LÄNDER 25 AV STUDIE JÄMFÖRANDE EN – REPRESENTATIONSEFFEKTER OCH VALSYSTEM I RAPPORT
2007:40 SOU
VALSYSTEM OCH
REPRESENTATIONS-
EFFEKTER
– EN JÄMFÖRANDE STUDIE AV 25 LÄNDER
Lars Davidsson
Grundlagsutredningen
SOU 2007:40
Valsystem
och representationseffekter
En jämförande studie av 25 länder
Grundlagsutredningens rapport I
Stockholm 2007
SOU 2007:40
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax:
Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003.
– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss
Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice
Tryckt av Edita Sverige AB
Stockholm 2007
ISBN
ISSN
Förord
Grundlagsutredningens uppgift är att göra en samlad översyn av regeringsformen. De övergripande målen för utredningens arbete är att stärka och fördjupa den svenska folkstyrelsen, att öka medborgarnas förtroende för demokratins funktionssätt och att höja valdeltagandet. Utredningen behandlar bl.a. frågor om valsystemet, folkomröstningar, förhållandet mellan riksdagen och regeringen samt domstolarnas roll i det konstitutionella systemet.
Lars Davidsson har på uppdrag av Grundlagsutredningen utarbetat en översikt av valsystemen i 25 länder. I uppdraget har bl.a. ingått att redovisa vad som skiljer ländernas olika valsystem åt och hur dessa skillnader påverkar exempelvis partisystem, valdeltagande och könsrepresentation. Uppdraget redovisas i denna rapport. De bedömningar och förslag som presenteras i rapporten är författarens egna. Grundlagsutredningens ledamöter har inte prövat och tagit ställning till innehållet i rapporten.
Stockholm i maj 2007
Anders Eka
Kanslichef och huvudsekreterare
Innehåll
| 1 | Inledning..................................................................... | 7 |
| 2 | Parlamentens kammarsystem och storlek...................... | 11 |
| 3 | Valperiod och upplösningsrätt...................................... | 13 |
| 4 | Valsystem.................................................................. | 15 |
| 4.1 | Majoritetsvalsystem ................................................................. | 15 |
| 4.2 | Proportionella system.............................................................. | 17 |
| 4.3 | Blandade system....................................................................... | 22 |
| 4.4 | Inslaget av personval................................................................ | 24 |
| 5 | Effekter av valsystem .................................................. | 27 |
| 5.1 | Disproportionalitet och partisystem ...................................... | 27 |
| 5.2 | Valdeltagande ........................................................................... | 35 |
| 5.3 | Könsrepresentation.................................................................. | 37 |
| 6 | Representation på överstatlig och subnationell nivå ....... | 39 |
| 6.1 | Valsystem till Europaparlamentet........................................... | 39 |
6.2Representationsskillnader mellan Europaval och
| nationella val............................................................................. | 40 |
| 6.3 Sambandet mellan val på nationell och subnationell nivå...... | 42 |
5
Innehåll
| 7 | Reformer och reformdiskussioner ................................. | 45 |
| 8 | Sverige i ett internationellt perspektiv........................... | 49 |
| Referenser......................................................................... | 53 | |
| Bilaga 1 | ||
| Tabeller och figurer .......................................................................... | 57 | |
| Bilaga 2 | ||
| Reformer och reformdiskussioner .................................................. | 79 | |
6
1 Inledning
Den år 2004 tillsatta Grundlagsutredningen gavs ett mycket brett mandat när det gällde att se över det svenska valsystemet. I direktiven (dir. 2004:196) sägs att ”i uppdraget ingår [...] att göra en utvärdering och översyn av hela valsystemet [...]”. Till de aspekter som särskilt framhålls som intressanta när det gäller valet till riksdagen hör valkretsindelningen, personvalsinslaget, utjämningsmandaten, fyraprocentspärren samt riksdagens storlek. Eventuella förändringars effekter på valdeltagande och möjligheterna att bilda regering efter val nämns som centrala att ha i åtanke. Den gemensamma valdagen för de allmänna valen och det låga valdeltagandet vid valen till
Denna rapport, som utförts på Grundlagsutredningens uppdrag, syftar till att med hjälp av en bred länderjämförelse ge en provkarta på alternativa utformningar av valsystem. De punkter som framhålls i utredningsdirektiven kommer att behandlas, liksom ytterligare några aspekter av valsystem till nationella parlament. Rapporten tar avstamp i ett likartat arbete, (Ds Ju 1986:1)
Valsystem i 20 länder. En översikt, som sammanställdes för Folkstyrelsekommitténs räkning av utredningssekreteraren, docent Magnus Isberg. Avsikten är att för den intresserade möjliggöra en jämförelse över tid.
Vid urvalet av länder att studera har utgångspunkten därför varit att underlätta jämförelser med den tidigare rapporten. Således ingår samtliga 20 länder som studerades i Ds Ju 1986:1 även i denna rapport, nämligen:
•Australien
•Belgien
•Danmark
•Finland
•Frankrike
7
Inledning
•Irland
•Island
•Israel
•Italien
•Japan
•Kanada
•Nederländerna
•Norge
•Nya Zeeland
•Schweiz
•Storbritannien
•Sverige
•Tyskland
•USA
•Österrike
I den tidigare rapporten sägs att dessa länder valdes för att utgöra goda jämförelseobjekt i förhållande till Sverige i fråga om
1) hög ekonomisk och social utveckling, 2) obruten tradition av fria
val och flerpartisystem sedan andra världskriget, 3) befolkning på minst ett par miljoner (Ds Ju 1986:1, s. 7).
Den våg av demokratisering som svepte över Europa under 1980- och
•Litauen
•Polen
•Portugal
•Spanien
•Ungern
Portugal och Spanien är naturliga kompletteringar i kraft av att vara etablerade demokratier och
8
Lars Davidsson
fantasirikedom och förändringsbenägenhet som präglat valet av politiska institutioner i allmänhet och valsystem i synnerhet bland de forna kommunistländerna.
Uppgifterna i rapporten bygger på olika typer av källor. Som huvudkälla till beskrivningen av de nationella valsystemen har ländernas konstitutioner och vallagar samt officiella uppgifter på de nationella parlamentens hemsidor använts. Två databaser har använts som primära komplementkällor: PARLINE som sammanställs av den Interparlamentariska unionen
Rapporten inleds i avsnitt 2 med en beskrivning av de nationella parlamentens kammarsystem och deras mandatmässiga storlek. I avsnitt 3 studeras valperiodernas längd och under vilka förutsättningar regeringen och andra aktörer kan upplösa parlamentet i förväg. Därefter beskrivs i avsnitt 4 de vanligaste familjerna av valsystem och valsystemen i de 25 länderna presenteras. Avsnitt 5 diskuterar effekter av valsystem på valdeltagande, disproportionalitet och partisystem, och könsrepresentation. I avsnitt 6 jämförs valsystemen på nationell nivå med systemen för val till Europaparlamentet. I detta sammanhang diskuteras också förhållandet mellan val på nationell och subnationell nivå och representationen av subnationella enheter i det nationella parlamentet. Reformdiskussioner på valsystemsområdet i de studerade länderna under de senaste decennierna diskuteras i avsnitt 7. I det avslutande avsnitt 8 sätts det svenska valsystemet in i ett internationellt perspektiv.
Tabeller och figurer har placerats i bilaga 1.
9
2Parlamentens kammarsystem och storlek
Om huruvida det nationella parlamentet skall delas upp i en eller två kammare är ett grundläggande konstitutionellt val för alla stater. Av de 25 länder som studeras i denna rapport har hela 15 stycken valt ett tvåkammarparlament. Det är en betydligt högre andel än världsgenomsnittet på ca 37 procent (Davidsson 2004, 18). Det innebär att det i själva verket är 40 parlamentskammare som utgör huvudobjektet i studien, eftersom kamrarna i tvåkammarsystem oftast tillsätts enligt skilda principer. I generella diskussioner används beteckningarna underhus respektive överhus om de två kamrarna. Underhusen kännetecknas av att de svarar för den nationella folkrepresentationen och alltid är direktvalda, ungefärligen enligt principen en medborgare – en röst. Överhusen tillsätts inte alltid genom direkta val och har ofta en annan huvudsaklig representationsgrund än nationen (exempelvis delstaterna i federala stater).
I tabell 1 presenteras några grundläggande data om dessa 40 kammare. Ur kolumnen valsätt kan utläsas vilken typ av valsystem som används vid tillsättningen av respektive kammare. I de flesta europeiska länder, inklusive Sverige, tillsätts parlamentskamrarna med ett proportionellt valsystem. Frankrike och Storbritannien är klassiska exempel på länder som i stället tillsätter sina underhus enligt majoritetsvalsystem. Sex av länderna i urvalet använder blandade valsystem.
Men för sju av kamrarna anges att de inte är direktvalda. I ytterligare tre kammare är majoriteten, men inte alla ledamöterna direktvalda. Av naturliga skäl är dessa kammare av mindre intresse för en studie av valsystem, varför de kommer att spela en undanskymd roll i resten av rapporten. Tabell 2 ger emellertid en översiktlig bild hur och av vem ledamöterna i de kammare som inte är direktvalda (helt eller delvis) tillsätts.
11
Parlamentens kammarsystem och storlek
Parlamentskamrarna i länderurvalet består i genomsnitt av ca 260 direktvalda ledamöter. Vanligt är att underhusen i tvåkammarparlament är större än överhusen och att enkammarparlament har fler ledamöter än underhus men färre än underhus och överhus tillsammans. Den svenska riksdagens 349 ledamöter placerar den en god bit över genomsnittet.
Parlamentets storlek bör emellertid sättas i relation till hur många medborgare, eller snarare röstberättigade, det är tänkt att representera. Folkrika länder har generellt större parlament än mindre folkrika länder. För att studera detta anges i tabell 1 antalet röstberättigade samt antalet röstberättigade per direktvald ledamot. Variationsbredden är stor i länderurvalet. I det isländska Alltinget representerar varje ledamot bara i genomsnitt 3 300 röstberättigade. I skalans andra ände återfinns den amerikanska Senaten, där varje senator i genomsnitt representerar drygt 2 miljoner röstberättigade. Medianstorleken är 68 400 röstberättigade per ledamot, som det brittiska Underhuset har. Sverige har, med bara ca 19 300 röstberättigade per riksdagsledamot, den fjärde största parlamentskammaren i förhållande till storleken på valmanskåren. Även övriga nordiska länder har kammare som är bland de största i urvalet, relativt antalet röstberättigade.
12
3 Valperiod och upplösningsrätt
En sista nödvändig bakgrundsinformation innan diskussionen om valsystem tar vid är frågan om hur ofta val hålls till de studerade kamrarna och möjligheten för regeringen eller andra aktörer att korta valperiodens längd genom att upplösa kammaren i förtid och utlysa nyval.
Om man undantar de brittiska och kanadensiska överhusen, där ledamöterna i princip tillsätts på livstid, visar tabell 3 att den ordinarie valperiodens längd varierar mellan två och sex år i länderurvalet. Riksdagens mandatperiod förlängdes från och med 1994 från tre till fyra år och är därmed lika lång som den stora majoriteten av övriga parlament i urvalet. Fyra överhus – det australiensiska, det franska1, det japanska och det amerikanska – har en mandatperiod på 6 år. Dessa kammare är också de enda i urvalet i vilka ledamöterna byts ut med släpning, dvs. alla ledamöter byts inte ut samtidigt, utan i kohorter med jämna mellanrum.2 Syftet med släpning är att tillfälliga rörelser i opinionen inte skall få fullt genomslag.
Men i många av länderna i urvalet förekommer att parlamentens valperioder blir kortare än den formella längden, då någon politisk aktör – oftast regeringen – upplöst parlamentet i förtid. Alla länder i urvalet utom USA och Schweiz är parlamentariska demokratier, vilket definieras som att deras regeringar är politiskt ansvariga inför och därmed kan avsättas av deras parlament (i enkammarsystem) respektive underhus (i tvåkammarsystem).3 Regeringens rätt att – ofta formellt via statschefen – upplösa parlamentet är en viktig balanserande maktfaktor i de flesta parlamentariska system.
1Den franska Senatens mandatperiod kortades från och med 2003 från nio till sex år.
2I praktiken förekommer också släpning i de tyska och österrikiska överhusen eftersom de tillsätts på basis av valresultaten till ländernas delstatsparlament som inte hålls vid samma tidpunkt i alla delstater. Mandatperiodernas längd varierar från delstat till delstat.
3Italien är ett undantag i så måtto att den italienska regeringen är politiskt ansvarig inför och således kan avsättas av såväl Deputerandekammaren som Senaten var för sig.
13
Valperiod och upplösningsrätt
Men, som framgår av tabell 3, kan förtida upplösning i vissa länder även ske av andra skäl. En möjlighet är att parlamentet upplöses per automatik under vissa omständigheter, exempelvis om regeringsbildningsprocessen misslyckats (Sverige) eller vid en grundlagsändring (Belgien, Danmark, Island, Nederländerna, Schweiz och Spanien). En annan möjlighet är att statschefens upplösningsrätt inte endast är formell (Frankrike, Italien, Portugal och Österrike). En tredje möjlighet är att parlamentet har rätt att upplösa sig självt (Israel, Litauen, Polen, Ungern och Österrike). Norges Storting är den enda kammare med parlamentariskt ansvar som inte kan upplösas i förtid av någon aktör. Men även den svenska upplösningsrätten är begränsad i så måtto att den efter upplösningen nyvalda riksdagen inte påbörjar någon ordinarie mandatperiod, utan bara ”avslutar” den upplösta riksdagens.
I den sista kolumnen i tabell 3 anges hur många val som hållits till var och en av de direktvalda och
14
4 Valsystem
I detta avsnitt presenteras de vanligaste typerna av valsystem, som också sammanfattas i en schematisk översikt i figur 1. I samband med detta exemplifieras de olika systemen med länder ur urvalet. En fullständig redovisning av de 25 ländernas valsystem finns i tabellerna
Den grundläggande skiljelinjen mellan valsystem går mellan proportionella system och majoritetsvalsystem. Grundprincipen bakom majoritetsvalsystem är att det parti eller den kandidat som får en majoritet av väljarnas röster ensam vinner det eller de mandat som står på spel i valkretsen. Den vanliga kombinationen med enmandatsvalkretsar medför att majoritetsvalsystem ofta leder till tydliga valresultat där valets vinnare blir starkt representerat på övriga kandidaters bekostnad. Grundprincipen bakom proportionella valsystem är tvärtom att mandaten – proportionella valsystem kombineras nästan undantagslöst med flermandatsvalkretsar – fördelas mellan flera kandidater och partier i relation till deras relativa röstandelar. Som ett tredje alternativ har vissa länder valt att låta en del av parlamentets mandat tillsättas enligt majoritära principer medan en annan del tillsätts proportionellt. I dessa blandsystem har alltså väljaren två röster, en i varje system.
4.1Majoritetsvalsystem
Majoritetsvalsystemen kan indelas i system där det krävs att vinnaren skall få en absolut majoritet av de avgivna rösterna (dvs. 50 % + 1 röst) och sådana system där det räcker med att vinna en relativ majoritet, dvs. fler röster än sina motståndare. Det argument som oftast nämns till fördel för systemen där absolut majoritet krävs är det demokratiska – fler väljare stödjer den vinnande kandidaten än som stödjer alla andra kandidater tillsammans. Det huvudsakliga argumentet till fördel för flertalssystemen är
15
Valsystem
enkelheten och snabbheten – när rösterna räknats kan även medborgare utan några kunskaper om valsystemet omedelbart se vilken eller vilka kandidater som vunnit.
Det huvudsakliga problemet med de system där det krävs en absolut majoritet av de röstande för att utdela mandat är att hantera situationer där ingen kandidat når upp till den erfordrade majoriteten. Empiriskt sett finns två alternativ att lösa problemet. Det vanligaste systemet är absolut majoritet i två omgångar, dvs. att låta valet gå vidare till en andra valomgång, om ingen kandidat uppnått absolut majoritet i den första valomgången. I den andra omgången sänks kraven till att det räcker med en relativ majoritet, dvs. fler röster än övriga kandidater, för att vinna mandat. Ofta ingår i denna typ av valsystem en begränsning av vilka kandidater som får ställa upp i den andra omgången. Det mest kända exemplet på absolut majoritet i två omgångar är valsystemet till den franska Nationalförsamlingen. Där går – i de valkretsar där ingen kandidat nått absolut majoritet i första omgången – alla kandidater som fått minst 12,5 % av rösterna vidare till en andra valomgång en vecka senare, i vilken det räcker med enkel majoritet.
Svagheten i det franska systemet är att de allra flesta väljare tvingas bege sig till vallokalen två gånger på kort tid. Vid det senaste valet 2002 var det exempelvis endast 58 av de 577 mandaten som blev tillsatta redan i den första valomgången. Ett alternativ som kommer tillrätta med detta problem är det s.k. alternative vote- systemet (AV). I
Bland majoritetsvalsystemen hör det emellertid till ovanligheterna att absolut majoritet krävs. Den överlägset vanligaste formen av majoritetsvalsystem är i stället det klassiska
1 Systemet kallas också instant runoff när det används i USA.
16
Lars Davidsson
brittiska systemet, enligt vilket partierna ställer upp med en kandidat vardera i enmandatsvalkretsar och den kandidat som får flest röster vinner mandatet (first past the post, FPTP). Systemet karaktäriseras alltså av att väljaren har en röst, att endast ett mandat fördelas i varje valkrets samt att det räcker med en relativ majoritet av rösterna för att vinna mandatet. Bland de studerade länderna tillämpas det, förutom i Storbritannien, också i Kanada, USA och i de flesta schweiziska kantoner vid val till Statsrådet.
En variant på flertalssystem är att flera valkretsmandat tillsätts trots att väljaren bara har en röst. Detta system kallas oftast Single
I jämförelse med FPTP erbjuder block
4.2Proportionella system
Även proportionella valsystem (på engelska proportional representation, PR) förekommer i ett stort antal olika varianter. De flesta är olika typer av listsystem, där mandat fördelas mellan partier i proportion till deras röster enligt olika beräkningsmodeller och därefter till partiets kandidater baserat på en kombination av listordning och personval.
Det huvudsakliga undantaget är det valsystem som används i valen till det irländska Representanthuset och den australiensiska Senaten. Systemet kallas Single Transferrable Vote (STV) och innebär att väljaren ges möjlighet att rangordna alla kandidater som ställer upp i valkretsen. Vid fördelningen av mandat beräknas först
17
Valsystem
en kvot mellan antalet röster i valkretsen och antalet mandat som skall fördelas. I både Australien och Irland används den s.k. Droop’s kvot, vilken innebär att det totala antalet röster i valkretsen divideras med antalet mandat i valkretsen + 1, varefter man lägger till 1. Därefter undersöks de avgivna förstahandsrösterna och de kandidater som uppnått kvoten tilldelas mandat. Om inte alla mandat fyllts genom förstahandsrösterna, fördelas andrahandsröster från de kandidater som tilldelats mandat motsvarande ”överskottet”, dvs. skillnaden mellan dessa kandidaters röstetal och kvoten, proportionellt bland de kandidater som ännu inte tilldelats mandat. Om någon kandidat därmed når kvoten tilldelas denne mandat och eventuellt överskott fördelas. Om det fortfarande återstår mandat att fördela elimineras den kandidat som fick lägst antal förstahandsröster och andrahandsrösterna fördelas mellan övriga kandidater som ännu inte tilldelats ett mandat. Processen fortgår successivt tills det sista mandatet fördelats genom att en kandidat nått kvoten genom
De överlägset vanligaste proportionella systemen, såväl i rapportens urval som i världen i stort, är listsystemen. Varianterna av listsystem skiljer sig framför allt åt när det gäller den beräkningsformel som används för att uppnå en mandatfördelning som är proportionell mot partiernas röstandelar. Två familjer av beräkningsformler finns: kvotmetoder och divisorsmetoder.
Principen för kvotmetoderna är att en kvot beräknas mellan det totala antalet avgivna röster och antalet mandat som skall fördelas. (Så långt är proceduren densamma som vid fördelningen av röster enligt STV.) Därefter divideras partiernas röstetal med kvoten och de tilldelas lika många mandat som antalet gånger de uppfyller kvoten. Generellt kommer dock inte alla mandat att vara fördelade när detta steg utförts. I de flesta länders valsystem fördelas därför kvarvarande mandat sedan mellan partierna efter hur hög decimalrest de har, så att det parti som var närmast att uppfylla kvoten en gång till tilldelas det första mandatet osv.2
2 Kvotmetoderna kallas därför också ofta greatest
18
Lars Davidsson
Den vanligaste och enklaste kvotmetoden är Hare’s metod eller Hamilton’s metod, där det totala antalet giltiga röster i valkretsen eller i nationen divideras med det antal mandat som skall fördelas på den aktuella nivån. Hare’s metod används i valen till det danska Folketinget, Italiens båda kammare och Österrikes Nationalråd.3 En variant är
Divisorsmetoderna är vanligare än kvotmetoderna. I divisorsmetoderna är grundprincipen att varje partis röstetal divideras med en stigande talserie, exempelvis 1, 2, 3, 4 osv. Resultaten kallas partiernas jämförelsetal. Mandat tilldelas sedan partierna i ordning efter storleken på respektive jämförelsetal. När ett parti tilldelats ett mandat deltar det i konkurrensen om de kvarvarande mandaten med nästa jämförelsetal i ordningen. Ett annat sätt att beskriva divisorsmetoden är att mandat tilldelas det parti som genom detta mandat uppnår det högsta genomsnittliga antalet röster per erhållet mandat.4
Den vanligaste och enklaste varianten är heltalsmetoden, d’Hondts metod eller Jefferson’s metod, där partiernas röstetal divideras med varje heltal, dvs. 1, 2, 3, 4 osv. Bland länderna i urvalet används heltalsmetoden vid den primära mandatfördelningen i valen till parlamenten i Finland, Island, Israel och Portugal, till underhusen i Nederländerna och Spanien, samt till båda kamrarna i det belgiska parlamentet. En annan variant är uddatalsmetoden eller St. Laguës metod där divisorerna i stället är varje udda tal, dvs. 1, 3, 5, 7 osv. Denna metod används vid mandatfördelningen i den proportionella delen av det blandade nyzeeländska systemet. I det svenska systemet används uddatalsmetoden för att fördela de utjämningsmandat som ett parti får mellan valkretsarna. I Sverige och Norge används i stället den jämkade uddatalsmetoden eller den modifierade St. Laguës metod vid den primära mandatfördelningen på nationell nivå. I den jämkade
3I samtliga dessa fall kombineras dock Hare’s metod med andra beräkningstekniker. Se tabell 4b.
4Divisorsmetoderna kallas därför också ofta highest
19
Valsystem
uddatalsmetoden har den första divisorn bytts ut till 1,4 så att talserien alltså är 1,4, 3, 5, 7 osv. Om de tre divisorsmetoderna jämförs kan man säga att heltalsmetoden gynnar stora partier på små partiers bekostnad eftersom de stora partiernas jämförelsetal inte sjunker särskilt mycket mellan varje mandat. Den jämkade uddatalsmetoden har en likartad effekt – i synnerhet i små valkretsar – men svagare och kan generellt sägas gynna medelstora partier.
Tre andra faktorer är minst lika avgörande för proportionaliteten i listsystemen som valet av beräkningsformel, nämligen valkretsarnas storlek, förekomsten av utjämningsmandat och förekomsten av en spärr mot småpartier.
Av matematiska skäl blir proportionaliteten i ett
Men även länder som fördelar valkretsmandaten på subnationell närmar sig genom system med utjämningsmandat en situation där mandatfördelningen mellan partier i praktiken sker på nationell nivå. (Däremot beräknas den geografiska mandatfördelningen för ett enskilt parti med hjälp av beräkningar på valkretsnivå.) Så är fallet i valen till parlamenten i Danmark, Island, Norge och Sverige samt till Österrikes Nationalråd.
Intressant i sammanhanget är de nya valsystem som sedan 2006 tillämpas till det italienska parlamentets båda kamrar. De innehåller båda ett världsunikt system med ”bonusmandat” till den vinnande koalitionen som fungerar som ett slags omvända utjämningsmandat. I valen till Deputerandekammaren är den koalition (eller det enskilda parti utanför en koalition) som blivit störst, sett till nationen som helhet, automatiskt garanterade 340 mandat (motsvarande 55 %). Om koalitionen enligt den ursprungliga mandatfördelningen skulle ha fått färre mandat, höjs tilldelningen automatiskt till 340 mandat, vilka sedan fördelas proportionellt bland vinnarkoalitionens partier och övriga 270 mandat fördelas proportionellt bland övriga partier.5 Vid senatsvalen tillämpas ett
5 I praktiken behandlas alltså ”vinnarkoalitionen” respektive ”övriga partier” som var sin valkrets i mandatfördelningen mellan partierna.
20
Lars Davidsson
liknande system, men på valkretsnivå. Den vinnande koalitionen (eller partiet) i varje valkrets tilldelas automatiskt 55 % av valkretsmandaten, även när deras röstetal skulle motsvara en lägre tilldelning.
Slutligen finns i valsystemen till många nationella parlament en tröskel eller spärr som förhindrar småpartier att delta i fördelningen av utjämningsmandat eller i vissa fall i fördelningen av mandat över huvud taget. En sådan spärr minskar proportionaliteten eftersom småpartiernas röstandel inte motsvaras av en proportionell mandatandel. Spärrar för att delta i fördelningen av mandat över huvud taget finns i Belgien (båda kamrarna), Israel, Italien (båda kamrarna), det holländska Representanthuset, den polska Sejmen, den spanska Deputeradekammaren samt Sverige. Alla de tidigare nämnda parlamenten med utjämningsmandat har också en spärr för att delta i fördelningen av dem. Helt utan småpartispärrar bland länderna med proportionella valsystem är Finland, Portugal, Schweiz samt
Lagliga och effektiva spärrar
Även i länder utan lagligt definierade representationsspärrar finns en effektiv spärr mot småpartier som beror av valkretsarnas och parlamentskammarens storlek. Ju mindre valkretsarna är i ett valsystem desto högre är den effektiva spärren, eftersom valkretsmandaten inte ”räcker” till småpartier i små valkretsar. Av samma skäl är den effektiva spärren högre ju färre mandat det finns att fördela i hela parlamentskammaren. Taagepera (2002) föreslår att den effektiva spärren på nationell nivå (T) kan estimeras enligt T = 75% /[(M+1)(S/M)0,5] där M = den genomsnittliga valkretsstorleken och S = antalet mandat i kammaren. För de proportionella systemen i länderurvalet ser de lagliga och effektiva spärrarna ut som följer:
21
Valsystem
Lagliga och effektiva spärrar
| Laglig spärr | Effektiv spärr (T) | |
| Australien (Senaten) | - | 2,5 % |
| Belgien (R.huset) | (Valkretsnivå) 5 % | 1,5 % |
| Belgien (Senaten) | (Valkretsnivå) 5 % | 2,5 % |
| Danmark | För utj.mandat 2 % | 1,6 % |
| Finland | - | 1,3 % |
| Irland (R.huset) | - | 2,3 % |
| Island | För utj.mandat 5 % | 2,7 % |
| Israel | 2 % | 0,6 % |
| Italien (D.kammaren) | 2 % | 0,6 % |
| Italien (Senaten) | 3 % | 1,0 % |
| Nederländerna (R.huset) | 0,67 % | 0,5 % |
| Norge | För utj.mandat 4 % | 1,7 % |
| Polen (Sejmen) | 5 % | 1,0 % |
| Portugal | - | 1,4 % |
| Schweiz (N.rådet) | - | 1,6 % |
| Spanien (D.kammaren) | (Valkretsnivå) 3 % | 1,3 % |
| Sverige | 4 % | 1,1 % |
| Österrike (N.rådet) | För utj.mandat 4 % | 2,2 % |
Som framgår av tabellen fyller de lagliga spärrarna i samtliga länder sin funktion eftersom de är högre än ländernas respektive effektiva spärrar.
4.3Blandade system
Blandade valsystem, där en del av parlamentet väljs med ett majoritetsvalsystem och den andra delen med ett proportionellt valsystem, blev mycket populära under
Skillnaderna mellan olika blandade system beror framför allt på om proportionaliteten i systemet beräknas så att den är begränsad till den proportionella delen av mandaten eller om den är beräknad till att omfatta kammaren som helhet. I blandade majoritets-
22
Lars Davidsson
valsystem (Mixed Member Majoritarian, MMM) är de två delarna av parlamentet att betrakta som parallella valsystem. Proportionaliteten mellan partierna beräknas endast för den proportionella delen av mandaten, utan att ta hänsyn till vilken mandatfördelning den majoritära delen av valet resulterat i.6 I blandade proportionella system (Mixed Member Proportional, MMP) tar man däremot hänsyn till mandatfördelningen i den majoritära delen och resterande mandat tillsätts för att skapa propotionalitet sett till kammaren som helhet.
Den närmare utformningen av blandade system beror naturligtvis också på vilket majoritetsvalsystem respektive proportionellt valsystem som ingår i mixen och hur stor andel av kammaren som tillsätts enligt respektive system. I länderurvalet finns fyra parlamentskammare som tillsätts enligt blandade majoritetsvalsystem. De mest majoritära av dessa är valsystemen till det japanska parlamentets båda kammare, där endast ca 40 % av mandaten tillsätts proportionellt enligt heltalsmetoden i en nationell valkrets utan spärr. Resterande 60 % av mandaten tillsätts enligt brittisk
Representanthuset i Nya Zeeland och den tyska Förbundsdagen är de enda två parlamentskammare som tillsätts med blandade proportionella system. I Tyskland är de majoritära och proportionella delarna lika stora, medan den majoritära delen är något större på Nya Zeeland. I båda länderna kan dock de majoritära mandaten ibland utökas ytterligare, eftersom ett parti vars kandidater vinner fler platser i majoritetsvalet än de skulle ha rätt till enligt en strikt proportionell fördelning sett till hela kammaren ändå får behålla dessa ”överhängsmandat”.
6 Blandade majoritära system kallas ibland också parallell
23
Valsystem
Grundprincipen är annars att de proportionella mandaten fördelas så att det skapas en total mandatfördelning i kammaren som är proportionell till valresultatet om partiernas röster i båda valen räknas samman. I den majoritära delen används i båda fallen FPTP. I Nya Zeeland används för fördelningen av de proportionella mandaten uddatalsmetoden i nationen som helhet med en spärr på 5 procent eller ett valkretsmandat, medan Tyskland använder Hare’s metod med spärr på 5 procent eller tre valkretsmandat.
4.4Inslaget av personval
I de flesta av de studerade länderna är parlamentsvalen framför allt ett val mellan partier. Men det är fortfarande enskilda personer, kandidater, som tar plats i parlamentet. Partierna har stort inflytande över vilka dessa personer är genom sin dominans i nomineringen av kandidater (Lundell 2004). Men i vissa valsystem har väljarna därefter ett personval mellan de kandidater som partierna nominerat.
Vad menas då med personval? Det är i sammanhanget viktigt att skilja på å ena sidan kandidatcentrerade valsystem i allmänhet och å andra sidan valsystem med personval. Personval innebär att väljaren bereds möjlighet att välja en eller flera av ett partis kandidater som hon vill ge sitt stöd åt, utan att därmed behöva stödja ett annat parti än det hon vill rösta på. Även om exempelvis det brittiska majoritetsvalssystemet i enmandatsvalkretsar har en tydlig fokusering på de lokala kandidaterna kan det inte sägas ge väljaren möjlighet till personval, eftersom hon för att stödja en annan kandidat än den av partiet föreslagna också måste byta parti.7
Som framgår av tabell 5 saknas personvalsinslag i 18 av de 33 parlamentskammare som helt eller delvis är direktvalda. Det är framför allt de majoritärt valda parlamenten, men även länder med proportionella listvalsystem, som Island, Israel, Italien, Norge, Spanien och Portugal låter partierna ha full kontroll över vilka personer som skall vara deras företrädare på den nationella nivån. I sju av parlamentskamrarna är personval tvärtom obligatoriskt. I valen till den finländska Riksdagen och den japanska Rådskammaren samt de polska och spanska senaterna är det
7 I princip vore det möjligt för väljaren att få göra ett personval även i det brittiska systemet, om partierna valde att ställa upp med fler än en kandidat per valkrets. Det gör emellertid inte partierna, eftersom de då riskerar att potentiella väljare delar upp sina röster och partiets kandidater förlorar.
24
Lars Davidsson
obligatoriska personvalet inbyggt i själva valsystemet. I underhusvalen i Nederländerna, Polen och Österrike har man valt att införa ett obligatoriskt personvalsmoment i ett vanligt listsystem. I övriga åtta system, inklusive Sverige, finns ett frivilligt personvalsmoment.
Särskilda fall utgörs av Danmark och Litauen där partierna själva avgör hur stort personvalsinslaget skall vara för just deras parti. I det danska systemet avgör partierna personvalsinslaget genom att välja typ av kandidatuppställning på valsedeln. I det litauiska systemet är partierna skyldiga att i förväg inför väljarna deklarera om valmyndigheterna skall ta hänsyn till personröster vid mandatfördelningen mellan partiets kandidater eller om partirangordningen skall gälla.
I de flesta av länderna med personval liknar systemet det svenska, där väljaren kan ge särskilt stöd till en kandidat. Det litauiska systemet är likartat men väljaren har möjlighet att avge upp till fem personröster. I Polen, Schweiz och Spanien tillämpas block vote, dvs. väljaren har lika många röster som – eller i Spanien en röst färre än – antalet mandat som skall tillsättas i valkretsen. I de irländska och australiensiska
I de allra flesta personvalssystemen finns antingen en partirangordning upprättad på valsedeln eller en möjlighet att markera sitt stöd för en sådan rangordning. Därmed kan väljaren avstå från att fatta ett eget val om hon inte känner sig informerad om kandidaterna. Men i fyra av personvalssystemen – Finlands, Irlands, Polens och Spaniens – saknas sådan information på valsedeln och kandidaterna är i stället ordnade i bokstavs- eller slumpmässig ordning.8
I dessa fyra länder är också väljarnas personval – av naturliga skäl
– helt avgörande för vilka kandidater som väljs. I ungefär hälften av personvalssystemen finns däremot begränsningar i genomslagskraften i form av spärrar för att väljarnas val helt eller delvis skall ändra på partiernas nomineringsordning. I de flesta fall, exempelvis Sverige, är spärren utformad som en andel av partiets röster i valkretsen. En sådan utformning innebär att personvalets genomslagskraft kommer att vara beroende av såväl partiets som
8 I princip är det möjligt för partierna att även i dessa system informera väljarna om sin kandidatordning, på annat sätt än på valsedeln. Men det kräver mer av väljaren att ta till sig den informationen, exempelvis genom att ta med sig kandidatordningen till vallokalen.
25
Valsystem
valkretsens storlek. Ju större parti och ju större valkrets desto större är sannolikheten att personrösterna inte kommer att förändra partiets listordning, eftersom varje kandidat har fler medtävlare inom partiet, samtidigt som det absoluta antalet personröster som krävs för att bli vald ökar (Davidsson 2006).
Slutligen kan man från tabell 5 notera att det i de flesta av personvalssystemen inte är möjligt för väljaren att ägna sig åt panachering, dvs. att rösta på kandidater från mer än ett parti. Panachering är möjligt i block
26
5 Effekter av valsystem
Utformningen av valsystemet till det nationella parlamentet är ett av de viktigaste konstitutionella vägval som stater ställs inför. Valsystemen sätter sin prägel på så grundläggande faktorer i det politiska livet som partisystemet, möjligheterna att bilda stabila regeringar, graden av representativitet, valdeltagandet, graden av parlamentarisk partilojalitet osv. Det ligger utanför ramen för denna rapport att undersöka alla dessa aspekter eller ens utföra någon reguljär orsaksanalys. Men rapporten kommer ändå att belysa tre centrala aspekter i den konstitutionella diskussionen om val av valsystem på nationell nivå: disproportionalitet och partisystem, valdeltagande samt könsrepresentativitet.
5.1Disproportionalitet och partisystem
Redan den grundläggande klassificeringen i majoritetsvalsystem och proportionella valsystem indikerar att valet av utformning har en effekt på graden av proportionalitet mellan röstfördelningen i valet och mandatfördelningen i kammaren. Även om det finns argument för att tillåta disproportionalitet – exempelvis att valutslagen blir tydligare och det blir lättare att skapa majoriteter – har hög grad av proportionalitet ansetts spegla ett viktigt demokratisk värde, nämligen att varje medborgares röst blir lika mycket värd.
Graden av proportionalitet kan mätas på ett stort antal olika sätt. Med ledning av en utvärdering av olika proportionalitetsmått (Taagepera & Grofman 2003) används i denna rapport Gallaghers index (Gallagher 1991).1 Indexet är lika med 0 vid perfekt proportionalitet mellan andelen röster och andelen mandat och högre värden innebär stigande grad av disproportionalitet.
1 Gallaghers index (Gh) beräknas genom formeln Gh =
27
Effekter av valsystem
Förutom den demokratiska aspekten är graden av proportionalitet också av central betydelse för partisystemets utformning. Den franske forskaren Maurice Duverger konstaterade redan på
Partisystemet beskrivs på två sätt i rapporten. Det i forskningen mest använda sättet är att mäta det effektiva antalet partier. Måttet viktar ned små partier, som kan förväntas vara marginaliserade och utan politisk betydelse. Förutom det effektiva antalet partier beskrivs partisystemet också genom att mandatandelen för de två största partierna anges. I ett rent tvåpartisystem skulle detta mått bli 100 %.
Av tabell 6a framgår å ena sidan typ av valsystem och å andra sidan graden av disproportionalitet och partisystem vid det senaste valet i de undersökta länderna. Länderna har ordnats i fallande grad av disproportionalitet. För vissa överhus med släpande mandattillsättning har det inte varit möjligt att beräkna graden av disproportionalitet och dessa redovisas längst ned i tabellen.
Tabellerna
För när man studerar de proportionella valsystemen är disproportionaliteten endast 3,3 för de rent proportionella och ännu lägre – 1,7 – för de två blandat proportionella systemen. De proportionella systemen varierar från 1,00 i Nederländerna till 6,58 i Portugal.
28
Lars Davidsson
Variationen inom kategorin proportionella system kan till stor del förklaras av om mandaten fördelas mellan partierna på nationell nivå – antingen genom en enda nationell valkrets eller genom utjämningsmandat på nationell nivå – eller på valkretsnivå. Samliga sex kammare med fördelning på nationell nivå är mer proportionella än de 10 kammare där fördelningen sker på valkretsnivå. Den genomsnittliga disproportionalitetsgraden är 4,6 för de proportionellt valda kamrarna med fördelning på valkretsnivå, men bara 1,5 för kamrarna med fördelning på nationell nivå. Även den låga disproportionaliteten i de blandade proportionella valsystemen beror på att mandatfördelningen mellan partier i praktiken sker i en enda nationell valkrets. Valet av nivå där mandaten skall fördelas är således nästan lika avgörande som valsystemstypen för hur proportionell fördelningen blir.
Heltalsmetodens dominans i länderurvalet gör att det är svårt att dra några klara slutsatser om beräkningsformelns betydelse i rent och blandade proportionella system. Preliminärt kan den antas vara av mer begränsad betydelse vid en jämförelse mellan länder. Men en förändring av beräkningsformeln i ett givet land och med ett givet partisystem kan däremot förväntas få betydande konsekvenser för mandatfördelningen.
Om man i stället vänder blicken till partisystemen framgår det att ett lands nuvarande valsystem – och därigenom grad av disproportionalitet – visserligen är en viktig förklaringsfaktor, men långt ifrån den enda. Ländernas respektive historia och kultur, liksom inte minst kvardröjande effekter av tidigare valsystem, gör att variationen inom valsystemsfamiljerna är betydligt större när det gäller partisystem än när det gäller grad av disproportionalitet.
Med detta sagt kan ändå noteras att rangordningen mellan partisystemen följer valsystemstypens grad av proportionalitet. I majoritetsvalsystemen har de två största partierna i genomsnitt 85,3 procent av mandaten och antalet effektiva partier är bara 2,6 stycken. Den amerikanska Kongressens båda kamrar är mest extrema, med ett i stort sett rent tvåpartisystem. Kanada och Schweiz har däremot något bredare partisystem tack vare närvaron av regionala partier. I de blandade majoritetsvalsystemen finns i genomsnitt 3,5 effektiva partier och de två största partierna har 74,0 procent av mandaten. Men om man undantar Litauen – där partierna fortfarande är mycket svaga och partisystemet splittrat och skiftande – hamnar de blandade majoritetsvalsystemen på 2,6
29
Effekter av valsystem
effektiva partier och 83,5 procent till de två största, dvs. nästan samma partisystem som i de rena majoritetsvalsystemen.
De blandat proportionella systemen har i genomsnitt 3,2 effektiva partier där de två största partierna har 77,4 procent av mandaten. Skillnaden är således inte så stor i jämförelse med majoritetsvalsystemen. Nya Zeeland är emellertid ett tydligt exempel på kvardröjande effekter på partisystemet av tidigare valsystem, i detta fall det brittiska
De kontrafaktiska riksdagsvalen 2006
För att illustrera de skillnader i mandatfördelning och proportionalitet som olika utformningar av proportionella valsystem skapar kan man använda det svenska riksdagsvalet 2006 som kontrafaktiskt exempel.
I det valsystemet som faktiskt tillämpades vid riksdagsvalet 2006 fördelas mandat endast till partier som uppnått 12 procent av rösterna i en valkrets eller 4 procent av rösterna i hela riket. Först fördelas sammanlagt 310 mandat i de 29 valkretsarna enligt den jämkade uddatalsmetoden. Därefter beräknas – också enligt den jämkade uddatalsmetoden – en fördelning av samtliga 349 mandat med hela nationen som en valkrets. Partier som fått en högre sammanlagd tilldelning av valkretsmandat än vid den nationella fördelningen får behålla valkretsmandaten, men undantas vid fördelningen av utjämningsmandat. Bland övriga partier som fått minst 4 procent av de nationella rösterna fördelas de 39 utjämningsmandaten så att partiet når sin tilldelning enligt den nationella fördelningen.
Men vad skulle hända om en eller flera av dessa parametrar förändrades? I de kontrafaktiska scenarierna nedan varieras först bara beräkningsformeln mellan de fem huvudalternativ som
2 Som framgår av tabell 6b slår den högre disproportionalitet som finns i proportionella system med mandatfördelning på nationell jämfört med länder med fördelning på valkretsnivå inte igenom på partisystemen i de studerade länderna.
30
Lars Davidsson
används i proportionella listsystem. Därefter tas spärrgränserna för mandatfördelning bort och i det sista steget tas utjämningsmandaten bort, i ett scenario med och ett utan spärrgräns.
I tabellerna nedan anges röstrespektive mandatandelar i procent och antalet mandat inom parentes.
Scenario 1. Riksdagsvalet 2006 med andra mandatfördelningsmetoder
| S | M | C | Fp | Kd | V | Mp | Disproportionalitet | |
| Röstandel % | 34,99 | 26,23 | 7,88 | 7,54 | 6,59 | 5,85 | 5,24 | |
| Faktisk | 37,25 | 27,79 | 8,31 | 8,02 | 6,88 | 6,30 | 5,44 | 2,04 |
| mandat- | (130) | (97) | (29) | (28) | (24) | (22) | (19) | |
| andel % | ||||||||
| Heltal % | 41,83 | 29,22 | 6,88 | 6,59 | 5,73 | 5,16 | 4,58 | 5,44 |
| (146) | (102) | (24) | (23) | (20) | (18) | (16) | ||
| Uddatal % | 37,25 | 27,79 | 8,31 | 8,02 | 6,88 | 6,30 | 5,44 | 2,04 |
| (130) | (97) | (29) | (28) | (24) | (22) | (19) | ||
| Hare % | 36,96 | 27,79 | 8,31 | 8,31 | 6,88 | 6,30 | 5,44 | 1,93 |
| (129) | (97) | (29) | (29) | (24) | (22) | (19) | ||
| Haagenbach- | 37,25 | 27,79 | 8,31 | 8,31 | 6,88 | 6,02 | 5,44 | 2,06 |
| Bischoff % | (130) | (97) | (29) | (29) | (24) | (21) | (19) |
Som framgår av scenario 1 skulle en förändring som begränsade sig till den matematiska mandatfördelningsmetoden i tre av fyra fall inte ha inneburit någon större skillnad. Att använda den ”rena” uddatalsmetoden skulle ge exakt samma fördelning som med den jämkade, eftersom skillnaden bara gäller hur det första mandatet för varje parti fördelas. Även de båda kvotmetoderna ger utfall som är nästan identiska med den jämkade uddatalsmetoden. Skillnaden i grad av proportionalitet mellan metoderna minskar ju fler mandat som fördelas och med 349 mandat konvergerar de mot nästan samma fördelning. Hare’s metod ger i detta scenario den mest proportionella mandatfördelningen. Att använda heltalsmetoden skulle däremot ge ett betydligt mindre proportionellt resultat än för de andra metoderna, då större partier gynnas på mindre partiers bekostnad. Effekten förstärks av regeln att partierna får behålla sina valkretsmandat när de överstiger partiets mandattilldelning i den nationella fördelningen. Så blir fallet för både socialdemokraterna och moderaterna i scenario 1.
31
Effekter av valsystem
Scenario 2. Riksdagsvalet 2006 utan småpartispärrar
| S | M | C | Fp | Kd | V | Mp | Sd3 | Övr.4 | Dispropor- | |
| tionalitet | ||||||||||
| Röstandel % | 34,99 | 26,23 | 7,88 | 7,54 | 6,59 | 5,85 | 5,24 | 2,93 | 2,04 | |
| Faktisk mandat- | 37,25 | 27,79 | 8,31 | 8,02 | 6,88 | 6,30 | 5,44 | 0 (0) | 0 (0) | 2,04 |
| andel % | (130) | (97) | (29) | (28) | (24) | (22) | (19) | |||
| Heltal % | 41,83 | 29,22 | 6,02 | 5,73 | 5,16 | 4,58 | 4,01 | 2,29 | 1,15 | 5,85 |
| (146) | (102) | (21) | (20) | (18) | (16) | (14) | (8) | (4)5 | ||
| Uddatal % | 37,25 | 26,64 | 7,45 | 7,16 | 6,02 | 5,44 | 4,87 | 2,87 | 2,29 | 1,77 |
| (130) | (93) | (26) | (25) | (21) | (19) | (17) | (10) | (8)6 | ||
| Jämkade | 37,25 | 26,64 | 7,45 | 7,16 | 6,02 | 5,44 | 4,87 | 2,87 | 2,29 | 1,77 |
| uddatal % | (130) | (93) | (26) | (25) | (21) | (19) | (17) | (10) | (8)7 | |
| Hare % | 34,67 | 26,07 | 8,31 | 8,31 | 6,59 | 6,30 | 5,16 | 2,87 | 1,72 | 0,80 |
| (121) | (91) | (29) | (29) | (23) | (22) | (18) | (10) | (6)8 | ||
| Haagenbach- | 34,96 | 26,36 | 8,02 | 7,74 | 6,59 | 5,73 | 5,16 | 2,87 | 2,58 | 0,26 |
| Bischoff % | (122) | (92) | (28) | (27) | (23) | (20) | (18) | (10) | (9)9 |
Utan den nationella
3Sd står för partiet Sverigedemokraterna.
4Övriga innefattar här de partier som skulle tilldelats minst ett (1) mandat vid riksdagsvalet 2006 med någon av de studerade mandatfördelningsmetoderna om inte
5De fyra mandaten skulle fördelat sig så att Feministiskt initiativ fått 1 mandat, Piratpartiet
1mandat, Sveriges Pensionärers Intresseparti 1 mandat samt Junilistan 1 mandat.
6De åtta mandaten skulle fördelat sig så att Feministiskt initiativ fått 2 mandat, Piratpartiet 2 mandat, Sveriges Pensionärers Intresseparti 2 mandat samt Junilistan 2 mandat.
7De åtta mandaten skulle fördelat sig så att Feministiskt initiativ fått 2 mandat, Piratpartiet 2 mandat, Sveriges Pensionärers Intresseparti 2 mandat samt Junilistan 2 mandat.
8De sex mandaten skulle fördelat sig så att Feministiskt initiativ fått 2 mandat, Piratpartiet 2 mandat, Sveriges Pensionärers Intresseparti 1 mandat samt Junilistan 1 mandat.
9De nio mandaten skulle fördelat sig så att Feministiskt initiativ fått 2 mandat, Piratpartiet 2 mandat, Sveriges Pensionärers Intresseparti 2 mandat, Junilistan 2 mandat, samt Sjukvårdspartiet 1 mandat.
32
Lars Davidsson
småpartispärrar visar sig också kvotmodellerna generellt ge ett mer proportionellt utfall än divisorsmodellerna.
Scenario 3. Riksdagsvalet 2006 utan utjämningsmandat, men med småpartispärrar
| S | M | C | Fp | Kd | V | Mp | Dispropor- | |
| tionalitet | ||||||||
| Röstandel % | 34,99 | 26,23 | 7,88 | 7,54 | 6,59 | 5,85 | 5,24 | |
| Faktisk | 37,25 | 27,79 | 8,31 | 8,02 | 6,88 | 6,30 | 5,44 | 2,04 |
| mandat- | (130) | (97) | (29) | (28) | (24) | (22) | (19) | |
| andel % | ||||||||
| Heltal % | 47,10 | 32,90 | 7,10 | 5,48 | 3,87 | 1,94 | 1,61 | 10,76 |
| (146) | (102) | (22) | (17) | (12) | (6) | (5) | ||
| Uddatal % | 36,13 | 28,71 | 9,03 | 8,39 | 8,06 | 6,13 | 3,55 | 2,70 |
| (112) | (89) | (28) | (26) | (25) | (19) | (11) | ||
| Jämkade | 41,94 | 30,32 | 8,71 | 7,10 | 5,16 | 3,87 | 2,90 | 6,22 |
| uddatal % | (130) | (92) | (27) | (22) | (16) | (12) | (9) | |
| Hare % | 34,52 | 28,06 | 9,35 | 9,35 | 7,74 | 7,10 | 3,87 | 2,63 |
| (107) | (87) | (29) | (29) | (24) | (22) | (12) | ||
| Haagenbach- | 38,39 | 28,39 | 9,03 | 8,71 | 7,42 | 5,16 | 2,90 | 3,57 |
| Bischoff % | (119) | (88) | (28) | (27) | (23) | (16) | (9) | |
Om man, som i scenario 3, skulle ha behållit småpartispärrarna, men i stället tagit bort de 39 utjämningsmandaten svänger resultatet i motsatt riktning jämfört med scenario 2: utfallet skulle blivit mindre proportionellt än med dagens system. Huvudorsaken är att valkretsmandaten sällan ”räcker” till de mindre partierna, även när deras röstandel ligger på samma nivå som i riket. Sammantaget får de därför, utan utjämningsmandaten, en för liten nationell mandatandel i jämförelse med röstandelen. I scenario 3 skulle användande av uddatalsmetoden eller Hare’s metod givit de mest proportionella mandatutfallen. Om den jämkade uddatalsmetoden behållits (men utjämningsmandaten tagits bort) skulle Sverige falla från 7:e till 19:e plats i länderurvalet i fråga om proportionalitet. Om Sverige dessutom samtidigt hade gått över till heltalsmetoden skulle endast de franska och brittiska majoritetsvalsystemen ha givit ett mindre proportionellt utfall.
33
Effekter av valsystem
Scenario 4. Riksdagsvalet 2006 utan utjämningsmandat eller småpartispärrar
| S | M | C | Fp | Kd | V | Mp | Sd10 | Övr.11 | Dispropor- | |
| tionalitet | ||||||||||
| Röstandel % | 34,99 | 26,23 | 7,88 | 7,54 | 6,59 | 5,85 | 5,24 | 2,93 | 2,04 | |
| Faktisk | 37,25 | 27,79 | 8,31 | 8,02 | 6,88 | 6,30 | 5,44 | 0 (0) | 0 (0) | 2,04 |
| mandat- | (130) | (97) | (29) | (28) | (24) | (22) | (19) | |||
| andel % | ||||||||||
| Heltal % | 47,10 | 32,90 | 7,10 | 5,48 | 3,87 | 1,94 | 1,61 | 0 (0) | 0 (0) | 10,96 |
| (146) | (102) | (22) | (17) | (12) | (6) | (5) | ||||
| Uddatal % | 35,80 | 28,39 | 9,03 | 8,39 | 7,42 | 6,13 | 3,55 | 1,29 | 0 (0) | 2,62 |
| (111) | (88) | (28) | (26) | (23) | (19) | (11) | (4) | |||
| Jämkade | 41,94 | 30,00 | 8,71 | 7,10 | 4,84 | 3,87 | 2,90 | 0,65 | 0 (0) | 6,36 |
| uddatal % | (130) | (93) | (27) | (22) | (15) | (12) | (9) | (2) | ||
| Hare % | 34,19 | 28,06 | 9,35 | 9,35 | 7,42 | 7,10 | 3,55 | 0,97 | 0 (0) | 3,04 |
| (106) | (87) | (29) | (29) | (23) | (22) | (11) | (3) | |||
| Haagenbach- | 38,39 | 28,39 | 9,03 | 8,71 | 6,77 | 5,16 | 2,90 | 0,65 | 0 (0) | 3,88 |
| Bischoff % | (119) | (88) | (28) | (27) | (21) | (16) | (9) | (2) |
Om man, som i scenario 4, tänker bort både utjämningsmandaten och småpartispärrarna skulle utfallet generellt bli lite mer proportionellt än i scenario 3. Men om man jämför med det faktiska valresultatet kan konstateras att ett borttagande av småpartispärren inte – ur proportionalitetsperspektiv – skulle kompensera för borttagandet av utjämningsmandaten, oavsett vilken fördelningsmetod som används. Gallaghers index skulle för alla fördelningsmetoder i scenario 4 vara högre än de 2,04 som nuvarande system resulterar i. I jämförelse med scenario 2 kan noteras att sverigedemokraterna är det enda av småpartierna som skulle ha blivit representerade i riksdagen om vare sig småpartispärrarna eller utjämningsmandaten funnits.12 Om heltalsmetoden hade använts skulle dock dessa ”sverigedemokratiska
10Sd står för partiet Sverigedemokraterna.
11Övriga innefattar här de partier som skulle tilldelats minst ett (1) mandat vid riksdagsvalet 2006 med någon av de studerade mandatfördelningsmetoderna i scenario 3: Feministiskt initiativ (0,68 %), Piratpartiet (0,63 %), Sveriges Pensionärers Intresseparti (0,52 %), Junilistan (0,47 %) samt Sjukvårdspartiet (0,21 %). Röstandelen för resterande partier som fick röster i riksdagsvalet var totalt 0,71 %.
12Om nuvarande mandatfördelningsmetod behållits (eller
34
Lars Davidsson
mandat” i stället tillfalla de två stora partierna och i synnerhet socialdemokraterna, som inte skulle vara långt från egen riksdagsmajoritet, trots knappt 35 % av rösterna. Detta bidrar till att scenario 4 är den situation där valet av mandatfördelningsmetod skulle ha spelat störst roll för mandatutfallet. Om man jämför fördelningarna vid användning av heltalsmetoden respektive Hare’s metod skiljer det 40 mandat för socialdemokraterna och 110 mandat summerat över alla partier.
Sammanfattningsvis tyder de kontrafaktiska riksdagsvalen 2006 på att ett enkelt byte av mandatfördelningsmetod skulle ha spelat ganska liten roll för mandatutfallet. Om man däremot skulle ha tagit bort småpartispärren och/eller utjämningsmandaten hade även valet av mandatfördelningsmetod blivit viktigare. Vid nationella mandatfördelningar, när många mandat skall fördelas, visar sig kvotmetoderna ge något mer proportionella utfall än divisorsmetoderna. När mandatfördelningen sker på valkretsnivå, utan utjämningsmandat, ger i stället uddatalsmetoden det mest proportionella utfallet. Den jämkade uddatalsmetoden ger generellt något mindre proportionella resultat än de tre nämnda metoderna, medan heltalsmetoden avviker kraftigt i disproportionell riktning jämfört med resten.
Mönstret sammanfaller med forskningsresultat som presenteras i en artikel av Schuster m.fl. Där undersöks snedfördelning av mandat (seat bias) mellan partier av olika storlek vid en jämförelse av Hare’s metod, heltalsmetoden och uddatalsmetoden (Schuster et al. 2003). Undersökningen görs på data från parlamentsval i den tyska delstaten Bayern och den schweiziska kantonen Solothurn samt till det amerikanska Representanthuset. Forskarna finner att vare sig Hare’s metod eller uddatalsmetoden ger någon systematisk fördel till partier baserade på deras storlek. Heltalsmetoden gynnar dock generellt stora partier på små partiers bekostnad.
5.2Valdeltagande
Ett vanligt skäl till att länder byter valsystem är en förhoppning om att valdeltagandet skall öka. Forskning visar att valdeltagandet generellt sett är högre i länder med proportionella eller blandade proportionella valsystem än i länder med rena eller blandade majoritetsvalsystem (Norris 2002). Anledningen antas dels vara att proportionella system ökar det politiska systemets legitimitet då
35
Effekter av valsystem
fler grupper i samhället känner sig representerade, dels att färre röstberättigade kommer att känna att deras röst är bortkastad.
I tabellerna
En faktor som självklart torde vara av betydelse är exempelvis om det är frivilligt att gå och rösta eller om röstandet gjorts obligatoriskt med sanktion för dem som avstår. Om man inte vill tvinga medborgarna att rösta kan man i stället underlätta deras möjligheter att göra så. En sådan åtgärd är att potentiella väljare ges möjlighet att förtidsrösta. I tabellerna
Av de fyra faktorer som jämförs i tabellerna
– förefaller således effektivare än positiva incitament – morötter – för att höja valdeltagandet.
Men av tabellerna
36
Lars Davidsson
procent i rena och blandade proportionella system. Det kan konstateras att alla de nordiska länderna utom Finland ligger över genomsnittet i hela länderurvalet på ca 71 procent.
Något oroväckande är att de tre nyaste demokratierna i urvalet Ungern, Litauen och Polen uppvisar lågt eller mycket lågt valdeltagande i det senaste valet. Valdeltagandet i dessa länder har också sjunkit sedan demokratiseringen, i synnerhet vid jämförelse med de första valen efter kommunistregimernas fall. En tolkning kan vara att demokratin ännu inte har slagit några fasta rötter i länderna i det forna östblocket.
Men en annan tolkning är att dessa länder bara är en del av den allmänna trend av sjunkande valdeltagande som kan utläsas ur tabell 7a. Valdeltagandet har sjunkit i valen till samtliga parlamentskammare i urvalet utom den spanska Deputeradekammaren och det japanska Representanthuset, vid en jämförelse mellan det senaste valet och genomsnittet för perioden
5.3Könsrepresentation
Kvinnlig rösträtt är numera ett självklart kriterium för att en stat skall kunna kallas demokratisk. Könsfördelningen bland ledamöterna i världens parlament indikerar emellertid att kvinnliga kandidater fortfarande är färre och har svårare att bli valda än sina manliga medtävlare. Som framgår av tabell 8a ligger också genomsnittsandelen kvinnor i länderurvalet på bara 24,1 procent. Variationen är emellertid stor mellan de olika länderna. I urvalet har Sverige efter 2006 års val en så gott som helt jämn könsfördelning, 47,0 procent. Lägst andel finns i det japanska Representanthuset där endast 9,0 procent av ledamöterna är kvinnor.
Orsakerna till dessa och andra skillnader i representationen av kvinnor och män i nationell parlament är mångfacetterade, men i statsvetenskaplig forskning pekas ofta valsystemet ut som en viktig faktor (exempelvis Norris 2002). Proportionella valsystem antas generellt leda till jämnare könsfördelning än majoritetsvalsystem. Den förmodade orsaksmekanismen är att partiernas nomineringsorganisationer undviker att nominera en kvinna, om endast ett mandat per valkrets står på spel, medan man i proportionella system med flermandatsvalkretsar i högre utsträckning också placerar kvinnor på valbar plats.
37
Effekter av valsystem
På senare tid har också lagstadgad könskvotering införts i vissa länder, som ett sätt att utjämna representationsskillnader baserade på kön.13 Lagstiftningen är generellt utformad så att en viss andel av personerna på varje partis lista måste tillhöra varje kön. I vissa fall specificeras också att alla toppkandidater inte får vara av samma kön. Lagstadgad könskvotering introducerades i framför allt vissa sydamerikanska länder under
Om man studerar tabellerna
Men av tabellerna framgår också att hypotesen om valsystemets betydelse för könsrepresentationen får starkt stöd sett till de studerade länderna. Andelen kvinnor i parlamentskammare valda enligt rent majoritära principer är bara ca 19 procent. I kammare valda med blandade majoritetsvalsystem är kvinnorna ytterligare något färre. Kammaren med högst andel kvinnor bland majoritetsvalsystemen – den spanska Senaten – har ca en fjärdedel kvinnliga ledamöter och den placerar sig därmed först på 16:e plats bland de 40 kammare som ingår i urvalet.
Nio av de tio kammare som har högst kvinnorepresentation har valts enligt rent proportionella principer. Den genomsnittliga andelen kvinnor är ca 29 procent, dvs. ca 10 procentenheter högre än i den majoritärt valda parlamenten. För de två blandat proportionella systemen är genomsnittet ytterligare något högre. Den svenska Riksdagen står i viss särklass med sina 47 procent kvinnor, vilket är 9 procentenheter högre än det andraplacerade norska Stortinget. De fyra nordiska länderna utom Island innehar också de fyra toppositionerna.
Det är vanskligt att säga något definitivt om sambandet mellan lagstadgad könskvotering av partiernas nomineringar och könsrepresentationen i parlamentet, eftersom kvotering bara tillämpas till fyra av de 40 studerade kamrarna. Tabell 8b indikerar att andelen kvinnor i genomsnitt är något högre i de länder som tillämpar kvotering, men variationen är stor.
13 Sedan tidigare är det i relativt många västeuropeiska länder redan ganska vanligt med könskvotering som partierna själva ålagt sig. Det handlar i förkommande fall vanligtvis om socialdemokratiska, kommunistiska och gröna partier.
38
6Representation på överstatlig och subnationell nivå
Demokratisk representation är inte endast en nationell angelägenhet. Demokratiska val företas bland länderna i urvalet till beslutande församlingar på delstatsnivå, regional nivå och lokal nivå. Från 1979 och framåt har också medborgarna i de länder som varit medlemmar i EU (och dess föregångare) kunnat delta i direkta val till Europaparlamentet. I detta avsnitt presenteras de valsystem som de i länderurvalet ingående medlemsländerna använder vid valen till Europaparlamentet. Skillnader i representationsegenskaper mellan de nationella delegationer som väljs till Europaparlamentet och de nationella parlamenten undersöks också. Slutligen berörs frågan om skilda eller gemensamma valdagar för nationella respektive regionala/lokala val.
6.1Valsystem till Europaparlamentet
Sedan 1979 har Europaparlamentets ledamöter valts i direkta val i samtliga medlemsländer. De flesta av den tidens medlemsländer använde proportionella listsystem vid sina nationella val och det var därför naturligt att använda sådana system även för valen till Europaparlamentet. Undantagen utgjordes av Storbritannien och Frankrike, men endast Storbritannien valde att använde samma majoritetsvalsystem som vid de nationella underhusvalen. Även Storbritannien bytte till ett proportionellt system till valen 1999. Genom Rådsbeslut 8964/02 gjordes år 2002 proportionella valsystem obligatoriska i valen till Europaparlamentet i alla medlemsländer. Listsystem eller STV får användas. Beslutet fastställer också att om en småpartispärr används får den inte vara högre än 5 procent.
Samtliga 17
39
Representation på överstatlig och subnationell nivå
övriga 16 använder listsystem. Av tabell 9a framgår att Europaparlamentarikerna i majoriteten av länderna i urvalet, däribland Sverige, väljs i en enda nationell valkrets. Ett par av de större medlemsländerna – Frankrike och Storbritannien – men också Belgien och Irland använder däremot subnationella valkretsar även vid
Tio av de 17 länderna använder heltalsmetoden vid fördelning av mandaten, medan fyra använder Hare’s metod.2 Sverige är i EU- sammanhang ensamt om att använda den jämkade uddatalsmetoden. Knappt hälften av länderna tillämpar en småpartispärr, vilket innebär att användningen ungefärligen följer det nationella mönstret. Belgien, Nederländerna, Italien och Spanien tillämpar dock inte spärr på
6.2Representationsskillnader mellan Europaval och nationella val
Som framgått är medlemsländernas valsystem till Europavalen förhållandevis likartade och i de flesta fall också relativt lika respektive lands nationella system. Men ger de också samma effekt med avseende på de olika representationsegenskaper som tidigare diskuterats för nationella parlament? I tabell 9b jämförs valdeltagandet, disproportionaliteten, det effektiva antalet partier samt andelen kvinnor i de nationella delegationerna till Europaparlamentet respektive de nationella
Med ledning av de första två kolumnerna i tabell 9b kan man konstatera att trots att alla länder tillämpar proportionella valsystem till Europaparlamentet ligger valdeltagandet lägre eller mycket lägre än vid valen till de nationella parlamenten.
1Även Italien och Polen har subnationella valkretsar som används vid fördelningen av mandat inom partierna, men som inte har någon betydelse för fördelningen av mandat mellan partierna.
2I Nederländerna används dock Hare’s kvot för den huvudsakliga fördelningen av mandaten, medan heltalsmetoden, snarare än jämförelse av decimalrester, avgör vilka partier som tilldelas resterande mandat.
40
Lars Davidsson
Kolumnerna visar det genomsnittliga valdeltagandet i
När det gäller disproportionaliteten i de valsystem som används till EU- respektive nationell nivå, utgörs den viktigaste skillnaden av den högre disproportionalitet i
Av tabell 9b framgår också att partisystemen är något bredare på den europeiska nivån än på den nationella. Medlemsländerna har i genomsnitt ca 0,5 fler effektiva partier i sina delegationer till Europaparlamentet än i de nationella parlamenten. Detta beror till en del på skillnader i valsystemsanknutna faktorer vid Europavalen, som de proportionella valsystemen, de nationella valkretsarna och det faktum att småpartispärrar är något ovanligare. Men en annan viktig faktor är säkerligen också att partier med inställningen till EU som ideologisk grund har varit mer framgångsrika att ta plats i Europaparlamentet än i de nationella parlamenten.
När det slutligen gäller könsfördelningen bland parlamentsledamöterna kan konstateras att de nationella delegationerna till Europaparlamentet i genomsnitt består av en tredjedel kvinnor, vilket är sju procentenheter högre än andelen kvinnor i de nationella parlamenten. Skillnaden är särskilt anmärkningsvärd vad gäller Frankrike, Irland och Ungern. I det franska fallet, där skillnaden är större än 30 procentenheter, skulle den kunna förklaras av den lagstadgade könskvotering som sedan år 2000 skall tillämpas vid alla proportionella val, dit Europavalen, men inte valen till Nationalförsamlingen räknas.
41
Representation på överstatlig och subnationell nivå
6.3Sambandet mellan val på nationell och subnationell nivå
Den svenska debatten om gemensamma eller skilda valdagar till riksdag respektive till landsting och kommuner har pågått sedan grundlagsreformerna på
I rapportens urval är Sverige det enda land där ordinarie val till det nationella parlamentet och valda församlingar på subnationell nivå måste företas på samma dag. De flesta schweiziska val på kantonal nivå sker dock också samtidigt med valen till Statsrådet. I ytterligare 11 av länderna i urvalet – Belgien, Danmark, Irland, Italien, Kanada, Litauen, Polen, Portugal, Spanien, Storbritannien och USA – är gemensamma val till det nationella parlamentet och val på regional eller kommunal nivå i princip möjliga att hålla på samma dag. I praktiken sker detta dock väldigt sällan i de nämnda länderna, förutom USA. I resterande 12 länder – Australien, Finland, Frankrike, Island, Japan, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Polen, Tyskland, Ungern och Österrike – är det inte möjligt att hålla val till det nationella parlamentet samma dag som val till regionala eller lokala församlingar.
Valsäsong?
I den svenska debatten om gemensam valdag har ett argument mot att flytta riksdagsvalen till våren varit att valdeltagandet då skulle riskera att sjunka. En möjlighet om man vill undersöka om denna farhåga stämmer är att göra en jämförelse mellan länder med val vid olika tidpunkter. Problemet med ett sådant upplägg är att det är svårt att vara säker på att effekterna inte har med andra skillnader mellan länderna och deras politiska klimat att göra. Helst skulle man därför vilja undersöka valdeltagandet vid olika tidpunkter i ett och samma land.
En sådan undersökning görs av Rallings m.fl. som studerat mer än 4 000 fyllnadsval i Storbritannien, vilka fördelat sig över i princip hela kalenderåret (Rallings et al. 2003). Och det visar sig mycket
42
Lars Davidsson
riktigt att väljarnas demokratiska engagemang är väderberoende eller snarare beroende på när det hinner bli mörkt på valdagen. Forskarna finner att valdeltagandet är som högst när det är som ljusast under vår- och försommarmånaderna mars till juni. Lägst är valdeltagandet när det är som mörkast mellan november och januari. I den brittiska kontexten skulle en förflyttning av ett val från exempelvis september till maj öka valdeltagandet med 5,2 procentenheter.
43
7Reformer och reformdiskussioner
De senaste decennierna har varit en tid av utbredd förändring av valsystemen till det nationella parlamentet. I inte mindre än 19 av de 25 studerade länderna har minst en signifikant förändring genomförts. Reformer och reformförslag ges en kort beskrivning i bilaga 2.
Den tydligaste förändringstrenden har varit den ökade övergången till blandade valsystem. Först kan konstateras att i synnerhet blandade majoritetsvalsystem var mycket populära när de nya demokratierna i Öst- och Centraleuropa och Kaukasus skulle välja valsystem. Ungern, Bulgarien, Ryssland, Albanien, Ukraina, Litauen m.fl har valt olika typer av blandade system. I de nya demokratierna förklarades valet av blandade system av en önskan om att inte lägga alla ägg i samma korg i den osäkra situation som rådde. Med mycket begränsad erfarenhet av demokratiska val föreföll det rimligt att kombinera olika system för demokratisk representation i valsystemet (Birch et al. 2002).
Men det är inte endast i de forna kommuniststaternas konstitutionella experimentverkstäder som de blandade valsystemen vunnit terräng. Tre
I Nya Zeeland berodde övergången från ett majoritetsvalsystem av brittiskt snitt till ett blandat proportionellt valsystem på väljarnas missnöje med att inte kunna utkräva ansvar av båda de dominerande partierna (Denemark 2005). I Italien handlade övergången från ett proportionellt system med starkt
1 Som en del av samma trend mot blandade system skulle även Israels återtagna reform
45
Reformer och reformdiskussioner
personvalsinslag till ett blandat proportionellt system utan personvalsinslag på väljarnas missnöje med korruptionen i politiken (som delvis kopplades till personvalsinslaget) och med oförmågan att skapa starka regeringar (Katz 2005). I Japan slutligen var det missnöjet med det gamla majoritära
Den enda förändring av valsystemet i sin helhet bland de studerade länderna i övrigt är Italiens återkomst till ett proportionellt system 2005. Det nya systemet är konstitutionellt innovativt i så måtto att det på ett unikt sätt introducerar ett majoritärt element i ett i grunden proportionellt system genom den ”vinnarbonus” som den vinnande koalitionen tilldelas om den inte har lyckats vinna en bred majoritet på egen hand. Syftet är naturligtvis att skapa majoritetsregeringar som är starka nog att överleva begränsade avhopp eller avvikelser.
Även i Storbritannien har emellertid frågan om en totalrevision av det nationella valsystemet varit levande under de senaste decennierna och i synnerhet sedan labours återkomst till makten 1997. Såväl i valen till de regionala parlament som skapats i Skottland, Wales och Nordirland, som i valen till Europaparlamentet används numera andra valsystem än FPTP. En statlig utredning föreslog också 1998 en ändring av valsystemet till Underhuset till ett majoritärt
När det gäller förändringar i graden av proportionalitet finns ingen genomgående trend. I Danmark (2007) och på Island (2000) har man gått i riktning mot ökad proportionalitet genom att minska antalet valkretsar utan att minska kammarstorleken. Norge har gått i samma riktning genom införandet av utjämningsmandat 1988 och ökningen av såväl det totala mandatantalet som utjämningsmandaten som kammarstorleken 2003. I dessa fall kan redan proportionella system sägas ha blivit än mer proportionella.
Polens vid demokratiseringen extremt proportionella system har i stället gjorts mindre proportionellt genom att landet delats in i fler valkretsar (1993) och att den nationella valkretsen tagits bort (2001). Diskussion om att frångå den nationella valkretsen har också förts i Nederländerna under
46
Lars Davidsson
extremt svaga och splittrade, liksom i Israel, har småpartispärrarna höjts och proportionaliteten minskats.
En trend är att vissa länder velat knyta närmare band mellan väljare och valda genom att förstärka personvalsinslagen i sina valsystem. Sverige införde personval 1998 och Litauen gjorde det 2000. Även i Norge föreslog en statlig utredning 2002 införande av personval på nationell nivå, men förslaget har inte blivit verklighet. I Österrike minskades kraven för att det redan existerande personvalet skulle få genomslag. Liknande förslag, som dock inte genomförts har diskuterades i Nederländerna i
En tydlig, men hittills inte särskilt stark, trend gäller införandet av lagstadgad könskvotering på partilistorna i valen till det nationella parlamentet. Italien var först ut 1993, men reformen förklarades grundlagsstridig av landets författningsdomstol och upphörde att gälla 1995. Belgien (1994), Frankrike (1999) och Portugal (2006) har däremot infört lagstadgad kvotering på partilistorna. En liknande reform har också diskuterats i Schweiz.
Även om det inte utgör en del av själva valsystemet kan slutligen nämnas att diskussioner om att införa möjligheter till elektronisk röstning har förts i en handfull länder. En del av diskussionen har gällt möjligheten att rösta och lagra röster elektroniskt i traditionella vallokaler, vilket redan är möjligt i bl.a. Belgien och Nederländerna. Men på längre sikt diskuteras också möjlighet för väljaren att rösta elektroniskt hemifrån. I exempelvis Finland behandlas under 2006 ett regeringsförslag om en grundlagsändring som öppnar för att båda dessa alternativ skall vara möjliga att införa när så önskas.
47
8Sverige i ett internationellt perspektiv
Det svenska valsystemet har, med undantag för förlängningen av den ordinarie valperioden och införandet av ett personvalsmoment, förblivit sig likt sedan grundlagsreformerna på
Sverige hade vid valet 2006 en disproportionalitet på 2,04, klart lägre än genomsnittet räknat på alla länder i rapporten, men bara knappt under genomsnittet bland de proportionella systemen (se tabellerna
Som framgått av rapporten avgörs graden av proportionalitet inte bara av vilken typ av valsystem en stat har, utan också på den kombinerade effekten av faktorer som valkretsindelning, förekomsten av utjämningsmandat, småpartispärr, beräkningsmetod och kammarens storlek. Justeringar i något av dessa avseenden bör därför analyseras i ett sammanhang.
Nivån på proportionaliteten kan justeras så att man antingen närmar sig det demokratiska idealet att varje röst skall vara lika mycket värd (lägre disproportionalitet) eller det demokratiska idealet att väljarnas röster skall ha en tydligt ansvarsutkrävande effekt i förhållande till regeringsmakten (högre disproportionalitet). Disproportionaliteten kan sänkas genom att exempelvis göra valkretsarna färre och större, övergå till en annan beräkningsmetod – uddatalsmetoden, Hare’s metod och Haagenbach- Bischoff’s metod ger i genomsnitt mer proportionella resultat – eller genom att ta bort småpartispärren. Disproportionaliteten kan höjas genom att exempelvis ta bort utjämningsmandaten eller övergå till heltalsmetoden vid mandatfördelningen.
49
Sverige i ett internationellt perspektiv
Det är emellertid värt att notera att det inte bara är nivån på disproportionaliteten som är av intresse i sammanhanget, utan även hur den påverkar olika typer av partier. Samma totalnivå på disproportionaliteten kan gynna eller missgynna partier av olika storlek, beroende på vilken mix av konstitutionella instrument som använts för att uppnå den gällande graden av proportionalitet.
I det svenska systemet skapar beräkningsmetoden – den jämkade uddatalsmetoden – viss disproportionalitet till fördel för stora och medelstora partier på mindre partiers bekostnad. Utjämningsmandaten reducerar disproportionaliteten på ett sätt som framför allt gynnar små partier. Småpartispärren skapar i sin tur ytterligare disproportionalitet, med de riktigt små partierna som förlorare. Sammantaget kan sägas att den relativt begränsade disproportionalitet som finns i det svenska valsystemet består av att stora partier gynnas med ett par procentenheter och att riktigt små partier missgynnas med ett par procentenheter, medan systemet är förhållandevis neutralt (dvs. proportionellt) med avseende på små och medelstora partier.
En reform där ett borttagande av utjämningsmandaten kombineras med ett borttagande av småpartispärren och en övergång till den ”rena” uddatalsmetoden skulle leda till en marginellt högre disproportionalitet (2,67 för 2006 års val) och något fler effektiva partier (4,26 för 2006 års val). Trots att nivån på proportionaliteten skulle bli i stort sett oförändrad kan en sådan reform sägas medföra ett antal fördelar jämfört med nuvarande system. I kombination skulle justeringarna leda till att disproportionaliteten fördelade sig jämnare över stora och små partier, och väljarnas röster därmed bli mer likvärdiga. Borttagandet av småpartispärren skulle ge väljare som inte känner sig hemma i de etablerade partierna chans till representation på nationell nivå. Det strategiska röstandet kan också förväntas minska om spärren togs bort. Borttagandet av utjämningsmandaten skulle samtidigt se till att inflytandet för de minsta partierna inte blir oproportioneligt stort. Att ta bort utjämningsmandaten vore också det naturligaste sättet att minska riksdagens storlek i riktning mot den europeiska nivån. Det lokala sambandet blir slutligen något tydligare genom reformen utan att proportionaliteten blir sämre, eftersom den ”rena” uddatalsmetoden skulle ge mindre partier en rättvisare chans att vinna valkretsmandat.
När det gäller könsrepresentation har Sverige efter det senaste valet en så gott som helt jämn fördelning mellan kvinnor, 47
50
Lars Davidsson
procent, och män, 53 procent. Det är också den överlägset jämnaste fördelningen av länderna i urvalet. Det är därför svårt att se att någon förändring av valsystemet i detta avseende – i form av exempelvis lagstadgad kvotering – skulle vara nödvändig i Sverige.
Det svenska valdeltagandet i riksdagsvalet, 82 procent vid 2006 års val, räcker till en tionde plats i länderurvalet, vilket är klart över genomsnittet. Sverige har dock, fram till det senaste valet, varit en del av en internationell trend av sjunkande valdeltagande i de nationella parlamentsvalen. I valen till Europaparlamentet är det svenska valdeltagandet, 39,4 procent vid valen 2004, bland de lägsta i urvalet. Oron för valdeltagandet är tydlig i såväl de senaste decenniernas demokratiutredningar som i Grundlagsutredningens direktiv, både avseende den sjunkande trenden i riksdagsvalen och den extremt låga nivån i Europaparlamentsvalen. Det torde emellertid vara svårt att peka på någon tydlig koppling mellan det – relativt sett – låga valdeltagandet och utformningen av nuvarande valsystem. Det mest effektiva sättet att öka valdeltagandet tycks vara att göra röstningshandlingen obligatorisk. Bortsett från en sådan åtgärd förefaller den viktigaste faktorn för att öka valdeltagandet vara att använda ett proportionellt valsystem, vilket Sverige redan gör. Vare sig orsakerna till det låga valdeltagandet eller lösningen på problemet ligger antagligen i modifikationer av valsystemet.
Den institutionella reform som ändå genomförts på valsystemsområdet är införandet av personval. Huvudavsikten var att synliggöra partiernas kandidater och stärka banden mellan väljare och valda (SOU 1993:21 s. 50f.). Reformen kan, åtminstone för valen till riksdagen, knappast anses ha uppfyllt sitt syfte i detta avseende. Andelen väljare som utnyttjade möjligheten att personrösta var ca 30 procent vid det första tillfället 1998 och har sjunkit sedan dess. Andelen väljare som korrekt kunde nämna minst en (1) kandidat i sin valkrets vid 2002 års val var heller inte högre än 30 procent och har snarast sjunkit efter införandet av personval (Holmberg & Oscarsson 2004, s. 185ff.). Någon indirekt, positiv effekt på valdeltagandet kan inte skönjas, då de tre val där personval tillämpats har haft det lägsta valdeltagandet sedan
51
Sverige i ett internationellt perspektiv
En viktig orsak till personvalsreformens dåliga genomslagskraft är begränsningen att riksdagskandidater måste uppnå minst 8 procent av partiets röster i valkretsen för att partiernas nomineringsordning skall rubbas.1 I debatten har därför höjts röster för att sänka eller helt avveckla denna spärr. Det finns emellertid inget vare sig i denna rapport eller i annan forskning som tyder på att valdeltagandet skulle vara högre i system med starka personvalsinslag. Däremot leder personvalsinslag både generellt och i det svenska fallet till en oönskad effekt, nämligen lägre partisammanhållning (jfr exempelvis Depauw & Martin 2005 och Davidsson 2006). Försämrad partisammanhållning innebär sämre möjlighet för väljarna att utkräva ansvar i parlamentariska demokratier som den svenska, där partierna även fortsättningsvis förväntas vara de dominerande aktörerna. Om det hittills relativt svaga personvalsinslaget skall justeras talar därför mycket för att det snarast borde vara i riktning mot att helt ta bort personvalet snarare än att förstärka det.
Sammanfattningsvis framstår det svenska valsystemet, med proportionella listval under begränsade möjligheter till personval, som ett relativt genomsnittligt europeiskt system. Rapporten har heller inte uppdagat några anomalier i det svenska systemet som skulle tyda på ett påtagligt reformbehov. De i detta avsnitt diskuterade justeringarna skulle emellertid – på marginalen – göra riksdagen mer normaldimensionerad, göra väljarnas röster mer likvärdiga utan att försvåra regeringsbildningen, samt stärka möjligheterna till demokratiskt ansvarsutkrävande.
1 Av den utvärdering som riksdagen gjorde av personvalet 2002 framgår att en hypotetisk ökning från ca 30 till 50 procent personröstare i 2002 års hade resulterat i att de direkt personvalda med bibehållen spärrnivå varit 25 stycken i stället för 10 stycken. En ungefär lika stor effekt skulle ha erhållits om spärrnivån sänkts till samma nivå som tillämpas i Europavalen och de kommunala valen, dvs. 5 procent. Nielsen (2003), s. 30 och 58ff.
52
Referenser
Litteratur
Birch, S. (2003) Electoral Systems and Poltical Transformation in
Birch, S., Millard, F., Popescu, M. & Williams, K. (2002) Embodying Democracy: Electoral System Design in Post- Communist Europe, New York:Palgrave Macmillan.
Dahlerup, D. & Freidenvall, L. (2005) ”Quotas as a ’Fast Track’ to Equal Political Representation for Women”, International Feminist Journal of Politics 7:1.
Davidsson, L. (2004) Kammare, kommuner och kabinett, Stockholm:SNS.
Davidsson, L. (2006) I linje med partiet? Maktspel och lojalitet i den svenska riksdagen, Stockholm:SNS.
Denemark, D. (2004) ”Choosing MMP in New Zealand: Explaining the 1993 Electoral Reform” i Shugart, M. & Wattenberg, M. (2004) (eds)
Depauw, S. & Martin, S. (2005) ”Legislative Party Discipline and Cohesion in Comparative Perspective” Paper prepared for ECPR Granada 2005 Conference Workshop #25.
Ds Ju 1986:1 Valsystem i 20 länder. En översikt.
Duverger, M. (1954) Political Parties: Their Organization and Activity in the Modern State, London:Methuen.
53
Referenser
Gallagher, M. (1991) ”Proportionality, Disproportionality and Electoral Systems” i Electoral Studies
Holmberg, S. & Oscarsson, H. (2004) Väljare. Svenskt väljarbeteende under 50 år., Stockholm: Norstedts Juridik.
Katz, R. (2004) ”Reforming the Italian Electoral Law, 1993” i Shugart, M. & Wattenberg, M. (2004) (eds)
Lundell, K. (2004) ”Determinants of Candidate Selection: The Degree of Centralization in a Comparative Perspective”, Party Politics 10:1.
Nielsen, P. (2003) Personvalet 2002, Riksdagens utredningar Konstitutionsutskottet (2003/04:URD6).
Norris, P. (2002) Democratic Phoenix : Reinventing Political Activism, Cambridge:Cambridge University Press.
Rallings, C., Thrasher, M. & Borisyuk, G. (2003) ”Seasonal Factors, Voter Fatigue and the Costs of Voting” i Electoral Studies
Reed, S. & Thies, M. (2004) ”The Causes of Electoral Reform in Japan” i Shugart, M. & Wattenberg, M. (2004) (eds) Mixed- Member Electoral Systems: Best of Both Worlds?, Oxford:Oxford University Press.
Schuster, K., Pukelsheim, F., Drton, M. & Draper, N. (2003) ”Seat Biases of Apportionment Methods for Proportional Representation” i Electoral Studies
Shugart, M. & Wattenberg, M. (2004) (eds)
Electoral Systems: Best of Both Worlds?, Oxford:Oxford University
Press.
SOU 1993:21 Ökat personval. Betänkande av Personvalskommittén.
54
Lars Davidsson
Taagepera, R. (2002) ”Nationwide Threshold of Representation” i
Electoral Studies
Taagepera, R. & Grofman, B. (2003) ”Mapping the Indices of
Party Politics 9:6.
Internetkällor
ACE Project, databas sammanställd av ACE, tillgänglig på www.aceproject.org. Uppgifterna inhämtade under augusti 2006.
Election Guide, databas sammanställd av IFES, tillgänglig på www.electionguide.org. Uppgifterna inhämtade under augusti 2006.
Electoral Reform, Parliamentary Representation and the British MEP, forskningsprojekt om brittiska Europaparlamentarikers representationsroller, tillgänglig på www.meps.org.uk. Uppgifterna inhämtade under augusti 2006.
Europavalet
PARLINE, databas sammanställd av Interparliamentary Union (IPU), tillgänglig på
Quota Database, databas sammanställd av International IDEA och Stockholms universitet, tillgänglig på www.quotaproject.org. Uppgifter inhämtade under augusti 2006.
55
Tabeller och figurer
Tabell 1 Direktvalda ledamöter i nationella parlament
| Land | Kammare | Valsätt | Ledamöter1 | Röstberättigade | Röstberättigade/ |
| (milj)2 | ledamot | ||||
| Australien | Representant- | Majoritetsval (AV) | 150 | 13,06 | 87 100 |
| huset | |||||
| Senaten | Proportionellt (STV) | 76 | 13,06 | 171 800 | |
| Belgien | Representant- | Proportionellt | 150 | 7,57 | 50 500 |
| huset | |||||
| Senaten | Proportionellt | 40 av 74 | 7,57 | 106 600 | |
| Danmark | Folketinget | Proportionellt | 179 | 4,00 | 22 300 |
| Finland | Riksdagen | Proportionellt | 200 | 4,17 | 20 900 |
| Frankrike | National- | Majoritetsval | 577 | 40,97 | 71 000 |
| församlingen | (2 omgångar) | 3313 | |||
| Senaten | Ej direktval | - | - | ||
| Irland | Representant- | Proportionellt (STV) | 166 | 2,95 | 17 800 |
| huset | |||||
| Senaten | Ej direktval | 60 | - | - | |
| Island | Alltinget | Proportionellt | 63 | 0,21 | 3 300 |
| Israel | Knesset | Proportionellt | 120 | 5,01 | 41 800 |
| Italien | Deputerande- | Proportionellt | 630 | 47,16 | 74 900 |
| kammaren | |||||
| Senaten | Proportionellt | 315 av | ? | ? | |
| 322 | |||||
| Japan | Representant- | Blandat – | 480 | 103,36 | 215 300 |
| huset | majoritetsval | ||||
| Rådskammaren | Blandat – | 242 | 103,36 | 427 100 | |
| majoritetsval | |||||
| Kanada | Underhuset | Majoritetsval | 308 | 22,81 | 74 100 |
| Senaten | Ej direktval | 105 | - | - | |
| Litauen | Sejmen | Blandat – | 141 | 2,67 | 18 900 |
| majoritetsval | |||||
| Nederländerna | Representant- | Proportionellt | 150 | 16,11 | 107 400 |
| huset | |||||
| Senaten | Ej direktval | 75 | - | - | |
| Nya Zeeland | Representant- | Blandat – | 120 | 2,82 | 23 500 |
| huset | proportionellt | ||||
| Norge | Stortinget | Proportionellt | 169 | 3,42 | 20 200 |
| Polen | Sejmen | Proportionellt | 460 | 30,23 | 65 700 |
| Senaten | Majoritetsval | 100 | 30,23 | 302 300 | |
| Portugal | Republik- | Proportionellt | 230 | 8,79 | 38 200 |
| församlingen | |||||
| Schweiz | Nationalrådet | Proportionellt | 200 | 4,76 | 23 800 |
| Statsrådet | Majoritetsval4 | 46 | ? | ? | |
| Spanien | Deputerande- | Proportionellt | 350 | 33,47 | 95 600 |
| kammaren | 160 9005 | ||||
| Senaten | Majoritetsval | 208 av | 33,47 | ||
| 259 | |||||
| Storbritannien | Underhuset | Majoritetsval | 646 | 44,18 | 68 400 |
| Överhuset | Ej direktval | 721 | - | - | |
| Sverige | Riksdagen | Proportionellt | 349 | 6,72 | 19 300 |
| Tyskland | Förbundsdagen | Blandat – | 598 | 61,87 | 103 500 |
| proportionellt | |||||
| Förbundsrådet | Ej direktval | 69 | - | - | |
| Ungern | National- | Blandat – | 386 | 8,05 | 20 900 |
| församlingen | majoritetsval | ||||
| USA | Representant- | Majoritetsval | 435 | 210,42 | 483 700 |
| huset | |||||
| Senaten | Majoritetsval | 100 | 210,42 | 2 104 200 | |
| Österrike | Nationalrådet | Proportionellt | 183 | 5,91 | 32 300 |
| Förbundsrådet | Ej direktval | 62 | - | - |
1I tabellen anges det formella mandatantalet. I blandade proportionella valsystem, som det tyska och det nyzeeländska, kan valutgången medföra att mandattalet tillåts öka över den formella nivån med s.k. överhängsmandat.
2Tabellen anger antalet röstberättigade vid senaste val.
3Mandatantalet i den franska senaten kommer successivt att höjas till 346 år 2011 för att bättre "représenter la réalité démographique et les collectivités territoriales".
4Majoritära valsystem i alla 26 kantoner och halvkantoner utom en, där valsystemet är proportionellt.
5Beräknat på de 208 direktvalda mandaten.
57
Bilaga 1 Tabeller och figurer
Tabell 2 Ej direktvalda ledamöter i nationella parlament
| Land | Kammare | Ledamöter | Tillsättningsorgan | System |
| Belgien | Senaten | 34 av 74 | Språkgruppernas | Språkgruppernas parlament tillsätter |
| parlament/Övriga | 21 ledamöter, 10 ledamöter | |||
| senatorer/Kunga- | koopteras av de direktvalda | |||
| familjen | senatorerna. Medlemmar av | |||
| kungafamiljen kan också ta plats i | ||||
| senaten (f.n. 3 stycken). | ||||
| Frankrike | Senaten | 3311 | Ledamöter av lokala | Ledamöter från mindre departement |
| och regionala | väljs med ett majoritetsvalsystem | |||
| församlingar | och de från större departement väljs | |||
| med ett proportionellt system.2 | ||||
| Irland | Senaten | 60 | PM/Medborgare med | De tre tillsättningsorganen utser 11, |
| examen från två | 6 respektive 43 ledamöter. De 6 | |||
| universitet/ | måste ha examen från något av två | |||
| Representanthuset, | universitet. De 43 väljs ur 5 paneler | |||
| avgående senaten och | representerande olika | |||
| länsparlament | samhällsintressen. | |||
| Italien | Senaten | 7 av 322 | Presidenten | Utnämningar av tidigare presidenter |
| och framstående medborgare. | ||||
| Kanada | Senaten | 105 | Generalguvernören på | Utnämningar av framstående |
| PM:s begäran | medborgare från respektive delstat. | |||
| Neder- | Senaten | 75 | Provinsråden | Proportionellt val i 12 provinsråd. |
| länderna | ||||
| Spanien | Senaten | 51 av 259 | Parlamenten i de | Proportionellt val i 17 valkretsar |
| autonoma territorierna | motsvarande de autonoma | |||
| territorierna. | ||||
| Stor- | Överhuset | 721 | Monarken på PM:s | 603 ledamöter har utnämnts som |
| britannien | begäran/ | framstående medborgare. 26 | ||
| Anglikanska | ledamöter har plats i kraft av | |||
| kyrkan/Adelsätter | kyrkoämbeten. 92 är ledamöter | |||
| genom arv. | ||||
| Tyskland | Förbunds- | 69 | Delstatsregeringarna | Ledamöterna utses av de 16 |
| rådet | delstatsregeringarna. | |||
| Österrike | Förbunds- | 62 | Delstatsparlamenten | Ledamöterna utses proportionellt så |
| rådet | att de avspeglar sammansättningen | |||
| i de 9 delstatsparlamenten. |
1Mandatantalet i den franska senaten kommer successivt att höjas till 346 stycken år 2011 för att bättre "représenter la réalité démographique et les collectivités territoriales".
2När utvidgningsreformen till 346 senatorer är klar år 2011 kommer 180 senatorer att vara proportionellt valda och 166 senatorer vara majoritärt valda.
58
Lars Davidsson Bilaga 1
Tabell 3 Valperiod och uppplösningsrätt
| Land | Kammare | Val- | Släpning | Upplösningsrätt | Val till parlament |
| period | eller underhus | ||||
| (varav | |||||
| upplösningsval) | |||||
| Australien | Representant- | 3 | Nej | Generalguvernören | 10 (7) |
| huset | 1. vid konflikt mellan | ||||
| kamrarna1 | |||||
| 6/32 | 2. på PM:s begäran. | ||||
| Senaten | Ja, hälften vart | Generalguvernören vid | - | ||
| 3:e år /Nej3 | konflikt mellan kamrarna4. | ||||
| Belgien | Representant- | 4 | Nej | Monarken efter | 7 (5) |
| huset | godkännande av | ||||
| representanthusets | |||||
| majoritet5 | |||||
| 1. om regeringen avgått | |||||
| 2. om regeringen förlorat | |||||
| en förtroendeomröstning | |||||
| Automatiskt vid | |||||
| grundlagsändring. | |||||
| Senaten | 4 | Nej | Automatiskt vid | - | |
| upplösning av | |||||
| representanthuset. | |||||
| Danmark | Folketinget | 4 | Nej | Monarken på PM:s | 9 (7) |
| begäran. | |||||
| Automatiskt vid | |||||
| grundlagsändring. | |||||
| Finland | Riksdagen | 4 | Nej | Presidenten på PM:s | 7 (0) |
| begäran. | |||||
| Frankrike | National- | 5 | Nej | Presidenten efter att ha | 6 (3) |
| församlingen | rådfrågat PM och | ||||
| Senaten | 67 | Ja, 1/3 | parlamentets talmän6. | ||
| Nej | - | ||||
| vartannat år8 | |||||
| Irland | Representant- | 5 | Nej | Presidenten på PM:s | 8 (7) |
| huset | begäran.9 | ||||
| Senaten | 5 | Nej | Automatiskt vid | - | |
| upplösning av | |||||
| representanthuset. | |||||
| Island | Alltinget | 4 | Nej | Presidenten på PM:s | 6 (0) |
| begäran. | |||||
| Automatiskt | |||||
| 1. om en av parlamentet | |||||
| initierad folkomröstning | |||||
| om presidenten inte går | |||||
| igenom | |||||
| 2. vid grundlagsändring. | |||||
| Israel | Knesset | 4 | Nej | Knesset genom särskild | 9 (7) |
| lag. | |||||
| Italien | Deputerande- | 5 | Nej | Presidenten efter att ha | 8 (5) |
| kammaren | rådfrågat talmannen10. | ||||
| Senaten | 5 | Nej | Presidenten efter att ha | - | |
| rådfrågat talmannen11. | |||||
| Japan | Representant- | 4 | Nej | Monarken på PM:s | 10 (10) |
| huset | begäran. | ||||
| Rådskammaren | 6 | Ja, hälften vart | Nej | - | |
| 3:e år |
1Upplösning får dock inte ske om minde än 6 månader återstår av representanthusets mandatperiod.
26 år för de 72 delstatssenatorerna och 3 år för de 4 territoriesenatorerna.
3För territoriesenatorerna tillämpas inte släpande mandatperioder: alla 4 byts ut vart 3:e år.
4Upplösning får dock inte ske om minde än 6 månader återstår av representanthusets mandatperiod. En delstatsguvernör kan i förtid avsluta mandatet för ”sina” senatorer och besluta om nyval.
5I båda fallen krävs också att representanthuset inte förmått presentera en ny
6Nationalförsamlingen får inte upplösas igen inom 1 år från det val som följer på en upplösning.
7Kortad från 9 år från och med år 2003.
8Från och med år 2010 kommer i stället hälften att bytas ut vart 3:e år.
9Presidenten kan dock vägra upplösning om PM inte åtnjuter representanthusets förtroende.
10Upplösning får inte ske under de 6 sista månaderna av presidentens ämbetsperiod, om den inte helt eller delvis sammanfaller med de 6 sista månaderna av representanthusets mandatperiod.
11Upplösning får inte ske under de 6 sista månaderna av presidentens ämbetsperiod, om den inte helt eller delvis sammanfaller med de 6 sista månaderna av senatens mandatperiod.
59
| Bilaga 1 | Tabeller och figurer | |||||
| Japan | Rådskammaren | 6 | Ja, hälften vart | Nej | - | |
| 3:e år | ||||||
| Kanada | Underhuset | 5 | Nej | Generalguvernören på | 9 (7) | |
| PM:s begäran. | ||||||
| Senaten | T o m 75 | Ja, när | Nej | - | ||
| år | vakanser | |||||
| uppstår | ||||||
| Litauen | Sejmen | 4 | Nej | Sejmen med |
4 (1) | |
| Presidenten | ||||||
| 1. om regeringen inte kan | ||||||
| presentera ett program1 | ||||||
| 2. om regeringens | ||||||
| program förkastats av | ||||||
| parlamentet två gånger2 | ||||||
| 3. på PM:s begäran om | ||||||
| regeringen förlorat en | ||||||
| förtroendeomröstning. | ||||||
| Nederländerna | Representant- | 4 | Nej | Monarken på PM:s | 7 (2) | |
| huset | begäran. | |||||
| Automatiskt | ||||||
| 1. vid grundlagsändring | ||||||
| 2. vid monarkens död. | ||||||
| Senaten | 4 | Nej | Monarken på PM:s | - | ||
| begäran. Den nyvalda | ||||||
| senaten fullföljer bara den | ||||||
| upplösta senatens | ||||||
| mandatperiod. | ||||||
| Automatiskt vid | ||||||
| monarkens död. | ||||||
| Nya Zeeland | Representant- | 3 | Nej | Generalguvernören på | 9 (0) | |
| huset | PM:s begäran. | |||||
| Norge | Stortinget | 4 | Nej | Nej | 7 (0) | |
| Polen | Sejmen | 4 | Nej | Sejmen med |
5 (2) | |
| Presidenten efter att ha | ||||||
| rådfrågat parlamentets | ||||||
| talmän3 | ||||||
| 1. om regerings- | ||||||
| bildningen misslyckas4 | ||||||
| 2. om ingen statsbudget | ||||||
| antagits5. | ||||||
| Senaten | 4 | Nej | Automatiskt vid | - | ||
| upplösning av sejmen. | ||||||
| Portugal | Republik- | 4 | Nej | Presidenten efter att ha | 10 (6) | |
| församlingen | rådfrågat regeringen och | |||||
| partier som är | ||||||
| representerade i republik- | ||||||
| församlingen6. | ||||||
| Schweiz | Nationalrådet | 4 | Nej | Automatiskt vid | 7 (0) | |
| fullständig | ||||||
| grundlagsändring. | ||||||
| Statsrådet | 4 | Nej | Automatiskt vid | - | ||
| fullständig | ||||||
| grundlagsändring. | ||||||
| Spanien | Deputerande- | 4 | Nej | PM efter att ha rådfrågat | 8 (6) | |
| kammaren | regeringen7. | |||||
Monarken med talmannens godkännande vid misslyckad regeringsbildning8.
Automatiskt vid grundlagsändring.
1Tidsfristen är 30 dagar efter att regeringen presenterats för parlamentet.
2Tidsfristen är 60 dagar efter att regeringen presenterats för parlamentet.
3Beslut om upplösning är däremot explicit undantagna från listan av beslut för vilka presidenten måste inhämta PM:s godkännande.
4Aktörerna har tre chanser att under en period om maximalt 56 dagar presentera en regering som har sejmens förtroende.
5Tidsfristen är 4 månader.
6Upplösning får inte ske under de 6 första månaderna av mandatperioden eller under de 6 sista månaderna av presidentens mandatperiod.
7Upplösning får inte ske förrän tidigast 1 år efter tidigare upplösning eller under ett misstroendeomröstningsförfarande.
8Tidsfristen är två månader.
60
| Lars Davidsson | Bilaga 1 | |||||
| Spanien | Senaten | 4 | Nej | PM efter att ha rådfrågat | - | |
| regeringen1. | ||||||
| Automatiskt vid | ||||||
| upplösning av | ||||||
| deputerandekammaren. | ||||||
| Storbritannien | Underhuset | 5 | Nej | Monarken på PM:s | 7 (6) | |
| begäran. | ||||||
| Överhuset | Livstid | Nej | Nej | - | ||
| Sverige | Riksdagen | 4 | Nej | Regeringen2 | 9 (0) | |
| Automatiskt vid | ||||||
| misslyckad | ||||||
| regeringsbildning.3 Den | ||||||
| nyvalda riksdagen | ||||||
| fullföljer bara den | ||||||
| upplösta riksdagens | ||||||
| mandatperiod. | ||||||
| Tyskland | Förbundsdagen | 4 | Nej | Presidenten | 8 (4) | |
| 1. vid misslyckad | ||||||
| regeringsbildning4 | ||||||
| 2. på PM:s begäran om | ||||||
| regeringen förlorat en | ||||||
| förtroendeomröstning5. | ||||||
| Förbundsrådet | Varierar | Ja, genom olika | Nej | - | ||
| valdagar i | ||||||
| delstaterna | ||||||
| Ungern | National- | 4 | Nej | Nationalförsamlingen | 4 (0) | |
| församlingen | Presidenten efter att ha | |||||
| rådfrågat PM, talmannen | ||||||
| och partier som är | ||||||
| representerade i national- | ||||||
| församlingen | ||||||
| 1. om regeringen för 4:e | ||||||
| gången på ett år förlorar | ||||||
| en förtroendeomröstning | ||||||
| 2. om presidentens PM- | ||||||
| förslag inte godkänts6. | ||||||
| USA | Representant- | 2 | Nej | Nej | 14 (0) | |
| huset | ||||||
| Senaten | 6 | Ja, 1/3 | Nej | - | ||
| vartannat år | ||||||
| Österrike | Nationalrådet | 4 | Nej | Nationalrådet genom | 9 (5) | |
| särskild lag. | ||||||
| Presidenten7 | ||||||
| Automatiskt om en av | ||||||
| parlamentet initierad | ||||||
| folkomröstning om | ||||||
| presidenten inte går | ||||||
| igenom. | ||||||
| Förbundsrådet | Varierar | Ja, genom olika | Nej | - | ||
| valdagar i | ||||||
| delstaterna | ||||||
1Upplösning får inte ske förrän tidigast 1 år efter tidigare upplösning eller under ett misstroendeomröstningsförfarande.
2Expeditionsministär kan inte besluta om upplösning. Upplösning får ske tidigast 3 månader efter nyvald riksdags första sammanträde.
3Fyra försök görs att bilda en regering som har riksdagens förtroende. Extraval hålls inte om det är mindre än 3 månader kvar till ordinarie val.
4Beslut om upplösning är explicit undantaget från listan av beslut för vilka presidenten måste inhämta PM:s godkännande. Aktörerna har tre chanser att under en period om maximalt 14 dagar presentera en regering som har förtroende hos en absolut majoritet av Förbundsdagens medlemmar.
5Tidsfristen är 21 dagar från den förlorade förtroendeomröstningen.
6Tidsfristen är 40 dagar.
7Men bara en gång ”av samma skäl”.
61
| Bilaga 1 | Tabeller och figurer |
Figur 1 Valsystem
Majoritetsvalsystem
Blandade valsystem
Val i 2 omgångar
Absolut majoritet
| First past the post (FPTP) | ||
| Single |
||
| Relativ majoritet | ||
| Vote (SNTV) | ||
| Block vote | ||
Blandade majoritära system (MMM)
Hare’s metod
| Kvotmetoder | Hagenbach- | ||||||||
| Bischoff´s metod | |||||||||
| Listsystem | |||||||||
| Heltalsmetoden | |||||||||
| Proportionella valsystem | Divisorsmetoder | (d’Hondt) | |||||||
| Uddatalsmetoden | |||||||||
| Single Transferrable Vote (STV) | (St. Laguë) | ||||||||
| Jämkade uddatals- | |||||||||
| metoden | |||||||||
| (modified St. Laguë) | |||||||||
62
Lars Davidsson Bilaga 1
Tabell 4a Parlamentskammare som väljs med majoritetsvalsystem
| Land | Kammare | Mandat | Valkretsar | Mandat/valkr. | Röster | Fördelningsprincip |
| max) | ||||||
| Australien | R.huset | 150 | 150 | Antal | Absolut majoritet – | |
| kandidater | AV | |||||
| Väljaren rangordnar valfritt antal kandidater. Därefter elimineras successivt kandidater med lägst | ||||||
| antal försahandsröster och dessas andrahandsröster fördelas mellan övriga kandidater tills en | ||||||
| kandidat når absolut majoritet. | ||||||
| Frankrike | Nat. | 577 | 577 | 1 per | Omg. 1: Absolut | |
| försam- | omgång | majoritet1 | ||||
| lingen | Omg. 2: Flertal – | |||||
| FPTP | ||||||
| Om ingen kandidat får absolut majoritet går alla kandidater som fått minst 12,5 % vidare till en | ||||||
| andra omgång, då flertal räcker.2 | ||||||
| Kanada | Under- | 308 | 308 | 1 | Flertal – FPTP | |
| huset | ||||||
| Polen | Senaten | 100 | 40 | Flertal – Block vote | ||
| Väljaren får rösta på lika många kandidater som antalet valkretsmandat. | ||||||
| Schweitz | Statsrådet | 44 av | 253 | 1 | Varierar mellan | |
| 46 | delstater | |||||
| I vissa fall krävs absolut majoritet i två omgångar, i andra fall används enkel majoritet. | ||||||
| Spanien | Senaten | 208 av | 52 | Flertal – modif. | ||
| 2594 | Block vote | |||||
| Väljaren får i de flesta valkretsar rösta på en kandidat färre än antalet valkretsmandat. | ||||||
| Stor- | Under- | 646 | 646 | 1 | Flertal – FPTP | |
| britannien | huset | |||||
| USA | R.huset | 435 | 435 | 1 | Flertal – FPTP | |
| Senaten | 100 | 100 | 1 | Flertal – FPTP | ||
1Det krävs också 25 % valdeltagande för avgörande i den första omgången.
2Om bara en kandidat skulle uppfylla villkoret om 12,5 % av rösterna i den första omgången får dock även kandidaten med näst flest röster ställa upp i en andra omgång.
3I en ytterligare valkrets används ett proportionellt valsystem vid tillsättning av de 2 mandaten.
4Ytterligare 51 mandat tillsätts indirekt.
63
Bilaga 1 Tabeller och figurer
| Tabell 4b | Parlamentskammare som väljs enligt proportionella valsystem | |||||||
| Land | Kammare | Mandat | Valkretsar | Mandat/ | Röster | Fördelningsprincip | Spärr | |
| (UTJ- | valkrets | |||||||
| mandat) | (min- | |||||||
| median- | ||||||||
| max) | ||||||||
| Australien | Senaten | 76 | 8 | Antal | STV (K) på valkretsnivå. | Nej | ||
| kan- | ||||||||
| didater | ||||||||
| Väljaren rangordnar valfritt antal kandidater. Kandidater som uppnår Droop’s kvot är valda. Eventuellt överskott för valda | ||||||||
| kandidater fördelas proportionellt mot andrahandsrösterna. Vid behov elimineras successivt kandidater med lägst antal | ||||||||
| förstahandsröster och dessas andrahandsröster fördelas mellan övriga kandidater tills rätt antal kandidater nått kvoten. | ||||||||
| Belgien | R.huset | 150 | 11 | 1 | Heltalsmetoden (D) på | Vk: 5 % | ||
| 22 | valkretsnivå. | |||||||
| Senaten | 40 av | 1 | Heltalsmetoden (D) på | Vk: 5 % | ||||
| 741 | valkretsnivå. | |||||||
| Valkretsarna utgörs av de två språkgrupperna. Väljarna indelas i valkretsar baserat på sitt partival (franska respektive | ||||||||
| flamländska partier). | ||||||||
| Danmark | Folketinget | 175 av | 1 (17)3 | 1 | Partifördelning: | För UTJ- | ||
| 179 (40) | Hare’s metod (K) på nationell | mandat: | ||||||
| nivå. | N 2 % eller | |||||||
| Valkretsmandat: | I 2 av 3 | |||||||
| Heltalsmetoden (D) på | regioner | |||||||
| valkretsnivå. | röster | |||||||
| Utjämningsmandat: | motsvar- | |||||||
| Uddatalsmetoden (D) på | ande ett | |||||||
| regional nivå, Danska | genom- | |||||||
| metoden (D) på valkretsnivå. | snittligt VK- | |||||||
| mandat | ||||||||
| eller | ||||||||
| Ett VK- | ||||||||
| mandat. | ||||||||
| Den totala mandatfördelningen mellan partierna avgörs i praktiken i en nationell valkrets med Hare’s metod (K) mellan | ||||||||
| partier som klarar något av de tre spärrvillkoren, medan fördelningen av partiernas mandat på valkretsar sker med olika | ||||||||
| divisorsmetoder. Utjämningsmandatens fördelning på valkretsar sker i två steg: först till de tre regionerna, därefter till | ||||||||
| valkretsarna i respektive region. | ||||||||
| Finland | Riksdagen | 199 av | 144 | 1 | Heltalsmetoden (D) på | Nej | ||
| 200 | valkretsnivå. | |||||||
| Kandidaterna rangordnas efter personröster och tilldelas därefter jämförelsetal enligt Heltalsmetoden (D) baserade på sina | ||||||||
| partiers röstetal. | ||||||||
| Irland | R.huset | 166 | 42 | Antal | STV (K) på valkretsnivå. | Nej | ||
| kan- | ||||||||
| didater | ||||||||
| Väljaren rangordnar valfritt antal kandidater. Kandidater som uppnår Droop’s kvot är valda. Eventuellt överskott för valda | ||||||||
| kandidater fördelas proportionellt mot andrahandsrösterna. Vid behov elimineras successivt kandidater med lägst antal | ||||||||
| förstahandsröster och dessas andrahandsröster fördelas mellan övriga kandidater tills rätt antal kandidater nått kvoten. | ||||||||
| Island | Alltinget | 63 | 6 | 1 | Valkretsmandat: | För UTJ- | ||
| (9) | Heltalsmetoden (D) på | mandat: | ||||||
| valkretsnivå. | N 5 % | |||||||
| Utjämningsmandat: Heltals- | ||||||||
| metoden (D) på nationell | ||||||||
| nivå. | ||||||||
| Valkretsmandaten kompletteras med valkretsknutna utjämningsmandat, vars fördelning avgörs genom en beräkning av den | ||||||||
| totala mandatfördelningen med heltalsmetoden (D) på nationell nivå bland partier som klarat spärren. | ||||||||
| Israel | Knesset | 120 | 1 | - | 1 | Heltalsmetoden (D) på | N 2 % | |
| nationell nivå. | ||||||||
| Italien | D.kam- | 617 av | 1 el 2 (26)5 | 1 | Partifördelning: | Koalitioner: | ||
| maren | 630 | Hare’s metod (K) på nationell | N 10 % | |||||
| nivå. | Parti i | |||||||
| Valkretsmandat: | koalition | |||||||
| Hare’s metod (K) på | N 2 %6 | |||||||
| valkretsnivå. | Parti utanför | |||||||
| koalition | ||||||||
| N 4 %7 | ||||||||
1Ytterligare 34 mandat tillsätts indirekt.
2Formellt utgör också det tvåspråkiga Bryssel en egen valkrets, men vid röstfördelningen sorteras Brysselbornas röster in i respektive språkgrupp.
3Två ytterligare valkretsar utgörs av Färöarna respektive Grönland som vardera tillsätter ytterligare 2 mandat.
4En ytterligare valkrets utgörs av Åland som tillsätter 1 mandat genom majoritetsval.
5I en ytterligare valkrets tillsätts 1 mandat genom majoritetsval.
De 12 mandat som väljs av utomlands boende italienare bildar också en valkrets där mandatfördelningen beräknas separat från fördelningen av fastlandsmandaten. Valsystemet för denna valkrets är detsamma som för fastlandet, med undantag för att systemet med ”vinnarbonus” inte tillämpas.
6Även det största parti inom varje koalition som inte når 2
7Även partier för språkliga minoriteter som uppnår minst 20 % av rösterna i en valkrets får delta i mandatfördelningen.
64
| Lars Davidsson | Bilaga 1 | |||||||
| Ett system med nationell ”vinnarbonus” tillämpas som garanterar koalitionen med flest röster en representation om minst | ||||||||
| 340 mandat (55 %). Först beräknas en mandatfördelning i en nationell valkrets med Hare’s metod (K) bland partier som | ||||||||
| uppfyller något av spärrvillkoren. Om koalitionen med flest röster får minst 340 mandat gäller denna fördelning. Om så inte | ||||||||
| är fallet delas partier som klarar spärrvillkoren in i en ”valkrets” för vinnarkoalitionen och en för övriga partier. I den | ||||||||
| förstnämnda fördelas 340 mandat enligt Hare’s metod (K), medan övriga delar på 277 mandat enligt Hare’s metod (K). | ||||||||
| Slutligen fördelas mandaten i de 26 valkretsarna enligt Hare’s metod (K) på valkretsnivå men med bibehållen nationell | ||||||||
| proportionalitet. | ||||||||
| Italien | Senaten | 301 av | 182 | 1 | Hare’s metod (K) på | Koalitioner: | ||
| 3221 | valkretsnivå | Vk 20 % | ||||||
| Parti i | ||||||||
| koalition | ||||||||
| Vk 3 % | ||||||||
| Parti utanför | ||||||||
| koalition | ||||||||
| Vk 8 % | ||||||||
| Ett system med ”vinnarbonus” tillämpas i varje valkrets som garanterar koalitionen med flest röster en representation om | ||||||||
| minst 55 % av valkretsens mandat.. Först beräknas en mandatfördelning med Hare’s metod (K) på valkretsnivå bland | ||||||||
| partier som uppfyller något av spärrvillkoren. I valkretsar där koalitionen med flest röster får minst 55 % av | ||||||||
| valkretsmandaten gäller denna fördelning. Om så inte är fallet fördelas 55 % av valkretsmandaten enligt Hare’s metod (K) | ||||||||
| mellan de av vinnarkoalitionens partier som klarat 3 |
||||||||
| partier som klarat något av spärrvillkoren. | ||||||||
| Nederländerna | R.huset | 150 | 1 | - | 1 | Heltalsmetoden (D) på | N 0,67% | |
| nationell nivå | ||||||||
| Norge | Stortinget | 169 (19) | 19 | 1 | Valkretsmandat: | För UTJ- | ||
| Jämkade uddatalsmodellen | mandat: | |||||||
| (D) på valkretsnivå | N 4 % | |||||||
| Utjämningsmandat: | ||||||||
| Jämkade uddatalsmodellen | ||||||||
| (D) på nationell nivå | ||||||||
| Valkretsmandaten kompletteras med valkretsknutna utjämningsmandat, vars fördelning avgörs genom en beräkning av den | ||||||||
| totala mandatfördelningen med jämkade uddatalsmodellen (D) på nationell nivå bland partier som klarat spärren.. | ||||||||
| Polen | Sejmen | 460 | 41 | 1 | Heltalsmetoden (D) på | Koalitioner: | ||
| valkretsnivå | N 8 % | |||||||
| Partier: | ||||||||
| N 5 %3 | ||||||||
| Portugal | R.försam- | 230 | 22 | 1 | Heltalsmetoden (D) på | Nej | ||
| lingen | valkretsnivå | |||||||
| Schweiz | N.rådet | 195 av | 214 | Nej | ||||
| 200 | (K) på valkretsnivå med | |||||||
| block vote | ||||||||
| Väljaren har lika många röster som antalet valkretsmandat i valkretsen (block vote). | ||||||||
| Spanien | D.kam- | 348 av 350 | 505 | 1 | Heltalsmetoden (D) på | Vk 3 % | ||
| maren | valkretsnivå | |||||||
| Sverige | Riksdagen | 349 (39) | 29 | 1 | Valkretsmandat: | N 4 % | ||
| Jämkade uddatalsmodellen | eller | |||||||
| (D) på valkretsnivå | Vk 12% | |||||||
| Utjämningsmandat: | För UTJ- | |||||||
| Jämkade uddatalsmodellen | mandat: | |||||||
| (D) på nationell nivå | N 4 % | |||||||
| Vid fördelningen av ett partis utjämningsmandat på valkretsar används uddatalsmodellen (D) på nationell nivå. | ||||||||
| Österrike | N.rådet | 183 | 9 reg & | 1 | Valkretsmandat: | För REG- & | ||
| 43 vk | Hare’s metod (K) på | |||||||
| valkretsnivå | N 4 % | |||||||
| Regionmandat: | eller | |||||||
| Hare’s metod (K) på regional | 1 |
|||||||
| nivå | ||||||||
Utjämningsmandat:
Heltalsmetoden (D) på nationell nivå
De partier som uppfyller villkoren deltar först i en fördelning av regionala mandat enligt Hare’s metod (K) på regional nivå.
Slutligen fördelas utjämningsmandat i en nationell valkrets enligt heltalsmetoden (D).
17 ytterligare mandat tillsätts genom utnämningar.
2Två valkretsar använder andra system. I en av dem tillsätts 6 mandat med majoritetsval och
1med proportionellt val enligt heltalsmetoden (D). I den andra tillsätts 1 mandat genom majoritetsval.
De 6 mandat som väljs av utomlands boende italienare bildar också en valkrets där mandatfördelningen beräknas separat från fördelningen av fastlandsmandaten. Valsystemet för denna valkrets är detsamma som för fastlandet, med undantag för att systemet med ”vinnarbonus” inte tillämpas.
3Den nationella spärren gäller ej partier för språkliga minoriteter.
4I 5 valkretsar som tillsätter 1 mandat vardera används majoritetsval.
5Ytterligare två valkretsar utgörs av de autonoma städerna Ceuta och Mellilla, vilka tillsätter
1mandat var genom majoritetsval.
65
Bilaga 1 Tabeller och figurer
Tabell 4c Parlamentskammare som väljs enligt blandade majoritetsvalsystem
| Land | Kammare | Mandat | Val- | Mandat/val- | Röster | Fördelningsprincip | Spärr |
| kretsar | krets | ||||||
| (min- | |||||||
| median- | |||||||
| max) | |||||||
| Japan | R.huset | 300 | 300 | 1 | Flertal – FPTP | 1/6 av | |
| giltiga | |||||||
| röster. | |||||||
| R.huset | 180 | 1 (11) | 1 | Heltalsmetoden (D) | Nej | ||
| på nationell nivå. | |||||||
| I den proportionella delen används i praktiken en nationell valkrets vid beräkningen av | |||||||
| mandatfördelningen mellan partier, medan mandatens fördelning över landet styrs av indelningen i | |||||||
| 11 valkretsar. | |||||||
| Japan | R.kam- | 146 | 47 | 1 | Flertal – SNTV | 1/6 av | |
| maren | giltiga | ||||||
| röster. | |||||||
| R.kam- | 96 | 1 | - | 1 | Heltalsmetoden (D) | Nej | |
| maren | på nationell nivå. | ||||||
| I den majoritära delen lägger väljaren en röst på en kandidat och de kandidater som får flest röster | |||||||
| är valda. | |||||||
| Litauen | Sejmen | 71 | 71 | 1 per | Omg. 1: Absolut | Nej | |
| omg. | majoritet1. | ||||||
| Omg. 2: Flertal – | |||||||
| FPTP. | |||||||
| Sejmen | 70 | 1 | - | 1 | Hare’s metod (K) | N 5 % | |
| på nationell nivå2. | |||||||
| I den majoritära delen går de två kandidater vidare till den andra omgången som fått flest röster i | |||||||
| första. I den proportionella delen kan väljaren bara rösta på ett parti, men har 5 personröster. | |||||||
| Ungern | N.försam- | 176 | 176 | 1 | Omg. 1: Absolut | Nej | |
| lingen | majoritet3. | ||||||
| Omg. 2: Flertal – | |||||||
| FPTP4. | |||||||
| N.försam- | 210 | 20+1 | u.s. | 1 | Hagenbach- | N 5 % | |
| lingen | Bischoff’s metod | ||||||
| (K) på valkretsnivå. | |||||||
I den majoritära delen får alla kandidater ställa upp i andra omgången om valdeltagandet i den första var lägre än 50 %. Annars bara de som fick över 15 % i första omgången.5 I den proportionella delen fördelas mandat först på valkretsnivå och därefter på nationell nivå.
1Det krävs också 40 % valdeltagande för avgörande i den första omgången om inte vinnaren förutom absolut majoritet av de röstande också fått stöd av minst 20 % av de röstberättigade.
2Valdeltagande på 25 % krävs, annars omval.
3Det krävs också 50 % valdeltagande för avgörande i den första omgången.
4För att valet skall vara giltigt krävs 25 % valdeltagande.
5Om färre än fyra kandidater skulle uppfylla villkoret om 15 % av rösterna i den första omgången får de tre kandidaterna med flest röster ställa upp i en andra omgång.
66
Lars Davidsson Bilaga 1
Tabell 4d Parlamentskammare som väljs enligt blandade proportionella valsystem
| Land | Kammare | Mandat | Val- | Mandat/ | Röster | Fördelnings- | Spärr |
| kretsar | valkrets | princip | |||||
| (min- | |||||||
| Nya Zeeland | N.försam- | 69 | 691 | 1 | Flertal – FPTP | Nej | |
| lingen | |||||||
| N.försam- | 51 | 1 | - | 1 | Uddatals- | N 5 % | |
| lingen | metoden (D) på | eller | |||||
| nationell nivå. | 1 VK- | ||||||
| mandat | |||||||
| . |
Den nationella fördelningen bland de proportionella rösterna avgör mandatfördelingen mellan partierna i hela valet. Om ett parti vunnit fler enmansvalkretsar än proportionellt får dessa behållas och läggs på kammarens sammanlagda mandattal. Vid tillsättningen av mandat kommer först de som vunnit enmansvalkretsar och därefter listvalda.
| Tyskland | F.dagen | 299 | 299 | 1 | Flertal – FPTP | Nej | |
| F.dagen | 299 | 1 (11) | 1 | Partifördelning: | N 5 % | ||
| Hare’s metod | eller | ||||||
| (K) på nationell | 3 VK- | ||||||
| nivå. | mandat | ||||||
| Valkretsmandat: . | |||||||
Hare’s metod
(K) på valkretsnivå.
Den nationella fördelningen bland de proportionella rösterna avgör mandatfördelingen mellan partierna i hela valet. Om ett parti vunnit fler enmansvalkretsar än proportionellt får dessa behållas och läggs på kammarens sammanlagda mandattal. Vid tillsättningen av mandat kommer först de som vunnit enmansvalkretsar och därefter listvalda.
1Sju av dessa är reserverade för maorikandidater.
2Proceduren för fördelningen av mandat gör att antalet mandat i flermandatsvalkretsarna kan variera mellan olika val. Uppgifterna gäller valet 2005.
67
Bilaga 1 Tabeller och figurer
| Tabell 5 | Personval mellan ett partis kandidater | |||||||
| Land | Kammare | Valsystem | Personval | Antal | Parti- | Spärr | Panachering | |
| ordning | ||||||||
| Australien | R.huset | Major. (AV) | Nej1 | - | - | - | - | |
| Senaten | Prop. (STV) | Frivilligt | Rangordning | Ja | Nej | Ja | ||
| av valfritt | ||||||||
| antal | ||||||||
| kandidater. | ||||||||
| Väljaren anger en preferensordning av så många kandidater han/hon önskar. | ||||||||
| Belgien | R.huset | Prop. | Frivilligt | 1 | Ja | Nej | ||
| av p- | ||||||||
| röster. | ||||||||
| Liströster ”fyller på” kandidaternas personröster i listordningen tills mandatkvoten nås. Om det skulle | ||||||||
| finnas mandat kvar att fylla när liströsterna ”tagit slut” tillsätts dessa enligt personröster. | ||||||||
| Belgien | Senaten | Prop. | Frivilligt | 1 | Ja | Nej | ||
| av p- | ||||||||
| röster. | ||||||||
| Liströster ”fyller på” kandidaternas personröster i listordningen tills mandatkvoten nås. Om det skulle | ||||||||
| finnas mandat kvar att fylla när liströsterna ”tagit slut” tillsätts dessa enligt personröster. | ||||||||
| Danmark | Folketinget | Prop. | Frivilligt | 1 | Nej/Nej/ | Nej/Nej/ | Nej | |
| Ja | ||||||||
| av p- | ||||||||
| röster. | ||||||||
| Varje parti avgör själv personvalsinslaget genom att välja någon av tre uppställningstyper på valsedeln. | ||||||||
| Vare sig vid sidoordnad eller kretsvis uppställning finns partiordning eller spärr. Vid kretsvis uppställning | ||||||||
| sammanräknas dock personröster i valkretsen med partirösterna i kandidatens uppställningskrets.2 Vid | ||||||||
| kretsvis uppställning med partilista finns både partiordning och spärr. | ||||||||
| Finland | Riksdagen | Prop. | Obligatoriskt | 1 | Nej | Nej | Nej | |
| Frankrike | N.för- | Major. | Nej | - | - | - | - | |
| samlingen | (2 omg) | |||||||
| Irland | R.huset | Prop. (STV) | Frivilligt | Rangordning | Nej | Nej | Ja | |
| av valfritt | ||||||||
| antal | ||||||||
| kandidater. | ||||||||
| Väljaren anger en preferensordning av så många kandidater han/hon önskar. | ||||||||
| Island | Alltinget | Prop. | Nej | - | - | - | - | |
| Israel | Knesset | Prop. | Nej | - | - | - | - | |
| Italien | D.kammaren | Prop. | Nej | - | - | - | - | |
| Senaten | Prop. | Nej | - | - | - | - | ||
| Japan | R.huset | Blandat – | Nej | |||||
| major. | ||||||||
| R.kammaren | Blandat – | Obligatoriskt | 1 | u.s. | 1/6 av | Nej | ||
| major. | i major.- | Hare- | ||||||
| delen. | kvoten. | |||||||
| Kanada | U.huset | Major. | Nej | - | - | - | - | |
| Litauen | Sejmen | Blandat – | Frivilligt i | 5 | Ja | Varierar | Nej | |
| major. | prop.delen. | |||||||
| Partierna kan själva bestämma och måste i förväg deklarera om personrösterna eller listordningen skall | ||||||||
| vara avgörande. | ||||||||
| Neder- | R.huset | Prop. | Obligatoriskt | 1 | Ja | 25 % av | Nej | |
| länderna | Hare- | |||||||
| kvoten. | ||||||||
| Nya Zeeland | R.huset | Blandat – | Nej | - | - | - | - | |
| prop. | ||||||||
| Norge | Stortinget | Prop. | Nej | - | - | - | - | |
| Polen | Sejmen | Prop. | Obligatoriskt | 1 | Ja | Nej | Nej | |
| Senaten | Major. | Obligatoriskt | Antal vk- | Nej | Nej | Ja | ||
| mandat. | ||||||||
| Portugal | R.för- | Prop. | Nej | - | - | - | - | |
| samlingen | ||||||||
| Schweiz | N.rådet | Prop. | Frivilligt | Antal vk- | Ja3 | Nej | Ja | |
| mandat. | ||||||||
Systemet är också kumulativt, så att väljaren kan bestämma om han/hon vill använda 1 eller 2 av sina röster på en viss kandidat.
1I princip vore personval möjligt om partierna valde att ställa upp med mer än en kandidat per valkrets, vilket de av taktiska skäl avstår från.
2Detta medför att kandidater från stora uppställningskretsar gynnas.
3Väljaren kan använda en förtryckt valsedel om han/hon vill följa partiets ”listordning”.
68
| Lars Davidsson | Bilaga 1 | |||||||
| Schweiz | Statsrådet | Major. | Nej | - | - | - | - | |
| Spanien | D.kammaren | Prop. | Nej | - | - | - | - | |
| Senaten | Major. | Obligatoriskt | Ett färre än | Nej | Nej | Ja | ||
| antalet vk- | ||||||||
| mandat. | ||||||||
| Storbritannien | U.huset | Major. | Nej | - | - | - | - | |
| Sverige | Riksdagen | Prop. | Frivilligt | 1 | Ja | 8 % av p- | Nej | |
| röster. | ||||||||
| Tyskland | F.dagen | Blandat – | Nej | - | - | - | - | |
| prop. | ||||||||
| Ungern | N.för- | Blandat – | Nej | - | - | - | - | |
| samlingen | major. | |||||||
| USA | R.huset | Major. | Nej | - | - | - | - | |
| Senaten | Major. | Nej | - | - | - | - | ||
| Österrike | N.rådet | Prop. | Obligatoriskt | 1 | Ja | 50 % av | Nej | |
| Hare- | ||||||||
kvoten på
1/6 av p- röster.
69
Bilaga 1 Tabeller och figurer
| Tabell 6a | Disproportionalitet och partisystem – länderurval | |||||
| Land | Kammare | Valsätt | Dispro- | Andel för de | Effektivt antal | |
| portionalitet | två största | partier | ||||
| (senaste val) | partierna | (senaste val) | ||||
| (senaste val) | ||||||
| Frankrike | National- | Majoritetsval | 17,70 | 86,3 % | 2,24 | |
| församlingen | (2 omgångar) | |||||
| Stor- | Underhuset | Majoritetsval | 16,57 | 85,6 % | 2,47 | |
| britannien | ||||||
| Japan | Representant- | Blandat – | 10,67 | 85,2 % | 2,27 | |
| huset | majoritetsval | |||||
| Kanada | Underhuset | Majoritetsval | 8,01 | 73,7 % | 3,22 | |
| Australien | Representant- | Majoritetsval | 7,51 | 89,3 % | 2,34 | |
| huset | (AV) | |||||
| Portugal | Republik- | Proportionellt | 6,58 | 85,2 % | 2,56 | |
| församlingen | ||||||
| Irland | Representant- | Proportionellt | 6,53 | 67,5 % | 3,40 | |
| huset | (STV) | |||||
| Polen | Sejmen | Proportionellt | 5,98 | 62,6 % | 4,26 | |
| Spanien | Deputerande- | Proportionellt | 5,11 | 86,3 % | 2,50 | |
| kammaren | ||||||
| Belgien | Representant- | Proportionellt | 4,73 | 33,3 % | 7,03 | |
| huset | ||||||
| Finland | Riksdagen | Proportionellt | 3,71 | 53,3 % | 4,93 | |
| Italien | Deputerande- | Proportionellt | 3,46 | 57,1 % | 5,08 | |
| kammaren | ||||||
| Belgien | Senaten | Proportionellt | 3,23 | 35,0 % | 7,08 | |
| Schweiz | Nationalrådet | Proportionellt | 3,18 | 53,5 % | 6,60 | |
| Italien | Senaten | Proportionellt | 3,02 | 44,8 % | 6,70 | |
| USA | Representant- | Majoritetsval | 2,92 | 99,8 % | 2,00 | |
| huset | ||||||
| Ungern | National- | Blandat – | 2,89 | 85,5 % | 2,61 | |
| församlingen | majoritetsval | |||||
| Norge | Stortinget | Proportionellt | 2,45 | 58,6 % | 4,56 | |
| Tyskland | Förbundsdagen | Blandat – | 2,39 | 73,0 % | 3,44 | |
| proportionellt | ||||||
| Sverige | Riksdagen | Proportionellt | 2,04 | 65,0 % | 4,15 | |
| Israel | Knesset | Proportionellt | 1,88 | 40,0 % | 7,84 | |
| Island | Alltinget | Proportionellt | 1,69 | 64,7 % | 3,71 | |
| Österrike | Nationalrådet | Proportionellt | 1,06 | 80,9 % | 2,88 | |
| Danmark | Folketinget | Proportionellt | 1,04 | 56,6 % | 4,89 | |
| Nya Zeeland | Representant- | Blandat – | 1,04 | 81,7 % | 2,98 | |
| huset | proportionellt | |||||
| Neder- | Representant- | Proportionellt | 1,00 | 57,3 % | 4,74 | |
| länderna | huset | |||||
| Australien | Senaten | Proportionellt | u.s. | 81,6 % | 2,90 | |
| (STV) | ||||||
| Japan | Rådskammaren | Blandat – | u.s. | 79,8 % | 2,93 | |
| majoritetsval | ||||||
| Litauen | Sejmen | Blandat – | u.s. | 45,4 % | 6,21 | |
| majoritetsval | ||||||
| Polen | Senaten | Majoritetsval | u.s. | 83,0 % | 2,76 | |
| Schweiz | Statsrådet | Majoritetsval | u.s. | 63,0 % | 3,74 | |
| Spanien | Senaten | Majoritetsval | u.s. | 88,0 % | 2,52 | |
| USA | Senaten | Majoritetsval | u.s. | 99,0 % | 2,02 | |
| Genomsnitt | 4,86 | 69,7 % | 3,93 | |||
Kommentar: u.s. = uppgift saknas.
70
Lars Davidsson Bilaga 1
Tabell 6b Disproportionalitet och partisystem – genomsnitt
| Typ av valsystem | Dispropor- | Andel för de två | Effektivt antal |
| tionalitet | största partierna | partier (senaste val) | |
| (senaste val) | (senaste val) | ||
| Majroritetsval | 10,5 | 85,3 % | 2,6 |
| Blandade majroritetsval | 6,8 | 74,0 % | 3,5 |
| Blandade proportionella | 1,7 | 77,4 % | 3,2 |
| Proportionella | 3,3 | 59,7 % | 4,8 |
| mandatfördelning på | 1,5 | 59,3 % | 4,7 |
| nationell nivå | |||
| mandatfördelning på | 4,6 | 60,3 % | 5,0 |
| valkretsnivå |
71
Bilaga 1 Tabeller och figurer
| Tabell 7a | Valdeltagande – länderdata | |||||||
| Land | Kammare | Valsystem | Oblig- | Generell | Valdag | Valdel- | ± valdel- | |
| atorisk | förtids- | alltid ledig? | tagande | tagande | ||||
| röstning | röstning | (senaste | (1979- | |||||
| val) | 2006) | |||||||
| Australien | Senaten | Prop. | Ja | Nej | Ja | 94,8 % | - 0,3 | |
| (STV) | ||||||||
| Belgien | Senaten | Prop. | Ja | Nej | Ja | 94,4 % | u.s. | |
| Australien | R.huset | Major. | Ja | Nej | Ja | 94,3 % | - 0,5 | |
| (AV) | ||||||||
| Belgien | R.huset | Prop. | Ja | Nej | Ja | 91,6 % | - 0,8 | |
| Island | Alltinget | Prop. | Nej | Ja | Ja | 87,7 % | - 0,1 | |
| Danmark | Folketinget | Prop. | Nej | Nej | Nej | 84,5 % | - 1,6 | |
| Österrike | N.rådet | Prop. | Nej1 | Nej | Ja | 84,3 % | - 2,5 | |
| Italien | D.kam- | Prop. | Nej | Nej | Ja (2 dgr) | 83,6 % | - 2,6 | |
| maren | ||||||||
| Italien | Senaten | Prop. | Nej | Nej | Ja (2 dgr) | 83,5 % | u.s. | |
| Sverige | Riksdagen | Prop. | Nej | Ja | Ja | 82,0 % | - 4,3 | |
| Nya Zeeland | R.huset | Blandat – | Nej2 | Nej | Ja | 80,9 % | - 5,3 | |
| prop. | ||||||||
| Nederländerna | R.huset | Prop. | Nej3 | Nej | Nej4 | 80,0 % | - 0,6 | |
| Tyskland | F.dagen | Blandat – | Nej | Nej | Ja | 77,7 % | - 4,5 | |
| prop. | ||||||||
| Norge | Stortinget | Prop. | Nej | Ja | Nej | 77,4 % | - 1,9 | |
| Spanien | Senaten | Major. | Nej | Nej | Ja | 77,2 % | u.s. | |
| Spanien | D.kam- | Prop. | Nej | Nej | Ja | 75,7 % | + 2,2 | |
| maren | ||||||||
| Japan | R.huset | Blandat – | Nej | Nej | Ja | 67,5 % | + 3,1 | |
| major. | ||||||||
| Finland | Riksdagen | Prop. | Nej | Ja | Ja | 66,7 % | - 3,6 | |
| Kanada | U.huset | Major. | Nej | Ja | Nej | 64,9 % | - 3,9 | |
| Ungern | N.försam- | Blandat – | Nej | Nej | Ja | 64,4 % | - 1,45 | |
| lingen | major. | |||||||
| Portugal | R.försam- | Prop. | Nej | Nej | Ja | 64,3 % | - 7,9 | |
| lingen | ||||||||
| Israel | Knesset | Prop. | Nej | Nej | Ja | 63,5 % | - 10,5 | |
| Irland | R.huset | Prop. | Nej | Nej | Nej | 62,6 % | - 7,1 | |
| (STV) | ||||||||
| Storbritannien | U.huset | Major. | Nej | Nej | Nej | 61,4 % | - 9,2 | |
| USA | R.huset | Major. | Nej | Varierar | Nej | 60,9 % | - 2,7 | |
| Frankrike | N.försam- | Major. | Nej | Nej | Ja | 60,3 % | - 8,5 | |
| lingen | (2 omg) | |||||||
| USA | Senaten | Major. | Nej | Varierar | Nej | ca 60 % | u.s. | |
| Japan | Råds- | Blandat – | Nej | Nej | Ja | 56,4 % | u.s. | |
| kammaren | major. | |||||||
| Litauen | Sejmen | Blandat – | Nej | Ja | Ja | 46,1 % | - 12,06 | |
| major. | ||||||||
| Schweiz | N.rådet | Prop. | Nej7 | Nej | Ja | 45,4 % | - 0,5 | |
| Polen | Sejmen | Prop. | Nej | Nej | Ja | 40,6 % | - 5,48 | |
| Polen | Senaten | Major. | Nej | Nej | Ja | 40,6 % | u.s. | |
| Schweiz | S.rådet | Major. | Nej9 | Nej | Ja | u.s. | u.s. | |
| Genomsnitt | 71,1 % | - 3,6 | ||||||
1Fram till 1992 var emellertid detta en fråga för delstaterna och 3 delstater tillämpade obligatorisk röstning.
2Att registrera sig för att rösta är emellertid obligatoriskt.
3Röstpliken avskaffades 1970.
4Arbetsgivare har dock en skyldighet att ge sina anställda möjlighet att rösta.
5Jämförelsen avser endast de fyra val som hållits sedan kommunistregimens fall.
6Jämförelsen avser endast de fyra val som hållits sedan kommunistregimens fall.
7Undantag utgörs av kanonten Schaffhouse.
8Jämförelsen avser endast de fem val som hållits sedan kommunistregimens fall.
9Undantag utgörs av kanonten Schaffhouse.
72
| Lars Davidsson | Bilaga 1 |
Tabell 7b Valdeltagande – genomsnitt
| Valdeltagande i | |
| senaste val | |
| Majoritetsvalsystem (N=8) | 65,0 % |
| Blandade majoritetsvalsystem (N=4) | 58,6 % |
| Blandade proportionella valsystem (N=2) | 79,3 % |
| Proportionella valsystem (N=18) | 75,7 % |
| Obligatorisk röstning (N=4) | 93,8 % |
| Frivillig röstning (N=28) | 67,9 % |
| Generell förtidsröstning (N=6) | 70,8 % |
| Ej generell förtidsröstning (N=24) | 72,1 % |
| Valdag ledig (N=24) | 71,8 % |
| Valdag arbetsdag (N=8) | 69,0 % |
73
Bilaga 1 Tabeller och figurer
Tabell 8a Könsrepresentation – länderdata
| Land | Kammare | Valsätt | Lagstadgad könskvotering | Andel |
| kvinnor | ||||
| Sverige | Riksdagen | Proportionellt | - | 47,0 % |
| Norge | Stortinget | Proportionellt | - | 37,9 % |
| Finland | Riksdagen | Proportionellt | - | 37,5 % |
| Danmark | Folketinget | Proportionellt | - | 36,9 % |
| Nederländerna | Representanthuset | Proportionellt | - | 36,7 % |
| Spanien | Deputerande- | Proportionellt | - | 36,0 % |
| kammaren | ||||
| Australien | Senaten | Proportionellt (STV) | - | 35,5 % |
| Belgien | Representanthuset | Proportionellt | 50 % av varje kön på listor. De två | 35,3 % |
| toppkandidaterna får ej vara av samma | ||||
| kön. | ||||
| Österrike | Nationalrådet | Proportionellt | - | 33,9 % |
| Kanada | Senaten | Ej direktvalt | - | 33,3 % |
| Tyskland | Förbundsdagen | Blandat – | - | 32,6 % |
| proportionellt | ||||
| Nya Zeeland | Representanthuset | Blandat – | - | 32,5 % |
| proportionellt | ||||
| Nederländerna | Senaten | Ej direktvalt | - | 32,0 % |
| Belgien | Senaten | Proportionellt | 50 % av varje kön på listor. De två | 31,0 % |
| toppkandidaterna får ej vara av samma | ||||
| kön. | ||||
| Island | Alltinget | Proportionellt | - | 30,2 % |
| Spanien | Senaten | Majoritetsval | - | 25,5 % |
| Schweiz | Nationalrådet | Proportionellt | - | 25,0 % |
| Australien | Representanthuset | Majoritetsval (AV) | - | 24,7 % |
| Schweiz | Statsrådet | Majoritetsval | - | 23,9 % |
| Litauen | Sejmen | Blandat – | - | 22,0 % |
| majoritetsval | ||||
| Portugal | Republik- | Proportionellt | 33 % av varje kön på listor. Ej tre | 21,3 % |
| församlingen | kandidater av samma kön i rad på | |||
| listan. | ||||
| Kanada | Underhuset | Majoritetsval | - | 20,8 % |
| Polen | Sejmen | Proportionellt | - | 20,4 % |
| Österrike | Förbundsrådet | Ej direktvalt | - | 20,3 % |
| Storbritannien | Underhuset | Majoritetsval | - | 19,8 % |
| Tyskland | Förbundsrådet | Ej direktvalt | - | 18,8 % |
| Italien | Deputerande- | Proportionellt | - | 17,3 % |
| kammaren | ||||
| Frankrike | Senaten | Ej direktvalt | 50 % av varje kön av ett partis samtliga | 16,9 % |
| kandidater. | ||||
| Irland | Senaten | Ej direktvalt | - | 16,7 % |
| Storbritannien | Överhuset | Ej direktvalt | - | 15,4 % |
| USA | Representanthuset | Majoritetsval | - | 14,9 % |
| Israel | Knesset | Proportionellt | - | 14,2 % |
| Italien | Senaten | Proportionellt | - | 14,0 % |
| USA | Senaten | Majoritetsval | - | 14,0 % |
| Japan | Rådskammaren | Blandat – | - | 13,6 % |
| majoritetsval | ||||
| Irland | Representanthuset | Proportionellt (STV) | - | 13,3 % |
| Polen | Senaten | Majoritetsval | - | 13,0 % |
| Frankrike | National- | Majoritetsval | - | 12,1 % |
| församlingen | ||||
| Ungern | Nationalförsamlingen | Blandat – | - | 10,4 % |
| majoritetsval | ||||
| Japan | Representanthuset | Blandat – | - | 9,0 % |
| majoritetsval | ||||
| Genomsnitt | 24,1 % |
74
| Lars Davidsson | Bilaga 1 |
Tabell 8b Könsrepresentation – genomsnitt
| Andel kvinnor år 2006 | |
| Direktvalda kammare (N=33) | 24,6 % |
| Ej direktvalda kammare (N=7) | 21,9 % |
| Majoritetsvalsystem (N=9) | 18,7 % |
| Blandade majoritetsvalsystem (N=4) | 13,8 % |
| Blandade proportionella valsystem (N=2) | 32,6 % |
| Proportionella valsystem (N=18) | 29,1 % |
| Lagstadgad könskvotering (N=4) | 26,1 % |
| Ej lagstadgad könskvotering (N=36) | 23,9 % |
75
Bilaga 1 Tabeller och figurer
| Tabell 9a | Valsystem till Europaparlamentet | |||||||
| Land | Mandat | Röst- | Valbarhet | Vk | Fördelning | Spärr | Personval | |
| rätt | ||||||||
| Belgien | 24 | 18 | 21 | 3 | - | Frivilligt, | ||
| valfria |
||||||||
| partiets |
||||||||
| Frankrike | 78 | 18 | 23 | 8 | V 5 % | Nej | ||
| Italien | 78 | 18 | 25 | 1 | - | Frivilligt, | ||
| (5) | tre |
|||||||
| ingen spärr. | ||||||||
| Neder- | 27 | 18 | 18 | 1 | - | Obligatoriskt, | ||
| länderna | varefter |
en |
||||||
| kvarvarande mandat. | 10 % valkvot. | |||||||
| Tyskland | 99 | 18 | 18 | 1 | N 5 % | Nej | ||
| Danmark | 14 | 18 | 18 | 1 | N 5 % | Frivilligt, | ||
| en |
||||||||
| ingen spärr/ | ||||||||
| partiets |
||||||||
| Irland | 13 | 18 | 21 | 4 | - | Obligatoriskt, | ||
| valfria |
||||||||
| ingen spärr. | ||||||||
| Stor- | 78 | 18 | 21 | 12 | - | Nej | ||
| britannien | (i 11 vk). | |||||||
| STV |
||||||||
| (i Nordirland). | ||||||||
| Portugal | 24 | 18 | 18 | 1 | - | Nej | ||
| Spanien | 54 | 18 | 18 | 1 | - | Nej | ||
| Finland | 14 | 18 | 18 | 1 | - | Obligatoriskt, en p- | ||
| röst, | ||||||||
| ingen spärr. | ||||||||
| Sverige | 19 | 18 | 18 | 1 | N 4 % | Frivilligt, | ||
| en |
||||||||
| 5 % partiröster. | ||||||||
| Österrike | 18 | 18 | 19 | 1 | N 4 % | Frivilligt, | ||
| en |
||||||||
| 7 % partiröster. | ||||||||
| Litauen | 13 | 18 | 21 | 1 | N 5 % | Frivilligt, | ||
| fem |
||||||||
| ingen spärr. | ||||||||
| Polen | 54 | 18 | 21 | 1 | N 5 % | ? | ||
| (1 | ||||||||
| 3) | ||||||||
| Ungern | 24 | 18 | 18 | 1 | N 5 % | Nej | ||
Kommentar: De heldragna strecken delar in länderna efter när de blev medlemmar i
EG/EU.
1Valkretsarna motsvarar språkgrupper.
2Därefter
3Partierna avgör själva hur stor roll personrösterna skall spela genom valet av typ av kandidatuppställning på valsedeln.
4Därefter
76
Lars Davidsson Bilaga 1
Tabell 9b Representationsskillnader mellan Europaval och nationella val (underhus)
| Land | Valdel. | ± nat. | Dispr. | ± nat. | Eff. # | ± nat. | Kvin. | ± nat. |
| parlament | (2004) | parlament | partier | parlament | repre. | parlament | ||
| (2004) | (2004) | |||||||
| Belgien | 91,1 % | - 1,3 | 4,52 | - 0,21 | 8,00 | + 0,97 | 33,3 % | - 2,0 |
| Frankrike | 51,4 | - 17,4 | 9,64 | - 8,11 | 4,14 | + 1,90 | 43,6 % | + 31,5 |
| Italien | 78,1 | - 8,1 | 0,95 | - 2,51 | 5,78 | + 0,70 | 20,5 % | + 3,2 |
| Neder- | 43,4 | - 37,2 | 2,55 | + 1,55 | 5,56 | + 0,82 | 44,4 % | + 7,7 |
| länderna | ||||||||
| Tyskland | 55,5 | - 26,7 | 3,38 | + 0,99 | 3,96 | + 0,52 | 31,3 % | - 1,3 |
| Danmark | 49,6 | - 36,5 | 4,48 | + 3,44 | 4,90 | + 0,01 | 35,7 % | - 1,2 |
| Irland | 55,6 | - 14,1 | 8,29 | + 1,76 | 3,60 | + 0,20 | 38,5 % | + 25,2 |
| Stor- | 33,4 | - 37,2 | 7,70 | - 8,87 | 4,38 | + 1,91 | 24,4 % | + 4,6 |
| britannien | ||||||||
| Portugal | 47,5 | - 18,4 | 4,95 | - 1,63 | 2,50 | - 0,06 | 25,0 % | + 3,7 |
| Spanien | 58,1 | - 15,8 | 3,02 | - 2,09 | 2,41 | - 0,09 | 33,3 % | - 2,7 |
| Finland | 44,3 | - 22,6 | 5,84 | + 2,13 | 4,45 | - 0,48 | 35,7 % | - 1,7 |
| Sverige | 39,4 | - 41,4 | 3,15 | + 2,02 | 5,92 | + 1,69 | 57,9 % | + 12,6 |
| Österrike | 53,2 | - 30,4 | 8,51 | + 7,45 | 3,45 | + 0,57 | 33,3 % | + 0,6 |
| Litauen | 48,4 | + 2,3 | 6,91 | u.s. | 4,33 | - 1,88 | 38,5 % | + 16,5 |
| Polen | 20,9 | - 19,7 | 3,61 | - 2,37 | 6,13 | + 1,87 | 13,0 % | - 7,4 |
| Ungern | 38,5 | - 25,9 | 3,06 | + 0,17 | 2,50 | - 0,11 | 33,3 % | + 22,9 |
| Genomsnitt | 50,5 | - 21,9 | 5,04 | - 0,42 | 4,50 | + 0,53 | 33,9 % | + 7,0 |
1 Jämförelse görs med näst senaste valet till Nationalförsamlingen (1997).
77
Statens offentliga utredningar 2007
Kronologisk förteckning
1.Telefonförsäljning. Jo.
2.Från socialbidrag till arbete.
+Bilaga. Fördjupningsstudier.
+Lättläst. Sammanfattning. S.
3.Föräldraskap vid assisterad befruktning. Ju.
4.Trafikinspektionen
– en myndighet för säkerhet och skydd inom transportområdet. N.
5.Summa summarum – en fristående myndighet för utredning av anmälningar om brott av poliser och åklagare? Ju.
6.Målsägandebiträdet.
Ett aktivt stöd i rättsprocessen. Ju.
7.Den nya inskrivningsmyndigheten. M.
8.Nya förutsättningar för ekobrottsbekämpning. Ju.
9.Svenskan i världen. UD.
10.Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft. Fi.
11.Regional utveckling och regional samhällsorganisation. Fi
12.Hälso- och sjukvården. Fi.
13.Staten och kommunerna – uppgifter, struktur och relation. Fi.
14.Renovering av bostadsmarknad efterlyses! Om ungas möjligheter till en egen bostad. Rapport nr 1:
Om bara någon kunde säga vad jag ska göra för att få en bostad så skulle jag göra det.
Rapport nr 2: Måste man ha tur?
Studier av yngre på bostadsmarknaden i svenska städer.
Rapport nr 3:
Effektiv bostadsservice och förmedling av bostäder – ur ett dubbelt användarperspektiv.
Rapport nr 4:
Unga vuxna på bolånemarknaden. M.
15.Stöd för framtiden – om förutsättningar för jämställdhetsintegrering.
Idébok:
Jämställd medborgarservice. Goda råd om jämställdhetsintegreringen. En idébok för chefer och strateger.
Metodbok:
JämStöd Praktika. Metodbok för jämställdhetsintegrering. IJ.
16.Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag. S.
17.Äktenskap för par med samma kön. Vigselfrågor. Ju.
18.Arbetsmarknadsutbildning för bristyrken och insatser för arbetslösa ungdomar. N.
19.Friskare tänder – till rimliga kostnader. S.
20.Administrativa sanktioner på yrkesfiskets område. Jo.
21.
22.Skyddet för den personliga integriteten. Kartläggning och analys. Del 1+2. Ju.
23.Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet. Fi.
24.Veterinär fältverksamhet i nya former. Jo.
25.Plats för tillväxt? Fi.
26.Alternativ tvistlösning. Ju.
27.Auktorisation av patentombud. N.
28.Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan. Förslag till nytt mål- och uppföljningssystem. U.
29.Hur tillämpas expropriationslagens ersättningsbestämmelser? Ju.
30.Två nya statliga specialskolor. + Lättläst+ Daisy. U.
31.Alltid redo! En ny myndighet mot olyckor och kriser. Fö.
32.Tillväxt genom turistnäringen. N.
33.Släpvagnskörning med
– när kan de nya
34.Skolgång för barn som skall avvisas eller utvisas. Ju.
35.Flyttning och pendling i Sverige. Fi.
36.Bioenergi från jordbruket – en växande resurs. + Bilagedel. Jo.
37.Vård med omsorg – möjligheter och hinder. S.
38.Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2007. Nu levandes ansvar, framtida generationers frihet. M.
39.Framtidens polis. Ju.
40.Valsystem och representationseffekter. En jämförande studie av 25 länder. Ju.
Statens offentliga utredningar 2007
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Föräldraskap vid assisterad befrukning. [3]
Summa summarum – en fristående myndighet för utredning av anmälningar om brott av poliser och åklagare? [5]
Målsägandebiträdet.
Ett aktivt stöd i rättsprocessen. [6]
Nya förutsättningar för ekobrottsbekämpning. [8]
Äktenskap för par med samma kön. Vigselfrågor. [17]
Skyddet för den personliga integriteten. Kartläggning och analys. Del 1+2. [22]
Alternativ tvistlösning. [26]
Hur tillämpas expropriationslagens ersättningsbestämmelser? [29]
Skolgång för barn som skall avvisas eller utvisas. [34]
Framtidens polis. [39]
Valsystem och representationseffekter. En jämförande studie av 25 länder. [40]
Utrikesdepartementet
Svenskan i världen. [9]
Försvarsdepartementet
Alltid redo! En ny myndighet mot olyckor och kriser. [31]
Socialdepartementet
Från socialbidrag till arbete.
+Bilaga. Fördjupningsstudier.
+Lättläst. Sammanfattning. [2]
Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag. [16)
Friskare tänder – till rimliga kostnader. [19]
Vård med omsorg – möjligheter och hinder. [37]
Finansdepartementet
Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft. [10]
Regional utveckling och regional samhällsorganisation. [11]
Hälso- och sjukvården. [12]
Staten och kommunerna – uppgifter, struktur och relationer. [13]
Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet. [23]
Plats för tillväxt? [25]
Flyttning och pendling i Sverige. [35]
Utbildningsdepartementet
Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan. Förslag till nytt mål- och uppföljningssystem. [28]
Två nya statliga specialskolor. + Lättläst+ Daisy. [30]
Jordbruksdepartementet
Telefonförsäljning. [1]
Administrativa sanktioner på yrkesfiskets område. [20]
Veterinär fältverksamhet i nya former. [24]
Bioenergi från jordbruket – en växande resurs. + Bilagedel. [36]
Miljödepartementet
Den nya inskrivningsmyndigheten. [7]
Renovering av bostadsmarknad efterlyses! Om ungas möjligheter till en egen bostad. Rapport nr 1:
Om bara någon kunde säga vad jag ska göra för att få en bostad så skulle jag göra det. Rapport nr 2:
Måste man ha tur?
Studier av yngre på bostadsmarknaden i svenska städer.
Rapport nr 3:
Effektiv bostadsservice och förmedling av bostäder – ur ett dubbelt användarperspektiv.
Rapport nr 4:
Unga vuxna på bolånemarknaden. [14]
Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2007. Nu levandes ansvar, framtida generationers frihet. [38]
Näringsdepartementet
Trafikinspektionen
– en myndighet för säkerhet och skydd inom transportområdet. [4]
Arbetsmarknadsutbildning för bristyrken och insatser för arbetslösa ungdomar. [18]
Auktorisation av patentombud. [27] Tillväxt genom turistnäringen. [32]
Släpvagnskörning med
– när kan de nya
Integrations- och jämställdhetsdepartementet
Stöd för framtiden – om förutsättningar för jämställdhetsintegrering.
Idébok:
Jämställd medborgarservice. Goda råd om jämställdhetsintegreringen. En idébokför chefer och strateger.
Metodbok:
JämStöd Praktika. Metodbok för jämställdhetsintegrering. [15]
RAPPORTEN VALSYSTEM OCH REPRESENTATIONSEFFEKTER utgör redo-
visningen av ett uppdrag som lämnats av Grundlagsutredningen. Flertalet av de länder som studeras i rapporten är europeiska men även vissa länder utanför Europa behandlas. Rapporten innehåller bl.a. en redogörelse för reformer och reformdiskussioner i de olika länderna och ett avsnitt om det svenska valsystemet i ett internationellt perspektiv.
Lars Davidsson är fil. dr i statskunskap vid Uppsala universitet.
Grundlagsutredningen är en parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift att göra en samlad översyn av regeringsformen. Grundlagsutredningens uppdrag är omfattande och rör i stort sett alla delar av regeringsformen. Det finns dock några områden som utredningen särskilt behandlar. Det gäller frågor om valsystemet, folkomröstningar, förhållandet mellan riksdagen och regeringen samt domstolarnas roll i det konstitutionella systemet. De övergripande målen för utredningens arbete är att stärka och fördjupa den svenska folkstyrelsen, att öka medborgarnas förtroende för demokratins funktionssätt och att höja valdeltagandet.
Grundlagsutredningen • 103 33 Stockholm • Tel.
106 47 Stockholm Tel
OMSLAG: TYPISK FORM DESIGNBYRÅ • FOTO: ANDREAS EKA
ISBN