minskningsbeslut och till- stånd till vinstutdelning görs sålunda hos Bolagsverket. Efter kontroll av att vissa formkrav är uppfyllda kallar verket bolagets borgenärer. I kallelsen föreläggs den som önskar motsätta sig an- sökan att anmäla detta senast viss angiven dag. Bolagsverket ska kungöra kallelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Om ingen borge- när motsätter sig ansökan ska Bolagsverket ge det begärda till- ståndet. I annat fall ska ärendet överlämnas till tingsrätten. Rättens prövning avser endast frågan om en borgenär som bestritt ansökan fått betalt eller har säkerhet för sin fordran. Övriga förutsättningar har kontrollerats av Bolagsverket i samband med kallelsen.

8 Prop. 2004/05:85 Ny aktiebolagslag, s. 797 och 801.

163

Genomförda och föreslagna reformer

SOU 2007:65

6.3Ärenden med anknytning till ärvdabalken

6.3.1Bouppteckningar

Vid ett dödsfall ska en bouppteckning enligt bestämmelserna i 20 kap. ärvdabalken (ÄB) förrättas. Begreppet bouppteckning avser såväl en förrättning, till vilken dödsbodelägare och andra berörda kallas, som den handling som upprättas vid förrättningen. I boupp- teckningshandlingen antecknas bl.a. den avlidnes tillgångar och skulder. Om den avlidne har små tillgångar behöver i regel inte någon bouppteckning göras. I stället kan socialnämnden göra en dödsboanmälan.

Uppgifterna i bouppteckningshandlingen utgör underlag för arvskiftet. Tidigare utgjorde uppgifterna även underlag för den nu- mera avskaffade arvsbeskattningen.9

Enligt tidigare ordning skulle bouppteckningar och dödsbo- anmälningar registreras av tingsrätten. Det ankom också på tings- rätten att se till att bouppteckning förrättades och gavs in för regi- strering. Tingsrätten granskade bouppteckningen och fattade där- efter beslut om registrering och arvsskatt. När en bouppteckning blev registrerad innebar det att tingsrätten funnit att den uppfyllde vissa formella krav, t.ex. att samtliga dödsbodelägare hade blivit kallade till förrättning.

Den 1 juli 2001 överfördes uppgifterna att registrera bouppteck- ningar och besluta om arvsskatt till skattemyndigheterna, numera Skatteverket.10 Även flertalet andra uppgifter som rör bouppteck- ningsverksamhet och arvsbeskattning fördes över till skattemyndig- heterna. De beslut enligt ärvdabalken som flyttades över var anstånd med att förrätta bouppteckning, föreläggande vid vite att förrätta, inge eller komplettera bouppteckning, förordnande att föranstalta om bouppteckning och föreläggande vid vite att lämna uppgift till bouppteckning. Även uppgiften att besluta om ersättning av all- männa medel till bouppteckningsförrättare flyttades över till skattemyndigheterna.

Beslut av Skatteverket i ärenden om registrering av bouppteck- ningar kan enligt reformen överklagas till allmän förvaltnings- domstol (20 kap. 11 § ÄB).

9Arvsskatten är avskaffad sedan den 1 januari 2005, se prop. 2004/05 Slopad arvsskatt och gåvoskatt.

10Se prop. 1999/2000:1 Budgetproposition för 2000 utgiftsområde 4 och prop. 2000/01:21 Ansvaret för inregistrering av bouppteckningar och arvsbeskattning, m.m.

164

SOU 2007:65

Genomförda och föreslagna reformer

6.3.2Dödförklaringar

När en person avlider i Sverige ska en läkare enligt 2 § lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död fast- ställa att döden inträtt. Läkaren ska sedan enligt 4 kap. 2 och 3 §§ begravningslagen (1990:1144) utan dröjsmål utfärda dödsbevis. Dödsbeviset ska lämnas till Skatteverket. När Skatteverket får dödsbeviset avregistreras den avlidne från folkbokföringen enligt 19 § folkbokföringslagen (1991:481). De beskrivna reglerna förut- sätter att den avlidnes kropp helt eller delvis går att undersöka. Om en person däremot är försvunnen och det inte går att utreda att han eller hon har avlidit men det kan befaras att så är fallet, får i stället dödförklaring tillgripas. När ett beslut om dödförklaring vunnit laga kraft inträder, med verkan fr.o.m. den angivna dödsdagen, alla rättsverkningar som är förknippade med dödsfall; äktenskap upp- löses, arv och försäkringar utfaller etc. Vad gäller åtgärder som ska vidtas inom viss tid efter ett dödsfall (t.ex. bouppteckning) ska tiden i stället räknas från den dag då beslutet om dödförklaring vann laga kraft.

Enligt tidigare ordning skulle en ansökan om dödförklaring göras hos tingsrätten. Bestämmelser härom fanns i 25 kap. ÄB. Innan en ansökan kunde tas upp av tingsrätten måste den för- svunne ha varit borta i ett visst antal år. Även om förhållandena var sådana att dödsbevis inte kunde utfärdas av det skälet att någon kropp inte hade påträffats, kunde den försvunne undantagsvis av- registreras från folkbokföringen utan att någon dödförklaring dess- förinnan hade skett. Detta kunde ske i sådana fall där det ändå ansågs klarlagt att den försvunne var död. Ett beslut om avregi- strering fattades av Skatteverket. Beslutet fattades som regel efter hörande av polisen.

Vid handläggningen i tingsrätten skulle domstolen över en an- sökan om dödförklaring höra den försvunnes make eller maka, närmaste släktingar, annan som kunde antas senast ha haft under- rättelse om den försvunne samt Skatteverket och polismyndigheten i den ort där den försvunne senast hade hemvist i Sverige. Om den tidsfrist som var tillämplig i ärendet hade löpt ut och det då inte hade framkommit att den bortavarande hade avlidit, skulle tings- rätten utfärda kungörelse om ansökningen. Kungörelsen skulle också innehålla en kallelse på den försvunne att senast en viss dag anmäla sig hos domstolen. Därutöver skulle kungörelsen innehålla en uppmaning till var och en som kunde lämna upplysningar i

165

Genomförda och föreslagna reformer

SOU 2007:65

ärendet att inom samma tid underrätta tingsrätten. När den tid som bestämts i kungörelsen hade löpt ut och man under mellantiden inte hade fått vetskap om att den försvunne faktiskt hade avlidit, skulle domstolen förklara att han eller hon skulle anses som död.

Den 1 april 2005 upphävdes bestämmelserna i 25 kap. ÄB och lagen (2005:130) om dödförklaring infördes.11 Den nya lagen inne- bar bl.a. att handläggningen av ansökningar om dödförklaringar flyttades från tingsrätten till Skatteverket samt att tidsfristerna för när en ansökan om dödförklaring tidigast kan tas upp till prövning förkortades. De dåvarande reglerna i ÄB om handläggningen av frågor om dödförklaring vid tingsrätten överfördes i huvudsak oförändrade till den nya lagen. Enligt reformen ska Skatteverkets beslut i vissa fall fattas av en särskild nämnd inom verket. Det ansågs påkallat att införa en sådan ordning med hänsyn till denna ärendekategoris särskilda karaktär i fråga om bevisvärdering och bedömning i övrigt.

Skatteverkets beslut i ärende om dödförklaring överklagas till allmän förvaltningsdomstol (11 § lagen om dödförklaring).

6.4Inskrivnings- och stämpelskatteärenden

6.4.1Fastighetsrättsliga inskrivningsärenden

6.4.1.1Allmänt

Fastighetsrättsliga inskrivningsärenden är ärenden om lagfart, in- teckning eller annan inskrivning enligt 20–24 kap. jordabalken (JB) samt ärenden om anteckning enligt 19 kap. 29 och 30 §§ jorda- balken. Dessa ärenden handläggs av inskrivningsmyndigheten i enlighet med bestämmelser i jordabalken, förordningen (2000:308) om fastighetsregister och inskrivningsförordningen (2000:309). Varje inskrivningsmyndighet behandlar inskrivningsärenden inom ett visst geografiskt område.

Inskrivningsmyndighetens prövning är av formell natur. Besluten grundar sig på de handlingar som getts in i respektive ärende och de uppgifter som finns tillgängliga i fastighetsregistret på inskriv- ningsdagen och som berör den aktuella fastigheten i ärendet. Ett beslut av inskrivningsmyndigheten i ett inskrivningsärende får

11 Se prop. 2004/05:88 Nya regler om dödförklaring. Bestämmelserna i det numera upphävda 25 kap. i ÄB gäller dock i fråga om ärenden som kommit in till tingsrätten före den 1 april 2005.

166

SOU 2007:65

Genomförda och föreslagna reformer

överklagas till hovrätten (19 kap. 32 § JB). Vid handläggningen i hovrätten är ett flertal bestämmelser i ärendelagen tillämpliga.

6.4.1.2Reformering av inskrivningsmyndigheternas organisation

Inskrivningsmyndigheterna är inte egna förvaltningsmyndigheter, utan är organiserade som självständiga avdelningar vid ett fåtal tingsrätter. Den lagman som är chef för tingsrätten ansvarar också för verksamheten vid inskrivningsmyndigheten. Tidigare fanns det en inskrivningsmyndighet knuten till var och en av landets tings- rätter. Genom en reform som tillkom efter regeringens förslag i budgetpropositionen för år 2000 koncentrerades inskrivningsverk- samheten till ett mindre antal tingsrätter.12 Numera finns inskriv- ningsmyndigheter vid tingsrätterna i Skellefteå, Härnösand, Mora, Norrtälje, Eksjö, Uddevalla och Hässleholm.

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för domstols- väsendet och huvudman för inskrivningsmyndigheterna. Dom- stolsverket ansvarar för föreskrifter om det materiella innehållet i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Lantmäteriverket ansvarar för utveckling, förvaltning och drift av fastighetsregistret, inklusive dess inskrivningsdel, samt har personuppgiftsansvar för fastighets- registret (se även avsnitt 4.9 om Lantmäteriverket). Lantmäteri- verket ansvarar också för det handläggningssystem som används vid inskrivningsmyndigheterna och framställer de bevis och doku- ment som är en följd av inskrivningsmyndigheternas beslut.

Inskrivningsverksamhetens roll i domstolsorganisationen och dess samband med lantmäteriets verksamhet har varit föremål för utredningar vid ett flertal tillfällen. Mot bakgrund av förslagen i dessa utredningar och tidigare ställningstaganden har regeringen uttalat att huvudmannaskapet för inskrivningsverksamheten bör föras över till Lantmäteriverket.13 Enligt regeringen bör dock ansvars- fördelningen mellan inskrivningsmyndigheten och lantmäteri- myndigheten i övrigt ligga fast. Tanken är också att verksamheten även fortsättningsvis ska bedrivas på de sju orter där verksamheten för närvarande bedrivs. Den 18 maj 2006 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare som skulle lämna förslag till de författ- ningsändringar som krävs för att föra över huvudmannaskapet till

12Prop. 1999/2000:1, bilaga 7.

13Prop. 2005/06:5 Lantmäteriverksamhet.

167

Genomförda och föreslagna reformer

SOU 2007:65

Lantmäteriverket. Utredaren skulle vidare lämna förslag på hur inskrivningsverksamheten med Lantmäteriverket som huvudman skulle vara organiserad. Utredningen antog namnet IM-utredningen.

Betänkandet Den nya inskrivningsmyndigheten (SOU 2007:7)

I januari 2007 lämnade IM-utredningen sitt betänkande Den nya inskrivningsmyndigheten (SOU 2007:7) till regeringen. I betänk- andet föreslår IM-utredningen beträffande organisationen att den verksamhet som nu bedrivs av landets sju inskrivningsmyndigheter ska skötas av Lantmäteriverket under benämningen inskrivnings- myndigheten. Vidare föreslås att den för landet gemensamma inskriv- ningsmyndigheten ska vara indelad i sju verksamhetsområden och att varje område ska tillhöra ett inskrivningskontor. Dessa kontor ska enligt förslaget vara placerade i de orter där de nuvarande inskriv- ningsmyndigheterna finns och ha samma verksamhetsområden som dessa har. När det gäller vissa järnvägar föreslås att inskrivnings- myndighetens handläggning ska ske i Norrtälje. Vad avser Dom- stolsverkets funktioner inom inskrivningsväsendet föreslås att dessa i allt väsentligt ska flyttas till Lantmäteriverket. I betänkandet gör IM-utredningen den bedömningen att Lantmäteriverket ska ha kvar de funktioner som verket har i dag inom inskrivningsverksam- heten. Lantmäteriverket kommer härigenom att få skilda myndig- hetsfunktioner, dvs. som inskrivningsmyndighet och som verk, inom inskrivningsverksamheten.

Enlig förslaget ska inskrivningsmyndighetens beslut enligt jorda- balken och lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivnings- myndigheter få överklagas till tingsrätt. Avgörande för vilken tings- rätt som ska vara rätt forum föreslås vara inom vilken domkrets fastigheten eller tomträtten är belägen.

IM-utredningen föreslår vidare vissa ändringar i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling. Om ett pantbrev eller ett vilandebevis som avser inteckning i fastighet eller tomträtt för- störts eller kommit bort kan idag ansökan om dödande av handling göras hos den tingsrätt där den inskrivningsmyndighet finns inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen. Detsamma gäller i fråga om dödande av inteckning i fastighet eller tomträtt. IM-utred- ningen föreslår att ansökningar i dessa fall ska göras hos tingsrätten i den ort där inskrivningsmyndigheten har ett inskrivningskontor

168

SOU 2007:65

Genomförda och föreslagna reformer

inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen. I betänkan- det framhåller IM-utredningen att det vore lämpligt om dessa ärenden flyttas från tingsrätten till inskrivningsmyndigheten. Med hänsyn till att lagen om dödande av förkommen handling även innehåller bestämmelser om dödande av andra typer av handlingar, t.ex. företagsinteckningsbrev, anser dock IM-utredningen att det bör göras en samlad bedömning av i vad mån ärenden om dödande av förkommen handling och inteckning bör flyttas till förvaltnings- myndighet. Ärendeutredningen kommer att behandla denna fråga under kapitel 9.

6.4.2Företagsinteckning

Den 1 januari 2004 ersattes lagen (1984;649) om företagshypotek med lagen (2003:528) om företagsinteckning. Den nya lagens bestämmelser motsvarar i stora delar vad som gällde enligt lagen om företagshypotek.

Företagsinteckning kan beviljas med visst belopp i all sökandens egendom. Bevis om inteckningen benämns företagsintecknings- brev. En näringsidkare kan upplåta säkerhet för en fordran genom att överlämna ett företagsinteckningsbrev beträffande sin egendom. Borgenären får då förmånsrätt enligt förmånsrättslagen (1970:979) till betalning för fordringen intill inteckningsbrevets belopp.

Tidigare handlades ärenden om företagsinteckning eller annan inskrivning i företagsinteckningsregistret av en för hela landet gemen- sam myndighet, inskrivningsmyndigheten i Malmö domsaga. Den 1 juli 2001 flyttade handläggningen av dessa ärenden till Patent- och registreringsverket, numera Bolagsverket.14

En ansökan om företagsinteckning görs således hos Bolags- verket. Om ansökan uppfyller vissa formella krav ska företags- inteckning beviljas och företagsinteckningsbrev utfärdas på grund av inteckningen.

Ett beslut av Bolagsverket i ett inskrivningsärende får enligt 2 kap. 23 § lagen om företagsinteckning överklagas till Sundsvalls tingsrätt. Vid överklagande tillämpas ärendelagen, om inte annat följer av förstnämnda lag.

14 Prop. 2000/01:88 Inskrivning enligt lagen (1984:649) om företagshypotek och sjöfarts- registerärenden.

169

Genomförda och föreslagna reformer

SOU 2007:65

6.4.3Sjöfartsregistret

Sjöfartsregistret omfattar ärenden om registrering eller avregistre- ring av skepp, skeppsbygge eller båt, inskrivning eller anteckning av förvärv, inteckning i skepp eller skeppsbygge (skeppshypotek), båtbyggnadsförskott15 samt partrederier. Sjöfartsregistret omfattar även ärenden om inskrivning av förbehåll om skeppsnamn och annan införing i registret som görs på grund av föreskrift i lag eller författning. Registreringen grundar sig på bestämmelser i sjölagen (1994:1009), lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkes- mässig sjöfart m.m. (båtregistreringslagen) och lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott.

Tidigare hade Stockholms tingsrätt ansvar för sjöfartsregistret. Den 1 december 2001 flyttades ansvaret för registret till Sjöfarts- verket.16

Ett slutligt beslut av Sjöfartsverket i ett register- eller inskriv- ningsärende får enligt 2 kap. 19 § sjölagen, 14 § båtregistrerings- lagen, lagen om registrering av båtbyggnadsförskott och 7 kap. 6 § fartygsregisterförordningen (1975:927) överklagas till Stockholms tingsrätt. Vid överklagande tillämpas ärendelagen, om inte annat följer av angivna lagar och förordning.

6.4.4Rättigheter i luftfartyg

Det finns två centraliserade register avseende luftfartyg. Dessa båda register förs av Luftfartsstyrelsen. Det ena är det offentligrättsliga luftfartsregistret. Det andra är det privaträttsliga inskrivnings- registret för luftfartyg. Luftfartsregistret används för administra- tiva ändamål, t.ex. vid utfärdande av olika intyg och tillstånd samt vid tillsyn av luftfarten. Bestämmelser härom finns i 2 kap. luftfarts- lagen (1957:297) och förordningen (1986:172) om luftfartygsregi- stret m.m. Inskrivningsregistret för luftfartyg handlägger ärenden om inskrivning av förvärv och nyttjanderätt till luftfartyg samt in- teckning i luftfartyg. Bestämmelser härom finns i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg.

Tidigare hanterade Stockholms tingsrätt den inskrivningsbok i vilken det var möjligt att få en inteckning i luftfartyg inskriven. Den 1 april 2005 överfördes inskrivningsverksamheten till Luftfarts-

15Registrering av båtbyggnadsförskott är en förmånsrätt (4 § förmånsrättslagen [1970:979]).

16Prop. 2000/01:88 Inskrivning enligt lagen (1984:649) om företagshypotek och sjöfarts- registerärenden.

170

SOU 2007:65

Genomförda och föreslagna reformer

styrelsen.17 Samtidigt avskaffades den inskrivningsbok för luft- fartyg som fördes av tingsrätten och ett nytt register inrättades; inskrivningsregistret för luftfartyg. Reformen innebar också att det blev möjligt att med sakrättslig verkan skriva in förvärv av äganderätt och nyttjanderätt till luftfartyg i registret.

Ett slutligt beslut av Luftfartsstyrelsen i ett inskrivningsärende får enligt 49 § lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg överklagas till Stockholms tingsrätt.

6.4.5Stämpelskatteärenden

Enligt 1 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyn- digheter (stämpelskattelagen) ska stämpelskatt erläggas till staten vid förvärv av fast egendom och tomträtt samt vid beviljande av in- teckning. Inskrivningsmyndigheten är enligt 3 § samma lag beskatt- ningsmyndighet. Med inskrivningsmyndighet avses också den i sjö- lagen (1994:1009) angivna registermyndigheten, dvs. Sjöfarts- verket.

I samband med att ansvaret för sjöfartsregistret flyttades från Stockholms tingsrätt till Sjöfartsverket och att handläggningen av ärenden om inskrivning av företagshypotek flyttades från Malmö tingsrätt till Patent- och registreringsverket, numera Bolagsverket, flyttades även handläggningen av stämpelskatteärenden från tings- rätten till respektive inskrivningsmyndighet. Motsvarande över- flyttning ägde rum när Luftfartsstyrelsen tog över ansvaret för inskrivningsverksamheten av luftfartyg.

Ett beslut av Sjöfartsverket eller Luftfartsstyrelsen i ett stämpel- skatteärende får enligt 38 b–c §§ och 39 b–c §§ stämpelskattelagen överklagas till Stockholms tingsrätt. Ett beslut av Bolagsverket i ett stämpelskatteärende får enligt 38 a § och 39 a § samma lag över- klagas till Sundsvalls tingsrätt.18 Vid handläggningen i tingsrätten är ärendelagen tillämplig.

17Prop. 2003/04:27 Rättigheter i luftfartyg.

18Ett beslut av inskrivningsmyndigheten i ett stämpelskatteärende med anknytning till JB får enligt 38 § stämpelskattelagen överklagas till hovrätten.

171

Genomförda och föreslagna reformer

SOU 2007:65

6.5Obeståndsrättsliga ärenden

6.5.1Konkurs och företagsrekonstruktion

6.5.1.1Allmänt om konkurs

Prövningen av en konkursansökan och handläggningen av konkur- sen sker genom ett konkursärende hos tingsrätten. Beslut om kon- kurs meddelas således av rätten. Genom konkursbeslutet förlorar gäldenären rådigheten över den egendom som ingår i konkursboet och får heller inte åta sig förbindelser som kan göras gällande i konkursen.

Efter konkursbeslutet ska tingsrätten snarast utse en konkurs- förvaltare. Förvaltarens främsta uppgift är att avveckla boet och realisera tillgångarna för utdelning av influtna medel till borge- närerna. Gäldenären har en upplysningsplikt bl.a. gentemot dom- stolen och Kronofogdemyndigheten såsom tillsynsmyndighet. Det finns också en skyldighet för gäldenären att inför rätta avlägga bouppteckningsed.

Som nämnts förut (avsnitt 5.5.8) utövas den samhälliga kon- trollen över konkursförvaltningen av Kronofogdemyndigheten.

Vid tingsrättens handläggning av konkursärenden gäller rätte- gångsbalkens bestämmelser om tvistemål i tillämpliga delar, om inte något annat anges i konkurslagen (16 kap. 2 § konkurslagen [1987:672]).

6.5.1.2Allmänt om företagsrekonstruktion

Enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion kan en närings- idkare, som har betalningssvårigheter, efter beslut av domstol få till stånd ett särskilt förfarande för att rekonstruera sin verksamhet (företagsrekonstruktion). Lagens syfte är att göra det möjligt att utan konkurs vidta åtgärder för att rekonstruera sådana företag i kris som bedöms ha utsikter till en fortsatt lönsam verksamhet. Under en företagsrekonstruktion ska en av rätten utsedd rekon- struktör undersöka om den verksamhet som gäldenären bedriver kan fortsätta helt eller delvis och i så fall hur detta kan ske samt om det finns förutsättningar för gäldenären att träffa en ekonomisk uppgörelse med sina fordringsägare (ackord). Rekonstruktören ska när han eller hon fullgör sitt uppdrag verka för att borgenärernas intressen inte åsidosätts.

172

SOU 2007:65

Genomförda och föreslagna reformer

Vid rättens handläggning av ärenden om företagsrekonstruktion gäller ärendelagen, om inte annat föreskrivs (4 kap. 1 § lagen om företagsrekonstruktion).

6.5.1.3Kommande reformer

Regeringen har nyligen gett en särskild utredare uppdraget att överväga hur förfarandet för företagsrekonstruktion kan förbättras och samordnas med konkursförfarandet (dir. 2007:29). I det upp- draget ligger att utreda om det är lämpligt att införa ett samlat för- farande för företagsrekonstruktion och konkurs. Inom ramen för uppdraget kommer utredaren sannolikt att överväga vilka frågor i samband med ett samordnat insolvensförfarande som även i fort- sättningen bör hanteras av allmän domstol. Med hänsyn härtill kommer Ärendeutredningen inte att närmare beröra ärenden om konkurs och företagsrekonstruktion.

6.5.2Konkurstillsyn

I betänkandet Ny konkurstillsyn (SOU 2000:62) behandlas vilka delar av konkurshanteringen som kan flyttas från domstol. I betänk- andet föreslås att konkurs liksom hittills ska vara ett fortlöpande ärende hos tingsrätten. Det föreslås också att konkurstillsynen ska utövas av en självständig myndighet (Konkurstillsynsmyndigheten), som varken är inordnad under Kronofogdemyndighetens budget- ansvar eller lyder under Riksskatteverket, numera Skatteverket. Vissa beslutsfunktioner förslås också ändrade, bl.a. med hänsyn till reformarbetet med renodling av domstolarnas verksamhet. I betänkandet föreslås att följande beslutsfunktioner ändras. Beslut om anordnande av bevakningsförfarande ska fattas av konkursför- valtaren i stället för av rätten. Frågor om anstånd med avlämnanden av förvaltarberättelse ska, i stället för av rätten, prövas av Konkurs- tillsynsmyndigheten. Den nuvarande ordningen med obligatoriskt edgångssammanträde inför tingsrätten avskaffas. Gäldenären ska i stället skriftligen bekräfta bouppteckningens riktighet vid ett boupp- teckningssammanträde inför konkursförvaltaren. En borgenär, för- valtare och Konkurstillsynsmyndigheten ges dock möjlighet att påkalla edgång av gäldenären inför rätten. Edgång kan aktualiseras t.ex. på grund av misstanke om brott från gäldenärens sida eller om

173

Genomförda och föreslagna reformer

SOU 2007:65

denne vägrar att bekräfta bouppteckningens riktighet inför för- valtaren.

Regeringen avser att under hösten 2007 lägga fram en lagråds- remiss som behandlar förslagen.

6.5.3Skuldsanering

Skuldsaneringslagen (1994:334) trädde i kraft den 1 juli 1994. Enligt lagen kan en fysisk person, med hemvist i Sverige, som är på obestånd och så skuldsatt att han eller hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid, beviljas skuld- sanering om det är skäligt med hänsyn till hans eller hennes per- sonliga och ekonomiska förhållande. Ett beslut om skuldsanering innebär att gäldenären befrias från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av skuldsaneringen i den utsträckning som dessa sätts ned.

Tidigare bestod skuldsaneringsförfarandet av tre steg. De tre stegen var delar i ett sammanhängande förfarande och gäldenären var tvungen gå igenom ett steg innan han eller hon kunde gå vidare till nästa steg.

I det första steget, som i huvudsak lämnades utanför det lag- reglerade området, skulle gäldenären på egen hand försöka nå en uppgörelse med sina fordringsägare (egenförsök). Kommunen var därvid skyldig att lämna råd och anvisningar till den skuldsatta personen.

Om gäldenären med eller utan kommunal hjälp inte lyckades träffa en uppgörelse med sina fordringsägare, kunde han eller hon i ett andra steg ansöka om frivillig skuldsanering hos Kronofogde- myndigheten. Med sådan frivillig skuldsanering avsågs att gälde- nären tillsammans med Kronofogdemyndigheten upprättade ett förslag om skuldsanering som godtogs av samtliga borgenärer. Om någon fordringsägare motsatte sig ett sådant förslag och ansökan inte avslogs, skulle ärendet överlämnas till tingsrätten. Tingsrätten kunde i det tredje steget fatta beslut om tvingande skuldsanering, även om någon eller några borgenärer motsatte sig det.

Efter ett beslut om skuldsanering fanns under vissa förutsätt- ningar möjlighet för såväl fordringsägarna som gäldenären att vid tingsrätten ansöka om omprövning av beslutet. En beviljad om- prövning kunde leda till att beslutet om skuldsanering ändrades eller upphävdes.

174

SOU 2007:65

Genomförda och föreslagna reformer

Vid tingsrättens handläggning av ärenden om skuldsanering gällde ärendelagen, om inget annat följde av skuldsaneringslagen.

Den 1 januari 2007 trädde en ny skuldsaneringslag (2006:548) i kraft.19 Den nya lagen innebär att skuldsaneringsförfarandet kon- centreras till Kronofogdemyndigheten. Myndigheten ska som första instans pröva en ansökan om skuldsanering och fatta beslut i ärendet även om en eller flera borgenärer motsätter sig en skuld- sanering. Kronofogdemyndigheten ska även pröva ärenden om upphävande eller ändring av ett skuldsaneringsbeslut (ompröv- ning). Parterna har möjlighet att överklaga Kronofogdemyndig- hetens beslut till tingsrätten. Vid tingsrättens handläggning av ett överklagande gäller ärendelagen, om inte annat följer av skuld- saneringslagen.

6.6Ärenden med anknytning till miljöbalken

Som utredningen redogjort för i tidigare avsnitt finns det vissa domstolar som har getts ensam behörighet att handlägga vissa typer av mål och ärenden (se avsnitt 3.3). Miljödomstolen är en sådan domstol. Miljödomstolen handlägger till största delen mål och ärenden enligt miljöbalken (MB). Det finns fem miljödom- stolar (Umeå tingsrätt, Östersunds tingsrätt, Stockholms tingsrätt, Växjö tingsrätt och Vänersborgs tingsrätt).20

Vid miljödomstolen handläggs ansökningsmål, stämningsmål, mål om utdömande av vite, överklagandemål och ett antal ärenden. Vid domstolens handläggning av ansöknings- och stämningsmål tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser för tvistemål (20 kap. 3 § MB). I mål som överklagats till miljödomstolen och i mål om utdömande av vite tillämpas förvaltningsprocesslagen. Det finns också särskilda handläggningsregler i miljöbalken. Vid hand- läggningen av ärenden tillämpas ärendelagen.

Nedan redogör utredningen för ansökningsmål och miljö- ärenden samt de reformer som har föreslagits i fråga om instans- ordningen för dessa mål och ärenden.

19Prop. 2005/05:124 Ett enklare och snabbare skuldsaneringsförfarande.

20Förordning (1998:1323) om miljödomstolarnas domkretsar.

175

Genomförda och föreslagna reformer

SOU 2007:65

6.6.1Ansökningsmål enligt miljöbalken

Ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet m.m. (ansökningsmål)

I 21 kap. 1 § miljöbalken anges vilka mål som är ansökningsmål vid miljödomstolen. Det är bl.a. mål om tillstånd till viss miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet. Det är också mål om förläng- ning av den tid som bestämts för igångsättning av en tillståndsgiven verksamhet. Vidare är det mål om återkallelse av tillstånd och förbud mot fortsatt verksamhet samt omprövning av tillstånd.

Bestämmelser om tillståndsplikt för miljöfarlig verksamhet finns i 9 kap. miljöbalken och i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH). En ansökan om tillstånd till sådan verksamhet som enligt bilagan till FMH har betecknats som s.k. A-verksamhet prövas av miljödomstolen. För andra typer av miljöfarlig verksamhet (B-verksamhet) ska tillstånd sökas hos läns- styrelsens miljöprövningsdelegationer eller anmälan göras till kom- munal nämnd (C-verksamhet). Ett exempel på verksamhet som inte får drivas utan tillstånd av miljödomstolen är utvinning eller gruvanläggning för brytning av stenkol inom vissa områden. Ett annat exempel på sådan verksamhet är utvinning eller gruvanlägg- ning för brytning av uran- eller toriummalm eller provbrytning av uran- eller toriummalm.

Bestämmelser om tillståndsplikt för vattenverksamhet finns i 11 kap. miljöbalken. Det finns också bestämmelser om vattenverk- samhet i bl.a. lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Ansökningsmål om vattenverksamhet kan t.ex. avse tillstånd till hamnanläggningar och tillstånd till uppförande, ändring eller utrivning av broar.21

Kommande reformer

Enligt den nuvarande ordningen sker tillståndsprövningen av stora miljöfarliga verksamheter (A-verksamheter) och vattenverksam- heter i första instans vid miljödomstolen. Miljöbalkskommittén har i delbetänkandet Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation (SOU 2004:38) föreslagit att denna tillståndsprövning flyttas från miljödomstolen till förvaltningsmyndighet. I betänkandet lämnas

21 Ytterligare exempel på ansökningsmål om vattenverksamhet finns i Domstolsverkets handbok Miljödomstol m.m.

176

SOU 2007:65

Genomförda och föreslagna reformer

tre alternativa principförslag till tillståndsprövning. Ett alternativ som föreslås är att prövningen av tillstånd för vattenverksamheter och A-verksamheter koncentreras till tre till fem miljöprövnings- delegationer. Ett annat alternativ som föreslås är att all tillstånds- prövning, dvs. även den som idag görs av de 21 miljöprövnings- delegationerna, koncentreras till tre till fem miljöprövningsdelega- tioner. Slutligen föreslås alternativet att det inrättas en ny fristå- ende myndighet för all tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet.

Samtidigt som Miljöbalkskommittén lämnade sitt delbetänk- ande lämnade PBL-kommittén delbetänkandet Kortare instans- kedja och ökad samordning – Alternativ för plan- och bygglagens prövningsorganisation (SOU 2004:40). I betänkandena lämnar kommittéerna gemensamma principförslag till en samordnad över- prövning av miljöbalks- och PBL-ärenden. I juni i år antog riks- dagen en inriktningsproposition (prop. 2006/07:98 Ny instans- ordning för PBL-ärenden). Avsikten är att ärenden enligt plan- och bygglagen (1987:10) ska överklagas till miljödomstol i stället för till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen har nyligen förordnat en särskild utredare som ska utreda och föreslå de organisations- och författningsändringar som behövs för en ändrad instansordning för vissa mål och ärenden enligt miljöbalken och plan- och bygglagen (dir. 2007:94).

6.6.2Miljöärenden

Ansökan om ersättning ur avgiftsmedlen för bygdeavgifter

I 6 kap. lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vatten- verksamhet finns bestämmelser om att det för vissa vattenverk- samheter ska betalas bygdeavgifter. Den som t.ex. har tillstånd att driva vattenkraftverk ska årligen betala sådan avgift. Avgiften bestäms av miljödomstolen. Syftet med bygdeavgifter är bl.a. att finansiera åtgärder för att förebygga eller minska skador av vattenverksamhet eller anläggning av vattenverksamhet och för att ersätta sådana skador.

Enligt 4 § förordningen (1998:928) om bygde- och fiskeavgifter får den som lider skada av vattenverksamhet för vilken bygdeavgift ska betalas ansöka hos miljödomstolen om bidrag ur avgiftsmedlen.

177

Genomförda och föreslagna reformer

SOU 2007:65

Vid miljödomstolens handläggning av en sådan ansökan är ärende- lagen tillämplig.

Markavvattningssakkunnig

Med vattenverksamhet avses bl.a. markavvattning (11 kap. 2 § 4 MB). I samband med prövning av en ansökan om tillstånd till vatten- verksamhet som avser markavvattning ska det i vissa fall förordnas en markavvattningssakkunnig (7 kap. 21 § lagen [1998:812] med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet). Frågan hanteras då av miljödomstolen i målet. Det förekommer emellertid att frågan initieras utan att det vid domstolen pågår ett mål om tillstånd till vattenverksamhet. I sådant fall handlägger miljödomstolen ansökan om förordnande av markavvattningssakkunnig enligt ärendelagen.

Särskild sakkunnig

Den som vill bedriva vattenverksamhet men som ännu inte har ansökt om tillstånd kan ansöka hos miljödomstolen om att en sakkunnig förordnas (9 kap. 4 § lagen [1998:812] med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet). Den sakkunniges uppgift är att på verksamhetsutövarens bekostnad göra nödvändiga under- sökningar. En ansökan om särskild sakkunnig handläggs av miljö- domstolen enligt ärendelagen.

Kommande reformer

Som utredningen redan nämnt har regeringen nyligen förordnat en särskild utredare som ska föreslå de organisations- och författ- ningsändringar som behövs för den nya instansordningen enligt miljöbalken och plan- och bygglagen. Det uppdraget omfattar även att utreda instansordningen för vissa ärenden enligt miljöbalken. Med hänsyn härtill kommer Ärendeutredningen inte att närmare beröra miljöärenden.

178

SOU 2007:65

Genomförda och föreslagna reformer

6.7Ärenden om ägofred

Enligt lagen (1933:269) om ägofred (ägofredslagen) är en ägare eller innehavare av hemdjur22 skyldig att hålla sådan vård om djuren att de inte olovligen kommer in på annans ägor. Lagen innehåller också bestämmelser om skyldighet att i vissa fall hålla stängsel. Stängselskyldigheten gäller endast större hemdjur, t.ex. hästar och nötkreatur. Regeringen kan dock föreskriva att stängsel ska ge skydd även mot mindre hemdjur, t.ex. får.

Skyldigheten att vårda djuren begränsas genom ägofredslagens bestämmelser om rätt i vissa fall till gemensamt bete på skogs- och utemarker som gränsar till varandra. Sådan mark anses under vissa i lagen angivna förutsättningar upplåten till gemensamt bete för större hemdjur i den mån marken inte är inhängnad (3 kap. 10 § ägofredslagen).

Ägofredslagen är dispositiv. Det innebär att fastighetsägare och nyttjanderättshavare kan träffa avtal om frågor som rör stängsel- skyldighet eller betesreglering och därvid ge avtalet ett annat inne- håll än lagens bestämmelser. Ett sådant avtal gäller emellertid inte mot en ny ägare eller innehavare av en fastighet. I ägofredslagen finns därför en särskild form av avtal om stängselskyldighet eller betesreglering som kallas förening (4 kap. 36 och 37 §§ ägofreds- lagen). En sådan förening gäller efter registrering även mot ny ägare eller innehavare av en fastighet. En ansökan om registrering av en förening görs hos fastighetsdomstolen. Ansökan handläggs enligt ärendelagen.

Om en uppkommen stängsel- eller betesfråga inte kan lösas genom avtal kan enligt ägofredslagen en fastighetsägare, eller när det gäller underhållsfrågor, en arrendator begära att frågan avgörs vid en syneförrättning (4 kap. 21 § ägofredslagen). Länsstyrelsen utser i så fall en förrättningsman (4 kap. 23 § ägofredslagen).

Ägofredslagen har de senaste åren varit föremål för översyn. I departementspromemorian Upphävande av ägofredslagen m.m. (Ds 2002:33) föreslås att ägofredslagen ska upphöra att gälla. Skälet till förslaget är att lagen i många avseenden anses föråldrad. I pro- memorian anges att bestämmelserna i ägofredslagen tillämpas mycket sällan och att de i praktiken har liten betydelse för för- hållandena på landsbygden. I de delar bestämmelser i ägofredslagen fortfarande har någon aktualitet föreslås i promemorian att de ska ersättas genom tillämpning av allmänna bestämmelser som finns i

22 Äldre uttryck för husdjur.

179

7 Associationsrättsliga ärenden

Under detta och följande avsnitt redovisar utredningen sin kartlägg- ning av ärendetyperna. Under varje avsnitt redovisar utredningen dessutom sina överväganden och förslag.

7.1Aktiebolag

7.1.1Kort om aktiebolag

Aktiebolaget är, om man undantar enskilda näringsidkare, den van- ligaste formen för företagsamhet i Sverige. Aktiebolaget känneteck- nas av att de som deltar i bolaget, aktieägarna, inte ansvarar person- ligen för bolagets förpliktelser (1 kap. 3 § ABL). Denna frihet från personligt ansvar balanseras av ett flertal regler som syftar till att ge bolagets borgenärer ett visst skydd. Det finns sålunda t.ex. regler om att det i bolaget ska finnas en viss marginal mellan tillgångar och skulder, ett aktiekapital. Aktiebolagsformen ger aktieägarna möjlig- het att driva verksamhet utan att riskera mera än det ursprungligen satsade och tillskjutna kapitalet. De borgenärsskyddsregler som kring- gärdar aktiebolagsformen bidrar samtidigt till att minska riskerna för den som rättshandlar med bolaget. Karakteristiskt för aktiebolaget är också att andelarna i bolaget, aktierna, normalt är fritt överlåtbara och kan spridas på ett stort antal händer. Det bidrar till att underlätta bolagets finansiering; betydande kapital kan ackumuleras genom små bidrag från ett stort antal investerare som vet att de kan dra sig ur aktiebolaget när de vill använda sina resurser för andra ändamål. Dessa karakteristiska särdrag gör aktiebolagsformen särskilt väl ägnad att användas i samband med satsningar på ny och mera omfattande ekonomisk verksamhet.

Enligt aktiebolagslagen anses ett bolag bildat när stiftelseurkunden har undertecknats av samtliga stiftare. Bolaget får dock rättshand- lingsförmåga först i och med registrering av bolaget i aktiebolags-

181

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

registret. Om registrering inte sker inom viss tid faller frågan om bolagsbildning. Bolagsverket i Sundsvall är registreringsmyndighet.

Reglerna för aktiebolag har genom åren setts över vid ett flertal tillfällen. Den senaste samlade översynen av aktiebolagslagen slut- fördes år 2005. Arbetet ledde till att 1975 års aktiebolagslag ersattes med en ny lag. Den nya aktiebolagslagen (2005:551) (ABL) trädde i kraft den 1 januari 2006.1

7.1.2Ärenden om likvidation av aktiebolag

7.1.2.1Allmänt om likvidation

I vissa situationer kan eller ska ett aktiebolag upplösas. Enligt aktie- bolagslagen kan det ske genom likvidation, konkurs, fusion och del- ning.

Vid likvidation realiseras vanligen bolagets tillgångar. Skulderna betalas och de överskjutande medlen fördelas bland aktieägarna. Ett aktiebolag kan besluta att gå i likvidation utan att det finns någon skyldighet att göra detta (frivillig likvidation). I vissa fall är bolaget emellertid skyldigt att gå i likvidation vare sig aktieägarna vill det eller inte (tvångslikvidation). Ett beslut om likvidation kan alltid fattas av bolagsstämman. Beslutet ska genast anmälas till Bolagsverk- et för registrering i aktiebolagsregistret. Verket har härefter att utse en eller flera likvidatorer.

Om det finns grund för tvångslikvidation och bolagsstämman inte beslutar om likvidation, kan ett sådant beslut fattas av rätten eller Bolagsverket (25 kap. ABL).

7.1.2.2Genomförda reformer

Tidigare handlades alla ärenden om tvångslikvidation av aktiebolag av allmän domstol. Den 1 april 1994 flyttades handläggningen av vissa ärenden om likvidation av aktiebolag till Patent- och registrerings- verket, numera Bolagsverket.2 Verket har därefter tillförts ytterligare uppgifter på likvidationsområdet såvitt gäller aktiebolag.3

1Prop. 2004/2005:85 Ny aktiebolagslag

2Prop. 1993/94:43 Överflyttning av vissa likvidationsärenden från tingsrätt till Patent- och registreringsverket

3Prop. 1994/95:67, 1999/2000:23, 1999/2000:34 och 2000/01:150 Likvidation av aktiebolag m.m.

182

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

I förarbetena till reformer som genomförts på likvidationsområdet diskuterades vilka fall av tvångslikvidation som kunde handläggas av någon annan myndighet än tingsrätt. En faktor för frågan om över- flyttning av likvidationsärenden var karaktären av det avgörande som ska beslutas.4 Om det var fråga om att slita tvister mellan olika intressenter borde domstol avgöra saken. Om det å andra sidan närmast var fråga om att konstatera förekomsten av vissa faktiska förhållanden, ansågs det att saken hellre kunde handläggas av en för- valtningsmyndighet. En annan faktor för frågan om överflyttning var behovet av muntlig handläggning.

Före reformernas genomförande prövades alla ärenden om lik- vidation av rätten vid ett sammanträde. Reformerna innebar att hand- läggningen vid Bolagsverket blev helt skriftlig. Dessutom slopades det obligatoriska sammanträdet vid rättens handläggning av de lik- vidationsärenden som inte flyttades.5 Huvudreglen är således numera att rättens handläggning är skriftlig med de undantag som följer av ärendelagen.

7.1.2.3Ärenden om tvångslikvidation som handläggs av Bolagsverket efter genomförda reformer

Beslut om tvångslikvidation fattas som ovan angetts av rätten eller Bolagsverket. Efter de reformer som genomförts prövar Bolagsverket numera enligt 25 kap. 11 § ABL följande grunder för tvångslikvida- tion.

1.Bolaget har inte på föreskrivet sätt kommit in med anmälan till Bolagsverket om sådan behörig styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor som ska finnas enligt aktiebolagslagen.

2.Bolaget har inte till Bolagsverket kommit in med årsredovisning och revisionsberättelse enligt 8 kap. 3 § första stycket årsredo- visningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, koncern- redovisning och koncernredovisningsberättelse enligt 8 kap. 16 § samma lag inom elva månader från räkenskapsårets utgång.

3.Bolaget har, efter beslut om att aktiekapitalet ska vara bestämt i kronor i stället för i euro, ett registrerat aktiekapital eller minimi- kapital som inte står i överrensstämmelse med 1 kap. 5 § ABL eller, i fråga om publika aktiebolag, 14 § ABL och bolaget har inte

4Prop. 1993/94:43 s. 10–11och prop. 2000/01:150 s. 54

5Prop. 2000/01:150 Likvidation av aktiebolag m.m., s. 54–55

183

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

inom sex månader från det att beslutet fick verkan anmält nöd- vändiga beslut om ändring av bolagsordningen och om ökning av aktiekapitalet för registrering.

4.Bolaget är, på grund av bestämmelserna i 19 kap. 6 eller 16 §§ ABL, skyldigt att minska aktiekapitalet till ett belopp som under- stiger lägsta tillåtna aktiekapital enligt 1 kap. 5 § eller, i fråga om publika aktiebolag, 14 §.

De fyra nu nämnda likvidationgrunderna kan till sin natur sägas vara formella. Den prövning som Bolagsverket gör innebär att verket kontrollerar att vissa handlingar har skickats in till verket eller att ett bolag har fattat ett visst beslut. Om så inte är fallet måste Bolags- verket besluta att bolaget ska gå i likvidation; något annat alternativ finns inte. Det är således inte frågan om några kvalificerade rättsliga överväganden i dessa fall av tvångslikvidation. Det förekommer inte heller några svåra bevisbedömningar. Själva avgörandet är således i allmänhet klart på förhand. I stället för rättsliga överväganden är det i dessa ärenden alltså fråga om att kontrollera förekomsten av vissa fakta.

Frågor om likvidation prövas av Bolagsverket självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direk- tören, en aktieägare, en borgenär, eller, i sådana fall som avses under punkten 1, någon annan vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget. Vid handläggningen av ett sådant ärende ska Bolagsverket förelägga bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig att komma in med ett skriftligt yttrande eller efter- frågade handlingar till verket inom en viss tid. Huvudregeln är att föreläggandet ska delges bolaget. Bolagsverket ska kungöra föreläg- gandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden (25 kap. 24 § ABL).

Beslut att utse likvidator fattas av Bolagsverket, utom i de fall en domstol har beslutat om likvidation (25 kap. 28 § ABL). En likvidator entledigas av Bolagsverket om verket har förordnat likvidatorn och denne själv begär att få bli entledigad (25 kap. 29 § ABL).

Bolagsverkets beslut i ärenden om likvidation överklagas till all- män domstol (31 kap. 3 § ABL). Vid handläggningen i tingsrätten av ett överklagande är ärendelagen tillämplig.

184

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

7.1.2.4Ärenden om tvångslikvidation som fortfarande handläggs av allmän domstol

Handläggningen av ett antal ärenden om tvångslikvidation av aktie- bolag har, som ovan angetts, flyttats från allmän domstol till Patent- och registreringsverket, numera Bolagsverket. Det finns emellertid ärenden om tvångslikvidation som fortfarande prövas av tingsrätten i första instans. Vid handläggningen där är ärendelagen tillämplig, men det finns också vissa regler om förfarandet i aktiebolagslagen.

Följande grunder för tvångslikvidation prövas av rätten6

1.Bolaget är likvidationsskyldigt enligt bolagsordningen (25 kap. 12 § ABL)

Frågan prövas efter anmälan av Bolagsverket eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören eller en aktieägare.

2.Bolaget är likvidationsskyldigt på grund av kapitalbrist.

När det finns skäl att anta att bolagets kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet eller när bolaget vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken visat sig sakna tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen, ska sty- relsen genast upprätta kontrollbalansräkning (25 kap. 13 § ABL). Om kontrollbalansräkningen visar att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, ska styrelsen utfärda kallelse till en bolagsstämma (första kon- trollstämma) som ska pröva om bolaget ska gå i likvidation (25 kap. 15 § ABL). Om kontrollbalansräkningen inte utvisar att det egna kapitalet uppgår till minst det registrerade aktie- kapitalet och stämman inte beslutar att bolaget ska gå i lik- vidation, ska bolagsstämman (andra bolagsstämman) inom åtta månader från den första kontrollstämman på nytt pröva frågan om likvidation (25 kap. 16 § ABL). Allmän domstol ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om andra kon- trollstämman inte har hållits i rätt tid, eller kontrollbalans- räkningen inte har granskats av revisorn eller inte utvisar att det egna kapitalet uppgår till minst de registrerade aktie- kapitalet och den andra kontrollstämman inte har beslutat om likvidation (25 kap. 17 § ABL).

6 Tingsrätten prövar även om ett bolag ska gå i likvidation på grund av missbruk av ägarinfly- tande (25 kap. 21 § ABL). Talan väcks genom ansökan om stämning och handläggs inte som ett ärende utan som ett mål.

185

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

Ansökan görs av styrelsen, styrelseledamot, den verkställande direktören, en revisor i bolaget eller en aktieägare.

3.Konkurs

Om bolaget är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns det efter konkursens avslutande tillgångar som inte omfattas av konkursen, ska rätten på ansökan av den som berörs be- sluta om likvidation (25 kap. 50 § ABL). Detsamma gäller om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl uppkommer behov av likvidationsåtgärder.

Om en konkurs avslutas med överskott eller läggs ned efter frivillig uppgörelse eller om egendomen i konkursboet åter- ställs till bolaget till följd av att ett ackord har fastställts, ska rätten i samband med att konkursen avslutas besluta att bo- laget ska gå i likvidation (25 kap. 51 § ABL).

När likvidation beslutas av rätten ska samtidigt en eller flera likvida- torer utses (25 kap. 28 § ABL). En likvidator träder i styrelsens och den verkställande direktörens ställe och har i uppdrag att genom- föra likvidationen.

7.1.2.5Närmare om ärenden om likvidation efter avslutad konkurs

Enligt gällande rätt ska ett aktiebolag anses upplöst om konkurs har ägt rum och denna har avslutats utan överskott (25 kap. 50 § ABL). Det innebär att bolaget efter konkursen saknar rättskapacitet och därmed även partshabilitet. Det kan dock efter konkursen uppdagas att det finns tillgångar som inte omfattas av konkursen. Det kan in- träffa flera år efter det att konkursen avslutades och således också flera år efter det att tingsrätten avslutade konkursärendet. I en sådan situation ska allmän domstol på ansökan av den som berörs besluta om likvidation. Bolaget kommer härigenom att kunna rättshandla rörande ifrågavarande egendom och egendomens värde skiftas till aktieägarna. Situationen bär likheter med den som föreligger vid en s.k. överskottskonkurs (25 kap. 51 § ABL). Om ett bolag har för- satts i konkurs och konkursen har avslutats med överskott, ska ju som redan nämnts allmän domstol i samband med att konkursen avslutas besluta att bolaget ska gå i likvidation.

186

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

En annan situation som kan uppstå efter en avslutad s.k. under- skottskonkurs är att talan väcks mot bolaget. Även i ett sådant fall eller om det av annat skäl uppkommer behov av likvidationsåtgärder, ska allmän domstol på ansökan av den som berörs besluta om lik- vidation (25 kap. 50 § ABL).

Ett beslut om likvidation gäller omedelbart.

7.1.2.6Ansökan om entledigande av likvidator

Om en likvidator begär att få avgå och visar skäl till det, ska likvi- datorn entledigas (25 kap. 29 § ABL). En likvidator ska också ent- ledigas om han eller hon inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget.

En likvidator entledigas av domstol eller, om likvidatorn har ut- setts av Bolagsverket och själv begär att få bli entledigad, av Bolags- verket. En ansökan om att domstol ska besluta om entledigande kan göras av Bolagsverket, likvidatorn, en aktieägare eller någon annan vars rätt är beroende av likvidationen.

Den som entledigar en likvidator ska genast utse en ny. Detta gäller dock inte om det finns någon annan likvidator och det inte kan anses nödvändigt att utse en ny likvidator i den entledigades ställe.

7.1.2.7Anmälan om att en tillgång av ringa värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden

När uppdraget som likvidator har fullgjorts, ska likvidatorn så snart som möjligt lämna slutredovisning för förvaltningen genom en för- valtningsberättelse som avser likvidationen i dess helhet (25 kap. 40 § ABL). Berättelsen ska även innehålla en redogörelse för skiftet. En revisor ska granska berättelsen och därefter lämna en revisions- berättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvida- tionen. När revisionsberättelsen har lämnats till likvidatorn ska han eller hon genast kalla aktieägarna till en bolagsstämma för gransk- ning av slutredovisningen. När likvidatorn har lagt fram slutredo- visningen, är bolaget upplöst (25 kap. 41 § ABL).

En aktieägare som inte inom fem år efter det att slutredovisning- en lades fram på bolagsstämman anmäler sig för att lyfta vad han eller hon fått vid skiftet förlorar sin andel i de skiftade tillgångarna (25 kap. 42 § ABL). Om tillgångarna är av obetydligt värde kan all-

187

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

män domstol på anmälan av likvidatorn besluta att tillgångarna ska tillfalla Allmänna arvsfonden. Detta gäller också om en sådan tillgång framkommer efter bolagets upplösning (25 kap. 44 § tredje stycket ABL). Med obetydligt värde menas att tillgångarna inte kan täcka kostnaden för en fortsatt likvidation eller att det överskjutande vär- det är så lågt att aktieägarna inte kan förväntas fästa något avseende vid det.7 Tillgångarna måste dock ha något värde och får alltså inte utgöra en belastning för Allmänna arvsfonden. Det är tillgångarnas samlade värde som avgör om likvidationen ska fortsätta eller inte och likvidatorns beslut i frågan måste avse samtliga tillgångar. Lik- vidatorn kan alltså inte välja att lämna viss tillgång till Allmänna arvsfonden för att fortsätta likvidationen såvitt gäller övriga till- gångar.

7.1.2.8Ansökan om ersättning av allmänna medel

Frågor om ersättning till likvidatorn regleras inte i aktiebolagslagen. I enlighet med allmänna principer om uppdragsavtal anses en likvi- dator ha rätt till ersättning. Likvidator är härvid att anse som bolagets uppdragstagare. Detta innebär att en likvidator har rätt till skäligt arvode för sitt arbete samt till kompensation för kostnader och ut- lägg och att ersättning enligt huvudregeln ska betalas ur bolagets tillgångar.8 Enligt förordningen (2000:306) om ersättning av allmänna medel till likvidator har dock en likvidator i vissa fall rätt till ersätt- ning av allmänna medel. Likvidatorn kan göra en ansökan om er- sättning hos den domstol som har förordnat likvidatorn.

7.1.3Ärenden om att utse ersättare för styrelseledamot

Ett aktiebolag ska ha en styrelse med en eller flera ledamöter (8 kap. 1 § ABL). Antalet styrelseledamöter eller högsta och lägsta antalet styrelseledamöter ska anges i bolagsordningen. Styrelsen svarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter.

Styrelsen ska utses av bolagsstämman. I bolagsordningen får före- skrivas att en eller flera styrelseledamöter ska utses på annat sätt. Det kan vara ändamålsenligt t.ex. i den situationen då en bank eller

7Prop. 2000/01:150 Likvidation av aktiebolag m.m., s. 114 och 115

8Prop. 2000/01:150 Likvidation av aktiebolag m.m., s. 109

188

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

någon annan som bolaget önskar samarbeta med ställer som villkor att den är representerad i bolagets styrelse.

I de fall ny styrelseledamot ska utses av stämman men så inte sker saknas möjlighet för domstol eller myndighet att utse ny styrelse- ledamot. Om det däremot är någon utomstående som, med stöd av bolagsordningen, har att utse ny styrelseledamot kan tingsrätten en- ligt 8 kap. 16 § aktiebolagslagen utse en ersättare. En ansökan härom handläggs enligt ärendelagen och kan göras av styrelseledamot, aktie- ägare, borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

En av rätten utsedd ersättare ska avgå, så snart en ny ledamot har tillsatts i vederbörlig ordning.

7.1.4Ärenden om förordnande av god man vid inlösen av minoritetsaktier

Enligt 22 kap. 1 § aktiebolagslagen har en aktieägare som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag (majoritetsaktie- ägaren) rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in återstående aktier. Den vars aktier kan lösas in har rätt att få sina aktier inlösta av majoritetsaktieägaren. I aktiebolagslagen finns bestämmelser om lösenbeloppets storlek. En tvist om huruvida det finns en rätt eller skyldighet till inlösen eller om lösenbeloppets storlek ska prövas av tre skiljemän (22 kap. 5 § ABL). I fråga om skiljemännen och för- farandet inför dem gäller i huvudsak vad som föreskrivs i lagen (1999:116) om skiljeförfarande.

Om en majoritetsaktieägare vill lösa in aktier i ett bolag och det inte kan träffas en överenskommelse om detta, ska han eller hon hos bolagets styrelse skriftligen begära att tvisten avgörs av skiljemän och uppge sin skiljeman (22 kap. 6 § ABL). Styrelsen ska genast efter det att den har mottagit en sådan begäran genom kungörelse under- rätta de aktieägare, som lösningsanspråket riktas mot om att inlösen har begärts (22 kap. 7 § ABL). I underrättelsen ska aktieägarna ges tillfälle att senast två veckor från kungörelsen skriftligen uppge sin skiljeman till bolaget. Underrättelsen ska kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer. Underrättelsen ska även sändas med brev till varje aktieägare som lösningsanspråket riktas mot och vars postadress är känd för bolaget. Om inte samtliga i aktieboken införda aktieägare, som lösnings- anspråket riktas mot, inom den tid som anges i underrättelsen har

189

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

uppgett en gemensam skiljeman, ska styrelsen hos Stockholms tings- rätt ansöka om att en god man utses (22 kap. 8 § ABL). En sådan ansökan ska prövas skyndsamt.

Den som utses till god man ska vara lämplig för uppdraget (22 kap. 9 § ABL). Den gode mannens uppgift är att utse en gemensam skiljeman för minoritetsaktieägarna och i tvisten bevaka frånvaran- de aktieägares rätt (22 kap. 10 § ABL). Den gode mannen ska snarast underrätta bolagets styrelse om valet av skiljeman.

7.1.5Aktiebolag – överväganden och förslag

7.1.5.1Uppdelningen av likvidationsärenden mellan allmän domstol och Bolagsverket

Utredningens förslag: Den nuvarande uppdelningen av likvida- tionsärenden mellan allmän domstol och Bolagsverket när det gäller aktiebolag bör i huvudsak bestå. Endast handläggningen av ärenden om likvidation efter avslutad konkurs flyttas från all- män domstol till Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där bolagets sty- relse har sitt säte.

Som framgått har aktiebolagslagens bestämmelser nyligen setts över. Den nya aktiebolagslagen trädde i kraft den 1 januari 2006. Frågan om uppdelning av likvidationsärenden mellan allmän domstol och Patent- och registreringsverket, numera Bolagsverket, har dessutom särskilt varit föremål för överväganden år 2001 i prop. 2000/01:150 Likvidation av aktiebolag m.m. Vid den översynen ansåg riksdagen att den nuvarande uppdelningen av likvidationsärenden var väl av- vägd och förordade att de ovan angivna tvångslikvidationsgrunderna även i fortsättningen skulle handläggs av allmän domstol. Beträffan- de tvångslikvidation på grund av bestämmelse i bolagsordningen ansågs att sådana likvidationsärenden i och för sig kan vara av enkel beskaffenhet, men att de borde handläggas av allmän domstol efter- som de i grund och botten handlar om tillämpning och tolkning av det civilrättsliga avtal som en bolagsordning kan sägas utgöra. Dess- utom framhölls att dessa ärenden i regel torde vara tvistiga i något avseende. I det fall likvidationsgrunden är kapitalbrist ansågs också

190

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

att sådana ärenden borde handläggas av allmän domstol eftersom olika aktieägare kan ha skilda uppfattningar om bolaget har kapital- brist eller inte, och att situationen därmed påminner om en tvist.9

Utredningen ansluter sig till den bedömning som gjorts i nämnda tidigare lagstiftningsärenden. Utredningen anser därför att det sak- nas skäl att överväga fler förändringar i dessa fall än de som redan genomförts.

Annorlunda förhåller det sig med ärenden om likvidation efter avslutad konkurs. Som utredningen redogjort för ovan ska tings- rätten på ansökan av den som berörs besluta om likvidation om det efter att en konkurs avslutats finns tillgångar som inte omfattas av konkursen.10 En sådan situation kan uppkomma t.ex. om konkurs- boet inte utnyttjat sin rätt att överta aktiebolagets talan i en pågåen- de process. Vinner aktiebolaget processen har konkursboet ingen rätt till det som tillfaller aktiebolaget på grund av processen (3 kap. 9 § konkurslagen [1987:672]). Bestämmelsen om att ett likvidations- förfarande ska inledas av allmän domstol i en sådan situation infördes i samband med översynen av likvidationsbestämmelserna år 2001/02 (se prop. 2000/01:150 s. 62). I förarbetena berördes emellertid inte frågan om det var lämpligt att Bolagsverket även handlade detta likvidationsärende. Frågan berördes inte heller i förarbetena till den nya aktiebolagslagen. I samband med att den nya aktiebolagslagen trädde i kraft infördes dock bestämmelsen om att allmän domstol ska inleda ett likvidationsförfarande om talan väcks mot bolaget eller om det av annat skäl uppkommer behov av likvidationsåtgärd.11 I för- arbetena angavs inte något skäl till varför just allmän domstol till- delades denna nya uppgift.

Efter en konkurs saknar aktiebolaget rättskapacitet. Syftet med en ansökan om likvidation efter avslutad konkurs är att ge aktie- bolaget rättskapacitet och därigenom möjlighet att rättshandla. Det kan avse rättshandlingar avseende egendom som tillhör bolaget eller möjligheten att vara part i en domstolsprocess. I ärendet är det så- ledes inte fråga om att avgöra tvister mellan olika intressenter. Det är i stället närmast fråga om att konstatera förekomsten av vissa fakta, t.ex. att det finns egendom som inte ingår i konkursboet eller att talan har väckts mot bolaget. Det torde dessutom sällan finnas be- hov av muntlig förhandling vid handläggningen av ärendet. Enligt

9Prop. 1993/94:43 Om överflyttning av vissa likvidationsärenden från tingsrätt till Patent- och registreringsverket, s. 12

10Angående vilken egendom som ingår i ett konkursbo, se 3 kap. 3 § konkurslagen (1987:672).

11Prop. 2004/05:85 Ny aktiebolagslag, s. 886

191

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

utredningens mening är ett sådant ärende av den karaktären att det är lämpligt att handläggningen flyttas från allmän domstol till Bolags- verket.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen att den nuvarande upp- delningen av likvidationsärenden mellan allmän domstol och Bolags- verket i huvudsak ska bestå. Endast handläggningen av ärenden om likvidation efter avslutad konkurs föreslås flyttas från allmän domstol till Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut i angivna ärenden bör kunna överklagas på samma sätt som de beslut verket fattar enligt den nuvarande ord- ningen, dvs. till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte (jfr 31 kap. 3 § ABL).

7.1.5.2En ansökan om entledigande av likvidator bör göras hos Bolagsverket

Utredningens förslag: Handläggningen av ärenden om entledig- ande av likvidator för aktiebolag flyttas från allmän domstol till Bolagsverket. Förslaget innebär att Bolagsverket får ensam be- hörighet att besluta om byte av likvidator.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där bolagets sty- relse har sitt säte.

Om en likvidator själv ansöker om att bli entledigad, ska i dag an- sökan prövas av den instans som har förordnat honom eller henne. Om frågan om entledigande i stället initieras av någon annan ska an- sökan prövas av allmän domstol, oavsett om det är Bolagsverket eller allmän domstol som har förordnat likvidatorn. I tidigare lagstift- ningsärende har bedömningen gjorts att denna uppdelning mellan allmän domstol och Bolagsverket bör bestå.12

Enligt utredningens mening finns det emellertid anledning att överväga om inte Bolagsverket skulle kunna överta tingsrättens hand- läggning av dessa ärenden. Det kan i och för sig tyckas naturligt att den myndighet som har förordnat en likvidator också prövar frågan om entledigande av denne. En sådan utgångspunkt framstår dock inte som ändamålsenlig i arbetet med att renodla domstolarnas verksamhet. I de fall likvidatorn själv ansöker om att bli entledigad

12 Prop. 2000/01:150 Likvidation av aktiebolag m.m., s. 60

192

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

finns det inget som hindrar att ärendet handläggs av en förvaltnings- myndighet. Det är ett rutinärende som avser rättsvård. I de fall an- sökan om entledigande görs av någon annan än likvidatorn själv kan det i och för sig vara fråga om motsättningar mellan olika aktie- ägare eller mellan likvidatorn och vissa aktieägare. Men även sådana ärenden kan inte sägas vara en typisk domstolsuppgift. Det är en fråga om att bedöma en persons lämplighet att inneha ett visst för- troendeuppdrag. En sådan bedömning kan göras minst lika bra av en förvaltningsmyndighet som av en domstol. Det bör tilläggas att en motsvarande ordning gäller i fråga om byte av god man och för- valtare enligt föräldrabalken (11 kap. 19 § FB, se avsnitt 11.3.4).

Utredningen föreslår således att handläggningen av ärenden om entledigande av likvidator ska flyttas från allmän domstol till Bolags- verket. Förslaget innebär att Bolagsverket ges ensam behörighet att besluta om entledigande av likvidator och att samtidigt utse ny så- dan, dvs. byte av likvidator.

Bolagsverkets beslut bör kunna överklagas på samma sätt som de beslut verket fattar enligt den nuvarande ordningen, dvs. till tings- rätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte (jfr 31 kap. 3 § ABL).

7.1.5.3Anmälan om att en tillgång av ringa värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden

Utredningens förslag: Handläggningen av ärenden om att en tillgång av ringa värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden flyttas från allmän domstol till Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

Om tillgångarna i ett aktiebolag i likvidation är av obetydligt värde kan tingsrätten på anmälan av likvidatorn besluta att tillgångarna ska tillfalla Allmänna arvsfonden. Innan likvidatorn kan göra en så- dan anmälan ska en auktoriserad revisor ha granskat förvaltnings- berättelsen och räkenskapshandlingarna. Revisorn ska dessutom ha lämnat en revisionsberättelse. Till stöd för sin bedömning av om den tillgång som anmälan avser kan anses vara av ringa värde, har tingsrätten således en grundlig utredning. Det torde sällan bli fråga

193

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

om några kvalificerade rättsliga överväganden. Härtill kommer att dessa ärenden sällan torde vara tvistiga. Enligt utredningens mening är ärendets karaktär sådan att det inte nödvändigtvis i första hand behöver handläggas av domstol. Dessutom är denna typ av ärende ovanlig, varför det ur effektivitetssynpunkt vore till fördel för han- teringen om den kan koncentreras till en myndighet. Som framhållits tidigare har Bolagsverket bred erfarenhet av aktiebolagsrätt i all- mänhet. Utredningen föreslår därför att handläggningen av ärenden om att en tillgång av ringa värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden flyttas från allmän domstol till Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut bör kunna överklagas. Frågan är då vilket domstolsslag som bör överpröva verkets beslut. Utredningens ut- gångspunkt är att valet av domstolsslag i första hand får styras av ärendets karaktär (se avsnitt 2.7). Ärende om att en tillgång av ringa värda ska tillfalla Allmänna arvsfonden är till sin karaktär sådan att det kan sägas tillhöra både de allmänna domstolarnas och förvalt- ningsdomstolarnas verksamhetsområde. Frågor om likvidation tillhör emellertid de allmänna domstolarnas rättsområde. Enligt utredningen mening är det ur effektivitetssynpunkt en fördel att ett ärende med anknytning till ett visst rättsområde överprövas av den domstol som i allmänhet hanterar frågor som hör till det rättsområdet. Utred- ningen föreslår därför att beslut av Bolagsverket i ärenden om att en tillgång av ringa värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden ska kunna överklagas till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

7.1.5.4Likvidator bör ansöka om ersättning av allmänna medel hos Bolagsverket

Utredningens förslag: Handläggningen av ärenden om ersätt- ning av allmänna medel till likvidator, som har förordnats av all- män domstol, flyttas från allmän domstol till Bolagsverket.

I aktiebolagslagen (2005:551) införs en bestämmelse om att likvidator har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt, om inte uppdraget kan betalas på annat sätt.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän dom- stol. Behörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

194

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

En likvidator anses i enlighet med allmänna principer om uppdrags- avtal ha rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg i anledning av uppdraget. Ersättningen ska i första hand tas från bo- lagets tillgångar. I vissa fall har dock likvidatorn rätt till ersättning av allmänna medel, t.ex. om bolaget i likvidation har försatts i kon- kurs. Ersättning för den tidsåtgång som bedöms rimlig beslutas med utgångspunkt i den av regeringen fastställda s.k. timkostnadsnormen.

Enligt förordningen (2000:306) om ersättning av allmänna medel till likvidator ska – på ansökan – den domstol som förordnat lik- vidatorn besluta om ersättning. I de fall Bolagsverket har förordnat likvidatorn är det verket som ska besluta om ersättning. Bolags- verkets behörighet att besluta om ersättning får anses framgå av verkets regleringsbrev och av 3 § andra stycket förordningen (2004:368) med instruktion för Bolagsverket. I förordningen anges att verket prövar frågor om ersättning till likvidatorer. Någon ut- trycklig bestämmelse om att en likvidator som har förordnats av Bolagsverket ska ansöka om ersättning hos verket finns inte.

I dag är handläggningen av ärenden om ersättning till likvidatorer alltså uppdelad mellan allmän domstol och Bolagsverket. Uppdel- ningen är endast beroende av vilken myndighet som har förordnat likvidatorn. Detta framstår inte som ändamålsenligt. I ärende om ersättning av allmänna medel är det dessutom inte fråga om en intressekonflikt mellan två parter. Det förekommer vidare i princip aldrig muntliga inslag vid handläggningen. Ärendet har således den typiska karaktären av frivillig rättsvård som i fortsättningen inte bör handläggas av domstol.

Bolagsverket har kompetens och erfarenhet av att handlägga ersättningsärenden. Det är dessutom fråga om ett begränsat antal ärenden varje år, varför det vore till fördel för rättstillämpningen om ärendena kunde handläggas centralt. Enligt utredningens mening bör handläggningen av ärenden om ersättning till likvidator koncentreras till Bolagsverket. Utredningen föreslår således att handläggningen av ärenden om ersättning av allmänna medel till likvidator, som har förordnats av allmän domstol, flyttas från allmän domstol till Bolags- verket.

Bolagsverkets handläggning av ersättningsärenden regleras av för- valtningslagen, vilket även kommer att bli fallet för de ärenden som utredningen föreslår ska flyttas till verket. Det innebär att verkets beslut i ersättningsfrågor enligt 22 a § FL kommer att få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Frågan är då om det är lämpligt att

195

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

överprövning sker vid sådan domstol eller om det är lämpligare att överprövningen ske vid allmän domstol.

Ersättningsärenden tillhör i sig både förvaltningsdomstolarnas och de allmänna domstolarnas verksamhetsområde. Frågor om likvida- tion tillhör dock de allmänna domstolarnas rättsområde. Som ut- redningen tagit ställning för tidigare är det att föredra att ett ärende med anknytning till ett visst rättsområde överprövas av den domstol som i allmänhet hanterar frågor som hör till det rättsområdet. Ut- redningen föreslår därför att ett beslut av Bolagsverket om ersättning av allmänna medel till likvidator ska överklagas till allmän domstol.

Nästa fråga blir då hur forumregeln för överklagande bör ut- formas. Enligt den nuvarande ordningen överklagas Bolagsverkets beslut i andra frågor som rör likvidation till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte (31 kap. 3 § ABL). Utredningen anser att det ligger ett värde i att motsvarande ordning gäller för överklaganden av ersättningsbeslut. En sådan ordning innebär näm- ligen att enhetliga regler kommer att gälla för alla överklagade beslut i frågor som rör eller har anknytning till likvidation. Således föreslår utredningen att ett beslut av Bolagsverket om ersättning av all- männa medel till likvidator ska överklagas till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

Som framgått ovan regleras frågan om ersättning till likvidator inte i lag. Om ett beslut av en förvaltningsmyndighet ska kunna över- klagas hos en domstol, ska i lag tas in föreskrifter om detta (11 kap. 4 § RF). Sådana bestämmelser får alltså inte tas in i förordning. Det finns visserligen, som ovan angetts, en allmän bestämmelse i 22 a § FL om att ett beslut av förvaltningsmyndighet får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Utredningens förslag är emellertid att beslutet ska överklagas till allmän domstol. Det måste därför införas en särskild föreskrift i aktiebolagslagen om att ersättningsbeslut ska överklagas till tingsrätten. Enligt utredningens mening bör det för tydlighetens skull samtidigt införas en bestämmelse i aktiebolags- lagen om att en likvidator har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt, om inte ersättningen kan betalas på annat sätt.

196

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

7.1.5.5En ansökan om att utse ersättare för styrelseledamot bör göras hos Bolagsverket

Utredningens förslag: Handläggningen av ärenden om att utse ersättare för styrelseledamot flyttas från allmän domstol till Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän dom- stol. Behörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

Om en styrelseledamot som enligt bolagsordningen ska utses på annat sätt än genom val av bolagsstämman inte har utsetts, ska tings- rätten enligt den nu gällande ordningen på ansökan utse en ersättare. Handläggningen vid tingsrätten av ett sådant ärende är av enkelt slag. Det handlar visserligen om att tolka det civilrättsliga avtal som en bolagsordning kan sägas utgöra, men i denna situation torde det sällan bli fråga om några större tolkningsproblem eller kvalificerade rättsliga överväganden. Handläggningen vid tingsrätten är skriftlig och går i stort sett ut på att kontrollera förekomsten av vissa fak- tiska förhållanden och i allmänhet råder inte tvist i något avseende. Enligt utredningens mening är ärendets karaktär sådan att en över- flyttning från tingsrätten till en förvaltningsmyndighet är välmoti- verad.

Bolagsverket har bred erfarenhet av aktiebolagsrätt i allmänhet. Dessutom handlägger verket ett stort antal likvidationsärenden. Ut- redningen anser därför att Bolagsverket bör överta tingsrättens upp- gift att utse ersättare för styrelseledamot.

I linje med utredningens tidigare ställningstaganden och förslag bör Bolagsverkets beslut kunna överklagas till allmän domstol. Be- hörig domstol att pröva ett överklagande bör vara tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt säte.

197

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

7.1.5.6En ansökan om förordnande av god man vid inlösen av minoritetsaktier bör göras hos Bolagsverket

Utredningens förslag: Handläggningen av ärenden om förord- nande av god man vid inlösen av minoritetsaktier flyttas från Stockholms tingsrätt till Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara Stockholms tingsrätt.

Som utredningen redogjort för ovan finns det i aktiebolagslagen bestämmelser om inlösen av minoritetsaktier. En aktieägare som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag (majori- tetsaktieägaren) har rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in återstående aktier. Om parterna inte kan träffa en överenskom- melse om t.ex. lösenbeloppets storlek ska tvisten avgörs av skilje- män. Vid valet av skiljemän ska aktiebolagets styrelse bereda samt- liga i aktieboken införda minoritetsaktieägare tillfälle att inom viss tid uppge sin skiljeman till bolaget. Om aktieägarna inte kan kom- ma överens om en gemensam skiljeman ska styrelsen ansöka hos Stockholms tingsrätt om att en god man utses (22 kap. 8 § ABL). Den gode mannens uppgift är bl.a. att utse en gemensam skiljeman för minoritetsaktieägarna.

I ärenden om förordande av god man vid inlösen av minoritets- aktier är det inte någon kvalificerad rättslig prövning som rätten ska göra. Ett beslut om förordnande av god man saknar dessutom inslag av tvistlösning. Det är i stället fråga om att bedöma en persons lämplighet att inneha ett visst uppdrag. Ärendets karaktär är sådan att det är lämpligt att handläggningen flyttas till en förvaltnings- myndighet. Bolagsverket hanterar många bolagsrättsliga frågor och framstår som en naturlig mottagare av ärendet. Härigenom uppnås även en samlad reglering av ärendena. Utredningen föreslår därför att handläggningen av ärenden om förordnande av god man vid in- lösen av minoritetsaktier ska flyttas från Stockholms tingsrätt till Bolagsverket.

Härefter uppkommer frågan vilken domstol som bör ges behörig- het att överpröva Bolagsverkets beslut. Enligt den nuvarande ord- ningen är Stockholms tingsrätt ensam behörig att i första instans handlägga ärenden om förordnande av god man. Den forumregel in- fördes i samband med att den nya aktiebolagslagen trädde i kraft den 1 januari 2006. Tidigare var behörig domstol tingsrätten i den ort

198

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

där styrelsen hade sitt säte (14 kap. 32 § i 1975 års aktiebolagsslag). Reformen att frågor om förordnande av god man alltid ska prövas av Stockholms tingsrätt infördes för att förbättra förutsättningarna för en snabb och effektiv hantering.13 Av samma skäl bör överpröv- ningen av Bolagsverkets beslut koncentreras till Stockholms tingsrätt. Utredningen föreslår således att Stockholms tingsrätt får exklusiv behörighet att överpröva Bolagsverkets beslut i ärenden om för- ordnande av god man vid inlösen av minoritetsaktier.

7.2Ekonomiska föreningar

7.2.1Kort om ekonomiska föreningar

Syftet med en ekonomisk förening är att främja medlemmarnas eko- nomiska intressen. En ekonomisk förening registreras hos Bolags- verket. I och med registreringen blir föreningen en juridisk person. Bestämmelser om ekonomiska föreningar finns i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar (LEF). Dessutom finns bestämmelser om särskilda slag av ekonomiska föreningar i bostadsrättslagen (1991:614), lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt och lagen (1975:471) om sambruksföreningar.

7.2.2Ärenden om likvidation av ekonomiska föreningar

7.2.2.1Allmänt om likvidation

I vissa situationer kan eller ska en ekonomisk förening upplösas genom likvidation. Likvidationen innebär att föreningen upplöses genom försäljning av tillgångarna, betalning av skulderna och ut- skiftning av överskottet till föreningsmedlemmarna och förlags- andelsinnehavarna.14

Likvidation är antingen frivillig eller sådan som ska ske enligt föreskrift i LEF (tvångslikvidation).

Frivillig likvidation kan när som helst beslutas av föreningsstäm- man (11 kap. 1 § LEF). Beslutet ska genast anmälas till Bolagsverket, som utan dröjsmål ska utse en eller flera likvidatorer (11 kap. 6 b § andra stycket 2 LEF).

13Prop. 2004/05:85 Ny aktiebolagslag, s. 460

14En förlagsandelsinnehavare är någon som utan att vara medlem i föreningen har tillskjutit medel till föreningen (se 5 kap. 1 § LEF).

199

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

Ett beslut om tvångslikvidation fattas av rätten eller Bolags- verket.

Likvidationsbestämmelserna i LEF är även tillämpliga på bostads- rättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruks- föreningar.

7.2.2.2Genomförda reformer

I förarbetena till reformerna om överflyttning av vissa likvidations- ärenden beträffande aktiebolag behandlades även frågan huruvida ärenden om likvidation av ekonomiska föreningar, bostadsrätts- föreningar och sambruksföreningar borde flyttas till Patent- och registreringsverket. Vid tiden för den första reformen år 1993 hade emellertid Patent- och registreringsverket ännu inte helt tagit över registreringsansvaret för föreningarna. Med hänsyn till att vissa av de ärenden om likvidation av föreningar som tingsrätten handlade hade nära anknytning till föreningsregistret avvaktade man med att flytta över dessa ärenden tills verket helt hade tagit över ansvaret för föreningsregistret. Handläggningen av vissa ärenden om likvidation av ekonomiska föreningar flyttades därför till Patent- och registre- ringsverket först år 2004.

De riktlinjer som slogs fast för uppdelningen av likvidations- ärenden mellan domstol och Patent- och registreringsverket på aktie- bolagsrättens område var vägledande för de reformer som genom- fördes beträffande ekonomiska föreningar. I förarbetena angavs följande.15

… om det är fråga om att avgöra tvister mellan olika intressenter, bör ärendena handläggas i domstol. Om det å andra sidan närmast är fråga om att konstatera förekomsten av faktiska förhållanden, bör saken hand- läggas av Patent- och registreringsverket. Även behovet av muntlig handläggning bör beaktas. Om det krävs inslag av muntlighet, är det ett skäl att behålla domstolsprövning (se prop. 1993/94:43 s. 11).

15 Prop. 2002/03:147 Överflyttning av vissa ärenden till Patent- och registreringsverket, s. 25

200

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

7.2.2.3Ärenden om tvångslikvidation som handläggs av Bolagsverket efter genomförda reformer

Beslut om tvångslikvidation fattas av rätten eller Bolagsverket. Efter genomförda reformer beslutar verket att en förening ska gå i likvida- tion i de fall föreningen till verket inte har anmält behörig styrelse, verkställande direktör eller särskild delgivningsmottagare (11 kap. 4 a § LEF).

I ett ärende om likvidation ska Bolagsverket förelägga föreningen samt föreningsmedlemmar och borgenärer som vill yttra sig i ären- det att komma in med ett skriftligt yttrande eller efterfrågade hand- lingar till myndigheten inom en viss tid. Huvudregeln är att före- läggandet ska delges föreningen. Bolagsverket ska låta kungöra före- läggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före utgången av den utsatta tiden (11 kap. 6 § LEF).

Beslut att utse likvidator fattas av Bolagsverket, utom i de fall en domstol har beslutat om likvidation (11 kap. 6 b § LEF). En likvi- dator entledigas av Bolagsverket om verket har förordnat likvidatorn och denne själv begär att få bli entledigad (11 kap. 6 c § LEF).

Bolagsverkets beslut i ärenden om likvidation överklagas till tings- rätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte (15 kap. 7 § LEF). Vid handläggningen i tingsrätten av ett överklagande är ärendelagen tillämplig.

7.2.2.4Ärenden om tvångslikvidation som fortfarande handläggs av allmän domstol

Som ovan angetts beslutar Bolagsverket numera att en ekonomisk förening ska gå i likvidation i de situationer föreningen till verket inte har anmält behörig styrelse, verkställande direktör eller särskild del- givningsmottagare. I övriga situationer som anges i föreningslagen beslutar tingsrätten om likvidation. Vid handläggningen i tingsrätten är ärendelagen tillämplig.

Följande grunder för tvångslikvidation prövas av allmän domstol.

1.För lågt antal medlemmar (11 kap. 3 § LEF).

Har antalet medlemmar gått ned under det lägsta antal som föreskrivs i 2 kap. 1 § LEF (minst tre stycken), ska styrelsen snarast möjligt till stämman hänskjuta frågan om föreningen ska gå i likvidation. Om antalet medlemmar inte ökar inom viss tid eller stämman beslutar att föreningen ska gå i likvida-

201

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

tion, ska styrelsen ansöka hos rätten om att föreningen ska försättas i likvidation. Sådan ansökan kan göras även av sty- relseledamot, verkställande direktör, revisor, föreningsmed- lem eller innehavare av förlagsandel.

2.Likvidationsskyldighet föreligger enligt stadgarna (11 kap. 4 § LEF).

Stadgarna kan ibland innehålla någon bestämmelse om lik- vidationsskyldighet, t.ex. att föreningen ska gå i likvidation vid en viss tidpunkt eller när en viss händelse inträffar.

3.Konkurs (11 kap. 19 § LEF).

Om det efter konkursens avslutande finns tillgångar som inte omfattas av konkursen ska rätten, på ansökan av den som berörs, besluta om likvidation (11 kap. 19 § första stycket LEF).

Om en konkurs avslutats med överskott eller läggs ned efter frivillig uppgörelse eller om egendomen i konkursboet åter- ställs till föreningen till följd av att ackord har fastställts, ska rätten i samband med att konkursen avslutas besluta att för- eningen ska gå i likvidation. Föreningen upplöses automatiskt endast om konkursen avslutas utan överskott (11 kap. 19 § första stycket LEF).

4.Verksamheten bedrivs på inte avsett vis (11 kap. 4 § 2 LEF).

Föreningen ska gå i likvidation om verksamheten bedrivs på ett sätt som uppenbarligen inte motsvarar de förutsättningar under vilka registrering skett. Avsikten med bestämmelsen är att upprätthålla gränsen mellan aktiebolag och ekonomisk förening. Beslut om likvidation får dock inte fattas enbart på den grunden att stadgarna anses olämpliga eller oriktigt av- fattade. För ett ingripande fordras att föreningens verksamhet bedrivs på ett sådant sätt att föreningen uppenbarligen inte borde ha registrerats.

5.Föreningen är en s.k. medlemsfrämjande förening (1 kap. 1 § tredje stycket LEF) och dess tillgångar enligt balansräkningen för när- mast föregående räkenskapsår till övervägande del består av annat än andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna (11 kap. 4 § 3 LEF).

202

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

7.2.2.5Ansökan om entledigande av likvidator

Om en likvidator begär att få avgå och visar skäl till det, ska lik- vidatorn entledigas (11 kap. 6 c § LEF). En likvidator ska också ent- ledigas om han eller hon inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas från uppdraget.

En likvidator entledigas av domstol, eller om likvidatorn har ut- setts av Bolagsverket och själv begär att få bli entledigad, av Bolags- verket. En ansökan om att domstol ska besluta om entledigande kan göras av Bolagsverket, likvidatorn, en föreningsmedlem eller någon annan vars rätt är beroende av likvidationen.

Motsvarande bestämmelser gäller för likvidator enligt aktiebolags- lagen (se avsnitt 7.1.2.6).

7.2.2.6Anmälan om att en tillgång av ringa värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden

När likvidatorn har fullgjort sitt uppdrag, ska han eller hon så snart det kan ske avge en slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberättelse som avser likvidationen i dess helhet (11 kap. 14 § LEF). Berättelsen ska även innehålla en redogörelse för skiftet. Till berättelsen ska fogas redovisningshandlingar för hela likvida- tionstiden. Berättelsen och redovisningshandlingarna ska avlämnas till en revisor. Denne ska inom en månad därefter avge en revisions- berättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvida- tionen. När likvidatorn har lagt fram slutredovisningen, är föreningen upplöst (11 kap. 15 § LEF).

De föreningsmedlemmar eller innehavare av förlagsandelar som vill klandra skiftet ska väcka talan mot föreningen senast tre måna- der efter det att slutredovisning lades fram på föreningsstämman (11 kap. 13 § LEF). Om en medlem eller innehavare av en förlags- andel inte inom fem år efter det att slutredovisning lades fram på föreningsstämman har anmält sig för att lyfta vad han eller hon er- hållit vid skiftet, har denne förlorat sin rätt till detta. Om medlen är ringa i förhållande till de skiftade tillgångarna, kan rätten på anmälan

203

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

av likvidatorn förordna att medlen ska tillfalla Allmänna arvsfonden. I annat fall ska likvidationen fortsätta.

Motsvarande bestämmelser gäller för slutredovisning och skifte enligt aktiebolagslagen (jfr avsnitt 7.1.2.7).

7.2.2.7Ersättning till likvidator

Frågor om ersättning till likvidatorn regleras inte i föreningslagen. En likvidator anses dock, som redan nämnts, i enlighet med allmänna principer om uppdragsavtal ha rätt till ersättning för arbete och utlägg (se avsnitt 7.1.2.8). Ersättningen ska betalas ur den ekonomiska för- eningens tillgångar. I förordningen (2000:306) om ersättning av all- männa medel till likvidator finns bestämmelser om att en likvidator i vissa fall har rätt till ersättning av allmänna medel. Rätten till er- sättning enligt den förordningen gäller emellertid endast likvidator för aktiebolag. Det saknas bestämmelser om ersättning av allmänna medel till likvidator för ekonomisk förening.

7.2.3Ekonomiska föreningar – överväganden och förslag

7.2.3.1Uppdelningen av likvidationsärenden mellan allmän domstol och Bolagsverket

Utredningens förslag: Den nuvarande uppdelningen av likvida- tionsärenden mellan allmän domstol och Bolagsverket när det gäller ekonomiska föreningar bör i huvudsak bestå. Endast hand- läggningen av ärenden om likvidation efter avslutad konkurs flyttas från allmän domstol till Bolagsverket. I anslutning härtill införs en bestämmelse i lagen (1987:667) om ekonomiska för- eningar om möjlighet för Bolagsverket att besluta om likvidation efter avslutad konkurs om talan väcks mot föreningen eller det av annat skäl uppkommer behov av likvidationsåtgärd.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte.

204

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

I samband med att handläggningen av vissa ärenden om likvidation av ekonomiska föreningar flyttades över till Patent- och registrerings- verket tog riksdagen ställning till att de ovan angivna likvidations- grunderna även i fortsättningen borde prövas av allmän domstol.16

Riksdagen ansåg sålunda att allmän domstol även i framtiden borde besluta att en förening ska gå i likvidation om antalet förenings- medlemmar går ned under tre. I denna situation ansågs det kunna vara tvist mellan sökanden och föreningen om det faktiska antalet medlemmar. Vidare ansågs det att allmän domstol borde pröva om en förening ska gå i likvidation därför att likvidationsskyldighet före- ligger enligt stadgarna. I denna situation menade man att det var fråga om att tolka och tillämpa det civilrättsliga avtal som stadgarna kan sägas utgöra. Dessutom ansågs det att dessa ärenden som regel torde var tvistiga i något avseende. Slutligen slogs fast att allmän domstol borde pröva om likvidationsskyldighet föreligger då fråga uppkommit om att föreningens verksamhet drivs på ett sätt som inte motsvarar de förutsättningar under vilken registrering skett eller där- för att föreningen är en s.k. medlemsfrämjande förening och dess till- gångar enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskaps- år till övervägande del består av annat än andelar i den eller de andra ekonomiska föreningarna. Dessa ärenden ansågs som regel vara tvistiga. Det framhölls också att det kunde bli tal om att åberopa omfattande utredning i dessa ärenden.

Utredningen gör ingen annan bedömning än den som gjorts i det tidigare lagstiftningsärendet. Utredningen anser därför att det för närvarande i dessa delar inte finns skäl att överväga fler föränd- ringar än de som redan genomförts.

Däremot anser utredningen att handläggningen av ärenden om likvidation efter avslutad konkurs bör flyttas från allmän domstol till Bolagsverket. I denna del hänvisar utredningen till de skäl som anförts i fråga om motsvarande ärenden beträffande aktiebolag (se avsnitt 7.1.5.1).

Som framgått ska – vad gäller aktiebolag – beslut om likvidation fattas inte bara om det efter konkursens avslutande finns tillgångar utan även om talan väcks mot bolaget eller det av annat skäl upp- kommer behov av likvidationsåtgärd (se 25 kap. 50 ABL). Bestäm- melsen härom infördes i samband med att den nya aktiebolagslagen trädde i kraft i syfte att ge upplösta konkursbolag möjlighet att rätt- handla i nämnda situationer.17 Ekonomiska föreningar som är upp-

16Prop. 2002/03:147 Överflyttning av vissa ärenden till Patent- och registreringsverket, s. 25

17Se prop. 2004/05:85 Ny aktiebolagslag, s. 886

205

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

lösta genom konkurs har samma behov av att rättshandla. Det bör därför i föreningslagen införas en motsvarande bestämmelse.

Bolagsverkets beslut bör kunna överklagas på motsvarande sätt som gäller för de beslut verket fattar enligt den nuvarande ordningen, dvs. till tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte (jfr 15 kap. 7 § LEF).

7.2.3.2En ansökan om entledigande av likvidator bör göras hos Bolagsverket

Utredningens förslag: Handläggningen av ärenden om entledi- gande av likvidator för ekonomisk förening flyttas från allmän domstol till Bolagsverket. Förslaget innebär att Bolagsverket får ensam behörighet att besluta om byte av likvidator.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte.

I samband med reformerna 2004 beträffande ekonomiska föreningar behandlades även frågan om handläggningen av en ansökan om ent- ledigande av likvidator, som initieras av någon annan än likvidatorn själv, borde flyttas till Bolagsverket. Slutsatsen blev att ansökan borde prövas av domstol, oavsett vem som har förordnat likvidatorn. En hänvisning gjordes till motiven bakom aktiebolagslagens bestäm- melser om entledigande av likvidator.18

När det gäller detta ärende gör utredningen samma bedömning som i fråga om entledigande av likvidator för aktiebolag (se av- snitt 7.1.5.2). Utredningen föreslår därför att handläggningen av ärenden om entledigande av likvidator för ekonomiska föreningar ska flyttas från allmän domstol till Bolagsverket. På motsvarande sätt som för aktiebolag innebär förslaget att Bolagsverket ges ensam behörighet att besluta om entledigande av likvidator och att sam- tidigt utse ny sådan, dvs. byte av likvidator.

Bolagsverkets beslut bör även i detta falla kunna överklagas på motsvarande sätt som gäller för de beslut verket fattar enligt den nuvarande ordningen, dvs. till tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte (jfr 15 kap. 7 § LEF).

18 Prop. 2002/03:147 Överflyttning av vissa ärenden till Patent- och registreringsverket, s. 30 och prop. 2000/01:150 Likvidation av aktiebolag m.m., s. 60

206

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

7.2.3.3Anmälan om att en tillgång av ringa värde ska tillfalla Allmänna arvsfonden

Utredningens förslag: Handläggningen av ärenden om att en tillgång av ringa värde i en ekonomisk förening i likvidation ska tillfalla Allmänna arvsfonden flyttas från allmän domstol till Bolags- verket.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte.

Om tillgångarna i en ekonomisk förening i likvidation är av obetyd- ligt värde kan tingsrätten på anmälan av likvidatorn besluta att till- gångarna ska tillfalla Allmänna arvsfonden. Motsvarande bestäm- melse finns i aktiebolagslagen.

Också när det gäller detta ärende gör utredningen samma bedöm- ning som i fråga om aktiebolag (se avsnitt 7.1.5.3). Utredningen föreslår därför att handläggningen flyttas från allmän domstol till Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut bör också i detta fall kunna överklagas till tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte (jfr 15 kap. 7 LEF).

7.2.3.4Ersättning till likvidator

Utredningens förslag: I lagen (1987:667) om ekonomiska för- eningar införs en bestämmelse om att likvidator har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt, om inte uppdraget kan betalas på annat sätt.

En ansökan om ersättning av allmänna medel till likvidator ska prövas av Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte.

207

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

eningens tillgångar. Det saknas emellertid uttryckliga bestämmelser om att likvidator har rätt till ersättning av allmänna medel om för- eningen saknar tillgångar till att betala uppdraget. Av Bolagsverkets regleringsbrev och instruktion får visserligen anses framgå att verket är behörigt att besluta om ersättning till likvidator. Det bör dock på samma sätt som föreslagits i fråga om aktiebolagslagen införas en uttrycklig bestämmelse i föreningslagen om att likvidator har rätt till ersättning av allmänna medel, om uppdraget inte kan betalas på annat sätt (se avsnitt 7.1.5.4). En ansökan om sådan ersättning bör prövas av Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut bör, av samma skäl som angetts för mot- svarande beslut beträffande aktiebolag, överklagas till tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte.

7.3Handelsbolag och enkla bolag m.m.

7.3.1Kort om handelsbolag och enkla bolag

Ett handelsbolag föreligger, om två eller flera har avtalat att gemen- samt utöva näringsverksamhet i bolag och bolaget har förts in i handelsregistret. Ett kommanditbolag är ett handelsbolag i vilket en eller flera bolagsmän har förbehållit sig att inte svara för bolagets förbindelser med mera än han eller hon har satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget. Ett enkelt bolag föreligger, om två eller flera har avtalat att utöva verksamhet i bolag utan att det är ett handelsbolag. Ett handelsbolag, men inte ett enkelt bolag, kan förvärva rättigheter och skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myn- digheter. Bestämmelser om handelsbolag och enkla bolag finns i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag (handelsbolags- lagen).

7.3.2Ärenden om att förordna likvidator för handelsbolag och enkla bolag

Handelsbolag och enkla bolag ska i vissa situationer gå i likvidation. En sådan situation är om bolagsavtalet har slutits på obestämd tid och en bolagsman säger upp avtalet. En annan sådan situation är om en bolagsman väsentligt åsidosätter sina skyldigheter enligt bolags-

208

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

avtalet och någon annan bolagsman begär att bolaget ska gå i likvi- dation.

En domstol kan inte besluta att ett handelsbolag eller enkelt bolag ska gå i likvidation. Det är endast en bolagsman som kan fatta ett sådant beslut. Om ett bolag har gått i likvidation, kan domstolen dock på ansökan av en bolagsman förordna att likvidationen ska verkställas av en eller flera likvidatorer som domstolen utser (2 kap. 37 § och 4 kap. 7 § andra stycket handelsbolagslagen). En förutsätt- ning för att en domstol ska få utse likvidator är att det är sannolikt att likvidationen oskäligt uppehålls eller annars utförs på ett sådant sätt att en bolagsmans rätt därigenom äventyras. En likvidator kan när som helst entledigas av rätten (2 kap. 38 § andra stycket handels- bolagslagen).

Under en likvidation ska alla förvaltningsåtgärder vidtas av bolags- männen i förening, om inte något annat har avtalats eller särskild likvidator har förordnats. När bolaget har gått i likvidation, ska bo- lagets egendom i den mån det behövs för likvidationen så snart det kan ske förvandlas till pengar genom försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt. Bolagets rörelse får fortsättas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda ska få skälig tid för att skaffa ny anställning. Om inte något annat har avtalats mellan bolagsmännen, får tillgångarna inte skiftas innan alla kända skulder har blivit betalda eller behövliga medel har avsatts för sådan betalning.

7.3.3Kort om europeiska ekonomiska intressegrupperingar

Bestämmelser om europeiska ekonomiska intressegrupperingar finns i rådets förordning (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om euro- peiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG). I lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (LEEIG) finns be- stämmelser som kompletterar rådets förordning.19

En europeisk ekonomisk intressegruppering (intressegruppering) kan närmast liknas vid ett handelsbolag som verkar över nations- gränserna. En intressegruppering kännetecknas nämligen av att den inte behöver ha något eget kapital och av att medlemmarna är obe- gränsat solidariskt ansvariga för intressegrupperingens skulder. Dessa egenskaper har en intressegruppering gemensamt med ett svenskt handelsbolag. Medlemmarna ska vara minst två fysiska eller juridiska

19 Prop. 1994/95:68 Europeiska Ekonomiska Intressegrupperingar (EEIG)

209

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

personer som själva i olika medlemsländer bedriver ekonomisk verk- samhet. Det är inte associationens utan medlemmarnas ekonomiska verksamhet som ska underlättas och främjas. Detta krav har en intressegruppering gemensamt med en svensk ekonomisk förening.

Den som är i konkurs får inte vara medlem i en intressegruppering som har sitt säte i Sverige (1 § LEEIG). Detsamma gäller den som har näringsförbud. Den som är medlem i en intressegruppering med säte i Sverige och som försätts i konkurs eller som åläggs närings- förbud ska omedelbart utträda ur intressegrupperingen (2 § LEEIG).

Bolagsverket är registreringsmyndighet för intressegrupperingar (11 § LEEIG). Bolagsverket ska föra ett register (EEIG-registret) över sådana intressegrupperingar som har sitt säte i Sverige och för dem som inte har sitt säte här men väl ett huvud- eller avdelnings- kontor i Sverige.

7.3.4Ärenden om likvidation av europeiska ekonomiska intressegrupperingar

I fråga om likvidation av intressegrupperingar som har sitt säte i Sverige tillämpas reglerna om likvidation av handelsbolag (6 § LEEIG).

En intressegruppering ska i vissa fall upplösas genom tvångs- likvidation om den åsidosätter allmänna intressen. Så är fallet om intressegrupperingen inte har en till registret anmäld företagsledare eller om grupperingen saknar annat organ som ska finnas enligt av- talet om att bilda intressegrupperingen (7 § LEEIG). Detsamma gäller om det finns medlem i en gruppering som är försatt i kon- kurs eller har näringsförbud. En ansökan om tvångslikvidation görs av Bolagsverket till allmän domstol. Vid tingsrätten handläggs an- sökan enligt ärendelagen. Före likvidationsbeslutet ska intresse- grupperingen ha förelagts att inom viss tid vidta den åtgärd som behövs för att undgå likvidation.

210

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

7.3.5Handelsbolag och enkla bolag m.m. – överväganden

7.3.5.1Allmän domstol bör förordna likvidator för handelsbolag och enkla bolag

Utredningens bedömning: Allmän domstol bör även i fortsätt- ningen handlägga ärenden om förordnande och entledigande av likvidator för handelsbolag och enkla bolag.

I samband med att handläggningen av vissa ärenden om likvidation av ekonomiska föreningar flyttades till Patent- och registrerings- verket tog riksdagen ställning för att allmän domstol bör handlägga frågor om att utse likvidator för handelsbolag och enkla bolag.20 Som skäl härför angavs att en begäran om att likvidator ska utses många gånger är föranledd av någon form av motsättning mellan olika bolagsmän eller mellan likvidatorn och vissa bolagsmän.

Som utredningen redogjort för ovan handlägger Bolagsverket en- ligt den nuvarande ordningen – med några få undantag – ärenden om förordnande och entledigande av likvidator för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Utredningen har dessutom föreslagit att Bolagsverket ska ta över handläggningen av samtliga ärenden om byte av likvidator för dessa juridiska personer. Frågan är då om det är lämpligt att Bolagsverket även tar över ärenden om förordnande av likvidator för handelsbolag och enkla bolag. Utredningen kan därvid konstatera att det föreligger avgörande skillnader mellan det ärendet och ärenden om förordnande och entledigande av likvidator för aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Ett beslut om att förordna likvidator för ett aktiebolag eller en ekonomisk förening fattas alltid i samband med att tingsrätten eller Bolagsverket beslutar att bolaget eller föreningen ska gå i likvida- tion. Så är inte fallet vid likvidation av enkla bolag och handels- bolag. En myndighet kan nämligen aldrig besluta att ett sådant bolag ska gå i likvidation. Det är endast en bolagsman som är behörig att fatta det beslutet. När det sedan gäller förordnande av likvidator aktualiseras frågan vid domstol först efter särskild ansökan av en bolagsman. Bakgrunden till ansökan är vanligtvis att det föreligger en konflikt mellan bolagsmännen. Exempel på motsättningar kan vara att de är oeniga om vilka förvaltningsåtgärder som ska vidtas under likvidationen eller hur tillgångarna i boet ska skiftas. Rätten

20 Prop. 2002/03:147 Överflyttning av vissa ärenden till Patent- och registreringsverket, s. 31

211

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

kan då – efter ansökan – förordna en likvidator om det är sannolikt att likvidationen oskäligt uppehålls eller annars utförs på sådant sätt att en bolagsmans rätt därigenom äventyras. Den prövning som rätten ska göra i ärendet innebär i sin tur att det kan finnas behov av att höra bolagsmännen vid en muntlig förhandling och att frågor om bevisvärdering kan bli aktuella.

Med hänsyn till att detta ärende till sin karaktär vanligtvis är tvistigt och då det vid prövningen regelmässigt kan finnas behov av muntlig förhandling och att värdera bevisning gör utredningen samma bedömning som gjorts i det tidigare lagstiftningsärendet. Utredningen anser således att det inte finns någon anledning att göra några förändringar för detta ärende.

7.3.5.2Ärenden om tvångslikvidation av europeiska ekonomiska intresseföreningar

Utredningens bedömningen: Ärenden om tvångslikvidation av europeiska ekonomiska intresseföreningar bör även i fortsätt- ningen handläggas av allmän domstol.

Lagen om europeiska ekonomiska intressegrupperingar bygger som framgått på en EEG-förordning. Genom Sveriges medlemskap i EU gäller den förordningen som lag i Sverige. Enligt EEG-förordningen ska tvångslikvidation av intressegrupperingar beslutas av domstol. Det utgör hinder för att flytta handläggningen av ärendet till för- valtningsmyndighet. Allmän domstol bör således även i fortsätt- ningen handlägga ärenden om tvångslikvidation av europeiska eko- nomiska intresseföreningar.

7.4Stiftelser

7.4.1Kort om stiftelser

Stiftelselagen trädde i kraft den 1 januari 1996. Enligt lagen bildas en stiftelse genom att egendom enligt förordnande av en eller flera stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig för- mögenhet för ett bestämt ändamål. En stiftelse kan också bildas genom att en eller flera stiftare förordnar att pengar, som inflyter efter ett upprop av dem, som en självständig förmögenhet ska främja

212

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

ett bestämt och varaktigt ändamål, och någon åtar sig att ta emot pengarna för förvaltning i enlighet med förordnandet (insamlings- stiftelse). Dessutom kan stiftelser bildas genom förordnande i kollektivavtal (kollektivavtalsstiftelse) eller åtgärd för grundande av pensionsstiftelse eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. För sistnämnda stiftelse gäller endast lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

En stiftelse kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

För en stiftelses förpliktelser svarar endast stiftelsens tillgångar. För att den som ingår en förbindelse med en stiftelse som utövar näringsverksamhet rättsligt sett ska ha ett skydd som nära ansluter till det som finns när man rättshandlar med ”vanliga” företag, finns i stiftelselagen bestämmelser om att stiftelser av ifrågavarande slag ska ha ordnad bokföring, upprätta offentlig årsredovisning och ha kvalificerad revision. Eftersom stiftelsens företrädare inte har något personligt ansvar för stiftelsens förpliktelser finns också skadestånds- bestämmelser för ledamöter i styrelsen och för stiftelsens förvaltare. Det finns även regler om likvidationsskyldighet för stiftelser.

Tillsynsmyndighet för en stiftelse med egen förvaltning är läns- styrelsen i det län där stiftelsens styrelse har sitt säte, eller om säte inte är bestämt, där förvaltningen huvudsakligen utövas (9 kap. 1 § stiftelselagen). I myndighetens tillsynsuppgift ingår kontroll, ingri- pande och service.

Enligt stiftelselagen ska en stiftelse vara registrerad om den enligt bokföringslagen (1999:1078) är skyldig att upprätta årsredovisning, eller om det följer av de av stiftaren i stiftelseförordnandet med- delade föreskrifterna (10 kap. 1 § stiftelselagen). Registreringen har endast firmarättsliga verkningar. Registreringsmyndighet för en stif- telse är den länsstyrelse som ska vara tillsynsmyndighet för stiftelsen. Ett stiftelseregister ska föras hos länsstyrelsen.

Stiftelselagen har nyligen varit föremål för en översyn i departe- mentspromemorian Vissa frågor i stiftelselagen, m.m. (Ds 2007:7). I promemorian föreslås bl.a. att alla stiftelser ska vara registrerade och tilldelas organisationsnummer. Vidare föreslås att tillsynen ska koncentreras till sex till åtta länsstyrelser. Förslagen bereds för när- varande inom Justitiedepartementet.

213

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

7.4.2Ärenden om likvidation av stiftelser

Enligt stiftelselagen (1994:1220) handlägger tingsrätten i första instans ärenden om likvidation av stiftelser. Vid handläggningen i tingsrätten är ärendelagen tillämplig, men det finns också vissa regler om för- farandet i stiftelselagen.

Bestämmelser om skyldighet för de stiftelser som ägnar sig åt näringsverksamhet att gå i likvidation finns i 7 kap. stiftelselagen. Det övergripande syftet med bestämmelserna om likvidation är att de ska utgöra ett skydd för borgenärer som ingår avtal med stiftel- ser som utövar näringsverksamhet. Reglerna om likvidation har ut- formats i nära överensstämmelse med bestämmelserna om likvidation för aktiebolag.21

En stiftelse som utövar näringsverksamhet ska gå i likvidation om värdet av stiftelsens tillgångar är lägre än summan av dess skulder. Likvidationen innebär att stiftelsen upplöses genom att tillgångarna säljs och skulderna betalas. Uppkommer överskott ska det användas till det ändamål som stiftelsens medel är avsedda för eller ett ända- mål som så nära som möjligt motsvarar detta. Om det inte är möjligt att använda tillgångarna på detta sätt ska de överlämnas till Allmänna arvsfonden.

Så snart det finns skäl att anta att värdet av stiftelsens tillgångar understiger summan av dess skulder ska styrelsen eller förvaltaren upprätta en särskild balansräkning. Om balansräkningen visar att värdet av tillgångarna understiger summan av skulderna, ska styrel- sen eller förvaltaren ansöka hos tingsrätten om att stiftelsen ska för- sättas i likvidation (7 kap. 1 § stiftelselagen). Ansökan får göras även av styrelseledamot eller revisor.

Skyldighet att upprätta särskild balansräkning finns även om stiftelsen vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken befunnits sakna utmätningsbara tillgångar.

På motsvarande sätt som för aktiebolag och ekonomiska för- eningar ska en stiftelse som utövar näringsverksamhet och som är försatt i konkurs gå i likvidation om konkursen avslutas med över- skott (7 kap. 16 § stiftelselagen). För en stiftelse ska dock beslutet om likvidation i första hand fattas av styrelsen eller förvaltaren och inte, som för aktiebolag och ekonomiska föreningar, av domstol. Beslutet ska fattas inom en månad från det att konkursen avslutades. I annat fall ska tingsrätten besluta om att stiftelsen ska gå i likvi- dation (7 kap. 17 § stiftelselagen).

21 Prop. 1993/94:9 Stiftelser, s. 185

214

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

7.4.2.1Handläggningen vid tingsrätten

Ärenden om likvidation avgörs alltid efter sammanträde. Avskriv- ning efter återkallelse kan dock beslutas på handlingarna.

När ansökan om likvidation gjorts hos rätten ska rätten utfärda kallelse. Stiftelsen och borgenärer som vill yttra sig i ärendet ska kallas att på en bestämd dag inställa sig inför rätten, då frågan om skyldighet för stiftelsen att gå i likvidation ska prövas. Kallelsen ska delges stiftelsen om det kan ske med användande av andra delgiv- ningsformer än kungörelsedelgivning (7 kap. 5 § stiftelselagen). Något absolut krav på delgivning för ärendets vidare handläggning före- skrivs inte. Borgenärer som vill yttra sig i ärendet underrättas om sammanträdet genom att kallelsen kungörs i Post- och Inrikes Tid- ningar. Kungörelse ska ske minst två och högst fyra månader före inställelsedagen.

Som angetts ovan förutsätter ett beslut om likvidation att värdet av stiftelsens tillgångar understiger summan av dess skulder. Om det under ärendets handläggning i tingsrätten styrks att en balansräkning utvisar att stiftelsen har tillgångar till ett värde som överstiger summan av skulderna och att balansräkningen har blivit granskad av revisor och godkänd av länsstyrelsen, ska beslut om likvidation inte med- delas (7 kap. 4 § stiftelselagen). I ett sådant fall får ärendet skrivas av efter återkallelse eller beslut meddelas att ansökan lämnas utan bifall.

Enligt 27 § ärendelagen ska rättens beslut grundas på det som handlingarna innehåller och det som i övrigt har framkommit i ären- det. Det innebär att rätten får grunda sitt avgörande på såväl det som kommit fram vid sammanträdet som det som framgår av hand- lingarna. Det är alltså möjligt att beakta att likvidationsgrunden undanröjts efter sammanträdet, men innan beslut meddelas.

Beslutar rätten att stiftelsen ska gå i likvidation ska den sam- tidigt utse en eller flera likvidatorer.

Om sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt för expeditioner i ärendet har denne rätt till ersättning av stiftelsens medel (7 kap. 6 § stiftelselagen). Beslut om ersättning fattas av rätten.

215

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

7.4.3Stiftelser – överväganden och förslag

7.4.3.1Ärenden om likvidation av stiftelser bör handläggas av Bolagsverket

Utredningens förslag: Handläggningen av ärenden om likvida- tion av stiftelser, som aktualiseras på grund av brist på tillgångar i stiftelsen, ska flyttas från allmän domstol till Bolagsverket.

Om en stiftelse försätts i konkurs och konkursen avslutas med överskott, ska rätten – i stället för som nu stiftelsen själv – i samband med att den fastställer utdelning i konkursen besluta att stiftelsen ska gå i likvidation.

Som utredningen redogjort för ovan handlägger tingsrätten i första instans ärenden om likvidation av aktiebolag när likvidationsgrunden är kapitalbrist. Vid den relativt nyligen genomförda översynen av aktiebolagslagens likvidationsbestämmelser gjordes bedömningen att det inte var lämpligt att flytta den prövningen till Bolagsverket. Skälet härtill var att det i dessa situationer, åtminstone i vissa fall, kunde finnas skilda uppfattningar hos aktieägare om bolaget hade kapitalbrist eller inte, och att situationen därmed påminde om en tvist. Utredningen har, som framgått tidigare (se avsnitt 7.1.5.1), inte funnit skäl att göra någon annan bedömning i denna del.

Ansökan om likvidation av en stiftelse kan göras av styrelsen, förvaltaren, styrelseledamot eller revisor. Det är fråga om mycket sällsynta situationer. De som är behöriga att ansöka har inte, såsom aktieägare har i ett aktiebolag, egna ekonomiska intressen i stiftel- sen. Det torde sällan vara fråga om tvistiga situationer. Prövningen av en ansökan om likvidation är inte heller så rättsligt kvalificerad att prövningen nödvändigtvis i första hand bör ligga på domstol. Enligt utredningens mening är ärendets karaktär sådan att en överflyttning av handläggningen från tingsrätten till en förvaltningsmyndighet är lämplig i och för sig. Härtill kommer att det finns hög juridisk kom- petens inom vissa förvaltningsmyndigheter. Som utredningen anfört tidigare kan det till och med vara så att erfarenheten av och kun- skapen inom ett rättsområde hos en del myndigheter generellt sett är större än i domstolarna. Ur rättssäkerhetssynpunkt behöver det således inte vara en nackdel att handläggningen flyttas från allmän domstol till förvaltningsmyndighet.

216

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

Det finns emellertid skäl som i viss mån talar mot att handlägg- ningen av ärendet flyttas till en förvaltningsmyndighet. En över- flyttning innebär nämligen att två olika myndigheter kommer att vara behöriga att pröva likvidationsgrunden kapitalbrist. I fråga om aktiebolag kommer det att vara allmän domstol och i fråga om stiftel- ser en förvaltningsmyndighet. Konsekvensen av en sådan reform blir att systematiken i aktiebolagslagen och stiftelselagen inte stämmer överens. Det kan framstå som inkonsekvent. Inom ramen för det reformarbetet som pågår med att renodla domstolarnas verksamhet anser utredningen dock att det är en olägenhet som rimligen får godtas.

Frågan är då vilken förvaltningsmyndighet som bör överta hand- läggningen av dessa likvidationsärenden. Bolagsverket handlägger numera ett flertal ärenden om likvidation av aktiebolag och ekono- miska föreningar. Det kan därför framstå som naturligt att verket övertar handläggningen även av dessa likvidationsärenden. Å andra sidan kan det tyckas vara lämpligt att registreringsmyndigheten, läns- styrelsen, övertar ärendet. En av anledningarna till att ärenden om likvidation av aktiebolag och ekonomiska föreningar flyttades till Bolagsverket, var att vissa av dessa ärenden har nära anknytning till bolags- och föreningsregistret. Det gäller t.ex. ärenden om att ett aktiebolag eller en förening ska gå i likvidation därför att de inte har gett in en anmälan till registret om behörig styrelse. Den likvida- tionsgrund (tillgångsbrist) som nu är i fråga har emellertid ingen anknytning till stiftelseregistret. Mot den bakgrunden framstår det därför inte som en lämpligare ordning att länsstyrelsen övertar hand- läggningen av ärendena jämfört med att Bolagsverket gör det. Bolags- verket har – jämfört med länsstyrelsen – relativt lång erfarenhet av att handlägga ärenden om likvidation. Inom verket finns bred kom- petens inom det bolagsrättsliga området. Som utredningen redogjort för tidigare (se avsnitt 4.2) har verket dessutom stor erfarenhet av att granska årsredovisningar. Härtill kommer att verket har personal med jurist- respektive revisorskompetens. Inom Bolagsverket finns således den kompetens som krävs för att handlägga denna typ av ärende. Utredningen anser därför att Bolagsverket bör handlägga ärenden om likvidation av stiftelser som aktualiseras på grund av brist på tillgångar i stiftelsen.

Enligt den nuvarande ordningen har, som nyss framgått, läns- styrelsen ansvaret för stiftelseregistret. En fråga som utredningen har uppmärksammat är om denna ordning bör bestå eller om det finns skäl som talar för att hanteringen av stiftelseregistret bör

217

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

flyttas till någon annan myndighet. Bolagsverket har i dag ansvaret för bolags- och föreningsregistret. Ur samordningssynpunkt vore det därför en klar fördel om Bolagsverket tog över ansvaret för stiftelseregistret. Med hänsyn till att stiftelselagen nyligen har varit föremål för en översyn och att frågan saknar egentlig betydelse för utredningens förslag avstår dock utredningen från att överväga frågan ytterligare.

Enligt de nuvarande bestämmelserna i stiftelselagen ska, om en stiftelse är försatt i konkurs och denna avslutas med överskott, sty- relsen eller förvaltaren inom en månad från det att konkursen av- slutades besluta att stiftelsen ska gå i likvidation. Om det inte fattas ett sådant beslut inom föreskriven tid, ska tingsrätten besluta att stiftelsen ska gå i likvidation (7 kap. 17 § stiftelselagen). Enligt utred- ningens mening bör förfarandet i samband med överskottskonkurs förenklas på motsvarande sätt som tidigare har skett på aktiebolags- och föreningsrättens område. Tingsrätten bör alltså i anslutning till att den fastställer utdelning i konkursen också besluta om likvida- tion.22

7.4.3.2Handläggningsfrågor

Utredningens förslag: I ärenden om likvidation av stiftelser som Bolagsverket handlägger ska verket ge stiftelsen och borgenärer tillfälle att yttra sig samt kungöra ett s.k. likvidationsföreläggan- de i Post- och Inrikes Tidningar.

De nuvarande bestämmelserna om sökandens rätt till ersätt- ning för vissa kostnader tas bort.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän dom- stol. Behörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där stiftelsens styrelse har sitt säte.

De likvidationsärenden som utredningen föreslår ska flyttas till Bo- lagsverket kommer, i den mån inga särskilda förfaranderegler införs, att handläggas enligt förvaltningslagen. Med hänsyn till skyddet för borgenärerna anser utredningen att de nuvarande reglerna för hand- läggningen bör gälla för verkets handläggning. Handläggningen bör dock vara skriftlig. Det bör alltså i stiftelselagen införas bestäm-

22 Jfr prop. 2000/01:150 Likvidation av aktiebolag m.m., s. 63-64, och prop. 2002/03:147 Överflyttning av vissa ärenden till Patent- och registreringsverket, s. 23 och 26

218

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

melser om att verket ska förelägga stiftelsen och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande till verket inom viss tid. Föreläggandet bör kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

Frågor om likvidation tillhör de allmänna domstolarnas rätts- område. Som utredningen tagit ställning för tidigare är det lämpligast att ett ärende med anknytning till ett visst rättsområde överprövas av den domstol som i allmänhet hanterar frågor som hör till det rätts- området. Bolagsverkets beslut i ärenden om likvidation av stiftelse bör därför kunna överklagas till tingsrätten. Behörig domstol bör vara tingsrätten i den ort där stiftelsens styrelse har sitt säte.

Enligt 7 kap. 6 § stiftelselagen har sökanden i ett likvidations- ärende under vissa förutsättningar rätt till ersättning av stiftelsens medel för de kostnader som han eller hon har haft för delgivning, kungörelse och expeditioner i ärendet. Några sådana kostnader kan numera inte uppkomma för sökanden annat än i mycket speciella fall. Bestämmelsen har därmed i stort sett förlorat sin praktiska be- tydelse. Motsvarande bestämmelser fanns tidigare i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar men togs bort i samband med den senaste översynen av likvidationsbestämmelserna i dessa lagar.23 Utredningen anser därför att ersättningsbestämmelserna i stiftelse- lagen också bör tas bort.

7.4.3.3Ersättning till likvidator

Utredningens förslag: I stiftelselagen (1994:1220) införs en bestämmelse om att likvidator har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt, om inte uppdraget kan betalas på annat sätt.

En ansökan om ersättning av allmänna medel till likvidator ska prövas av Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut ska kunna överklagas till allmän domstol. Behörig domstol ska vara tingsrätten i den ort där stiftelsens styrelse har sitt säte.

23 Prop. 2000/01:150 Likvidation av aktiebolag m.m., s. 54 f, och prop. 2002/03:147 Över- flyttning av vissa ärenden till Patent- och registreringsverket, s. 28 f.

219

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

En likvidator anses, som redan nämnts, i enlighet med allmänna prin- ciper om uppdragsavtal ha rätt till skälig ersättning för arbete, tids- spillan och utlägg i anledning av uppdraget. Ersättningen ska i första hand tas från stiftelsens tillgångar. Det saknas emellertid uttryckliga bestämmelser om att likvidator har rätt till ersättning av allmänna medel om stiftelsen saknar tillgångar till att betala uppdraget. Det bör därför på samma sätt som föreslagits beträffande aktiebolags- lagen och föreningslagen, införas en uttryckliga bestämmelse i stif- telselagen om att likvidator har rätt till ersättning av allmänna medel, om uppdraget inte kan betalas på annat sätt (se avsnitt 7.1.5.4 och 7.2.3.4). En ansökan om sådan ersättning bör prövas av Bolagsverket.

Bolagsverkets beslut bör, av samma skäl som angetts för mot- svarande beslut beträffande aktiebolag och ekonomiska föreningar, överklagas till tingsrätten i den ort där föreningens styrelse har sitt säte.

7.5Finansiella företag och försäkringsföretag

7.5.1Kort om finansiella företag och försäkringsföretag

För vissa aktiebolag och ekonomiska föreningar finns det särskilda regler och särskild tillsyn. Det gäller företag som sysslar med finan- siell verksamhet eller försäkringsverksamhet. Bestämmelser om så- dana företag och föreningar finns i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (BFL), lagen (1995:1570) om medlemsbanker, sparbankslagen (1987:619), lagen (1991:981) om värdepappersrörel- se och lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF), försäkringsrörelselagen (1982:713) (FRL) samt lagen (1972:262) om understödsföreningar. Lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet kommer från och med den 1 november 2007 att ersättas av lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (LVPM).24

24 Prop. 2006/07:115 Ny lag om värdepappersmarknaden

220

SOU 2007:65

Associationsrättsliga ärenden

Bank- och finansieringsrörelse

I lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse finns bestäm- melser om bankrörelser och finansieringsrörelser. Dessa får som regel bara drivas efter tillstånd av Finansinspektionen eller, i vissa fall, av regeringen (2 kap. 1 § BFL). I lagen används samlingsbegrep- pet kreditinstitut för bank, kreditmarknadsbolag och kreditmark- nadsföreningar (1 kap. 5 § BFL).

En bankrörelse definieras i lagen som en rörelse i vilken det ingår betalningsförmedling via generella betalsystem, och mottagande av medel som efter uppsägning är tillgängliga för fordringsägaren inom högst 30 dagar (1 kap. 3 § BFL). En finansieringsrörelse definieras som en rörelse i vilken det ingår näringsverksamhet som har till ända- mål att ta emot återbetalningspliktiga medel från allmänheten, direkt eller indirekt via ett företag med vilket det finns ett nära samband, och lämna kredit, ställa garanti för kredit eller i finansieringssyfte förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande (leasing) (1 kap. 4 § BFL).

Finansinspektionen har tillsynen över kreditinstitut (13 kap. 2 § BFL). Inspektionen har dessutom tillsyn över och bevakar att kre- ditinstitutets ägare och ledning uppfyller vissa lämplighetskrav. Registreringsmyndighet för kreditinstitut är Bolagsverket (13 kap. 1 § BFL).

För medlemsbanker och sparbanker finns särskilda bestämmel- ser i lagen (1995:1570) om medlemsbanker och sparbankslagen (1987:619). I fråga om bl.a. tillstånd att driva bankrörelse gäller dock bank- och finansieringsrörelselagen.

En medlemsbank är en ekonomisk förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att driva bankverksamhet i vilken medlemmarna deltar genom att använda bankens tjänster som insättare eller på annat sätt.

En sparbank har till ändamål att, utan rätt för dess stiftare eller andra att få del av den vinst som kan uppkomma i rörelsen, främja sparsamhet genom att driva bankverksamhet i enlighet med de be- stämmelser som meddelas i sparbankslagen och lagen om bank- och finansieringsrörelse. En sparbanks rörelse ska avse främst ett visst verksamhetsområde.

221

Associationsrättsliga ärenden

SOU 2007:65

Värdepappersrörelse samt börs- och clearingverksamhet

I lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden finns bestämmelser om värdepappersrörelse samt börs- och clearingverksamhet. Med värdepappersrörelse avses verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksam- het (1 kap. 5 § LVPM). Börs definieras i lagen som ett svenskt aktie- bolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva en eller flera reglerade marknader. Med clearingverksamhet avses fortlöpande verksamhet som bl.a. består i att på clearingdelta- garnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta.

För att driva värdepappersrörelse eller för att som börs driva en reglerad marknad krävs som regel tillstånd av Finansinspektionen (2 kap. 1 § och 12 kap. 1 § LVPM). Detsamma gäller för att yrkes- mässigt få driva clearingverksamhet.

Finansinspektionen har tillsyn över värdepappersinstitut, börser, clearingorganisationer och sådana utländska företag som har till- stånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige. (23 kap. 1 § LVPM).

Fondverksamhet

I lagen (2004:46) om investeringsfonder finns bestämmelser om fond- verksamhet. Med fondverksamhet avses förvaltning av en investe- ringsfond, försäljning och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administrativa åtgärder (1 kap 1 § LIF).

Fondverksamhet får bara drivas med stöd av lagen om investe- ringsfonder (1 kap. 3 § LIF). För att ett svenskt aktiebolag (fond- bolag) ska få driva fondverksamhet krävs tillstånd av Finansinspek- tionen (1 kap. 4 § LIF). Ett förvaltningsbolag eller fondföretag som hör hemma inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får under vissa förutsättningar driva fondverksamhet i Sverige om de har tillstånd i sitt hemland att driva sådan verksamhet och Finansinspektionen fått en underrättelse om tillståndet (1 kap. 6– 7 §§ LIF). En förutsättning för att ett bolag ska beviljas tillstånd är att det finns registrerat i aktiebolagsregistret eller europabolags- registret (2 kap. 6 § LIF).

222

Äktenskapsregistret skall vara	Äktenskapsregistret ska vara
anordnat så, att de uppgifter som	anordnat så, att de uppgifter som
har sänts in från domstolarna lätt	ska antecknas i registret lätt kan
kan återfinnas.	återfinnas.

för att undersöka förekomsten	rum inom två månader efter
av ogräs.	fristens utgång för att under-
	söka förekomsten av ogräs.

utan att han eller hon har haft	eller hon har haft tillfälle att
tillfälle att yttra sig i ärendet.	yttra sig i ärendet.
Ansökan enligt 10 § om att	Ansökan enligt 10 § om att
återkalla ett förordnande får göras	återkalla ett förordnande får göras
av barnets vårdnadshavare eller	av barnets vårdnadshavare.
av åklagaren.
Domstolen får också självmant
ta upp frågor om byte och entledi-
gande av företrädare samt åter-
kallelse av förordnande.