Alltid redo!

En ny myndighet mot olyckor och kriser

Betänkande av Utredningen om en myndighet för säkerhet och beredskap

Stockholm 2007

SOU 2007:31

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003.

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice

Tryckt av Edita Sverige AB

Stockholm 2007

ISBN 978-91-38-22743-5

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Försvarsdepartementet

Regeringen beslutade den 29 juni 2006 att tillkalla en särskild utre- dare med uppdrag att genomföra en översyn av verksamheterna vid Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar i syfte att lämna förslag till en preciserad uppgifts-, ansvars- och resursfördelning. Uppdraget var att pröva om relevanta delar av myndigheterna bör läggas samman till en myndighet för frågor om samhällets beredskap och säkerhet samt att pröva om övriga delar eventuellt bör föras över till andra befint- liga myndigheter. Den dåvarande chefen för Försvarsdeparte- mentet, statsrådet Leni Björklund, förordnade samma dag general- direktören Mats Sjöstrand som särskild utredare. Utredningen har antagit namnet Utredningen om en myndighet för säkerhet och beredskap. Som experter i utredningen förordnades från och med den 20 september departementssekreteraren Kristina Bram, brandingenjören Marcus Cato, departementssekreteraren Mikael Granholm, stabschefen Fredrik Hassel, stabschefen Ulrica Johans- son, departementssekreteraren Jenny Timerdal samt beredskaps- chefen vid Sveriges Television Göran Zackari. Sekreterare åt utred- ningen har fr.o.m. den 1 september 2006 varit departements- sekreteraren Anders Hermansson. Från och med den 20 november 2006 förordnandes också departementssekreteraren Jenny Timerdal som sekreterare i utredningen och entledigades samtidigt som expert.

Utredningen överlämnar betänkandet Alltid redo! En ny myn- dighet mot olyckor och kriser (SOU 2007: 31). Uppdraget är härmed slutfört.

SOU 2007:31

Särskilt yttrande har lämnats av experten Marcus Cato, experten Fredrik Hassel och experten Ulrica Johansson.

Stockholm den 7 maj 2007

Mats Sjöstrand

/Anders Hermansson

Jenny Timerdal

Innehåll

Förkortningar.....................................................................

13

Sammanfattning ................................................................

17

1 Bakgrund ..................................................................

31

1.1Utvecklingen inom områdena skydd mot olyckor,

 

krisberedskap och civilt försvar ..............................................

31

 

1.1.1

Utredningens uppdrag..................................................

33

 

1.1.2

Utredningens bedrivande.............................................

34

 

1.1.3 Tidigare utredningar och propositioner inom

 

 

 

området .........................................................................

35

 

1.1.4

Definitioner...................................................................

47

Nuvarande ordning.............................................................

51

2

Systemet för arbetet med olyckor och kriser ..................

53

2.1

Centrala författningar inom området .....................................

53

 

2.1.1 Lagen om skydd mot olyckor ......................................

53

2.1.2Lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid

och höjd beredskap.......................................................

54

2.1.3Förhållandet mellan lagen om skydd mot olyckor och lagen om kommuners och landstings åtgärder

inför och vid extraordinära händelser vid fredstid

 

och höjd beredskap.......................................................

56

2.1.4 Förordningen (2006:942) om krisberedskap och

 

höjd beredskap..............................................................

57

2.2 Ansvaret för samhällets säkerhet ............................................

58

5

Innehåll

SOU 2007:31

2.3Räddningstjänst och hanteringen av extraordinära

händelser ...................................................................................

60

2.3.1

Åtgärder mot olyckor och

 

 

krishanteringssystemet .................................................

60

2.3.2

Krishanteringssystemet ................................................

62

2.4Mål och struktur för verksamheten mot olyckor och

 

kriser

..........................................................................................

64

 

2.4.1 Politikområdet Skydd och beredskap mot

 

 

 

olyckor och svåra påfrestningar ...................................

65

 

2.4.2 Verksamhetsområdet Skydd och beredskap mot

 

 

...........................................................................

olyckor

65

 

2.4.3 ...................

Verksamhetsområdet Svåra påfrestningar

66

 

2.4.4 ....................Verksamhetsområdet det civila försvaret

66

 

2.4.5

Verksamhetsområdet internationellt

 

 

..........................................................

utvecklingsarbete

67

2.5

Andra ......................................................länders organisation

67

 

2.5.1 ........................................................................

Danmark

67

 

2.5.2 .............................................................................

Norge

69

3

Krisberedskapsmyndigheten ........................................

71

3.1

Allmän .......................................beskrivning av myndigheten

71

 

3.1.1 ...........................................

Organisation och ekonomi

71

 

3.1.2 .........................................................................

Uppdrag

72

3.2

Skydd ...................................................................mot olyckor

74

 

3.2.1 Gemensam radiokommunikation för skydd och

 

 

..........................................................................

säkerhet

74

3.3

Svåra ............................påfrestningar och det civila försvaret

76

 

3.3.1 ..........

Samverkansområde geografiskt områdesansvar

76

 

3.3.2 ............................................

Planering och samordning

77

 

3.3.3 .............................................................

Krisinformation

80

 

3.3.4 .................................................

Övning och utbildning

83

 

3.3.5 ....................................................

Analys och forskning

85

 

3.3.6 .........Frivilliga förstärkningsresurser och civilpliktiga

89

 

3.3.7 ...........................................

Privat - offentlig samverkan

90

 

3.3.8 ..................................................................

Trossamfund

90

 

3.3.9 ..............................................................

Standardisering

91

6

Innehåll

2007:31

 

3.3.10 Åtgärder inom Samverkansområde Teknisk

 

 

 

infrastruktur..................................................................

92

 

3.3.11 Åtgärder inom samverkansområde Farliga ämnen .....

97

4

Statens räddningsverk ..............................................

101

4.1

Allmän beskrivning av myndigheten ....................................

101

 

4.1.1

Organisation och ekonomi ........................................

101

 

4.1.2

Uppdrag ......................................................................

102

4.2

Olycksförebyggande verksamhet..........................................

104

4.3

Tillsyn .....................................................................................

109

4.4

Stöd till räddningsinsatser nationellt ....................................

113

 

4.4.1 Beredskap mot händelser och olyckor med farliga

 

 

 

ämnen ..........................................................................

116

 

4.4.2

Besluts och ledningsstödssystem...............................

120

 

4.4.3

Nationella förstärkningsresurser för

 

 

 

räddningstjänst............................................................

124

4.5

Forskning ...............................................................................

126

4.6

Risk- och säkerhetsutbildning...............................................

128

4.7

Tjänsteexport .........................................................................

132

4.8Internationell verksamhet inom området skydd mot

 

olyckor....................................................................................

133

4.9

Svåra påfrestningar och civilt försvar....................................

136

4.10

Internationellt utvecklingssamarbete ...................................

136

5

Styrelsen för psykologiskt försvar ...............................

143

5.1

Allmän beskrivning av myndigheten ....................................

143

 

5.1.1

Uppdrag ......................................................................

143

 

5.1.2

Organisation och ekonomi ........................................

144

5.2

Det civila försvaret.................................................................

144

 

5.2.1 Information om säkerhetspolitik och totalförsvar ...

144

 

5.2.2 Kansligöromål – Överklagandenämnden för

 

 

 

totalförsvaret (ÖNT) .................................................

145

 

5.2.3

Personalvård................................................................

146

 

 

 

7

Innehåll

SOU 2007:31

5.3

Svåra påfrestningar .................................................................

147

 

5.3.1 Åtgärder inom Samverkansområde Teknisk

 

 

 

infrastruktur ................................................................

147

 

5.3.2

Nationella rådet...........................................................

148

5.4

Övrig verksamhet...................................................................

149

 

5.4.1

Estoniauppdraget ........................................................

149

6

Olyckor, hot och risker ..............................................

151

6.1

Olyckor, hot och risker i Sverige ..........................................

151

 

6.1.1

Olyckor........................................................................

151

6.2

Olycksutvecklingen................................................................

152

 

6.2.1 Dödsfall och personskador till följd av olyckor........

152

 

6.2.2

Skador på egendom .....................................................

156

 

6.2.3

Skador på miljön .........................................................

156

6.3

Olyckor, hot och risker .........................................................

157

6.4Ett brett spektrum av händelser – ett brett spektrum av

 

åtgärder ...................................................................................

161

 

6.4.1

Händelser.....................................................................

161

 

6.4.2

Åtgärder.......................................................................

161

 

6.4.3 Ett brett arbete med många aktörer...........................

163

Slutsatser och förslag .......................................................

165

7

Allmänna överväganden.............................................

167

7.1

Allmänna överväganden om myndigheterna ........................

167

7.2Intressenternas omdömen om myndigheternas

verksamhet..............................................................................

169

7.3 Överväganden och förslag .....................................................

172

7.3.1 Tillämpningen av ansvarsprincipen och

 

 

tvärsektoriell samordning...........................................

172

7.3.2

Risk- och sårbarhetsanalyser ......................................

177

7.3.3

Anslaget 7:5 Krisberedskap .........................................

181

7.4Åtgärder för att säkra en tillfredställande utveckling

inom krisberedskapsområdet.................................................

187

7.4.1 Föreskrifter och allmänna råd ....................................

188

8

Innehåll

2007:31

 

7.4.2

Uppföljning.................................................................

190

 

7.4.3

Utvärdering och analys...............................................

194

7.5

Forskning ...............................................................................

198

7.6

Utbildning ..............................................................................

202

8

En myndighet för säkerhet och beredskap? .................

209

8.1

Dagens struktur – problem och möjligheter........................

209

8.2

Bildandet av en ny myndighet...............................................

218

8.3

Den nya myndigheten ...........................................................

221

 

8.3.1 Den nya myndighetens uppdrag................................

221

9

Den nya myndighetens verksamhet ............................

223

9.1

Krisberedskap, skydd mot olyckor och civilt försvar..........

223

9.2Specifika uppgifter inom områdena krisberedskap och

 

skydd mot olyckor.................................................................

226

 

9.2.1 Brandfarliga och explosiva ämnen och Seveso ..........

226

 

9.2.2

Farliga ämnen (CBRN)..............................................

230

 

9.2.3

Standardisering............................................................

234

 

9.2.4

Barnsäkerhet ...............................................................

235

9.3

Tillsyn .....................................................................................

236

9.4

Kunskapsuppbyggnad............................................................

241

 

9.4.1

Utvärdering och uppföljning .....................................

241

 

9.4.2 Risk- och sårbarhetsanalyser och

 

 

 

handlingsprogram .......................................................

242

 

9.4.3

Analys..........................................................................

244

 

9.4.4

Forskning ....................................................................

245

 

9.4.5

Anslaget 7:5 Krisberedskap .........................................

246

 

9.4.6 EU:s samarbete för skydd av samhällsviktig

 

 

 

infrastruktur................................................................

247

9.5

Operativa insatser ..................................................................

248

 

9.5.1

Internationella bistånds- och räddningsinsatser.......

248

 

9.5.2 Förstärkningsresurser för räddningstjänst m.m. ......

252

 

9.5.3

Lägesbildsfunktion .....................................................

258

9.6

Metod-, teknikutveckling och förvaltning ...........................

259

 

 

 

9

Innehåll SOU 2007:31

 

9.6.1

Kommunikations-, besluts- och

 

 

 

ledningsstödsystem.....................................................

259

 

9.6.2

Befolkningsskydd i krig..............................................

262

9.7

Information och kommunikation .........................................

263

 

9.7.1

Stöd till individer efter en kris....................................

263

 

9.7.2

Kriskommunikation....................................................

265

 

9.7.3

Information och kommunikation ..............................

265

9.8

Rättsliga uppgifter..................................................................

265

9.9

Utbildning och övning...........................................................

267

 

9.9.1

Den framtida utbildningsverksamheten inom

 

 

 

skydd mot olyckor......................................................

267

 

9.9.2

Den nya myndighetens uppdrag inom

 

 

 

utbildnings- och övningsområdet ..............................

280

10

Den nya myndighetens organisation............................

285

10.1

Organisation ...........................................................................

285

10.2

Lokalisering ............................................................................

291

 

10.2.1 Stockholm....................................................................

291

 

10.2.2 Karlstad........................................................................

292

 

10.2.3 Kristinehamn...............................................................

292

 

10.2.4 Sollefteå .......................................................................

292

10.3

Utbildning ..............................................................................

293

10.4

Ekonomi .................................................................................

293

Konsekvenser av utredningens förslag ................................

295

11

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap.................

297

11.1

Verksamheter vid Krisberedskapsmyndigheten...................

297

 

11.1.1 Informationssäkerhet .................................................

297

 

11.1.2 Signalskydd..................................................................

300

 

11.1.3 Länsstyrelsernas ledningsplatser ................................

302

11.2

Verksamheter vid Statens räddningsverk..............................

303

 

11.2.1 Transport av farligt gods ............................................

303

 

11.2.2 Oljeskyddsmateriel .....................................................

305

 

11.2.3 Tunnelsäkerhet............................................................

307

10

 

 

 

Innehåll

 

2007:31

 

11.2.4 Festivalsäkerhet ..........................................................

308

11.3

Verksamheter vid Styrelsen för psykologiskt försvar..........

309

 

11.3.1 Mediernas beredskapsråd ...........................................

309

 

11.3.2 Överklagandenämnden för totalförsvaret.................

312

 

11.3.3 Rättsfunktionen..........................................................

313

 

11.3.4 Information om säkerhetspolitik och totalförsvar ...

314

12

Konsekvenser av utredningens förslag ........................

317

12.1

Inledning.................................................................................

317

12.2

konsekvenser för personal som arbetar vid

 

 

myndigheterna .......................................................................

317

12.3

Konsekvenser för sysselsättning och offentlig service ........

318

12.4

Konsekvenser för företag ......................................................

319

12.5

Konsekvenser för jämställdheten mellan män och

 

 

kvinnor....................................................................................

320

12.6

Kostnader och intäkter för kommun, landsting och stat ....

320

Särskilda yttranden ..........................................................

321

Bilagor............................................................................

 

333

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2006:80 .........................................

335

Bilaga 2

Tilläggsdirektiv 2007:21 .............................................

343

Bilaga 3

Ekonomi i dagens myndigheter..............................

345

Bilaga 4

Ekonomi Verksamhet till annan huvudman.......

353

Bilaga 5

Ekonomi omställningskostnader..........................

359

Bilaga 6

Ekonomi – anslag etc..................................................

361

Bilaga 7

Utkast till instruktion ................................................

367

11

Förkortningar

ADR

SRV:s föreskrifter om transport av farligt gods

 

på väg

CCA

Crisis Coordination Arrangements

CCRA

Arrangement on the recognition of Common

 

Criteria certificates in the field of Information

 

Technology security

CIWIN

Critical Infrastructure Warning Information

 

Network

COSPAS

Rymdbaserat system för att söka efter nöd-

 

ställda farkoster

EADRCC

Euro Atlantic Disaster Response Coordination

 

Centre

EAPR

Euro-atlantiska partnerskapsrådet

EPCIP

European Programme for Critical Infra-

 

structure Protection

ETSI

European Telecommunications Standards

 

Institute

EU

Europeiska unionen

EU

EU:s säkerhets- och försvarspolitik

FAO

(UN) Food and Agricultural Organization

FN

Förenta Nationerna

FTN

Försvarets telenät

IEC

International Electrotechnical Commission

ISO

Internationella standardiseringsorganisationen

KBM

Krisberedskapsmyndigheten

NATO

North Atlantic Treaty Organization

MERT

Medical Emergency Support Team

 

13

Förkortningar

SOU 2007:31

MIC

(EU:s) Monitoring and Information Cen-

 

tre

MUST

Militära underrättelse- och säkerhets-

 

tjänsten

OCHA

(UN) Office for Coordination of

 

Humanitarian Affairs

ODA-länder

Official Development Assistance countries

OECD

Organization for Economic Co-operation

 

and development

OECD-DAC:s

OECD:s Development Co-operation

 

Directorate

PFF

Partnerskap för fred

RAKEL

Radiokommunikations system för effektiv

 

ledning

RID-S

SRV:s föreskrifter om transport av farligt

 

gods på järnväg

RRPT

Rådet för rättssäkerhet och personalvård

 

för totalförsvarspliktiga

SARSAT-

Search And Rescue Satellite-Aided

systemet

Trackning

SCEPCE

Senior Civil Emergency Planning Com-

 

mittee

SITIC

Sveriges IT-incident centrum

SPF

Styrelsen för psykologiskt försvar

SRV

Statens räddningsverk

SAR

Sök- och räddningsstyrka

UNDP

United Nations Development Program

UNEP

United Nations Environment Program

UNHCR

United Nations High Commissioner for

 

Refuges

UNICEF

United Nations Children’s Fund

UNOPS

United Nations Office for Project Service

14

 

SOU 2007:31 Förkortningar

UNMAS

United Nations Mine Action Service

UNMIL

United Nations Mission in Liberia

UNRWA

United Nations Relief and Work Agency

WIS

Webbaserat informationssystem

WFP

World Food Program

VMA

Viktigt meddelande till allmänheten

ÖNT

Överklagandenämnden för Totalförsvaret

15

Sammanfattning

En översyn av verksamheten

Utredningen har haft uppdraget att genomföra en översyn av verk- samheterna vid Statens räddningsverk (SRV), Krisberedskaps- myndigheten (KBM) och Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) samt lämna förslag till en preciserad uppgifts-, ansvars- och resursfördelning. Syftet med utredningen har varit att pröva om relevanta delar av myndigheterna bör föras samman till en myndig- het för frågor om samhällets beredskap och säkerhet samt i vilken utsträckning övriga delar bör föras till andra befintliga myndig- heter.

Utredningen har, i enlighet med sina direktiv, analyserat verk- samheten vid de tre aktuella myndigheterna. Denna analys har dock inte kunnat avse samtliga delar av myndigheternas verksamhet. Anledningen till detta är främst den begränsade tid som utred- ningen haft för uppdraget. Exempelvis har utredningen inte bedömt Statens räddningsverks (SRV:s) internationella verksamhet eller RAKEL-verksamheten, som främst bedrivs vid Krisbered- skapsmyndigheten (KBM). I relevanta delar för att bedöma beho- vet av förändringar inom området samt för att kunna ta ställning till om en ny myndighet med ansvar för områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar bör bildas anser sig utred- ningen dock ha fullt tillräckligt underlag för de överväganden och förslag som redovisas i det följande.

Utredningen har under arbetets gång identifierat ett antal områ- den där det föreligger behov av utveckling och förtydliganden. Inom SRV:s område gäller detta främst utbildningsområdet och myndighetens administration. Inom KBM:s område har utred- ningen funnit att planeringsprocessen avseende anslaget 7:5 Kris- beredskap bör avvecklas i sin nuvarande form och ersättas av ett bidragssystem samt att den nuvarande ordningen med risk- och sårbarhetsanalyser behöver utvecklas.

17

Sammanfattning

SOU 2007:31

Omdömen om myndigheternas verksamhet

Vad avser myndigheterna och deras verksamhet har utredningen genomfört en intressentundersökning. Även om resultatet av denna typ av undersökningar ska tolkas med försiktighet, kan det konstateras att verksamheten får förhållandevis låga betyg. Det bör särskilt noteras att den verksamhet som KBM och SRV bedriver gentemot kommuner och länsstyrelser är dåligt känd för berörda. Resultatet av undersökningen kan till del förklaras av att KBM pri- oriterat arbetet gentemot de statliga myndigheterna och att SRV svarar för tillsyn, vilket inte alltid är en populär uppgift. Kommu- ner och länsstyrelser är emellertid viktiga aktörer i krisberedskaps- arbetet och i arbetet inom området skydd mot olyckor. Det är därför inte tillfredställande att myndigheterna når ut till dessa aktö- rer i så låg utsträckning. Dessutom är det allvarligt att det inte sker en bättre samordning mellan KBM och SRV.

Vad gäller SPF kan det konstateras att myndigheten har en diversifierad verksamhet. Enligt utredningens mening finns inte heller någon entydighet i det uppdrag som SPF idag har. Ur ett effektivitets- och rationaliseringsperspektiv bör den verksamhet som SPF bedriver föras till andra myndigheter i de fall den fortsatt ska bedrivas.

Stärkt och tydligare ansvar för krisberedskapsarbetet

En grundläggande utgångspunkt för utredningens förslag är beho- vet av att stärka och tydliggöra ansvaret för krisberedskapsarbetet i samhället, framförallt på statlig nivå. Förändringarna bör också bidra till att utveckla och tydliggöra ansvaret inom krisberedskaps- arbetet och för utvecklingen av en generell förmåga. Utredningens förslag innebär därmed en utveckling och förenkling av krisbered- skapsarbetet. Förslagen påverkar inte krishanteringssystemet.

Striktare tillämpning av ansvarsprincipen

Utredningen föreslår en striktare tillämpning av ansvarsprincipen än idag. En sådan utveckling är angelägen eftersom alltför få myn- digheter idag tar det ansvar de bör för krisberedskapsarbetet inom sin sektor. Det är därför utredningens uppfattning att de olika sak- departementen och deras myndigheter måste ta ett mycket större

18

SOU 2007:31

Sammanfattning

ansvar än idag för sina krisberedskapsfrågor. Detta på samma sätt som ledningen för en myndighet har ansvar för exempelvis jäm- ställdhetsfrågor och miljöledning måste det enligt utredningens uppfattning göras tydligare än idag att man också har ett ansvar för krisberedskapsfrågor. Förslaget innebär en utveckling av det befintliga krisberedskapssystemet, som avsevärt bör underlätta och tydliggöra ansvar och uppgifter för såväl sektorsmyndigheterna som för den ansvariga myndigheten.

…och en tydlig tvärsektoriell samordning

Utredningen bedömer att det vid mer omfattande händelser kan uppstå situationer där sektorsmyndigheternas möjligheter att ta sitt ansvar fullt ut försvåras. Detta beror på att sådana händelser slår igenom flera sektorer och en åtgärd som kan anses rätt utifrån en myndighets ansvar kan ge upphov till negativa konsekvenser för en annan myndighet. För att minimera riskerna för denna typ av utveckling vid hanteringen av en händelse krävs ett tvärsektoriellt perspektiv på såväl hantering som förberedelser. En striktare tillämpning av sektorsansvaret behöver således kompletteras med en väl fungerande tvärsektoriell samordning i det förberedande arbetet. Samordning torde behövas både inom Regeringskansliet och på myndighetsnivå. En tvärsektoriell samordning är också vik- tig för att säkerställa att de olika, ofta specialiserade, sektorerna kan fungera tillsammans och för att säkerhetsarbetet ska beaktas ur ett helhetsperspektiv.

En slopad planeringsprocess och renodling av anslaget 7:5 Krisberedskap

Den striktare tillämpning av ansvarsprincipen och därigenom sek- torsmyndigheternas ansvar får konsekvenser för exempelvis ansla- get 7:5 Krisberedskap. Det nuvarande planeringssystemet måste anses omodernt och ineffektivt, detta trots att det förenklats sedan det introducerades. Utredningen föreslår att processen avskaffas och ersätts av ett enklare bidragsförfarande, där en ansvarig myn- dighet ges i uppdrag att svara för beslut om och utbetalning av medel. Vidare föreslås att anslaget 7:5 Krisberedskap renodlas genom att vissa medel förs till andra myndigheters anslag. Utred-

19

Sammanfattning

SOU 2007:31

ningen föreslår därutöver att vissa medel omvandlas till förvalt- ningsanslag i och med att den utbetalande myndigheten inte bör fördela bidrag till sig själv. Dessa förändringar medför att anslaget 7:5 Krisberedskap fortsättningsvis bör uppgå till ca 400 mnkr. Genom denna kvarvarande del på anslaget bibehålls medel för tvär- sektoriella åtgärder samt för vissa särskilt angelägna sektorsåtgär- der. De medel som avsätts bör kunna användas dels inom ramen för samverkansområdena, dels till utveckling av sektorsgemensamma system, utbildning och övning.

En förutsättning för att anslaget ska kunna reformeras är att de uppgifter, för vilka myndigheter enligt utredningens förslag tillförs medel, regleras på lämpligt sätt t.ex. i instruktioner, regleringsbrev eller i annan författning. Utredningen föreslår också att uppfölj- ning, utvärdering och analys stärks i syfte att säkerställa en önsk- värd utveckling och kontroll inom krisberedskapsområdet. Utred- ningens förslag ska således ses som en helhet i detta avseende.

På myndighetsnivå blir strukturen genom utredningens förslag tydligare än idag, framförallt vad avser ansvar och finansiering av åtgärder, där respektive sektorsmyndighet tillförs medel för upp- gifter de idag utför. Utredningens förslag innebär därmed att systemet blir tydligare, enklare och rakare än dagens.

Utveckling av systemet med risk- och sårbarhetsanalyser

Utredningen gör bedömningen att det nuvarande systemet med risk- och sårbarhetsanalyser behöver utvecklas. För de statliga myndigheterna föreslår utredningen att det generella kravet på att upprätta en risk- och sårbarhetsanalys ersätts med en skyldighet för varje sakdepartement att avgöra om en sådan analys ska upprättas. En utgångspunkt för vilka myndigheter som ska upprätta analyser är att kravet minst bör omfatta de myndigheter som pekas ut i bila- gan till förordningen om krisberedskap och höjd beredskap.

Om en analys ska upprättas ska detta anges i regleringsbrevet och analysen ske enlig en viss angiven standard som utarbetats av en ansvarig myndighet. Detta bedöms få bättre genomslag än den nuvarande regleringen i förordning. I analysen ska ingå såväl att identifiera sårbarheter och risker som att redogöra för åtgärder som vidtagits och hur dessa bidrar till att minska risker och sårbarheter. Genom att kravet införs i regleringsbrevet finns också möjligheter att anpassa de krav som ställs utifrån behov.

20

SOU 2007:31

Sammanfattning

I instruktionen för en granskningsansvarig myndighet bör anges att det är ett åliggande att anmäla till regeringen om en risk- och sårbarhetsanalys, som upprättats enligt uppdrag i regleringsbrev, inte uppfyller de krav som ställs på en sådan analys. Givetvis ska en sådan anmälan bara göras om en dialog med myndigheten inte lett till tillräckliga förbättringar av analysen.

En översyn av ordningen med handlingsprogram och risk- och sårbarhetsanalyser för kommuner och landsting

Utredningen menar att den ordning enligt vilken kommunerna är skyldiga att upprätta både handlingsprogram enligt lagen om skydd mot olyckor och planer enligt lagen om kommuner och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser och höjdberedskap bör ses över. En förändrad ordning bör bidra till en tydligare styr- ning och prioritering nationellt. Här torde det samtidigt finnas en potential för rationalisering och besparing på den centrala nivån med avseende på utbildning och information till kommunerna i anslutning till arbetet med handlingsprogrammen och planen för hantering av extraordinära händelser. I detta sammanhang bör det även övervägas om det finns skäl att ändra med vilket intervall risk- och sårbarhetsanalyser bör upprättas. Att en översyn sker i särskild ordning är angeläget eftersom de berörda lagstiftningarna i övrigt är olika till sin karaktär och tillkommit för olika syften. En sådan översyn bör också visa om det finns förutsättningar att föra sam- man hela eller delar av lagstiftningarna.

En ny myndighet lösningen på flera av dagens problem

Tillskapandet av en ny myndighet är enligt utredningen lösningen på flertalet av de problem som finns till följd av dagens struktur. En ny myndighet har dessutom enligt utredningens bedömning avse- värt större möjligheter att möta den utveckling av olyckor, hot och risker som samhället står inför. På så sätt skapas också förutsätt- ningar att nå de mål som riksdag och regering satt upp.

Utredningen har konstaterat att det i de flesta fall är omöjligt att skilja på åtgärder som vidtas för att hantera händelser i olika delar av hotspektrat och att samma typer av åtgärder relevanta för hela hotspektrat. Utredningen ser därför att det är naturligt att föra

21

Sammanfattning

SOU 2007:31

samman dessa delar till en helhet i syfte att stärka den generella förmåga att möta olika typer av händelser oavsett var dessa än finns i hotskalan. Då kan också det faktum att åtgärder som vidtas för att stärka krisberedskapsförmågan även bidrar till att stärka förmågan att möta vardagens händelser och vice versa utnyttjas till fullo. Den förmåga som byggs för de fredstida händelserna utgör också grun- den för förmågan att hantera en situation med höjd beredskap. Genom bildandet av en ny myndighet skapas förutsättningar för att bedriva ett integrerat arbete mot olyckor och kriser, istället för att som idag verka utifrån antingen olycks- eller krisperspektivet. En sådan utveckling ökar också sannolikheten för att samhället ska fungera som en helhet såväl till vardags som vid större kriser efter- som alla aktörer får stöd av en aktör enligt en metod.

En ny myndighet från och med den 1 juli 2008

Utredningen har prövat för- och nackdelar med att skapa en ny myndighet för skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Enligt utredningens uppfattning finns – som redan nämnts – många fördelar med en sådan ordning. Däremot finns inga bärande skäl mot att bilda en sådan myndighet. En ny myndighet föreslås därför inrättas och påbörja sin verksamhet den 1 juli 2008. De nuvarande myndigheterna, KBM, SRV och SPF, upphör i den takt som är möjlig i förhållande till det avvecklingsarbete som ska genomföras.

Bredare uppdrag – från säkerhet på individnivå till samhällets säkerhet

Det område som den nya myndigheten kommer att ansvara för spänner över ett brett spektra av händelser och sträcker sig från sårbarhetsreducerande och förebyggande till normalisering och lärande efter en händelse. Myndighetens verksamhet sträcker sig också från säkerhet på individnivå till samhällets säkerhet. Utred- ningen menar att ett sådant arbete bidrar till att stärka såväl olika delar i kedjan som helheten. Med en central förvaltningsmyndighet med ansvar för de tre områdena är det utredningens bedömning att den statliga styrningen avsevärt skulle underlättas. Den nya myn- digheten ges därmed ett nytt och bredare uppdrag än var och en av de tre tidigare myndigheterna och ett huvudansvar för politik-

22

SOU 2007:31

Sammanfattning

området skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar samt verksamhetsområdet det civila försvaret. Utredningen anser dock att det är viktigt att tillvarata de olika perspektiv och kunska- per som finns inom dagens myndigheter. Likaledes bör myndig- heten ansvara för de internationella frågor som faller inom myn- dighetens verksamhet nationellt.

En pådrivande kraft i arbetet mot olyckor och kriser

Utredningen anser att den nya myndigheten bör vara ansvarig för områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Myn- digheten ska därmed utgöra en pådrivande kraft i utvecklingen av samhällets förmåga att förebygga och hantera såväl olyckor som extra- ordinära händelser. Myndigheten ska i detta syfte tillhandahålla en översikt över olyckor, hot och risker i samhället. Vidare ska myndig- heten svara för utveckling av metoder för en effektiv hantering av olyckor och kriser på lokal-, regional- och central nivå samt kunna bistå med strategiska analyser. Myndigheten får också ansvar för till- syn och utveckling av samhällets räddningstjänst och krisberedskap samt för att upprätthålla en operativ förmåga vad avser förstärknings- resurser och internationella insatser.

Ett systematiskt säkerhetsarbete på lokal, regional och central nivå

En central del av den nya myndighetens uppgifter är att verka för ett systematiskt säkerhetsarbete, samt att säkerhetsfrågor beaktas i ett systemperspektiv och att kopplingen mellan de olika nivåerna i samhället fungerar på ett effektivt sätt. Ett arbete som dels handlar om privata och offentliga aktörers egna förmågor, dels om att skapa förutsättningar för en bättre förmåga att hantera mer omfat- tande händelser som kräver sektorsövergripande insatser.

Den nya myndigheten bör också ha det övergripande ansvaret för det förebyggande och sårbarhetsreducerande arbetet i syfte att minska risken för och konsekvenserna av olyckor och kriser. Arbetet bör bedrivas systematiskt och tvärsektoriellt på internatio- nell, nationell, regional och lokal nivå.

23

Sammanfattning

SOU 2007:31

Utveckling av förmågan inom räddningstjänst- och krishanteringsområdena

Myndigheten ska vidare svara för utveckling av förmågan inom räddningstjänst- och krishanteringsområdena. Ett sådant arbete inkluderar bl.a. lednings-, metod- och förmågeutveckling samt att tillse att samhällets räddningstjänst- och krishanteringsorgan arbe- tar och samverkar effektivt.

Utveckling av system för beslutstöd och ledning

Aktörer som hanterar olyckor och kriser har behov av lednings- och stödfunktioner som underlättar inhämtning, bearbetning och delgivning av olika typer av information. Det finns likaledes ett behov av att kunna kommunicera inom och mellan operativa enheter liksom mellan olika aktörer. Information och varningar måste dessutom kunna delges både allmänheten och massmedia. Den nya myndigheten bör ges ansvaret för vissa tekniska system som har många användare, används av flera aktörer eller sådana system där det finns fördelar av att utveckla system eller lösningar gemensamt.

Stärkt arbete med uppföljning, utvärdering och analys

En central del i arbetet med att utveckla den nationella förmågan att hantera olyckor och extraordinära händelser är uppföljning, utvärdering, analys och tillsyn. Utifrån denna verksamhet och i samverkan med olika sektorsmyndigheter bör myndigheten kunna sammanställa och analysera bilden av olyckor, hot och risker samt beroendeförhållanden på aggregerad nivå. Den nya myndigheten ska därefter identifiera brister och lämna förslag på åtgärder för att åtgärda dessa. Den kunskap som myndigheten erhåller utifrån dessa analyser är av betydande vikt för att utveckla förmågan inom rädd- ningstjänst- och krisberedskapsområdet på samma sätt som kun- skaperna inom dessa områden är av betydande vikt för att exempel- vis kunna föreslå åtgärder för att minska antalet olyckor. Myndig- heten bör utifrån sitt arbete inom området ha kapacitet att på regeringens uppdrag ta fram en strategisk inriktning för verksam- heten. Ett sådant arbete inkluderar bl.a. att ta fram policys baserat

24

SOU 2007:31

Sammanfattning

på det underlag som erhålls genom analys, uppföljning, utvärdering och erfarenhetsåterföring.

Utvärdering av förmåga inom olika sektorer samt uppföljning av arbetet på lokal och regional nivå bör ske löpande. Den nya myn- digheten bör ges i uppdrag att svara för denna utvärdering och uppföljning. Arbetet med uppföljning, utvärdering och analys bör ske integrerat vad avser krisberedskap och skydd mot olyckor. Utredningen gör också bedömningen att den tvärsektoriella sam- ordningen stärks genom de förslag som utredningen lämnar avse- ende uppföljning, utvärdering och analys.

Därutöver bör den nya myndigheten få uppgiften att svara för bl.a. strategisk analys, metodutveckling, forskning, utveckling och erfarenhetsåterföring från händelser i hela hotskalan både nationellt och internationellt.

Förstärkningsresurser och kapacitet att genomföra internationella insatser

Det finns ett behov att på statlig nivå hålla vissa förstärknings- resurser för att kunna stödja den lokala och regionala nivån. Det kan gälla mycket speciella händelser som inträffar relativt sällan eller situationer där lokala och regionala resurser inte räcker till ens i samverkan. Detsamma gäller när andra länder drabbas av händel- ser och inte har tillräckliga egna resurser för att hantera den upp- komna situationen och begär hjälp. Det är naturligt att förstärk- ningsresurser liksom kapaciteten att genomföra internationella humanitära insatser finns hos den nya myndigheten. Som en följd av detta bör myndigheten utgöra kontaktpunkt gentemot gemen- skapsmekanismen inom EU och samarbetet inom NATO/PFF samt mot FN:s ”katastroforgan”. Genom att samla uppgiften att tillhandahålla hjälp, såväl utanför som innanför Sveriges gränser, hos en aktör kan verksamheten rationaliseras och erfarenheter utbytas effektivt. Sektorsmyndigheternas ansvar för avtal inom deras verksamhetsområde är därmed oförändrat.

Stöd till individer efter en katastrof

Erfarenheter har visat att det efter vissa större händelser finns ett behov av att det finns en förberedd förmåga i samhället att stödja

25

Sammanfattning

SOU 2007:31

anhöriga och drabbade, även efter att de omedelbara och grund- läggande materiella behoven är tillgodosedda. Den nya myndig- heten bör ges i uppdrag att utveckla en generell beredskap för att ta omhand anhöriga och överlevande, förmedla information samt samordna olika aktörers handlande. En sådan struktur bör finnas förberedd och kunna aktiveras med mycket kort varsel.

Rättsliga uppgifter

Inom den nya myndighetens verksamhetsområde finns ett flertal centrala författningar. Vidare bedrivs ett samt ett omfattande internationellt arbete både inom EU och i andra fora med legala implikationer som rör myndighetens verksamhetsområde och där myndigheten bör delta eller kunna lämna stöd till regeringen. Den nya myndigheten bör ges bemyndigande att svara för föreskrifter enligt viss lagstiftning och bör ge ut allmänna råd inom ramen för sitt verksamhetsområde, exempelvis inom räddningstjänstområdet.

Utbildning och övning

För att uppnå önskvärd förmåga inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar är utbildning och övning centralt. Dessa är en naturlig del av all verksamhet för att stärka förmågan att hantera olyckor och kriser och bör bedrivas kontinu- erligt. Som en följd av myndighetens breda ansvarsområde blir utbildnings- och övningsverksamheten också bred, innefattande både området skydd mot olyckor, krisberedskap, civilt försvar och internationell verksamhet. Utredningen ser stora fördelar med att utbildning och övning inom krisberedskapsområdet och området skydd mot olyckor knyts närmare vart annat och att det skapas ett samlat ansvar för utbildningarna inom dessa områden.

Övningar för att utveckla samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser

En central uppgift för den nya myndigheten är att svara för genomförandet och uppföljningen av vissa övningar. Framförallt två typer av övningar bör prioriteras, dels sektorsövergripande övningar i syfte att öka kompetensen och testa förmågan hos olika

26

SOU 2007:31

Sammanfattning

aktörer i krishanteringssystemet, dels övningar som syftar till att utveckla förmågan inom ramen för myndighetens sektorsansvar. En viktig del av arbetet är att inrikta övningarna mot de område där det föreligger behov. Genomförandet av övningar på statlig, regio- nal och lokal nivå bör genomföras på ett strukturerat sätt och avse realistiska förhållanden så att erfarenheterna från övningarna bidrar till att utveckla samhällets förmåga.

Ansvar för ett brett utbildningsbehov

Det framtida utbildningsbehovet inom området kräver mot bak- grund av dess bredd spetskompetenser från flera olika forsknings- discipliner. Den nya myndigheten bör ansvara för att inventera och analysera utbildningsbehovet samt tillse att det finns relevanta och kvalitetssäkrade utbildningar inom områdena skydd mot olyckor och krisberedskap. Även en översikt över tillgängliga utbildningar som olika intressenter kan ta del av bör tillhandahållas. Den nya myndigheten bör vidare svara för inriktningen och uppföljningen av utbildning inom områdena krisberedskap och skydd mot olyckor. Utredningen menar att det för att svara för denna inrikt- ning bör knytas ett utbildningsråd med företrädare för centrala aktörer inom krisberedskapsområdet och området skydd mot olyckor. Rådet ska bidra till att den utbildning som bedrivs vid olika institutioner kan synkroniseras i syfte att minska överlapp mellan befintliga utbildningar.

Minskad efterfrågan på skolbunden risk- och säkerhetsutbildning

Vad gäller utbildning inom området skydd mot olyckor har SRV bl.a. konstaterat att efterfrågan på den skolbundna risk- och säker- hetsutbildningen sannolikt kommer att minska i framtiden. På samma gång som det finns stora behov av och efterfrågan på fort- bildning inom området skydd mot olyckor. Ökningen avser dock främst efterfrågan på distansutbildning och stöd för utbildning och övning regionalt och lokalt. Dagens struktur för utbildning inom skydd mot olyckor dras med betydande problem. Det finns en överkapacitet, bristande flexibilitet samt utvecklings- och inve- steringsbehov. Forskning och utveckling behöver öka och ges en starkare koppling till utbildningen.

27

Sammanfattning

SOU 2007:31

En beställar-utförarmodell för att tillgodose det breda utbildningsbehovet

Utredningen anser att en beställar-utförarmodell bör införas för att tillgodose det samlade behovet av utbildning inom området skydd mot olyckor och krisberedskapsområdet. Den nya myndigheten kommer därigenom att ha medel och beställa utbildning från olika utbildningsinstitutioner. En sådan modell ökar flexibiliteten, möj- liggör en närmare koppling till olika forskningsinstitutioner. Den modell som föreslagits av utredningen bedöms även öppna för att akademisera delar av utbildningen i och med att denna kan beställas från högskolor och universitet.

Enligt modellen ges den nya myndigheten medel för att beställa relevant utbildning från olika utbildningsinstitutioner. Om relevant utbildning inte finns att tillgå eller om det gäller studiemedelsfinan- sierad utbildning eller om det rör sig om utbildning där det finns reglerade utbildningskrav, bör denna tillhandahållas av myndig- heten, då via en särskild utförarfunktion. Inom denna utbildning torde det dock finnas delar som kan utföras av andra, men då som en del av den utbildning som myndigheten tillhandahåller. Vidare- utbildning som inte är studiemedelsfinansierad bör fortsättningsvis finansieras genom avgifter.

En enhet för utbildningsproduktion med verksamhet i Revinge och Sandö

I och med att utbildningen i avsevärt högre grad än idag ska till- handahållas av externa utbildningsproducenter innebär detta att utbildningsvolymen som genomförs i egen regi bedöms till en lägre nivå än dagens utbildningsvolymer. Merparten av den framtida utbildningsverksamheten bör därför kunna tillhandahållas vid en utbildningsplats. Utredningen bedömer det emellertid inte som möjligt att omedelbart få till stånd en förändring där all utbildning tillhandahålls vid en utbildningsplats. Förändringen måste därför ske successivt. I nuläget finns enligt utredningens bedömning, då distansutbildningen är under utveckling, behov av att bibehålla en struktur med viss geografisk representation. En utveckling av distansutbildningen bör på sikt kunna innebära en ökad geografisk närhet för avnämarna. Den av utredningen föreslagna modellen där den nya myndigheten köper utbildning från flera olika aktörer

28

SOU 2007:31

Sammanfattning

bedöms också bidra till en ökad geografisk närhet vad avser utbild- ningarna, eftersom det öppnar för fler utbildningsproducenter. Antalet utbildningsplatser kan således inte ses som avgörande för den geografiska närheten för utbildningen inom området skydd mot olyckor i framtiden.

Utredningen förordar att det skapas en utförarenhet för tillhan- dahållande av utbildningen och att Revinge väljs som plats för denna. Verksamhet bör också bedrivas vid en mindre utbildnings- plats – Sandö. Verksamheten vid skolorna i Rosersberg och Skövde bör avvecklas snarast möjligt.

Renodling av verksamheten

Utredningen har i enlighet med sina direktiv också haft att över- väga om vissa verksamheter bör överföras till andra myndigheter. Motivet för detta måste ses som att en renodling av verksamheten. Utredningen föreslår därför att viss verksamhet förs till andra huvudmän. Exempel på sådan verksamhet är signalskydd till För- svarets radioanstalt, mediernas beredskapsråd till Kulturdeparte- mentets ansvarsområde, transport av farligt gods till den föreslagna Trafikinspektionen samt ansvaret för länsstyrelsernas lednings- platser till respektive länsstyrelse.

Verksamhet i Stockholm, Karlstad, Kristinehamn, Sollefteå, Revinge och Sandö

I utredningens arbete med att överväga lokaliseringsorter har en utgångspunkt varit att det ur myndighetens perspektiv är lättare och mest rationellt att bedriva verksamhet på så få orter som möj- ligt. Ur ett strikt verksamhetsperspektiv skulle det vara mest ratio- nellt och förmodligen också effektivast att bedriva verksamhet endast i Stockholm och Karlstad. Utredningen har däremot tagit betydande regionalpolitiska hänsyn och föreslår att den nya myn- digheten ska lokaliseras till sex orter; Stockholm, Karlstad, Kristi- nehamn, Sollefteå, Revinge och Sandö varav de två sista är orter där endast utbildning bedrivs. Utredningen föreslår att myndighetens huvudkontor, samt huvuddelen av verksamheten inom analys- avdelningen och delar av Rakelverksamheten lokaliseras till när- förort i Stockholm. Den helt övervägande delen inom avdelningen

29

Sammanfattning

SOU 2007:31

för olyckor och kriser bör enligt utredningens mening placeras i Karlstad, liksom den nya myndighetens internrevision och tillsyns- verksamhet.

En funktionell organisationsmodell

Utredningen har utifrån olika organisationsmodeller kommit till slutsatsen att en funktionell modell är den som är bäst lämpad för att utforma den nya myndighetens organisation. Utredningen har även tagit fram ett förslag till en övergripande organisation för den nya myndigheten. Eftersom det är en ny myndighet och inte en sammanföring av de tre befintliga myndigheterna och deras verk- samhet som bildas, är det viktigt att denna får en organisation som ger myndigheten de bästa förutsättningarna för att på ett effektivt sätt kunna fullgöra sitt uppdrag. Enligt utredningens uppskattning får den nya myndigheten mellan 600 620 årsarbetskrafter.

Anslag och ekonomiska konsekvenser

Utredningen beräknar att den nya myndighetens förvaltningsanslag kommer att uppgå till drygt 1 092 mnkr. Vidare beräknar utred- ningen omställningskostnaderna till 306 mnkr för förändringen av utbildningsorganisationen och 65 mnkr för övrig omställning, to- talt ca 370 mnkr. Dessa omställningskostnader finansieras via de neddragningar som utredningen föreslår samt via viss övergångs- finansiering från anslaget 7:5 Krisberedskap. På ett par års sikt beräknar utredningen att en besparing om drygt 220 mnkr (förde- lad på drygt 75 mnkr från anslaget 7:5 Krisberedskap och ca 145 mnkr från de gamla förvaltningsanslagen) kan genomföras genom att en myndighet med ansvar för områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar skapas.

30

1 Bakgrund

1.1Utvecklingen inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar

Den anslags- och myndighetsstruktur som finns idag inom kris- beredskapsområdet och området skydd mot olyckor måste ses i ljuset av hur verksamheten tidigare har indelats. Då fanns en mycket tydlig uppdelning mellan räddningstjänst och civilt försvar samt mellan den verksamhet som skulle bedrivas i fred och under höjd beredskap.

Dåvarande Överstyrelsen för civil beredskap hade som uppgift att förbereda det civila samhället för att hantera ett väpnat angrepp och det fanns då ett tydligt scenario vilket möjliggjorde specifika och identifierbara åtgärder. I och med att hotbilden förändrades beslutade riksdagen i maj 1997 om beredskapen mot svåra påfrest- ningar i fred och ett nytt planeringsbegrepp infördes därmed. För- mågan att hantera och förebygga svåra påfrestningar fördes in som ett mål vid sidan av målet för det civila försvaret i 1998 års budget- proposition. Fram till halvårsskiftet 2002 fanns medel för det civila försvaret i s.k. funktionsanslag, vilka disponerades av utpekade myndigheter med särskilda uppgifter vid eventuellt krig eller krigsfara. På tilläggsbudget 2002 beslutades att dessa anslag skulle samlas i ett anslag som fr.o.m. 2005 benämnts 7:5 Krisberedskap.

Regeringen angav i skrivelsen Beredskapen mot svåra påfrest- ningar på samhället i fred (skr. 1998/99:33) att svåra påfrestningar är ett tillstånd som kan uppstå när en eller flera händelser eskalerar till att omfatta flera delar av samhället. I Regeringens proposition

Samhällets säkerhet och beredskap (prop. 2001/2002:158) slogs dock fast att det inte är möjligt att skilja händelser som kan leda till svåra påfrestningar från sådana som inte gör det. Dessutom anförde regeringen att samhället ska ha en förmåga att hantera alla typer av händelser i fred. Regeringen ansåg det därför inte nödvändigt att definiera begreppet svåra påfrestningar i fred.

31

Bakgrund

SOU 2007:31

I ovan nämnda proposition föreslogs att Krisberedskapsmyndig- heten (KBM) skulle inrättas som myndighet med samordnande planeringsuppgifter för beredskapen mot både svåra påfrestningar i fred samt vid höjd beredskap. Verksamheten inom områdena civilt försvar och svåra påfrestningar fördes därmed närmare varandra och det angavs att de åtgärder som vidtas inom området svåra påfrestningar även bedöms bidra till verksamheten inom det civila försvaret.

Inom området skydd mot olyckor genomfördes en samman- föring av verksamheter då Statens räddningsverk (SRV) bildades genom en sammanslagning av Statens brandnämnd och Civil- försvarsstyrelsen. SRV fick därigenom ansvaret för uppgifter inom hela hotskalan vad avser räddningstjänstområdet. Mot bakgrund av ominriktningen av totalförsvaret har SRV:s verksamhet alltefter- som kommit att fokusera mer kring fredstida händelser. SRV är idag en myndighet med diversifierade uppgifter med alltifrån för- beredande och förebyggande arbete till operativa insatser och åter- uppbyggnad.

I propositionen Integrering av verksamheter inom politikområdet Skydd mot olyckor (prop. 2000/01:77) föreslog regeringen sådana ändringar i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor som möjliggjorde att Sprängämnesinspektionen kunde läggas ned och att verksamheten överföras till SRV. Regeringen framhöll i propositionen att statsmakterna eftersträvat en ökad integration mellan olycks- och skadeförebyggande åtgärder samt räddnings- tjänst. Ambitionen var att så långt möjligt samordna verksamheter och därmed förbättra återföringen av erfarenheter mellan olycks- förebyggande och skadeavhjälpande verksamheter. Regeringen ansåg att en helhetssyn borde råda där den övergripande målsätt- ningen var att minska antalet olyckor. SRV har genom en rad åtgärder givits bättre förutsättningar att verka längs hela skalan av olycks- och skadeförebyggande åtgärder samt räddningstjänst- området.

I budgetpropositionen för 2001 tog regeringen ett samlat grepp vad avser områdena skydd mot olyckor och svåra påfrestningar genom att föra samman dessa till ett gemensamt politikområde –

Skydd mot olyckor och svåra påfrestningar. Politikområdet skulle således omfatta både verksamheten som syftar till att förhindra och begränsa konsekvenserna av svåra påfrestningar på samhället i fred och det arbete som syftar till att förebygga och begränsa konse- kvenser av olyckor samt avhjälpa skador.

32

SOU 2007:31

Bakgrund

Det kan konstateras att områdena skydd mot olyckor, krisbered- skap och civilt försvar har utvecklats var för sig under de senaste åren, trots sammanföringen till ett politikområde. Utvecklingen har dock inneburit att respektive myndighet inom sitt respektive område har ett ansvar för helheten. I den verksamhet som myndig- heterna bedriver finns dock tydliga beröringspunkter och likartade uppgifter.

Den internationella utvecklingen har vidare inneburit att skilje- linjerna mellan myndigheternas verksamhet blir allt mindre relevant eftersom samarbetet med andra länder på säkerhetsområdet alltmer integreras i det nationella arbetet. Genom de direktiv som har läm- nats till denna utredning har regeringen uppdragit åt utredningen att pröva frågan om ett ytterligare närmande av verksamheterna inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt för- svar.

1.1.1Utredningens uppdrag

Utredningen har haft uppdraget att genomföra en översyn av verk- samheterna vid Statens räddningsverk (SRV), Krisberedskaps- myndigheten (KBM) och Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) samt lämna förslag till en preciserad uppgifts-, ansvars- och resursfördelning. Syftet med utredningen har varit att pröva om relevanta delar av myndigheterna bör föras samman till en myndig- het för frågor om samhällets beredskap och säkerhet samt i vilken utsträckning övriga delar bör föras till andra befintliga myndig- heter. Enligt utredningens direktiv ska den nya myndigheten ha uppgifter inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar samt kunna hantera uppgifter före, under och efter en kris. Myndigheten ska vara både förberedande och operativt verk- sam och kan därigenom också bli en naturlig kontaktpunkt såväl i Sverige som i det internationella samarbetet inom området kris- beredskap. En sammanläggning av verksamheterna ska även ge rationaliseringsvinster och synergieffekter. Utredningen har haft att utgå från den inriktning som regeringen angivit i propositionen

Samverkan vid kris – för ett säkrare samhälle (prop. 2005/06:133). Vidare har utredningen haft i uppdrag att överväga hur tillsyn kan ges en oberoende ställning i förhållande till myndighetens övriga uppgifter. Utredningens direktiv återfinns i bilaga ett och två.

33

Bakgrund

SOU 2007:31

1.1.2Utredningens bedrivande

Utredningen inledde sitt arbete i augusti 2006 och har sammanträtt vid sex tillfällen. Arbetet har bedrivits med stöd från de berörda myndigheterna, vilka också varit behjälpliga under arbetets gång med underlagsframtagning, information m.m. Utredningens experter har beretts tillfälle att lämna synpunkter på arbetsmaterial. Därutöver har utredningen besökt myndigheterna på respektive huvudort. Ett besök har även genomförts vid SRV:s skola i Rev- inge. Utredningen har från SRV mottagit den utredning om inrikt- ning för utbildningsverksamheten som SRV tagit fram. Vidare har utredningen informerat de berörda myndigheternas ledning om de förslag som utredningen avsett lämna.

Utredningen har också givit olika organisationer möjligheter att framföra sina synpunkter på den verksamhet som ska bedrivas inom den nya myndigheten och har bl.a. träffat företrädare för Plast- och kemiföretagen, fackliga organisationer, ett flertal frivil- ligorganisationer, Riksrevisionen samt företrädare för kommuner, regioner, landsting och länsstyrelser. Utredningen har även motta- git information från andra intressenter via e-post och brevledes. I enlighet med sina direktiv har utredningen samrått med Ansvars- kommittén (Fi 2003:02), Klimat- och sårbarhetsutredningen (M 2005:03), Trafikinspektionsutredningen (N 2005:09) samt den utredare som har i uppdrag att biträda Regeringskansliet med att utreda inrättandet av en nationell krishanteringsfunktion inom Regeringskansliet. Centrala arbetstagarorganisationer har vid två tillfällen informerats om utredningsarbetet och därmed givits möj- ligheter att komma med synpunkter.

Utredningen har också besökt Danmark och Norge som har myndigheter liknande den som utredningen har haft i uppdrag att se över möjligheterna att skapa, för att inhämta underlag om erfa- renheter och syn på verksamheten. I syfte att få en bild av berörda intressenters uppfattning om den verksamhet som de tre myndig- heterna idag bedriver har utredningen även låtit genomföra en intressentundersökning. I utredningens arbete med att ta fram en övergripande organisationsskiss har utredningen använt sig av kon- sultstöd. I vissa delar har utredningen även haft stöd från Total- försvarets forskningsinstitut.

34

SOU 2007:31

Bakgrund

1.1.3Tidigare utredningar och propositioner inom området

Inom områdena skydd mot olyckor, svåra påfrestningar och civilt försvar har ett antal utredningar, rapporter och propositioner lagts fram de senaste åren. De mest relevanta utredningarna och propo- sitionerna för denna utredning redovisas nedan.

Utredningen om Ledning av befolkningsskyddet och räddnings- tjänsten

I juni 1982 tillsatte regeringen en kommitté med uppdrag att utreda frågan om en samordning av den centrala ledningen av räddnings- tjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten (CESAM). Kommittén konstaterade i sin rapport Principbetänkande av kommittén för samordning av den centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten (DS Fö 1984:2) att det moderna samhällets utveckling inneburit ett allt sårbarare samhälle och att sårbarheten har ökat kraven på skydd för människor, egendom och miljön. Kommittén menade att detta ställde krav på en effektiv räddningstjänst och förebyggande åtgärder som anpassas till förändringarna. Vidare ansåg kommittén ansåg att en samlad lagstiftning om samhällets räddningstjänst är en förutsättning för att möta kraven och behoven samt att det på central statlig nivå borde bildas ett nytt räddningstjänstverk (dvs. den myndighet som sedermera blev SRV) genom en sammanslagning av civilförsvarsstyrelsen och statens brandnämnd. Kommittén föreslog även att uppgifter gällande transport av farligt gods skulle föras över från Sjöfartsverket till det föreslagna räddningstjänstverket.

Propositionen Ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten m.m.

Utredningens förslag behandlades i regeringens proposition Led- ningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten m.m. (prop. 1984/85:161). Regeringen ansåg att en samordning av räddnings- tjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten innebar att total- försvarsprincipen infördes inom området. Regeringen konsta- terade, i likhet med utredningen, att samhället blir alltmer invecklat och beroende av försörjnings- och kommunikationssystem samt att

35

Bakgrund

SOU 2007:31

urbaniseringen ökat olycksriskerna. Mycket talade därför för att effektivisera och förstärka det förebyggande arbetet. Det var även viktigt att redan i fred beakta civilförsvarsverksamhetens krav och behov av förebyggande åtgärder.

Regeringen föreslog att en ny myndighet (SRV) skulle inrättas. Huvuduppgifter skulle vara att ansvara för befolkningsskyddet och räddningstjänsten i fred och krig. Myndigheten skulle vidare svara för samordning inom dessa områden och ha ett tillsynsansvar. Forskning och utveckling samt erfarenhetsåterföring skulle ges en framskjuten roll. Samordningen av beredskapen för kärnenergi- olyckor fördes till myndigheten som även skulle verka för att rädd- ningstjänstens intressen i samhällsutvecklingen tillvaratas samt bevaka riskutvecklingen i samhället. Vidare föreslog regeringen att ett statligt utbildningssystem för heltidsanställda brandmän och sotare skulle inrättas. Utbildning för deltidsanställda brandmän utvecklas och införs som en del inom den dåvarande civilförsvars- organisationen.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens proposition men förde därutöver ansvaret för frågor om transport av farligt gods till det föreslagna Räddningstjänstverket.

Hot- och riskutredningen

Utredningen hade i uppdrag att analysera påfrestningar och risker i det fredstida samhället och vissa frågor inom totalförsvarets civila del. I slutbetänkandet Ett säkrare samhälle (SOU 1995:19) beskrivs genom olika scenarion vad som kan hända vid påfrestningar i det fredstida samhället. Syftet var att göra samhällsorganen medvetna om att de måste analysera hot och risker. Ett av de centrala pro- blemområden där utredningen bedömde att behovet av åtgärder var speciellt stort var ledning av samhällets åtgärder vid allvarliga stör- ningar i viktiga samhällsfunktioner och myndigheternas befogen- heter att ingripa med tvångsmedel. Utredningen underströk vikten av att det måste finnas en myndighet på respektive nivå som kan fatta beslut vid svåra påfrestningar och som kan leda och fatta beslut vilka är bindande för andra myndigheter och organ; kom- munstyrelsen på lokal nivå, länsstyrelsen på länsnivå och regeringen på central nivå. I annat fall bedömdes risken stor att oförenliga beslut skulle fattas.

36

SOU 2007:31

Bakgrund

Bristen på avvägningar mellan olika hjälpbehov kunde enligt ut- redningen leda till att den personal och materiel som står till för- fogande inte utnyttjas på ett sätt som gagnar helheten. Det förut- sattes att regeringen skulle besluta i varje enskilt fall när befogen- heter enligt förslaget skulle användas. Utredningen ansåg att det var betydelsefullt att regeringen har en hög beredskap för åtgärder vid händelser som innebär stora påfrestningar på samhället. I betänkandet föreslogs att övningar regelbundet skulle genomföras på regeringsnivå i syfte att öka beredskapen inför olika scenarier. Vidare föreslogs att det i den dåvarande räddningstjänstlagen skulle införas bestämmelser som möjliggjorde för regeringen att fatta beslut.

Mot bakgrund av utredningens arbete presenterade Försvars- departementet i promemorian Regeringens och myndigheternas befo- genheter vid svåra påfrestningar på samhället (Ds 1996:4) ett förslag till lag om särskilda befogenheter vid svåra påfrestningar på sam- hället. Promemorian byggde i sak på utredningens förslag men innehöll en annan lagteknisk lösning genom en särskild lag med övergripande bestämmelser. Lagförslaget gav regeringen eller den statliga myndighet som regeringen bestämmer rätt att, vid sidan av den då gällande räddningstjänstlagen, vid svåra påfrestningar på samhället besluta om olika former av ingrepp i annans rätt samt tjänsteplikt för personer mellan 18 och 70 år.

I promemorian Skyldigheter och befogenheter vid svåra påfrest- ningar på samhället i fred (DS 1998:32) redovisades skyldigheter och befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället i fred för den så kallade ledningskedjan. En annan typ av författningsreglering än den ovan angivna föreslogs, nämligen att myndigheternas ansvar regleras i deras instruktioner samt att kommunernas och landsting- ens skyldigheter skulle framgå av kommunallagen respektive hälso- och sjukvårdslagen. Därefter skulle en komplettering ske av lag- stiftningen inom respektive sektor med de särskilda befogenheter och skyldigheter som kan erfordras i dessa sammanhang. Här- igenom markerades tydligt att samhället skulle ha beredskap och förmåga att hantera alla typer av händelser och att det är samhällets normala besluts- och ledningsfunktioner som ska användas.

37

Bakgrund

SOU 2007:31

Utredning om räddningstjänst i Sverige

Regeringen tillsatte i december 1996 en särskild utredare för att genomföra en översyn av mål och medel för SRV. Utredaren över- lämnade betänkande Räddningstjänsten i Sverige, Rädda och skydda

(SOU 1998:59) i april 1998. Utredningen hade bl.a. att belysa omfattningen och inriktningen för det offentliga åtagandet inom verksamhetsområdet och att analysera fördelningen av uppgifter mellan stat och kommun samt mellan statliga myndigheter.

Utredningen definierade området skydd mot olyckor som åtgär- der för att förhindra en olycka, vidta skadebegränsande åtgärder i förväg, åtgärder för att förbereda räddningsinsats, åtgärder för att genomföra räddningsinsats och åtgärder efter en räddningsinsats. Enskilda personer och företag har ansvar för att skydda sitt liv och sin egendom samt att inte förorsaka olyckor, medan det offentligas ansvarar för skydd av miljön och andra samhälleliga intressen. Först när den enskilda inte själv klarar av att skydda sitt liv eller egendom är det ett offentligt ansvar att ingripa.

Utredningen ansåg vidare att det fanns behov av nationella och regionala förstärkningsresurser i form av personal och materiel. Den kommunala och statliga räddningstjänsten föreslogs också ha en skyldighet att genomföra olycksförloppsutredningar. Utred- ningen föreslog därutöver en översyn av räddningstjänstlagsstift- ningen.

Räddningstjänstlagutredningen (SOU 2000:63, SOU 2001:42,

SOU 2002:10 )

Regeringen tillsatte i november 1999 en utredning med uppgift att lämna förslag till reformerad räddningstjänstlagstiftning. I upp- draget ingick att minska detaljregleringen av den kommunala rädd- ningstjänsten, precisera skyldigheter och att tydliggöra förhållandet mellan räddningstjänstlagstiftningens bestämmelser och annan lag- stiftning. Utredningen föreslog övergripande nationella mål för den kommunala räddningstjänsten som ett medel för att ge ökad flexi- bilitet i utformande av räddningstjänstens organisation och rädd- ningsinsatsens genomförande. De nationella målen ska omsättas för varje kommun genom att åtgärder dokumenteras i handlings- program för olycks- och skadeförebyggande och för räddnings-

38

SOU 2007:31

Bakgrund

tjänst. Utredningens förslag innebar även tydligare krav på doku- mentation av brandskyddet.

Sårbarhets- och säkerhetsutredningen

I juni 1999 beslutade regeringen om att tillkalla en särskild utredare med uppdraget att föreslå principer för att åstadkomma en förbätt- rad helhetssyn när det gäller planeringen för civilt försvar och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. I uppdra- get ingick också att bedöma vilken organisatorisk eller strukturell indelning som bör finnas och vilka mål som ska gälla för samhällets förmåga under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på sam- hället i fred. Utredningen redovisade sitt betänkande Säkerhet i en ny tid (SOU 2001:41) i maj 2001.

I betänkandet lämnade utredningen förslag till ett nytt plane- ringssystem för samhällets insatser inom krishanteringsområdet. Den redovisade också huvuddragen i ett nytt system för arbetet med att leda och samordna hanteringen av allvarliga kriser i sam- hället. Beträffande de olika skedena i en kris ansåg utredningen att offentliga organ måste ta på sig ett ansvar för ledning, samordning och prioritering av krishanteringsinsatserna i akuta krissituationer. I betänkandet redovisades en grundstruktur för hur detta borde organiseras. Utredningen ansåg att det på varje nivå ska finnas ett organ som har det yttersta ansvaret för krishanteringen. På natio- nell nivå föreslogs att detta ansvar borde utövas av regeringen med stöd av ett nationellt krishanteringsorgan. Detta organ skulle kny- tas till Regeringskansliet och främst ha samordnande uppgifter. Organet skulle kunna aktiveras med kort varsel i allvarliga kris- situationer som berör den nationella nivån. Vid behov skulle kris- hanteringsorganet kunna tilldelas beslutsbefogenheter efter beslut av regeringen.

Utredningen föreslog vidare att en särskild planeringsmyndighet skulle inrättas med uppgift att sköta vissa planeringsuppgifter samt samordna forsknings- och utvecklingsinsatser inom krishanter- ingsområdet. Krishanteringsorganets kansli skulle organisatoriskt vara placerat inom Regeringskansliet. Under normala förhållanden skulle detta kansli ingå i planeringsmyndigheten. Denna myndighet skulle i en kris – tillsammans med andra myndigheter – avdela per- sonal för att ingå i krishanteringsorganets kriskansli.

39

Bakgrund

SOU 2007:31

Sårbarhets- och säkerhetsutredningen konstaterade också att samhället har blivit starkt beroende av IT och att information är en av de mest värdefulla tillgångarna i dagens samhälle. Därför ansåg utredningen att det är motiverat att betrakta IT som ett separat men samtidigt tvärsektoriellt område som behöver ägnas särskild uppmärksamhet ur krishanteringens alla aspekterTPF1FPT. Staten borde därför vidta följande åtgärderTPF2FPT:

1.Ta fram en övergripande strategi för samhällets hantering av IT-säkerhet och skydd mot informationsoperationer.

2.Inrätta ett tvärsektoriellt samordningsorgan inom Regerings- kansliet.

3.Planeringsmyndigheten borde ges ett sammanhållande ansvar för samhällets IT-säkerhet. Den funktion för omvärldsanalys som inrättas inom myndigheten bör även ha kapacitet att bedriva omvärldsanalys inom detta område.

4.En funktion för teknikkompetens inom IT-säkerhet inrättas inom Försvarets radioanstalt.

5.En funktion för IT-incidenthantering inrättas inom Post- och telestyrelsen.

6.Ett system för evaluering och certifiering av IT-säkerhets- produkter byggs upp av Försvarets materielverk

Sårbarhets- och säkerhetsutredningens förslag behandlades i två propositioner; Fortsatt förnyelse av totalförsvaret och Samhällets säkerhet och beredskap.

Försvarsberedningens rapport 2001

I rapporten Ny struktur för ökad säkerhet – Nätverksförsvar och Krishantering (DS 2001:44) utgick Försvarsberedningen från Sår- barhets- och säkerhetsutredningens förslag om ett sammanhållet krishanteringssystem. Beredningen anförde bl.a. att regeringens krisledning och samordningen av Regeringskansliets och myndig- heternas arbete i akuta krissituationer måste utvecklas. beredningen ansåg att regeringens och Regeringskansliets roll som nationell krishanteringsfunktion är av utomordentlig betydelse vid allvarliga nationella kriser.

1TP PT SOU 2001:41, s. 187

2TP PT SOU 2001:41, s. 247

40

SOU 2007:31

Bakgrund

Propositionen Fortsatt förnyelse av totalförsvaret

I september 2001 överlämnade regeringen propositionen Fortsatt förnyelse av totalförsvaret (prop. 2001/02:10, bet. 2001/02:FöU 2, rskr. 91) till riksdagen. I propositionen presenterade regeringen sin syn på utvecklingen av totalförsvaret (den verksamhet som behövs för att bereda Sverige för krig) och en övergripande beskrivning av ambitionen i arbetet med att möta svåra påfrestningar på samhället i fred. Där angavs att en ny planeringsstruktur borde utformas som förbättrade samordningen av planering för beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred och planering för höjd beredskap i enlighet med vad sårbarhets- och säkerhetsutredningen föreslagit. Regeringen ansåg vidare att en ny myndighet borde inrättas med samordnande planeringsuppgifter vad avsåg beredskap mot svåra påfrestningar på samhället i fred och civilt försvar (dvs. den myn- dighet som sedermera blev KBM).

Vidare ansåg regeringen att vissa principer, ansvars-, likhets- och närhetsprinciperna, borde gälla för att uppnå en helhetssyn i han- teringen av en situation i kris och krig samt att dessa principer borde ta sin utgångspunkt i den fredstida verksamheten och även utgöra en grund för ledning under höjd beredskap.

Samhällets krishanteringsförmåga skulle därmed bygga på en struktur med sektors- och områdesansvar. Områdesansvaret borde finnas på tre nivåer i samhället; lokal, regional och nationell. Det borde utövas av redan befintliga besluts- och ledningsorgan på respektive nivå. Områdesansvaret på nationell nivå skulle utövas av regeringen, som i sin tur kunde delegera vissa uppgifter till centrala myndigheter.

Regeringen föreslog även att ett särskilt beslutsorgan, Centrum för risk- och säkerhetsutbildning, skulle skapas inom SRV från 1 januari 2003. Vidare föreslog regeringen att ett nytt utbildnings- system för den kommunala räddningstjänsten skulle införas.

Utredningen om en ny myndighet för beredskapsplanering

Regeringen beslutade i oktober 2001 att tillkalla en särskild utre- dare med uppdraget att förbereda och genomföra bildandet av en ny myndighet med planeringsuppgifter för beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred och höjd beredskap. Utredningen förslog bl.a. mål för myndighetens verksamhet och angav vilka

41

Bakgrund

SOU 2007:31

uppgifter den nya myndigheten skulle ha. Utredning vidtog även en rad praktiska förberedelser för inrättandet av den nya myndig- heten.

Propositionen Samhällets säkerhet och beredskap

Regeringen ansåg i propositionen Samhällets säkerhet och beredskap

(2001/02:158, bet. 2001/02:FöU 10, rskr. 261) att målet bör vara att upprätthålla en hög informationssäkerhet i hela samhället som innebär att man ska kunna förhindra eller hantera störningar i samhällsviktig verksamhet. Principiellt borde den som ansvarar för informationsbehandlingssystem även ansvarar för att systemet har den säkerhet som krävs för att systemet ska fungera tillfredsställande. En viktig roll för staten var därför att se till hela samhällets behov av informationssäkerhet samt vidta åtgärder som rimligen inte kan åligga den enskilde systemägarenTPF3FPT. Regeringen bedömde vidare att de förslag som Sårbarhets- och säkerhetsutredningen föreslagit skulle genomföras och lämnade förslag på hur strukturerna för samhällets krishanteringsförmåga skulle stärkas. Vidare redovisades en handlingsplan för ett antal aktiviteter i Regeringskansliet avseende flera frågor såsom informationsberedskap, telekommunikationer och IT-stöd och elsäkerhet. Dessutom framhölls att avsikten var att lägga särskild vikt vid att utveckla utbildnings- och övningsverksamheten, främst inriktad på nyckelpersoner i Regeringskansliet med en betydligt ökad övningsfrekvens. I propositionen namngavs också den nya myndigheten med planeringsuppgifter för beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred och höjd beredskap – KBM.

Utredningen om kommunernas och landstingens organisation och beslutsfattande vid extraordinära fredstida händelser i samhället.

Regeringen beslutade i maj 2001 att ge en särskild utredare i upp- drag att göra en översyn och lämna förslag till de lagändringar som behövs för kommunernas och landstingens beslutsfattande vid extraordinära händelser i samhället i fred. Utredningen antog nam- net Utredningen om kommunernas och landstingens organisation och beslutsfattande vid extraordinära fredstida händelser i sam-

3TP PT Prop. 2001/02:158, s. 103

42

SOU 2007:31

Bakgrund

hället. Utredaren lämnade i slutbetänkandet Extraordinära händel- ser i kommuner och landsting (SOU 2001:105) förslag till en ny lag, vilken föreslogs reglera förfarande, kompetens m.m. hos kommu- ner och landsting vid extraordinära händelser i fredstid. Lagförsla- get innehöll att kommun- eller landstingsfullmäktige skulle inrätta krisledningsorgan (krisledningsnämnd). En nämnd som kan vara kommun- eller landstingsstyrelsen och träder i funktion när dess ordförande beslutar att situationen är sådan att kommunen eller landstinget har drabbats av en extraordinär händelse. Krislednings- nämnden föreslogs få överta verksamhetsområden eller delar därav från andra nämnder i den utsträckning som fullmäktige har beslutat i reglementet för nämnden.

Proposition om ny räddningstjänstlagstiftning

I propositionen Reformerad räddningstjänstlagstiftning (prop. 2002/03:119, bet. 2003/04:FöU2, rskr. 2003/04:26) behandlades räddningstjänstlagsutredningens förslag. Regeringens ställnings- tagande följde de förslag som angavs i utredningen och en ny lag, lagen om skydd mot olyckor. Materiella skillnader jämfört med tidigare lagstiftning var bl.a. att nationella mål infördes på området, krav på att kommunerna ska genomföra olycksundersökningar och upprätta program för olycks- och skadeförebyggande åtgärder, att staten kan överklaga domstols avgörande beträffande en kommuns rätt till statlig ersättning. Dessutom betonades kommunernas före- byggande verksamhet och bl.a. att kommunen kan medge att fas- tighetsägaren själv får utföra sotning på den egna fastigheten.

Propositionen Transport av farligt gods

Regeringen redovisade i propositionen (2005/06:51, bet. 2005/06:FöU3, rskr. 2005/06:170) ställningstaganden till en ny lag om transport av farligt gods. Den nya lagstiftningen innebär framför allt att lagen renodlats och begränsats till främst sådant som enligt regeringsformen ska regleras i lag. Vidare innehåller lagen regler som är grundläggande för förståelsen av regelsystemet om transport av farligt gods och för att myndigheterna genom bemyndiganden ska få kompetens att agera genom tillsyn och meddelande av föreskrifter. De närmare materiella reglerna har,

43

Bakgrund

SOU 2007:31

liksom tidigare, sin grund i EG-direktiv och internationella konventioner som Sverige åtagit sig att följa. En nyhet är regler om transportskydd som ska skydda mot brottsliga angrepp mot det farliga godset. En ny lag (2006:263) och förordning (2006:311) om transport av farligt gods trädde i kraft i juli 2006.

Informationssäkerhetsutredningen

InfoSäkutredningen slog i sitt betänkande Informationssäkerhets- politik organisatoriska konsekvenser (SOU 2005:71) fast att det lig- ger inom varje myndighets ansvar att svara för informationssäker- heten i den egna verksamheten. Utredningen föreslog vidare att informationssäkerhetsarbetet bör organiseras så att kraftsamling kan ske till administrativa (exempelvis omvärldsanalys och publi- kationer) respektive tekniska (exempelvis utveckling av teknik för aktiv IT-kontroll) frågeställningar. Av detta drog utredningen slut- satsen att gemensamma behov och tvärsektoriella frågeställningar bör samlas under en myndighet för administrativa funktioner respektive en myndighet för tekniska funktioner.TPF4FPT

InfoSäkutredningen föreslog vidare att ansvaret för signalskydd skulle överföras från Försvarsmakten till en ny myndighet. Den nya myndighetens uppgifter skulle bygga på nuvarande Försvarets radioanstalts uppgifter. Även KBM:s ansvar för nyckeldistribution skulle överföras till den nya myndigheten. Utredningen ansåg emellertid att det administrativa godkännandet för signalskydds- system liksom föreskriftsrätten för samhällsviktiga system skulle placeras hos KBM.TPF5FPT

Försvarsberedningens rapport 2006

Försvarsberedningen utarbetade på regeringens uppdrag förslaget

En strategi för Sveriges säkerhet (DS 2006:1). I rapporten konsta- terar beredningen att det fortlöpande arbetet med säkerhet bör hållas samman bättre i Regeringskansliet samt att ansvarsfördel- ningen mellan departementen borde ses över. Försvarsberedningen konstaterade även att en mer samlad hantering av säkerhetsfrågorna

4TP PT SOU 2005:71, s. 17

5TP PT SOU 2005:71, s. 20

44

SOU 2007:31

Bakgrund

ligger i linje med den utveckling som sker inom EU. Beredningen lämnade också förslag på mål för samhällets säkerhet:

”att värna vår förmåga att upprätthålla våra grundläggande vär- den så som demokrati, rättsäkerhet och mänskliga fri- och rät- tigheter,

att värna befolkningens liv och hälsa,

att värna samhällets funktionalitet.”TPF6FPT

Vidare ansåg beredningen att den enhet som inrättats i Regerings- kansliet med uppgift att stödja regeringens krishantering borde utvecklas. För situationer med extra allvarliga sektorsövergripande konsekvenser ansåg beredningen att en utpekad krislednings- funktion på myndighetsnivå borde införas med uppgift att bedriva omvärldsbevakning och analys.

Utredningen om Ny reglering om brandfarliga och explosiva varor

Utredningen föreslog i betänkandet Ny reglering om brandfarliga och explosiva varor (SOU 2006:16) en ny lag avseende regleringen av brandfarliga och explosiva varor. Förslagen innebär generellt sett en modernisering och förenkling av nuvarande lag och bl.a. har vissa grundläggande begrepp setts över. Utredningen föreslog också att polisens ansvar för tillstånd och tillsyn av explosiva varor borde föras till kommunerna, eftersom polisens verksamhet då kunde renodlas i enlighet med Polisverksamhetsutredningens förslag (SOU 2002:70). På samma gång gavs kommunerna också möjlighet till en samlad bild av samhällsplanering, tillstånd och tillsyn avseende verksamheter som bedrivs inom kommunen. Det föreslås också en justerad gränsdragning gentemot lagen om transport av farligt gods för att hantering i terminaler ska jämställas med sådan hantering som sker i lager och liknande som idag omfattas av lagen om brandfarliga och explosiva varor.

Propositionen Samverkan vid kris – för ett säkrare samhälle

I propositionen Samverkan vid kris – för ett säkrare samhälle instämde (prop. 2005/06:133, bet. 2005/06:FöU 9, rskr. 131)

6TP PT DS 2006:1, s. 16

45

Bakgrund

SOU 2007:31

regeringen i de förslag som lämnades av Försvarsberedningen vad gäller den nationella krishanteringsförmågan. Regeringen anförde dock att den föreslagna krisledningsfunktion på central myndighetsnivå skulle ha som uppgift att leda den operativa krishanteringen och bestå av två komponenter. Den ena avser regeringens möjlighet att utse en krisledande myndighet. Den andra innebär att det bör finnas en funktion på myndighetsnivå som kan identifiera allvarliga kriser och förse aktörer på nationell, regional och lokal nivå med en samlad nationell lägesbild samt tvärsektoriell analys. Vidare ansåg regeringen att det för regeringens behov dessutom krävs en egen förmåga vid Regeringskansliet att ta fram en samlad lägesbild och sektorsövergripande analyser. Det s.k. geografiska områdesansvaret på nationell nivå utvecklades därmed, dvs. regeringens ansvar att säkerställa en tvärsektoriell samordning, samverkan och priori- tering vid kriser.

Regeringen anförde vidare att förslaget om samordning och beslut av de centrala operativa insatserna delegerades till myndig- hetsnivå inte förändrade regeringens yttersta ansvar på nationell nivå. I stället skulle detta ses om ett sätt att tydliggöra vikten av att krishanteringen bör ledas av personer med stor kompetens vad gäller den operativa verksamheten.

I propositionen anfördes vidare att den tidigare fastställda stra- tegin för informationssäkerhet bör utvecklas till att även omfatta att kunna upptäcka, ingripa mot och agera i samband med stör- ningar i samhällsviktiga system. Vidare föreslogs att en handlings- plan för informationssäkerhet bör utarbetas.TPF7FPT

Slutrapport från Rådet för stöd och samordning efter flodvågskata- strofen

Rådet för stöd och samordning efter flodvågskatastrofen inrättades den 10 januari 2005 för att bl.a. stödja dem som på olika sätt drab- bades av katastrofen i Sydostasien. Rådets arbete under första halv- året beskrivs i betänkandet Efter flodvågen – det första halvåret

(SOU2005:60). Rådet inrättades som en kommitté och ombildades den 1 september 2005 till en enhet inom Styrelsen för psykologiskt försvar.

7TP PT Prop. 2005/06:133, s. 89

46

SOU 2007:31

Bakgrund

I sin slutrapport Efter flodvågen – det andra halvåret (SPF skrift- serie 2006:2) angav rådet att det varit värdefullt att inrätta en funk- tion med uppgift att ge anhöriga och drabbade information och stöd. Enligt rådets bedömning var det motiverat att vid en framtida katastrof återigen inrätta en tidsbegränsad organisation. Rådet föreslog att en organisation med huvuduppgift att fungera som stöd för anhöriga och drabbade skulle inrättas först när ett antal kriterier uppfyllts, däribland att katastrofen ska ha en nationell dimension och många samhällssektorer berörs.

Vidare föreslog rådet att om det vid en kris fanns behov av att samordna insatser bör en myndighet få befogenhet att ålägga andra myndigheter att vidta vissa åtgärder.

1.1.4Definitioner

Utredningen har inte haft för avsikt att skapa ytterligare begrepp inom ett redan ”begrepps-tätt” område, utan har med något undantag i så stor utsträckning som det varit möjligt försökt att använda redan befintliga begrepp. Dessa redovisas nedan.

Området skydd

Med området skydd mot olyckor avses den

mot olyckor

verksamhet som SRV bedriver inom verksam-

 

hetsområdet skydd mot olyckor inklusive den

 

verksamhet som bedrivs med stöd av lagen

 

(2003:778) om skydd mot olyckor, lagen

 

(1988:868) om brandfarliga och explosiva

 

varor, lagen (1999:381) om åtgärder för att

 

förebygga och begränsa följderna av allvarliga

 

kemikalieolyckor och till dessa lagar hörande

 

förordningar.

Området kris

Med området krisberedskap avses den verk-

beredskap

samhet som i dag bedrivs inom ramen för verk-

 

samhetsområdet svåra påfrestningar inklusive

 

verksamhet som bedrivs med stöd av lagen

 

(2006:544) och förordningen (2006:637) om

 

kommuner och landstings åtgärder inför och

 

vid extraordinära händelser vid fredstid och

 

höjd beredskap samt förordningen (2006:942)

 

om krisberedskap och höjd beredskap. Utred-

 

ningen har valt att använda begreppet kris-

 

47

Bakgrund SOU 2007:31

 

beredskap istället för svåra påfrestningar efter-

 

som det i högre grad speglar den verksamhet

 

som bedrivs inom området.

Området

Med området civilt försvar avses den verksam-

civilt försvar

het som bedrivs inom ramen för verksamhets-

 

området det civila försvaret.

Kris

En situation där normala resurser, inte räcker

 

till för att hantera situationen.

Extraordinär

Sådan händelse som avviker från det normala,

händelse

innebär en allvarlig störning eller överhängande

 

risk för en allvarlig störning i viktiga samhälls-

 

8

 

funktioner och kräver skyndsamma insatser.TPF FPT

Svår påfrestning

Avser inte en enskild händelse i sig utan ska

 

uppfattas som ett tillstånd som kan uppstå när

 

en eller flera händelser utvecklar sig eller eska-

 

lerar till att omfatta flera delar av samhället.

 

Begreppet avser extrema händelser med låg

 

sannolikhet som leder till stora konsekvenser

 

för samhället. Tillståndet är av sådan omfatt-

 

ning att det uppstår allvarliga störningar i vik-

 

tiga samhällsfunktioner och kräver att insatser

 

från flera olika myndigheter och organ sam-

 

ordnas för att kunna hantera situationen och

 

9

 

därmed begränsa konsekvenserna.TPF FPT

Räddningstjänst

De räddningsinsatser som staten eller kommu-

 

nerna ska ansvara för vid olyckor och över-

 

hängande fara för olyckor för att hindra och

 

begränsa skador på människor, egendom eller

 

10

 

miljö.TPF FPT

Olyckor

En plötsligt oförutsedd händelse som leder till

 

skada på människor, egendom och miljö.

Händelser

Används i utredningen som ett samlings-

 

begrepp för extraordinära händelser och

 

olyckor och kan således innefatta både händel-

 

ser som föranleder räddningstjänst och sådana

8TP PT Jmf. 1 kap 4 § lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.

9TP PT Jmf. Prop. 2001/02:158, s. 183

10TP PT Jmf. 1 kap 2 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor

48

SOU 2007:31 Bakgrund

 

som inte gör det.

 

Krishanterings-

En beskrivning för hur samhället på lokal-,

systemet

regional- och central nivå samt inom och mel-

 

lan olika sektorer ska arbeta med att förebygga

 

och hantera kriser.

 

Krishanterings-

Förmåga att vid allvarliga störningar leda den

förmåga

egna verksamheten, fatta beslut, sprida infor-

 

mation och vid behov kunna medverka i sam-

 

ordning och koordinering med andra aktörer

 

och dess åtgärder.

 

Krisberedskap

Att genom utbildning, övning och andra åtgär-

 

der samt genom den organisation och de

 

strukturer som skapas före, under och efter en

 

kris förebygga motstå och hantera krissitua-

 

11

 

 

tioner.TPF

FPT

 

Geografiskt

Inom ett geografiskt område ska finnas en

områdesansvar

aktör som verkar för inriktning, prioritering

 

och samordning av tvärsektoriella åtgärder som

 

 

 

12

 

behöver vidtas i en krissituation.TPF FPT

Sektor

Verksamhetsområde, jämför t.ex. el- och tele-

 

sektorn eller hälso- och sjukvårdssektorn.

 

Inom en sektor finnas ofta flera aktörer med

 

utpekat ansvar för olika delar.

Sektorsansvar

En myndighets ansvar inom respektive verk-

 

samhetsområde.

 

Sektorsöver-

Något som spänner över flera olika sektorer

gripande

eller får konsekvenser för flera olika områden

Tvärsektoriellt

Något (t.ex. en fråga, verksamhet) som behö-

 

ver hanteras inom flera sektorer på samma

 

gång.

Miljöfrågor,

krisberedskapsfrågor och

 

jämställdhetsfrågor är exempel på frågor som

 

idag hanteras tvärsektoriellt.

Ansvarsprincipen

Den som har ansvar för en verksamhet under

 

normala förhållanden också ska ha mot-

 

svarande ansvar vid

en kris- eller krigssitua-

11TP PT Jmf. 4 § förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap

12TP PT Prop. 2001/02:158, s. 52. Jmf. även 2 kap 7 § lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap och 7 § förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap.

49

Bakgrund

 

SOU 2007:31

 

13

 

 

 

tion.TPF FPT

 

 

Likhetsprincipen

Verksamhets organisationsstruktur och lokali-

 

sering ska så långt som möjligt ska överens-

 

stämma i fred, kris och krig. De förändringar

 

som görs ska inte

göras större än

vad som

 

14

 

 

 

krävs.TPF FPT

 

 

Närhetsprincipen

Kriser ska så långt som möjligt hanteras på

 

lägsta möjliga nivå i samhället, av dem som är

 

 

15

 

 

närmast berörda och ansvarigaTPF FPT. Jämförelse

 

kan vara EU:s subsidiaritetsprincip.

 

Samordning

Avser aktivitet som innebär att se till att den

 

verksamhet som bedriv av olika samhällsorgan

 

genomförs med utgångspunkt i gemensamma

 

utgångspunkter och att själva genomförandet

 

inte präglas av divergerande mål mellan olika

 

16

 

 

 

samhällsorgan.TPF FPT

 

 

Samverkan

Avser den dialog som sker mellan olika själv-

 

ständiga (fristående) och sidoordnande sam-

 

hällsaktörer för att samordnat uppnå gemen-

 

17

 

 

 

samma mål.TPF FPT

 

 

Räddnings-

Med räddnings- och biståndsinsatser avses de

och biståndsin-

insatser som Statens räddningsverk svarar för

satser

utomlands inom ramen för viss internationell

 

verksamhet inom området skydd mot olyckor

 

samt de insatser som sker inom ramen för

 

verksamhetsområdet

internationellt

utveck-

 

lingsarbete.

 

 

13TP PT Jmf. Prop. 2001/02:158, s. 22 samt Prop. 2005/06:133, s. 51 14TP PT Jmf. Prop. 2001/02:158, s. 22 samt Prop. 2005/06:133, s. 51 15TP PT Jmf. Prop. 2001/02:158, s. 22 samt Prop. 2005/06:133, s. 51 16TP PT Prop. 2001/02:158, s. 183

17TP PT Prop. 2001/02:158, s. 183

50

Nuvarande ordning

2Systemet för arbetet med olyckor och kriser

2.1Centrala författningar inom området

2.1.1Lagen om skydd mot olyckor

I lagen (2003:778) om skydd mot olyckor finns bl.a. bestämmelser om samhällets räddningstjänst. Med räddningstjänst avses enligt 1 kap. 2 § de räddningsinsatser som staten och kommunerna ska vidta för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljö vid olyckor eller överhängande fara för olyckor. Lagen gäller inte hälso- och sjukvård som avses i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Skyldigheten för staten eller en kommun att genom- föra räddningsinsatser föreligger endast om insatsen är motiverad med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intres- sets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt.

Verksamhetsutövare och andra enskilda har ett primärt ansvar för att skydda sig själva och sin egendom mot olyckor. En insats i samhällets räddningstjänst ska endast göras i de fall där den enskilde inte själv eller med hjälp av någon annan kan bemästra etn situation.

Begreppet olycka finns inte definierat i lagen men av förarbetena och av tidigare lagstiftning inom samma område framgår att såsom olycka betraktas bl.a. bränder, ras, skred, explosioner, översväm- ningar och utflöden av skadliga ämnen. Det ska vara fråga om plötsligt inträffande händelser som har medfört eller kan befaras medföra skada. Med olyckshändelser får således avses plötsligt inträffade händelser som har medfört eller kan befaras medföra skada. Till detta får räknas både händelser som beror på företeelser i naturen och sådana som beror på människors handlande eller underlåtenhet att handla. Detta gäller oberoende av om handlingen eller underlåtenheten är uppsåtlig eller inte. Räddningstjänst- begreppet har betydelse för ansvarsfördelningen och om förutsätt-

53

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

SOU 2007:31

ningarna för räddningstjänst är uppfyllda gäller vidare långtgående befogenheter och skyldigheter för samhällsorgan och enskilda.

Avsikten med regleringen av räddningstjänsten i lagen om skydd mot olyckor är att klargöra ansvaret för samhällets räddningstjänst samt att tillhandahålla ett ramverk för räddningstjänstens organisa- tion och ledning. Lagen innehåller också bestämmelser om sär- skilda skyldigheter och befogenheter som kan tillämpas i samband med räddningstjänst, såsom tjänsteplikt och ingrepp i annans rätt.

Lagen ger även möjlighet för kommunerna att få ersättning av staten för vissa räddningsinsatser. Den centrala tillsynen utövas av Statens räddningsverk (SRV).

2.1.2Lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap

Lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser vid fredstid och höjd beredskap syftar till att kommuner och landsting ska minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred. Kommuner och landsting ska därigenom också uppnå en grundläggande förmåga till civilt försvar. Kommun- och lands- tingsledningarna har genom lagen förutsättningar för att vid kriser göra prioriteringar mellan olika verksamheter i syfte att kunna hantera krisen från ett helhetsperspektiv. Enligt 4 § definieras en extraordinär händelse som en sådan händelse som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och kräver skynd- samma insatser av en kommun eller ett landsting. Det som särskiljer extraordinära händelser från andra händelser är deras stora omfatt- ning och att händelseförloppet är snabbt och svårt att överblicka och därmed kräver snabba beslut av de kommunala organen.

Lagen föreskriver att det i kommuner och landsting ska finnas en nämnd för att fullgöra uppgifter under extraordinära händelser i fredstid (krisledningsnämnd). Inom ramen för det reglemente som fullmäktige, i enlighet med kommunallagens regler, ska ha beslutat för krisledningsnämnden får nämnden fatta beslut om att överta hela eller delar av verksamhetsområden från övriga nämnder i kommunen eller landstinget i den utsträckning som är nödvändig med hänsyn till den extraordinära händelsens omfattning. Kom-

54

SOU 2007:31

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

muner och landsting ska för varje ny mandatperiod anta en plan för hur extraordinära händelser ska hanteras.

I och med den nya lagen har kommuner och landsting givits vid- gade möjligheter att biträda varandra vid extraordinära händelser. De har vidare en möjlighet att under en extraordinär händelse lämna ett begränsat ekonomiskt stöd till en enskild. De nu refe- rerade reglerna överfördes till lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser vid fredstid och höjd beredskap den 1 september 2006 från den samtidigt upphävda lagen (2002:833) om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och landsting. Den äldre lagen hade då gällt sedan januari 2003. Reglerna utarbetades eftersom statsmakterna hade identifierat ett behov av ett enklare och effektivare beslutsfattande i kommuner och landsting i situationer där omfattande krav ställs på organisa- tionen att snabbt fatta beslut om prioriteringar mellan olika behov och önskemål samtidigt som stora krav ställs på information till medborgarna.

I den nya lagen kompletterades de sedan tidigare gällande reg- lerna om extraordinära händelser med vissa bestämmelser om för- beredelser för och verksamhet under höjd beredskap, vilka hämta- des från den samtidigt upphävda lagen (1994:1720) om civilt för- svar. Den nya lagen om extraordinära händelser har också utökats med nya regler om att kommunerna och landstingen ska ta fram en risk- och sårbarhetsanalys till grund för planen för hur de ska han- tera extraordinära händelser. Genom lagen infördes också bestäm- melser om kommunernas geografiska områdesansvar, vilket bl.a. innebär att kommunerna under en extraordinär händelse i fredstid ska verka för att de krishanteringsåtgärder som vidtas av olika aktö- rer under en sådan händelse samordnas samt att informationen till allmänheten samordnas.

Lagen innehåller också krav på att förtroendevalda och anställd personal får den utbildning och övning som behövs för att de ska kunna lösa sina uppgifter vid extraordinära händelser i fredstid. Kommuner och landsting ska också rapportera läget dels i ett för- beredande skede dels vid en extraordinär händelse. I den till- hörande förordningen (2006:637) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap specificeras bl.a. uppgifter för kommuner och landsting vid extraordinära händelser.

Det kan nämnas att kommunerna själva väljer när systemet med krisledningsnämnd ska aktiveras. Enligt en undersökning av kom-

55

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

SOU 2007:31

munernas erfarenhet av krishantering med anledning av stormen Gudrun 2005 valde flertalet av de drabbade kommunerna att inte kalla in krisledningsnämnden utan hanterade krisen inom ordinarie nämndorganisation.TPF1FPT

2.1.3Förhållandet mellan lagen om skydd mot olyckor och lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser vid fredstid och höjd beredskap

Bestämmelserna i lagen om skydd mot olyckor och bestämmel- serna i lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser vid fredstid och höjd beredskap kan och ska tillämpas oberoende av varandra. Det innebär att om kriterierna för skyldigheten att göra en insats för kommunal räddningstjänst är uppfyllda så ska en sådan insats göras. Samtidigt kan en ordförande i en krisledningsnämnd, enligt bestämmelserna i lagen om kommu- ners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser vid fredstid och höjd beredskap, bedöma att förutsättningar före- ligger för att aktivera denna nämnd för att överta visst kommunalt beslutsfattande från andra nämnder. En sådan bedömning kan också göras i någon annan situation som inte samtidigt innebär krav på att en räddningsinsats ska göras. Det är således inte adekvat att resonera som om det finnas en valmöjlighet mellan att betrakta en viss händelse som en olycka eller en extraordinär händelse. Varje situation ska prövas självständigt mot kriterierna i respektive lag.

En viktig skillnad är att om kriterierna för att göra en rädd- ningsinsats är uppfyllda så råder det en skyldighet att genomföra insatsen, medan däremot en övergång till verksamhet i krisled- ningsnämnd endast är en möjlighet som kan utnyttjas under de för- utsättningar som anges i lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser vid fredstid och höjd beredskap

En olycka i lagen om skydd mot olyckors mening är en händelse som ställer krav på utförandet av en viss verksamhet – räddnings- tjänst – med särskilda bestämmelser om ledning och om befogen- heter som bara kan utövas i samband med den verksamheten. Begreppet extraordinär händelse i lagen om kommuners och lands-

1TP PT ”Storm. Krishantering i kommuner och landsting som drabbats av stormen Gudrun”, Sveriges Kommuner och Landsting, 2005, s. 4.

56

SOU 2007:31

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

tings åtgärder inför och vid extraordinära händelser vid fredstid och höjd beredskap avser däremot att definiera en situation där det politiska beslutsfattandet på nämndnivå i kommunen eller lands- tinget kan ske i en förenklad organisation genom krislednings- nämnden. Därigenom kompletteras lagen kommunallagens bestämmelser om arbetsformer och beslutsfattande i kommuner och landsting. Till detta kommer uppgiften för kommunerna att under extraordinära händelser verka för samordning av andra aktö- rers åtgärder och av information till allmänheten. De olika verk- samheter inom kommunen som kan beröras av den extraordinära händelsen, t.ex. socialtjänst, omsorgsverksamhet, distribution av värme, vatten och el, ska fortsätta att bedrivas enligt samma regler som under normala förhållanden. Bestämmelserna om räddnings- tjänst i lagen om skydd mot olyckor och bestämmelserna om extraordinära händelser i lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser vid fredstid och höjd beredskap har således olika syften och vad gäller den operativa verksamheten kan det knappast sägas att det finns några bestäm- melser som överlappar varandra.

2.1.4Förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap

Utöver ovan nämnda lag är förordningen om krisberedskap och höjd beredskap, vilken trädde i kraft i september 2006 av betydelse för krisberedskapsarbetet. Denna förordning ersatte den tidigare förordningen (2002:472) om åtgärder för fredstida krishantering och höjd beredskap.

Förordningen om krisberedskap och höjd beredskap innehåller föreskrifter som reglerar fredstida krishantering och höjd bered- skap för statliga myndigheter under regeringen. Vissa undantag gäller för Regeringskansliet, utlandsmyndigheterna och Försvars- makten.

Enligt förordningen ska varje myndighet, vars ansvarsområde berörs av en krissituation, vidta de åtgärder som behövs för att hantera konsekvenserna av en sådan händelse. Av förordningen framgår också att myndigheterna ska samverka och stödja varandra vid en sådan kris.

I förordningen anges att varje myndighet i syfte att stärka sin egen och samhällets krisberedskap årligen ska analysera om det

57

TPF FPT

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

SOU 2007:31

finns sådan sårbarhet eller sådana hot och risker inom myndig- hetens ansvarsområde som synnerligen allvarligt kan försämra för- mågan till verksamhet inom området. Från och med 2007 lämnas endast en sammanfattning till Regeringskansliet samt en kopia till Krisberedskapsmyndigheten (KBM).

I en bilaga till förordningen anges de myndigheter som har ett särskilt ansvar för krisberedskapen. Dessa myndigheter har ett sär- skilt ansvar för att planera och vidta förberedelser för att skapa en förmåga att hantera en kris och för att förebygga sårbarheter och motstå risker. Myndigheterna ska, när en extraordinär situation uppstår, hålla regeringen informerad om händelseutvecklingen, till- ståndet, den förväntade utvecklingen och tillgängliga resurser inom respektive ansvarsområde samt om vidtagna och planerade åtgär- der.

Därutöver ska KBM till Regeringskansliet årligen lämna förslag till vilka myndigheter som har ett sådant ansvar och bör ha en tjänsteman i beredskap med uppgift att initiera och samordna det inledande arbetet för att upptäcka, verifiera, larma och informera vid allvarliga kriser. Vidare reglerar förordningen myndigheters ansvar när det gäller beredskapsplanering och åtgärder vid höjd beredskap.

2.2Ansvaret för samhällets säkerhet

Ansvaret för samhällets säkerhet är en angelägenhet för flera aktö- rer: individer, företag, organisationer, kommuner, landsting, stat- liga myndigheter, regering och riksdag. Vidare inkluderas även åtgärder som genomförs internationellt för att möta dagens hot.

I och med att det finns ett gemensamt ansvar för säkerhets- arbetet är det viktigt att det finns en balans mellan förväntningar och ansvar. Försvarsutskottet anger att ”/…det offentliga har ett huvudansvar för Sveriges säkerhet. Enskilda individer och företag har även de ett ansvar och därmed en viktig roll i säkerhetsarbetet. Det offentliga har ett ansvar att tydliggöra, ta till vara och att orga- nisera arbetet på bästa sätt. Samtidigt måste individer och företag hålla sig själva informerade om relevanta risker och hot, och vilka krav det ställer.” 2

Den enskilde, både i egenskap som individ och verksamhets- utövare, har det primära ansvaret eller skyldigheten att skydda sitt

2TP PT Försvarsutskottets betänkande 2005/09:FöU09, s. 23f

58

SOU 2007:31

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

liv och sin egendom och att inte förorsaka olyckor. Det åligger vidare var och en att vidta skäliga åtgärder att förebygga risker. Sär- skilda krav ställs på ägare och innehavare av byggnader och andra anläggningar samt på den som bedriver någon i lagstiftningen sär- skilt identifierad farlig- eller hälsovådlig verksamhet. Företag har i sin tur visst ansvar för den verksamhet som de bedriver, enligt rele- vanta författningar och föreskrifter. Sammanslutningar av enskilda, såsom exempelvis frivillig organisationer bedriver också kunskaps- höjande aktiviteter gentemot enskilda. Organisationerna utgör vidare ett resursstöd som kan nyttjas vid stora olyckor och extra- ordinära händelser.

Det offentligas möjlighet att förebygga risker och begränsa ska- dor bygger bl.a. på de enskildas förebyggande åtgärder, insatser och förmåga. I fråga om räddningsinsatser begränsar sig samhällets åta- gande till att först när den enskilde inte själv eller med hjälp av annan kan klara av situationen ingripa. Vidare handlar verksam- heten om att ge den enskilde det stöd som behövs i form av infor- mation om vilka egna säkerhetsåtgärder som kan vidtas för att kunna klara en krissituation som t.ex. långvariga avbrott i el-, vat- ten- och värmeförsörjning.

Uppdelningen mellan stat och kommun är sådan att staten står för det övergripande ansvaret i form av lagstiftning och mål för de enskildas säkerhet. Staten har även ansvar vid vissa typer av händel- ser. Staten ansvarar också för tillsyn och för åtgärder som fordrar särskilda resurser eller speciellt kunnande som kommunerna har svårt att hålla samt för åtgärder som inte bestäms av geografiskt område. De statliga insatserna fördelas i sin tur på ett antal olika myndigheter, vilka vidtar åtgärder mot samhällsrisker och åtgärder som fordrar särskilda resurser eller ett särskilt kunnande som kommunerna kan ha svårt att hålla. Kommunerna ansvarar för åtgärder som regleras i förhållande till den geografiska avgräns- ningen, som exempelvis markanvändning, kontroll av skyldigheter och att genomföra insatser. Vattenförsörjning, räddningstjänst och skola är exempel på det geografiska områdesansvaret. Ett geo- grafiskt områdesansvar finns även på regional och nationell nivå genom länsstyrelserna och regeringen.

Samhällets säkerhet utgörs således av de samlade åtgärder och förmågor som enskilda människor, verksamhetsutövare, organisa- tioner, kommuner, länsstyrelser och centrala statliga myndigheter vidtar. Säkerhetsarbetet bygger därigenom på samverkan mellan aktörer på lokal, regional och nationell nivå samt inom och mellan

59

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

SOU 2007:31

enskilda sektorer. Med utgångspunkt i författningar specifika för varje enskild sektor agerar aktörer utifrån sin roll, uppgift och befogenheter. Detta innebär att aktörerna är stark beroende av var- andra vid mer omfattande insatser som involverar flera aktörer varför en väl fungerande samordning är av stor betydelse.

2.3Räddningstjänst och hanteringen av extraordinära händelser

I samband med att uppgifterna för KBM och SRV beskrivs och analyseras är det nödvändigt att klargöra utgångspunkter och ansvar inom området skydd mot olyckor respektive krisbered- skapsområdet.

2.3.1Åtgärder mot olyckor och krishanteringssystemet

Arbetet med olyckor och krishantering har reformerats de senaste åren. Ett av syftena med det nya gemensamma politikområdet för skydd mot olyckor och svåra påfrestningar var att säkerställa en tillräcklig krishanteringsförmåga genom förebyggande verksamhet.

Skydd mot olyckor

Introduktionen av lagen om skydd mot olyckor innebar förutom en modernisering av den tidigare räddningstjänstlagstiftningen även ett stöd för ett brett säkerhetsarbete på lokal nivå genom bl.a. handlingsprogrammet för förebyggande verksamhet. Verksamhets- området skydd mot olyckor inom politikområdet Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar omfattar arbete med risker för olyckor och olyckor i stort och är inte avgränsat enbart till händelser som leder till insatser från räddningstjänsten. I verksamheten inkluderas olycks- och skadeförebyggande åtgärder, förberedande arbete för och genomförande av räddningsinsats samt sanering, återställande åtgärder och erfarenhetsåterföring.

Ansvaret för åtgärder för att förhindra olyckor i samhället är fördelat på flera aktörer. Nuvarande uppdelning mellan statliga myndigheter har utgått från behovet att utveckla expertkunnande inom olika områden. Det innebär att uppgifterna inom den statliga verksamheten har fördelats mellan en rad olika myndigheter fram-

60

SOU 2007:31

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

förallt för åtgärder som syftar till förebyggande säkerhetsåtgärder. För att inte dubblera resurser har skyldigheter lagts på myndig- heterna, uttryckt i krav, att samverka med varandra och att med- verka vid kommunal och statlig räddningstjänst. Exempel på myn- digheter på central nivå som agerar med stöd av speciallagstiftning för sina respektive verksamhetsområden är Arbetsmiljöverket, Boverket, Strålskyddsinstitutet, Kemikalieinspektionen, Vägverket och Banverket.

Säkerhetsarbetet i skedet innan olycka inträffar

För myndigheter involverade i arbetet med att förebygga olyckor har olycks- och skadeförebyggande och förberedande åtgärder framförallt inneburit ansvar för att inrikta, styra, sprida kunskap, kontrollera och ställa krav på åtgärder. De områden där det är angeläget att förhindra olyckor, dvs. där konsekvensen av en olycka är omfattande, har omgärdats av olika säkerhetssystem. En priori- terad del av säkerhetsarbetet är att arbeta med olycks- och skade- förebyggande åtgärder. Efter att en olycka inträffat är det viktigt att skadebegränsande åtgärder sätts in så fort som möjligt. Tidsfaktorn är avgörande för att begränsa skadorna. Den förbere- dande verksamhet som ska bedrivas finns reglerad i lagen om skydd mot olyckor och omfattar bl.a. kommunernas arbete med att ta fram handlingsprogram för förebyggande verksamhet och rädd- ningstjänst.

SRV har det övergripande ansvaret att vara pådrivande inom området skydd mot olyckor. Tillsynen är en del av detta arbete genom vilken lagstiftningens krav på säkerhetsåtgärder förmedlas.

Det allmännas möjlighet att förebygga och begränsa skador utgår från den kunskap och förmåga som de enskilda har. För att stödja de enskilda, såväl personer som verksamhetsutövare, har myndig- heternas roll varit att tillhandahålla kunskap och information.

Räddningsinsatser

Räddningstjänst genomförs i syfte att begränsa skador på männi- skor, egendom och miljö. Merparten av de räddningsinsatser som genomförs i Sverige svarar den kommunala räddningstjänsten för. Staten har emellertid påtagit sig att ansvara för räddningstjänsten

61

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

SOU 2007:31

vid särskilda fall; fjällräddningstjänst (polisen) och efterforskning av personer (polisen), flygräddningstjänst (Luftfartsinspektionen), sjöräddningstjänst (Sjöfartsverket), miljöräddningstjänst till sjöss (Kustbevakningen) samt räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen (länsstyrelserna), s.k. statlig räddningstjänst. I alla andra fall är det kommunernas ansvar att genomföra räddningstjänst.

Säkerhetsarbetet efter olycka

Att samla erfarenheter och utvärdera genomförd verksamhet utgör grunden för att utveckla säkerhetsarbetet. Lagen om skydd mot olyckor ställer också krav på att kommunerna genomför en utred- ning som klarlägger orsaker till olyckan, olycksförloppet och hur insatsen genomförts.

Ansvar för åtgärder som syftar till att rädda egendom åligger äga- ren eller innehavaren av egendomen. Den sanering som kan behöva ske av miljö är en uppgift för den som förorenat. Kommunerna genomför sanering av olja vilket staten genom SRV ersätter kom- munerna för. De kostnader som saneringen medfört kräver staten att förorenaren ersätter. Länsstyrelserna har ansvar för sanering av utsläpp av radioaktiva ämnen. Statens Haverikommission har upp- giften att utreda orsaken till de större olyckor som sker. Detta medan polisen genomför de undersökningar som behövs för att klarlägga ansvarsfrågan för brott vid specifik händelse.

2.3.2Krishanteringssystemet

Den bärande tanken med dagens krishanteringssystem är att det ska finnas en flexibel struktur för planering och finansiering för att skapa en generell förmåga att hantera de hot och risker som sam- hället kan tänkas stå inför. Arbetet inom området är således inte avgränsat till att avse sådana händelser som kan föranleda rädd- ningstjänst. Systemet är i praktiken en beskrivning av hur samhället på lokal-, regional- och central nivå samt inom och mellan olika sektorer ska arbeta med att förebygga och hantera kriser, men även hur samhället bör arbeta med att återställa skadade samhällsviktiga verksamheter efter en kris. Systemet bygger på samverkan mellan olika aktörer på lokal, regional och nationell nivå samt inom och mellan enskilda sektorer.

62

SOU 2007:31

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

Riksdagen beslutade 2002 om ett nytt system för krishantering, vilket innebar en förändrad inriktning gentemot tidigare (jmf kapitel 1). Regeringen framhöll att det krävdes en utvecklad struktur för samordning och gemensam hantering av tvärsektoriella hot. Samverkan mellan olika sektorer av samhället måste fördjupas för att kunna hantera kriser som inte direkt hotade Sveriges fred och säkerhet men som ändå allvarligt kunde skada viktiga sam- hällsfunktioner. En helhetssyn skulle prägla användningen av sam- hällets resurser och beredskap skulle byggas underifrån. Med detta avsågs att utgångspunkten är de åtgärder som vidtas i den normala fredsverksamheten varefter kompletterande åtgärder vidtas för beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred samt för att motstå ett krig.

Med utgångspunkt i sektorsspecifika författningar agerar varje aktör utifrån sin roll, uppgift och befogenheter. Insatserna utförs samtidigt och aktörerna är starkt beroende av varandra varför sam- ordnande insatser behövs. Dagens struktur för krishantering byg- ger även på sektorsansvar och geografiskt områdesansvar som syf- tar till att säkerställa samordningen.

På lokal nivå har kommunerna områdesansvaret, på regional nivå länsstyrelserna och på nationell nivå regeringen. Det geografiska områdesansvaret innebär att det på varje nivå i samhället ska finnas en aktör som verkar för att inriktning, prioritering och samordning kommer till stånd bland de inblandade aktörerna inom området både före, under och efter en kris. Det geografiska områdesansvaret på lokal nivå regleras i lagen om kommuners och landstings åtgär- der inför och vid extraordinära händelser vid fredstid och höjd beredskap, särskilt 2 kap. 7 §. På regional nivå regleras detta i för- ordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap, särskilt 6 och 7 §§. Det geografiska områdesansvaret innebär att den ansva- rige bl.a. ska ha ett relevant nätverk, göra tvärsektoriella risk- och sårbarhetsanalyser kunna samordna verksamhet under en kris mel- lan olika aktörer, ha en kompetent krishanteringsorganisation, kunna samordna informationen till allmänheten vid en kris, kunna prioritera resurser vid behov och efter särskilda beslut.

Vid sidan om det geografiska områdesansvaret finns även ett sektorsansvar eller verksamhetsansvar. Det ansvaret gäller alltid och i alla situationer. En sektorsansvarigmyndighet kan beskrivas som en statlig myndighet som har någon typ av tillsyns- eller pla- neringsansvar för ett samhällsområde som i sin tur har ett visst syfte eller inriktning och som omfattar såväl statlig som icke-statlig

63

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

SOU 2007:31

verksamhet. I bilagan till förordningen om krisberedskap och höjd beredskap utpekas ett antal myndigheter med ansvar för särskilt viktig verksamhet för samhällets krisberedskap, t.ex. SRV för rädd- ningstjänst och Socialstyrelsen för hälso- och sjukvårdssektorn. Olika sektorer ser olika ut och ansvaret för en verksamhet kan i många fall vara ett myndighetsansvar på nationell nivå medan det på regional nivå kan vara ett ansvar för den privata aktör som bedriver verksamheten. Ett exempel på detta utgör Svenska kraft- nät som har ansvar för driften av det nationella stamnätet medan ansvaret på lokal och regional nivå är delegerat till de privata el- operatörerna. Det finns även exempel på sektorer där verksamheten är statlig ända ner på lokal nivå. Polisens verksamhet utgör ett exempel på detta. I de fall den sektorsansvariga myndigheten inte svarar för genomförandet av verksamheten på regional eller lokal nivå finns trots detta ett ansvar att se till att krisberedskapsaspek- terna beaktas även på dessa nivåer.

Det geografiska områdesansvaret ska ses som ett komplement till sektorsansvaret vid en kris som berör flera sektorer samtidigt eller spänner över stora geografiska områden. Områdesansvaret pekar ut en sammanhållande aktör som ansvarig för samverkan och samordning av de insatser som krävs för att hantera krisen. Där- emot innebär det inte att den som har geografiskt områdesansvar tar över ansvar eller beslutanderätten från någon annan.

Det svenska krishanteringssystemet bygger således på de ordi- narie förvaltningsstrukturerna och på principen om att den som har ansvar för en verksamhet i normala situationer också har mot- svarande verksamhetsansvar vid en kris (ansvarsprincipen). En vik- tig princip är att en kris ska hanteras där den inträffar och av dem som är närmast berörda och ansvariga (närhetsprincipen). En annan princip är att förändringar i organisationen inte ska göras större än vad som krävs (likhetsprincipen).

2.4Mål och struktur för verksamheten mot olyckor och kriser

Den verksamhet som de tre i utredningen ingående myndigheterna bedriver begränsas till sådan verksamhet som bedrivs inom ramen för politikområdet skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar samt verksamhetsområdena det civila försvaret och internationellt utvecklingsarbete. Dessa beskrivs nedan.

64

SOU 2007:31

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

2.4.1Politikområdet Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar

Politikområdet omfattar verksamhetsområdena Svåra påfrestningar och Skydd mot olyckor. Målet för politikområdet är att minska ris- ken för och konsekvenserna av olyckor och svåra påfrestningar på samhället i fred och minska lidande och skadeverkningar av olyckor och katastrofer i andra länder.

2.4.2Verksamhetsområdet Skydd och beredskap mot olyckor

Målet för verksamhetsområdet är att skydda kvinnors, mäns och barns liv, säkerhet och hälsa samt att förhindra eller begränsa skador på egendom och miljö.

Inom verksamhetsområdet avses med normala fredstida olyckor både olyckor som människan vållat och naturolyckor där skador kan förorsakas på människa, egendom eller miljö. Verksamheten omfattar räddningstjänst, olycks- och skadeförebyggande verk- samhet samt övriga åtgärder vid olyckor enligt lagen om skydd mot olyckor, lagen (2006:263) om transport av farligt gods, lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor samt lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor. Vidare styrs verksamheten av ett antal författ- ningar inom sjösäkerhetsområdet. Politikområdet omfattar även åtgärder som vidtas för att förebygga jordskred och andra natur- olyckor. SRV prövar enligt lagen om skydd mot olyckor och den därtill knutna förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor frå- gan om ersättning till kommuner för vidtagna åtgärder och upp- komna merkostnader vid genomförda räddningsinsatser.

Verksamhetsområdet omfattar åtgärder för att förebygga och begränsa konsekvenser av olyckor samt avhjälpa skador. Verksam- heten inom området bedrivs också av andra statliga myndigheter till del baserade på samma lagstiftning samt av kommunerna. Inom politikområdet innefattas även den verksamhet som KBM bedriver med uppgiften att införa, förvalta och utveckla ett gemensamt radiokommunikationssystem för skydd och säkerhet (Rakel).

65

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

SOU 2007:31

2.4.3Verksamhetsområdet Svåra påfrestningar

Målet för verksamhetsområdet är att minska risken för och konse- kvenserna av svåra påfrestningar på samhället i fred. Om en sådan händelse skulle inträffa skall kvinnors, mäns och barns liv, personliga säkerhet och hälsa tryggas samt skador på egendom eller i miljö hind- ras eller begränsas.

Verksamhetsområdet omfattar samhällets planering av åtgärder för beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred sker inom ramen för sex samverkansområden. Myndigheter med ett sär- skilt ansvar framgår av bilagan till förordningen om krishantering och höjd beredskap. Inom området ska tillräcklig förebyggande verksamhet bedrivas och tillräcklig krishanteringsförmåga åstad- kommas i händelse av svåra påfrestningar i samhället. Åtgärderna ska också bidra till förmågan att motstå ett väpnat angrepp.

På lokal nivå regleras verksamheten genom lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser vid fredstid och höjd beredskap samt tillhörande förordning. De myn- digheter som bedriver verksamhet inom politikområdet utgörs av de som pekas ut i bilagan till förordning om krisberedskap och höjd beredskapTPF3FPT.

2.4.4Verksamhetsområdet det civila försvaret

Verksamhetsområdet ingår i politikområdet Totalförsvar som omfattar verksamhetsområdena det militära försvaret och det civila försvaret. Med totalförsvar avses i enlighet med lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap den verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Under högsta beredskap är to- talförsvar all samhällsverksamhet som då ska bedrivas. Totalförsvar avser således en verksamhet och inte en organisation.

Målet för verksamhetsområdet Det civila försvaret är att värna civilbefolkningen, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid ett väpnat angrepp eller krig i vår omvärld. I fred är civilt försvar den verksamhet som genomförs

3TP PT De myndigheter som pekas ut i bilagan är Affärsverket svenska kraftnät, Elsäkerhetsverket, KBM, Livsmedelsverket, Post- och telestyrelsen, Statens energimyndighet, SPF, Banverket, Luftfartsstyrelsen, Sjöfartsverket, Vägverket, Kustbevakningen, Rikspolisstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, Statens jordbruksverk, Statens kärnkraftinspektion, SRV, Statens strålskyddsinstitut, Statens veterinärmedicinska anstalt, Tullverket, Finansinspektionen, Försäkringskassan, Riksgäldskontoret, Skatteverket samt Länsstyrelserna.

66

SOU 2007:31

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

för att skapa och vidmakthålla samhällets förmåga att motstå ett väpnat angrepp. Det civila försvaret är därmed i likhet med vad som anges ovan om totalförsvaret inte en organisation utan den verk- samhet som ett flertal aktörer genomför i syfte att komplettera det fredstida samhällets förmåga att hantera situationer då beredskapen höjts. Den grundläggande försvarsförmågan och kompetensen för det civila försvaret ryms i allt väsentligt inom den krisberedskap som byggs upp för fredstida kriser. För att säkerställa det civila för- svarets förmåga vidtas emellertid vissa kompletterande åtgärder. Verksamheten ska genomföras samordnat med arbetet att stärka den svenska krisberedskapen inom ramen för de sex samverkans- områdena.

2.4.5Verksamhetsområdet internationellt utvecklingsarbete

Verksamhetsområdet internationellt utvecklingsarbete ingår i poli- tikområdet med samma namn. Målet för verksamhetsområdet är att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina lev- nadsvillkor. Inom ramen för området genomför SRV bl.a. insatser för att rädda liv, lindra nöd och för att upprätthålla mänsklig vär- dighet. Insatserna genomförs där människor utsatts för, eller står under hot att utsättas för väpnade konflikter, naturkatastrofer och andra katastrofliknande förhållanden.

2.5Andra länders organisation

2.5.1Danmark

Myndighetsstruktur

Beredsskapsstyrelsen i Danmark ansvarar för tillsyn av och rådgiv- ning till lokal räddningstjänst såväl som att koordinera planlägg- ningen av den civila sektorns beredskap (krisberedskap). Myndig- heten ansvarar vidare för Sevesolagstiftningen. Arbetet sker i sam- verkan med miljömyndigheterna samt Arbetsskyddstyrelsen. Vad gäller brandfarliga och explosiva varor låg detta tidigare på Bered- skapsstyrelsen men har sedan något år tillbaka flyttats till Säker- hetsverket. Frågor om farligt gods hanteras av Beredskapsstyrelsen men ansvaret för dessa frågor vilar på Justitieministeriet. Vidare har man i Danmark gjort en åtskillnad mellan regleringen av gods på

67

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

SOU 2007:31

väg och järnväg, där ansvaret för transporter av farligt gods på järn- väg ligger under Trafikstyrelsen som tillhör Transport- och Ener- gidepartementet. Verksamheten inom området är vid Bereds- skapsstyrelsen uppdelat i en operativ samt en tillsyns- och rådgiv- ningsavdelning.

Planering

I Danmark finns ingen motsvarighet till det svenska anslaget 7:5 Krisberedskap. Alla myndigheter är enligt lag skyldiga att planera för att kunna upprätthålla de samhällsviktiga funktioner de har ansvar för. Planeringen tar sin utgångspunkt i risk- och sårbarhets- analyser. Beredsskapsstyrelsen ger råd till myndigheterna och koordinerar deras arbete, bl.a. med hjälp av sex ”faglige koordina- tionsfora” som kan jämföras med de svenska samverkansområdena. Beredsskapsstyrelsen sammanställer årligen (sedan 2005) en natio- nell sårbarhetsrapport och har också ansvar för viss tvärsektoriell planering som exempelvis den danska motsvarigheten till VMA- funktionen.

Förstärkningsresurser

Beredsskapsstyrelsen upprätthåller beredskap att stödja lokal rädd- ningstjänst, polis och andra myndigheter med manskap och spe- cialutrustning från fem statliga beredskapscentra och ett frivillig- center. För detta ändamål har Beredsskapsstyrelsen en 24-tim- marsfunktion och en utryckning ska kunna inledas inom minuter. Beredskapen bygger framförallt på värnpliktiga samt tidigare värn- pliktiga som tecknat kontrakt som frivilliga, under befäl av anställd personal. Cirka 1400 värnpliktiga utbildas årligen för detta syfte. Den statliga räddningsberedskapen utnyttjas liksom i Norge rela- tivt frekvent, 662 gånger under 2005.

Utbildning

Beredsskapsstyrelsen har tre skolor spridda geografiskt i Danmark och med olika profil. Beredskapsstyrelsens Højskoles kärnområden är förebyggande arbete, beredskapsplanering, krisledning, kris- kommunikation och internationell katastrofhjälp och har en bre-

68

SOU 2007:31

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

dare målgrupp. Beredskabsstyrelsens Tekniske Skole och Bereds- kabsstyrelsens Center for Lederuddannelse utbildar främst perso- nal inom räddningstjänsten. Den tidigare utbildar inom brand- bekämpning och annan operativ räddningstjänst medan Center for Lederuddannelse fokuserar på vidareutbildning av chefer inom räddningstjänsten.

Internationell operativ verksamhet

Beredsskapsstyrelsen är den statliga danska aktören för operativ internationell katastrofhjälp och bedriver verksamhet liknande de insatser som SRV svarar för inom ramen för internationellt utveck- lingsarbete .

2.5.2Norge

Myndighetsstruktur

I Norge finns Direktoratet för samfunnssikkerhet og beredskap sedan 2003 då de dåvarande Direktoraten för sivilt beredskap samt brann- og elsikkerhet slogs ihop till en myndighet. Den nya myn- digheten fick ett brett ansvar för såväl räddningstjänst som kris- beredskap och civilt försvar. Till detta kommer även tillsyn över elsäkerhet och farliga ämnen inklusive transporter av farligt gods på land (väg och järnväg) och tillsyn enligt Sevesodirektivet. Direkto- ratet har även ansvar för frågor rörande brandfarlig och explosiva varor.

Planering

Direktoratet ska generera kunskap om risk- och sårbarhetsutveck- lingen i samhället samt analysera samhällets förmåga att hantera dessa genom såväl analys som utredningar och tillsyn. Bl.a. utar- betas nationella risk och sårbarhetsanalyser som värderar samhällets samlade förmåga. En viktig del av verksamheten är att stödja kom- munerna att ta hänsyn till samhällssäkerheten i plan- och bygg- ärenden. I Norge har även fylkesmannen (motsvarande landshöv- ding) rätt att initiera ett övertagande av ett plan- och byggärende

69

Systemet för arbetet med olyckor och kriser

SOU 2007:31

från kommunen om den inte tar vederbörlig hänsyn till samhälls- säkerheten. Direktoratet har utarbetat riktlinjer för denna process.

Tidigare fanns i Norge ett särskilt anslag för säkerhet och bered- skap som tillföll sex utvalda departement. Detta anslag avskaffades fr.o.m. 2001 då det ansågs för svårt att dra en gräns mellan vanligt robusthets- och säkerhetsarbete och det som skulle finansieras över det särskilda anslaget.

Förstärkningsresurser

De statliga förstärkningsresurserna kallas i Norge för Sivilforsvaret och ligger organisatoriskt inom Direktoratet. De är indelade i regi- onorganisationer som i stort följer fylkesgränserna. Sivilförsvaret har insatsgrupper som kan sättas in vid större olyckor vilka stödjer sig på civilpliktig och frivillig personal. De har även tillgång till egen materiel såsom elaggregat, tält m.m. Det är framförallt polisen som rekvirerar denna hjälp i egenskap av sin uppgift att tillse över- ordnad ledning vid stora händelser, vilket sker relativt ofta. Sivil- försvaret förvaltar även Norges motsvarighet till VMA.

Utbildning

Det norska utbildningsväsendet för samhällssäkerhet ligger inom ramen för Direktoratet s uppgifter. Norges brannskole utbildar framförallt personal inom räddningstjänsten. Nasjonalt utdan- ningssenter for samfunnssikkerhet og beredskap har en bredare målgrupp och lär ut krisberedskap i samhället, där vissa utbild- ningar ger högskolepoäng i samarbete med universitetet i Stavanger och högskolan i Buskerud. Utöver detta finns inom tre av Sivil- forsvarets regioner skolor som utbildar de statliga förstärknings- resurserna. Samtliga ovanstående institutioner erbjuder också öppna kurser till andra än de huvudsakliga målgrupperna.

Internationell operativ verksamhet

Direktoratet står också, genom Sivilforsvaret, för Norges bered- skap för internationell katastrofhjälp. Denna verksamhet liknar den som bedrivs vid SRV men är något mindre omfattande.

70

3 Krisberedskapsmyndigheten

3.1Allmän beskrivning av myndigheten

3.1.1Organisation och ekonomi

Krisberedskapsmyndigheten (KBM) inrättades den 1 juli 2002 med uppgift att samordna arbetet med samhällets beredskap inför all- varliga kriser i fred och det civila försvaret. Vid bildandet av myn- digheten överfördes uppgifter från Överstyrelsen för civil bered- skap, Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) och Statens rädd- ningsverk (SRV).

KBM bedriver verksamhet i Stockholm (132 årsarbetskrafter under 2006) och i Sollefteå (58 årsarbetskrafter under 2006) och har ett förvaltningsanslag som uppgår till 165 671 tkr (2007). Även anslaget 7:5 Krisberedskap, varifrån åtgärder för att förbättra sam- hällets robusthet och förmåga att hantera svåra påfrestningar finan- sieras, administreras av KBM. Anlaget uppgick 2007 till 1 711 976 tkr. Av anslaget 7:5 Krisberedskap disponerar KBM 1 351 893 tkr. KBM disponerar vidare anslaget 7:6 Gemensam radiokommunika- tion för skydd och säkerhet.

Inom ramen för uppdraget att vara samordnande för arbetet med att stärka krisberedskapen har KBM ett stort antal råd, delegationer och referensgrupper. Inom ramen för de olika samverkans- områdena återfinns inom vart och ett av dessa grupper på olika nivåer. Därutöver finns fem råd kopplade till olika delar av arbetet med att stärka krisberedskapen; Informationssäkerhetsrådet, Rådet för näringslivssamverkan, Näringslivsrådet för informationssäker- het, CBRN-rådet och Trossamfundens krisberedskapsråd.

För frågor som rör utvecklingen av RAKEL-systemet och användaravgifter finns RAKEL-delegationen, som utgörs av den primära användarkretsen.

71

Krisberedskapsmyndigheten

SOU 2007:31

3.1.2Uppdrag

KBM bedriver verksamhet inom verksamhetsområdena Det civila försvaret, Skydd mot olyckor och Svåra påfrestningar. Myndig- heten är i enlighet med sin instruktionTPF1FPT central förvaltningsmyndighet för frågor som rör samhällets säkerhet när det gäller krishantering och civilt försvar och ska i samarbete med ansvariga samhällsorgan bidra till att minska samhällets sårbarhet samt utveckla och stärka samhällets krishanteringsförmåga. Med krishantering avses i detta sammanhang åtgärder vid sådana situationer som beskrivs i 9 § förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. I förordningen används även begreppet krisberedskap vilket definieras som summan av förmågorna att förebygga, motstå och hantera krissituationer. KBM:s uppgift är inte i första hand att bygga upp en egen förmåga utan att agera motor i en process för att samhällets övriga aktörer ska bygga denna förmåga inom sina respektive organisationer.

En annan uppgift för KBM är att sprida kunskap om och stärka samhällets krishanteringsförmåga, att samordna kompetensutveck- ling samt informera och utbilda inom områdena samhällets sårbar- het, krishantering, säkerhetspolitik och totalförsvar. KBM har också regeringens uppdrag att vid krissituationer kunna bistå Regeringskansliet med områdesvisa lägesbeskrivningar.

I enlighet med sin instruktion ska KBM svara för samordningen och planeringen av åtgärder som stärker beredskapen när det gäller krishantering och civilt försvar bl.a. genom att särskilt utarbeta en planeringsinriktning. KBM ska mot bakgrund av den inriktning som regeringen sedan beslutar även svara för utbetalning av medel.

Ett ansvar för KBM är att i samverkan med andra aktörer, utveckla gemensamma övergripande principer för krishantering. Myndigheten bidrar till förmågan bl.a. genom att lämna förslag på förändrade regelverk, utveckla metoder och teknik samt utveckla och förvalta tekniska stödsystem. Syftet är att ta fram, förmedla och utbilda i metoder och tekniska system som kan användas av och mellan aktörerna för att hantera kriser, bl.a. för att skapa enhetliga rutiner, en gemensam lägesuppfattning vid kriser och för att samordna information.

En central del av KBM:s uppdrag är att bidra till utvecklingen av krishanteringsförmågan hos kommuner, landsting, länsstyrelser och centrala myndigheter och att verka för samverkan mellan

1TP PT Förordningen (2002:518) med instruktion för Krisberedskapsmyndigheten

72

SOU 2007:31

Krisberedskapsmyndigheten

offentliga organ, organisationer och näringsliv. Myndigheten ska vidare kunna lämna stöd till offentliga organ i krissituationer. I uppdraget ligger också att följa upp och utvärdera genomförda åtgärder för att stärka beredskapen samt analysera och samman- ställa risk- och sårbarhetsanalyser. KBM ska även utveckla samver- kan mellan den offentliga sektorn och näringslivet samt arbeta för att kunskapen i frivilliga försvarsorganisationer och trossamfund tas tillvara i krishanteringen.

Utveckling och stöd till frivilliga försvarsorganisationer regleras i förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet och skyl- digheten att fullgöra totalförsvarsplikt regleras i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

KBM har även ett sammanhållande ansvar för samhällets informationssäkerhet genom uppdraget att sammanställa en hel- hetsbild av informationssäkerheten. Vidare svarar KBM för sam- ordningen av signalskyddsverksamheten inom det civila området. KBM har därutöver uppdraget att införa, utveckla och förvalta radiokommunikationssystemet för skydd och säkerhet (RAKEL- systemet). Inom området farliga ämnen (CBRNTPF2FPT) ansvarar myndigheten för samordningen av beredskapen. Inom ramen för sitt verksamhetsområde ska KBM också följa den internationella utvecklingen samt bedriva omvärldsbevakning och genomföra omvärldsanalyser, initiera forskning respektive förmedla resultat.

I lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap samt tillhörande förordning finns som redovisats i kapitel 2 bestämmel- ser som syftar till att kommuner och landsting ska minska sårbar- heten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera kris- situationer i fred. För höjd beredskap finns dessutom ytterligare föreskrifter i lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd bered- skap. I nämnda förordning anges att det för att främja en helhets- syn i planeringen för krisberedskap och höjd beredskap ska finnas sex olika samverkansområden för planeringen. Ett antal myndig- heter pekas ut i en bilaga till förordningen.TPF3FPT KBM vidare svarar i

2TP PT Kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen

3TP PT De myndigheter som pekas ut i bilagan är Affärsverket svenska kraftnät, Elsäkerhetsverket, Krisberedskapsmyndigheten, Livsmedelsverket, Post- och telestyrelsen, Statens energi- myndighet, Styrelsen för psykologiskt försvar, Banverket, Luftfartsstyrelsen, Sjöfartsverket, Vägverket, Kustbevakningen, Rikspolisstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, Statens jordbruksverk, Statens kärnkraftinspektion, Statens räddningsverk, Statens strål- skyddsinstitut, Statens veterinärmedicinska anstalt, Tullverket, Finansinspektionen, Försäk- ringskassan, Riksgäldskontoret, Skatteverket samt Länsstyrelserna.

73

Krisberedskapsmyndigheten

SOU 2007:31

samverkan med de myndigheter som ingår i samverkansområdena för att utveckla formerna för arbetet inom respektive område.

I enlighet med vad som beskrivits i kapitel 2 anges i förord- ningen om krisberedskap och höjd beredskap att varje myndighet i syfte att stärka sin egen och samhällets krisberedskap årligen ska analysera sårbarheter respektive hot och risker inom myndighetens ansvarsområde som allvarligt kan försämra myndighetens förmåga att lösa sina uppgifter. Av förordningen framgår även vilka myn- digheter som har ett särskilt ansvar vid höjd beredskap.

3.2Skydd mot olyckor

3.2.1Gemensam radiokommunikation för skydd och säkerhet

Allmänt om RAKEL-systemet

Radiokommunikationssystemet för skydd och säkerhet (RAKEL) syftar till att bidra till alla medborgares trygghet och säkerhet och att samhället bättre ska kunna hantera olyckor, krissituationer och andra påfrestningar. Avsikten är att ett gemensamt system, jämfört med dagens c:a 200 olika system, ska öka förmågan till samverkan i vardagen men också vid större olyckor eller kriser. Systemets funktionalitet och tjänster bör även underlätta och effektivisera arbetet inom och mellan de olika organisationerna. Systemet är mer robust och innehåller fler tjänster än de system som tidigare använts och ger dessutom användarna tillgång till säkrare kommu- nikation. Det nya systemet ska uppfylla krav på integritet, tillför- litlighet och säkerhet. Systemet är avsett för organisationer i sam- hället som arbetar med allmän ordning, säkerhet eller hälsa. Syste- mets tjänster bygger i stort sett på de tjänster som ingår i den så kallade TETRA-standarden, som är en europeisk kommunikations- standard.

De organisationer som från början hade rätt att ansluta sig till RAKEL-systemet var polis, akut- och ambulanssjukvård, rädd- ningstjänst, Tullverket, Kustbevakningen, Försvarsmakten, Krimi- nalvården, Statens strålskyddsinstitut, Sjöfartsverket, Luftfarts- styrelsen, länsstyrelserna samt krisledningsorganisationerna för kommuner och landsting. Den 1 januari 2007 trädde en ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation i kraft som gör det möjligt att använda frekvensutrymme utan att genomföra ett inbjudningsförfarande för sådan radioanvändning som behövs för

74

SOU 2007:31

Krisberedskapsmyndigheten

verksamhet som bedrivs i syfte att tillgodose allmän ordning, sä- kerhet och hälsa. Ändringen innebär att användarkretsen i RAKEL- systemet kan utökas. Nya användargrupper som kan tänkas ansluta sig är myndigheter såsom exempelvis Vägverket och Banverket, kommunala förvaltningar samt privata aktörer som elnätsföretag och elleverantörer.

Samtliga statliga myndigheter i den ursprungliga användar- kretsen har uppgett att de kommer att vara anslutna när systemet är fullt utbyggt 2011. Idag är endast polisen och Kustbevakningen anslutna, Kriminalvården och två kommuner arbetar med sin anslutning. Antalet anslutna abonnemang är idag c:a 400.

Systemet byggs på uppdrag av KBM av ett konsortium bestående av SAAB, EADS och Eltel Networks. Utbyggnaden sker i sju etap- per med start i storstadsregionerna och kärnkraftslänen. Den första utbyggnadsetappen, som omfattade Skåne, är avslutad.

Myndighetens uppdrag och verksamhet

KBM ska enligt sin instruktion införa, förvalta och utveckla syste- met. Verksamheten ska bedrivas i nära samverkan med företrädare för användarna av systemet. KBM ska också ta in avgifter från användarna. Systemet byggs ut genom att KBM upprättar regionala etappkontor tillsammans med berörda länsstyrelser för samordning av användaranslutningen i aktuell region.

I uppdraget ingår vidare att verka för en så stor anslutning till systemet som möjligt. Ett stort kunskapsunderlag krävs för att ett beslut om anslutning till systemet ska vara möjligt. KBM arbetar därför med vägledning för de organisationer som är tänkta att ansluta sig till systemet, bl.a. genom informationsmöten, utbild- ning, mässor samt andra typer av stöd och information till använ- dare och användarorganisationer. KBM är också ansvarig för att fastställa utbildningsplaner och fördela elevplatser till riksinstruk- törsutbildningen i RAKEL-systemet. Användarorganisationerna ansvarar själva för metodutbildning samt hur systemet ska används inom den egna organisationen.

Under utbyggnaden av systemet ansvarar KBM för att i sam- arbete med leverantören designa och planera systemets utbyggnad. Därigenom avropar KBM den utrustning som krävs för att kunna etablera systemet, däribland radioplanering, anskaffning av instal- lationsplatser, bygg/installation, systemdesign, applikationsutveck-

75

Krisberedskapsmyndigheten

SOU 2007:31

ling, test, validering, mobilstationshantering och hantering av användarbehörigheter. Därutöver har KBM påbörjat en verksamhet i Sollefteå som omfattar mobilstationsprogrammering, terminal- validering, test, behörighetshantering och fakturahantering. Drif- ten av systemet utförs av konsortiet på uppdrag av KBM och i enlighet med de krav som myndigheten ställer.

Resurser och kostnader

Under 2006 arbetade totalt 26 årsarbetskrafter med RAKEL-frå- gor. Myndigheten har verksamhet både i Stockholm (23 årsarbets- krafter) och Sollefteå (3 årsarbetskrafter). När systemet är fullt utbyggt ska hela verksamheten finansieras via användarnas avgifter. Staten har valt att subventioner systemet med drygt 700 mnkr. Medlen har tillförts anslaget 7:6 Gemensam radiokommunikation för skydd och säkerhet som disponeras av KBM. Den totala kostna- den för utbyggnaden av systemet beräknas till 2,3 miljarder kronor.

3.3Svåra påfrestningar och det civila försvaret

KBM har uppdraget att driva och underlätta samverkan mellan olika för krisberedskapsarbetet centrala aktörer. De myndigheter som anses särskilt viktiga ingår i de s.k. samverkansområdena, där frågor av gemensamt intresse behandlas. I samverkan med de myn- digheter som ingår i samverkansområdena ska KBM utveckla for- merna för arbetet inom samverkansområdena. Dessa utgör fora för samverkan mellan statliga myndigheter, kommuner, landsting och näringsidkare. Samverkansområdena används också för att bereda frågor rörande bl.a. fördelning av medel från anslaget 7:5 Kris- beredskap, koordinering av frågor inom ramen för EU-samarbetet samt för att identifiera forsknings- och utvecklingsinsatser.

KBM kan besluta att ytterligare myndigheter utöver de som pekats ut i bilagan till förordningen om krisberedskap och höjd- beredskap ska ingå i eller stödja olika samverkansområden.

3.3.1Samverkansområde geografiskt områdesansvar

Målet för samverkansområde Geografiskt områdesansvar är att samhällets grundläggande behov av verksamhetsledning, samord-

76

SOU 2007:31

Krisberedskapsmyndigheten

ning, samverkan och information säkerställs för krishantering vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Myndighetens arbete inom området avser bl.a. samordning, planering, utveckling, uppföljning samt stöd till andra aktörer i syfte att utveckla deras krishanter- ingsförmåga. Den absoluta huvuddelen av myndighetens verksam- het genomförs inom ramen för detta samverkansområde. Verk- samhet beskrivs närmare i avsnitt 3.3.2 nedan. I samverkansområ- det ingår även signalskyddsverksamheten, vilken redovisas under avsnitt 3.3.8.

Vad avser det civila försvaret är målet för verksamheten inom området att en betryggande försvarsförmåga ska säkerställas i verk- samhetsledning, samordning, samverkan och information på lokal, regional och nationell nivå vid ett eventuellt framtida väpnat angrepp. Verksamheten anpassas utifrån den gällande inriktningen för det militära försvaret.

Det civila och det militära försvarets planering ska ske samord- nat och KBM har i uppdrag att svara för samordningen av det civila försvaret. För denna uppgift samverkar KBM med Försvarsmakten på regelbunden basis. Myndigheten deltar därför i Försvarsmaktens perspektivplanering och agerar även företrädare för de civila myn- digheterna i denna planering. KBM ska också företräda det civila försvaret på central nivå i frågor som har betydelse för avvägningen mellan civila och militära behov av samhällets resurser.

Myndighetens arbete inom det civila försvaret omfattar tre olika områden: frivilliga förstärkningsresurser, civilpliktsfrågor och sam- ordning och planering.

3.3.2Planering och samordning

Samordning och utveckling

KBM samordnar beredskapsförberedelserna för att stärka förmågan att hantera kriser. Detta görs bl.a. genom att myndigheten utarbe- tar inriktningsdokument för samhällets krisberedskap, en s.k. pla- neringsinriktning, och genom att myndigheten i samverkans- områdena driver olika utvecklingsfrågor. Inriktningsdokumentet utgör KBM:s ”styrdokument” avseende vilka beredskaps- förberedelser som bör vidtas av statliga myndigheter och används också av vissa kommuner, landsting, som vägledning i deras bered- skapsarbete.

77

Krisberedskapsmyndigheten

SOU 2007:31

Myndigheten svarar också för samordning av krisberedskaps- stödet till kommuner, landsting, länsstyrelser och centrala myndig- heter så att krisberedskapsåtgärder vidtas enligt de krav som anges i lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extra- ordinära händelser i fredstid och höjd beredskap samt där till hörande förordningar Arbetet sker bl.a. genom vägledning för arbetet med att ta fram risk- och sårbarhetsanalyser samt konti- nuitetsplanering. De tidigare nämnda samverkansområdena är ett viktigt forum för KBM:s samordningsarbete.

Ytterligare en uppgift för KBM är att svara för sammanställning och analysera de statliga myndigheternas risk- och sårbarhets- analyser samt att redovisa denna analys till regeringen. Risk- och sårbarhetsanalyserna syftar till att öka kunskapen om samhällets förmåga att hantera olika hot- och risker samt för att identifiera behov av framtida satsningar för att öka samhällets förmåga att motstå och att hantera allvarliga kriser. Under 2007 har KBM i samarbete med Försvarsdepartementet också genomfört en utbild- ningsserie inom Regeringskansliet för att öka departementens kun- skaper om myndigheternas arbete med risk- och sårbarhets- analyserna

Vidare deltar KBM i det civila beredskapsarbetet (Civil Emer- gency Planning) inom ramen för Euro-atlantiska partnerskapsrådet (EAPR) samt genom Sveriges Partnerskap för fred-samarbete (PFP). Kommittén för civil beredskapsplanering Senior Civil Emergency Planning Committee (SCEPC) är det forum på EAPR- nivå där civilberedskapsplanering diskuteras. KBM deltar även ak- tivt i tillfälliga arbetsgrupper under Civil Protection Committee vad gäller kriskommunikationsfrågor och skydd av samhällsviktig verk- samhet/kritisk infrastruktur.

KBM har genom Försvarsdepartementet lämnat bidrag till ut- vecklingen av EU:s framtida krishanteringsförmåga (Crisis Coor- dination Arrangements CCA). Inom ramen för European Pro- gramme for Critical Infrastructure Protection (EPCIP) har KBM en stödjande roll till Regeringskansliet vad gäller EPCIP och är en av tre nationella kontaktpunkter för Kommissionen vad gäller pro- grammet. När det gäller Critical Infrastructure Warning Information Network (CIWIN), som är en del av EPCIP, är KBM kontakt- punkt för denna fråga i Sverige.

78

SOU 2007:31

Krisberedskapsmyndigheten

Planering och uppföljning

I arbetet med att stärka krisberedskapen i samhället ansvarar KBM för att åtgärder vidtas med en helhetssyn på ett välavvägt och sam- lat sätt över myndighets- och sektorsgränser. KBM har för detta ändamål inte någon föreskrifts- eller tillsynsrätt för hanteringen av fredstida händelser. Ett viktigt instrument för myndigheten är istället anslag 7:5 Krisberedskap. Anslaget är avsett för att stärka förmågan att hantera kriser och till viss del för att minska sam- hällets sårbarhet. Fördelningen av dessa medel är ett sätt att styra arbetet med att bygga samhällets förmåga. Medlen på denna anslagspost ska endast användas till åtgärder för att stärka samhäl- lets förmåga att hantera svåra påfrestningar i fred. Åtgärder som syftar till att hantera händelser som inte leder till svåra påfrest- ningar ska bekostas genom myndigheternas normala anslag.

KBM har också uppdraget att utarbeta ett underlag till reger- ingen avseende fördelningen av medel från anslaget 7:5 Krisbered- skap, ett s.k. planeringsunderlag. Utbetalning sker av KBM i enlig- het med regeringens beslut. KBM svarar även för övrig ekonomisk administration runt anslaget. I planeringsunderlaget lämnar myn- digheten förslag på vilka åtgärder de myndigheter pekas ut i bilagan till förordningen om krisberedskap och höjd beredskap ska vidta för att förstärka förmågan och som bör finansieras över anslag 7:5 Krisberedskap. Förslagen diskuteras inom samverkansområdena och med KBM i syfte att de föreslagna åtgärderna ska vägas mot var- andra för att sammantaget inte överskrida den ekonomiska ramen. Slutligen överlämnar KBM ett samlat förslag till regeringen för hur medlen ska fördelas.

Myndigheten har på regeringens uppdrag bedrivit ett utveck- lingsarbete i syfte att förenkla planeringsprocessen. I den refor- merade planeringsprocessen flyttas fokus från planering till inrikt- ning och uppföljning.

I den årliga uppföljningen ingår främst att se hur de medel som myndigheten betalat ut har använts i förhållande till den inriktning som utarbetats samt vilken effekt genomförda åtgärder har fått på förmågan. Vissa myndigheter granskas också djupare utifrån hur de medel som beviljats från anslaget 7:5 Krisberedskap använts. Utöver utvärderingen av den förmåga som erhållits genom åtgärder finan- sierade från anslaget 7:5 Krisberedskap svarar KBM för att följa upp och utvärdera den totala svenska krisberedskapen. Denna del av utvärderingsarbetet kallas förmågebedömning. KBM utför också

79

Krisberedskapsmyndigheten

SOU 2007:31

fördjupade utvärderingar som syftar till att skapa ny kunskap för att stärka samhällets krisberedskap och har ett bredare sektors- eller myndighetsövergripande perspektiv.

Övrigt stöd

En central del av KBM:s verksamhet är att vara expertmyndighet i olika aspekter av krisberedskap och fungera som ett stöd till övriga aktörer. Det gäller exempelvis stöd till aktörerna att förstå hur samhällets krisberedskap är uppbyggd, hur varje aktörs verksamhet passar in i ett större sammanhang. Men det gäller även vissa speci- alområden som är specifika för kriser men relevanta för alla sekto- rer såsom privat-offentlig samverkan och kriskommunikation.

I Sollefteå bedrivs speciellt arbetet med utveckling av WIS- systemet (skyddat webbaserat informationssystem), se vidare avsnitt 3.3.3, teknik för framtida lösningar att dela information mellan myndigheter, tekniskt stöd i forskningsfrågor, kommu- nikationssäkerhet, stöd i standardiseringsarbetet, GIS-samordning samt stöd till att utveckla den kommunala tekniska ledningsförmå- gan

Resurser och kostnader

Under 2006 arbetade totalt 22,5 årsarbetskrafter med planering och samordning på KBM. Kostnaderna, exklusive löner, för denna verksamhet uppgick under 2006 till ca 3,5 mnkr och finansierades under 2006 med anslag 7:5 Krisberedskap. Fr.o.m. 2007 finansieras denna verksamhet huvudsakligen från anslag 7:7 Krisberedskaps- myndigheten

3.3.3Krisinformation

Kriskommunikation

KBM har enligt sin instruktion till uppgift att utveckla metoder för kriskommunikation. Myndigheten har också regeringens uppdrag att främja användningen av Internet som informationskanal i kris- hanteringsarbetet. Arbetet bedrivs av myndigheten som en del av ett större arbetsområde som kallas Stöd för samverkan och kris-

80

SOU 2007:31

Krisberedskapsmyndigheten

information (SSKI) vilket avser åtgärder för att förbättra sam- verkan och krisinformation för alla aktörer i krishanteringssyste- met. Myndigheten har även uppdraget att utreda former för rap- portering och samordning av information vid en kris.

En del i detta arbete är utvecklingen av systemet WIS. KBM har även påbörjat arbetet med att utveckla en Nationell portal för krisinformation på Internet.TPF4FPT Övriga delar i SSKI är de regerings- uppdrag som KBM har avseende ”former för rapportering” samt ”råd och rekommendationer för webbsidor med krisinformation”.TPF5FPT

I samband med fågelinfluensan och planeringen inför en even- tuell pandemi lämnade KBM stöd till de ansvariga myndigheterna i det långsiktiga arbetet med mediestrategier och kriskommunika- tionsplanering samt i frågor kring gemensam information till all- mänheten. Vid fågelinfluensautbrottet svarade KBM för uppbygg- naden av ett callcenter dit allmänheten kunde ringa för att få frågor besvarade. KBM har också medverkat i arbetet med att ta fram samordnad information om fågelinfluensa, vilket utöver 020-num- ret omfattar myndighetsgemensam information och en webb- lösning som stödjer myndighetsgemensam information (www.fagelinfluensa.info). De gemensamma informations- tjänsterna innebar en stor avlastning för de ansvariga myndig- heterna.

Den nationella portalen utgör en webbplats för information till allmänhet och medier om samhällets krishanteringssystem. Före en kris syftar portalen till att ge information om hur svensk krisbered- skap är uppbyggd och vilka myndigheter som ansvarar för olika typer av händelser. Under en kris ska portalen ge en översiktlig bild av händelseförloppet och hänvisning till ansvariga aktörer. Efter krisen är avsikten att portalen ska kunna användas för att doku- mentera händelseförloppet, såväl som för att ta tillvara erfaren- heter. Portalen är fortfarande under utveckling och den första ver- sionen ska finnas färdig till samverkansövningen, SAMÖ 2007 i april 2007. Den ska snarast därefter vara möjlig att publicera för allmänheten.

Den nationella portalen drivs av KBM med webbfunktionalitet, redaktion etc. Avsikten är att arbetet till stor del kommer att präg- las av samverkan och samordning samt att länsstyrelserna ska kunna använda portalen för regional krisinformation.

4TP PT Fö2003/247/CIV

5TP PT Fö2003/247/CIV

81

Krisberedskapsmyndigheten

SOU 2007:31

Ledningsstöd

Myndigheten stödjer utvecklingen av ledningsförmågan på lokal, regional och central nivå, vilket omfattar bl.a. rådgivning och rekommendationer avseende tekniskt ledningsstöd.

Vidare arbetar myndigheten med att utveckla teknik för kris- hanteringssystemet. Arbetet omfattar både utveckling och tester samt utvärdering av etablerad och ny teknik för förbättrad kom- munikation och interoperabilitet. KBM arbetar därmed bl.a. med utvecklingen av tekniskt ledningsstöd för krishanteringssystemets aktörer samt studier av olika tekniska system internationellt som skulle kunna ge synergier och medföra en bättre krishantering nationellt.

Arbetet omfattar bl.a. informationsdelningssystemet WIS (skyddat webbaserat informationssystem) för säker spridning av information om krisers utveckling och hantering mellan kris- hanteringssystemets aktörer. WIS är ett skyddat webbaserat infor- mationssystem som syftar till att underlätta informationsdelning mellan aktörerna i det svenska krishanteringssystemet före, under och efter en kris. Därigenom skapas bättre beslutsunderlag och förutsättningar för en samlad lägesuppfattning. WIS bygger på att aktörerna delar krisinformation i dagboksform med varandra. KBM äger och ansvarar för drift och förvaltning av WIS samt ansvarar även för bemanning av en 24-timmars supportorganisation. Sup- porten svarar för såväl teknik- som metodfrågor. I dagsläget finns strax över 170 organisationer anslutna till systemet. Av dessa utgörs ca 20 av centrala myndigheter, 20 av länsstyrelser, ca 90 kommuner, ett tiotal landsting och polismyndigheter samt 5 pri- vata företag. Antalet användare (individer) är idag drygt 1 000. KBM arbetar också med frågor som rör GIS-utveckling som ett led i att utveckla informationsdelning under kriser.

KBM arbetar vidare med kommunikationssäkerhetsanalyser i syfte att påvisa styrkor, svagheter och brister i möjligheten att kommunicera, tillgänglighet och säkerhet. En del arbetet med att tillförsäkra kommunikationslösningar är anslutningen av viktiga aktörer till Försvarets telenät (FTN) i syfte att öka förmågan till kommunikation under en kris, då andra system kan upphöra att fungera.

Myndigheten ansvarar också för förvaltningen av länsstyrel- sernas ledningsplatser, vilket innefattar bl.a. utbyte av utrustning,

82

SOU 2007:31

Krisberedskapsmyndigheten

funktionsprov och underhållsbesök samt åtgärdande av brister i funktionen.

Lägesbildsfunktion

Under en kris ska KBM ha förmåga att bidra till en ökad samord- ning och en gemensam lägesuppfattning under en kris. Myndig- heten ska också kunna förse Regeringskansliet med sektorsöver- gripande lägesredovisningar. Myndigheten har även uppdraget att utveckla förmågan att skapa en gemensam lägesuppfattning för krishanteringssystemets behov.

Resurser och kostnader

Under 2006 har kostnaderna för utvecklingen av portalen varit ca 2,7 mnkr. Under 2007 uppgår budgeten för drift och förvaltning samt redaktionellt arbete till ca 5,5 mnkr, varav ca 2 mnkr i löpande kostnader och ca 3,5 mnkr avser investeringar. Kostnaderna har finansierats från anslaget 7:5 Krisberedskap.

Utvecklingskostnaderna för WIS-systemet har hitintills (perio- den 2004 2006) uppgått till totalt ca 14,2 mnkr. Under 2006 upp- gick kostnaderna till ca 7 mnkr, varav utbildnings- och informa- tionsinsatser utgjorde ca 1,5 mnkr och driftskostnader ca 1,5 mnkr. Budgeten för 2007 uppgår till 7,8 mnkr, fördelat på 1,6 mnkr för drift/utbildning för existerande system (WIS 1.6) samt 6,2 mnkr för utveckling av den nya versionen (WIS 2.0). Kostnaderna finan- sieras från anslaget 7:5 Krisberedskap.

Under 2006 arbetade totalt 36,6 årsarbetskrafter med Kris- kommunikation, WIS, Nationella portalen, ledningsplatser och telesäkerhetsanalyser. Den totala kostnaden för verksamheten, exklusive löner, uppgick till ca 87,5 mnkr och finansieras från anslaget 7:5 Krisberedskap.

3.3.4Övning och utbildning

Övning

KBM arbetar med att utveckla och genomföra sektorsövergripande övningar i syfte att öka kompetensen och testa förmågan hos olika

83

Krisberedskapsmyndigheten

SOU 2007:31

aktörer i krishanteringssystemet, främst genom gemensamma övningar och generell metodutveckling. I detta sammanhang genomförs de så kallade samverkansövningarna (SAMÖ). Dessa övningar sker i tur och ordning för olika delar av landet med scenarier som omfattar olika typer av allvarliga kriser. För när- varande planeras för SAMÖ 2007, SAMÖ 2008 och SAMÖ 2009, som kommer att handla om en storskalig terrorattack liknande de som inträffat i London och Madrid mot Storstockholm, en IT- attack som lamslår Sveriges finansiella sektor och betalningssystem respektive en pandemi. KBM utvärderar övningarna utifrån hur verksamheten kan tänkas fungera vid liknande händelser. Även viss annan nationell övningsverksamhet samordnas av KBM.

Inom sitt verksamhetsområde svarar KBM för att samordna civil verksamhet i samband med internationella övningar inom ramen för främst EU och Partnerskap för fred. Efter regeringens beslut ska KBM också kunna ansvara för sådana övningar.

Utbildning

I enlighet med sin instruktion ska KBM sprida kunskap om och stärka samhällets krishanteringsförmåga, bl.a. genom utbildning. Inom utbildnings- och övningsområdet har KBM också uppdraget att utarbeta en inriktning för verksamheten inom krisberedskaps- området.

KBM arbetar med både konceptkunskap, dvs. kunskap om kris- hanteringssystemet, och funktionsutbildningar, dvs. utbildning av funktioner som t.ex. vakthavande beslutsfattare. Även utbildnings- och informationsmaterial, tas fram av KBM, för personer som arbetar med krisberedskapsfrågor och för utbildningsverksamhet på universitet och högskolor. KBM genomför också utbildningar knutna direkt till en viss verksamhet, såsom utbildningar i risk- och sårbarhetsanalyser eller i Basic Level for Information Security (BITS).

En betydande del av den utbildning som KBM tillhandahåller köps från olika leverantörer, såsom universitet och högskolor, SRV, fristående konsulter, m.fl. Även om viss utbildning tillhanda- hålls i egen regi, t.ex. utbildning i risk- och sårbarhetsanalyser och BITS. Anställda vid KBM medverkar också som föreläsare vid de utbildningar som myndigheten genomför vid externa utbildnings- anordnare.

84

SOU 2007:31

Krisberedskapsmyndigheten

Under de åren som utredningen har granskat (2003 2006) har KBM genomfört ett hundratal utbildningar för ca 2 500 personer. Närmare 12 000 utbildningsdagar har tillhandahållits. Kostnaderna för de utbildningar som myndigheten har köpt uppgår till strax under 30 mnkr för perioden 2003 2006. Resterande utbildning en fjärdedel, har bedrivits med egen personal och för egna resurser, däribland utbildningsstöd till Regeringskansliet.

Resurser och kostnader

Under 2006 arbetade totalt 13 årsarbetskrafter med utbildning och övning. Kostnaden för verksamheten, exklusive löner, uppgick till drygt 19 mnkr och finansieras från anslaget 7:5 Krisberedskap.

3.3.5Analys och forskning

I enlighet med sin instruktion bedriver KBM omvärldsbevakning, genomför omvärldsanalyser, initierar forskning och studier samt tar del av, analyserar och förmedlar forskningsresultat. Syftet med detta är att utveckla och stärka krishanteringsförmågan hos kom- muner, landsting, länsstyrelser och centrala myndigheter samt att bidra till att minska samhällets sårbarhet.

Analys

KBM presenterar bl.a. en årlig hot- och riskrapport som syftar till att skapa en gemensam uppfattning om hot och risker som kris- hanteringssystemets aktörer har till uppgift att hantera. I rapporten analyseras utvecklingen i omvärlden samt hot, risker och sårbar- heter som kan få konsekvenser för svensk krisberedskap. På reger- ingens uppdrag genomför KBM även en analys av kritiska bero- endeförhållanden i samhället samt utarbetar omvärldsexempel som används som underlag för förmågebedömningar och övningar. De risk- och sårbarhetsanalyser som årligen sammanställs av de statliga myndigheterna utgör ett viktigt underlag i denna process. Andra områden som är föremål för särskild analys av KBM är utveck- lingen inom EU och samhällsutvecklingen inom de områden som myndigheterna i förordningen om krisberedskap och höjd bered- skap företräder. Syftet med denna analys är att uppmärksamma

85

Krisberedskapsmyndigheten

SOU 2007:31

skeenden som kan få betydelse för svensk krisberedskap. KBM följer och analyserar också utvecklingen av krisberedskapen i andra länder. Denna analys genomförs för att föra hem kunskap som kan bidra till utvecklingen av den svenska krisberedskapen. Vidare genomför KBM fördjupade utvärderingar, vilket innebär att en bredare sektors- eller myndighetsövergripande problematik grans- kas och analyseras.

I syfte att återföra erfarenheter från inträffade händelser och genomförda övningar genomför KBM uppföljningar och utvärde- ringar. Vid nationella och internationella större kriser genomför KBM även observatörsinsatser för att kunna hämta hem erfaren- heter.

Forskning

I enlighet med sin instruktion och sitt regleringsbrev ska KBM ini- tiera forskning inom sitt verksamhetsområde. KBM bedriver inte forskning inom ramen för myndigheternas verksamhet, däremot finansierar myndigheten forskning.

KBM har knutit till sig ett vetenskapligt råd. Rådet stödjer myn- dighetens arbete med att granska ansökningar om forskningsmedel och myndigheten i arbetet med att bedöma forskningsrapporter. Krav och formerna för rådet är inte reglerat i myndighetens instruktion, till skillnad mot exempelvis råd för näringslivssamver- kan (15 §). Myndigheten beslutar självt vilka som ska ingå i rådet.

Under 2006 beviljade KBM forskningsansökningar för 61 mnkr. KBM beviljade därutöver 12,9 mnkr till andra myndigheter vilka i sin tur finansierar olika forskningsprojekt. Forskningen finansieras från anslaget 7:5 Krisberedskap.

Målet för den forskning som KBM finansierar återfinns i myn- dighetens regleringsbrev samt i myndighetens forskningsstrategi och är att skapa kunskap som kontinuerligt bidrar till att minska sårbarheten i samhället och förbättra samhällets krishanterings- förmåga. Forskningen ska även hålla god vetenskaplig kvalitet. Utgångspunkten för forskningen är behovet av kunskap hos användarna och resultaten från forskningen används som en del av underlaget för planering, utbildning, utvecklingsinsatser m.m. för krishanteringssystemets aktörer. I syfte att kvalitetssäkra forsk- ningen genomför KBM utvärderingar av de olika projektens resul- tat.

86

SOU 2007:31

Krisberedskapsmyndigheten

KBM:s ramforskningsprogram utgår från myndighetens analys av områden av särskilt intresse för utvecklingen av samhällets kris- beredskap. Analysen görs i samverkan med samverkansområdena. Arbetet inriktas mot att identifiera lämpliga forskningsmiljöer som bedöms vara kvalificerade inom ett väsentligt forskningsområde. Detta gäller framförallt kunskapsområdena risk och sårbarhet, hot och hotutveckling samt krishanteringsförmåga.

I de fleråriga ramforskningsprogram som KBM finansierar ligger tyngdpunkten på övergripande frågeställningar inom kunskaps- området. Exempelvis kan nämnas Crisis Management Europe, som berör krishantering i ett nationellt och internationellt perspektiv och bedrivs av CRISMART (Crisis Management, Research and Training) vid Försvarshögskolan. Ramforskningsprogram finns även vid LUCRAM (Lund University Centre for Risk Analysis and Management) som är ett program för risk- och sårbarhetsstudier. Den totala kostnaden för de ramforskningsprogram som KBM finansierar uppgick 2006 till 20 mnkr.

Inom ramen för forskningen genomför KBM också öppna tematiska utlysningar inom olika avgränsade forskningsområden. Teman tas fram av myndighetens vetenskapliga råd tillsammans med referensgruppen för inriktning av forskning för krisberedskap. Detta är ett samrådsorgan där det ingår representanter från kris- hanteringssystemets samtliga samverkansområden.

Vid sidan av temautlysningen genomför KBM öppna utlysningar av forskningsmedel inom hela spektret av risker och sårbarheter, hot och hotutveckling samt krishanteringsförmåga. KBM lämnar även stöd till postdoktorala tjänster som ett komplement till utlys- ningarna av projektmedel. Detta är en relativt ny företeelse. Syftet med dessa tvååriga tjänster är att nydisputerade forskare med intresse för krisberedskapsområdet ska ges möjlighet att fortsätta sin forskarkarriär inom området. Under 2006 lämnade myndig- heten 7 mnkr i postdoktoralt stöd.

KBM lämnar också stöd till olika forskningsinstitutioner för att bygga upp eller utveckla forskningsmiljöer där frågor kring sam- hällets säkerhet och beredskap kan få en fast förankring, s.k. miljöstöd. Stödet uppgår till drygt 1,4 mnkr över perioden 2006 till och med 2009.

Vid tre tillfällen under 2006 har KBM även utlyst forsknings- medel för internationell forskningssamverkan. Den avdelade sum- man för stödet uppgår till totalt 0,5 mnkr årligen. Syftet är att främja internationell forskarrörlighet och forskningssamarbete,

87

Krisberedskapsmyndigheten SOU 2007:31

underlätta kontakter och erfarenhetsutbyte mellan svenska och utländska forskare samt att tillföra kunskaper från det internatio- nella forskarsamhället till svensk krisberedskapsforskning.

Det kan nämnas att det i KBM:s regleringsbrev inte finns regle- rat hur mycket som årligen ska satsas på forskning utan detta be- slutas av myndigheten och behandlas inom ramen för den ordinarie processen för fördelning av anslaget 7:5 Krisberedskap. På senare år har regeringen emellertid beslutat om bemyndigande för viss forskning, eftersom flera forskningsprogram pågår längre än ett år.

Tillsammans med Vinnova svarar KBM för ett säkerhets- forskningsprogramTPF6FPT. Syftet med programmet är att stärka samhäl- lets förmåga att förebygga sårbarheter samt motstå hot och risker. Detta ska relateras till pågående krisberedskaps- och försvarsforsk- ning samt till pågående program för innovation och industriell utveckling. I uppdraget ingår även kartläggning av användarbehov och pågående säkerhetsforskning, beställning av relevant behovs- motiverad forskning, utvecklingsverksamhet och analyser samt uppföljning och utvärdering av initierade och pågående forsknings- satsningar. Programmet ska pågå i fyra år (2007 2010). Finansi- ering sker genom en ny inriktning av de medel som KBM avsätter för forskning inom anslaget 7:5 KrisberedskapTPF7FPT. Ett första led i ge- nomförandet av det nationella programmet för säkerhetsforskning var att KBM tillsammans med Vinnova och Försvarets materielverk den 31 maj 2006 utlyste forskningsmedel (15TPF8FPT mnkr) för förstudier av framtida forskningsprojekt inom programmet. Av de 50 mnkr som finns avsatta de närmaste tre åren bidrar KBM med 5 mnkr årligen från anslaget 7:5 Krisberedskap.

Resurser och kostnader

Under 2006 arbetade på KBM totalt 8,8 årsarbetskrafter med forskningsadministration, kommunikation av forskningsresultat, och samordning av de studier som KBM initierar och finansierar. Kostnaderna för verksamheten, exklusive löner och medel för forskning, uppgick till närmare 3 mnkr. och finansieras med ansla- get 7:5 Krisberedskap.

6

PT I enlighet med regeringens beslut (Fö2006/2104/CIV) från den 7 september 2006.

TP

7

PT Prop. 2005/06:133, s. 94f

TP

8TP PT Programmet finansieras med 5 mnkr från vardera myndighet.

88

SOU 2007:31

Krisberedskapsmyndigheten

3.3.6Frivilliga förstärkningsresurser och civilpliktiga

Frivilliga förstärkningsresurser

Frivilliga förstärkningsresurser ska i händelse av en kris kunna utgöra en förstärkning för krishanteringssystemets aktörer. Även om verksamheten formellt tillhör verksamhetsområdet Civilt för- svar inriktas idag arbetet mot fredstida kriser. KBM bidrar till att de frivilliga försvarsorganisationernas kunskaper och förmågor uppmärksammas och tas tillvara när det gäller samhällets kris- hantering. Den verksamhet de frivilliga försvarsorganisationerna bedriver ska också bidra till att ge säkerhets- och beredskapsfrågor en bred förankring. I samverkan med berörda myndigheter lämnar KBM uppdrag till frivilliga försvarsorganisationer utifrån de behov som uppstår i samhället vid kriser. Syftet är att tillsammans med frivilligorganisationer bidra till uppbyggnaden av den kompetens som i en kris saknas eller inte finns i tillräcklig omfattning i sam- hället, t.ex. veterinärstöd, bandvagnsförare och informationsstöd.

Civilpliktiga

KBM ansvarar också för samordning och stöd till bemannings- och utbildningsansvariga vid myndigheter och organisationer så att enhetlighet och rättsäkerhet skapas i frågor som rör personal ian- språktagen med civilplikt. Pliktpersonal som i händelse av höjd beredskap ska kunna utgöra en förstärkningsresurs för samhället. KBM:s svarar också för administrationen kring de civilpliktiga. KBM svarar även för samordning av frågor som gäller civilpliktiga, föreskrifter, uppföljning av avtalet med Totalförsvarets pliktverk samt administration av Civilpliktsrådets medlemmars förmåner. Även om rådet fysiskt sitter samlokaliserat med SPF.

Resurser och kostnader

Under 2006 arbetade totalt 5,4 årsarbetskrafter med frivillig- och pliktfrågor. Kostnaderna för verksamheten, exklusive löner, upp- gick till ca 54 mnkr inklusive organisationsstöd om ca 20 mnkr och finansieras med anslaget 7:5 Krisberedskap respektive anslaget 6:9

Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret.

89

Krisberedskapsmyndigheten

SOU 2007:31

3.3.7Privat-offentlig samverkan

KBM svarar för att utveckla privat-offentlig samverkan mellan rele- vanta myndigheter och företag, eftersom flera verksamheter vilka är avgörande för den svenska krisberedskapen är privatägda. I detta arbete ska KBM utveckla samverkan mellan offentliga organ, orga- nisationer och näringsliv på central, regional och lokal nivå. För detta ändamål finns också ett råd för näringslivssamverkan. Rådet bistår myndigheten och arbetar fram förslag till hur offentliga organ och näringslivet gemensamt kan arbeta med att öka kris- hanteringsförmågan och minska sårbarheten. KBM sprider också information om användbara modeller för kontinuitetsplanering, sekretessfrågor avseende informations delning mellan företag och offentlig sektor samt utarbetar goda exempel, handböcker och standard avtal för privat-offentlig samverkan.

Resurser och kostnader

Under 2006 arbetade totalt 1,4 årsarbetskrafter med privat-offent- lig samverkan. Kostnaderna för verksamheten, exklusive löner, uppgick till ca 2 mnkr. Verksamheten finansierades under 2006 med anslag 7:5 Krisberedskap. Fr.o.m. 2007 finansieras denna verk- samhet från anslaget 7:7 Krisberedskapsmyndigheten.

3.3.8Trossamfund

Staten har genom KBM tecknat avsiktsförklaringar med 16 tros- samfund, vilket innebär att myndigheten och ledningen för respek- tive samfund redovisat avsikten att samverka i frågor som rör tros- samfundets verksamhet inom samhällets krishantering. KBM arbetar med att utveckla förmågan att använda trossamfunden som en resurs i samhällets krishantering. Samfunden kan fungera som ett stöd till krishantering främst på den lokala nivån vid en kris. Enligt KBM:s instruktion ska myndigheten ha ett råd för trossam- fundens medverkan i krishantering och civilt försvar.

Trossamfundens råd bidrar dels till att tydliggöra trossamfunden roll som resurs i samhällets krishantering för alla aktörer dels till att skapa rutiner och strukturer för hur denna resurs aktiveras och fungerar tillsammans med andra delar i krishanteringssystemet.

90

SOU 2007:31

Krisberedskapsmyndigheten

Trossamfunden får idag ingen ersättning från anslaget 7:5 Kris- beredskap för sin medverkan i krishanteringssystemet. Däremot får de enskilda ledamöterna i Trossamfundens råd sammanträdes- arvode.

Resurser och kostnader

Kostnaderna för det forum som arrangeras en gång per år samt de regionala samverkansdagarna uppgår till ca 0,5 mnkr per år för denna verksamhet. Under 2006 arbetade totalt 0,2 årsarbetskrafter med frågor relaterade till trossamfunden. Kostnaderna för verk- samheten, exklusive löner, uppgick till ca 0,5 mnkr och finansieras med anslaget 7:5 Krisberedskap.

3.3.9Standardisering

KBM ansvarar för ett antal olika standardiseringsaktiviteter där merparten är av utvecklingskaraktär och av långsiktigt värde för krisberedskapen. Internationell standardisering bedrivs inom en mängd olika organisationer, av störst relevans för KBM är ISO (International organization for standardization), CEN (Committé europènne de normalisation) och ETSI (European Telecommuni- cations Standards Institute).

CEN inrättade 2004 en arbetsgrupp med uppgiften att under- söka om standardisering kan bidra till att göra Europa till en säk- rare region att leva i. Syftet är att identifiera och kartlägga om det finns särskilda områden där ökad säkerhet kan nås genom att nya standarder tas fram. Kartläggningen ska avslutas under 2007.

ISO/TC 223 Societal security ska ge strategiska rekommenda- tioner för och samordna ISO:s arbete inom hela säkerhetsområdet. Svenska standardiseringsinstitutet (SIS) har ansvar för sekretaria- tet. Nationellt finns en kommitté om samhällssäkerhet för att samla de svenska projektdeltagarna. Projektet löper till 30 septem- ber 2008. Prioriterade områden för den svenska kommittén är frå- gor kring informationsöverföring, interoperabilitet och läges- presentation.

Standardisering inom informationssäkerhetsområdet har kommit längre än på de övriga områdena och utvecklingstakten är hög. Med anledning härav har ISO och IEC (International Electrotechnichal

91

Krisberedskapsmyndigheten

SOU 2007:31

Commission) bildat en gemensam teknisk underkommitté för informationsteknik med en undergrupp specialiserad på infor- mationsteknik.

RAKEL-systemet bygger på den internationella standarden TETRA och för att kunna följa och påverka utvecklingen av denna är myndigheten involverad i ett antal olika fora. Den internationella utvecklingen ses som en naturlig del i det löpande arbetet. ETSI är det forum där den övergripande standarden utvecklas och KBM deltar i en av dess arbetsgrupper.

Utöver dessa fyra större områden där KBM är involverad finns engagemang i mindre omfattning på ett antal områden, exempelvis CEN/ISSS Workshop om informationsystem for disaster and emergency management och SCADA-säkerhet, system för över- vakning och styrning av processer.

Resurser och kostnader

Under 2006 arbetade totalt 1 årsarbetskraft med frågor inom stan- dardiseringsområdet. Myndigheten har för standardiserings- verksamheten budgeterat totalt 3,1 mnkr för denna verksamhet 2007. Verksamheten finansieras från anslaget 7:5 Krisberedskap.

3.3.10Åtgärder inom Samverkansområde Teknisk infrastruktur

Allmänt om samverkansområdet Teknisk infrastruktur

Målet för verksamhetsgrenen Åtgärder inom samverkansområde Teknisk infrastruktur är att den tekniska infrastrukturen i sam- hället är så utformad att risken för störningar minimeras samt att samhällets grundläggande behov kan tillgodoses vid svåra påfrest- ningar på samhället i fred.

Säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt tillhörande förordning (1996:633) innehåller bl.a. bestämmelser om säkerhetsskyddet som ska förebygga att uppgifter som omfattas av sekretess och som rör rikets säkerhet röjs, ändras eller förstörs. Av lagens 1 § framgår att lagen gäller för verksamhet hos staten, kommuner och landsting. Även förordning om krisberedskap och höjd beredskap innehåller specifika krav på myndigheter med ett särskilt ansvar för fredstida hantering och för förmågan att fungera under höjd beredskap. Därutöver återfinns bestämmelser på området i lagen (1990:217)

92

SOU 2007:31

Krisberedskapsmyndigheten

om skydd för samhällsviktiga anläggningar, sekretesslagen (1980:100), personuppgiftslagen (1998:204) samt i lagen om elek- tronisk kommunikation.

I 3 § kommunallagen (1991:900) finns föreskrifter om kommu- ners och landstings organisation. I och med lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap infördes krav på att kommuner och landsting ska ha en god beredskap att hantera krissituationer i fred. Vidare ska kommuner och landsting analysera vilka extraordinära händelser i fredstid som kan inträffa i kommunen respektive lands- tinget och hur dessa händelser kan påverka den egna verksamheten. Dessa bestämmelser är allmänt hållna och tar således även sikte på sådan verksamhet som kan benämnas kommunalteknisk.

Därutöver finns i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster bl.a. bestämmelser som syftar till att säkerställa att vattenförsörj- ning och avlopp om det behövs med hänsyn till skyddet för männi- skors hälsa eller miljö. Vidare ska kommunen se till att vatten- tjänsten snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verk- samhetsområdet genom en allmän vattenanläggning. Lagen inne- håller inte några särskilda bestämmelser för extraordinära händelser i fredstid.

Den verksamhet som KBM bedriver inom området kan delas in i områdena informationssäkerhet och signalskydd respektive kom- munalteknisk försörjning.

Informationssäkerhet

KBM har det sammanhållande myndighetsansvaret på informa- tionssäkerhetsområdet på policynivå. Inom ramen för det ska myndigheten bedriva omvärldsanalys samt ha en helhetsbild av samhällets informationssäkerhet. Vidare utarbetar myndigheten metoder för att säkerställa informationssäkerheten i samhället. Även utbildning och övning på området tillhandahålls av myndig- heten. KBM svarar också för samordningen av informations- säkerhetsarbetet i samhället. Arbetet bedrivs i ett långsiktigt per- spektiv och handlar till stora delar om att få olika delar av verksam- heterna att fungera tillsammans, såväl tekniskt som administrativt, för att en tillräcklig informationssäkerhet ska uppnås. Myndigheten tar fram stöd till krishanteringssystemets aktörer, nyhetsbrev och årliga rapporter rörande trender, framtida hot, sårbarheter och ris-

93

Krisberedskapsmyndigheten

SOU 2007:31

ker samt förslag till åtgärder. Dessa utgör bl.a. underlag för myn- digheters risk- och sårbarhetsanalyser på området. Därutöver har myndigheten reviderat, uppdaterat och utvidgat tidigare framtagna rekommendationer för en grundläggande basnivå för informations- säkerhet (BITS).

För analys av informationssäkerheten i en organisation har KBM utvecklat verktyget BITS Plus. KBM lämnar även stöd till läns- styrelser och ca 250 kommuner samt flera landsting i deras arbete med att uppdatera de styrande dokument som redovisas i BITS och som omfattar informationssäkerhetspolicy och olika former infor- mationssäkerhetsinstruktioner. Ett antal seminarier och utbild- ningar på området har även genomförts.

KBM har även uppdraget att vara svensk signatär inom CCRA (Arrangement on the recognition of Common Criteria certificates in the field of Information Technology security). CCRA är en internationell samverkan mellan 24 nationer med det övergripande målet att höja den internationella säkerheten genom användningen av ISO-standarden Common Criteria för kravställning på IT-pro- dukter och IT-system. Stöd lämnas därigenom till Förevarets mate- rielverk som är svenskt certifieringsorgan enligt den standard som sats upp inom CCRA avtalet.

Ett annat uppdrag är att utarbeta ”ett förslag till handlingsplan för genomförande av den nationella strategin för informations- säkerhet” i enlighet med vad som föreslogs i proposition 2005/06:133 s. 90. En lägesrapport ska redovisas till regeringen senast den 30 augusti 2007 och uppdraget ska slutredovisas i sam- band med årsredovisningen.

Signalskydd

I enlighet med sin instruktion svarar KBM för samordningen av signalskyddsverksamheten för att säkerställa den civila sektorns förmåga och tillgång till säkert informationsutbyte samt säker lag- ring av information med hjälp av säkra kryptografiska funktioner. KBM deltar och inriktar utvecklingen av de säkra kryptografiska funktioner som godkänns nationellt samt inriktar och samordnar de civila aktörernas användning av signalskyddet. I praktiska termer innebär detta att myndigheten tillhandahåller nationellt godkända kryptosystem, vilket består av utbildad personal, godkänd hårdvara, tekniskt och administrativt stöd samt nyckeldistribution. Där-

94

SOU 2007:31

Krisberedskapsmyndigheten

utöver tillhandahålls utrustning. KBM genomför även utbildningar och övningar, samt svarar för underhållet av materiel.

Kommunalteknisk försörjning

Inom ramen för uppdraget att ta fram förslag på en medelstilldel- ning från anslaget har KBM inbjudit kommunerna att ansöka om investeringsbidrag för förstärkning av den kommunaltekniska för- sörjningen (VA-system, fjärrvärme, vattenförsörjning, mm). Bidra- get som har omfattar upp till 50 % av kostnaden kommer att avvecklas under 2008. Fram till 2005 hade totalt ca 415 mnkr bevil- jats i bidrag till över 500 ansökningar från Sveriges kommuner. Framöver kommer KBM inom ramen för sitt uppdrag att verka för att kommunerna självständigt hanterar investeringar för att stärka förmågan inom det kommunaltekniska området.

KBM har från och med den 1 januari 2007 övertagit socialstyrel- sens arbete med att stödja sjukvårdshuvudmännen (lands- tingen/motsvarande) i deras arbete med teknisk försörjningssäker- het. Detta arbete innebär bl.a. att åstadkomma funktionssäkra och störningståliga sjukvårdsanläggningar med säker utformning och infrastruktur samt nödvändiga fastighetstekniska reservanord- ningar vid främst akutsjukhusen.

Från och med 2008 kommer KBM även att överta ansvaret för stödet mot landstingen vad gäller teknisk ledningsförmåga.

Samhällsviktig verksamhet

EU-kommissionen har efter en lång konsultationsprocess före- slagit ett europeiskt program för skydd av samhällsviktig verksam- het (EPCIP). Kärnan i programmet utgörs av ett direktiv. Försla- get kommer att förhandlas under 2007. Kommissionen föreslår att infrastruktur ska definieras som kritisk på europeisk nivå ”som vid driftstörning eller förstörelse skulle få betydande följder för två eller fler medlemsstater, eller en enskild medlemsstat om den sam- hällsviktiga verksamheten finns i en annan medlemsstat. Detta inbegriper effekter till följd av sektorsöverskridande beroende av andra typer av infrastruktur.” Kommissionen har inom ramen för en föreslagen process satt upp ett antal krav på medlemsstaterna. I dagsläget är det oklart vad utkomsten av förhandlingarna blir. San-

95

Krisberedskapsmyndigheten

SOU 2007:31

nolikt kommer dock någon form av lagstiftning att antas vilken innebär att nya uppgifter behöver utföras på myndighetsnivå i rela- tion till skydd av samhällsviktig verksamhet.

Ovanstående föreslagna process har ingen direkt motsvarighet i Sverige. Även om KBM har inom ramen för ett särskilt regerings- uppdrag arbetat med att definiera vilka verksamheter som är sam- hällsviktiga ur ett krisberedskapsperspektiv. Myndigheten har också tagit fram en generell definition på samhällsviktig verksam- hetTPF9FPT. I februari 2007 presenterade KBM också en lista över verksamheter som bedöms som samhällsviktiga.

I propositionen Samverkan vid kris – för ett säkrare samhället

(prop. 2005/06:133) anges att samhällsviktiga verksamheter bör kunna upprätthålla en grundläggande funktionalitet vid extraordi- nära händelser och att krav på förmåga för samhällsviktig verksam- het bör formuleras för att tydligare styra arbetet med att identifiera lämpliga åtgärder. Detta ligger i huvudsak linje med de förslag som presenterats inom EPCIP.

KBM är den sektorsövergripande aktören på myndighetsnivå i Sverige inom detta område. Myndigheten delar idag på kontakt- punktsskapet för CIP med Regeringskansliet (Försvarsdeparte- mentet).

Det svenska sårbarhetsreducerande arbetet tar till skillnad från kommissionens förslag sin utgångspunkt i ett starkt underifrån- perspektiv där varje sektorsmyndighet själv avgör, inom de budge- tära och legala ramar som riksdag och regering anger, vad som är skyddsvärt inom sin sektor och hur skyddet ska utformas. Det viktigaste redskapet på sektorsövergripande nivå är den uppföljning som sker av samhällssektorernas förmåga. Denna uppföljning base- ras på rapportering från sektorsmyndigheterna.

Sammantaget kan sägas att EU-kommissionens förslag bygger på reglering och tillsyn på sektorsövergripande nivå såväl som i sekto- rerna medan det svenska systemet bygger på samverkan, visst eko- nomiskt stöd och uppföljning på sektorsövergripande nivå. Re- glering och tillsyn sker inom respektive sektor. Därmed skulle ett genomförande av hela eller delar av kommissionens förslag inne- bära att nya uppgifter tillkommer i samhällets säkerhetsarbete på

9TP PT Samhällsviktig verksamhet enligt KBM:s definition uppfyller det ena eller båda av följande villkor: 1.) Ett bortfall av eller en svår störning i verksamheten kan ensamt eller tillsammans med motsvarande händelser i andra verksamheter på kort tid leda till att en allvarlig kris inträffar i samhället, och 2.) Verksamheten är nödvändig eller mycket väsentlig för att en redan inträffad kris i samhället ska kunna hanteras så att skadeverkningarna blir så små som möjligt.

96

SOU 2007:31

Krisberedskapsmyndigheten

den sektorsövergripande nivån. Det förstärks av att EPCIP, liksom de flesta EU-samarbeten, bygger på att det finns en kontaktpunkt gentemot EU-nivån som koordinerar det nationella arbetet

Resurser och kostnader

Under 2006 arbetade totalt 20,6 årsarbetskrafter (åak) med infor- mationssäkerhet (10,3 åak), signalskydd (8,9 åak) och kommunal- tekniskförsörjning (1,4 åak). Kostnaderna för verksamheten, exklusive löner, uppgick till ca 31,9 mnkr och finansierades under 2006 med anslag 7:5 Krisberedskap. Fr.o.m. 2007 redovisas dock KBM:s samordningsuppgifter inom informationssäkerhetsområdet med anslag 7:7 Krisberedskapsmyndigheten.

Fr.o.m. 2007 tar KBM över uppgifter kopplat till landstingen från Socialstyrelsen. Dessa uppgifter kommer att kräva motsva- rande ca 1 årsarbetskraft och beräknas kosta ca 9 mnkr årligen.

3.3.11Åtgärder inom samverkansområde Farliga ämnen

Allmänt om samverkansområde farliga ämnen

Målet är att riskerna för och konsekvenserna av en spridning av farliga ämnen ska begränsas.

Ett flertal myndigheterTPF10FPT har uppdraget att inom ramen för sitt verksamhetsområde kunna agera t.ex. vid en händelse där farliga ämnen kommit ut för att genomföra räddningsinsatser eller omhänderta skadade. Även inom ramen för den brottsbekämpande verksamheten finns behov av att kunna detektera vissa typer av ämnen.

I lagen om skydd mot olyckor anges att kommunerna i syfte att skydda och rädda befolkningen och civil egendom från verkningar av krig ska organisera sin räddningstjänst under höjd beredskap så att den utöver vad som anges i lagen om skydd mot olyckor omfattar bl.a. förmåga till indikering, sanering och andra åtgärder för skydd mot kärnvapen och kemiska stridsmedel.

10TP PT Bl.a. Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, Statens räddningsverk, Rikspolisstyrelsen, Kustbevakningen, Tullverket och Statens kärnkraftsinspektion

97

Krisberedskapsmyndigheten

SOU 2007:31

Myndighetens uppdrag

KBM ska i enlighet med sin instruktion verka för ökad samverkan och samordning mellan samverkansområden då det gäller bered- skapen mot nukleära, biologiska och kemiska stridsmedel. Syftet är att åstadkomma en balans och en samordning mellan de bered- skapsåtgärder som vidtas och skapa en väl avvägd förmåga att mot- stå ett brett spektrum av hot och risker vad avser farliga ämnen. Enligt förordningen om krisberedskap och höjdberedskap är KBM utpekad som en av flera myndigheter som har ett särskilt ansvar att vidta beredskapsåtgärder inom området farliga ämnen.

I samverkan med bl.a. Socialstyrelsen har KBM arbetat med att utveckla och stärka samhällets förmåga att motstå en pandemi. En särskild vägledning som ska underlätta offentlig sektors bered- skapsplanering inför en pandemi har tagits fram. KBM lämnar också stöd till länsstyrelserna i deras arbete med beredskapsplane- ring inför en pandemi.

Myndigheten genomför och finansierar också sektorsöver- gripande studier och forskning inom området farliga ämnen. KBM arbetar också internationellt i arbetet med farliga ämnen, t.ex. i NATO:s minimum standards projekt och inom EU.

Myndighetens uppdrag att svara för samordningen inom områ- det har hitintills inneburit att myndigheten bl.a. deltagit i ett stort antal arbetsgrupper i syfte att komplettera de sektorsvisa aspek- terna av olika frågor. Detta gäller både för krisberedskap men och också för frågor som rör civilt försvar. Exempel på frågor är nya autoinjektorer. Myndigheten håller även samman det arbete som sker inom ramen för samverkansområdet farliga ämnen

Under 2004 utarbetade KBM en NBC-strategi, där myndigheten presenterade en aktuell hotbild samt en målbild för området farliga ämnen och översiktliga resonemang om krav på förmåga. Myndig- heten arbetar vidare med att ta fram en ny strategi och är i detta uppdrag sammanhållande för att utveckla och fördjupa ett arbete kring hotbilden och då främst de antagonistiska hoten. Myndig- heten har även inrättat ett CBRN-rådTPF11FPT för krisberedskap och höjd beredskap med representanter från ett antal expertmyndigheter och organisationer inom området. Rådet arbetar med strategiska och

11TP PT I rådet ingår Försvarsmakten, Livsmedelverket, Länsstyrelsen i Uppsala län, Rikspolisstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, Statens jordbruksverk, Statens kärnkraftinspektion, Statens räddningsverk, Statens veterinärmedicinska anstalt, Strålskyddsinstitutet, Säkerhetspolisen, Totalförsvarets forskningsinstitut, Tullverket samt Sveriges Kommuner och Landsting.

98

SOU 2007:31

Krisberedskapsmyndigheten

aktuella myndighetsövergripande frågor relaterade till utvecklingen i Sverige och utomlands. Genom rådet har KBM och de deltagande myndigheterna och organisationerna tillgång till ett kvalificerat nätverk. CBRN-rådet sammanträder vanligen fyra gånger per år. En viktig del av samverkansområdets arbete sker i de tre så kallade plattformarna. Det är en form av arbetsgrupper som är indelade ämnesvis med en plattform vardera för C-, B- respektive R/N-frå- gor. Plattformarna sammanställer och drar slutsatser av de egna risk- och sårbarhetsanalyserna och tar fram förslag på gemensamma projekt. I projekten deltar ofta flera myndigheter med kunskap och resurser för att komma fram till gemensamma lösningar. Verksam- heten finansieras med medel från anslaget 7:5 Krisberedskap och består bl.a. av metodutveckling, forskning, nätverk, system för omvärldsbevakning, utveckling av laboratorieberedskapen, materi- elanskaffning, förstärkningar i tekniska system, utbildning och övning.

KBM deltar i det internationella samarbetet vad avser farliga ämnen, bl.a. i arbetsgruppen Working Group 161 Protection and Security of the Citizen (PSC) inom ramen för CEN (Committé Europèene de Normalisation).

KBM arbetar med kunskapsuppbyggnad inom området och har dels genomfört ett antal utredningar och utvärderingar och över- syner inom området, dels finansierat forskning. Resultaten av forskningen presenteras bl.a. genom särskilda seminarier.

Resurser och kostnader

Under 2006 arbetade totalt 1,2 årsarbetskrafter med frågor rela- terade till farliga ämnen. Kostnaderna för verksamheten, exklusive löner, uppgick till ca 2,3 mnkr och finansierades under 2006 med anslag 7:5 Krisberedskap. Fr.o.m. 2007 finansieras denna verksam- het från anslag 7:7 Krisberedskapsmyndigheten.

99

4 Statens räddningsverk

4.1Allmän beskrivning av myndigheten

4.1.1Organisation och ekonomi

Statens räddningsverk (SRV) bildades 1986, då Statens brand- nämnd och Civilförsvarsstyrelsen slogs ihop, 2001 tillfördes även verksamheten från dåvarande Sprängämnesinspektionen. Huvud- kontoret är lokaliserat till Karlstad men myndigheten bedriver även verksamhet i Kristinehamn, dit internationella avdelningen är loka- liserad, samt i Revinge, Skövde, Rosersberg och Sandö dit myndig- hetens skolor är lokaliserade. Vidare är SRV:s enhet nationellt cent- rum för lärande från olyckor lokaliserat till Karlskoga. Totalt hade SRV vid utgången av 2006 752 årsarbetskrafter, varav 294 i Karl- stad, 358 vid de fyra skolorna, 20 i Karlskoga och ca 80 vid inter- nationella avdelningen i Kristinehamn.

SRV:s förvaltningsanslag, 7:4 Samhällets skydd mot olyckor, upp- går under 2007 till drygt 669 mnkr. SRV administrerar även ansla- get 7:2 Åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor som uppgår till drygt 39 mnkr och anslaget 7:3 Ersättning för räddningstjänst som uppgår till drygt 21 mnkr. SRV har vidare dispositionsrätt på anslaget 8.1 Biståndsverksamhet, anslagspost 4 som uppgår till 150 mnkr.

Fyra delegationer finns knutna till SRV. Dessa delegationer har till uppgift att bistå med upplysningar och synpunkter i planering och beredning av viktiga ärenden. De delegationer som finns knutna till SRV är delegationen för samordning av räddningstjänst, delegationen för beredskap mot kärnenergiolyckor, delegationen för samordning av förebyggande verksamhet och delegationen för hantering av farliga ämnen. Därutöver har SRV tre råd kopplade till specifik verksamhet. Dessa är Rådet för lärande från olyckor, Rådet för barnsäkerhet samt Rådet för transport av farligt gods

101

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

4.1.2Uppdrag

SRV ansvarar för uppgifter inom ramen för verksamhetsområdena det civila försvaret, skydd mot olyckor, svåra påfrestningar och internationellt utvecklingsarbete. I enlighet med myndighetens instruktionTPF1FPT är SRV central förvaltningsmyndighet i den mån det inte ankommer på någon annan myndighet för frågor rörande räddningstjänst, olycks- och skadeförebyggande åtgärder, sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning samt för frågor om transporter på land av farligt gods på land, brandfarliga och explosiva varor samt frågor om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Dessa områden regleras i lagen (2003:778) och förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor, lagen (2006:263) och förord- ningen (2006:311) om transport av farligt gods och lagen (1999:381) och förordningen (1999:382) om åtgärder för att före- bygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Seve- solagstiftningen) samt lagen (1988:868) och förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor.

SRV bedriver arbete med olycks- och skadeförebyggande åtgär- der med målet att skydda människors liv, säkerhet och hälsa mot olyckor samt att förhindra eller begränsa skador på egendom och miljö. Inom ramen för detta uppdrag ansvarar verket även för sam- ordning av samhällets verksamhet för olycks- och skadeföre- byggande åtgärder enligt lagen om skydd mot olyckor och för att verka för att samhällets räddningstjänstorgan utvecklas, arbetar och samverkar effektivt. Detta sker framförallt genom forskning, utveckling och stödinsatser med tyngdpunkt på den kommunala räddningstjänstens verksamhet. SRV ansvarar även för att ta fram en samlad bedömning av olycksutvecklingen och säkerhetsarbetet i Sverige samt för samordningen av arbetet för barn och ungas säkerhet

En annan uppgift för SRV är att svara för tillsynen i olika delar i enlighet med lagen om skydd mot olyckor, lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, lagen om brandfarliga och explosiva varor samt lagen om transport av farligt gods. Verket samordnar övriga tillsynsmyndigheters verk- samhet i fråga om landtransporter av farligt gods.

Därutöver svarar SRV för samordningen av beredskapsplanlägg- ningen mot kärnenergiolyckor och andra allvarliga olyckor samt

1TP PT Förordningen (2005:890) med instruktion för Statens räddningsverk.

102

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

för att på regeringens särskilda uppdrag, kunna bistå regeringen vid kärnenergiolyckor eller andra allvarliga olyckor med att inhämta expertbedömningar och annat underlag från myndigheter eller andra organ. SRV har till uppgift att samordna planläggningen på regional nivå för sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning. SRV ska även verka för att begränsa konsekvenserna av oljeutsläpp till sjöss när utsläppen når strand- nära område och land samt för att miljöaspekter beaktas i sam- hällets arbete för skydd mot olyckor.

Sedan lagen (1994:1720) om civilt försvar upphörde att gälla den 1 september 2006, har vissa uppgifter som SRV tidigare haft särskilt för höjd beredskap och krigsförhållanden bortfallit. Från och med nyssnämnda datum gäller däremot en ny lag (2006:545) och för- ordning (2006:538) om skyddsrumTPF2FPT. Enligt denna lagstiftning har SRV övertagit uppgifter som länsstyrelser och kommuner tidigare haft på skyddsrumsområdet.

SRV tillhandahåller utbildning som tillgodoser behov av kom- petens hos kommuner och statliga myndigheter för att kunna utföra uppgifter som anges i lagen om skydd mot olyckor. I detta ryms de studiemedelsberättigande utbildningar som regleras i för- ordningen (2003:477) om utbildning i skydd mot olyckor, vidare- utbildningar i räddningstjänst, tillsyn och förebyggande åtgärder samt systematiskt säkerhetsarbete, vilka riktar sig till personal som är anställd i kommunen.

Utöver det nationella ansvaret medverkar SRV i räddnings- och biståndsinsatser utomlands. I samråd med berörda myndigheter och organisationer ansvarar SRV, i en situation då många männi- skor med hemvist i Sverige drabbas av en allvarlig olycka eller kata- strof i utlandet, för att stödja utlandsmyndigheter och nödställda. SRV ska också samarbeta med och utnyttja resurser vid Försvars- makten när det gäller forskning, metod- och teknikutveckling avse- ende minröjning. En förmåga att stödja biståndsinsatser avseende humanitär minröjning ska också upprätthållas.

SRV är därutöver svensk kontaktpunkt gentemot den så kallade gemenskapsmekanismen (2001/792/EG) inom EU vars syfte bl.a. är att kunna förmedla hjälp i händelse av olyckor eller andra hän- delser inom unionen och tredje land. Verket är behörig svensk myndighet att begära bistånd från och lämna bistånd till de länder som deltar i samarbetet inom ramen för rådets beslut. SRV med-

2TP PT Prop. 2005/06:133

103

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

verkar också i Sveriges internationella säkerhets- och förtroende- skapande verksamhet inom ramen för samarbetet för Partnerskap för fred (NATO/PFF).

4.2Olycksförebyggande verksamhet

Allmänt om den olycksförebyggande verksamheten

Målet för verksamheten är att bidra till att minska antalet olyckor samt till att minimera konsekvenserna av dessa för människors liv och hälsa samt för egendom och miljö. Verksamheten ska leda till att det sker färre olyckor i Sverige, att färre skadas eller dödas, mindre förstörs samt till att miljön utsätts för mindre påfrestningar till följd av de olyckor som trots allt inträffar.

Den olycksförebyggande verksamheten omfattar både verksam- het inriktad mot att begränsa antalet olyckor och verksamhet inriktad mot att minska konsekvenserna av de olyckor som inträf- far. En rad aktörer, på statlig så väl som kommunal nivå, är involve- rade i arbetet med att minska antalet olyckor både inom och utan- för verksamhetsområdet skydd mot olyckor. Viktiga aktörer i arbetet med att minska antalet olyckor i stort i samhället finns också bland frivilligorganisationer och i det arbete som genomförs av kommunerna inom en rad olika områden.

Olycksförebyggande verksamhet regleras i ett flertal lagrum. Utgångspunkten för den verksamhet som bedrivs inom området skydd mot olyckor är dock regleringen i lagen om skydd mot olyckor, lagen om transport av farligt gods, lagen om brandfarliga och explosiva varor och den så kallade SevesolagenTPF3FPT samt till- hörande förordningar.

Utöver ovanstående återfinns, som indikeras ovan, lagstiftning på andra områden som syftar till att förebygga olyckor eller be- gränsa konsekvenserna för liv och hälsa. En omfattande lagstiftning finns likaledes inom transportområdet, miljöområdet, inom social- styrelsens verksamhetsområde och genom polislagens (1984:387) möjligheter att ingripa för att upprätthålla ordning och säkerhet.

3TP PT Lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

104

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

Uppgifter

SRV har uppgiftenTPF4FPT att samordna samhällets verksamhet för olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt lagen om skydd mot olyckor. Det olycksförebyggande arbetet som SRV bedriver kan beskrivas utifrån fem områden:

Säkerhet i boende- och fritidsmiljön

Säkerhet på arbetsplatser

Säkerhet i trafikmiljön

Säkerhet i naturen samt

Samordning av säkerhetsarbete

Säkerhet i boende – och fritidsmiljön

Vad avser säkerhet i boende och fritidsmiljön syftar verksamheten till att öka både enskilda individers och verksamhetsutövares för- måga att förebygga olyckor och agera på ett sådant sätt att ska- dorna minimeras om en brand eller annan olycka inträffar.

En central del av SRV:s verksamhet är normgivning, vägledning och information avseende förebyggande brandskydd i såväl boen- demiljöer som andra byggnader och anläggningar. Inom boende- och fritidsmiljön prioriteras särskilt äldre och barn. SRV utarbetar även föreskrifter, allmänna råd och broschyrer inom området. Det förebyggande brandskyddet baserar sig bl.a. på skriftlig redogörelse av brandskyddet samt verksamheternas systematiska brandskydds- arbete. SRV genomför brandutredningsverksamhet i samverkan med ett 40-tal kommunala räddningstjänster där bränder av särskilt intresse utreds i detalj. Verksamheten innebär att erfarenheter kan sammanställas, analyseras och spridas till andra myndigheter, kommuner, tillverkare med flera. Andra delar är vägledning rörande t.ex. sotning och brandskyddskontroll.

SRV:s ansvar innefattar också användning av fyrverkerier, brandfarliga varor och gas samt för föreskrifter råd och normgiv- ning inom området. Vidare bedriver SRV försöksutbildning i sys- tematiskt säkerhetsarbete för vårdpersonal och har i samverkan med Socialstyrelsen tagit fram en nationell utvecklingsplan för vård och omsorg riktad mot förebyggande hälsa och säkerhet för äldre. Därutöver finns ett särskilt uppdrag att stärka säkerheten i sam- band med stora evenemang som t.ex. musikfestivaler och liknande,

4TP PT Förordning (2005:890) med instruktion för Statens räddningsverk.

105

Statens räddningsverk SOU 2007:31

arbetet sker genom utarbetandet av vägledande material och utbildning.

Säkerhet på arbetsplatser

SRV:s arbete med säkerhet på arbetsplatser riktar sig framförallt till verksamhetsutövare och avser den yttre säkerheten. I lagen om skydd mot olyckor regleras förutom skyldigheter för ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader och andra anläggningar även skyldigheter för verksamhetsutövare. Särskilda krav ställs vid farlig verksamhet. SRV:s arbete inom detta område består främst av väg- ledning riktad mot länsstyrelser och kommuner.

Frågor rörande brandfarliga och explosiva varor regleras i en sär- skild lagstiftning som bl.a. ställer krav på tillstånd för hantering, godkännande av produkter och kompetens hos dem som hanterar varorna. SRV är ansvarigt för prövning av tillståndsfrågor och god- kännande av explosiver. Kommunerna har ansvar för tillstånd för hantering av brandfarliga varor.

SRV svarar även för föreskrifter inom Seveso-området och är bl.a. part i miljödomstolen vid tillståndsprövningen avseende vissa verksamheter med hantering av kemikalier samt deltar i det inter- nationella arbetet bl.a. inom EU.

Säkerhet i trafikmiljön

Vad avser SRV:s arbete med säkerhet i trafikmiljön rör detta dels transport av farligt gods, dels säkerhet i infrastrukturen. Arbetet med infrastrukturen agerar SRV företrädare för säkerhet ur ett all- mänt intresse och avger yttranden i ärenden som remitteras enligt miljöbalken. Majoriteten av dessa ärenden avser byggande av väg eller järnväg och kan avse delar i byggnationerna som t.ex. tunnlar.

SRV är också central förvaltningsmyndighet för frågor rörande transport av farligt gods på land, dvs. väg och järnväg och svarar för normgivande arbete, samordning/samverkan, information samt utbildning och examination. Föreskriftsarbetet inom området styrs dels av aktuella konventioner, dels av gemenskapslagstiftning. Merparten av föreskrifterna behandlar krav på förpackningar, klas- sificering av kemikalier och utrustning för begränsning av skador. SRV har också samordningsansvar för säkerhetsföreskrifterna för

106

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

land-, sjö- och lufttransporter av farligt gods. Därutöver svarar SRV för att ta fram olycks- och tillbudsstatistik, tillsynsstatistik samt statistik över flöden av farligt gods för alla transportslag.

En del i arbetet inom området är också att kontrollera och god- känna utbildningsorganisationer som utbildar förare för transport av farligt gods (ADR-förare). SRV utarbetar prov och utfärdar intyg för förare för transport av farligt gods och säkerhetsråd- givare. Omkring 15 000 personer godkänns som ADR-förare varje år.

Säkerhet i naturen

För sitt arbete med säkerhet i naturen svarar SRV för kartläggning av översvämningsrisker utmed de större svenska vattendragen och av risk för skred i bebyggda områden. Verket samlar in rapporter beträffande flöden från länen och tar fram underlag för uppföljning av översvämningsrisker. Vidare svarar SRV för rådgivning rörande brandförebyggande åtgärder vid skogs och vegetationsbränder samt för att tillhandahålla brandriskprognoser. Verket fördelar årligen medel till kommunerna för förebyggande åtgärder mot naturolycka i befintlig bebyggelse.

Samordning av samhällets säkerhetsarbete

Den samordning av samhällets olycks- och skadeförebyggande verksamhet som SRV bedriver syftar till att öka säkerheten och tryggheten för befolkningen genom ett systematiskt och tvärsekto- riellt arbete på internationell, nationell, regional och lokal nivå. SRV stödjer också kommunerna i deras arbete med kommunala handlingsprogrammen för skydd mot olyckor. Även metodutveck- ling och utvecklingen av material för uppföljning och utvärdering av arbetet på central, regional och lokal nivå genomförs.

Tillsammans med ett tjugotal myndigheterTPF5FPT och organisationer driver SRV en webbportal kallad Skyddsnätet (www.skydds- natet.se), vars syfte är att på ett lättillgängligt sätt sprida kunskap om risker och hur de kan förebyggas samt vilka åtgärder som bör vidtas om en olycka inträffar. SRV svarar också för information

5TP PT Bl.a. Folkhälsoinstitutet, Vägverket, Socialstyrelsen, Naturvårdsverket, Kustbevakningen, Krisberedskapsmyndigheten, Konsumentverket, Elsäkerhetsverket, Boverket Barnombudsmannen samt Akut- och katastrofmedicinskt centrum.

107

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

genom skolmateriel om risker och säkerhet som riktar sig till elever i olika årskurser. Via olika ideella organisationer finansierar SRV utbildning av enskilda individer i syfte att öka förmågan att förhindra och agera vid olyckor.

Utifrån de 16 nationella miljömålen svarar SRV för att analysera sektorns miljöpåverkan och ta fram förslag på åtgärder. SRV ska stödja miljömålsansvariga myndigheter med statistik över sektorns miljöpåverkan.

I syfte att tillgodose behoven av fakta om risk- och olycks- utvecklingen samt säkerhetsarbetet i samhället hos säkerhetsaktö- rer på nationell, regional och lokal nivå driver myndigheten ett Nationellt centrum för lärande från olyckor.

Barnsäkerhet

SRV har dels ansvar för barnsäkerhet ur ett sektorsperspektiv, dels uppgiften att samordna barnsäkerhetsarbetet.

Inom ramen för sektorsansvaret har SRV ansvar för barnsäker- hetsarbetet inom det egna verksamhetsområdet. Ett antal pågående projekt finns inom området. Forskning kring barn och bränder har bedrivits sedan 1993, bl.a. kring barns lek med eld, barns syn på faror med eld eller vatten eller på att gå vilse. Resultaten från forskningen används bl.a. i olika informationssatsningar och i utbildningsmaterial. SRV lämnar stöd till ett flertal frivilliga orga- nisationer såsom Svenska Röda Korset, Sveriges Civilförsvars- förbund m.fl. för att dessa ska genomföra kurser riktade till barn.

Uppgiften att samordna barnsäkerhetsarbetet i Sverige har SRV sedan 2005. Överföringen av den samordnande uppgiften till verket innebar att samtliga sektorsmyndigheter har kvar sina respektive ansvarsområden. Uppdraget innebär att SRV ska samordna och vara pådrivande i frågor som rör säkerhet för barn och ungdom.

Nationellt centrum för lärande från olyckor

SRV har uppgiften att tillhandahålla ett nationellt centrum för lärande från olyckor för att kunna göra en samlad bedömning och tillhandahålla en bild över olycksutvecklingen samt säkerhets- arbetet i Sverige som tillgodoser behovet hos säkerhetsaktörer på nationell, regional och lokal nivå. Centrat ska utgöra ett kompe-

108

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

tenscentrum för tvärsektoriellt samarbete kring fakta och kun- skapsutveckling om olyckor och säkerhetsarbete. Arbetet innebär att samla in befintliga data, sammanställa statistik och fakta vilka tillgängliggörs genom system, publikationer, seminarier m.m. Detta i syfte att få en samlad bild och bedömning har hittills varit inriktat på att ge tvärsektoriella sammanställningar av olycksutvecklingen. Ett antal publikationer och atlaser som beskriver skadeutvecklingen har tagits fram, med särskilt fokus på faktorer såsom ålder, kön och geografisk fördelning. Verksamheten bedrivs i samverkan med flera centrala myndigheter och inom ramen för EU.

Resurser och kostnader

Den olycksförebyggande verksamheten kostade 2006 totalt ca 148 mnkr. Av detta avsåg ca 25 mnkr utbetalningar av bidrag till kom- munerna för åtgärder för förebyggande av ras och skred på anslag 7:2 Åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor. Vidare finansi- erades 103 mnkr från anslag 7:4 Samhällets skydd mot olyckor och knappt 20 mnkr för verksamhet vid NCO vilken finansieras via anslaget 7:4 Samhällets skydd mot olyckor. Totalt arbetar drygt 93 årsarbetskrafter inom verksamheten.

På SRV arbetar 2,5 årsarbetskrafter med samordningsfrågor kring barnsäkerhet. Kostnaderna för deras arbete beräknas uppgå till 1,5 mnkr. Den övriga barnsäkerhetsverksamheten som myndig- heten bedriver till följd av sitt sektorsansvar omfattar ca 2 års- arbetskrafter och kostar ca 1,25 mnkr.

4.3Tillsyn

Allmänt om tillsynsverksamheten

Räddningsverks tillsyn omfattar lagen och förordningen om skydd mot olyckor, alarmeringsavtalet mellan staten och SOS Alarm AB. Sevesolagstiftningen, lagen om transport av farligt gods samt lagen om brandfarliga och explosiva varor. SRV har även ansvar för marknadskontroll enligt produktsäkerhetslagen (1988:1604) i anslutning till lagen för brandfarliga och explosiva varor samt mil- jöbalken (1998:808).

SRV:s tillsynsverksamhet är organiserad i en särskild avdelning som är direkt underställd generaldirektören och utgör en av verkets

109

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

huvudprocesser. Den är i sin tur underindelad i fem delprocesser enligt de lagstiftningar SRV har ett tillsynsansvar för. Målet för den tillsynsverksamhet som bedrivs är att SRV ska följa upp, granska och utvärdera verksamheten inom ansvarsområdet så att den bidrar till att olyckor förebyggs och att hanteringen av de olyckor som inträffar sker på ett sådant sätt att skadorna minimeras. Inom ansvarsområdet framträder mycket varierande förutsättningar för tillsynen. Vissa tillsynsuppgifter har SRV själva ansvaret för, i andra fall är uppgiften att ge tillsynsvägledning. I några fall utövas tillsyn endast mot andra myndigheter. Till största del bedrivs tillsyns- vägledning riktat mot länsstyrelser och kommuner. Operativ tillsyn bedrivs av SRV över åtta specifika verksamheter:

länsstyrelsernas planläggning av räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen och efterföljande saneringTPF6FPT

länsstyrelsernas planläggning för uppgiften att vid omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst överta ansvaret för räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatsernaTPF7FPT

tillsyn över samordning av den statliga räddningstjänstens olika grenarTPF8FPT

säkerhetsrådgivare och transportskydd för landtransporter av farligt godsTPF9FPT

hantering av explosiv vara samt tillverkning av brandfarlig vara för vissa verksamheterTPF10FPT

marknadskontroll av varor enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor och produktsäkerhetslagen

märkning och klassificering av kemiska produkters brand- farliga, oxiderande och explosiva egenskaperTPF11FPT

åtaganden som SOS Alarm AB har enligt alarmeringsavtaletTPF12FPT

Tillsynsverksamhet avseende lagen om skydd mot olyckor

Den operativa tillsynen enligt lagen om skydd mot olyckor regleras i förordningen om skydd mot olyckor och omfattar länsstyrel- sernas planläggning av räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva

6TP PT Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor

7TP PT Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor

8TP PT Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor

9TP PT Lagen (2006:263) om transport om farligt gods

10TP PT Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor 11TP PT Förordning (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. 12TP PT Regeringsbeslut dat 94-06-30 (K94/1746/1).

110

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

ämnen samt saneringen efter sådana utsläpp. SRV har också upp- giften att utöva tillsynen över frågor som rör samordningen av den statliga räddningstjänstens olika grenar. Särskilda ärenden och inträffade händelser kan också indikera behov av tillsynsinsatser inom området.

SRV ger länsstyrelserna råd och stöd genom den tillsynsvägled- ning som lämnas för att länsstyrelserna i sin tur ska kunna följa upp den verksamhet som kommunerna bedriver. Inom ramen för detta arbete sker uppföljningar och sammanställningar över kommuner- nas arbete i samverkan med länsstyrelserna och i vissa fall direkt på underlag från kommunerna. Annat underlag för inriktning av till- synen är insatsstatistik och erfarenheter från länsstyrelsernas tillsyn över kommunerna.

Enligt överenskommelsen som staten har träffat med Sveriges Kommuner och Landsting om kommunernas uppgifter i krishan- teringssystemet ska den uppföljning som staten genomför inom ramen för systemet samordnas med statens tillsyn över kommu- nerna enligt lagen om skydd mot olyckor. Arbetet sker i samverkan mellan SRV och KBM.

Vissa krav som uppställs i Sevesodirektivet har i Sverige genom- förts i form av bestämmelser i lagstiftningen om skydd mot olyckor, i stället för i Sevesolagen. Det gäller skyldigheterna för verksamhetsutövare och berörda myndigheter att informera och rapportera om inträffade olyckor och tillbud vid anläggningar som omfattas av direktivet. Det gäller också skyldigheten för kommu- nerna att upprätta planer för räddningsinsatser vid verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport enligt Sevesolagen. Enligt lagen om skydd mot olyckor ska också alla företag som bedriver en verksamhet där en olycka kan medföra allvarliga skador på människor eller miljön hålla eller bekosta en beredskap med per- sonal eller egendom för att hindra eller begränsa sådana skador. Anläggningar som omfattas av Sevesolagen anses också omfattas av dessa skyldigheter. SRV utövar således på den centrala nivån ett samlat tillsynsansvar med avseende på åtgärder som behöver vidtas för att förebygga eller begränsa följderna av allvarliga kemikalie- olyckor i enlighet med Sevesodirektivet.

111

Statens räddningsverk SOU 2007:31

Tillsynsverksamhet avseende lagen om transport av farligt gods (LFG)

SRV:s operativa tillsyn enligt lagen om transport av farligt gods omfattar säkerhetsrådgivare för samtliga transportslag, transpor- tabla tryckbärande anordningar och transportskydd vid landtrans- porter. Antalet verksamhetsutövare som omfattas av bestämmel- serna om säkerhetsrådgivare, uppgår för närvarande till ca 4 500. Tillsynen genomförs genom bevakning av att verksamhetsutövare utser säkerhetsrådgivare, tillsynsbesök och granskning av årliga rapporter. SRV har även uppgiften att samordna tillsynsmyndig- heternas verksamhet i fråga om transporter av farligt gods.

Tillsynsverksamhet enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor samt märkning och klassificering enligt miljöbalken

Den operativa tillsynen enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor omfattar tillsyn av hantering av explosiva ämnen samt viss verksamhet som hantering av brandfarliga varor enligt särskilt beslut som fattats av dåvarande sprängämnesinspektionen. Mark- nadskontroll enligt produktsäkerhetslagen ingår i den operativa tillsynen och omfattar gasapparater och explosiva varor för civilt bruk. Tillsyn av klassificering och märkning av kemiska produkters brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper enligt miljö- balken är en uppgift som tillkommit från halvårsskiftet 2006. Stati- stik, olycks- och tillbudsrapportering utgör delar av underlag för att bedöma tillsynsbehovet.

Operativ tillsyn enligt miljöbalken omfattar tillverkares och pri- märleverantörers märkning och klassificering av produkter. Opera- tiv tillsyn utövas också över försvarets hantering av brandfarliga och explosiva varor.

Tillsynsvägledning innefattar bl.a. uppföljning av kommuners och polismyndigheters tillsyn enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor samt kommunernas tillsyn över klassificering och märkning av produkters brandfarliga och explosiva egenskaper enligt miljöbalken. I vägledningen ingår också stöd i tillsynsfrågor, information och kompetensutvecklingsinsatser.

112

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

Tillsynsverksamhet enligt Sevesolagen

Regleringen inom området syftar till att förebygga allvarliga olyckshändelser inom kemikaliehanterande industri och att begränsa skadorna om sådana olyckor skulle inträffa.

SRV svarar för tillsynsvägledning enligt Sevesolagen och denna utförs genom ett flertal aktiviteter såsom tillsynsbesök, uppfölj- ning, temadagar och tillsynskonferenser. Bland länsstyrelsernas uppgifter återfinns uppdatering av uppgifterna i en databas över Sevesoanläggningar, som används för tillsynsvägledning och för rapporteringar till EU-kommissionen. En annan del av SRV:s upp- gifter utgörs av samordning med andra myndigheter som berörs av arbetet med Sevesobestämmelserna i Sverige på såväl central, regio- nal som lokal nivå. Syftet med Sevesolagstiftningen är att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och att begränsa följderna av sådana olyckor för människors hälsa och miljön. Seveso-direktivet och industriolyckskonventionen har implementerats i svensk lagstift- ning genom Sevesolagen, men som ovan nämnts har ändringarna även införts i lagen om skydd mot olyckor, miljöbalken och före- skrifter till arbetsmiljölagen.

Resurser och kostnader

Med områdena ovan arbetar 12 årsarbetskrafter och kostnaden uppgår till18 mnkr. Av dessa avser 4,5 mnkr finansiering av Statens haverikommissions verksamhet vilka finansieras med 1,5 mnkr från anslag 7:3 Ersättning för räddningstjänst m.m. och 3 mnkr från anslag 7:4 Samhällets skydd mot olyckor. Vidare betalas ca 4 mnkr från anslag 7:4 Samhällets skydd mot olyckor, ut till länsstyrelserna för deras tillsyn enligt Sevesolagen.

4.4Stöd till räddningsinsatser nationellt

Allmänt om räddningsinsatser

Samhällets räddningstjänst regleras i lagen och förordningen om skydd mot olyckor. SRV är central förvaltningsmyndighet för räddningstjänst, men ansvarar inte för operativa räddningsinsatser. Dessa utförs i stället i huvudsak av kommunerna, men också av ett antal statliga myndigheter, exempelvis länsstyrelserna har uppgifter

113

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

inom området och ansvarar särskilt för räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen.

Sverige har ingått ett antal internationella överenskommelser av betydelse för räddningstjänstområdet, bl.a. det s.k. NORDRED- avtalet som reglerar gränsöverskridande samarbete om räddningsin- satser mellan de nordiska länderna. Inom EU finns också ett omfattande samarbete på området.

Det övergripande målet för SRV:s verksamhet när det gäller räddningstjänst är att bidra till att konsekvenser av olyckor mini- meras genom att samhället har förmåga att bedriva effektiva rädd- ningsinsatser.

Uppgifter

SRV har uppgiftenTPF13FPT att samordna samhällets verksamhet för olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt lagen om skydd mot olyckor och inom räddningstjänsten. Dessutom ska SRV verka för att organisation, ledning, ledningsmetoder samt materiel utvecklas så att samhällets räddningstjänstorgan arbetar och samverkar effektivt.

I lagen om skydd mot olyckor anges att räddningstjänsten ska planeras och organiseras så att räddningsinsatser kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt. I SRV:s regleringsbrev anges målet för verksamhetsgrenen räddningsinsat- ser till ”att bidra till att konsekvenserna av olyckor minimeras genom att samhället har förmåga att bedriva effektiva räddnings- insatser.” SRV har också uppgiften att utveckla, anskaffa och underhålla förstärkningsresurser för räddningstjänst och sanering både för höjd beredskap och för fredstida mer omfattande olyckor. Se vidare nedan avsnitt 4.4.3.

SRV har ett sektorsansvar för räddningstjänstens miljöpåverkan. Målet inom området är att minska olyckornas negativa miljöpå- verkan exempelvis vid brand, utflöde av kemikalier, naturolyckor, oljeutsläpp samt kärnenergiolyckor. Såväl själva olyckan som den efterföljande räddningsinsatsen kan ha negativa effekter för miljön.

13TP PT Förordning (2005:890) med instruktion för Statens räddningsverk

114

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

Verksamhet

Stöd till räddningsinsatser avser verksamhet över hela hotskalan från den lilla vardagshändelsen till den stora olyckan, extraordinära händelsen och under höjd beredskap. Det innebär att verksamheten finansiellt och verksamhetsmässigt är uppdelad på anslag 7:4 Sam- hällets skydd mot olyckor och anslag 7:5 Krisberedskap samt att verk- samheten hänförs till verksamhetsområdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Delar av verksamheten hanteras därför inom planeringssystemet för krisberedskap och ingår i pla- neringen som samordnas genom samverkansområdet beredskap mot farliga ämnen samt samverkansområdet skydd, undsättning och vård.

En uppgift för SRV är stödja berörda aktörer respektive verka för utveckling av räddningsinsatserna. Den verksamhet som SRV bedriver inom området kan delas in i fyra delar:

utveckling av förmåga för räddningsinsatser

beredskap mot händelser och olyckor med farliga ämnen

informationsbank och beslutsstöd för skydd mot olyckor och krishantering (RIB)

tekniskt ledningsstöd

SRV stödjer framförallt den kommunala räddningstjänsten genom forskning och utveckling av metoder, teknik och taktik vid insats samt ledning och organisation. Förmedlingen av ny kunskap sker i stor utsträckning genom utbildning, rapporter och kurser. För att förbättra insatsförmågan vid de s.k. vardagsolyckor genomför SRV olika utvecklingsprogram. SRV deltar också i utvecklingsarbetet rörande räddningstjänstens roll och förmåga vid extraordinära hän- delser och händelser som inte är att betrakta som räddningstjänst. I samverkan med KBM stödjer SRV kommunerna och den kommu- nala räddningstjänsten med rådgivning och tekniskt stöd vid infö- randet av RAKEL-systemet.

På nationell nivå sker samverkan med andra myndigheter bl.a. genom delegation för samordning av räddningstjänst. SRV sam- ordnar också verksamheten utifrån det avtal som tecknats avseende RITS (räddningsinsatser till sjöss). Genom avtalet har SRV, Kust- bevakningen, Sjöfartsverket och sex kommuner kommit överens om hur man ska bistå med hjälp vid brand och kemikaliebekämp- ning ombord på fartyg. Internationellt bedrivs även en omfattande samverkan inom ramen för olika avtal.

115

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

Vidare lämnar SRV stöd till kommunerna genom att ta fram olika underlag och verktyg för planering av räddningsinsatser samt i struktur och organisationsfrågor. Arbetet är framförallt inriktat på att utveckla insatsförmågan.

I syfte att förbättra den operativa förmågan på lokal nivå i sam- band med stora och omfattande insatser lämnas stöd till kommunal räddningstjänst, i form av räddningscentraler, mobila lednings- platser, teknisk infrastruktur samt beslut- och ledningsstöd.

Därutöver beslutar SRV i ärenden om ersättning till kommun för kostnader för räddningstjänst som överstiger självriskbeloppet och för sanering vid utflöden av olja eller andra skadliga ämnen. Medel för dessa ersättningar finansieras av anslaget 7:3 Ersättning för räddningstjänst m.m.

Slutligen svarar SRV för förvaltning av skyddsrumssystemet framförallt genom besiktning och kontroll av funktionaliteten i de befintliga skyddsrummen. Bestämmelser om skyddsrum återfinns i huvudsak i lagen (2006:545) om skyddsrum. Skyddsrumsbeståndet består av ca 67 000 normalskyddsrum och 100 större skyddsrum (fler än 600 platser).

Resurser och kostnader

Verksamhetens kostnader uppgick under 2006 till 330 mnkr. Av dessa finansierades ca 100 mnkr över anslag 7:4 Samhällets skydd mot olyckor och ca 213 mnkr med medel från anslag 7:5 Krisbered- skap. Av medlen för krisberedskap avsåg 180 mnkr verksamhets- området svåra påfrestningar och 33 mnkr civilt försvar. Därutöver utbetalades ersättningar till kommunerna för räddningstjänstinsat- ser och sanering med 17 mnkr från anslag 7:3 Ersättning för rädd- ningstjänst m.m. Antal personer som arbetar i verksamheten är ca 69 årsarbetskrafter.

4.4.1Beredskap mot händelser och olyckor med farliga ämnen

Uppdrag

Målet för verksamheten är att samhällets förmåga att hantera plötsligt uppkomna hot och händelser med farliga ämnen ska utvecklas. SRV ska särskilt samverka och stödja kommunal och

116

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

statlig räddningstjänst avseende åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckor med farliga ämnen för män- niskor, egendom och miljö. Farliga ämnen är en företeelse som ger särskilda risker för och vid olyckor genom att de påverkar såväl olyckans omfattning och konsekvenser som förutsättningarna för räddningsinsatsens genomförande. SRV är genom Inspektionen för Strategiska Produkter även svensk kontaktpunkt för den gemen- samma FN-organisationen Organization for the prohibition of chemical weapons (OPCW) med anledning av Sveriges åtagande inom ramen för FN:s konvention om förbud mot kemiska vapen. Verket är också kontaktpunkt för EU-gemenskapsmekanism (MIC).

SRV svarar, som ovan redovisats, bl.a. för att samordna bered- skapsplanläggningen mot kärnenergiolyckor och andra allvarliga olyckor.

Enligt sin instruktion ska SRV hålla två delegationer inom områ- det. Det är delegationen för hantering av farliga ämnen och delega- tionen för beredskap mot kärnenergiolyckorTPF14FPT. I dessa delegationer ingår representanter för olika myndigheter, näringslivet samt andra organisationer.

Allmänt om verksamheten för att utveckla beredskapen mot händelser och olyckor med farliga ämnen

Den verksamhet som bedrivs spänner över en mängd olika aktivi- teter; forskning, erfarenhetsåterföring från nationella och inter- nationella händelser, utvärdering, metod- och teknikutveckling och beslutstöd. I möjligaste mån genomförs denna verksamhet till- sammans med andra myndigheter och organisationer nationellt och i andra länder. Materielutveckling genomförs i mindre omfattning, men som stöd till de operativa organisationerna och i samverkan med andra myndigheter. Personal inom räddningstjänsten utbildas och övas inom området och ett flertal utbildningar bedrivs i sam- verkan och tillsammans med personal från polisen och sjukvården. Det bedrivs även samverkan och utvecklingsarbete med andra län- der och internationella organisationer

14TP PT I delegationen ingår Försvarets forskningsinstitut, Statens jordbruksverk, Kraftindustrin, Kärnkraftkommunerna, Länsstyrelserna i de fyra kärnkraftslänen, Rikspolisstyrelsen, Statens kärnkraftsinspektion, SMHI, Socialstyrelsen, Statens strålskyddsinstitut, Sveriges Radio.

117

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

Beredskapsplanläggning mot kärnenergiolyckor och N-händelser

SRV:s uppdrag är att samordna beredskapsplanläggningen mot kärnenergiolyckor. Det innebär att verket ska vara drivande i arbe- tet samt att säkerställa att länsstyrelsernas beredskap för kärn- energiolyckor samt för olyckor med radioaktiva ämnen är god. Till- sammans med centrala myndigheter och länsstyrelser arbetar ver- ket med en gemensam syn på bl.a. beredskapsfrågor och roller. SRV ska även utgöra ett stöd till regeringen vid en kärnteknisk olycka. Delegationen för beredskap mot kärnenergiolyckor stödjer verket i dess arbete. En annan uppgift är att samordna beredskaps- planläggningen för radiologiska och nukleära händelser. För närva- rande ansvarar SRV för att utarbeta en inriktning för arbetet inom området fram till 2015. SRV svarar vidare för genomförandet av årliga utbildningar och övningar för berörda länsstyrelser. Ett arbete pågår också med att utarbeta ett allmänt råd om sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning.

För händelser med radiologiska ämnen har SRV tagit fram en manual åt IAEA (International Atomic Energy Agency), vilken har distribuerats till 132 länder. Verket har medverkat i utarbetande av gemensamma riktlinjer för händelser där farliga ämnen är invol- verade. Arbetet har bedrivits som ett nordiskt samarbetsprojekt inom ramen för NATO. Båda dessa arbeten bygger på ”Först på plats” konceptet.

Beredskap mot olyckor med kemikalier och andra farliga ämnen

Målet är att samhällets beredskap och förmåga att hantera plötsligt uppkommande hot och händelser med farliga ämnen ska utvecklas så att konsekvenser av inträffade händelser minimeras. Inom området arbetar SRV med att förbättra taktik, metoder, teknik och beslutsstöd samt planering för olyckor och andra akuta händelser med farliga ämnen. Vidare bedrivs utbildning och övning. Expertstöd lämnas vid räddningsinsatser. Genom planerings- och beslutstödsystemet RIB finns en överblick över resurser för rädd- ningstjänst. Dessa är både materiella och personella resurser som finns hos olika myndigheter och företag nationellt och i vissa fall även internationellt. Arbetet sker i samverkan med andra myndig- heter och organisationer och med en inriktning som innebär att samverkan vid räddningsinsatser kan ske effektivt mellan olika

118

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

kommuner och för närvarande pågår implementering av en ny utvecklad myndighetsgemensam inriktning för indikering.

SRV arbetar med att utveckla en regional nationell indikerings- resurs tillsammans med andra operativa myndigheter. Tillsammans med Socialstyrelsen har SRV sett över ansvaret för personsanering samt utveckling av metoder och förslag på ny skadeplatsorganisa- tion. Implementering av resultatet pågår. Regionala samverkans- funktioner kommer att kunna initiera planering, övning samt ny taktik och teknik. Sedan några år tillbaka genomförs en gemensam utbildning för polis, räddningstjänst och sjukvård kallad ”Först på plats”. Hittills har ca 500 handledare utbildats gemensamt för de tre operativa organisationerna. Dessa handledare har lokalt utbildat ca 20 000 personer.

Samverkan och samordning nationellt sker genom SRV:s delega- tion för hantering av farliga ämnen. Metod, taktik och teknik- utveckling och utbildningar sker tillsammans med de andra opera- tiva myndigheter. Planeringen för åtgärder för räddningsinsatser vid händelser med farliga ämnen samordnas även inom samver- kansområdet farliga ämnen. En samverkan inom området sker med näringslivet bl.a. genom ett samverkansavtal med industrin för stöd vid kemikalieolyckor med experter och materiel. En utbildning riktad till experter avseende stabsarbete genomförs årligen av SRV på uppdrag av olika myndigheter.

SRV har genom ett samarbete med ett antal kommuner kem- koordinatorer som stöd för planering av räddningsinsats. I RIB- systemet finns även uppgifter och program som stöd för hantering av alla typer av farliga ämnen. De nationella resurserna utgör även resurser som kan nyttjas för att bistå andra länder vid händelse av angrepp med kemiska vapen eller hot om sådant angrepp enligt den FN-konvention som Sverige undertecknat.

Internationellt deltar SRV i det internationella samarbetet inom området inom ramen för EU, NATO, FN och i Norden.

Inom oljeskyddsområdet arbetar SRV med dels kunskaps- höjande åtgärder, dels beredskapsåtgärder för att begränsa konse- kvenserna av olje- och kemikalieutsläpp till sjöss när utsläppen når strandnära. Räddningstjänst insatser och sanering efter ett utsläpp ska ske kostnadseffektivt och med hänsyn till miljön. SRV svarar också för samordningen av den svenska oljeskyddsberedskapen och förmågan ska successivt höjas fram till 2010.

119

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

Resurser och kostnader

Kostnaden för beredskapsplanläggningen mot kärnenergiolyckor och N-händelser uppgår till ca 19 mnkr årligen, vilket finansieras med medel från anslaget 7:4 Samhällets skydd mot olyckor. Av dessa 19 mnkr förmedlas mellan 7 8 mnkr årligen till länsstyrelsernas arbete inom området. Vid SRV arbetar ca 5,5 årsarbetskrafter med denna fråga.

Verksamheten för området räddningsinsatser vid olyckor med kemikalier och andra farliga ämnen, exklusive oljeskyddsbered- skapen, finansieras med medel från anslag 7:4 Samhällets skydd mot olyckor med ca 6,9 mnkr och med 6 mnkr från anslag 7:5 Krisbe- redskap. Antalet årsarbetskrafter som arbetar med beredskap för olyckor med kemikalier, exklusive oljeskyddsberedskapen, uppgår till 6.

Kostnaderna för beredskapen mot oljeolyckor uppgick 2006 till ca 7 mnkr och finansieras också detta från anslaget 7:4 Samhällets skydd mot olyckor. Med oljeskyddsberedskapen arbetar 2,5 års- arbetskrafter.

4.4.2Besluts och ledningsstödssystem

Seatrack Web

Seatrack Web är ett Internetbaserat prognossystem som använder prognoser från SMHI:s väder- och strömmodell för beräkning av drift och utbredning av olja och kemikalier. Mål med systemet är bl.a. att skapa bra och säkra oljedriftprognoser för att kommunerna tidigt ska få larm om var och när oljan beräknas nå land. SRV, Kustbevakningen och SMHI har gemensamt och i samarbete med Danska Farvandsvæsnet utvecklat systemet, som också utgör ett svenskt bidrag till Helsingforskommissionens arbete för att skydda Östersjön och dess djur och växter mot skador från olja och kemi- kalier.

Varningssystem

Verksamheten vad avser varningssystem bedriv såväl i syfte att kunna hantera stora olyckor, svåra påfrestningar i fred som höjd beredskap. SRV förvaltar och utvecklar varningssystem för varning

120

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

utomhus, det så kallade VMATPF15FPT systemet. VMA-meddelande ska kunna ske dels genom ljudsignal, dels genom informationsmedde- lande i etermedia i områden med farlig verksamhet samt i särskilt utsatta områden vid olyckshändelser och överhängande fara i syfte att hindra och begränsa skador på människor, egendom och miljö. Varningssystemet med ljudsignal består av ca 4 500 ljudsändare i 228 kommuner. Meddelande via etermedia regleras via avtal med Sveriges Radio AB, Sveriges Tv AB, TV 4 och Radioutgivar- föreningen. I den inre beredskapszonen kring kärnkraftsverken finns även via s.k. RDS-mottagare system för varning inomhus.

Det pågår för närvarande ett arbete med att se över de tekniska och administrativa systemen för viktigt meddelande till allmän- heten via etermedia samt hur mobiltelefoner ska kunna användas för varning och information. Under 2005 lämnade SRV ett förslag till regeringen om hur olika kommunikationstjänster i mobil- telefonsystemen kan användas vid kriser, både i Sverige och då människor med hemvist i Sverige drabbas av kriser utomlands, för att varna och informera allmänheten. SRV har därefter fått ett regeringsuppdrag att införa ett system för varning och information via mobiltelefoner och ska tillsammans med KBM utarbeta en metod för varning och information till mobiltelefoner via SMS. Metoden ska avse ett strukturerat system i samverkan mellan myn- digheter och mobiloperatörer, och systemet ska kunna admini- streras av ett centralt förmedlingsorgan.

Informationsbank och beslutsstöd för skydd mot olyckor och krishan- tering (RIB)

RIB är ett planerings- och beslutsstödssystem som innehåller ett antal olika delar, riskhantering, insatsplanering, lokal lägesbild, funktionsbeskrivningar, m.m. Systemet ska utgöra ett stöd i kom- munernas förebyggande arbete samt förmågan att planera för och genomföra effektiva räddningsinsatser vid vardagsolyckor, större händelser till katastrofer. Beslutsstödssystemet ska vidare kunna bidra till en god lägesbild vid extraordinära händelser och kris- hantering.

Systemet innehåller flera olika sammankopplade databaser, där det går att få fram information om erfarenheter från tidigare olyckor eller om genomförda försök. På samma sätt går det att få

15TP PT Viktigt meddelande till allmänheten

121

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

beskrivningar över resurser nationellt. Den nationella resursdata- basen innehåller även annan information som t.ex. om experter, avancerad materiel och utrustning. Systemet innehåller via biblio- tekssystemet fakta från nationella och internationella forsknings- och utvecklingsprojekt samt brandutredningar, riskanalyser av betydelse för utvecklingen inom området skydd mot olyckor och krishantering. Manualer och utbildningslitteratur för flertalet delar av området och övningsunderlag är en ökande del, där de nationella och internationella nätverken spelar en allt viktigare roll. Till systemet finns även en verktygslåda med beräkningsverktyg för kemikaliespridning i mark och luft, risker för kemiska reaktioner, system för bedömning av resursbehov vid kemikalieolycka, släck- medelsberäkning för skumsläckning, cisternbrandsläckning och riskområdesberäkning.

Vidare innehåller systemet ledningsmoduler för ledning och uppföljning av räddningsinsatser (LUPP), vars primära syftet är att tillhandahålla ett verktyg för noggrann dokumentation av lägesbild och händelseförlopp före, under och efter en räddningsinsats. Systemet innehåller även en riskhanteringsplattform Riskera som är ett GIS-verktyg för kommunal riskhantering.

RIB-systemet används idag av samtliga kommunala räddnings- tjänster och andra kommunala förvaltningar, ett flertal polis- myndigheter Kustbevakningen, Socialstyrelsen, industrier och transportföretag samt flera organisationer i våra granländer är ytterliga exempel på användare. Planerings- och beslutsstödssystem RIB utvecklas för närvarande vidare i samverkan med andra länder genom ett EU-finansierat projektet (PREVIEW).

SRV har en vakthavande tjänsteman som kan nås 24 timmar om dygnet och som utgör en första kontaktpunkten mellan verket och olika operativa räddningstjänstorganisationer vid en olycka eller andra händelser inom SRV:s verksamhetsområde nationellt och inom ramen för EU:s gemenskapsmekanism.

Kommunikationssystem

SRV ger bidrag till kommunerna för ledningsplatser för räddnings- tjänstens behov för svåra påfrestningar och höjd beredskap. Detta bidrag avser i allt väsentligt kommunikationssystem i form av tek- nisk infrastruktur. De radiokommunikationssystem som tidigare använts har varit analoga tekniska system. Det nya kommunika-

122

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

tionssystemet RAKEL som håller på att införas är ett digitalt radio- system som kan anslutas till den befintliga tekniska infrastruk- turen. Inom ramen för sitt uppdrag svarar SRV för bl.a. samord- ning av stödet till de kommunala räddningstjänsterna vid införande av RAKEL. SRV har även på uppdrag av KBM tecknat ramavtal för mobilstationer för RAKEL-systemet. Upphandlingen genomfördes 2005 i samarbete med representanter från Rikspolisstyrelsen, Kust- bevakningen, ambulans och akutsjukvården, kommunal räddnings- tjänst, Sveriges Kommuner och Landsting samt KBM. Avtalen kan nyttjas av statliga myndigheter, landstingen och de kommuner som deltagit i upphandlingen. SRV förvaltar och uppdaterar ramavtalen.

Tillsammans med de kommunala räddningstjänster, som har för avsikt att ansluta sig till RAKEL och som önskar stöd av SRV, genomför SRV sambandsanalyser. SRV bedriver även viss annan verksamhet kopplad till RAKEL, såsom t.ex. Gemensam jour/beredskap (SAMBRUK) och utvecklingen av stödet till fram- skjutna enheter. Trots införandet av RAKEL kommer de analoga systemen att leva vidare i ett antal år framöver, åtminstone fram till att RAKEL-systemet är utbyggt över hela landet. Även i de kom- muner som inte kommer att få RAKEL, eller har delar av sin yta som inte kommer att täckas av RAKEL-infrastruktur (främst fjäll- världen), finns fortsättningsvis behov av teknisk rådgivning och stöd för val av kommunikationslösningar, exempelvis analog radio eller satellitkommunikation för att täcka nödvändiga kommunika- tionsbehov. Även radiolösningar för att kommunicera med polisens fjällradiosystem måste finnas i dessa kommuner.

SRV äger idag vissa radioutrustningar och applikationer, såsom t.ex. Crossbasrelä, Opera och B96. Dessa system ingår som beståndsdelar i de analoga näten och kommer att behöva vårdas, underhållas och uppdateras ytterligare ett antal år.

Därutöver finns det internationella nödalarmeringssystemet COSPAS-SARSAT vilket varit i operationell drift sedan mitten på 80-talet. COSPAS (Rymdbaserat system för att söka efter nöd- ställda farkoster) är ett ryskt system och SARSAT-systemet (Search And Rescue Satellite-Aided Trackning) har framtagits gemensamt av USA, Frankrike och Canada. Det avtal som Sverige ingått reglerar vissa förhållanden, såsom typprovning, kontroll av utrustning, upprättande av register, utbyte av nödmeddelande mm. Syftet med systemet är att effektivisera räddningstjänst genom att den nödställdes identitet och position kan fastsällas och att fler människoliv härigenom kan räddas. SRV är enligt regeringens

123

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

beslut, sammanhållande för svenska myndigheter och ordförande i den svenska styrgruppen.

Resurser och kostnader

Kostnaderna för verksamheten avseende RIB systemet uppgick under 2006 till ca 8,5 mnkr, varav drygt 5,7 mnkr finansierades från anslaget 7:4 Samhällets skydd mot olyckor och drygt 2,8 mnkr från anslaget 7:5 Krisberedskap. Det totala antalet årsarbetskrafter knutna till denna verksamhet uppgick under 2006 till 12. Kostna- derna för Seatrack Webb är 200 tkr per år för SRV.

För arbetet med varningssystem för allmänheten uppgick kostnaden under 2006 till totalt 37 mnkr. Av dessa finansierades 8 mnkr från anslag 7:4 Samhällets skydd mot olyckor. Resterande andel finansierades av anslag 7:5 Krisberedskap. Det totala antalet årsarbetskrafter knutna till denna verksamhet uppgick under 2006 till 6.

Kostnaden för arbete med radiokommunikationssystem uppgick under 2006 till ca 5,4 mnkr och finansieras från anslaget 7:5 Kris- beredskap. Det totala antalet årsarbetskrafter knutna till denna verksamhet uppgick under 2006 till 3,5.

4.4.3Nationella förstärkningsresurser för räddningstjänst

SRV har uppgiften att utveckla, anskaffa och underhålla förstärk- ningsresurser för räddningstjänst och sanering. SRV har anskaffat resurser för att stärka den nationella förmågan både för höjd bered- skap och för fredstida mer omfattande olyckor, vilka behandlas nedan. Utöver dessa har SRV resurser för internationella insatser, se vidare avsnitt 4.10.

Räddningstjänstmateriel för höjd beredskap (Ruhb materiel)

Den räddningstjänstmateriel som anskaffats för att stärka Sveriges beredskap att motstå väpnat angrepp är idag placerad hos kommunerna, som har möjlighet att nyttja den enligt avtal. Exem- pel på sådan materiel är motorsprutor, kommunikationsutrustning, brandslangar, elverk och viss mätutrustning. Materielen admini- streras av SRV.

124

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

Det senaste decenniet har denna materielhantering reducerats i omfattning som en följd av förändrade planeringsförutsättningar. För närvarande pågår en översyn och analys av materielen i syfte att bedöma i vilken utsträckning som räddningstjänstmateriel anskaf- fade för höjd beredskap är användbar som förstärkningsresurs för svåra påfrestningar.

Andningsskydd (för höjd beredskap)

Riksdagen beslutade 1982 att hela Sveriges befolkning ska ha till- gång till andningsskydd. SRV (tidigare Civilförsvarsstyrelsen) fick i uppdrag att genomföra beslutet. Det finns idag ca 7,6 miljoner andningsskydd lagrade hos kommunerna, vilka ansvarar för för- varing, underhåll och redovisning av skydden. Andningsskydden är primärt avsedda att delas ut vid höjd beredskap eller krig. De kan även användas som flyktmask vid händelser med farliga ämnen.

Central materielresurs

SRV har materiel i en central materielresurs, vilken består dels av övertalig äldre civilförsvarsmateriel, dels av materiel överförd från Försvarsmakten. Nyleveranser av övertalig materiel från Försvars- makten består i huvudsak av tält, fordon, entreprenadmaskiner, broar och elverk. Materielen är gemensam för den nationella och internationella beredskapen och kommer att minska allt eftersom den förbrukas. Viss materiel såsom tält och filtar är på väg att ta slut.

Om och i vilken omfattning som den centrala materielresursen kommer att finnas kvar är i nuläget inte klart. SRV genomför för närvarande en översyn för att anpassa resurserna efter dagens för- utsättningar.

Nationella depåer

Nationella depåer med materiel som kan förstärka kommunernas resurser för vissa typer av händelser hanteras av SRV. Depåer finns för händelser som avser skogsbränder, översvämningar, oljepåslag och kemikalieolyckor. Nationella resurser har byggts upp efter en ökad och förändrad hotbild och utifrån erfarenheter av större hän-

125

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

delser nationellt och internationellt. De nationella resurserna utgör en förstärkning till lokala och regionala resurser i samhället. I depån för kemikalieberedskap ingår de resurser som Sverige ställer till förfogande till andra länder enligt FN:s konvention om förbud mot kemiska vapen.

SRV har en depå för person- och materielsanering kopplat till farliga ämnen som avser stridsmedel. Utrustningen finns utplacerad hos räddningstjänsten i 35 kommuner. För närvarande pågår en översyn av behov, användning och placering av denna materiel. Därutöver finns även viss materiel som används för att indikera farliga ämnen.

Resurser och kostnader

Kostnaderna för räddningstjänstmateriel under höjd beredskap, den centrala materiel resursen samt nationella depåer för över- svämning och skogsbrand och kemikalier uppgick 2006 till 81 mnkr. Av dessa finansierades ca 19TPF16FPT mnkr från anslaget 7:4 Samhällets skydd mot olyckor och ca 62 mnkr från anslaget 7:5 Krisberedskap. Det totala antalet årsarbetskrafter uppgick under 2006 till 14TPF17FPT.

4.5Forskning

Uppdrag

SRV bedriver inte forskning inom ramen för sin verksamhet, där- emot finansieras forskning. Syftet med denna forskning är att den långsiktigt och systematiskt öka kunskapen om risker och utveckla säkerhetsarbete så att samhällets skydd mot olyckor blir så effek- tivt som möjligt.

Verksamhet

Verket har ett fyraårigt forskningsprogram som gäller för perioden 2007–2010. Programmet har arbetats fram utifrån myndighetens

16TP PT Av dessa kostnader ingår 4 mnkr för olja och 3 mnkr för kemikalier som är en delmängd av det som anges under avsnitt beredskap för farliga ämnen.

17TP PT I dessa 14 avser 1,5 hantering av olja och kem som även ingår i de årsarbetskrafter som anges för beredskap för farliga ämnen.

126

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

långsiktiga bedömning av kunskapsbehovet där fyra områden har identifierats som särskilt viktiga; övergripande säkerhetsfrågor, olycks- och skadeförebyggande verksamhet, skadebegränsande verksamhet samt internationellt arbete.

Inom ramen för programmet sker årligen en öppen utlysning av forskningsmedel (24 mnkr/år), där inkomna ansökningar bereds och beslutas enligt fastställda rutiner. Den vetenskapliga bedöm- ningen sker utifrån en fastställd modell och bedömningskriterier. SRV har för detta ändamål knutit till sig ett vetenskapligt råd. Rådet stödjer bl.a. myndigheten med att granska ansökningar om forskningsmedel och samt i bedömningen av forskningsrapporter.

SRV har idag inte olika temautlysningar, men har för avsikt att starta upp en sådan verksamhet. Sådana utlysningar avses framöver ligga till grund för finansiering av större ramprojekt. Även miljö- och programstöd lämnas till olika forskningsmiljöer. Miljöstöd lämnas till tre forskningsmiljöer; en professur inom området risk- hantering vid Karlstads universitet, en adjungerad professur inom brandteknik med särskild inriktning på ledning vid Lunds tekniska högskola och en adjungerad professur vid socialmedicin vid Karo- linska institutet. Miljöstödet uppgår sammanlagt till ca 3 mnkr år- ligen. Därutöver lämnar SRV ca 1,6 mnkr årligen i ekonomisk stöd till Styrelsen för svensk brandforskning (BRANDFORSK) för forskning inom brandområdet.

Det finns inte reglerat hur stor summa som årligen ska satsas på forskning utan detta beslutas av myndigheten.

Resurser och kostnader

Totalt kostar forskningsverksamheten ca 31 mnkr årligen. Av detta går ca 24 mnkr till forskningsprojekt, 3 mnkr till miljöstöd och 1,6 till forsknings- och utvecklingsprogrammet vid BRANDFORSK. Därtill kommer kostnader för administration om ca 2,25 mnkr. Inom SRV arbetar motsvarande 4,5 årsarbetskrafter med frågor rörande forskningssamordning. Verksamheten finansieras från an- slaget 7:4 Samhällets skydd mot olyckor.

127

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

4.6Risk- och säkerhetsutbildning

Allmänt om risk- och säkerhetsutbildning och Centrum för risk- och säkerhetsutbildning

SRV bedriver genom Centrum för risk- och säkerhetsutbildning utbildning för kommuner och statliga myndigheter inom området skydd mot olyckor. Med start hösten 2003 ersattes den tidigare 15 veckor långa grundutbildningen för heltidsanställda brandmän med en 2-årig studiemedelsberättigande utbildning. Den nya utbild- ningen leder fram till examen i säkerhets- och räddningsarbete. Utbildningen innebär en väsentlig breddning av utbildningsmålen, bl.a. avseende förebyggande verksamhet och krishantering. I och med lagen om skydd mot olyckor gjordes också en grundläggande förändring i statens styrning av utbildningskraven. Kommunerna ansvarar numera för att personalen genom utbildning och erfaren- het har den kompetens som krävs för att den verksamheten som bedrivs kan tillförsäkra allmänheten en tillfredsställande säkerhet. Endast för räddningsledare och för brandskyddskontrollanter inom sotningsväsendet finns numera reglerade utbildningskrav. SRV bedriver även avgiftsfinansierad vidare- och uppdragsutbildning med anknytning till sina uppgifter.

Uppdrag

SRV har i enlighet med myndighetens instruktion i uppdrag att bedriva utbildning som ska tillgodose kompetens hos kommuner och statliga myndigheter för att kunna utföra uppgifter som anges i lagen om skydd mot olyckor. I förordningen om utbildning i skydd mot olyckor regleras förutsättningarna och villkoren för de utbild- ningar som genomförs med egentillträde och studiemedel.

Enligt sin instruktion ska SRV tillhandahålla risk- och säkerhets- utbildning som tillgodoser behov av kompetens hos kommuner, landsting och statliga myndigheter samt hos organisationer och företag för att kunna hantera störningar i samhällsviktig verksam- het. Vidare ska SRV bedriva fortbildning för räddningstjänstområ- det och annan utbildning med anknytning till myndighetens upp- gifter.

128

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

Verksamhet

SRV genomför denna utbildning vid Centrum för risk- och säker- hetsutbildning, som har en särskild ställning inom myndigheten med en av regeringen utsedd styrelse med begränsat ansvar.

Utbildningsverksamheten har under de senaste åren genomgått stora förändringar. Utbildning av civilpliktiga påbörjades 1995 och ökade kraftigt fram till 1999 för att därefter reduceras successivt och upphöra helt 2005. Kraftiga rationaliseringar av utbildnings- verksamheten har genomförts de senaste fem åren, vilket lett till att personalstyrkan har minskat från 600 till nuvarande 358 årsarbets- krafter. SRV tillhandahåller utbildningen via fyra skolor lokali- serade till Revinge, Rosersberg, Skövde och Sandö.

Utbildningsverksamheten sker integrerat med SRV:s övriga verksamhet och resultat från utvecklingsverksamhet respektive forskning omsätts i utbildningarna. Vid de fyra skolorna genom- förs både grund- och vidareutbildning. Till grundutbildningen räk- nas den 2-åriga utbildningen i skydd mot olyckor, utbildning i räddningsinsats och utbildning för skorstensfejare. Vidareutbild- ningssystemet omfattar olika räddningsledarutbildningar, syste- matiskt säkerhetsarbete, tillsyn och olycksförebyggande arbete samt utbildning för skorstensfejartekniker samt ett påbyggnadsår för brandingenjörer. Kurser inom vidareutbildningssystemet ger kompetens att arbeta som räddningsledare och med tillsyn och olycksförebyggande verksamhet samt arbete med kommunala handlingsprogram.

Under 2003 2006 genomförde SRV inom området skydd mot olyckor (inklusive tjänsteexport), exklusive utbildningen av civil- pliktiga, utbildning som omfattade närmare 2 600 olika kurser, vil- ket motsvarar drygt 780 000 utbildningsdagar. Det var knappt 12 000 elever som genomgick dessa utbildningar

129

Statens räddningsverk SOU 2007:31

Tabell 4.1 Utbildning 2003 2006 Statens räddningsverk

 

Antal kurser

 

 

 

Antal utbildnings-dagar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2003

2004

2005

2006

2003

2004

2005

2006

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Grundutbildning

58

43

45

44

59 855

132 403

146 751

146 338

Vidareutbildning

46

25

24

28

34 920

25 525

26 514

27 882

Delsumma grund- och

104

68

69

72

94 775

157 928

173 265

174 220

vidareutbildning

 

 

 

 

 

 

 

 

Fortbildning och

493

418

454

447

27 000

25 000

31 511

41 966

uppdragsutbildning

 

 

 

 

 

 

 

 

Tjänsteexport

37

53

67

65

3 500

7 500

8 600

7 890

Interna uppdrag exkl.

81

59

52

52

5 966

8 179

7 470

5 404

civilplikt

 

 

 

 

 

 

 

 

Delsumma ej grund-

611

530

573

564

36 466

40 679

47 581

55 260

och vidareutbildning

 

 

 

 

 

 

 

 

Total exklusive civil-

715

598

642

636

131 241

198 607

220 846

229 480

pliktsutbildning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Av den utbildning som genomfördes under 2006 fördelar sig utbildningsdagarna som redovisas nedan avseende de olika utbild- ningarna.

Tabell 4.2 Utbildning 2006 Statens räddningsverk

 

 

 

Antal kurser

Antal utbildningsdagar

 

Grundutbildning

 

 

 

 

 

2-årig SMO

20

18

 

 

 

120 926TPF

FPT

 

Räddningsinsats

21

19 692

 

 

 

Skorstensfejare

3

19

 

 

 

5 720TPF

FPT

 

SUMMA GU

44

146 338

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vidareutbildning

 

 

 

 

 

Räddningsledare

16

14 605

 

 

 

Systematiskt säkerhetsarbete

2

757

 

 

 

Tillsyn och olycksförebyggande

7

5 424

 

 

 

Brandingenjörer

1

4 776

 

 

 

Skorstensfejartekniker

2

20

 

 

 

2 320TPF

FPT

 

SUMMA VU

28

27 882

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SUMMA GU+VU

72

174 220

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18

PT Varav lärande i arbetslivet 29 824 utbildningsdagar.

 

 

 

 

TP

 

 

 

19

PT Varav lärande i arbetslivet 2 055 utbildningsdagar, en kurs avser handledarutbildning.

 

TP

20

PT Varav lärande i arbetslivet 845 utbildningsdagar, en kurs avslutades 20 jan 2006.

 

 

 

TP

 

 

130

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

Därutöver har SRV utfört ett stort antal mindre kurser regionalt de fyra olika skolorna inom området skydd mot olyckor. Den utbild- ning som sker inom ramen för den internationella verksamheten redovisas under avsnitt 4.4.7 nedan.

Resurser och kostnader

Nedan redovisas kostnaderna (exklusive civilpliktsutbildningen) för utbildning m.m. vid Centrum för risk- och säkerhetsutbildning (CRS) under perioden 2003 2006. Kostnaderna inkluderar over- head samt kostnader för ledningsstöd för verksamheten vid cent- rumet i Karlstad, dock ej kostnader för konferens- och internat- tjänster.

 

21

FPT för utbildning m.m. vid CRS 2003 2006

 

Tabell 4.3 KostnaderTPF

 

 

 

 

Kostnader (tkr)

 

 

 

2003

2004

2005

2006

22

 

177 029

203 060

210 271

211 925

GrundutbildningTPF

FPT

23

85 738

59 469

53 421

50 192

VidareutbildningTPF

FPT

Delsumma grund-

 

262 767

262 529

263 692

262 117

och vidareutbildning

 

 

 

 

Fortbildning och

 

19 555

26 138

30 334

31 975

 

24

 

 

 

 

UppdragsutbildningTPF FPT

 

 

 

 

25

 

8 595

16 044

21 170

18 789

TjänsteexportTPF FPT

 

Interna uppdrag

 

44 741

46 265

39 437

41 324

26

 

 

 

 

 

exkl. civilpliktTPF FPT

 

 

 

 

 

Delsumma ej grund-

72 891

88 447

90 941

92 088

och vidareutbildning

 

 

 

 

Totalt kostnad

 

335 658

350 976

354 633

354 205

 

 

 

 

 

 

21TP PT Kostnaderna för grund- och vidareutbildning omfattar även lärande i arbetslivet, dvs. arbetsplatsförlagd praktik. Interna uppdrag avser förutom genomförd utbildning, t.ex. internationellutbildning och högre räddningstjänstkurs, även medverkan i olika uppdrag från sakavdelningarna vid SRV. Exempel på utbildningar är internationell utbildning, kärnenergiutbildning, HRK m.m. Uppdragsutbildningen i skydd mot olyckor för Stockholms brandförsvar genererade 2005 intäkter motsvarande 5,6 mnkr och 4,6 mnkr 2006. Motsvarande utbildning genomfördes 2006 åt flygflottiljen F4 i Östersund och innebar en intäkt på 1,8 mnkr. Tjänsteexport avser endast kostnader för CRS. Övriga kostnader för SRV:s tjänsteexport ingår således inte.

22TP PT Grundutbildningen finansieras via anslag.

23TP PT Grundutbildningen finansieras via anslag.

24TP PT Fort- och uppdragsutbildning finansieras via avgifter. 25TP PT Tjänsteexporten finansieras via avgifter.

26TP PT Kostnaderna avser alla interna uppdrag exklusive civilpliktsutbildningen.

131

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

Kostnaderna för all utbildning inom området skydd mot olyckor uppgick således till närmare 354 mnkr under 2006, varav 262 finan- sierades över anslaget 7:4 Samhällets skydd mot olyckor. Till SRV:s skolor finns en intäktsfinansierad internatverksamhet. Kostnaderna för denna uppgick under 2006 till 40,5 mnkr. Resultatet 2006 var -3,1 mnkr, med ett balanserat resultat på -21,4 mnkr.

Övning

Räddningsverket stödjer regionala räddningstjänstövningar och medverkar i nationella övningar som arrangeras av Försvarsmakten och/eller KBM samt i övningar internationellt inom ramen för samverkan med EU, FN, NATO/PFP och Barents Rådet samt nordiska samarbetet. Övningar ingår även som ett sätt att hålla sär- skilda organisationer för specifika områden uppdaterade på sina uppgifter, såsom för beredskap för olja och kemikalier.

Resurser och kostnader

Kostnaderna för övningarna uppgick under 2006 till 2,5 mnkr och finansierades med medel från anslag 7:4 Samhällets skydd mot olyckor. Kostnaderna varierar dock år från år. Under 2006 genomfördes ingen övning för OPCW och NATO/PFP. Kostnader för övningar för NATO/PFP uppgår normalt till 1,5 mnkr och för OPCW till 1 mnkr. Dessa övningar finansieras med medel från anslag 7:5 Krisberedskap. Därutöver genomförs vart tredje år en omfattande övning inom ramen för Barents rådets verksamhet (Barents rescue). Även den sistnämnda övningen brukar finansieras med medel från anslag 7:5 Krisberedskap. Antalet årsarbetskrafter som arbetar med övningar uppgår i snitt till ca 3.

4.7Tjänsteexport

Syftet med SRV:s tjänsteexport är bl.a. att öka kompetensen i andra länder och därmed minska antalet olyckor samt begränsa konse- kvenserna av inträffade olyckor genom kunskapsöverföring. Mål- grupperna är i första hand europeiska räddningstjänster och rädd- ningsorganisationer. Tjänstexporten sker med stöd av det bemyn-

132

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

digande som finns angivet i SRV:s instruktion 10 § och på de vill- kor som anges i tjänsteexportförordningen.

Verkets tjänsteexport har som huvudsaklig inriktning att erbjuda utbildning vid myndighetens fyra skolor till andra länder. SRV erbjuder även tjänsteexport i form av ren kunskapsöverföring och stöd till utveckling av verksamheter i andra länder. Hittills har denna verksamhet emellertid varit av mindre omfattning. Under 2006 rörde det sig om 7 890 utbildningsdagar. Avtal finns bl.a. med kunder i Holland och Storbritannien. Den största volymen av upp- drag rör utnyttjande av svenska övningsfält samt utbildning och övning med övertändningscontainer. Inom ramen för tjänste- exporten genomförde SRV 65 olika kurser under 2006, i vilka drygt 1 500 elever deltog.

Resurser och kostnader

Intäkterna för denna verksamhet uppgick under 2006 till 18,1 mnkr. Resultatet för 2006 var 1,2 mnkr och det balanserade resul- tatet uppgick till 2,2 mnkr. Tjänsteexporten bedrivs som ett eget resultatområde och intäkterna redovisas vid sidan om anslagsredo- visningen.

4.8Internationell verksamhet inom området skydd mot olyckor

Stöd till personer med hemvist i Sverige vid katastrofer utomlands

SRV fick i februari 2005 i uppdrag att förbereda att på mycket kort varsel kunna stödja utrikesdepartementet i dess konsulära uppdrag att bistå personer med hemvist i Sverige i nöd utomlands. Stödet består framförallt i att SRV har en stödstyrka som kan skickas ut för att bistå på områden som exempelvis etablering av en samord- ningsstab för att stödja rekognoscering av hjälpbehovet, insats- planering och samordning av den svenska hjälpen. Vidare kan myn- digheten stödja med att etablera ett centralt såväl som lokala informationscenter för informationsinhämtning och informations- spridning samt ge initialt krisstöd och sjukvård. Stödstyrkan består av personal från flera myndigheter samt svenska kyrkan. Bered- skapen finansieras idag över anslag 7:4 Samhällets skydd mot olyckor

133

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

medan insatserna finansieras över anslag 5:4 Ekonomiskt bistånd till enskilda utomlands samt diverse kostnader för rättsväsendet.

Förmåga att ta emot internationell hjälp

Det finns ett antal internationella samarbeten med syfte att under- lätta begäran om bistånd mellan länder. Överenskommelserna har olika former (avtal, memorandum of understanding, osv.). Dessa faller också under olika organisationer och sammanslutningar, såsom FN, EU, olika regionala sammanslutningar och överens- kommelser mellan en eller flera stater. Förutom de generella sam- arbeten som finns för katastrofsituationer finns vissa specifika samarbeten för ömsesidigt bistånd, exempelvis inom hälso- och sjukvård, miljöräddningstjänst till sjöss, radioaktiva ämnen eller analys av farliga ämnen. Många avtal är dock i praktiken inte aktiva som mekanism för att utbyta hjälp. Dessa samarbeten bygger på att det i varje medlemsland finns en kontaktpunkt som har ett mandat att begära såväl som lämna hjälp.

Inom vissa sektorer finns sektorsmyndigheter som är berörda av dessa avtal och ansvarar även för dessa avtals hantering och för resurser som kan ställas till förfogande enligt avtalen. Inom EU finns en generell överenskommelse om att bistå varandra vid olyckor och andra händelser genom gemenskapsmekanismen. SRV är svensk kontaktpunkt gentemot gemenskapsmekanismen. Meka- nismen ger medlemsländerna möjlighet att lämna och få hjälp vid olika större olyckor. Inom NATO finns ett liknande samarbete (EADRCC). SRV är idag svensk kontaktpunkt för dessa sam- arbeten, liksom för motsvarande samarbete inom FN (UN- OCHA).

Som en del i samarbetet mellan de nordiska länderna finns NORDRED-avtalet vilket reglerar samarbete över landsgränser vid olycka eller risk för olycka, vilket syftar till att förhindra eller begränsa skador på människor, egendom och miljö. SRV och KBM har för närvarande i uppdrag att se över hur den svenska förmågan att ta emot bistånd från andra länder kan förbättras.

134

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

Räddningsinsatser

Verksamhetsområdet skydd mot olyckor omfattar de internatio- nella räddningsinsatser som inte bedrivs inom ramen för bistånds- politiken, med andra ord i länder som av OECD inte har klassats som mottagare av internationellt bistånd.

SRV:s uppdrag regleras dels i myndighetens instruktion och regleringsbrev, dels i ett antal överenskommelser undertecknade både av regeringsnivå och på myndighetsnivå. Bland avtalen som regeringen ingått återfinns avtalen med Ryssland, Estland, Lettland och Litauen. Flera av dessa har sedan legat till grund för ytterligare överenskommelser på myndighetsnivå. Vidare medverkar SRV i arbetet inom Östersjöstaternas råd, Barentsrådet och Arktiska rådet.

Verksamheten är till sin natur lik den som bedrivs inom ramen för verksamhetsområdet internationellt utvecklingssamarbete, bl.a. vad avser vilken beredskap och vilka resurser som krävs. Detta verksamhetsområde beskrivs längre ner.

Förtroendeskapande verksamhet

Förtroendeskapande verksamhet omfattar samarbetsprojekt i Sveriges närområde, med EU:s nya kandidat- och grannländer samt de nya demokratierna i Östeuropa, Kaukasus och Centralasien för att stärka stabiliteten i Sveriges och EU:s närhet.

Verksamhet inom ramen för NATO/PFP

SRV deltar även inom ramen för NATO/PFP genom regelbundna möten samt genomför utbildningar och övningar.

Resurser och kostnader

Kostnaderna för verksamheten uppgick 2006 till 13 mnkr och finansieras av anslag 7:4 Samhällets skydd mot olyckor. Vidare finan- sieras verksamhet för NATO/PFP med medel från anslag 7:5 Kris- beredskap med ca 5 mnkr. Det totala antalet årsarbetskrafter knutna till denna verksamhet uppgick under 2006 till 10.

135

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

4.9Svåra påfrestningar och civilt försvar

SRV:s verksamhet inom området har redovisats under avsnitt 4.4.

4.10Internationellt utvecklingssamarbete

Allmänt om internationellt utvecklingsarbete

Målet för det internationella utvecklingsarbetet är att skapa förut- sättningar för människor i fattiga länder att förbättra sina levnads- villkor. Inom detta område genomför bl.a. SRV:s insatser för att rädda liv, lindra nöd och för att upprätthålla mänsklig värdighet. Insatserna genomförs där människor utsatts för, eller står under hot att utsättas för väpnade konflikter, naturkatastrofer och andra katastrofliknande förhållanden.

Den verksamhet som bedrivs kan delas in i tre områden: rädd- ningsinsatser, minhantering samt kapacitetsutveckling och åter- uppbyggnad. I och med försvarsbeslutet 2004 beslutade riksdagen att utöka den internationella biståndsrelaterade verksamhet som verket genomför. Det utökade mandatet skapade förutsättningar för en mer långsiktig planering än tidigare, där SRV kan stödja arbetet med att utveckla kopplingen mellan de akuta insatserna och mera långsiktiga bistånds/återuppbyggningsinsatser.

SRV ska vidare vara Sveriges operativa aktör för humanitär min- röjning till lands och bidra till att utveckla svensk kompetens samt stödja FN och andra organ vid humanitära minhanteringsinsatser i ledning, kvalitetssäkring och utbildning.

Räddningsinsatser

Målet för den verksamhet som SRV bedriver inom området är att den ska bidra till rädda liv, lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet till förmån för nödlidande människor som har utsatts för, eller står under hot att utsättas för, väpnade konflikter, naturkata- strofer och andra katastrofliknande förhållanden.

I enlighet med sin instruktion (6§) ska SRV hålla en beredskap för bistånd vid katastrofer i utlandet och får delta i räddnings- och katastrofinsatser vid katastrofer i andra länder som fordrar ome- delbara åtgärder. SRV får endast besluta om sådana insatser under förutsättning att någon annan än verket själva finansierar insatsen.

136

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

Både insatser och beredskap finansieras, i de fall det rör sig om länder som är upptagna på OECD-DAC:s förteckning över biståndsländer (ODA-länder), över anslag 8:1 Biståndsverksamhet. Man brukar då tala om humanitärt bistånd. Dessa insatser utgör den allra största delen av de internationella insatser SRV genomför. För insatser i andra länder, exempelvis i Europa, finansieras bered- skapen genom anslag 7:4 samhällets skydd mot olyckor och insat- serna av mottagande land eller i undantagsfall genom den anslags- post på anslaget 7:5 Krisberedskap som disponeras av Regerings- kansliet (se ovan under avsnitt 4.8). Alla insatser sker på förfrågan av ett drabbat land eller en internationell organisation. De utförs också inom ramen för en större multinationell insats som i regel leds av ett FN-organ.

SRV har genomfört insatser i flertalet världsdelar. Sedan 1988, då insatsverksamheten påbörjades, har 380 insatser genomförts. Den geografiska fördelningen av insatserna har varierat över tiden. Under 1990-talet skedde merparten av insatserna i Europa. SRV var aktivt i det massiva återuppbyggnadsarbetet som följde efter krigen i f.d. Jugoslavien. Kapacitetsuppbyggande suveränitetsstöd till de nyblivna staterna i Baltikum utgjorde också en betydande del av verksamheten under 90-talet. Under 2000-talet har antalet insatser i Afrika, Mellanöstern och Sydostasien dominerat. SRV har haft insatser i såväl humanitära katastrofer som uppkommit av väpnade konflikter, exempelvis i Irak, Sudan och Palestina/Israel, som i regioner som drabbats av naturkatastrofer som exempelvis efter flodvågen i bortre Asien 2004 och jordbävningen i Pakistan 2005.

För närvarande (2007-03-13) pågår 30 insatser i 15 länder och totalt är 60 personer utsända på SRV:s uppdrag. Samarbetsorga- nisationerna i pågående insatser samt i de insatser som beräknas påbörjas inom en nära framtid är: WFP, UNHCR, UNICEF, UNMAS, UNDP, UNEP, EU-ESFP, UNMIL, OCHA samt bilaterala samarbeten.

Tidig återuppbyggnad

Sedan början av 1990-talet har SRV på regeringens uppdrag genomfört insatser inom området tidig återuppbyggnad. Syftet är att hjälpa katastrofdrabbade fattiga länder återgå till en normal för- sörjning, ofta temporära lösningar exempelvis vad avser brobygg- nad, där myndigheten anställer, såväl svensk som lokal, personal

137

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

samt bidrar med byggnadsmaterial. Sådana insatser kan ses som en brygga mellan det omedelbara humanitära biståndet och utveck- lingsbistånd.

Både insatser och beredskap finansieras över anslag 8:1 Bistånds- verksamhet.

Humanitär minhantering

SRV är Sveriges operativa aktör för internationella humanitära minhanteringsinsatserTPF27FPT. Insatserna kan dels vara snabba insatser direkt efter en konflikt, dels längre insatser som ett led i återupp- byggnaden i ett land och syftar till att undanröja de hot som minor och oexploderad ammunition utgör mot befolkningen i drabbade länder. Sverige och SRV är främst aktiva inom området kartlägg- ning och utmärkning av minor och oexploderad ammunition, ut- bildning och övning av insatspersonal och lokalbefolkning samt kvalitetssäkring av minhundar och sjukvårdspersonal. Insatserna genomförs i regel på uppdrag av FN, framförallt UNMAS. I min- hanteringsfrågor har SRV ett nära samarbete med ett flertal inter- nationella aktörer samt Försvarsmakten, och då framförallt Total- försvarets ammunitions- och minröjningscentrum.

Både insatser och beredskap finansieras över anslag 8:1 Bistånds- verksamhet.

Kapacitetsuppbyggande

SRV har också i uppdrag att bidra till förmåga att förebygga och hantera stora katastrofer, vilket innebär att verket tillsammans med utvecklingsländer ska verka för en kapacitetsutveckling inom myn- digheter och organisationer. Kapacitetsuppbyggande verksamhet har det övergripande syftet att förebygga katastrofers skadeverk- ningar och därmed bidra till det övergripande målet att rädda liv, lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet till förmån för nöd- lidande människor. Därmed är verksamheten, liksom den inom ramen för tidig återuppbyggnad, en brygga mellan det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet. Arbetet sker i samverkan med lokala aktörer.

27TP PT Minhantering består av fem områden – undervisning; kartläggning, utmärkning och röjning, rehabilitering, politiskt arbete samt förstöring av lager.

138

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

Inom ramen för det säkerhetsfrämjande samarbetet i närområdet genomförs sedan början av 1990-talet ett flertal insatser för att bygga upp lokal kapacitet i Baltikum och Ryssland. I samband med utökningen av SRV:s internationella verksamhet har utrymme ska- pats för att förbereda och genomföra kapacitetsuppbyggande åtgärder i syfte att stärka katastrofberedskapen i andra länder även inom ramen för biståndet.

Både insatser och beredskap finansieras över anslag 8:1 Bistånds- verksamhet.

Freds- och säkerhetsfrämjande insatser

Freds- och säkerhetsfrämjande insatser bedrivs i syfte att bidra till frihet, säkerhet och demokrati i vår omvärld vilket i sin tur skapar förutsättningar för ekonomisk utveckling. Verksamheten finansi- eras även här över anslag 8:1 Biståndsverksamhet när det gäller insatser i ODA-länder samt med anslag 5:2 Freds- och säkerhets- främjande verksamhet i övriga länder och för vissa typer av uppdrag i ODA-länder som faller utanför OECD-DAC:s kriterier för bistånd.

De senaste två åren har SRV i kraft av sin erfarenhet att ge in- direkt stöd i humanitära insatser fått en viktig roll att stödja EU:s civila fredsfrämjande insatser. Stödet liknar det indirekta stöd som ges till FN-organ inom ramen för det humanitära biståndet. I den hittills största insatsen, stöd till EU:s övervakningsinsats i Aceh i Indonesien, har SRV stött med logistik, kontor och förläggning.

Utbildning

SRV genomför utbildning för den personal som ingår i insatser utomlands. Utbildningen är uppdelad i olika avsnitt från grund- läggande introduktion till insatsutbildning med olika inriktningar. Under 2006 har 22 utbildningar genomförts, varav en har varit grundutbildning och resterande befattningsutbildningar.

I nuläget tillhandahåller SRV utbildning till flera internationella organisationer såsom EU, NATO och ett flertal olika FN-organ, exempelvis WFP och UNICEF. Under 2006 genomfördes 4 kurser med 100 deltagare motsvarande ca 1 100 utbildningsdagar. Utbild- ningen bedrivs i olika utsträckning vid samtliga skolor samt vid

139

Statens räddningsverk

SOU 2007:31

SRV:s internationella avdelning i Kristinehamn. Den inriktning som finns inom SRV idag är att andelen utbildning som bedrivs i Kristinehamn ska öka. Under 2008 beräknas att ett 30-tal kurser omfattande ca 4 000 utbildningsdagar att genomföras i Kristine- hamn. Under 2009 beräknas ett 50-tal kurser omfattande 6 000 7 000 utbildningsdagar. Kostnaderna för utbildning av insatspersonal uppgick till 10 mnkr under 2006 vilket finansierades av anslag 8:1 Biståndsverksamhet. Utbildning för internationella uppdragsgivare uppgick under 2006 till 4,6 mnkr. De sistnämnda utbildningarna finansieras av uppdragsgivarna och från anslag 7:4

Samhällets skydd mot olyckor.

Resurser

För att upprätthålla beredskap för olika typer av räddnings- och biståndsinsatser internationellt som myndigheten har i uppdrag att kunna genomföra finns både materiella och personella resurser. De personella resurserna består av personal som kan kallas in om behov uppstår. SRV har för detta ändamål förmåga att bl.a. skicka iväg följande:

Sök- och räddningsstyrkan (SAR): Styrkan består av en personal- pool på 76 personer och 12 sökhundar och är främst avsedd att snabbt kunna sättas in vid jordbävningar.

Snabbinsatsstyrkan för Baltikum: har en räddningsmodul gemen- sam med sök- och räddningsstyrkan. I övrigt ingår en etablerings- eller stabsmodul, en kemmodul och en brandmodul. Personlig utrustning och sambandsmateriel finns på de kommunala rädd- ningstjänster som deltar i styrkan.

Beredskapen för att kunna bistå Utrikesdepartementet med att vid behov undsätta personer med hemvist i Sverige vid katastrofer utom- lands: Beredskapen, som omfattar tre stödstyrkor om vardera 55 personer, är under uppbyggnad och insatspersonalen för denna typ av insats kommer att vara färdigutbildad 2008. Utrustningen för verksamheten består av personlig utrustning, IT- och sambands- materiel samt en stabsmodul. Personlig utrustning kommer att fin- nas i deltagarnas bostad medan övrig materiel finns i SRV:s förråd.

Support camp/stödinsats: SRV har förmåga att upprätta stödläger och ge logistiskt stöd till internationell personal som arbetar i ett katastrof- eller krisområde. Det kan exempelvis gälla vattenrening, transporter (lastbilar och bilar), sambands- och IT materiel. SRV

140

SOU 2007:31

Statens räddningsverk

rekryterar och sekonderar även enskilda personer inom dessa områden på förfrågan av främst olika FN-organ.

Stöd till överlevande efter en katastrof: SRV har i samverkan med FN:s olika ”katastroforgan” (OCHA, WFP, UNHCR m.fl.) utvecklat en kapacitet att hjälpa överlevande genom att transpor- tera och samordna distributionen av mat, vatten och andra för- nödenheter, upprätta tältläger med vattenrening och sanitet m.m.

MERT (Medical Emergency Support Team): MERT är små, mobila och flexibla sjukvårdsenheter som snabbt kan sättas upp och sedan verka under kortare eller längre perioder för stöd till internationella organisationer.

SRV har även utöver vad som beskrivs ovan resurser för behovs- bedömning och koordinering, minhantering, brobyggnad, sam- bands- och IT materiel, personlig utrustning samt en generell mate- riel, dels för att vid behov kunna komplettera materielresurserna för en viss insatstyp, dels för att kunna svara upp mot förfrågningar som inte faller inom ramen för de överenskomna insatstyperna.

Insatspersonalen utgörs till viss del av anställd personal på SRV, inklusive Centrum för risk- och säkerhetsutbildning, men i relativt hög grad av privat anställda och personal från andra myndigheter utöver den kommunala räddningstjänsten. Dessa personer finns i ett register som SRV förfogar över och personalen korttidsanställs av myndigheten för varje insats.

Den materiel som idag finns för internationella insatser kan i vissa fall användas nationellt under förutsättning att beslut om finansiering finns vilket har förkommit vid några tillfällen, t.ex. vid översvämningen i Arvika.

Kostnader

Kostnaden för internationella biståndsinsatser är beräknade 2007 till 150 mnkr. Av dessa kostnader avser 33 mnkr den materiel som hålls för internationella insatser. Insatser som genomförs finansi- eras av externa medel från Sida eller uppdragsgivarorganisationer inom FN eller EU. Kostnader för insatserna under 2007 bedöms uppgå till 250 mnkr varav 160 mnkr avser finansiering av Sida.

141

5 Styrelsen för psykologiskt försvar

5.1Allmän beskrivning av myndigheten

5.1.1Uppdrag

Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) ansvarar för uppgifter inom ramen för verksamhetsområdena det civila försvaret och svåra påfrestningar. I enlighet med myndighetens instruktionTPF1FPT är SPF central förvaltningsmyndighet med uppgift att ge råd och vägled- ning om massmedieföretags planering för höjd beredskap, att följa och analysera utvecklingen av mediernas planering för höjd bered- skap samt mediernas beredskap för svåra påfrestningar på samhället i fred. SPF ska vidare sprida kunskap i samhället om säkerhets- politiken och totalförsvaret samt genom en årlig studie, som gjorts alltsedan 1952, följa svensk opinionsutveckling av betydelse för psykologiskt försvar. I budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1 uo 6) föreslog regeringen att SPF fr.o.m. årsskiftet 2006/2007 skulle överta ansvaret för utbetalning av ersättning för den särskilda etermedieberedskapen vilken tidigare hanterades av Krisberedskapsmyndigheten (KBM).

SPF har även i uppdrag att genom vägledande och rådgivande verksamhet främja personalvården för totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt eller civilplikt samt informera totalförsvarspliktiga om deras rättigheter under tjänstgöringen och hur dessa kan tas till vara. Till stöd för verksamheten finns ett råd, Rådet för rättssäker- het och personalvård för totalförsvarspliktiga.

I SPF:s uppdrag ingår att utföra kansligöromål, föredragning av ärenden och liknande uppgifter åt Överklagandenämnden för totalförsvaret, som är en självständig myndighet och vars ledamöter utses av regeringen.

1TP PT Förordningen (2005:629) med instruktion för Styrelsen för psykologiskt försvar

143

Styrelsen för psykologiskt försvar

SOU 2007:31

SPF har sedan tidigare regeringens uppdrag att svara för kon- takterna med de anhöriga och överlevande efter M/S Estonias för- lisning samt upprätta en informationsbank om förlisningen.

Sedan 2005 har SPF uppdraget att hålla en beredskap för att det nationella rådet efter beslut av regeringen ska kunna stödja perso- ner med hemvist i Sverige som drabbats av större katastrofer utomlands.

5.1.2Organisation och ekonomi

SPF inrättades i sin nuvarande form 1985. När KBM bildades 2002 överfördes delar av verksamheten till den nya myndigheten och idag har SPF totalt 13 årsarbetskrafter. SPF:s förvaltningsanslag uppgår för 2007 till drygt 32 mnkr, varav 15 mnkr är bidrag till den särskilda etermedieberedskapen.

Utöver ovan nämnda råd har SPF för arbetet med beredskapen hos massmedieföretagen ett särskilt råd, Mediernas Beredskapsråd.

SPF administrerar vidare Totalförsvarets informationsråd som består av berörda myndigheters informationschefer samt represen- tanter från Frivilligorganisationernas samarbetskommitté och Centralförbundet Folk och Försvar. SPF har för arbetet med Esto- nia en referensgrupp med experter från olika sakområden samt med representanter för anhöriga och överlevande.

5.2Det civila försvaret

5.2.1Information om säkerhetspolitik och totalförsvar

Allmänt om Information om säkerhetspolitik och totalförsvar

Målet för SPF:s verksamhet är att främja en fördjupning av kun- skaperna i samhället avseende svensk säkerhetspolitik och svenskt totalförsvar med särskild inriktning mot ungdomar i gymnasie- skolan. Verksamheten ska bedrivas i nära samverkan med andra totalförsvarsmyndigheter och organisationer.

144

SOU 2007:31

Styrelsen för psykologiskt försvar

Uppdrag

SPF har sedan myndigheten bildades haft uppdraget att svara för att främja en fördjupning av kunskaperna i samhället avseende svensk säkerhetspolitik och svenskt totalförsvar. Uppdraget över- fördes till SPF i samband med att Totalförsvarets upplysnings- nämnd lades ner.

Tillsammans med Försvarsmakten, KBM, Statens räddningsverk (SRV), Totalförsvarets pliktverket samt Folk och Försvar har myndigheten tagit fram en webbplats rörande säkerhetspolitik (www.sakerhetspolitik.se). Webbplatsen är ett interaktivt läro- medel som främst riktar sig till elever och lärare på gymnasieskolan. SPF ger även ut olika forskningsrapporter och studier, som exem- pel kan nämnas rapporter om revolutionen i Belgrad 2000, Göte- borgskravallerna, Källkritik för Internet och mediers beredskap.

5.2.2Kansligöromål – Överklagandenämnden för totalförsvaret (ÖNT)

I förordningen (1995:625) med instruktion för Överklagande- nämnden för totalförsvaret anges att nämnden har till uppgift att, enligt vad som föreskrivs särskilt, pröva överklaganden av beslut som rör totalförsvarspliktiga. Överklagandenämnden skall även pröva överklaganden av beslut enligt 10 § förordningen (2003:477) om utbildning i skydd mot olyckor samt enligt 35 § verksförord- ningen (1995:1322) pröva överklaganden av beslut i anställnings- ärenden.

Under 2005 prövade nämnden 181 pliktärenden och 34 anställ- ningsärenden för myndigheter under Försvarsdepartementet. Av dessa ärenden utgörs 10 av anställningsärenden medan, merparten av de resterande ärendena utgörs av prövningar avseende behörig- het till utbildningen om skydd mot olyckor och brandmanna- utbildning. I budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1 uo 2) föreslog regeringen att möjligheten till överprövning av myndig- heternas anställningsbeslut skulle flyttas från regeringen till Över- klagandenämnden för totalförsvaret. Årligen rör det sig om cirka 150 ärenden. Regeringen ansåg i propositionen att nämnden har kapacitet att ta emot ärendena inom nuvarande betingelser. Över- flyttning skedde genom en ändring av 35 § verksförordningen. Frå- gor av administrativ karaktär som följer av överföringen, exempel-

145

Styrelsen för psykologiskt försvar

SOU 2007:31

vis frågan om namnändring, nämndens sammansättning och vilket utgiftsområde nämnden bör tillhöra, kommer att behandlas senare. Överklagandenämnden är sedan 2003 samlokaliserad med SPF som är värdmyndighet åt nämnden.

Resurser och kostnader

Hos SPF arbetar idag 3 årsarbetskrafter med frågor relaterade till nämndens verksamhet. Kostnader för verksamheten uppgår till ca 1,7 mnkr (exkl. overhead). Därutöver tillkommer kostnader för personal 0,3 mnkr samt lokalkostnader motsvarande ca 190 tkr. Totalt uppgår kostnaderna till ca 2,2 mnkr och finansieras från anslaget 7:8 Styrelsen för psykologiskt försvar.

5.2.3Personalvård

Allmänt om personalvård

Rättsfunktionen och rådet för rättsäkerhet och personalvård för totalförsvarspliktiga syftar till att ge totalförsvarspliktiga ökad trygghet och stöd under utbildningstiden. Målet är att främja per- sonalvården för totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt eller civilplikt samt informera dem om deras rättigheter under tjänst- göringen. Till rättsfunktionen kan totalförsvarspliktiga som anser att de har blivit illa eller felaktigt behandlad av personal, lärare eller befäl, vända sig för att få råd och information.

Uppdrag

Av SPF:s instruktion framgår att myndigheten genom vägledande och rådgivande verksamhet samt genom egna initiativ ska främja personalvården för totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt eller civilplikt. SPF ska informera totalförsvarspliktiga om deras rättig- heter under tjänstgöringen och hur dessa kan tas till vara. Av instruktionen framgår vidare att det inom SPF ska finnas ett råd som ska bistå myndigheten i dess arbete. Rådet består av högst 14 ledamöter.

I rådet finns företrädare för riksdagspartierna, Försvarsmakten, Totalförsvarets pliktverket, KBM, Värnpliktsrådet samt Civilplikts-

146

SOU 2007:31

Styrelsen för psykologiskt försvar

rådet. SPF främjar personalvården för de totalförsvarspliktiga främst genom besök vid olika utbildningsplatser och genom samtal med totalförsvarspliktiga och deras företrädare.

Resurser och kostnader

Vid SPF finns ett kansli för uppgiften med 1,5 årsarbetskrafter och budgeten uppgår till 1,5 mnkr och finansieras från myndighetens förvaltningsanslag.

5.3Svåra påfrestningar

5.3.1Åtgärder inom Samverkansområde Teknisk infrastruktur

Medieberedskap

Massmedierna är nyhetsförmedlare och opinionsbildare även under kriser och katastrofer. De primära uppgifterna för medieföretagen är att erbjuda fri nyhetsförmedling, fritt meningsutbyte, under- hållning och allsidig upplysning. Men medieföretagen ingår också i samhällets varnings-, larm- och informationssystem. SPF:s arbete på området syftar till att säkerställa att informationsflödet i sam- hället kan fortgå även under kriser eller andra störningar. För detta ändamål har staten inbjudit medierna till ett forum för diskussion kring frågor rörande förmågan att upprätthålla fri och oberoende medier även vid svåra påfrestningar på samhället. Mediernas bered- skapsråd är en frivilligt sammansatt gruppering och utgör SPF:s forum för arbete med frågor som rör medieberedskap. Rådets verk- samhet syftar till att skapa de tekniska och infrastrukturella förut- sättningarna. Inom rådet bedrivs bl.a. ett arbete för att nå en gemensam syn på behov av säkerhet, beredskap, krishanterings- förmåga och samverkan inom medieområdet. I rådet finns repre- sentanter från KBM, SRV, Post- och telestyrelsen, Radiobranschen RAB, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Teracom, Tid- ningarnas Telegrambyrå, Tidningsutgivarna,TV4 samt Comhem.

Även frågor som rör t.ex. personhot, informationsoperationer, minoritetsmedier och konsekvenser av internationaliseringen av mediebranschen diskuteras vid rådets sammanträden, seminarier och workshops. Mediernas beredskapsråd ska bidra till att i medie- systemen och mediedistributionen skapa en sådan robusthet och

147

Styrelsen för psykologiskt försvar

SOU 2007:31

flexibilitet att en fri och oberoende nyhetsförmedling, myndig- hetsinformation och varningsmeddelanden kan förmedlas snabbt och heltäckande även vid extraordinära händelser och vid höjd beredskap. En av rådets viktigaste uppgifter är att verka för att det finns ett ömsesidigt förtroende mellan aktörer och beslutsfattare. Rådet sammanträder minst fyra gånger per år.

SPF har från och med 2007 ansvaret för utbetalning av medel för att stärka den särskilda etermedieberedskapen.

Resurser och kostnader

Under 2006 använde SPF ca 2,5 mnkr för verksamhet kring medie- beredskapen vilka finansieras från anslaget 7:8 Styrelsen för psyko- logiskt försvar. Fr.o.m. 2007 ansvarar SPF även för att betala ut ersättning för drift och vidmakthållande av vissa särskilda funktio- ner inom etermedia, motsvarande 15 mnkr. Även dessa medel utbetalas från anslaget 7:8 Styrelsen för psykologiskt försvar.

5.3.2Nationella rådet

Allmänt om nationella rådet

Målet är att verka för samordning av samhällets insatser och stödja personer med hemvist i Sverige som drabbats av flodvågskata- strofen i Sydostasien i december 2004 samt att tillvarata erfaren- heter från detta arbete och indikera hur dessa erfarenheter kan användas i framtiden.

SPF ska även vara förberedd på att, efter beslut av regeringen, kunna stödja personer med hemvist i Sverige som drabbats av en större katastrof utomlands.

Uppdrag

SPF ska stödja personer med hemvist i Sverige som drabbats av flodvågskatastrofen i Sydostasien i december 2004. Vidare ska SPF, efter beslut av regeringen, stödja även andra personer med hemvist i Sverige som drabbats av en större katastrof utomlands.

SPF ska särskilt underlätta kontakterna mellan enskilda och myndigheter, verka för samordning av myndigheters, organisa-

148

SOU 2007:31

Styrelsen för psykologiskt försvar

tioners och övriga aktörers insatser, verka för samordning av den offentliga informationen om den reglering som har betydelse för dem som drabbats samt identifiera behov av särskilda insatser.

Resurser och kostnader

SPF har inga medel för detta på sitt anslag men anslaget kan användas för detta ändamål om regeringen skulle finna nödvändigt i samband med någon händelse då Rådet bör startas upp.

5.4Övrig verksamhet

5.4.1Estoniauppdraget

SPF har genom regeringens beslut 1996 och 1997 i uppdrag att vara statens kontaktorgan för anhöriga och senare även för överlevande från M/S Estonia. Uppdraget utvidgades 2001 till att myndigheten också skulle ansvara för att bygga upp en samlad information, till- handahålla allmänheten information och besvara frågor om M/S Estonias förlisning. Inom ramen för uppdraget att skapa en infor- mationsbank innehållande material om fartygets förlisning publice- rades styrelsen i september 2004 ett omfattande svenskt arkivmate- rial på Internet (www.estoniasamlingen.se). Arbetet med att informera om Estoniakatastrofen innebär att SPF har kontakter med representanter för anhöriga och överlevande samt med jour- nalister, forskare och andra intresserade av Estoniafrågan.

Under 2006 uppdrog regeringen åt Vinnova att ur ett sjösäker- hetsperspektiv studera fartygets sjunkförlopp samt åt Statens kri- minaltekniska laboratorium att studera bildmaterial från fartygs- vraket. Vinnova har i sin tur lagt ut regeringens uppdrag på två konsortier som var för sig arbetar med sjunkförloppsfrågan. Under 2006 har SPF lämnat stöd såväl till Vinnovakonsortierna som till det kriminaltekniska laboratoriet då det gäller arkivmaterial som rör Estoniafrågan. Periodvis är efterfrågan på stöd från olika befattningshavare omfattande. Det handlar i första hand om att söka och ta fram handlingar som rör katastrofen. SPF bedömer att behovet av stöd kommer att fortgå till dess utredningarna är slut- förda, vilket beräknas ske under 2008.

149

Styrelsen för psykologiskt försvar

SOU 2007:31

Resurser och kostnader

SPF:s Estoniaarbete finansieras via den s.k. övertäckningsfonden som disponeras av Sjöfartsverket. Styrelsen rekvirerar medel där- ifrån för samtliga utgifter kring Estoniaarbetet.

150

6 Olyckor, hot och risker

6.1Olyckor, hot och risker i Sverige

I samhället sker dagligen olika typer av händelser som drabbar enskilda eller grupper av människor. Merparten av dessa incidenter är inte av allvarlig karaktär och hanteras av enskilda individer eller av enskilda med stöd av samhället. Det kan handla om människor som söker vård till följd av skador, enstaka nedfallna träd som blockerar vägar eller bryter el- och teleledningar. Då och då inträf- far emellertid händelser som kräver insatser från samhällets sida. Det kan t.ex. röra sig om trafikolyckor, bränder, sjukdomar eller mindre störningar i tekniska system. Mera sällan inträffar större och mera omfattande händelser, så kallade extraordinära händelser, som kräver omfattande insatser från samhällets sida. På senare tid har emellertid flera sådana händelser inträffat. Flodvågskatastrofen i Sydostasien, stormen Gudrun, översvämningarna i Arvika och discoteksbranden i Göteborg utgör några exempel.

De händelser som kan inträffa utgörs således inte enbart av sådana som kan föranleda räddningsinsatser. Nedan återfinns en redogörelse för olycksutvecklingen i Sverige samt en övergripande bild över några av de hot och risker som det moderna svenska sam- hället står inför.

6.1.1Olyckor

Olyckor är kostsamma för samhället, vare sig det är personer, miljö eller egendom som skadas. Med samhällsekonomiska kostnader avses alla kostnader oavsett vem som bär dem – stat, kommun, landsting, företag, föreningar, hushåll eller enskilda individer. De ekonomiska konsekvenserna för samhället kan i princip delas in i två delar, direkta kostnader för vård, rehabilitering m.m. samt indi- rekta kostnader som t.ex. produktionsbortfall. Enligt Statens rädd-

151

Olyckor, hot och risker

SOU 2007:31

ningsverks (SRV:s) bedömning uppgick den samhällsekonomiska kostnaden tillföljd av olyckor till drygt 37 miljarder kronor under 2003, vilket motsvarar ungefär 4 150 kronor per invånare. Av den totala kostnaden avser två tredjedelar direkta kostnader och en tredjedel indirekta kostnader.

En normal vecka i Sverige omkommer över 50 personer till följd av olyckor, varav ungefär tio i vägtrafiken, drygt 25 till följd av fall- olyckor, ett par i bränder och något fler i drunkningsolyckor. En normal vecka läggs ett par tusen personer in på sjukhus till följd av skador efter olyckor, 12 000 uppsöker en akutmottagning och 20 000 uppsöker primärvården. Vidare rycker den kommunala räddningstjänsten ut till 210 bränder i byggnader, 280 bränder som inte är i byggnader, 215 trafikolyckor, 10 drunkningar och drunk- ningstillbud samt 38 utsläpp av farliga ämnen.

Vid en jämförelse med andra liknande länder inom EU eller OECD avviker Sverige i statistiken över personolyckor endast i tre avseenden och alla i positiv bemärkelse. Det är olyckor i vägtrafi- ken, där Sverige under lång tid tillhört de allra säkraste länderna dels säkerheten i arbetslivet. Sverige ligger också i den absoluta toppen vad gäller barns säkerhet.

6.2Olycksutvecklingen

6.2.1Dödsfall och personskador till följd av olyckor

Den långsiktiga trenden för dödsfall till följd av olyckor har varit neråtgående i Sverige sedan 1970-talet. Minskningen har dock stannat av och sedan mitten på 1990-talet har utvecklingen ersatts av en uppgång. Mellan åren 1999 och 2003 har antalet dödsfall ökat från 2 503 till 2 940, dvs. med15 %.

152

SOU 2007:31 Olyckor, hot och risker

Figur 1

Antal döda till följd av olyckor

 

Antal döda till följd av olyckor

2000

Antal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1800

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1600

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1400

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1200

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

800

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

600

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Män

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

400

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnor

 

 

 

 

 

 

 

200

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1989

1990

1991

 

 

2

1993

1994

1995

1996

1997

1998

 

99

0

2001

2002

2003

 

9

 

200

9

 

9

1

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

År

källa: Dödsorsaksregistret, EpC/Socialstyrelsen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trenderna ser emellertid olika ut för olika olyckstyper. Med utgångspunkt från nedanstående tabell kan det t.ex. konstateras att antalet dödsfall inom vägtrafiken fortsätter att minska medan antalet dödsfall till följd av fallolyckor fortsätter att öka. Att anta- let dödsfall till följd av förgiftningar har ökat kraftigt under åren 2000–2001, medan antalet bränder som leder till dödsolyckor före- faller vara svagt minskande. Skillnaderna mellan olika år beror dock inte enbart på faktiska förändringar i antalet dödsfall utan också på att förändringar i klassificeringen av dödsfallen får genomslag i sta- tistiken. Exempelvis genomfördes 1997 en större klassificerings- förändring beträffande fall. I gruppen ”annat olycksfall” ingår även olyckor där omständigheterna bakom olycksfallet varit oklara. Fördjupade studier visar emellertid att cirka 75 procent av dessa dödsfall beror på att vederbörande fallit. Med utgångspunkt från ovanstående tabell kan det även konstatera att händelser som discoteksbranden i Göteborg 1998 och Estonias förlisning 1994 får genomslag i statistiken.

153

Olyckor, hot och risker SOU 2007:31

 

Tabell 1

 

Antalet dödade i olycksfall 1991 till 2003

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alla olycksfall

2 68

2 533

2 433

2 791

2 336

2 337

2 595

2 508

2 503

2 606

2 861

2893

2941

därav

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fall

38

357

355

382

385

428

588

480

501

486

543

588

682

Annat olycksfall

89

818

834

756

793

801

864

833

916

868

943

1017

1009

Vägtrafik

71

725

602

517

519

507

507

503

508

558

559

513

491

Förgiftning

12

109

114

102

126

129

103

129

149

221

306

255

269

Brand

10

76

81

87

71

95

92

1

74

90

101

111

93

138TPF FPT

Drunkning

18

134

152

2

139

100

154

146

120

135

154

158

144

649TPF FPT

Kvävning

10

151

114

119

129

115

111

137

97

115

101

95

88

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

källa: Dödsorsaksregistret, EpC, Socialstyrelsen

Av alla de olyckor som föranleder besök på en akut- eller jour- mottagning inträffar ca 80 procent i hem- och fritidmiljöer. I dessa miljöer skadas framförallt barn, ungdomar och äldre. Totalt inträf- far varje år minstTPF3FPT 1 400 dödsfall till följd av fallolyckor och över 70 000 vårdas på sjukhus. Det är alltså nästan tre gånger så många som omkommer till följd av fallolyckor som till följd av olyckor i vägtrafiken och det är fler än fem gånger så många som vårdas på sjukhus till följd av fallolyckor som till följd av olyckor i vägtrafi- ken. Nio personer av tio som avlider på grund av fallolyckor är 65 år eller äldre och nästan två tredjedelar av dem som vårdas på sjuk- hus är 65 år eller äldre.

En trend som kan konstateras är att antalet stora olyckor (olyckor med fem eller fler omkomna) minskar, i både antal och omfattning. Större olyckor inträffar oftast inom vägtrafiken och innefattar minibussar och liknande. En sammanställning av de större olyckorna, där ett större antal omkommit eller skadats, som inträffat i Sverige de senaste 50 åren återfinns nedan.

1TP PT Discoteksbranden i Göteborg

2TP PT Estonias förlisning

3TP PT Många äldre utvecklar svåra följdsjukdomar till följd av frakturer mm. Det rör sig t.ex. om blodpropp i lungor som om de leder till döden längre tid än en månad efter själva olyckstillfället inte blir registrerade som en olycka. Det finns alltså ett mörkertal som av vissa bedömare anses röra sig om ytterligare ett par tusen personer varje år.

154

SOU 2007:31

Olyckor, hot och risker

Tabell 2 Större olyckor och Extra ordinära händelser de senaste 50 åren i Sverige som inneburit flera döda eller skadade

Årtal

Ort

Händelse

Antal döda

Antal skadade

1956

Ställdalen

Tågolycka

20

8

1964

Ängelholm

Flygolycka

31

6

1969

Södra och västra Sverige

Storm

10

200

1977

Tuve

Skred

9

62

1978

Borås

Brand

20

35

1979

Tjörn

Broras

8

 

1986

Norra Sverige

Nedfall radioaktiva ämnen

-

-

1987

Lerum

Tågolycka

9

130

1990

Lysekil

Fartygsbrand

158

30

1992

Göteborg

Spårvagnsolycka

13

35

1994

Östersjön

Fartygsförlisning

865

 

1995

Kumla

Kemikalier

2

11

1997

Vagnhärad

Skred

 

5

1998

Göteborg

Brand

63

190

1998

Enköping

Trafikolycka med buss

 

42

1998

Gävle

Kemikalier

 

63

1999

Skåne

Storm

1

20

2005

Södra Sverige

Storm

15

 

2006

Arboga

Bussolycka

9

40

 

 

 

 

 

Källa Statens räddningsverk

Antalet olycksfall måste också sättas i relation till andra dödsfall orsakade av skador. Under 2003 omkom sammanlagt 4 619 perso- ner tillföljd av skador. Av dessa omkom 2 941 personer till följd av olyckor, 1 108 personer till följd av självmord, 81 personer till följd av våld, 328 till följd av medicinska komplikationer m.m. och i 272 fall har orsaken inte kunnat fastställas.

Antalet personer som vårdats på sjukhus till följd av olyckor har varit relativt konstant under de senaste decennierna och ligger sta- bilt runt 100 000 personer per år. I och för sig innebär detta inte att antalet olyckor ligger stabilt utan detta kan vara en effekt av för- ändringar inom sjukvårdens metoder, organisation och/eller poli- cys.

Olycks- och personskadebilden domineras idag framförallt av äldre, sjuka, missbrukare, socialt och/eller ekonomiskt marginali- serade samt i viss mån även av ungdomar. En ökande konsumtion

155

Olyckor, hot och risker

SOU 2007:31

av alkohol och andra droger riskerar därmed på sikt att generera fler olyckor i samhället. Detta gäller framförallt vägtrafikolyckor, bränder, drunkning och förgiftningsolyckor men även sådana olyckstyper som t.ex. fall. Vid studier av rättskemiska analyser över omkomna i brand- och drunkningsolyckor kan konstateras att 60 till 70 procent av de omkomna männen i åldersgruppen 20 till 64 år hade druckit alkohol. Även fynd av narkotika och läkemedel var vanligt hos de omkomna.

6.2.2Skador på egendom

Antalet räddningsinsatser till följd av brand i byggnad har under perioden 1996 till 2005 legat mellan 13 200 och 9 700 årligen. Tren- den är svagt minskande. Vid drygt hälften av dessa bränder hand- lade det om bränder i bostäder. Av de totala brandskadekostna- derna står näringslivet för närmare 70 procent trots att andelen av samtliga bränder som inträffar inom sektorn uppgår till 20 procent av samtliga.

Under de senaste åren har det inträffat flera större översväm- ningar, stormar och skogsbränder i Sverige, t.ex. översvämningar i Norrland och Arvika 2000, Kristianstad och Orust 2002, Småland och Värmland 2004, stormen Gudrun i Småland 2005 och skogs- bränderna i Norrland 2006, Stormen Per 2006. Även situationer med extrem nederbörd har inträffat vid flera tillfällen de senare åren, t.ex. snöovädret i Gävle 1998, regnen i Sundsvall 2001, Hag- fors 2004, Abisko 2004 och Ånn 2006.

Götaälvdalen är Sveriges mest skredkänsliga område. Stora ras har inträffat i Surte 1950, Göta 1956 och Tuve 1977. Vid skredet i Tuve omkom 9 personer. Ett skred inträffade även i Vagnhärad 1997 vilket ledde till omfattande materiella skador. Under inne- varande år inträffade även ett skred i Munkedal som innebar att E6:an stängdes av. I dessa ras omkom totalt 13 personer.

6.2.3Skador på miljön

Antalet räddningsinsatser till följd av utsläpp av förorenande ämnen är i genomsnitt ca 2 000 per år. Trenden är minskande. Utifrån antalet går det dock inte att dra slutsatser om utvecklingen för miljöskadorna eftersom skadornas storlek och påverkan beror

156

SOU 2007:31

Olyckor, hot och risker

på om och hur spridningen skett till miljön, vilket ämne det handlar om, vilka volymer och huruvida det genomförts skadebegränsande åtgärder som minskat spridningen av förorenande ämnen.

Enskilda olyckors miljöpåverkan är ofta begränsad i relation till samhällets totala miljöpåverkan. Däremot är påverkan i flera avse- enden betydande ur ett lokalt eller regionalt perspektiv.

Större potentiella olyckor som t.ex. stora oljeutsläpp till havs, stora kemikalieolyckor, översvämningar och stora bränder kan ha en betydande påverkan på den lokala eller regionala miljösitua- tionen. Hotade djur- och växtarter med en mycket begränsad geo- grafisk spridning kan också sägas vara särskilt påverkbara av konse- kvenser av potentiella olyckor.

6.3Olyckor, hot och risker

De hot och risker som samhället står inför idag är komplexa. Erfa- renheterna från området visar att de största kriserna har sitt ursprung i händelser som inte tidigare identifieras som potentiella risker. Grunden för arbetet med att bemöta dessa hot och risker är dels ett förebyggande och sårbarhetsreducerande arbete, dels utvecklingen av en generell förmåga att hantera händelser, oavsett hur dessa händelser ser ut eller inom vilken sektor de inträffar. Bland de hot som samhället står inför kan nämnas smittor, tekniska kollapser, naturkatastrofer och antagonistiska hot. Vidare kan utredningen liksom FörsvarsberedningenTPF4FPT konstatera att det kan vara svårt att identifiera hot och riskers ursprung eftersom dessa kan utvecklas såväl nationellt som internationellt. Mer omfattande händelser kan utöver ett hot mot människors liv och hälsa också utgöra ett hot mot samhällets funktionalitet och grundläggande värden som demokrati och rättsäkerhet. Nedan lämnar utredningen en redogörelse över ett antal exempel på hot- och risker. Redo- görelsen är tänkt att ge en bild av olika olyckor, hot och risker, men gör inte anspråk på att vara en fullständig förteckning.

Smitta

Influensapandemier har drabbat världen med oregelbundna inter- vall åtminstone sedan 1500-talet. Allt talar för att vi även i fram-

4TP PT DS 2006:1, s. 11

157

Olyckor, hot och risker

SOU 2007:31

tiden kommer att få uppleva att nya virusvarianter, vilka vi saknar motståndskraft mot, snabbt sprider sig globalt med många sjuka och en hög dödlighet som följd. Det är dock omöjligt att förutsäga när nästa pandemi kommer att bryta ut. En del experter har gjort bedömningen att den allt mer globala spridningen av den fågel- influensa som upptäcktes i Hong Kong år 1997 (H5N1) har fört oss närmare en ny pandemi men sannolikheten för detta är mycket svår att bedöma.

Erfarenheterna från tidigare pandemier, som Spanska sjukan 1918–1919, Asiaten (1957–1958) och Hong Kong (1968–1969) talar för att alla samhällssektorer kan drabbas av en pandemi t.ex. i form av en omfattande sjukfrånvaro bland de anställda.

På många sätt är världen emellertid bättre förberedd i dag än vid någon av de föregående pandemierna, eftersom det idag finns en beredskapsplanering och system för övervakning av olika sjuk- domar. På samma gång finns andra faktorer som verkar i en för- svårande riktning, såsom en större befolkning, en högre grad av urbanisering och ett ökat globalt resande, vilket gör att smittsprid- ningen sannolikt kommer att gå snabbare vid en framtida pandemi.

Antagonistiska hot

Bland de antagonistiska hoten har den internationella terrorismen alltsedan attackerna mot USA den 11 september 2001 varit i myn- digheternas, mediernas och allmänhetens fokus. Säkerhetspolisens bedömning är emellertid att det för närvarande inte finns något riktat hot mot Sverige. Däremot finns en förhöjd risk för terror- attentat mot vissa andra länders intressen i Sverige. Svenskar och svenska intressen utomlands kan också drabbas t.ex. vid militära insatser så väl som bistånds- och räddningsinsatser utomlands. Även svenskar som befinner sig utomlands som turister kan drabbas, situationen i Libanon 2006 och attentaten på Bali 2002 är exempel på detta. Händelserna i samband med protesterna mot karikatyrteckningarna av profeten Muhammed i början av 2006, då den svenska ambassaden i Damaskus eldhärjades, visar också att svenskar och svenska intressen kan drabbas även om Sverige inte är det egentliga målet för en viss attack. Händelser som dessa visar därmed också på att hotbilden är svår att förutsäga och att den snabbt kan förändras.

158

SOU 2007:31

Olyckor, hot och risker

Sverige skulle också kunna påverkas av attacker riktade mot mål i vår geografiska närhet. Stora evenemang som politiska toppmöten, Nobelfesten eller stora idrottstävlingar skulle kunna locka en anta- gonistisk aktör att göra något i Sverige.

Naturkatastrofer

Alla samhällen är sårbara för extrema natur- och väderhändelser. Dessa fenomen kan medföra betydande skador och störningar och kan, i synnerhet vid långvariga förlopp, lamslå väsentliga delar av samhällets verksamhet. De scenarier för klimatförändringar som presenteras av klimatforskare visar att extrema vädersituationer förväntas bli mer frekventa och kan leda till ökade risker för ras, skred, stormar, översvämningar och en ökad risk för spridning av föroreningar i mark och vatten. Enligt Världshälsoorganisationen beräknas t.ex. antalet allvarliga översvämningar i världen kommer att öka tio gånger fram till 2050. Vid extrema natur- och väder- händelser blir effekterna på den samhällsviktiga infrastrukturen särskilt tydliga. Skador kan även försvåra insatser under den akuta fasen som leder till allvarliga problem med att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner i drabbade områden.

Tekniska kollapser

Den tekniska infrastrukturen spelar en alltmer avgörande roll för förmågan att upprätthålla samhällsviktiga funktioner och tjänster. Få verksamheter i samhället fungerar t.ex. inte utan tillgång till el eller elektroniska kommunikationer. Därtill är samhället beroende av väl fungerande transporter samt vatten- och avloppsinfra- struktur. Komplexa beroendeförhållanden bidrar till att göra sam- hället känsligt och sårbart. Avregleringar inom olika tekniska infra- strukturer har även inneburit att det i dag inte finns samma över- blick över systemen och dess funktion.

Ett haveri i ett kärnkraftverk skulle innebära att människa och miljö utsätts för omfattande skaderisker med verkan under mycket lång tid genom att stora mängder radioaktiva ämnen frigörs. Därför avser det förebyggande arbetet åtgärder att förhindra och begränsa risken för haveri genom att förebygga förlopp som skulle innebära

159

Olyckor, hot och risker

SOU 2007:31

en skada av reaktorhärden. De förebyggande åtgärderna är både tekniska och administrativa.

Haveriet i Three Mile Island (USA) 1979 resulterade i en partiell härdsmälta, där personalen lyckades häva olycksförloppet och kyla reaktorhärden. Stora mängder radioaktiva ämnen kom dock ut i anläggningen men utsläppen till omgivningen begränsades. En hän- delse i Ginna (USA) 1982 kunde ha fått samma förlopp som i Three Mile Island men effekten blev endast ett mindre utsläpp av radioaktiv ånga. Det välkända haveriet i Tjernobyl inträffade 1986 då en av reaktorerna i kärnkraftverket havererade med följden att stora mängder av radioaktiva ämnen spreds.

För kärnkraftsanläggningar bedöms antalet incidenter och mindre avbrott i Sverige till ca 400 stycken per år. I de svenska kärnkraftverken finns särskilda larmsystem för mera allvarliga inci- denter, något sådant larm har dock inte förekommit i Sverige. Sommaren 2006 inträffade emellertid ett av de allvarligaste till- buden inom svensk kärnkraft när reaktor ett i Forsmarks kärn- kraftverk snabbstoppades på grund av ett elfel i ett ställverk. Ytter- ligare exempel är branden i ett ställverk i Ringhals i november 2006 samt bristerna som uppdagats i kärnkraftsverket i Forsmark inne- varande år.

Olyckor med farliga ämnen

Sverige har under de senaste 50 åren inte haft någon riktigt svår olycka med kemikalier eller vid transporter där ett stort antal män- niskor omkommit eller skadats allvarligt. Det har emellertid före- kommit mindre omfattande olyckor med ett mindre antal dödade eller skadade (jmf ovan). Olyckorna har i hälften av fallen varit ut- släpp av gas/vätska och i andra hälften bränder och explosioner. I Sverige finns dessutom flera petrokemiska industrier som tillsam- mans med annan användning i samhället genererar en jämn ström av transporter med olika ämnen på land och till sjöss.

Exempel på kemikalieolyckor med dödlig utgång är explosionen i en kemisk industri i Karlskoga 1992 där en person omkom och sju skadades. Andra exempel är utsläppet av svavelväte från en fabrik i Kumla 1995 där två personer omkom och elva skadades samt läck- aget av saltsyra i Gävle 1998, där 63 personer fick föras till sjukhus. Ytterligare ett exempel är läckaget 2005 där stora mängder svavel- syra läckte ut från en cistern som rämnat på Kemiras fabrik i Hel-

160

SOU 2007:31

Olyckor, hot och risker

singborg. Även vid transporter av olika slag förekommer mellan 60–80 tillbud och olyckor årligen. Exempel är den tankbilsolycka som inträffade i Karlshamn för ca 10 år sedan då diesel rann ut och slog ut en vattentäkt, godståget som spårade ur i Borlänge centrum 2000 och branden i en lastbil på E6 2005 där föraren omkom och E6:an stängdes av under flera dagar.

6.4Ett brett spektrum av händelser – ett brett spektrum av åtgärder

6.4.1Händelser

De händelser som samhället dagligen hanterar rör vardagsolyckor, så som bränder, fall- och trafikolyckor samt andra händelser så som brottslighet, sjukdomar, fel i tekniska system, väderhändelser, mindre avbrott i el och elektroniska kommunikationer m.m. Där- utöver finns ett antal händelser som samhället långtifrån dagligen hanterar men som när de inträffar får konsekvenser för många människor i vårt samhälle eller för samhället som sådant. Dessa händelser som t.ex. stora olyckor, katastrofer, extrema väder- händelser eller händelser där stora delar av tekniska system går ner, ställer större krav på samhällets förmåga vid detta enskilda tillfälle och involverar en större mängd aktörer. I vissa fall utgörs dessa av mindre händelser som eskalerar eller av olyckor som inträffar i var- dagen men där konsekvenserna blir särskilt allvarliga, t.ex. en större tågolycka i kombination med petrokemiska produkter. I andra fall är dessa händelser drivna av hot utifrån som t.ex. IT-attacker eller ekonomiska hot. Därtill ska läggas mera långsiktiga processer som t.ex. klimatförändringen.

Det spektra av händelser som kan inträffa är således mycket brett och spänner från vardagens olyckor till extraordinära händel- ser.

6.4.2Åtgärder

De olyckor, hot och risker som samhället står inför är, som ovan nämnts, av mycket varierande karaktär. Flera av de olyckor som samhället mer eller mindre dagligen har att hanterar är i vissa fall enkla till sin karaktär, även om de kan vara svåra att förhindra. Ofta kan det handla om mänsklig ovilja att ändra beteende eller histo-

161

Olyckor, hot och risker

SOU 2007:31

riska inlåsningar i byggnationer eller infrastruktur som gör att hän- delsen inte går att förebygga eller förhindra, dvs. strukturella sår- barheter. I andra fall ligger mer komplicerade orsakssamband bakom olyckorna. Utöver olyckor finns även andra hot mot sam- hället såsom antagonistiska hot, tekniska kollapser och smitta, där det finns behov av att kunna möta dessa i syfte att säkerställa sam- hällets funktionalitet och värna vissa grundläggande värden i sam- hället.

En del av de olyckor, hot och risker som samhället står inför kan delvis byggas bort genom långsiktiga satsningar och ett kontinuer- ligt säkerhetsarbete. Det senare gäller även de strukturella sårbar- heterna i samhället. Andra hot och risker är mer komplexa och kan snabbt utvecklas till allvarliga kriser vilka sällan går att förutse, eller om de förutses är det inte säkert att de fått genomslag i det före- byggande och sårbarhetsreducerande arbetet.

De åtgärder som behöver vidtas rör ett flertal aktörer i samhället, exempelvis myndigheter, organisationer, företag och enskilda. Flera av dessa har också ett ansvar för att vidta åtgärder (jämför kapitel 2) för att minska riskerna för eller förmågan att hantera olika typer av händelser. De åtgärder som behöver vidtas skulle kunna delas in som följer:

Förebyggande och sårbarhetsreducerande åtgärder – dvs. åtgärder som syftar till att förhindra, minska risker, förebygga olyckor och kriser samt sårbarhetsreducerande arbete som syftar till att minska riskerna för och konsekvenserna av olika typer av händelser. Som exempel kan nämnas förebyggande åtgärder vilka syftar till att und- vika olämpliga byggnadskonstruktioner, produkter eller andra lös- ningar. Därutöver kan det röra sig om åtgärder eller strategier för att undvika vissa förlopp eller en viss utveckling såsom t.ex. kli- matförändringen. Sårbarhetsreducerande åtgärder är t.ex. att öka hållfastheten i luftburna el- och teleledningar eller reservkraft till viktiga tekniska system.

Föreberedande åtgärder – denna del innefattar arbetet med att ut- veckla den operativa förmågan och krisledningsförmågan inom olika områden för att möta både vardagshändelser och mer kom- plexa händelser som kräver insatser från flera aktörer. Det kan t.ex. handla om utveckling av metoder och teknik inom räddnings- tjänsten, polisens operativa förmåga eller av informationssäker- heten.

Operativa och stödjande åtgärder – Dessa åtgärder handlar om insatser i samband med en händelse från en rad olika aktörer som

162

SOU 2007:31

Olyckor, hot och risker

räddningstjänsten, hälso- och sjukvården, polisen eller från andra aktörer. En viktig del i denna fas är information till allmänhet och media –kriskommunikation. Det kan också handla om expertstöd, förstärkningsresurser eller stöd i form av transporter. En del i detta arbete är förmågan att kunna ta emot och lämna internationellt stöd.

Normalisering – Denna typ av åtgärder rör hanteringen av de konsekvenser som kan uppstå efter en händelse. Det kan t.ex. handla om att återställa förtroende genom kommunikation. Detta kan ske genom att stöd lämnas till dem som drabbats av eller anhö- riga till dem som drabbats av en händelse. En del i detta arbete är även sanering och återuppbyggnad efter en olycka eller kris.

Erfarenhetsåterföring – En central del i arbetet som är nära kopp- lat till samtliga ovanstående delar är arbetet med att tillvarata erfa- renheter från nationella och internationella händelser i syfte att utveckla den nationella förmågan att hantera olika typer av händel- ser.

Det handlar således om ett brett spektrum av åtgärder före, un- der och efter händelsen som måste till för att kunna möta olyckor, hot och risker i vårt samhälle. Arbetet med dessa åtgärder in- volverar ett flertal aktörer och flera samhällssektorer. Utvecklingen av samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser berör därigenom en rad olika samhällssektorer.

6.4.3Ett brett arbete med många aktörer

Insatser behövs från samhällets sida dels för att förebygga och begränsa konsekvenserna av dessa händelser, dels för att utveckla en generell förmåga att möta dess händelser – oavsett orsak och vilken samhällssektors som primärt berörs. Att ett sådant arbete sker kontinuerligt och anpassat efter de olyckor, hot och risker som samhället står inför är enligt utredningen nödvändigt för att nå de mål för verksamheten som riksdag och regering har satt upp. För att nå dessa mål krävs en kontinuerlig och till olyckor, hot och risker anpassad utveckling av förmågan. Denna förmåga utgörs av samhällets samlade förmåga att förebygga, förhindra, lindra, begränsa och hantera konsekvenserna av händelser som kan uppstå snabbt eller utvecklas över en längre tid och leda till skador på enskilda, egendom eller miljö samt hotar funktionalitet och förtro- ende för samhället. Det handlar således om att utveckla en generell

163

Olyckor, hot och risker

SOU 2007:31

förmåga utifrån ett helhetsperspektiv. Detta har utgjort en central utgångspunkt för utredningen.

Arbetet med att utveckla denna förmåga involverar med nödvän- dighet ett flertal olika aktörer oavsett om det rör sig om olyckor och/eller extraordinära händelser. I flera fall rör det sig också om samma aktörer som behöver vidta åtgärder för att möta både dessa typer av händelser. Kommuner och landsting utgör ett exempel på sådana aktörer. För ett effektivt arbete mot olyckor, hot och risker och i arbetet med att utveckla en generell förmåga bör arbetet där- för ske på ett enhetligt sätt och mot samma övergripande mål. På så sätt underlättas utvecklingen av en generell förmåga som kan användas för att möta olika typer av händelser oavsett var i hot- skalan de placeras eller vilken samhällssektor som berörs.

164

Slutsatser och förslag

1

7 Allmänna överväganden

Utredningen har, i enlighet med sina direktiv, analyserat verk- samheten vid de tre aktuella myndigheterna. Denna analys har dock inte kunnat avse samtliga delar av myndigheternas verksamhet. Anledningen till detta är främst den begränsade tid som utred- ningen haft för uppdraget. Utredningen har exempelvis inte bedömt Statens räddningsverks (SRV:s) internationella verksamhet eller RAKEL-verksamheten, som främst bedrivs vid Krisbered- skapsmyndigheten (KBM). Inte heller har utredningen närmare studerat ordningen med samverkansområden. I relevanta delar för att bedöma behovet av förändringar inom området samt för att kunna ta ställning till om en ny myndighet med ansvar för områ- dena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar bör bildas anser sig utredningen dock ha fullt tillräckligt underlag för de över- väganden och förslag som redovisas i det följande.

Nedan redovisar utredningen allmänna överväganden om de tre i utredningen ingående myndigheterna. Därpå följer en genomgång av de omdömen som intressenterna lämnat avseende myndigheter- nas verksamhet. Därefter redovisas utredningen ett antal över- väganden och förslag. Överväganden om huruvida en ny myndighet bör bildas redovisas i kapitel 8.

7.1Allmänna överväganden om myndigheterna

Krisberedskapsmyndigheten

Det uppdrag som KBM har enligt sin instruktion och sitt regleringsbrev måste anses som mycket svårt. Som en statlig myn- dighet bland många andra ska KBM svara för samordning av sådan verksamhet som hos många statliga myndigheter (felaktigt) anses falla utanför deras kärnverksamhet. Samordningen avser också verksamheten inom krisberedskapsområdet på lokal och regional

167

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

nivå. För samordningsuppdraget saknar KBM också befogenheter som exempelvis föreskriftsrätt eller möjligheter att bedriva tillsyn. Ytterligare en uppgift för KBM är att fördela och ansvara för utbe- talningen av medel från anslaget 7:5 Krisberedskap efter regeringens beslut.

KBM får anses ha en tämligen oklar roll. Detta framgår också av den intressentundersökning som utredningen låtit göra.

Statens Räddningsverk

SRV:s uppdrag är i flera avseenden mer konkret än KBM:s. Upp- draget ligger avsevärt närmare den dagliga verksamheten inom kommunal räddningstjänst och inom SRV finns betydande erfarenhet från just räddningstjänstområdet.

När utredningen mer noga studerat SRV:s uppdrag, har det framkommit att det är en heterogen samling av frågor som ska hanteras. En betydande del av SRV:s uppgifter idag är utbildnings- verksamheten. Den externa undersökningen som utredningen låtit göra visar också på att SRV primärt förknippas med just utbildning.

Utbildningsverksamheten dras sedan en längre tid med stora finansiella problem. Kapaciteten är för stor, kostnaderna är för höga och en fortsatt utveckling av verksamheten har inte kunnat ske i den takt som krävts. Inom SRV:s ledning råder full insikt i dessa problem. Utredningens mening är att utbildningsfrågan mycket snabbt måste lösas.

Styrelsen för psykologiskt försvar

De uppdrag som Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) har är synnerligen disparata. Kärnan i verksamheten får sägas ligga i att sköta mediernas beredskapsråd. Det är av stor vikt att denna typ av verksamhet sköts på sådant sätt att det inte kan tolkas som att sta- ten påverkar mediernas verksamhet som sådan. Uppdraget är istäl- let att bidra till att det finns tekniska och infrastrukturella förut- sättningar att distribuera radio- och Tv-program, tidningar, nyheter på Internet och via mobiltelefoner till landets medborgare. SPF ansvarar därutöver för det nationella rådet som, efter beslut av regeringen, ska kunna stödja personer med hemvist i Sverige som drabbats av större katastrofer utomlands. Detta är en verksamhet

168

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

som kräver omfattande samverkan med en rad aktörer. Av den undersökning som utredningen låtit göra framgår dock att SPF är okänt för flertalet av potentiella samverkanspartners.

7.2Intressenternas omdömen om myndigheternas verksamhet

Utredningen har genomfört en intressentundersökning i två delar, en kvantitativ del och en kvalitativ del. Den kvantitativa undersök- ningen har sänts till samtliga kommuner, landsting och länsstyrel- ser. Den kvalitativa har genomförts genom intervjuer med före- trädare för andra statliga myndigheter än länsstyrelser.

Undersökningen visar bl.a. att kommuner, landsting och läns- styrelser uppfattar brister i samverkan mellan SRV och KBM. Sam- verkan mellan SRV respektive KBM och andra statliga myndigheter förefaller fungera bättre, även om andelen goda betyg är liten. Resultatet av undersökningen visar även att kommuner, landsting och i viss mån även länsstyrelserna ger den verksamhet som bedrivs vid SRV och KBM relativt låga betyg.

Krisberedskapsmyndigheten

När det gäller kännedomen om KBM:s verksamhet bland kom- muner, landsting och länsstyrelser får denna anses vara relativt dålig. Bilden av KBM är dessutom otydlig. I en liknande riktning pekar den kvalitativa undersökningen. Flera av myndighetsföre- trädarna uppfattar dessutom att KBM har en otydlig roll och ett otydligt uppdrag.

Att kommuner och landsting har relativt dålig kännedom om KBM:s verksamhet skulle, enligt KBM:s uppfattning, delvis kunna bero på att KBM har prioriterat arbete gentemot de statliga myn- digheterna och Regeringskansliet.

Det som i den kvantitativa undersökningen ges bäst betyg är KBM:s ”produkter”, men samtidigt kan konstateras att andelen som känner till dessa produkter är låg. Av den kvalitativa underök- ningen framgår att det är flera som upplever arbetet inom sam- verkansområdena positivt, bl.a. eftersom det skapar ett kontaktnät mellan myndigheter inom samma sektorer. Andra myndighets-

169

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

företrädare uppfattar KBM som pådrivande för arbetet inom kris- beredskapsområdet.

KBM:s arbete gentemot kommuner, landsting och länsstyrelser får knappt godkänt bland de svarande. Ett flertal företrädare för statliga myndigheter ger liknande omdömen och KBM betecknas av någon som ”en organisation som kommer efter och säger vad som gjordes fel”. Flera svaranden pekar även på den problematik som uppstår i samband med KBM:s fördelning av medel för verk- samhet som faller inom andra myndigheters ansvar. I under- sökningen anser flera myndighetsföreträdare att denna process är omfattande, tidskrävande och alltför detaljreglerad. Vissa myndig- hetsföreträdare menar dessutom att KBM inte har kompetens att hantera sådan detaljstyrning. Andra myndighetsföreträdare menar att det är märkligt att en myndighet ska styra sektorsmyndigheter- nas krisberedskapsarbete, utan att ha ansvar för verksamheten som istället åvilar den ansvariga myndigheten. I något fall påstås det t.o.m. att KBM bedriver verksamhet som är överlappande gentemot den som andra myndigheter bedriver och dessutom drar ner på de medel som fördelas från anslaget 7:5 Krisberedskap för att själva bedriva i stort sett motsvarande verksamhet. I vad mån dessa upp- fattningar har sin grund i de prioriteringar som KBM med nöd- vändighet måste göra kan utredningen inte avgöra.

Enligt vad utredningen erfarit delar dock KBM uppfattningen att hanteringen av de medel som fördelas från anslaget 7:5 Krisbered- skap är alltför omfattande.

Statens räddningsverk

SRV får i undersökningen till stor del samma omdömen som KBM vad avser arbetet gentemot kommuner, landsting och länsstyrelser. Kunskapen och kännedomen om den verksamhet som bedrivs är relativt låg bortsett från utbildningsverksamheten med vilken SRV är starkt förknippad.

Företrädarna för de statliga myndigheterna framhåller att SRV tillhandahåller bra utbildning, men samtidigt framförs synpunkter på att SRV är sämre på att stödja andra myndigheter i deras utbild- ning. Det kan konstateras att ju mer en myndighet har regelbunden samverkan med SRV, desto mer positiv är myndighetsföreträdaren i sina åsikter.

170

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

De vanligaste negativa åsikterna gäller att SRV förefaller ha otydliga gränser för sitt ansvarsområde och en oklar ansvarsfördel- ning gentemot andra myndigheters verksamhet. I den kvalitativa undersökningen framkommer uppfattningen att SRV har en ten- dens att utöka sin verksamhet och ignorera överenskommelser eller en sektorsmyndighets formella ansvarsområde. Vissa intressenter framför att det är svårt att samarbeta på lika villkor, eftersom SRV helst vill styra själv.

Styrelsen för psykologiskt försvar

I den kvalitativa undersökningen framkommer att SPF som myndighet är okänd. Den verksamhet som SPF bedriver rör en begränsad mängd aktörer och SPF är så pass liten att det av myn- dighetsföreträdarna uppfattas som att den borde ha svårt att fun- gera som självständig myndighet. Den verksamhet SPF bedriver inom mediesektorn ges goda betyg av de företrädare inom medie- sektorn som intervjuats.

Slutsatser

Det resultat som framkommer i den intressentundersökning som utredningen låtit göra är nedslående. Även om sådana resultat ska tolkas med viss försiktighet, stöds resultatet till stora delar av annan information som delgivits utredningen. Utredningen finner det anmärkningsvärt att den verksamhet som KBM och SRV bedri- ver gentemot kommuner och länsstyrelser inte är mer känd för berörda och får så förhållandevis låga betyg. Att KBM prioriterat arbetet gentemot de statliga myndigheterna och att SRV svarar för tillsyn, vilket inte alltid är en populär uppgift, kan till del förklara resultatet. Myndigheterna har också uppgifter som innebär otydliga gränssnitt mot andra verksamheter.

I den intressentundersökning som utredningen låtit göra har det också framkommit att många myndighetsföreträdare anser att pro- cessen runt fördelningen av anslaget är krånglig, byråkratisk samt att det är märkligt att KBM fördelar så stor andel av medlen till den egna myndigheten.

Kommunerna och länsstyrelserna är viktiga aktörer inom kris- hanteringssystemet och i arbetet inom området skydd mot olyckor.

171

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

Det är därför inte tillfredsställande att myndigheterna når ut till dessa aktörer i så låg utsträckning. Dessutom är det allvarligt att det inte sker en bättre samordning mellan KBM och SRV.

7.3Överväganden och förslag

Utredningen har under arbetets gång identifierat ett antal områden där det föreligger behov av utveckling och förtydliganden. Inom SRV:s område gäller detta främst utbildningsområdet och myndig- hetens administration. Till frågan om administrationen åter- kommer utredningen i kapitel 10. Inom KBM:s område har utred- ningen funnit att den nuvarande planeringsprocessen avseende anslaget 7:5 Krisberedskap måste anses omodern och ineffektiv, detta trots att den förenklats sedan den introducerades. Utred- ningen har också funnit att den nuvarande ordningen med risk- och sårbarhetsanalyser för statliga myndigheter behöver utvecklas. Även om förbättringar har genomförts successivt, är det enligt utredningens mening angeläget att utveckla modellen så att ett tyd- ligare ansvar läggs på de enskilda myndigheterna.

Utredningen lämnar därför ett antal förslag i syfte att stärka och utveckla arbetet inom främst krisberedskapsområdet. Dessa är dock till viss del av generell natur och har därigenom i dessa delar även bäring på arbetet inom området skydd mot olyckor. Förslagen utgör ingen ändring av krishanteringssystemet som sådant, utan avser krisberedskapsarbetet. En grundläggande utgångspunkt för utredningens förslag är behovet av att stärka och tydliggöra ansva- ret för krisberedskapsarbetet i samhället, framförallt på statlig nivå. Förändringarna ska också bidra till att utveckla och tydliggöra ansvaret för utvecklingen av en generell förmåga vilken krävs för att möta de olyckor, hot och risker som samhället står inför (jmf kapitel 6).

7.3.1Tillämpningen av ansvarsprincipen och tvärsektoriell samordning

Utredningen föreslår en striktare tillämpning av ansvars- principen och en tydligare tvärsektoriell samordning.

172

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

Som tidigare redovisats bygger det svenska systemet för att hantera kriser på de ordinarie förvaltningsstrukturerna och på tre principer

– ansvarsprincipen, närhetsprincipen och likhetsprincipen.

Såväl i arbetet med att stärka förmågan för att hantera kriser som i arbetet med att minska antalet olyckor, krävs åtgärder inom en rad olika samhällssektorer. Verksamheten inom områdena skydd mot olyckor och krisberedskap har båda således element som är av sektorsövergripande karaktär. För att både det förberedande och det operativa arbetet vid en kris eller olycka ska kunna bedrivas effektivt krävs också en god samverkan mellan sektorerna. Det sektorsövergripande arbetet bör, enligt utredningens bedömning, inte innebära att en myndighet övertar andra myndigheters ansvar, eftersom ansvarsprincipen då skulle åsidosättas. Utredningen kan emellertid konstatera att detta delvis sker idag och att det finns strukturer i dagens system som skapar en situation där sektors- myndigheternas ansvar är otydligt. Utredningen menar därför att sektorsmyndigheterna i betydligt högre utsträckning än idag måste beakta olycks- och krisberedskapsperspektivet i det arbete som bedrivs inom respektive sektor. Detta är viktigt för att arbetet med att utveckla krisberedskapen och minska antalet olyckor ska bli effektivt och att de mål som riksdag och regering slagit fast ska kunna uppnås.

Mot bakgrund av de olyckor, hot och risker som samhället står inför är det särskilt viktigt att såväl krisberedskapsarbetet som arbetet med skydd mot olyckor utgör en integrerad del av den ordinarie verksamheten hos olika myndigheter. Detta särskilt efter- som det för att möta dessa hot och risker torde krävas ett brett spektra av åtgärder och inkluderar ett flertal aktörer och samhälls- sektorer. Arbetet inom dessa områden kan alltså inte ses som åt- skilt från övriga åtgärder som vidtas.

I den intressentundersökning som utredningen låtit göra fram- kommer att andra myndigheter uppfattar att framförallt SRV, men även KBM, vidtar åtgärder som rimligen faller på respektive sek- torsmyndighet att utföra. Utredningen har t.ex. funnit att framför- allt KBM inom ramen för sin forskningsverksamhet beställer forskning som rimligen bör åvila en viss sektor. Detta måste tolkas som ett uttryck för de delar av myndigheternas uppdrag som kopplas till den sektorsövergripande verksamheten.

Utredningen har vidare funnit att det finns strukturer som ska- par otydlighet och bidrar till svårigheter med att upprätthålla tillämpningen av ansvarsprincipen och därigenom de olika myndig-

173

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

heterna ansvar. Fördelningen av medel via anslaget 7:5 Krisbered- skap utgör ett exempel på detta. Utredningen kan konstatera att det finns risk för att systemet med fördelning av medel inte leder till den eftersträvade effekten av förbättrad samverkan och samordning vid kriser. Ett exempel är fördelningen av medel mellan myndig- heterna, där de tre i utredningen ingående myndigheterna erhåller närmare 50% av de ”fria medlen”TPF1FPT på anslaget 7:5 Krisberedskap. Systemet med fördelning av medel över ett särskilt anslag har emellertid inneburit möjligheter att vidta förberedande åtgärder vid olika myndigheter, vilka sannolikt inte kommit tillstånd i annat fall.

I Norge och Danmark tillämpas sektorsansvaret och därigenom ansvarsprincipen, striktare än vad som är fallet i Sverige. Enligt vad utredningen erfarit ger detta en enkel struktur med en tydlig ansvarsfördelning mellan myndigheterna. De sektorsvisa åtgär- derna, som behöver vidtas enligt ansvarsprincipen, måste anses vara av vikt för att minska sårbarheten och förebygga antalet olyckor i samhället samt för att utveckla en generell förmåga att hantera olika typer av händelser.

Utredningens överväganden och förslag

7.3.1.1Tillämpningen av ansvarsprincipen

Mot bakgrund av de principer som finns för det svenska krisbered- skapsarbetet och vad som angetts ovan föreslår utredningen en striktare tillämpning av ansvarsprincipen. Detta innebär att sek- torsmyndigheterna måste ta det ansvar som redan åligger dem och därigenom ansvaret för åtgärder för att minska antalet olyckor och krisberedskapsåtgärder. Utredningens förslag i denna del innebär ingen förändring av rådande principer, utan enbart att de etablerade principerna ska tillämpas mer strikt.

Kommuner, landsting och statliga myndigheter har ett direkt ansvar för att bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt att det finns en förmåga att hantera större och mindre händelser. Det är utred- ningens bestämda uppfattning att åtgärder inom såväl krisbered- skapsområdet som området skydd mot olyckor måste utgöra en integrerad del av den ordinarie verksamheten för att få avsedd effekt. Detta innebär bl.a. att sektorsmyndigheterna måste ta ett

1TP PT I och med att en andel av medlen på anslaget 7:5 Krisberedskap är uppbundna i investeringar, kommunersättning, avgiftsmedel etc. utgör de rörliga medlen på anslaget endast en del av anslaget.

174

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

ökat ansvar för såväl sårbarhetsreducerande åtgärder, vilket får anses ligga inom ramen för det ansvar som myndigheterna redan har, som för krisberedskapsåtgärder inom respektive sektor. Kris- beredskap måste därför beaktas på samma sätt som t.ex. skydd mot olyckor eller jämställdhet, exempelvis när sektorsvisa strategier utarbetas eller handlingsplaner utformas.

Finns dessutom tydliga mål för och krav för den verksamhet som myndigheterna ska bedriva underlättas och ges en tydlighet i arbetet inom respektive sektor.

En striktare tillämpning av ansvarsprincipen möjliggör och stäl- ler krav på respektive sektorsmyndighet att ta ett större ansvar för mer konkreta åtgärder som exempelvis kunskapsuppbyggnad, kompetensutveckling och utveckling av krishanteringsförmågan.

En striktare tillämpning av ansvarsprincipen innebär emellertid inte att behovet av samverkan mellan de olika sektorsansvariga myndigheterna minskar. Däremot blir det tydligt hur ansvaret dem emellan fördelas. Det finns till och med starka skäl som talar för att i det förebyggande och förberedande arbetet söka överbrygga de negativa effekter av beroendeförhållanden som kan finnas mellan de sektorer som myndigheterna ansvarar för. Ett exempel på inbördesberoenden som ofta lyfts fram är el, tele och IT.

7.3.1.2Tvärsektoriell samordning

Utredningen bedömer att det vid mer omfattande händelser kan uppstå situationer där sektorsmyndigheternas möjligheter att ta sitt ansvar fullt ut försvåras. Detta beror på att sådana händelser slår igenom flera sektorer och en åtgärd som kan anses rätt utifrån en myndighets ansvar kan ge upphov till negativa konsekvenser för en annan myndighet. För att minimera riskerna för denna typ av utveckling vid hanteringen av en händelse krävs ett tvärsektoriellt perspektiv på såväl hantering som förberedelser.

En striktare tillämpning av sektorsansvaret behöver således kompletteras med en väl fungerande tvärsektoriell samordning i det förberedande arbetet. Samordning behövs både inom Regerings- kansliet och på myndighetsnivå. Krav på att myndigheterna ska samverka i dessa situationer återfinns också dels genom allmänna riktlinjer vilka regleras i exempelvis förvaltningslagen (1986:223), dels i förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd bered- skap. Utan tvärsektoriell samordning finns risk för subopti-

175

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

meringar, dubbleringar och för att synergier inte kan tillvaratas. En tvärsektoriell samordning är också viktig för att säkerställa att de olika, ofta specialiserade, sektorerna kan fungera tillsammans och för att säkerhetsarbetet ska beaktas ur ett helhetsperspektiv. Ett redskap för samordning mellan olika aktörer inom olika sektorer finns genom de så kallade samverkansområdena.

7.3.1.3Generellt

Dessa två element, ett tydligt sektorsansvar och en väl fungerande tvärsektoriell samordning av förberedelsearbetet, innebär en ren- odling och utveckling av den struktur som finns för krisbered- skapsarbetet idag och är två viktiga utgångspunkter för denna utredning. Utredningen menar att en sådan utveckling tydliggör ansvarsfördelningen mellan myndigheterna i och med att ansvars- principen tillämpas. Sektorsmyndigheterna får därigenom ett tyd- ligt ansvar för såväl större som mindre händelser. På samma gång skapas en renodlad funktion med ansvar för att följa upp och utvärdera arbetet samt för tvärsektoriell samordning i det förbere- dande arbetet och för de rent sektorsövergripande frågorna. De förslag som utredningen lämnar vad avser tillämpningen av ansvarsprincipen och en tydlig tvärsektoriell samordning innebär således ett tydliggörande av ansvaret för arbetet inom området och en tydligare funktion för samordning än dagens.

En utveckling av systemet för krisberedskapsarbetets bedrivande är också viktig för att möta den internationella utvecklingen där säkerhetsfrågorna ofta hanteras utifrån ett helhetsorienterat syn- sätt, med bl.a. flera sektorsövergripande handlingsplaner.

176

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

7.3.2Risk- och sårbarhetsanalyser

Utredningen föreslår att kravet enligt förordningen om kris- beredskap och höjd beredskap att upprätta risk- och sårbarhets- analys avskaffas och ersätts med krav i regleringsbrev. Vidare föreslår utredningen att analyserna ska sändas till en ansvarig myndighet, som får till uppgift att påtala brister. En kopia av analysen ska sändas till regeringen. Utredningen föreslår också att möjligheterna att på kommunal nivå samordna arbetet med handlingsprogram för förebyggande verksamhet och räddnings- tjänst enligt lagen om skydd mot olyckor och planering för händelser enligt lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd bered- skap ska ses över.

Risk- och sårbarhetsanalyser inom statlig sektor

Utredningen har kunnat konstatera att modellen med risk- och sårbarhetsanalyser har vissa brister. Statskontoret har t.ex. på Finansdepartementets uppdrag genomfört en studie av risk- och sårbarhetsanalyserna avseende myndigheterna under Finans- departementet. I denna studie framkommer bl.a. att mindre än hälften av myndigheterna upprättar en risk- och sårbarhetsanalys. Vidare konstaterades att sårbarheter var bristfälligt analyserade och att flera myndigheter identifierar samma risker.

Utredningens överväganden och förslag

Utredningen gör bedömningen att det nuvarande systemet med risk- och sårbarhetsanalyser behöver utvecklas och lämnar därför ett förslag på hur detta skulle kunna ske. För de statliga myndig- heterna föreslår utredningen att kravet på att upprätta en risk- och sårbarhetsanalys ersätts med en skyldighet för varje sakdeparte- ment att avgöra om en sådan analys ska upprättas. Att ansvaret för detta förs till respektive sakdepartementet är en konsekvens av den striktare tillämpningen av ansvarsprincipen. En utgångspunkt för vilka myndigheter som ska upprätta analyser är att kravet minst bör omfatta de myndigheter som pekas ut i bilagan till förordningen om krisberedskap och höjd beredskap. Även andra myndigheter

177

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

bör dock kunna komma i fråga. Utredningen menar att det med ett sådant system skapas möjligheter att anpassa kraven efter behov. Exempelvis kanske vissa myndigheter enbart bör upprätta analysen vartannat år och i stället för en analys rapportera åtgärder som vid- tagits för att avhjälpa identifierade brister.

Om en analys ska upprättas ska detta enligt utredningens förslag regleras i myndighetens regleringsbrev. Utredningen är medveten om att varaktiga uppgifter bör regleras i instruktion, men anser att det i detta fall finns skäl att frångå denna princip. Det ska i regleringsbrevet också anges att arbetet ska ske i enlighet med en viss angiven standard som utarbetats av en ansvarig myndighet. I analysen ska ingå såväl att identifiera sårbarheter och risker som att redogöra för åtgärder som vidtagits och hur dessa bidrar till att minska risker och sårbarheter. I och med att uppgiften att utarbeta en risk- och sårbarhetsanalys inte såsom idag bör omfatta alla myn- digheter, kan berörda sakdepartement undanta mindre myndig- heter, såsom nämnder och råd, från kravet på att upprätta risk- och sårbarhetsanalyser. Genom att kravet införs i regleringsbrevet finns också möjligheter att anpassa de krav som ställs utifrån behovet med vilket intervall analysen ska upprättas. I och med att det med utredningens förslag blir upp till respektive sakdepartement att avgöra vilka myndigheter som ska upprätta en analys måste detta koordineras inom Regeringskansliet. Detta för att säkerställa att analyser genomförs med vissa intervaller och att det finns möjlighet att på en aggregerad nivå sammanställa resultaten från analyserna.

Utredningen bedömer att en styrning genom regleringsbreven får bättre genomslag än den nuvarande regleringen i förordning. Ordningen med att risk- och sårbarhetsanalysen ska skickas in till såväl regeringenTPF2FPT som KBM bör också ändras så att den sänds till en granskningsansvarig myndighet med kopia till regeringen. I instruktionen för den granskningsansvariga myndigheten bör anges att det är ett åliggande att anmäla till regeringen om en risk- och sårbarhetsanalys, som upprättats enligt uppdrag i regleringsbrev, inte uppfyller de krav som ställs på en sådan analys. Givetvis ska en sådan anmälan bara göras om en dialog med myndigheten inte lett till tillräckliga förbättringar av analysen.

Den av utredningen föreslagna ordningen liknar den som finns för miljöledningssystem, såtillvida att det i likhet med redovis- ningen av miljöledningssystemen är en myndighet som har ansvaret

2TP PT Sedan 2007 erhåller regeringen emellertid endast en sammanställning av analyserna.

178

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

för att följa upp det samlade resultatet. Enligt utredningens förslag får en myndighet dels ansvaret för att ange vad risk- och sårbar- hetsanalysen ska innehålla, dels ansvaret för att granska och följa upp innehållet. Den granskningsansvariga myndigheten får även den viktiga uppgiften att till berört sakdepartement påtala brister vad gäller risk- och sårbarhetsanalyserna. Enligt utredningens bedömning är dock risk- och sårbarhetsanalyserna inte tillräckliga för en mer djuplodande värdering av tillståndet inom en sektor, även om de kan utgöra en indikator och en värdemätare. Utred- ningen lämnar därför nedan förslag till hur mer djuplodande utvär- dering kan komma till stånd.

Risk- och sårbarhetsanalyser för kommuner och landsting

Kommuner är enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor skyl- diga att i ett handlingsprogram redovisa sådana risker som finns i kommunen, som kan leda till räddningsinsatser. För att upprätta ett sådant handlingsprogram krävs att kommunen genomför en riskinventering, en riskanalys med åtföljande riskbedömning samt en planering för åtgärder hur riskerna kan mötas. Dessutom ska kommuner och landsting, enligt lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap, årligen analysera vilka extraordinära händelser som kan inträffa och hur dessa händelser kan påverka den egna verksamheten. Resultatet av arbetet ska värderas och samman- ställas i en särskild risk- och sårbarhetsanalys, vilken ska ligga till grund för en plan för kommunens hantering av extraordinära hän- delser. Planen ska fastställas varje mandatperiod.

I propositionen med förslag till lagen om skydd mot olyckor (prop. 2002/03:119) konstaterades att kraven på kommunal plan- läggning enligt den då gällande lagen om extraordinära händelser, hade beröringspunkter med de handlingsprogram som föreslogs i den nya lagen om skydd mot olyckor. Vidare framhölls att det fanns behov av att tillvarata möjligheterna till samordning av de olika planerna och handlingsprogrammen.

179

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

Utredningens överväganden och förslag

När det gäller den förberedande verksamhet som ska bedrivas i form av handlingsprogram för förebyggande verksamhet och rädd- ningstjänst enligt lagen om skydd mot olyckor, respektive plane- ring för hantering av extraordinära händelser enligt lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap, finns anledning att över- väga om kraven skulle kunna samordnas på ett tydligare sätt i lag- stiftningen. Även om det idag finns viss samordning av de krav som ställs via dessa lagar, kvarstår faktum att snarlika krav ställs på kommunerna via två separata lagkomplex. Utredningen anser att det finns en potential till rationalisering som underlättar för kom- munerna och samtidigt bidrar till att stärka samhällets säkerhets- arbete utifrån ett helhetsperspektiv.

Utredningen menar att den ordning enligt vilken kommunerna är skyldiga att upprätta både handlingsprogram enligt lagen om skydd mot olyckor och planer enligt lagen om kommuner och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser och höjd beredskap bör ses över. En förändrad ordning bör bidra till en tyd- ligare styrning och prioritering nationellt. Här torde det samtidigt finnas en potential för rationalisering och besparing på den centrala nivån med avseende på utbildning och information till kommu- nerna i anslutning till arbetet med handlingsprogrammen och pla- nen för hantering av extraordinära händelser. I detta sammanhang bör det även övervägas om det finns skäl att ändra med vilket inter- vall risk- och sårbarhetsanalyser och handlingsprogram bör upp- rättas.

Förslagsvis bör en översyn ske i samband med den uppföljning av reformen som aviserades i den proposition som låg till grund för beslut om lagen om skydd mot olyckor. Att en översyn sker i sär- skild ordning är angeläget eftersom de berörda lagstiftningarna i övrigt är olika till sin karaktär och tillkommit för olika syften. En sådan översyn bör också visa om det finns förutsättningar att föra samman hela eller delar av lagstiftningarna.

180

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

7.3.3Anslaget 7:5 Krisberedskap

Utredningen föreslår en renodling av anslaget 7:5 Krisberedskap och överföring av medel till vissa sektorsansvariga myndigheter. Vidare föreslår utredningen att planeringsprocessen i sin nuva- rande form avskaffas och ersätts med ett bidragsförfarande. Utredningen föreslår dessutom att förordningen om (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet ändras så att denna även omfat- tar andra organisationer än frivilliga försvarsorganisationer.

Nuvarande ordning

KBM disponerar idag huvuddelen av anslaget 7:5 Krisberedskap, vilket uppgår till drygt 1,7 mdkrTPF3FPT. Anslaget ska bl.a. användas för förberedande och sårbarhetsreducerande åtgärder i syfte att bibe- hålla och förbättra samhällets robusthet samt för att bygga förmåga att hantera svåra påfrestningar på samhället i fred.

Den övervägande delen av förmågan att hantera såväl vardags- händelser som extraordinära händelser skapas inom ramen för det arbete som utförs av myndigheter, organisationer m.fl. i deras var- dagliga verksamhet. Grunden för samhällets säkerhet är alltså den robusthet, flexibilitet och motståndskraft som byggs in i samhällets ordinarie förmåga.TPF4FPT

KBM svarar för att ta fram ett underlag till regeringen avseende fördelningen av medel från anslaget 7:5 Krisberedskap, ett s.k. pla- neringsunderlag. Myndigheten har på regeringens uppdrag bedrivit ett utvecklingsarbete i syfte att förenkla planeringsprocessen. Fokus i processen har flyttats från planering till inriktning och uppföljning.

Utredningen har i sitt arbete med anslaget 7:5 Krisberedskap ut- gått ifrån planeringsunderlaget för 2007 2008TPF5FPT och KBM:s regleringsbrev för 2007. KBM föreslår i planeringsunderlaget att medel ska satsas inom tre olika förmågeområden; krishanterings- förmåga, operativ förmåga och förmåga hos den samhällsviktiga infrastrukturen att motstå störningar. KBM föreslår även att en mindre del av anslaget satsas på åtgärder för förmågan inom det

3TP PT Regleringsbrev för Krisberedskapsmyndigheten (Fö2006/272/CIV). Krisberedskap- smyndigheten disponerar inte avgifter eller medel för internationella insatser, dvs. motsvarande 360 mnkr.

4TP PT Prop. 2004/05:5, s. 216-217

5TP PT Planeringsunderlag för 2007 och 2008

181

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

civila försvaret. Det kan noteras att denna del har minskat avsevärt under de senaste åren.

Enligt KBM:s planeringsunderlag för 2007 satsas ca 770 mnkr på krishanteringsförmåga, ca 455 mnkr på operativ förmåga och ca 140 mnkr på förmåga hos den samhällsviktiga infrastrukturen att mot- stå störningar. Ca 100 mnkr satsas på åtgärder inom det civila för- svaret. För elektroniska kommunikationer och elberedskap tas en särskild avgift ut motsvarande 100 mnkr för Post- och telestyrelsen och 250 mnkr för Svenska kraftnät. Avgiften tas ut av operatörerna och användarna och redovisas mot inkomsttitel. Motsvarande belopp anvisas sedan till nämnda myndigheters disposition på anslaget 7:5 Krisberedskap.

De medel som beräknas för åtgärder inom det civila försvaret fördelas mellan sex myndigheter, varav KBM och SRV får ca 40 mnkr vardera. De medel som KBM disponerar går till frivilliga för- svarsorganisationerna (35,5 mnkr) samt till civilpliktsfrågor (4 mnkr) och de medel som SRV disponerar används till att upprätt- hålla viss krigsspecifik materiel (5,5 mnkr) samt till verksamhet kopplad till hanteringen av de befintliga skyddsrummen (35 mnkr).

Utredningens överväganden

En konsekvens av utredningens förslag om en striktare tillämpning av ansvarsprincipen och därigenom respektive sektors ansvar är att förändringar bör övervägas vad avser de medel som särskilt pekats ut för krisberedskapsåtgärder – på anslaget 7:5 Krisberedskap. För anslaget finns också behov av att renodla strukturen för anslaget som sådant samt se om den planeringsprocess som tillämpas för fördelning av medel från anslaget kan förenklas. I och med att några myndigheter avstår från att söka medel när det rör sig om mindre belopp, p.g.a. att processen som sådan är alltför omfattande och resurskrävande, visar också på behovet av att förenkla proces- sen.

Utredningen kan konstatera att anslaget 7:5 Krisberedskap till en betydande del, 28% av anslaget, används för finansiering av verk- samhet inom de tre myndigheter som utredningen arbetat med. Dessa 28% motsvarar som nämnts närmare 50% av de ”fria medelTPF6FPT

6TP PT I och med att flertalet miljoner är uppbundna i investeringar, kommunersättning, avgiftsmedel etc. är de rörliga medlen på anslaget 7:5 Krisberedskap inte motsvarande anslagets verkliga storlek.

182

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

som finns på anslaget. Enligt utredningens mening måste det starkt ifrågasättas att tre myndigheter får nästan hälften av ett anslag som är ämnat att stärka hela samhällets förmåga inom krisberedskaps- området.

Enligt utredningens mening bör utgångspunkten vara att ett anslag av den aktuella typen endast ska användas till verksamhet av sektorsövergripande karaktär som bedrivs av ett flertal myndig- heter i samverkan och inte till verksamhet som bedrivs av den beredande myndigheten själv.

Utredningen konstaterar att mycket kraft lagts ned på att defini- era skillnaden mellan sådana åtgärder som förbättrar förmågan att hantera svåra påfrestningar (av KBM betecknat som den ”förstärkta förmågan”) och åtgärder som syftar till förmågan att hantera mer vardagliga händelser. De förstnämnda kan finansieras via anslaget 7:5 Krisberedskap medan de senare ska finansieras inom ramen för varje verksamhets normala anslag. Utredningen anser att det är olyckligt att på detta sätt skilja på säkerhetsarbete som avser olika delar av hotspektrat. Det är dessutom i många fall i praktiken omöjligt att skilja på de åtgärder som syftar till att hantera extra- ordinära händelser respektive vardagshändelser. Genom att ha ett särskilt anslag och medföljande process för vissa åtgärder, skiljs dessa på ett markant sätt ut från aktörernas vanliga säkerhetsarbete. Detta är enligt utredningens mening olyckligt eftersom det därmed inte blir tydligt vilket ansvar som åvilar de enskilda myndigheterna.

Utredningen vill istället understryka vikten av en helhetssyn i säkerhetsarbetet. De åtgärder som vidtas mot de svåraste händel- serna måste integreras med övriga åtgärder och ska vara en naturlig del av samhällsviktiga aktörers arbete för att stärka förmågan gene- rellt sett. Detta innebär att de olika myndigheterna ska ta ett hel- hetsansvar både för vardagshändelser och extraordinära händelser. Vidare leder dagens system till betydande svårigheter att följa upp det arbete som sker, något som för övrigt var ett skäl till att Norge avskaffade sin motsvarighet till anslaget 7:5 Krisberedskap och delade ut medlen till respektive sektor.

Mot en sådan lösning kan naturligtvis anföras att om medel till- förs olika myndigheters anslag finns risk för att prioriteringar mel- lan krisberedskapsåtgärder och andra åtgärder över tiden innebär att de avsatta medlen för krisberedskapsåtgärder används till andra ändamål. Utredningen kan konstatera att myndigheterna med dagens system inte ges möjlighet att göra denna avvägning. Där-

183

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

igenom ges myndigheterna inget tydligt ansvar för att allokera de resurser som behövs för åtgärder inom krisberedskapsområdet.

Utredningen anser att alltför stort fokus har lagts på fördel- ningen av de medel som finns på det aktuella anslaget, vilket med- fört att huvudsyftet med verksamheten fått stå tillbaka. Detta trots att medlen bara kan finansiera en mycket liten del av de åtgärder som behövs för att skapa ett robust samhälle och en förmåga att hantera både vardagens olyckor och kriser. Fördelningen har emel- lertid kommit att bli en omfattande verksamhet såväl på KBM som i samverkansområdena, även om processen har förenklats de senaste åren. Systemet för fördelning av medlen kan dessutom inverka menligt på övrig samverkan mellan myndigheterna.

Utredningen menar också att den modell som tillämpas idag för- svårar och skapar en otydlighet i statsmakternas styrning, eftersom medel fördelas som bidrag till olika myndigheter istället för att för- delas genom det normala förfarandet. Dagen system försvårar där- med sakdepartementens möjligheter att följa upp och styra den verksamhet som sker för att stärka förmågan inom respektive område.

Likaledes menar utredningen att dagens system försvårar upp- följning och utvärdering av den verksamhet som bedrivs för dessa medel, bl.a. sker formell revision bara av hur en del av medlen an- vänds. Förvisso har KBM som ett led i den årliga uppföljningen och den djupare myndighetsuppföljningen granskat ett antal myndig- heter med hjälp av revisionsföretag. Utredningen anser dock att en revision som sker frikopplad från den ordinarie inte får samma genomslag gentemot sakdepartementen och därmed i styrningen av myndigheternas verksamhet.

Utredningens förslag

Mot bakgrund av vad som nu sagts föreslår utredningen ett antal förändringar avseende anslaget 7:5 Krisberedskap. Detta är förslag som syftar till att renodla anslaget, förenkla utbetalningen och bidra till en tydligare struktur inom krisberedskapsområdet. Inled- ningsvis bör de medel som motsvarar avgifter, dvs. medel som idag disponeras av Svenska kraftnät och Post- och telestyrelsen, föras till andra anslag hos dessa myndigheter. Dessutom bör de medel som Regeringskansliet disponerar för internationella insatser föras till ett anslag inom Regeringskansliet.

184

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

Vidare bör vissa medel för uppgifter som finansieras från ansla- get 7:5 Krisberedskap föras till respektive myndighets förvaltnings- anslag. En sådan överföring bör enligt utredningen ske om det rör sig om en permanent uppgift och en verksamhet som är konstant över tiden. En annan förutsättning är att de medel som överförs ska bidra till att stärka krishanteringsförmågan. I och med en sådan överföring av medel bör dessa uppgifter regleras på lämpligt sätt, t.ex. i instruktioner, regleringsbrev eller i annan författning, så att verksamheten kan säkerställas. Verksamheten bör även följas upp för att se att den ger avsedd effekt. Hur sådan uppföljning kan ske utvecklas nedan. Detta innebär att medel bör föras från anslaget 7:5 Krisberedskap till ett flertal myndigheter. Utredningen föreslår att i storleksordningen 400 mnkr förs från anslaget. Som exempel på medel som kan komma ifråga kan nämnas medel för räntor och amorteringar till Socialstyrelsen och medel för svenska nationella ambulansflyget till Luftfartsstyrelsen. En förutsättning för att genomföra ovanstående förändring är att de åtgärder som utred- ningen nedan föreslår för att säkerställa en önskvärd utveckling av samhällets krisberedskap säkerställs. Förslaget innebär att fokus ytterligare flyttas från planering mot uppföljning.

För de tre i utredningen ingående myndigheterna innebär detta att de uppgifter som idag finansieras från anslaget 7:5 Krisberedskap bör föras till förvaltningsanslag om de uppfyller ovan ställda krav. Enligt det underlag som utredningen utgått ifrån används ca 530 mnkr till verksamhet (inom områdena svåra påfrestningar, civilt försvar och skydd mot olyckor) som bedrivs av de tre i utred- ningen ingående myndigheterna. Av dessa medel föreslår utred- ningen att 464 mnkr förs till förvaltningsanslag, se även bilaga 6.

I dag ansvarar KBM också för utbetalning av medel i form av organisationsstöd respektive uppdragsmedel till frivilliga försvars- organisationer. KBM utbetalar ca 35 mnkr för uppdrag och dessa medel finns på anslaget 7:5 Krisberedskap. För organisationsstöd finns anslaget 6:8 Frivilliga försvarsorganisationer. Anslaget uppgår 2007 till ca 68 mnkr varav KBM disponerar ca 23 mnkr. SRV har på sitt förvaltningsanslag medel för individstöd. Dessa uppgår 2007 till 37 mnkr.

Utredningen föreslår i syfte att ytterligare renodla styrningen av respektive anslag att delar av de uppdragsmedel som idag finns på anslaget 7:5 Krisberedskap förs över till anslaget 6:8 Frivilliga för- svarsorganisationer och att de delar som inte förs över frigörs för andra åtgärder. Utredningen föreslår därutöver att de medel som

185

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

SRV disponerar för individstöd också flyttas till anslaget 6:8 Fri- villiga försvarsorganisationer. Detta innebär att ändamålet för anslaget 6:8 Frivilliga försvarsorganisationer måste utökas till att omfatta även uppdragsmedel samt till att avse andra organisationer än frivilliga försvarsorganisationer.

De förordningar som idag reglerar de frivilliga försvarsorganisa- tionerna samt ersättningar m.m. till de frivilliga innehåller en begränsning till totalförsvarsuppgifter. Om dessa förordningar skall anpassas till den rådande helhetssynen måste denna begräns- ning till totalförsvarsuppgifter tas bort. För att underlätta hanter- ingen vid en sådan sammanföring av medel till ett anslag föreslår utredningen att förordningen (1994:524) om frivillig försvars- verksamhet ändras så att denna även omfattar andra organisationer än frivilliga försvarsorganisationer. Utredningen menar att frivillig- organisationerna är ett stöd som borde kunna utnyttjas mer effek- tivt, bl.a. vid större olyckor och kriser. Det finns dock skäl att tyd- ligare prioritera de organisationer som mest effektivt kan tillgodose det stöd som samhället har behov av.

Utredningen anser att den föreslagna förändringen möjliggör ett mer samlat stöd till frivilliga organisationer, vilket bör underlätta både för dem och för de myndigheter som har att administrera stö- det. En samordning av arbetet bör också leda till en ökad effektivi- tet och en minskad administration, något som efterlysts av fri- villigorganisationerna. Den exakta fördelningen av de medel som utredningen föreslår till anslaget 6:8 Frivilliga försvarsorganisationer mellan frivilligorganisationer och individstöd blir en fråga för den/de myndigheter som får uppdraget att svara för administra- tionen av anslaget.

De föreslagna förändringen innebär en renodling av anslaget och att regeringens styrning, uppföljning och utvärdering bör kunna underlättas. Oavsett vad som händer avseende frågan om en ny myndighet, så är det utredningens bestämda uppfattning att en för- ändring avseende anslaget 7:5 Krisberedskap bör genomföras.

Utredningen föreslår vidare att 400 mnkr behålls på anslaget 7:5 Krisberedskap och att den myndighet som disponerar detta anslag får i uppdrag att betala ut bidrag för tvärsektoriella åtgärder, exem- pelvis övning och utbildning samt för vissa särskilt angelägna sek- torsåtgärder. Anslaget blir som synes lägre än dagens nivå. I och med att medel fördelas genom bidrag kan också planerings- processen som KBM idag ansvarar för avskaffas.

186

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

I dagsläget lämnas planeringsunderlaget till regeringen och beslut fattas i samband med beslut om KBM:s regleringsbrev. Utred- ningen föreslår att regeringen istället bestämmer de övergripande villkoren för anslaget 7:5 Krisberedskap i regleringsbrevet, men att fördelningsbeslut fattas direkt av den för anslaget ansvariga myn- digheten. En konsekvens av detta blir att planeringsunderlaget i fortsättningen inte ska lämnas in till regeringen. Däremot är det viktigt att regeringen anger tydliga krav och mål för vad som ska uppnås. För att en helhet ska kunna åstadkommas finns behov av en koordinering inom Regeringskansliet av de krav som ställs på olika myndigheter i dessas regleringsbrev. Utredningen menar att det också i den myndighets regleringsbrev som ansvarar för utbe- talningen från anslaget 7:5 Krisberedskap bör införas tydliga åter- rapporteringskrav och krav på mer detaljerade redovisningar av hur utbetalade medel använts.

7.4Åtgärder för att säkra en tillfredställande utveckling inom krisberedskapsområdet

I och med utredningens förslag ovan innebär detta att utvecklingen inom krisberedskapsområdet måste säkerställas genom andra åtgärder än fördelning av medel.

En åtgärd för att säkerställa en tillfredställande utveckling inom krisberedskapsområdet är införandet av föreskriftsrätt avseende kommunal, landstingskommunal och statlig verksamhet. På så sätt skapas förutsättningar för att reglera vissa grundläggande och gemensamma krav inom området. Vidare skulle det innebära en ökad likformighet med andra områden, exempelvis området skydd mot olyckor.

Enligt utredningens mening finns det också behov av att konti- nuerligt följa de åtgärder som vidtas inom de olika sektorerna för att säkerställa en önskvärd utveckling inom krisberedskapsområdet. Av särskild vikt är att följa upp de mål som finns för verksamheten inom respektive område. Detta bör ske dels genom en löpande uppföljning, dels genom utvärdering och analys. Utredningen gör också bedömningen att den tvärsektoriella samordningen stärks genom de förslag som utredningen lämnar avseende uppföljning, utvärdering och analys.

Syftet med uppföljningen är att säkerställa att mål, krav och rikt- linjer efterlevs. Ett exempel på en sådan åtgärd är att följa upp de

187

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

åtgärder som vidtas av sektorsmyndigheterna för att stärka kris- beredskapen. Därigenom tillskapas också ett medel för att säker- ställa att de medel som enligt utredningens förslag bör föras från anslaget 7:5 Krisberedskap använts för avsett ändamål.

Utvärdering i sin tur syftar framförallt syftar till att ge underlag för en utveckling och förstärkning av säkerhetsarbetet inom olika områden. Vidare handlar det om att analysera och på aggregerad nivå få en överblick över olyckor, väsentliga risker och sårbarheter i samhället. Detta är centralt för att kunna följa upp utvecklingen i ett långsiktigt perspektiv och för att se inom vilka områden åtgär- der främst behöver vidtas. ett sådant underlag kan också användas av regering och riksdag för inriktning av verksamheten. Utifrån utvärdering och analys finns också förutsättningar att återföra erfa- renheter i syfte att stärka samhällets förmåga att hantera kriser och olyckor.

Utredningen lämnar nedan förslag på ett antal åtgärder som kan bidra till att på sikt utveckla förmågan att hantera olyckor och kri- ser.

7.4.1Föreskrifter och allmänna råd

Utredningen föreslår att föreskriftsrätt avseende kommunal, landstingskommunal och statlig verksamhet ska övervägas.

Utredningen har haft i uppdrag att överväga om det finns behov av föreskriftsrätt när det gäller formerna för krisberedskapsarbetet samt i arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser.

SRV har föreskriftsrätt inom lagstiftningsområdena skydd mot olyckor, brandfarliga och explosiva varor, transport av farligt gods, förebyggande och begränsande åtgärder mot allvarliga kemikalie- olyckor samt skyddsrum. Inom områdena transport av farligt gods och brandfarliga och explosiva varor är föreskrifterna relativt omfattande. SRV ger också i samverkan med Kemikalieinspek- tionen ut föreskrifter om märkning och klassificering av kemiska produkter. Vidare ger SRV ut allmänna råd, t.ex. om brandvarnare i bostäder och brandskyddskontroll i bostäder.

Detta kan jämföras med att KBM:s föreskriftsrätt begränsar sig till civila myndigheters signalskyddsberedskap enligt förordningen om krisberedskap och höjd beredskap.

188

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

Föreskrifter avseende statlig verksamhet

Utredningens överväganden och förslag

Utredningen menar att det i likhet med andra områden finns behov av att säkerställa vissa grundläggande krav och viss likformighet mellan myndigheternas arbete inom krisberedskapsområdet. För detta ändamål fyller samverkansområdena en viktig funktion.

Ett annat effektivt instrument för att säkerställa en likformighet och vissa grundläggande krav är föreskriftsrätt. Enligt utredningens bedömning finns det ett behov av att ställa vissa grundläggande krav på beredskapen vid vissa myndigheter, grundläggande utbild- ning, samordning och samverkan, tjänsteman i beredskap, vissa grundläggande krav avseende risk- och sårbarhetsanalyser etc. Behovet av att kunna säkerställa viss likformighet ökar i och med att ansvar förs över till de enskilda myndigheterna enligt utred- ningens förslag. En sådan föreskriftsrätt skulle kunna införas i för- ordningen om krisberedskap och höjd beredskap.

Ett avgörande skäl för att det bör införas en föreskriftsrätt inom området är också att det i krisberedskapsarbetet finns ett stort behov av att aktörerna strävar i samma riktning, använder vissa system eller kompatibla sådana. Betydelsen av detta har visats sig inte minst i samband med händelser på senare tid.

Utredningen är emellertid medveten om att olika sektorer har olika förutsättningar och att formerna för arbetets bedrivande inom de olika sektorerna är olika. De krav som föreskrivs måste därför vara av generell natur och bidra till en generell grund. Att en myndighet ges dessa möjligheter är enligt utredningens bedömning av stor betydelse för att skapa förutsättningar för att åstadkomma en gemensam nivå vad avser bl.a. risk- och sårbarhetsanalyser. Enligt utredningens bedömning är föreskriftsrätt det mest effektiva och rationella sättet att uppnå detta. Utredningen kan vidare se att det på nationell nivå kan komma att uppstå behov av viss enhetlig- het vad gäller t.ex. kommunikation.

Föreskrifter avseende kommuner och landstings verksamhet

Utredningen har ser betydande skillnaderna mellan systemen för uppföljning inom krisberedskapsområdet och området skydd mot olyckor. I detta sammanhang menar utredningen att det skulle vara

189

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

önskvärt att uppföljningen sker på ett likartat sätt, se vidare avsnitt 7.5.2.

Utredningens överväganden och förslag

Utredningen bedömer att det är nödvändigt att få till stånd en lik- formighet på vissa områden för att få en väl fungerande nationell samverkan och samordning. Det föreligger också ett behov av att arbetet inom krisberedskapsområdet och arbetet inom området skydd mot olyckor förs närmare varandra och bedrivas på ett lik- formigt sätt. Utredningen förordar därför att det införs föreskrift- rätt vad avser åtgärder enligt lagen och förordningen (2006:637) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Detta skulle bl.a. göra det möjligt att ställa vissa grundläggande krav på de risk- och sårbar- hetsanalyser som kommuner och landsting upprättar. Dessa krav är också nödvändiga dels för att underlätta länsstyrelsernas uppdrag att sammanställa regionala risk- och sårbarhetsanalyser, dels för att det underlag som risk- och sårbarhetsanalyserna utgör ska kunna användas för arbetet på en aggregerad nivå, dvs. nationellt.

7.4.2Uppföljning

Utredningen föreslår att metoder för sektorsvis uppföljning utvecklas. Vidare föreslår utredningen att möjligheterna att införa tillsyn avseende krisberedskapsområdet ses över.

För det långsiktiga arbetet med att minska antalet olyckor och sår- barheter i samhället, likväl som för utvecklingen av förmågan att hantera olyckor och kriser, finns ett behov av en väl fungerande uppföljning, utvärdering och erfarenhetsåterföring. Dessa åtgärder behövs för att kontinuerligt följa de åtgärder som vidtas inom de olika sektorerna för att säkerställa en önskvärd utveckling såväl inom krisberedskapsområdet som inom området skydd mot olyckor. Vad avser uppföljning utgörs denna inte av en djupare analys utan sker löpande genom indikatorer i syfte att få en bild av i vilken riktning utvecklingen går. Utredningen anser att de föränd- ringar som föreslås vad avser risk- och sårbarhetsanalyserna innebär

190

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

att dessa blir ett mer effektivt instrument och en indikator för uppföljningen av det arbete som sker inom respektive sektor.

Arbetet på statlig nivå

Vad gäller uppföljningen av statliga myndigheters åtgärder för att hantera extraordinära händelser regleras detta genom förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap, där det anges att myndigheterna årligen ska upprätta risk- och sårbarhetsanalyser. På det statliga området saknas inom krisberedskapsområdet, jämfört med flera andra områden, tydliga krav på aktörerna samt möjlig- heter till uppföljning och sanktion. KBM svarar idag för samman- ställningar och uppföljning av genomförda risk- och sårbarhets- analyser. KBM svarar också för viss uppföljning av hur utbetalade medel används.

Ordningen med risk- och sårbarhetsanalyser behöver som utredningen redovisat utvecklas. Problemen ligger bl.a. i avsakna- den av grundläggande krav för hur analyserna ska utföras samt i bristen på strukturerad uppföljning och återkoppling. Ett stort antal myndigheter underlåter dessutom att lämna in en risk- och sårbarhetsanalys, utan att detta föranleder någon åtgärd.

Utredningens överväganden och förslag

Den uppföljning som bör genomföras inkluderar bl.a. en uppfölj- ning av den generella förmågan att hantera kriser och olyckor inom respektive sektor, vidtagna beredskapsåtgärder samt effekterna av dessa liksom efterlevnaden av krav och riktlinjer. Utredningen ser i detta sammanhang ett behov av att utveckla nya metoder för upp- följning. Ett exempel på en metod skulle kunna vara ett värderings- system liknande den s.k. EA-värdering som används inom staten och som utvecklats av Ekonomistyrningsverket. Ett sådant system skulle kunna utgå ifrån vissa grundläggande kriterier, som t.ex. huruvida det finns handlingsplaner för åtgärder, genomförd utbild- ning, etc.

En annan metod för att följa upp skulle kunna vara reguljär till- syn. Införande av tillsyn kräver dock förändringar både vad avser arbetssätt och regelverk. Inom vissa områden finns idag statliga myndigheter som har ett tillsynsansvar över verksamhet som andra

191

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

statliga myndigheter bedriver. Ett exempel är Arbetsmiljöverket. Utredningen kan konstatera att det för att åstadkomma en föränd- ring som innebär tillsynsansvar krävs en översyn av det befintliga regelverket inom området, något som inte legat inom utredningens uppdrag. Frågan bör därför bli föremål för vidare översyn.

Arbetet på kommunal nivå

En del i arbetet med att följa upp den kommunala verksamheten inom området skydd mot olyckor är tillsyn. Genom lagen om skydd mot olyckor finns också sanktionsmöjligheter, genom bl.a. föreläggande mot dem som brister i sin verksamhet i förhållande till de angivna kraven i lagen. Denna tillsynsverksamhet behandlas vidare i kapitel 9.

Inom krisberedskapsområdet förekommer idag ingen mot- svarande tillsyn som finns avseende skydd mot olyckor. KBM genomför i samarbete med länsstyrelserna årligen uppföljning av kommunernas beredskapsarbete enligt lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Uppföljningen genomförs samordnat med SRV:s uppföljning avseende skydd mot olyckor. KBM:s uppfölj- ning utgör ett led i arbetet med avstämning av den treåriga upp- byggnadsperioden (2006 2008) enligt en överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Enligt denna över- enskommelse ska medel tillföras kommunerna för utvecklingen av förmågan att hantera extraordinära händelser. Modellen med ett avtal mellan staten och kommunerna följer samma princip som användes då verksamheten rörde civilt försvar. Kommunerna erhöll då liksom idag särskild ersättning för de uppgifter som staten ålagt dem att utföra inom ramen för det civila försvaret. Åtgärderna inom civilt försvar utgör idag en mycket liten del av den verksam- het som ska bedrivas, vilket också framgår av den gällande överens- kommelsen mellan staten och kommunerna. De åtgärder som idag vidtas inriktas således främst mot extraordinära händelser.

Sedan överenskommelsen gjordes har lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap händelser tillkommit. Lagen reglerar i huvud- sak de åtgärder som kommunerna enligt överenskommelsen ska vidta. Vidare innehåller lagen bestämmelser om statlig ersättning till kommuner och landsting för förberedande uppgifter. Ersättning

192

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

för dessa uppgifter uppgår till ca 260 mnkr per år i enlighet med den överenskommelse som finns mellan staten och kommunerna. Någon motsvarande ersättning finns t.ex. inte för arbetet med handlingsprogram för förebyggande och räddningstjänst enligt lagen om skydd mot olyckor.

Utredningen kan konstatera att det för verksamheten inom kris- beredskapsområdet inte heller finns motsvarande krav på lokala mål som i lagen om skydd mot olyckor.

Utredningens överväganden och förslag

På samma sätt som på statlig nivå finns på kommunal nivå behov av att säkerställa att krisberedskapsfrågorna beaktas och att det utvecklas en tillräcklig förmåga. Behovet av att följa utvecklingen kontinuerligt föreligger även inom området skydd mot olyckor. Dessa uppföljningar bör ske integrerat.

Det kan övervägas om dagens modell med avtalsfinansiering med viss uppföljning är mer effektiv än en modell med nationella respektive lokala mål och därtill följande tillsyn. Utredningen kan konstatera att den uppföljning som idag ska ske enligt överens- kommelsen mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting ska genomföras av KBM ”tillsammans med” organisationen Sveri- ges Kommuner och Landsting. Denna avtalslösning får enligt utredningens uppfattning ses som en betydligt svagare modell än en tillsynsmodell eftersom det inte finns ett tydligt lagstöd för den uppföljning som ska bedrivas. Konstruktionen väcker dessutom frågor om sanktionsmöjligheter och rättsäkerhet.

En avgörande skillnad mellan krisberedskapsarbetet och civilt försvar, som avtalsmodellen ursprungligen avsåg, är enligt utred- ningen att krisberedskap utgör ett bredare område där kommu- nerna har ett betydligt större ansvar än vad som var fallet då det rörde sig om åtgärder inom civilt försvar. Krisberedskapsarbetet kan således inte betraktas som enbart ett statligt åtagande utan är i princip i lika hög grad ett åtagande för den kommunala nivån.

Utredningen menar att det mot bakgrund av att delar av verk- samheten inom områdena skydd mot olyckor och krisberedskap på lokal och regional nivå är överlappande skulle vara önskvärt om områdena kunde regleras enligt samma metod. Ett system med en tillsynsmodell för kommunal nivå skulle således vara att föredra framför en avtalsmodell.

193

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

En sådan modell skulle också, enligt utredningens bedömning, möjliggöra att principen om att de bidrag staten lämnar till kom- munerna inte bör utgöras av specialdestinerade medel kan följas.

Ett införande av en tillsynsmodell kräver emellertid en översyn av gällande lagstiftning, vilket inte har legat inom utredningens uppdrag. Utredningen anser att en sådan översyn bör genomföras i samband med den tidigare nämnda översynen av reformen med implementeringen av lagen om skydd mot olyckor. I avvaktan på denna översyn bör de medel som kommunerna erhåller från ansla- get 7:5 Krisberedskap föras till Kammarkollegiet för utbetalning. I samband med en översyn kan det övervägas om dessa medel bör fördelas som en del av de generella statsbidragen till kommunerna eller som ett specialdestinerat bidrag.

7.4.3Utvärdering och analys

Utredningen föreslår att systemet för utvärdering och analys stärks i syfte att utveckla förmågan att förebygga och hantera olika händelser.

Utöver uppföljning finns behov av en kontinuerlig utvärdering och analys. Med utvärdering avses djuplodande granskning av händelser och sektorernas åtgärder. Med analys avses utvärdering i en vidare kontext, bl.a. genom att på aggregerad nivå sammanställa en över- blick över olyckor, väsentliga risker och sårbarheter i samhället.

Inom både krisberedskapsområdet och området skydd mot olyckor ser utredningen att det finns ett behov av att utveckla och förstärka utvärdering och analys, där erfarenhetsåterföring är en naturlig del från båda dessa. Detta handlar både om behovet av att sammanställa helhetsbilder över olyckor och kriser och att genomföra utvärdering av vissa åtgärder inom en sektor och olika händelser. Utredningen menar att det finns både effektivitets- vinster och verksamhetsmässiga fördelar av att arbetet vad avser utvärdering av olika typer av händelser knyts närmare vart annat. Synergier torde finnas både vad avser metod och resultat. Utvärde- ringen och analys inom både området skydd mot olyckor och kris- beredskapsområdet behandlas därför nedan. Både KBM och SRV bedriver idag ett visst arbete med utvärdering och erfarenhetsåter- föring. SRV genomför arbetet tvärsektoriellt genom Nationellt centrum för lärande från olyckor. Syftet med centrat, som tillkom

194

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

2002, är att vara ett nationellt kompetenscentrum inom området ”lärande från olyckor”. Avsikten har dock inte varit att ersätta befintliga system för lärande från olyckor hos andra myndigheter, utan att komplettera och ge mervärde till existerande system. SRV har också uppdraget att för regeringen presentera en samlad bild och bedömning av olycksutvecklingen och säkerhetsarbetet i Sve- rige. Detta har presenteras i publikationen Olyckor i siffror. Arbe- tet har hitintills främst fokuserats kring vardagsolyckor och alltså i huvudsak varit inriktat på personskador. Sedan 2005 har arbete också påbörjats vad avser större olyckor och bl.a. har en databas över de större olyckorna sedan 1950-talet tagits fram och ett arbete pågår med att utveckla en databas för naturolyckor.

SRV genomför också särskilda undersökningar exempelvis inom brandområdet och genom granskning av de handlingsprogram som kommunerna utarbetat.

KBM genomför utvärderingar av vissa särskilda händelser, som t.ex. Energimyndighetens HEL-projekt och arbetet med CBRN- frågor hos räddningstjänsten, polisen och akutsjukvården. Vidare granskar KBM de risk- och sårbarhetsanalyser som upprättas. Både SRV och KBM arbetar också med att inhämta erfarenheter från relevanta händelser internationellt.

Utredningens överväganden och förslag

Utvärdering

Utredningen har besökt både Danmark och Norge och kan kon- statera att en av de mest centrala funktionerna som motsvarande myndigheter har i dessa länder är utvärdering. I exempelvis det norska systemet genomför Direktoratet för samfundsikkerhet og beredskap sektorsanalyser eller tvärsektoriella analyser i syfte att utveckla arbetet med att minska antalet olyckor och förbättra för- mågan att hantera kriser. Detta sker som på uppdrag av Räddnings- och beredskapsavdelningen på Justitie- och polisdepartementet och koordinerat med övriga departement. Utredningen anser att det i Sverige bör införas ett liknande system enligt vilket regeringen genom Försvarsdepartementet kan uppdra åt den myndighet som har ansvar för krisberedskapsfrågor att genomföra sektorsanalyser eller tvärsektoriella analyser i syfte att kontinuerligt minska sårbar- heterna i samhället och utveckla förmågan att hantera omfattande

195

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

olyckor, kriser och andra händelser. Innan Försvarsdepartementet ger ett sådant uppdrag bör i likhet med i Norge en samordning inom Regeringskansliet ske.

Utredningen föreslår därför att en myndighet ges i uppdrag att årligen genomföra djupare granskningar av en eller ett par sektorer. Sådana analyser bör ge dels en djupare bild av förmågan inom den aktuella sektorn, dels en grund för hur verksamheten bör förändras för att öka förmågan ytterligare. Granskningarna bör inkludera såväl system som regelverk inom respektive sektor. I de fall det finns tydliga krav på och mål för den verksamhet som de olika sektorsmyndigheterna bedriver är det naturligt att följa upp dessa. Utredningen anser också att det bör finnas en myndighet som kan utvärdera effekter och värdet av enskilda beredskaps- och före- byggandeåtgärder och projekt inom krisberedskaps- och rädd- ningstjänstområdet.

Det finns likaledes ett värde av att studera krishanteringen och räddningstjänsten fungerat i samband med olika händelser. Av sär- skild vikt torde vara studier av större eller mycket frekventa hän- delser. Det förra framförallt för att det rör flera aktörer eller sekto- rer då det ofta krävs en längre och mer omfattande samverkan mellan de enskilda aktörerna. Större händelser inkluderar dessutom aktörer som vanligtvis inte är engagerade i hanteringen av händel- serna i vardagen. Hur denna samverkan har fungerat är ofta centralt för hur händelsen har hanterats.

Vad gäller mycket frekventa händelser, olyckor, finns ett värde av att studera dessa för att se hur insatserna kan förbättras i syfte att minska konsekvenserna av olyckor för människor och miljö. Utredningen vill i detta sammanhang peka på det arbete som bedrivs inom flyg- och järnvägsområdet där arbetet utgår från inci- denter eller situationer som kunde ha orsakat olyckor. Det torde finns möjligheter att utveckla liknande system även vad avser hän- delser inom andra områden där olyckor inte är särskilt frekvent förekommande.

Resultaten av utvärderingarna bör kunna behandlas i sam- verkansområdena för att se hur åtgärder kan vidtas för att utveckla förmågan att minska risken för och hantera olika händelser.

En naturlig del av utvärderingsarbetet är också att följa upp mer omfattande olyckor och kriser internationellt i syfte att tillvarata erfarenheter, vilket bör bidra till såväl arbetet med att minska anta- let olyckor och reducera sårbarheter som till att öka förmågan att hantera olyckor och kriser nationellt.

196

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

Analys

Nationellt finns ett behov av att på aggregerad nivå ha en överblick över olyckor, väsentliga risker och sårbarheter i samhället. Detta utgör ett viktigt underlag för att bedöma utvecklingen inom de olika områdena samt för att se inom vilka områden åtgärder främst behöver vidtas. Åtgärderna som identifieras utifrån en sådan analys kan utgöra dels åtgärder som rör t.ex. regelverk, dels åtgärder som bör vidtas inom ramen för respektive sektor. Utifrån ett sådant arbetssätt finns möjligheter att återföra erfarenheter för att minska risker och förbättra förmågan att hantera olyckor och kriser. Att utvärdering och erfarenhetsåterföring sker utifrån ett helhets- perspektiv är viktigt för arbetet med att utveckla förmågan att förebygga och hantera olika typer av händelser.

En myndighet bör ges i uppdrag att tillhandahålla en aggregerad bild, medan respektive sektorsmyndighet bör kunna tillhandahålla en mer detaljerad bild för den egna sektorn. Utredningen menar att detta är en utveckling av det som görs inom SRV och KBM idag eftersom det kommer att avse både kriser och olyckor. Risk- och sårbarhetsanalyserna kan, om de förändras, komma att utgöra ett underlag för en aggregerad bild. Den myndighet som ges uppdraget att utifrån ett helhetsperspektiv svara för utvärderingen, bör kunna identifiera frekvent förekommande risker, sårbarheter och kritiska beroendeförhållanden i samhället. En naturlig del av ett sådant uppdrag är också att identifiera brister och lämna förslag till åtgär- der. Samtidigt krävs ett fortsatt arbete med de olyckor som fre- kvent förekommer i samhället och där döds- och skadetalen är höga i syfte att kontinuerligt hitta möjligheter att påverka utveck- lingen i positiv riktning.

Den myndighet som får uppdraget att svara för analys och utvärdering ska identifiera utvecklingsmöjligheter, systemfel och ha i uppdrag att påtala dessa. I de delar bristerna rör den egna myn- dighetens ansvarområde ska åtgärder vidtas. Åtgärder ska även vidtas då bristerna berör det sektorsövergripande arbetet. I de fall bristerna rör andra sektorer ska åtgärder vidtas inom de aktuella sektorerna. För att säkerställa att de brister som identifieras omhändertas bör det införas en skyldighet att rapportera att åtgär- der vidtagits. Rapportering bör ske både till den ansvariga myndig- heten och till berört sakdepartement.

197

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

7.5Forskning

Utredningen föreslår en förbättrad samordning av forskningen inom områdena krisberedskap och skydd mot olyckor samt att sektorsmyndigheterna ska ta ansvar för forskning inom den egna sektorn. Vidare föreslår utredningen att det inrättas ett råd för koordinering av forskning.

Nuvarande ordning

KBM och SRV har i enlighet med sina respektive instruktioner och regleringsbrev i uppdrag att initiera forskning inom respektive verksamhetsområde. Ingen av myndigheterna bedriver forskning inom ramen för den egna verksamhetenTPF7FPT, däremot finansierar SRV och KBM forskning. SPF finansierar ingen forskning, men ger där- emot ut olika forskningsrapporter och studier.

Under 2006 beviljade KBM forskningsansökningar för 61 miljo- ner kronor och SRV ansökningar för 20,8 miljoner kronorTPF8FPT. Där- utöver beviljade KBM ytterligare 12,9 miljoner kronor via samver- kansområdena till andra myndigheter vilka i sin tur finansierade olika forskningsprojekt. Under 2006 användes totalt 94,7 miljoner kronor till olika forskningsprojekt.

Målet med den forskning som KBM finansierar är att erhålla kunskap som bidrar till att minska sårbarheten i samhället och för- bättra samhällets krishanteringsförmåga. Syftet med den forskning som SRV finansierar är att den långsiktigt och systematiskt ska öka kunskapen om risker och säkerhetsarbete så att samhällets skydd mot olyckor blir så effektivt som möjligt. Det finns alltså relativt likartade målsättningar för den forskning som finansieras från de båda myndigheterna. I princip handlar det inom båda forsknings- områdena om att utveckla samhällets kunskap och förmåga inom området skydd mot olyckor respektive krisberedskap samt att forskningen ska bidra till att öka robustheten respektive minska antalet olyckor i samhället. Forskningen förutsätts hålla god veten- skaplig kvalitet.

7TP PT SRV låter emellertid anställda vid verket bedriva doktorandstudier inom ramen för sina tjänster, under förutsättning att det rör sig om ett forskningsområde som är relevant för verket enligt dess forskningsprogram.

8TP PT Siffran under 2006 var emellertid något lägre än normalt eftersom SRV generellt beviljar forskningsprojekt för 24 mnkr/år.

198

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

Utredningens överväganden och förslag

KBM och SRV har båda i uppdrag att initiera och finansiera forsk- ning som på olika sätt bidrar till att stärka samhällets förmåga inom området skydd mot olyckor respektive krisberedskapsområdet.

Den forskning som myndigheterna bedriver sker som tidigare konstaterats utifrån relativt likartade mål och i vissa delar inom lik- artade områden. Båda myndigheterna bedriver exempelvis flera projekt inom området ledning och kommunikation. Även forsk- ning rörande naturkatastrofer finansieras från båda myndigheterna. Inom ledningsområdet finns ett gemensamt projekt; Effektivare ledning vid storskalig räddningstjänst och krishantering på Lunds tekniska högskola. Från och med 2007 finns ytterligare ett gemen- samt projekt som samfinansieras av bl.a. SRV och KBM rörande riskhanteringsbeslut i transportsystemet. I flera andra fall rör det sig om projekt där myndigheterna utnyttjar samma institutioner och samma forskningskompetens. Ett exempel på detta är att båda myndigheterna bedriver forskning rörande ledarskap och besluts- fattande vid olyckor och kriser. SRV:s projekt; Ledarskap och beslutsfattande under stress vid komplexa olyckor och KBM:s projekt; Ledarskap och beslutsfattande vid komplexa olyckor och kriser upp- visar betydande likheter. Båda projekten genomförs vid Försvars- högskolan och har samma projektledare.

Som redovisats ovan finansierar både KBM och SRV forsknings- projekt inom områdena ledning, kommunikation och naturolyckor. Enligt utredningens bedömning är det en fördel om denna forsk- ning i högre grad samordnas. Härigenom ökar förutsättningarna för att kraftsamla kring prioriterade områden och minskar risken för likartade projekt. En samordning bör därför komma tillstånd oavsett om en sammanläggning av relevanta delar av myndigheter- nas verksamhet genomförs eller inte.

Utifrån det material som utredningen fått tillgång till från de båda myndigheterna kan det noteras att det förekommer ett flertal projekt som ligger i gränslandet mellan forskning som berör en specifik sektor och sådan som kan kategoriseras som sektorsöver- gripande. Exempel på sådana projekt är; Kriminalpolitikens inter- nationalisering och dess konsekvenser, Global finance and economic security: the case of Sweden. Modellering av spridning och kontroll av mul- och klövsjuka i Sverige, inklusive analys av kontaktnät mellan svenska djurbesättningar är ett annat projekt. Även för SRV:s vid-

199

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

kommande finns ett fåtal sådana projekt, t.ex. Åskskydd för känsliga strukturer och Alkohol som riskfaktor för skador.

För utvecklingen inom områdena skydd mot olyckor och kris- beredskap är forskning en central del och statsmakterna en central aktör. Statliga myndigheter svarar i hög grad för kompetens- uppbyggnad, normgivning och utveckling. Forskning utgör en nödvändig del av detta arbete, särskilt för de myndigheter som ska vara expertmyndigheter inom områdena risk, olyckor och kriser.

Utredningen kan konstatera att det inom krisberedskapsområdet finns exempel på flera projekt som ligger nära traditionell stats- vetenskaplig säkerhetspolitisk forskning, t.ex. projekt rörande internationell politik och internationell konflikthantering. Flertalet av dessa initierades redan av Överstyrelsen för civil beredskap. Exempel på sådana projekt är Demokratisering och försoning efter inomstatlig konflikt, The Legacy of War and Violence: Reconstruction and Reconciliation in Cambodia, Bosnia and Palestine. I detta sam- manhang är det viktigt att beakta att Utrikesdepartementet har egna forskningsmedel som avsätts för liknande säkerhetspolitiska forskningsändamål. Utredningen gör bedömningen att denna typ av forskning inte bör finansieras från ett anslag där syftet är att stärka den svenska krishanteringsförmågan eller att minska sårbar- heterna i det svenska samhället. Sådan forskning bör snarare vara en fråga för t.ex. Utrikesdepartementets forskningsinitiering eller grundforskning vid universitet och högskolor. Projekten som sådana bör däremot kunna bidra till den svenska förmågan att genomföra fredsfrämjande och humanitära insatser utomlands. Om regeringen bedömer att denna forskning inte kommer till stånd inom ramen för ordinarie forskningsstrukturer bör den finansieras från anslag som syftar till att stärka den svenska förmågan att genomföra fredsfrämjande och humanitära insatser utomlands, dvs. anslag inom utgiftsområde 5 Internationell samverkan respektive 7

Internationellt bistånd.

Det finns enligt utredningens uppfattning ett behov av att nog- grant överväga det miljöstöd som myndigheterna lämnar, eftersom detta kan påverkas av andra av regeringen fastställda satsningar. I den mån sådant stöd ska lämnas bör det ske med detta i beaktande och utifrån en sammanvägd bedömning i syfte att selektera de mil- jöer som är särskilt betydelsefulla.

Den otydliga gränsdragning som finns vad avser främst KBM:s ansvar respektive sektorsmyndigheternas ansvar för att finansiera forskning, riskerar enligt utredningens bedömning att leda till en

200

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

förskjutning av ansvaret från sektorsmyndigheterna till KBM. Åtgärder inom krishanteringsområdet uppfattas från övriga myn- digheter som att de ska finansieras från anslaget 7:5 Krisberedskap. Utredningen anser därför att risken är stor att sektorsmyndig- heterna inte tar ansvar för de kunskapshöjande åtgärder som rim- ligen åvilar respektive sektorsmyndighet. Utredningen ser även en risk att medel inte används på det mest effektiva sättet eftersom sektorsmyndigheterna inte tvingas göra samma prioritering av me- del som om forskningen finansierats från respektive myndighets anslag. Vidare finns ett visst problem med att vissa typer av forsk- ning periodvis kan anses ”hetare” än annan forskning, vilket kan göra att den långsiktiga prioriteringen mellan olika områden för- skjuts.

Det faktum att KBM använder två system för fördelning av forskningsmedel, dels via myndighetens forskningsprocess, dels via fördelning av medel till vissa myndigheter inom ramen för sam- verkansområdena, innebär en otydlighet. Vidare ser utredningen att det bemyndigande som finns för forskning riskerar att skapa ytter- ligare inlåsningseffekter på anslaget 7:5 Krisberedskap.

Mot bakgrund av ovanstående problematik finner utredningen att finansieringen av forskning samt uppföljningen av inkomna forskningsresultat i förhållande till ändamålet bör ske mer stringent än idag. Det finns också anledning att överväga i vilken utsträck- ning forskning avseende krishantering, hot och risker inom ramen för olika samhällssektorer ska finansieras från ett generellt anslag för krisberedskap eller om forskning inom en specifik sektor bör finansieras av den aktuella sektorn. Mot bakgrund av att sektors- myndigheterna enligt utredningens bedömning bör ha ett huvud- ansvar för åtgärder inom sitt respektive område bör den forskning som idag finansieras av de båda myndigheterna begränsas till forsk- ning som är av sektorsövergripande natur och avser krisberedskap, skydd mot olyckor och förmågan att genomföra insatser inom dessa områden. Detta skulle generera en konkret verksamhetsnytta och innebära att respektive sektorsmyndighet får ett uttalat ansvar för att initiera och finansiera forskning inom sitt ansvarsområde, vilket skulle ligga mer i linje med ansvarsprincipen.

För att stärka koordineringen mellan de olika sektorsmyndig- heternas forskning samt för att undvika överlappande forsknings- projekt mellan olika sektorer är det utredningen bedömning att det behövs en tydligare, instruktionsstyrd process. Mot denna bak- grund föreslår utredningen att det inrättas ett forskningsråd, där

201

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

berörda sektorsmyndigheter finns representerade. En viktig uppgift för forskningsrådet blir att identifiera områden där det behövs ny kunskap och därigenom säkerställa att forskning bedrivs på rele- vanta områden vad avser skydd mot olyckor och krisberedskap. Rådet skulle också kunna tillförsäkra att de synergier som finns mellan olika områden tillvaratas.

Medel för finansiering av forskning

Årligen avsätter SRV och KBM ca 95 mnkr för forskning. KBM har även i uppdrag att utveckla ett säkerhetsforskningsprogram till- sammans med Vinnova. Finansieringen av detta program ska såvitt utredningen kan bedöma ske genom att medel omfördelas från annan forskning.

Mot bakgrund av den sammanställning av projekt under perio- den 2006 till 2009 som utredningen genomfört är bedömningen att den forskning som inte faller inom ramen för andra myndigheters uppdrag uppgår till drygt 50 mnkr per år. Utredningen menar i lik- het med vad som anförts ovan att berörda myndigheter själva bör ta ett ansvar för forskning inom deras respektive sektor. De medel som årligen anslås av SRV och KBM bör därmed ligga runt 50 mnkr årligen och finansieras från ett förvaltningsanslag. Utred- ningen har i detta inte tagit ställning till omfattningen av den säkerhetsforskning, som KBM under 2006 fick i uppdrag att påbörja, utan ser att det finns skäl för statsmakterna att ta ställning till denna fråga i särskild ordning.

7.6Utbildning

KBM ska i enlighet med sin instruktion sprida kunskap om och stärka samhällets krishanteringsförmåga, bl.a. genom olika utbild- ningar. SRV däremot ska enligt sin instruktion bedriva utbildning som tillgodoser kravet på kompetens hos kommuner och statliga myndigheter för att kunna utföra uppgifter som anges i lagen om skydd mot olyckor. I förordningen (2003:477) om utbildning i skydd mot olyckor regleras förutsättningarna och villkoren för de utbildningar som genomförs med egentillträde och som berättigar till studiemedel. Myndigheterna har således olika uppdrag och olika modeller för tillhandahållande av utbildning. KBM har en modell

202

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

där utbildning framförallt beställs externt, medan SRV i första hand tillhandahåller utbildningar genom de egna skolorna.

Det finns även andra aktörer inom utbildningsområdet vilka bedriver utbildning som liknar den som SRV tillhandahåller. Ett exempel är Folke Bernadotteakademin.

Under årens lopp har verksamheten vid SRV:s fyra skolor setts över ett flertal gånger. Avvecklingen av civilpliktsutbildningen och introduktionen av det nya utbildningssystemet inom området skydd mot olyckor innebar behov av omfattande förändringar i verksamheten. Därför genomförde SRV 2005 en översyn av verk- samheten. I Rapporten Risk- och säkerhetsutbildningens utveckling – nuläge, framtid och vägval (fortsättningsvis kallad UVU-utred- ningen) konstaterades bl.a. att efterfrågan på den skolbundna risk- och säkerhetsutbildningen sannolikt kommer att minska i fram- tiden. På samma gång såg SRV att det finns stora behov av och efterfrågan på fortbildning inom området skydd mot olyckor. Ökningen avser dock främst efterfrågan på distansutbildning och stöd för utbildning och övning regionalt och lokalt. SRV gjorde bedömningen att fortbildningen framgent bör stödjas med anslagsmedel.

I UVU-utredningen konstateras också att det finns ett stort behov av utbildning för krishanteringsförmåga hos kommuner m.fl. Framförallt efterfrågas utbildnings- och övningsstöd regionalt och lokalt. SRV konstaterar i detta sammanhang att Centrum för risk- och säkerhetsutbildning inte har denna kompetens i alla delar, utan för detta skulle krävas ett tydligare uppdrag och särskilt avde- lade resurser för bl.a. kompetensuppbyggnad och kursutveckling.

SRV konstaterar vidare i UVU-utredningen att det för att möta den framtida förväntade efterfrågan på utbildning krävs en omin- riktning med starkt ökade resurser för att utveckla och genomföra distansutbildning samt regionalt/lokalt bedriven utbildning. Forskning och utveckling behöver öka och få en starkare koppling till utbildningen. Spetskompetens inom området behöver utvecklas. Därutöver ansåg SRV att en högre grad av vetenskaplighet i utbild- ningen bör eftersträvas genom bl.a. ökad samverkan med univer- sitet och högskolor. En ökad akademisering av delar av utbild- ningen bör enligt SRV eftersträvas på sikt.

Efter UVU-utredningen har SRV genomfört ytterligare en ana- lys samt en bedömning av skolorna. Resultatet av detta arbete överlämnades till utredningen den 29 januari 2007. SRV konstaterar i detta att en successiv anpassning av verksamheten kan påbörjas

203

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

redan under 2007. SRV gör bedömningen att ett omfattande behov av utveckling föreligger på skolorna för att där kunna anpassa verk- samheten till utbildningsvolymerna samt för att utveckla metoder, teknik, personal och genomförande av utbildningen mot nya och förändrade krav. Samtliga skolor anses ha kapacitet att bedriva utbildningsverksamhet inom hela området skydd mot olyckor. Enligt SRV har skolorna de senaste åren, så långt tillgängliga eko- nomiska resurser medgivit, utvecklats och anpassats för både prak- tiskt och teoretiskt lärande. Trots detta föreligger idag behov av investeringar för att åtgärda brister i utbildningsanordningar och lokaler. Den bedömning som SRV gör är emellertid att samtliga skolor har goda möjligheter att öka eller förändra utbildnings- volymerna om de framtida utbildningsbehoven ändras.

SRV presenterar i rapporten två förslag på hur verksamheten skulle kunna bedrivas framgent. Förslagen bygger på att utbild- ningen bedrivs på motsvarande sätt som idag och utifrån antagan- den om att tjänsteexporten uppgår till samma volym som idag samt att den internationella utbildningen växer med ca en sjättedel jäm- fört med dagens volymer.

Det första förslaget utgörs av ett tvåplatsalternativ. Vid ett sådant alternativ är inriktningen att den tvååriga utbildningen i skydd mot olyckor och utbildningen i räddningsinsats (utbildning av deltidsbrandmän) genomförs på båda platserna. Härutöver inriktas utbildningen på den ena platsen mot räddningstjänst- området, vidareutbildningarna inom räddningsledning, påbygg- nadsutbildning för brandingenjörer samt tjänsteexport. Till den andra platsen förläggs utbildning inom tillsyn och olycksföre- byggande, samhällsinriktat säkerhetsarbete samt skorstensfejare. Kostnaderna för ett sådant alternativ uppgår enligt SRV:s bedöm- ning till 227 mnkr från och med 2008.

Det andra förslaget utgörs av ett treplatsalternativ där inrikt- ningen är två större och en mindre utbildningsplats. Den tvååriga utbildningen i skydd mot olyckor och utbildningen i räddnings- insats genomförs på samtliga platser. Utbildningen på en av de större utbildningsplatserna inriktas mot räddningstjänstutbildning och tjänsteexport medan det på den andra platsen genomförs utbildningar inom tillsyn och olycksförebyggande, samhällsinriktat säkerhetsarbete samt skorstensfejarutbildning. På den tredje, mindre, platsen genomförs viss vidare- och uppdragsutbildning.

Vid en sådan omställning krävs på den mindre platsen att vissa av nuvarande resurser avyttras och/eller avvecklas för att skapa balans

204

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

mellan resurser och utbildningsvolym. Kostnaderna för detta alter- nativ uppgår enligt SRV:s bedömning till 241 mnkr från och med 2008.

SRV har också skattat avvecklingskostnaderna för ett tvåplats- respektive treplatsalternativ enligt nedan.

 

Revinge

Rosersberg

Sandö

Skövde

Avvecklingskostnader

133

136

82

119

för hel skola

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Avvecklingskostnader

75

86

50

64

för del av skola

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Avvecklingskostnaden inkluderar kostnader för uppsägning av per- sonal, hyror, restvärde, avflyttning, rivning och miljösanering. En viss osäkerhet föreligger, enligt SRV:s bedömning, vad avser kost- naderna för miljösanering.

Utredningens överväganden

Utredningen har haft i uppdrag att lämna en generell bedömning av behovet av utbildning och övning. Utredningen är i detta avseende hänvisad till de underlag som SRV och KBM lämnat till utredningen och kan utifrån dessa konstatera att utbildning är av central betydelse för att kontinuerligt förbättra samhällets förmåga att hantera olyckor och extraordinära händelser. KBM har också regeringens uppdrag att utarbeta en inriktning för utbildnings- och övningsverksamheten inom krisberedskapsområdet m.m. Såvitt utredningen kan bedöma kommer det sammantagna behovet av utbildning inte att minska framgent eftersom det handlar om en kontinuerlig kompetensutveckling. Däremot kan behovet av vissa funktionsutbildningar komma att minska. Ett exempel på detta är grundutbildningen inom området skydd mot olyckor där det årliga behovet, enligt SRV:s bedömning, kommer att uppgå till 240 utexaminerade elever med grundutbildning inom skydd mot olyckor. Till det kommer utbildning för deltidsanställd personal inom räddningstjänsten, vilket beräknas till 560 personer per år. Utredningen noterar dock att avsikten med den nya utbildningen inom skydd mot olyckor inte enbart var att utbilda brandmän för kommunala behov utan att tillskapa en risk- och säkerhetsutbild-

205

Allmänna överväganden

SOU 2007:31

ning. Behovet torde därmed kunna vara något större än det som SRV angett.

Utbildningsbehovet inom områdena skydd mot olyckor, kris- beredskap och civilt försvar rör ett mycket brett spektrum av områden och olika kompetensområden. Det gäller såväl funktions- utbildningar exempelvis stabsutbildningar och utbildningar till räddningsledare, som utbildningar om systemen som sådana. Det rör sig också om en mängd professioner som arbetar på olika nivåer och inom olika myndigheter, organisationer och företag med skif- tande behov av utbildning. Det är mot denna bakgrund centralt att det i utbildningen finns en stor flexibilitet, avseende såväl inrikt- ning som utbildningsvolym.

För att de olika organisationerna ska kunna ta del av ett brett utbildningsutbud där det finns flera utbildningsanordnare krävs en samlad information över utbildningsutbudet. Det måste med andra ord finnas en struktur som gör det enkelt för olika professioner inom myndigheter, kommuner, landsting och privata aktörer att se vilka utbildningar som finns tillgängliga. Detta är särskilt angeläget i och med att dessa aktörer själva ansvarar för att säkerställa att de har nödvändig kompetens för arbetet med skydd mot olyckor och krisberedskap.

Utredningen gör bedömningen att övning är av central betydelse för att kontinuerligt förbättra samhällets förmåga att hantera olyckor och extraordinära händelser. Ett exempel på behovet av övning framgår av den analys av risk- och sårbarhetsanalyser för myndigheter under Finansdepartementet som Statskontoret genomfört. Det konstateras där att det finns brister när det gäller utbildning och övning av krishanteringsorganisationen. Övning måste ses som ett viktigt instrument för att upprätthålla nödvän- diga kunskaper och färdigheter för olika yrkesroller, men också ur ett systemperspektiv för att träna samverkan mellan olika aktörer och ledningsnivåer. I många fall kan utbildning och övning kombi- neras. De övningar som bidrar till att utveckla samverkan mellan olika aktörer, såväl över sektorsgränser som mellan olika lednings- nivåer, torde vara av särskild betydelse. Övningarna bör vidare innehålla så realistiska inslag som möjligt så att de kan bidra till förbättringar av gällande rutiner och system. Utredningen anser också att det finns ett behov av att involvera näringslivet i övningar för att öka deras kunskap om samhällets krisberedskap och för- måga att bidra i en krissituation. Detta gäller särskilt företag som har ansvar för infrastruktur som samhället är beroende av.

206

SOU 2007:31

Allmänna överväganden

Inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt för- svar handlar det således om en bred utbildnings- och övnings- verksamhet som behöver bedrivas. Det handlar om en kontinuerlig kompetensutveckling som inbegriper både konceptutbildning och olika funktionsutbildningar.

Vad gäller skolorna och dess verksamhet har utredningen haft att se över utbildningsplattformarnas verksamhet ur ett kostnads- effektivitetsperspektiv. Utredningen anser, utöver vad SRV fram- hållit, att det finns ett akut behov av genomgripande förändringar av utbildningsorganisationen. Utvecklingen under senare år har visat att utbildningsorganisationen är avsevärt större än det utbild- ningsbehov som föreligger och att den nödvändiga flexibiliteten för att anpassa organisationen saknats. En del kurser genomförs också av skolorna med avgiftsfinansiering. Dessa kurser konkurrerar i vissa fall direkt med privat verksamhet eller riskerar att tränga undan privata alternativ. Utredningen anser också att den orga- nisationsform som infördes i och med bildandet av centrum för risk- och säkerhetsutbildning har bidragit till en otydlig styrning.

En annan utveckling som utredningen noterat är att betydande delar av den internationella utbildningen numera förläggs till Kris- tinehamn. Det blir enligt utredningens bedömning därmed svårare att hålla samman och dra nytta av de synergieffekter som finns mellan den nationella och den internationella utbildningen. Utred- ningen konstaterar därutöver att den internatverksamhet som finns kopplad till skolverksamheten visar ett balanserat underskott om hela 22 mnkr. Detta underskott har uppstått bl.a. på grund av ned- dragningar som har gjorts till följd av minskade utbildnings- volymer, vilka medfört avvecklingskostnader för personal.

Utredningen anser således att det finns ett betydande reform- behov av den struktur för utbildning som bedrivs i SRV:s regi. Utredningen återkommer i kapitel 9 till sina förslag i denna del.

207

8En myndighet för säkerhet och beredskap?

Utredningen har haft i uppdrag att pröva frågan om relevanta delar av verksamheten vid Krisberedskapsmyndigheten (KBM), Statens räddningsverk (SRV) och Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) bör föras samman till en myndighet för frågor om samhällets beredskap och säkerhet. Dessutom ska utredningen pröva om övriga delar av myndigheternas verksamhet bör föras till andra befintliga myndigheter.

8.1Dagens struktur – problem och möjligheter

En helhetssyn på arbetet inom områdena skydd mot olyckor, kris- beredskap och civilt försvar

Nuvarande myndighetsstruktur bygger primärt på en uppdelning mellan åtgärder som syftar till att hantera händelser i den övre delen av hotskalan, ”extraordinära händelser,” samt händelser i resten av hotskalan, bl.a. ”olyckor”. Det rör sig således inte enbart om händelser som resulterar i räddningsinsatser. SRV och KBM har inom sina respektive områden främst till uppgift att stödja och i viss mån styra, andra aktörer som är primärt ansvariga för att bygga den förmåga som behövs och för att genomföra olika insatser vid olyckor eller extraordinära händelser. Denna uppdelning är dock inte konsekvent bl.a. eftersom SRV ansvarar för insatser vad avser händelser som mycket väl kan utgöra en extraordinär händelse.

Utredningen anser att den uppdelning som gjorts mellan verk- samhet för att stärka samhällets förmåga vid väpnat angrepp och normal verksamhet inte kan översättas till en uppdelning mellan verksamhet för att stärka samhällets förmåga att hantera svåra hän- delser och verksamhet med syfte att hantera mindre svåra händel- ser. Huruvida en mindre händelse utvecklas till en extraordinär händelse kan i många fall avgöras av hur effektivt den hanteras samt

209

En myndighet för säkerhet och beredskap?

SOU 2007:31

vilket förebyggande och sårbarhetsreducerande arbete som vidta- gits.

Några exempel visar också på svårigheten att skilja de åtgärder som avser den övre delen av hotskalan från de som avser den lägre. Medel har under årens lopp använts till exempelvis reservkraft inom vattenförsörjningen och till reservbroar. Vidare har t.ex. en enkät genomförts om medieföretagens förmåga att hantera ett elavbrott, fast anställda elmontörer har utbildats för arbete på stam- och regionnät etc. Utredningen anser att detta påvisar att de medel som finns för åtgärder i den övre delen av hotskalan i lika hög utsträckning avser den lägre delen av hotskalan som den övre. Det är dessutom svårt att göra avgränsningar, eftersom begreppet svåra påfrestningar inte tydligt har definierats.

Åtgärder inom området skydd mot olyckor och krisberedskaps- området är således i många fall överlappande och rör samma aktö- rer eftersom verksamheten till sin natur är sådan att om förmågan utvecklas när det gäller att hantera vardagliga händelser, så bidrar detta till en bättre förmåga även när det gäller mer omfattande hän- delser och vice versa. Den tudelning som finns mellan myndig- heterna speglar heller inte det faktum att vissa typer av händelser kan få mycket långtgående konsekvenser både i tiden och utanför den sektor där händelsen sker.

Utredningen anser inte heller att dagens uppdelning mellan den lägre och högre delen av hotskalan är förenlig med de hot och ris- ker som samhället står inför. De olyckor, hot och risker som sam- hället står inför utgörs istället av ett brett spektra av händelser där det torde krävas ett brett spektra av åtgärder (jmf kapitel 6).

Med flera myndigheter som i huvudsak fokuserar på olika delar av hotspektrat och händelsernas räckvidd, finns risk för att viktiga aspekter och sammanhang i rådgivnings-, planerings- och uppfölj- ningsarbetet tappas bort. Detta försvårar den statliga styrningen på området. Dessutom riskerar uppdelningen att leda till ett mindre effektivt arbete. Det är därför eftersträvansvärt att i ökad utsträck- ning integrera arbetet inom områdena krisberedskap, skydd mot olyckor och civilt försvar. På så sätt kan också en ökad integration mellan förebyggande, sårbarhetsreducerande och krisberedskap respektive räddningstjänst åstadkommas.

Myndigheterna har också liknande roller, i första hand indirekt stöd och normgivning snarare än operativt agerande. Syftet med verksamheterna är också likartad, att förbättra samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser. I detta arbete är det ofta samma typ

210

SOU 2007:31

En myndighet för säkerhet och beredskap?

av förmåga som myndigheterna arbetar med, skillnaden avser vilka händelser i hotskalan som de i huvudsak arbetar gentemot. KBM:s arbete fokuserar på extraordinära händelser i den övre delen av hot- skalan i ett tvärsektoriellt perspektiv, medan SRV:s arbete inom området skydd mot olyckor främst fokuserar på vardagsolyckor och stora olyckor. Även om arbetet inte i alla delar rör händelser som kan föranleda räddningsinsatser finns synergier vad avser exempelvis metod och teknik mellan olika områden.

Utredningen efterlyser mot bakgrund av vad som redovisats ovan en helhetssyn på samhällets arbete, där extraordinära händel- ser och skydd mot olyckor hanteras som en helhet och där arbetet bedrivs utifrån ett brett perspektiv vad avser konsekvenserna inom olika samhällssektorer och i tiden.

Genom att föra samman verksamheten till en myndighet med ansvar för samhällets säkerhet skulle det, enligt utredningens bedömning, skapas förutsättningar att bedriva arbetet inom de olika områdena mer integrerat. En sådan utveckling innebär också att det tas ytterligare ett steg för att förena arbetet inom olika delar av hotskalan, vilket främjar en helhetssyn och användningen av samhällets resurser.

En viktig fråga i sammanhanget är även de mål som finns för verksamheten inom verksamhetsområdena Skydd mot olyckor, Krisberedskap och civilt försvar. Utredningen ser att dessa mål är likartade och att de i allt väsentligt syftar till att förebygga, lindra, begränsa och hantera konsekvenserna av plötsliga händelser som hotar människors liv och hälsa, egendom och miljö samt att minska lidande och skadeverkningar av olyckor och extraordinära händelser i andra länder. Vidare ska verksamheten bidra till samhällets förmåga att motstå ett väpnat angrepp. Utredningen ser att ett tydligt gemen- samt mål för verksamheten skulle underlätta och stärka arbetet inom de idag tre olika områdena samt förbättra statsmakternas möjligheter till styrning. Ett gemensamt mål skulle också skapa bättre förutsättningar att tillvarata de synergier som finns mellan verksamheterna.

Tydlighet mot målgrupperna

Utredningen menar att svårigheten att dra en gräns mellan åtgärder som syftar mot extraordinära händelser och övriga säkerhets- höjande åtgärder i vissa fall leder till osäkerhet om vilken myndig-

211

En myndighet för säkerhet och beredskap?

SOU 2007:31

het som är ansvarig för vilka åtgärder och därmed till en otydlighet gentemot målgrupperna. Detta är allvarligt eftersom samhällets arbete i allt väsentligt bedrivs av de aktörer som ansvarar för viktiga verksamheter. Såväl KBM:s som SRV:s och SPF:s viktigaste upp- gifter nationellt är att utgöra ett stöd och i viss mån följa upp ar- betet hos dessa aktörer.

Ett exempel på bristerna inom området framgår av den utvärde- ring som Sveriges Kommuner och Landsting genomförde efter stormen Gudrun. I rapporten pekas bl.a. på bristande samordning och otydliga roller mellan statliga myndigheter på såväl central som regional nivåTPF1FPT. Den intressentundersökning som utredningen låtit göra pekar i en likartad riktning. Det är inte tillfredställande att den statliga verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att verksamheten på lokal och regional nivå försvåras och därför bör dels ansvar, dels den tvärsektoriella samordningen förtydligas.

Arbetet inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar sammanfaller också till stora delar på den kommunala och regionala nivån. Kommunerna har också ett geografiskt områ- desansvar på lokal nivå. Verksamheten inom områdena rör dess- utom flera kommunala förvaltningar, vilket är särskilt påtagligt vad avser det förebyggande och sårbarhetsreducerande arbetet. Exem- pel på överlappande verksamhet är bl.a. kommunernas handlings- program för skydd mot olyckor i enlighet med lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och arbetet med att upprätta planer i enlig- het med lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap, något som utredningen redogjort för tidigare i betänkandet.

Länsstyrelserna har ett geografiskt områdesansvar samt ansvar för regional samverkan. En del av länsstyrelsernas arbete utgörs av uppföljning av den lokala krishanteringsförmågan och av kommu- nernas arbete med att utföra risk- och sårbarhetsanalyser samt av tillsyn över kommunernas arbete enligt lagen om skydd mot olyckor inklusive kommunernas handlingsprogram för skydd mot olyckor. Alltså bedrivs arbete parallellt även i den verksamhet som länsstyrelserna svarar för inom området. På nationell nivå ansvarar regeringen för det geografiska områdesansvaret.

1TP PT Storm – krishantering i kommuner och landsting som drabbats av stormen Gudrun 2005, s. 9f

212

SOU 2007:31

En myndighet för säkerhet och beredskap?

En rationell myndighetsstruktur

I budgetpropositionen för 2007 angav regeringen att en översyn av den statliga förvaltningen kommer att genomföras i syfte att effek- tivisera och få tillstånd en tydligare förvaltningsstruktur. En del i detta arbete är bl.a. att överväga om det finns behov av förändringar i uppgiftsfördelningen mellan dagens myndigheter i syfte att ren- odla vissa verksamheter och undvika rollkonflikter. Likaså ska det undersökas om det finns möjligheter att avveckla eller slå samman myndigheter med närliggande verksamhet i syfte att minska antalet alltför små och kostsamma myndigheter.TPF2FPT Regeringen har för detta ändamål tillsatt en utredning – Förvaltningskommittén (Fi 2006:08) med uppdrag att se över den statliga förvaltningens upp- gifter och organisation. Översynen ska omfatta alla statliga förvalt- ningsmyndigheter som lyder under regeringen och syftar till att effektivisera statlig förvaltning och verksamhet.

I detta sammanhang kan konstateras att SRV, KBM och SPF har en närliggande verksamhet och som ovan framgår finns en rad exempel på att myndigheterna bedriver mycket likartad verksam- het. Inom forskningsområdet finansierar t.ex. myndigheterna forskning inom samma områden. Detta är dessutom forskning som ofta har samma mottagare i slutändan, bl.a. kommuner och lands- ting. Både KBM och SRV arbetar också med att utveckla olika typer av tekniska beslutstödssystem och kommunikationssystem till stöd för olycks- och krishanteringen. Myndigheterna har exem- pelvis utvecklat olika system för beslutsstöd och informations- flöden (RIB och WIS). Myndigheterna har även var för sig ansvar för implementering och utveckling av kommunikationssystem. KBM ansvarar för Rakel och SRV för flera av de analoga system som används på lokal nivå. SRV har även vissa uppgifter avseende Rakel enligt avtal med KBM. Båda myndigheterna stödjer också uppbyggnaden av kommunala ledningsplatser, dock för olika ändamål. Flera av de åtgärder som vidtas av SRV finansieras också via anslaget 7:5 Krisberedskap, vilket administreras av KBM.

Myndigheterna ansvarar vidare för varning och information i samband med olyckor och kriser. Verksamheten består exempelvis av att ge råd till olika aktörer i dessa frågor. SRV har ansvaret bl.a. för systemet med viktigt meddelande till allmänheten (VMA), medan KBM på regeringens uppdrag byggt upp en portal för

2TP PT Prop. 2006/07:1, Uo 2

213

En myndighet för säkerhet och beredskap?

SOU 2007:31

information i samband med större olyckor och kriser. Två system med liknande syfte hanteras således av två olika myndigheter.

Vad gäller specifika områden finns också överlappande verksam- het. Farliga ämnen är ett exempel på detta. KBM har inom ramen för sitt uppdrag i uppgift att svara för samordningen av arbetet med farliga ämnen (CBRN). SRV har ett ansvar för beredskapen för kemikalieolyckor, samordningen av beredskap för kärnenergi- olyckor samt för utveckling av förmågan att på lokal nivå omhän- derta olika typer av farliga ämnen.

Det finns ytterligare områden där myndigheterna bedriver lik- artad verksamhet. SPF har exempelvis uppdraget att stödja perso- ner med hemvist i Sverige som drabbats av flodvågskatastrofen i Sydostasien i december 2004 och ska efter beslut från regeringen även kunna stödja andra personer med hemvist i Sverige som drab- bas av större katastrofer utomlands. SPF har också sedan flera år tillbaka ansvaret för kontakter med anhöriga och överlevande efter Estoniakatastrofen. Inom SRV påbörjades redan i början på 1990- talet ett arbete som resulterade i det numera välkända POSOM- konceptet. SRV bedriver utbildningar inom detta område. KBM har inom ramen för sitt uppdrag ett råd för trossamfundens medverkan i krishantering och inom civilt försvar.

Arbetet i ett efterskede av en händelse är av mycket stor vikt. Det handlar om att återföra erfarenheter för att utveckla samhällets säkerhet och förmåga att möta en specifik situation. Framförallt handlar det dock om omhändertagande av personer som drabbats på olika sätt. Stödet involverar ett flertal aktörer där statliga myn- digheter främst svarar för stöd och råd till de aktörer som ska lämna det egentliga stödet t.ex. kommuner och landsting. Myndig- heterna har således inom detta område ansvar för olika delar av en helhet.

Utredningen anser sammanfattningsvis att risken är uppenbar för att samhällets resurser inte används effektivt utan att dupli- cerande uppgifter utförs. Om detta kombineras med en otydlig styrning finns risk för olika inriktning från myndigheterna och i värsta fall även till konflikter mellan dessa. Vidare finns stor risk att synergieffekter tappas bort och att lösningar tas fram som inte är kompatibla. Detta leder i sin tur till en sämre förmåga att hantera framförallt svårare händelser. I flera verksamheter leder dessutom dupliceringen till otydlighet mot målgrupperna.

214

SOU 2007:31

En myndighet för säkerhet och beredskap?

Internationell verksamhet

Sedan den 11 september 2001 och därpå följande terroristattacker samt ett antal större naturkatastrofer, har säkerhet i allt större ut- sträckning kommit att bli ett samarbetsområde på den internatio- nella arenan. Det har i sin tur medfört, i synnerhet inom EU, att dessa frågor alltmer betraktas som en helhet. Inom EU behandlas således många av de frågor som berör både SRV och KBM i samma fora.

Någon motsvarighet till den svenska uppdelningen i krisbered- skap respektive skydd mot olyckor finns inte vare sig inom EU eller i andra internationella samarbeten, med undantag från NATO där en uppdelning görs mellan sektorövergripande och sektors- frågor. Även inom EU går att finna ett undantag genom EU:s så kallade solidaritetsfond, ur vilken medlemsstaterna kan ansöka om medel efter s.k. svåra händelser vilka till skillnad från i Sverige är kvantitativt definierade.

I dagens EU- och internationella samarbete går en skiljelinje sna- rare mellan samarbete av mer operativ natur för att hantera direkta skadeverkningar och samarbete för att reducera sårbarheter. Denna skiljelinje, operativt – förebyggande, är emellertid på väg att för- svinna i samband med att samarbetet inom EU och internationellt på säkerhetsområdet blir allt mer avancerat. Ett tydligt exempel på detta är EU:s kommande säkerhetsforskningsprogram som kom- mer behandla såväl teknik för hanterandet av svåra olyckor som skydd av samhällsviktig infrastruktur.

En annan skiljelinje som präglat säkerhetssamarbetet med andra länder är huruvida en potentiell händelse får gränsöverskridande effekter. Samarbeten har främst byggts upp för att hantera händel- ser där stater uppenbart är beroende av andra länders beredskap. Exempel på detta är kemikalieområdet, den internationella pan- demiberedskapen och kärnsäkerhetssamarbetet. Parallellt har flera länder även byggt upp en förmåga att hjälpa andra inom ramen för sin biståndspolitik. Det finns flera skäl till att denna skiljelinje blir allt mindre relevant eftersom samarbetet med andra länder på sä- kerhetsområdet alltmer integreras i det nationella arbetet. Inom EU styrs medlemsstaterna allt oftare av gemensam lagstiftning, som på senare år även kommit att omfatta säkerhetsfrågor. Stater blir dessutom alltmer sårbara för händelser som inträffar i andra länder i takt med att gemensam infrastruktur byggs ut. Ett exempel på detta är ett flertal strömavbrott i västra Europa på senare år.

215

En myndighet för säkerhet och beredskap?

SOU 2007:31

Den otydliga gränsdragningen mellan KBM och SRV har inne- burit vissa oklarheter om hur representation ska ske i olika fora. Flera av myndigheternas viktigare EU-frågor behandlas också i samma rådsarbetsgrupp inom EU. Även om samarbeten inom EU och internationellt inte i första hand bör vara styrande för hur svenska myndigheter organiseras, blir det allt viktigare att ha en ändamålsenlig myndighetsstruktur för att på bästa och effektivaste sätt arbeta för säkerhet i Sverige samt kunna utöva inflytande inom EU och i internationella sammanhang.

Sektors- och sektorsövergripande verksamhet

Det görs ibland gällande att en förening av sektors- och sek- torsövergripande verksamhet inte är möjlig eftersom det bl.a. handlar om att förena olika perspektiv. Samhällets arbete inom områdena krisberedskap, skydd mot olyckor och civilt försvar krä- ver en sektorsövergripande samordning och samverkan som inne- bär stöd och uppföljning av andra aktörers åtgärder. Dessutom krävs att myndigheterna själva tar ansvar för vissa åtgärder som renodlat kan anses tillhöra områdena skydd mot olyckor och kris- beredskap. I dagens myndighetsstruktur har KBM som huvud- uppgift att vara motor i en sektorsövergripande process för att tillse att åtgärder vidtas inom olika sektorer för att förbättra för- mågan att hantera extraordinära händelser. Även SRV har sektor- sövergripande uppgifter inom området skydd mot olyckor och ska exempelvis tillse att en rad aktörer vidtar åtgärder för att förebygga såväl vardagliga som svårare olyckor. Vidare har SRV sektors- uppgifter bl.a. genom det centrala förvaltningsansvaret för rädd- ningstjänstfrågor. KBM har också sektorsuppgifter i och med ansvaret för informationssäkerhet och signalskydd.

Det är inte ovanligt att det finns både sektorsuppgifter och sek- torsövergripande uppgifter inom en myndighet. Ett exempel på en annan myndighet med sådana uppgifter är Naturvårdsverket. Såvitt utredningen erfarit har det inte inneburit några problem att båda typerna av uppgifter finns inom en och samma myndighet. Utred- ningen kan snarare se fördelar med en tydlig koppling mellan kon- kret verksamhet och sektorsövergripande uppgifter. Utifrån den intressentundersökning som utredningen låtit göra har det snarare visat sig att det finns problem med hur det sektorsövergripande arbetet bedrivs idag. Utredningen konstaterar att det faktum att

216

SOU 2007:31

En myndighet för säkerhet och beredskap?

både SRV och KBM arbetar såväl sektorsövergripande som inom olika sektorer inte går att likställa med att myndigheterna har fokus på olika delar av hotskalan. Dagens uppdelning i myndighets- struktur är därför inte relevant i detta avseende.

Utredningen kan slutligen konstatera att det i Danmark och Norge finns myndigheter som har ansvarsområden som motsvarar stora delar av den verksamhet som i Sverige bedrivs vid SRV och KBM. Efter vad utredningen har erfarit fungerar dessa lösningar mycket väl, både vad avser verksamheten som sådan och ifråga om den statliga styrningen av myndigheten.

Formerna för krisberedskapsarbetet

Arbetet med att stärka förmågan att hantera extraordinära händel- ser är en utveckling av det arbete som tidigare har bedrivits som en del av det civila försvaret. Ett antal beslut har inneburit en föränd- rad inriktning och medfört att arbetet mer kommit att fokusera på vardagens hot och risker. Åtgärder vad avser befolkningsskydd i krig är exempelvis ett område där verksamheten nedprioriterats till förmån för fredstida hot och risker. Den krisberedskapsverksamhet som bedrivs idag syftar framförallt till att utveckla en förmåga utöver den s.k. grundläggande förmågan som finns för att hantera olyckor. Utredningen har ovan visat att det med dagens olyckor, hot och risker är svårt att skilja dessa kompletterande åtgärder från de grundläggande.

Dagens krisberedskapsarbete kan inte heller till skillnad från det civila försvaret ses som samma tydliga statliga åtagande eller samma isolerade verksamhet. Kommuner, landsting och statliga myndig- heter har ett direkt ansvar för att bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt att det finns en förmåga att hantera såväl större som mindre händelser. Såsom arbetet bedrivs idag ser utredningen bety- dande svårigheter att få alla aktörer att dels se vad som faktiskt är deras ansvarsområde dels få dem att axla detta ansvar. Utredningen anser mot denna bakgrund att det finns starka skäl att ändra strukturen och formerna för arbetet inom krisberedskapsområdet.

217

En myndighet för säkerhet och beredskap?

SOU 2007:31

8.2Bildandet av en ny myndighet

Utredningen föreslår att det inrättas en ny central förvaltnings- myndighet med ansvar för områdena skydd mot olyckor, kris- beredskap och civilt försvar. Den nya myndigheten föreslås inrättas från och med den 1 juli 2008. Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt för- svar föreslås avvecklas.

Utredningen har prövat för- och nackdelar med att skapa en ny myndighet för skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Fördelarna är bl.a. ökad tydlighet, ökad effektivitet och ökat för- troende. Enligt utredningens uppfattning finns inga bärande skäl mot att bilda en sådan myndighet.

Inom myndigheterna finns idag starka kulturer som har sina rötter i den nuvarande och tidigare myndighetsstrukturen och det bör framhållas att bildandet av den nya myndigheten kommer att kräva betydande insatser för att skapa en ny myndighetskultur. Detta är dock inget skäl att låta ordningen med flera myndigheter bestå. I den intressentundersökning som utredningen låtit göra har framkommit farhågor om att en ny myndighet skulle bli för stor, att kompetens skulle kunna försvinna samt att sakfrågor skulle kunna marginaliseras i en ny myndighet. Utredningen ser emeller- tid att en ny myndighet skulle bli avsevärt mindre än vad de tre myndigheterna tillsammans är idag och att kompetens kan säkras. Utredningen ser inte heller något problem i ett brett myndighets- uppdrag.

Tillskapandet av en ny myndighet är enligt utredningen lös- ningen på flertalet av de problem som finns till följd av dagens struktur. Utredningen har ovan konstaterat att det i de flesta fall är omöjligt att skilja på åtgärder som vidtas för att hantera händelser i olika delar av hotspektrat och att samma typer av åtgärder relevanta för hela hotspektrat. Utredningen ser därför att det är naturligt att föra samman dessa delar till en helhet i syfte att stärka den gene- rella förmåga att möta olika typer av händelser oavsett var de finns i hotskalan. En sådan utveckling ökar sannolikheten för att samhället ska fungera som en helhet såväl till vardags som vid större kriser eftersom alla aktörer får stöd av en aktör enligt en metod.

En ny myndighet har dessutom enligt utredningens bedömning avsevärt större möjligheter att möta den utveckling av olyckor, hot och risker som samhället står inför. Genom bildandet av en ny

218

SOU 2007:31

En myndighet för säkerhet och beredskap?

myndighet skapas förutsättningar för att bedriva ett integrerat arbete mot olyckor och kriser. Istället som idag verka antingen utifrån olycks- eller krisperspektivet. Då kan också det faktum att åtgärder som vidtas för att stärka krisberedskapsförmågan även bidra till att stärka förmågan att möta vardagens händelser och vice versa utnyttjas till fullo.

Med en central förvaltningsmyndighet med ansvar för de tre områdena är det utredningens bedömning att arbetet inom de tre områdena skulle stärkas. På så sätt skapas förutsättningar att nå de mål som riksdag och regering satt upp.

Med en myndighet är det vidare utredningen bedömning att den statliga styrningen avsevärt skulle underlättas.

För att en ny myndighet ska bli effektiv krävs tydliga avgräns- ningar av uppdrag och ansvarsområde. Det är för utredningen tyd- ligt att den blandning av uppgifter som de nuvarande myndig- heterna, särskilt SRV, har försvårar tydligheten i genomförandet av uppdraget. KBM:s uppdrag när det gäller fördelning av medel från det s.k. 7:5-anslaget leder vidare till otydlighet i ansvar när det gäller övriga statliga myndigheters krisberedskapsarbete. Till detta finns flera skäl men huvudsakligen handlar det om att de enskilda myndigheterna inte tar sitt ansvar för sin egen beredskapsplanering.

Utredningen föreslår mot bakgrund av vad som sagts ovan att det skapas en ny central förvaltningsmyndighet med ansvar för frå- gor om krisberedskap och skydd mot olyckor samt civilt försvar. Den nya myndigheten ges därmed ett nytt och bredare uppdrag än var och en av de tre tidigare myndigheterna och ett huvudansvar för politikområdet skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar samt verksamhetsområdet det civila försvaret. Utred- ningen menar att ansvaret för verksamheter inom de tre myndig- heterna idag såsom forskningssamordning, utveckling, planering, samordning, utbildning, övning, metodstöd och analys bör föras till den nya myndigheten, helt eller delvis.

Utredningen har i enlighet med sina direktiv haft att överväga om vissa verksamheter bör överföras till andra myndigheter. Moti- vet för detta måste ses som att en renodling av verksamheten. Det helhetsperspektiv på arbete inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar som myndigheten får utgör en god grund för samverkan med andra aktörer som arbetar med säker- hetsfrågor i samhället.

Det är dock inte rationellt att samla ”all” verksamhet som har betydelse för samhällets säkerhets vid den nya myndigheten. Det

219

En myndighet för säkerhet och beredskap?

SOU 2007:31

handlar istället om att skapa en tydlig struktur för ett effektivt arbete inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. På så sätt kan det arbete som redan bedrivs av de tre i utredningen ingående myndigheterna effektiviseras. Dessutom skapas förutsättningar att verka gentemot andra myndigheter och aktörer med ett tydligt mandat.

En tydlig och väl fungerande tvärsektoriell samordning och ett förtydligande av ansvaret hos sektormyndigheterna på krisbered- skapsområdet bidrar till att skapa klara och tydliga ansvarslinjer. Sektorsmyndigheterna får därmed ett tydligare ansvar för att inom respektive sektor utveckla förmågan att förebygga händelser, redu- cera sårbarheter och hantera de händelser som inträffar. Genom de förslag som utredningen lämnat i kapitel 7 kan också utvärdering och uppföljning av de åtgärder som vidtas i syfte att stärka och för- bättra det förebyggande arbetet samt förmågan att hantera olyckor och kriser utvecklas. Utredningens förslag kompletterar i dessa delar varandra och de bör därför genomföras samtidigt.

Den nya myndigheten kommer att få både sektorsövergripande och sektorsspecifika uppgifter. Såväl krisberedskapsarbetet som arbetet med skydd mot olyckor har en bred ansats både vad avser vilka hot och risker som arbetet inriktas mot, vilka aktörer som ansvarar för att åtgärder vidtas och på vilken nivå åtgärderna vidtas.

Det är viktigt att det i den nya myndigheten skapas en gemen- sam myndighetskultur i syfte att undvika ineffektivitet, samarbets- svårigheter och för att den nya organisationen inte ska tappa tempo i det betydelsefulla arbetet med att utveckla områdena skydd mot olyckor och krisberedskap. Utredningen vill därför poängtera att det som föreslås är en ny myndighet och inte en sammanföring av de tre befintliga myndigheterna och deras verksamhet. Den nya myndigheten ges också ett nytt uppdrag och kommer till delar att behöva annan kompetens än vad de nuvarande myndigheterna har idag. För den nya myndigheten är det emellertid centralt att till- varata de olika perspektiv och kunskaper som finns inom dagens myndigheter.

Utredningen ser att en ny myndighet med en för ändamålet ändamålsenlig struktur och organisation liksom andra myndigheter bör kunna utgöra ett stöd för den nationella funktion för kris- hantering som föreslagits i Regeringskansliet och som för närva- rande utreds i särskild ordning.

Utredningen gör bedömningen att en ny myndighet bör kunna inrättas och påbörja sin verksamhet den 1 juli 2008. De nuvarande

220

SOU 2007:31

En myndighet för säkerhet och beredskap?

myndigheterna, KBM, SRV och SPF, upphör i den takt som är möjlig i förhållande till det avvecklingsarbete som ska genomföras.

8.3Den nya myndigheten

8.3.1Den nya myndighetens uppdrag

Utredningen anser att den nya myndigheten bör vara ansvarig för områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Myn- digheten ska därmed utgöra en pådrivande kraft i utvecklingen av samhällets förmåga att förebygga och hantera såväl olyckor som extra- ordinära händelser. Myndigheten ska i detta syfte tillhandahålla en översikt över olyckor, hot och risker i samhället. Vidare ska myndig- heten svara för utveckling av metoder för en effektiv hantering av olyckor och kriser på lokal-, regional- och central nivå samt kunna bistå med strategiska analyser. Myndigheten får också ansvar för till- syn och utveckling av samhällets räddningstjänst och krisberedskap samt för att upprätthålla en operativ förmåga vad avser förstärknings- resurser och internationella insatser.

Den nya myndighetens uppdrag spänner över ett brett spektra av händelser och sträcker sig från det förebyggande och orsaksmini- merande till normalisering och lärande efter en händelse. Det område som den nya myndigheten kommer att ansvara för blir då hela kedjan av åtgärder från förebyggande till normaliserande åtgärder. Utredningen menar att ett sådant arbete bidrar till att stärka såväl olika delar i kedjan som helheten. Den nya myndig- heten kommer därigenom att verka utifrån ett helhetsperspektiv vad avser olyckor, hot och risker inom hela hotskalan, från de mer vardagliga till de händelser som ger svåra konsekvenser. Myndig- hetens verksamhet sträcker sig också från säkerhet på individnivå till samhällets säkerhet.

Den verksamhet den nya myndigheten ska bedriva bör, så långt det är möjligt, utgöra en sammanhållen process med de åtgärder som vidtas för att förhindra, begränsa och hantera de konsekvenser som olika händelser i hotspektrat kan ge upphov till. Den förmåga som byggs för de fredstida händelserna utgör också grunden för förmågan att hantera en situation med höjd beredskap.

En naturlig förlängning av myndighetens nationella uppdrag är att den nya myndigheten även bidrar till det internationella säker- hetsarbetet, bl.a. genom att lindra humanitärt lidande i samband

221

En myndighet för säkerhet och beredskap?

SOU 2007:31

med katastrofer utomlands. Myndigheten ska också utgöra ett samlat stöd och vara kontaktpunkt såväl nationellt för kommuner och regionala myndigheterna såväl som i det internationella sam- arbetet. Likaledes bör myndigheten ansvara för de internationella frågor som faller inom myndighetens verksamhet nationellt.

Utredningen har ovan redovisat myndighetens uppdrag men har valt att inte ta fram förslag till nya mål för den verksamhet som ska bedrivas vid den nya myndigheten eftersom mål och inriktning för verksamheten beslutas av regering och riksdag. Utredningen har dock pekat på att de befintliga målen i allt väsentligt syftar till samma sak och att det genom ett mål istället för flera skapas bättre förutsättningar att bedriva arbetet utifrån ett helhetsperspektiv. På grundval av de förslag till uppdrag och uppgifter som utredningen lämnar, bör verksamhetsmålen ses över.

Myndighetens uppgifter redovisas i kapitel 9.

222

9Den nya myndighetens verksamhet

Utredningen har som redovisats i kapitel 8 föreslagit att en ny myndighet med ansvar för områdena krisberedskap, skydd mot olyckor och civilt försvar bör inrättas. Myndighetens uppgifter inom dessa områden utvecklas nedan.

9.1Krisberedskap, skydd mot olyckor och civilt försvar

Utredningen föreslår att den nya myndigheten blir central förvalt- ningsmyndighet för frågor rörande skydd mot olyckor, krisbered- skap och civilt försvar.

KBM:s, SRV:s och SPF:s nuvarande verksamhet inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar redovisas i sin helhet i kapitel 3 5.

Utredningens överväganden och förslag

Utredningen ser betydande samordningsfördelar med att kris- beredskapsverksamheten sker integrerat med arbetet inom området skydd mot olyckor. Krisberedskapsarbetet utgör tillsammans med arbetet inom området skydd mot olyckor en helhet för de olyckor och kriser som kan drabba individer eller samhället. Ansvaret för arbetet inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar bör enligt utredningens uppfattning föras till den nya myndigheten. Utredningen har identifierat flera områden där det finns betydande synergier mellan den verksamhet som SRV bedri- ver idag och den verksamhet som KBM bedriver. Exempel på sådana områden är arbetet med naturolyckor och arbetet med far- liga ämnen, där myndigheterna idag bedriver verksamhet var och en utifrån sina utgångspunkter. Utredningen menar att det arbete som

223

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

bedrivs idag kan ske utifrån ett bredare perspektiv genom att dessa verksamheter samlas i en ny myndighet. På så sätt skapas förutsätt- ningar att stärka och utveckla arbetet inom respektive område och utifrån ett helhetsperspektiv.

Det systematiska arbetet inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar i samhället handlar dels om privata och offentliga aktörers egna förmågor, dels om att skapa förutsätt- ningar för en bättre förmåga att hantera mer omfattande händelser som kräver sektorsövergripande insatser. Arbetet inkluderar åtgär- der i alla faser från sårbarhetsreducerande och förebyggande till normaliserande på såväl operativ som strategisk nivå. En central del av den nya myndighetens uppgifter är att verka för just ett syste- matiskt arbete inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Detta i syfte att minska risken för och konse- kvenserna av olyckor och kriser. Att säkerhetsfrågor beaktas i ett systemperspektiv och att kopplingen mellan de olika nivåerna i samhället fungerar på ett effektivt sätt är en viktig uppgift för den nya myndigheten.

Den nya myndigheten bör vidare ha det övergripande ansvaret för det förebyggande och sårbarhetsreducerande arbetet samt ha det övergripande ansvaret för arbetet med att utveckla förmågan att i samhällsviktig verksamhet motstå allvarliga störningar. Arbe- tet bör bedrivas systematiskt och tvärsektoriellt på internationell, nationell, regional och lokal nivå. Samverkan med olika myndig- heter, kommuner, landsting, företag och frivilliga organisationer utgör därmed en viktig del av myndighetens arbete. Myndigheten ska svara för utveckling av förmågan inom räddningstjänst- och krishanteringsområdena. Ett sådant arbete inkluderar bl.a. led- nings-, metod- och förmågeutveckling samt att tillse att samhällets räddningstjänst- och krishanteringsorgan arbetar och samverkar effektivt. Detta arbete inkluderar såväl förmågan att leda, samordna och informera vid händelser som förmågan att genomför operativa insatser. För detta ändamål ska myndigheten föra ut erfarenheter och utveckla metoder för att stödja olika aktörer i deras arbete. Detta inte minst mot bakgrund av det geografiska områdesansvar som åvilar kommuner och länsstyrelser.

Metodutvecklingen inom räddningstjänst- och krishanterings- området bör ha en nära koppling till den forskning som den nya myndigheten bör ansvara för, se vidare avsnitt 9.6. På motsvarande sätt som idag föreligger därför ett behov av att stödja lokal, regio- nal och i viss mån statlig nivå genom forskning och utveckling av

224

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

metoder, teknik, taktik vid insatser samt ledning och organisation. Staten måste ta ett ansvar för denna utveckling eftersom det på kommunal eller regional nivå inte finns vare sig kapacitet eller resurser att svara för detta. Utredningen anser dock att det är vik- tigt att både den kommunala nivån och de statliga myndigheter som har uppgifter inom räddningstjänst- och krishanterings- området i ökad utsträckning tar del av och bidrar till denna utveck- ling. Förmedling av kunskap sker bl.a. via utbildning, men den nya myndigheten måste inrikta sitt arbete på att i ökad utsträckning nå ut till befintlig personal inte minst inom räddningstjänsterna. Den nya myndigheten bör också föra ut erfarenheter från såväl natio- nella som internationella räddnings- och biståndsinsatser för att sprida ”best-practice” och nya metoder, se vidare avsnitt 9.4.

Utredningen noterar också att det inom metod och teknikområ- det finns behov av att i ökad utsträckning arbeta med att utveckla nationella standarder för att främja interoperabiliteten mellan räddningstjänsterna på kommunal nivå.

Vidare anser utredningen att den nya myndigheten bör överta SRV:s uppgift att analysera och sammanställa sektorns miljöpåver- kan samt ansvaret att ta fram förslag på åtgärder för att minska den negativa miljöpåverkan.

Ett ansvar för den nya myndigheten blir också att svara för de åtgärder som vidtas inom området civilt försvar, som exempelvis befolkningsskydd, beredskapslager och samverkan med Försvars- makten kring totalförsvarsplanering. Utredningen kan konstatera att den verksamhet som bedrivs inom detta område är mycket begränsad till följd av den hotbild som för närvarande finns mot Sverige. Om det i framtiden skulle uppstå behov av att ändra denna bedömning utgörs en mycket viktig grund för den svenska förmå- gan att möta dessa händelser av den förmåga som finns inom kris- beredskaps- och räddningstjänstområdena. Utredningen ser mot denna bakgrund att den nya myndigheten bör ansvara för de åtgär- der som fortfarande behöver vidtas inom ramen för det civila för- svaret.

En naturlig del av myndighetens arbete är också att svara för expertstöd inom sitt verksamhetsområde till andra aktörer. Den nya myndighetens arbete ska därigenom bidra till att öka sam- hällets förmåga att förebygga, motstå och hantera olyckor och kri- ser.

Utredningen anser att den nya myndigheten bör ges ansvar för sådan internationell verksamhet som faller inom dess verksamhets-

225

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

område, såvida denna inte åvilar andra myndigheter. För den nya myndigheten handlar det exempelvis om arbete inom NATO/PFF och EU.

9.2Specifika uppgifter inom områdena krisberedskap och skydd mot olyckor

9.2.1Brandfarliga och explosiva ämnen och Seveso

Utredningen föreslår att den nya myndigheten blir central förvalt- ningsmyndighet för frågor rörande brandfarliga och explosiva varor samt för åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av all- varliga kemikalieolyckor (Seveso). Utredningen föreslår vidare att möjligheterna att samla arbetet med farliga ämnen ska ses över.

Olyckor med farliga ämnen ses som en av samhällets största risker med stor potential till skador på både liv, hälsa och miljö. I kom- munernas handlingsprogram anges kemikaliehantering oftast som en stor risk. SRV arbetar med farliga ämnen i syfte att både före- bygga olyckor och att begränsa konsekvenserna om en sådan olycka inträffar. Vidare har SRV ansvaret för att hålla samman arbetet bl.a. inom områdena brandfarliga och explosiva varor och Seveso.

Förebyggande verksamhet med farliga ämnen redovisas i detta avsnitt medan åtgärderna för att hantera en olycka behandlas i avsnitt 9.2.2.

Utredningens överväganden och förslag

De tre lagstiftningarna lagen (2006:263) om transport av farligt gods, lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor och lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följ- derna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen) omfattar säker- het och hantering av farliga ämnen. Utöver dessa lagar finns emel- lertid annan lagstiftning som omfattar farliga ämnen, såsom exem- pelvis miljöbalken (1998:808), förordningen (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer samt regleringar rörande kemiska, biologiska och nukleära ämnen och hanteringen av dessa. Detta innebär att lagstiftningen rörande farliga ämnen inte

226

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

hanteras av en myndighet. Vissa delar av lagstiftningarna komplet- terar emellertid varandra, som t.ex. lagen om brandfarliga och ex- plosiva varor och lagen (2003:788) om skydd mot olyckor. Ett annat exempel är Sevesolagstiftningen och miljöbalken.

Utredningen kan också konstatera att det inom EU (REACH) och FN pågår arbeten som kommer att påverka den svenska kemi- kalielagstiftningen. En utredningen har aviserats för att se över vilka förändringar REACH innebär för den svenska lagstiftningen inom kemikalieområdet. REACH-utredningen kommer framförallt att avse miljöbalkens bestämmelser, men kommer också att behöva pröva behovet av ändringar i lagen om brandfarliga och explosiva varor samt Sevesolagstiftningen.

Utredningen anser att det finns skäl att överväga om hela eller delar av ansvaret för farliga ämnen inom SRV kan föras till någon annan myndighet för att på så sätt renodla verksamheten i den nya myndigheten. Genom att samla ansvaret för vissa lagstiftningar eller ett område hos en myndighet skulle det normerande arbetet kunna bedrivas utifrån en helhetssyn, vilket skulle underlätta för de näringsutövare som ska följa regelverken. Utredningen har över- vägt möjligheten att föra hela verksamheten inom området farliga ämnen till Kemikalieinspektionen. En myndighet vilken har till uppgift att lämna stöd till kommuner och länsstyrelser i deras kemikalietillsyn samt begränsa riskerna med kemikalier. Inspektio- nens verksamhet är dock främst inriktad mot kemikaliers effekter för hälsan och arbetar med kemikaliers hälsovådlighet. SRV där- emot arbetar med kemikaliers fysiologiska egenskaper och dess inneboende risk för brand och explosioner, vilket i sin tur kan generera räddningsinsatser.

En överföring av ansvaret för exempelvis Sevesolagstiftningen till Kemikalieinspektionen skulle därför innebära att en helt ny typ av uppgifter fördes till inspektionen. Det skulle då bli en myndighet med ett mycket bredare uppdrag än dagens – ”en inspektion för farliga ämnen”. En sådan inspektion skulle omfatta såväl ett olycks- och miljöperspektiv som ett hälsoperspektiv. Ett sådant förslag kräver enligt utredningens bedömning en djupare analys och har heller inte legat inom ramen för utredningens uppdrag. Utred- ningen kan dock se att det finns skäl att pröva behovet av om ansvaret inom området kan samlas till en myndighet i samband med att området farliga ämnen ses över, se vidare avsnitt 9.2.2. I ett sådant sammanhang är det dock viktigt att beakta att den nya myn- digheten bör kunna lämna stöd till räddningsinsatser vid olyckor

227

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

med farliga ämnen. Utredningen redovisar nedan överväganden och förslag avseende den verksamhet som utredningen anser ska bedri- vas av den nya myndigheten.

Brandfarliga och explosiva varor

När det gäller tillsyn enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor hanteras denna till största delen av kommunerna och sker integrerat med tillsyn enligt lagen om skydd mot olyckor. I sam- band med den senaste översynen av lagen om brandfarliga och explosiva varorTPF1FPT föreslogs bl.a. att kommunernas ansvar skulle utökas till att omfatta även ansvaret för tillstånd och tillsyn avse- ende förvaring av och handel med explosiva varor.

I kommunerna är det ofta samma personer som utför tillsyn en- ligt lagen om skydd mot olyckor och lagen om brandfarliga och explosiv varor och tillsynen utförs samtidigt. Utredning bedömer att det därför finns skäl att bibehålla kopplingen mellan ovan nämnda regelverk. Dessutom anser utredningen att det finns skäl att i så hög utsträckning som möjligt underlätta stödet till kommu- nerna och låta en aktör, den nya myndigheten, hantera detta. Utredningen anser därför att ansvaret för brandfarliga och explo- siva varor framgent bör handhas av den nya myndigheten.

Utredningen har erfarit att industrin anser att handläggnings- tiderna för frågor rörande brandfarliga och explosiva ämnen har ökat sedan verksamheten fördes från Sprängämnesinspektionen till SRV. Detta kan orsaka problem för viss industri som har produkter vilka snabbt behöver omsättas i produktion orsaka problem. Utredningen kan efter en genomgång konstatera att situationen med långa handläggningstider är känd och uppmärksammad av SRV:s ledning. Vidare kan konstateras att de genomsnittliga hand- läggningstiderna initialt ökade när verksamheten fördes över till SRV 2001, men att de idag ligger på en lägre nivå än när Spräng- ämnesinspektionen var en egen myndighet. Utredningen anser att det är angeläget att handläggningstiderna för klassificerings- och tillståndsärenden är sådana att de inte negativt påverkar industrin och att tillsyn inom området sker med regelbundna intervaller. I detta sammanhang menar utredningen att det är angeläget att en kontinuerlig uppföljning sker för att säkerställa acceptabla hand- läggningstider.

1TP PT SOU 2006:16

228

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

Seveso

Syftet med sevesolagstiftningen är att förebygga och begränsa all- varliga kemikalieolyckor samt följderna av sådana olyckor för män- niskors hälsa och miljön. Genom det krav som finns avseende en integrerad miljö- och säkerhetsprövning får säkerhetsfrågorna en mer framskjuten plats och behandlas på ett mer systematiskt sätt en tidigare. I fråga om operativ tillsyn enligt miljöbalken och enligt Sevesolagstiftningen svarar den kommunala och regionala nivån för tillsyn av miljöfarlig verksamhet. Naturvårdsverket har det centrala tillsynsansvaret enligt miljöbalken, även om flera andra myndig- heter också bedriver tillsyn med stöd av miljöbalken. SRV har det centrala ansvaret för tillsyn enligt Sevesolagstiftningen och lagen om skydd mot olyckor.

Utredningen kan konstatera att en liknande tillsynsorganisation tillämpas på både miljö- och säkerhetsområdet. Utredningen har därför funnit skäl att överväga huruvida det centrala ansvaret för tillsynen enligt Sevesolagstiftningen bör handhas av den nya myn- digheten eller om ansvaret kan flyttas till Naturvårdsverket.

Frågan huruvida SRV eller Naturvårdsverket skulle ha tillsyns- ansvaret för Sevesolagstiftningen övervägdes redan av Utredningen om kemikalieolyckor (SOU 1998:13). Denna utredning föreslog att SRV skulle bli central förvaltningsmyndighet med hänvisning till SRV:s övergripande roll i samhällets olycks- och skadeföre- byggande arbete. Naturvårdsverket å sin sida bedömdes inte ha något särskilt ansvar för säkerhetsfrågor, utan enbart ansvaret för miljöskydd. Utredningen om kemikalieolyckor konstaterade att:

Någon skarp gränslinje mellan SRV:s centrala tillsynsansvar enligt räddningstjänstlagen, Sevesolagen och Naturvårdsverkets centrala till- synsansvar enligt miljöskyddslagstiftningen inte kommer att finnas. De båda tillsynsområdena kommer i många avseenden att gå i varandra och båda myndigheternas specialkompetens kommer att behöva utnyttjas. Det är därför viktigt att de båda myndigheterna kan utveckla ett nära och förtroendefullt samarbete.TPF2FPT

Utredningen anser att ansvaret för frågor rörande Sevesolagstift- ningen skulle kunna flyttas till Naturvårdsverket, men att detta skulle innebära att Naturvårdsverket måste bygga upp en helt ny kompetens inom olycksområdet. Sevesolagstiftningen tar dessutom sikte på sådana typer av händelser som ligger inom den nya myn-

2TP PT SOU 1999:13, s. 114

229

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

dighetens ansvarsområde och har en stark koppling till den verk- samhet som bedrivs inom ramen för skydd mot olyckor. Utred- ningen föreslår därför att ansvaret för frågor rörande sevesolag- stiftningen och därtill hörande ansvar överförs till den nya myn- digheten.

9.2.2Farliga ämnen (CBRN)

Utredningen föreslår att den nya myndigheten ges uppdraget att svara för samordning av planering och förberedelser för oönskade händelser med farliga ämnen. Myndigheten ska även svara för expertstöd och materiella förstärkningsresurser vid olyckor med farliga ämnen. Utredningen föreslår också att det inrättas ett råd – i stället för som idag flera olika – som samlar berörda aktörer för arbetet med farliga ämnen. Vidare föreslår utredningen att området farliga ämnen ses över i syfte att säkerställa att synergier tas till vara och för att säkerställa en operativ förmåga.

Utredningen behandlar nedan frågor rörande förmågan att hantera en händelse med farliga ämnen oavsett om denna händelse uppstår till följd av en olycka, naturlig smittspridning eller någon form av antagonistisk handling.

Generellt

Ansvaret för att förhindra och förebygga olyckor med farliga ämnen vilar på ett flertal myndigheter samt de som använder och hanterar dessa ämnen. Ansvaret för att begränsa och hantera avsiktlig eller oavsiktlig spridning av farliga ämnen ligger på flera aktörer: i första hand den kommunala räddningstjänsten, hälso- och sjukvården samt polisen, som alla har ett operativt ansvar. Därtill kommer de aktörer som ska hantera en händelse med ett ofta mer gradvis eskalerande händelseförlopp som utbrott av smitta hos människor och djur, radiologiska olyckor eller förgiftning av livsmedel. I de flesta fall är det expertmyndigheter som Smitt- skyddsinstitutet, Jordbruksverket, Statens strålskyddsinstitut och Livsmedelsverket som har huvudansvaret för konsekvenshanter- ingen. Arbetet involverar således en mängd myndigheter men också organisationer och näringsliv. En god förmåga att hantera avsiktlig

230

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

eller oavsiktlig spridning av farliga ämnen kräver en effektiv sam- ordning av planering, förberedelser samt en väl övad samverkan mellan dessa. Framförallt är samverkan mellan operativa aktörer och experter viktigt när en händelse med farliga ämnen inträffar. Det måste också beaktas att händelseförlopp vid ett utsläpp av far- liga ämnen beror på faktorer som plats, tid, årstid, omfattning av utsläppet samt vilket ämne det rör sig om.

Utredningens överväganden och förslag

Regeringen och svenska myndigheter gör idag bedömningen att sannolikheten för att en antagonistisk handling där farliga ämnen används och riktas mot Sverige eller svenska intressen är låg. Hot- bilden såvitt avser terrorism och gränsöverskridande kriminalitet kan dock snabbt förändras och riskerna måste därför alltid beaktas. Risken för olyckor med farliga ämnen är däremot ständigt när- varande, exempelvis vid industri eller under transporter. Sverige eller svenskar kan även drabbas vid händelser i vår geografiska när- het, exempelvis vid en kärnkraftsolycka, vid internationella insatser eller vid vistelser i andra länder. Risken för en framtida influensa- pandemi måste också beaktas. Samhällsutvecklingen kan därutöver medföra nya och ändrade hot- och riskbilder. Vidare kan den höga graden av teknisk komplexitet i exempelvis övervaknings-, styr- och kommunikationssystem öka samhällets sårbarhet. Ett längre bortfall av elleveranserna kan t.ex. både skapa farliga situationer och förhindra eller försämra möjligheterna att avhjälpa skadan.

Utredningen kan mot bakgrund av ovanstående konstatera att det i samhället måste finnas en god förmåga att möta en situation med farliga ämnen oavsett om dessa kommit ut avsiktligt eller oav- siktligt.

En händelse med farliga ämnen kan involvera en rad olika aktörer beroende på vad det är för typ av ämne som kommit ut, utsläppets omfattning och var utsläppet skett. För en väl fungerande förmåga att hantera utsläpp av farliga ämnen finns behov av samordning och samverkan, t.ex. avseende interoperabiltiet men också mera lång- siktiga utvecklingsåtgärder så som investeringar, forskning, utbild- ning och övning.

Utredningen anser att det finns ett behov av att tillvarata syner- gier mellan det stora antal aktörer som finns inom området, dels i syfte att stärka förmågan totalt sett, dels i syfte att undvika onödiga

231

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

dubbleringar av kapaciteter. KBM har också i uppdragTPF3FPT att se över bl.a. vilka resurser som finns tillgängliga nationellt, inventera till- gång till och behov av expertstöd, laboratoriekapacitet samt hot- bildsanalyser. I uppdraget ingår även att kartlägga befintliga natio- nella expertresurser vad avser farliga ämnen (CBRN) samt behovet av ytterligare expertstöd. Uppdraget ska redovisas senaste den 30 september 2007.

Under den tid som utredningen har haft till sitt förfogande har det inte funnits möjlighet att tillfullo analysera och granska områ- det farliga ämnen i sin helhet. Utredningen ser heller inga skäl att föregripa den översyn som KBM har i uppdrag att genomföra, men kan mot bakgrund av den stora mängd aktörer som finns inom området konstatera att det finns skäl att se över dels hur synergier kan tas tillvara, dels säkerställa en operativ förmåga inom området. Det kan dock konstateras att det för att insatserna ska kunna genomföras effektivt krävs ett väl fungerande samarbete mellan bl.a. räddningstjänst, polis, sjukvård, tull, kustbevakning och när- ingslivet. Möjligheterna till gemensamma lösningar bör därför undersökas. Utredningens förslag nedan koncentreras dock till den verksamhet och det ansvar som SRV och KBM bedriver och har inom området idag.

Utredningen gör bedömningen att det finns behov av samord- ning av planering och förberedelser i syfte att åstadkomma en effektiv samverkan vid en händelse med farliga ämnen. Mot denna bakgrund föreslås att den nya myndigheten får i uppdrag att svara för samordning av planering och förberedelser i syfte att åstad- komma en effektiv samverkan vid en händelse med farliga ämnen – oavsett om dessa ämnen kommit ut till följd av en olycka eller genom en avsiktlig handling. I ett sådant uppdrag utgör analys och utvärdering av händelser eller tillbud en naturlig del. Detta inte minst eftersom händelser med farliga ämnen inte är så vanligt före- kommande. Erfarenhetsåterföring från inträffade händelser och övningar utgör också en viktig grund i risk- och sårbarhetsarbetet. Analys av hot och risker samt spridning av kunskap om sådana till berörda aktörer är en del av samordningsuppgiften. Ett sådant uppdrag involverar ett flertal aktörer. Den nya myndigheten bör därför ges uppdraget att initiera och hålla samman analyser som rör händelser med sektorsövergripande konsekvenser.

3TP PT I enlighet med regeringens beslut den 14 september 2006 (Fö2006/2158/CIV)

232

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

Tidigare har utredningen föreslagit att den nya myndighetens ansvar ska omfatta bl.a. räddningstjänst. SRV svarar idag för stöd till den kommunala räddningstjänsten vid olyckor med farliga ämnen. Utredningen anser att kunskaper kring räddningsinsatser vid olyckor med kemikalier måste finnas att tillgå inom den nya myndigheten. Det är därför naturligt att den nya myndigheten är den som framgent svarar för stödet till räddningsinsatser där farliga ämnen förekommer. En del av denna förmåga återfinns idag genom den kompetens SRV har inom området brandfarliga och explosiva ämnen samt Seveso-området. SRV lämnar också stöd vid olika typer av olyckor med kemikalier eller explosiva ämnen. En kemi- kalieberedskap med särskilda kontaktpersoner (kemkoordinatorer) och materieldepåer har också byggts upp. Ett konkret exempel är lämpliga pumpar för olika kemikalier samt en särskild databas över kemikalier och hur dessa ska hanteras. På samma sätt som SRV tidigare gjort bör den nya myndigheten svara för relevanta statliga förstärkningsresurser inom kemikalieområdet.

Det uppdrag den nya myndigheten ges inom området innebär ett ansvar för bl.a. forskningsinsatser och utveckling av bl.a. metod, taktik, teknik och beslutstöd vilket är viktiga förutsättningar för den framtida utvecklingen. Andra områden av betydelse för rädd- ningstjänstens förmåga att hantera farliga ämnen är tidig identifi- ering och varning. Ny teknik för varning, nya typer av simulering för övning och nya spridningsprogram behöver implementeras. Vid olika typer av händelser finns behov av ett utvidgat expertstöd under och efter en insats, där den nya myndigheten är en naturlig kontaktpunkt.

Utredningen anser också att det CBRN-råd som KBM ansvarar för och SRV:s delegation för farliga ämnen bör föras samman. Utredningen ser ett värde i att det skapas ett forum som samlar de aktörer som har förmåga att möta händelser med farliga ämnen. Ett sådant råd kan, enligt utredningen, bidra till att utveckla sam- verkan, utgöra en motor i arbetet med nationella övningar och ett forum för koordination av deltagande och medverkan i internatio- nella övningar. I dagens råd finns statliga myndigheter represen- terade och i delegationen finns företrädare för både myndigheter och näringslivet. Ett nytt råd för farliga ämnen föreslås etableras under den nya myndigheten.

Utredningen ser samtidigt att det finns andra nätverk internatio- nellt som i hög grad påverkar det svenska arbetet, där den nya myndigheten bör finnas representerad. Den nya myndigheten bör

233

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

delta i det internationella arbetet inom ramen för de uppgifter den tilldelas inom området farliga ämnen.

9.2.3Standardisering

Utredningen föreslår att den nya myndigheten ges i uppdrag att svara för standardiseringsarbetet inom ramen för sitt verksamhets- område.

Internationell standardisering bedrivs inom en mängd olika orga- nisationer. Av stor relevans för den verksamhet som den nya myn- digheten kommer att bedriva är bl.a. ISO (International organiza- tion for standardization), CEN (Committé europènne de normali- sation) och ETSI (European telecommunications standards insti- tute). Verksamheten inom området har redovisats i kapitel 3.

Utredningens överväganden och förslag

Utredningen anser att det är viktigt att följa den internationella utvecklingen och att den nya myndigheten bör överta ansvaret för de ovan nämnda områdena som KBM idag ansvarar för. Ansvaret för standardiseringsarbetet bör följa den verksamhet som myndig- heten bedriver. Vad avser den internationella standarden TETRA, som Rakel-systemet bygger på, är det centralt att följa och påverka utvecklingen. Därigenom bör det vara en uppgift för den myndig- het som har ansvar för Rakel-systemet. Utöver dessa tre större områden finns ett antal mindre områden där den nya myndigheten bör ha ansvaret, exempelvis CEN/ISSS Workshop om information system for disaster and emergency management och SCADA- säkerhet, dvs. system för övervakning och styrning av processer, där medverkan sker i mindre omfattning.

Även SRV deltar i visst standardiseringsarbetet främst kopplat till utformning av brand- och räddningsutrustning inklusive fordon samt den personliga skyddsutrustningen så att räddningsinsatser kan genomföras på ett säkert sätt. Ansvaret för de områden där SRV idag medverkar i standardiseringsaktiviteter föreslås föras till den nya myndigheten.

234

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

9.2.4Barnsäkerhet

Utredningen föreslår att den nya myndigheten ska ansvara för det sektorsvisa barnsäkerhetsarbetet inom sitt verksamhetsområde.

SRV har dels uppgiften att samordna barnsäkerhetsarbetet, dels ansvar för barnsäkerhet ur ett sektorsperspektiv. Uppgiften att samordna barnsäkerhetsarbetet har SRV haft sedan 2005. Över- föringen av den samordnande uppgiften till SRV innebar att samt- liga sektorsmyndigheters ansvar kvarstår men att SRV svara för samordningen och ska dessutom vara pådrivande i frågor som rör säkerhet för barn och ungdom. För detta ändamål har bl.a. skapats ett barnsäkerhetsråd. Den andra delen av SRV:s uppgift utgörs av ett ansvar för att bedriva barnsäkerhetsarbete inom det egna verk- samhetsområdet, exempelvis forskning kring barn och bränder.

Utredningens överväganden och förslag

Den myndighet som utredningen föreslår kommer att få tre huvuduppgifter, skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt för- svar, varvid det sektorsvisa barnsäkerhetsarbetet naturligt utgör en del. Utredningen anser emellertid inte att det samordnande ansvaret för barnsäkerhetsarbetet bör vara en uppgift för den nya myndig- heten. En rad andra myndigheter har uppgifter inom området exempelvis Socialstyrelsen, som stödjer socialtjänstens arbete med utsatta barn bl.a. genom allmänna råd och föreskrifter och förmed- ling av kunskap. Därutöver har Socialstyrelsen tillsyn över hälso- och sjukvård för barn och ungdomar. Epidemiologiskt centrum följer och analyserar befolkningens hälsa, sjukdomar m. m. Cent- rumet ansvarar också för dödsorsaksregistret och patientregistret, d.v.s. register med data om skador och förgiftningar. Socialstyrel- sen har vidare ett återkommande uppdrag att rapportera om svenska befolkningens hälsa, sociala förhållanden och miljörela- terad ohälsa.

En annan myndighet som har ett ansvar inom området är Folk- hälsoinstitutets som har som huvuduppgift att förbättra folkhälsan. Institutet som ska utgöra ett nationellt kunskapscentrum för folk- hälsa bedriver också tillsyn inom alkohol-, narkotika- och tobaks- områdena. Den svenska folkhälsopolitiken utgår ifrån elva mål- områden vilka fokuserar på faktorer som påverkar folkhälsan.

235

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

Folkhälsoinstitutet ansvarar för att samordna uppföljning av arbe- tet. Arbetsmiljöverket är en annan myndighet som arbetar med barnsäkerhet och som bl.a. utarbetar information som berör barn och ungdomars arbetsmiljövillkor i skola, arbetsliv och andra mil- jöer där ungdomar vistas.

Utredningen anser att ansvaret för samordningen av barnsäker- hetsarbetet i Sverige borde föras till Socialstyrelsen. Myndigheten stödjer socialtjänsten i uppföljningsarbetet kring utsatta barn samt utövar tillsyn över hälso- och sjukvården för barn och ungdomar. Ett viktigt skäl till att utredningen anser att en tudelning av upp- gifterna bör göras är att den nya myndigheten fortsättningsvis kommer att vara en viktig aktör i arbetet med att stärka säkerheten för barn. Dessutom anser utredningen att ett ansvar för samord- ning av frågorna inte bör ligga på samma myndighet som över hela sektorn har ett ansvar för att följa upp och utvärdera insatser. Till följd av sina direktiv kan utredningen dock inte lämna något förslag i denna del, utan måste utgå från att uppdraget ska ingå i uppgif- terna för den nya myndigheten.

9.3Tillsyn

Utredningen föreslår att den nya myndigheten ska svara för till- synsvägledning, operativ tillsyn och samordning av tillsyn i enlighet med särskilda författningar.

Den nya myndigheten bör, i enlighet med de förslag som lämnats ovan, få ansvaret för en relativt omfattande tillsynsverksamhet. Vad avser tillsynen har utredningen enligt sina direktiv att överväga hur denna kan ges en oberoende ställning i förhållande till myndig- hetens övriga uppgifter.

Tillsynsutredningen som lämnade sina betänkanden 2002TPF4FPT respektive 2004TPF5FPT konstaterade att tillsyn är att betrakta som obero- ende och självständig granskning av tillsynsobjekt vilken syftar till att kontrollera om tillsynsobjektet uppfyller de krav och villkor som följer av lag, EG-förordning eller annan föreskrift. Tillsyn kan även omfatta andra särskilda villkor som har meddelats.

Det finns idag ingen generell lagstiftning om tillsyn som lägger fast principerna för denna. Tillsynsutredningen konstaterade att en

4TP PT SOU 2002:14

5TP PT SOU 2002:100

236

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

kombination av normgivning och tillsyn är det vanligaste bland svenska myndigheter. Någon ändring härvidlag har Tillsynsutred- ningen inte förordat. Exempel på myndigheter som utövar både tillsyn och normgivning är Arbetsmiljöverket, Socialstyrelsen och Naturvårdsverket. I den mån flera organisatoriska nivåer är inblan- dade i tillsynen, främst länsstyrelser och kommuner, är det vanligt att de centrala myndigheterna har uppgiften att utarbeta vägled- ningsmaterial för den praktiska tillsynen.

Tillsynsutredningen konstaterade att det går att urskilja vissa minimikrav på vad som kan betecknas som tillsynsverksamhet. Ett sådant är att tillsyn sker på riksdagens eller regeringens uppdrag och gäller kontroll av verksamhet som regleras i, eller sker med stöd av, lag eller förordning. Den statliga tillsynsverksamheten har sin utgångspunkt i det statliga övergripande ansvaret för den natio- nella politikens genomförande och måste bedrivas med respekt för det kommunala självstyret.

Tillsynen som sådan kan delas in i tre olika former: Operativ tillsyn vilken utövas direkt gentemot den som bedriver en verksam- het eller vidtar en åtgärd. Tillsynsvägledning utgör stöd som en till- synsmyndighet på högre nivå ger till en tillsynsmyndighet på en lägre nivå. Tillsynsvägledning består av uppföljning, utvärdering och samordning av den operativa tillsynen samt råd och stöd till de operativa tillsynsmyndigheterna. Tillsynsutredningen konstaterade i detta sammanhang att det behövs en benämning för alla de former som används när en myndighet ska eller får samordna, styra och påverka andra organ. Tillsynsutredningen använde då begreppet Samordning av tillsyn vilket bl.a. innefattar komponenter som före- skrifter om hur tillsynen ska bedrivas, samordning, uppföljning och utvärdering av tillsynen samt information om och vidareutbildning inom området. I detta begrepp inkluderas även förelägganden rik- tade till tillsynsorgan vilka inte uppfyller de skyldigheter som omfattas av ett uppdrag inom tillsynsområdet med krav på att avhjälpa bristen. I begreppet inkluderas även beslut om att ansvaret för tillsynen över en viss verksamhet som ett tillsynsorgan har, ska flyttas över till en statlig myndighet. Detta är det yttersta instru- ment som kan aktualiseras i undantagsfall då en tillsynsmyndighet grovt eller under längre tid har åsidosatt sina tillsynsuppgifter.TPF6FPT

Tillsynsutredningen konstaterade också att tillsynsorganet bör avgränsas så att tillsynen skiljs från normering (regelgivning, råd-

6TP PT SOU 2004:100, s. 55

237

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

givning) samt att tillsyn endast ska ske utifrån ”måttstockar” i form av bindande föreskrifter, såsom lagar, EG-förordningar och andra författningar (och förstås praxis i tillämpningen av dessa). Avslut- ningsvis framhölls att tillsynsorganet ska ha en självständig och oberoende ställning i förhållande till den tillsedda verksamheten. Detta innebär för det första att tillsynsbesluten ska kunna fattas utan risk för påverkan av eller hänsynstaganden till någon av de objektsansvariga. För det andra innebär det att tillsynsorganet inte ska vara en del av en organisation som också innehåller andra delar vilka är föremål för tillsyn av tillsynsorganet. Oberoendekravet omfattar vilken möjlighet det finns att styra den tillsynspliktiga verksamheten genom andra medel, t.ex. genom att tilldela resurser eller ange resultatmål för verksamheten.

I dagens struktur har oberoendekravet inom SRV lösts orga- nisatoriskt genom att tillsynsavdelningen är en egen avdelning direkt under generaldirektören.

Utredningens överväganden och förslag

Det kan konstateras att den absoluta merparten av den tillsyns- verksamhet som SRV bedriver utgörs av tillsynsvägledning till läns- styrelser och kommuner. Utredningen har i detta avseende tagit del av ansvarskommitténs betänkande och kan konstatera att de för- ändringar som kommittén föreslår inom tillsynsområdet kan komma att påverka den operativa tillsynens bedrivande. Även om dessa ändringar genomförs kommer det framgent att kvarstå ett behov av tillsynsvägledning inom de områden där SRV idag lämnar sådan.

Inom SRV:s nuvarande ansvarsområde framträder mycket vari- erande förutsättningar för tillsynen. Vissa tillsynsuppgifter har SRV själva ansvaret för, i andra fall är uppgiften att ge tillsyns- vägledning. I några fall utövas tillsyn endast mot andra myndig- heter.

Vad gäller tillsynens bedrivande har utredningen erfarit att indu- strin anser att den operativa tillsynen minskat i omfattning sedan Sprängämnesinspektionen fördes till SRV. Utredningen kan emel- lertid konstatera att tillsyn, rådgivning och stöd hanterades vid den tidigare Sprängämnesinspektionen och vid SRV fram till 1 januari 2004 utan åtskillnad. Detta kan vara ett skäl till att industrin upp- lever att den operativa tillsynen har minskat i omfattning sedan

238

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

verksamheten vid Sprängämnesinspektionen överfördes till SRV. Utredningen menar emellertid att den tudelning av arbetet som gjorts fr.o.m. 2004 ligger helt i linje med vad Tillsynsutredningen anfört om att rådgivning och tillsyn bör skiljas åt.

Tillsynsverksamheten utgör, enligt utredningen, i första hand ett kontrollinstrument som ska bedöma regelefterlevnaden hos dem som genomför viss verksamhet. För att säkerställa detta krävs att tillsynsmyndigheten har förmåga att pröva och ta ställning till i vil- ken grad en verksamhet uppfyller de krav som ställs. Detta ställer krav på att tillsynsmyndigheten har erforderlig kompetens så att tillsynen kan bedrivas effektivt samt att det finns en tilltro och legitimitet för verksamheten. Ett antal strukturella och reella krav ställs därmed på verksamheten. Det strukturella kravet på legitimi- tet säkerställs genom att tillsynsverksamheten har en fristående ställning och att tillsynen utförs genom en oberoende granskning, dvs. ett tillsynsorgan bör inte ansvara för tillsyn inom ett område där organisationen även har ansvar för driften av verksamheten. Tillsynen ska med andra ord ske oberoende och inte vara en del av den organisation som är föremål för tillsyn av tillsynsorganet.

På den statliga nivån kan detta åstadkommas genom att uppgif- terna ansvarsmässigt hanteras av olika myndigheter. Den struktu- rella legitimiteten för tillsynsverksamheten blir särskilt tydlig i för- hållande till kommersiell verksamhet. Av detta skäl har staten de senaste åren skilt tillsyn från genomförande av verksamheten. Ett exempel på detta är att Luftfartsverkets uppgifter delats upp. Luft- fartsverket har ansvar för genomförande av verksamhet och Luft- fartsstyrelsen har ansvar för myndighetsuppgifter inkluderande till- synsverksamheten.

Utredningen har tidigare föreslagit att den nya myndigheten ska vara central förvaltningsmyndighet med ansvar för bl.a. räddnings- tjänst, Sevesolagstiftningen samt lagen om brandfarliga och explo- siva varor. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att den nya myndigheten övertar ansvaret för tillsynsuppgifterna inom dessa områden. Utredningen har därutöver identifierat sju specifika områden där SRV bedriver operativ tillsyn idag och som bör föras till den nya myndigheten. Dessa är:

239

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

länsstyrelsernas planläggning av räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen och efterföljande saneringTPF7FPT

tillsyn över samordning av den statliga räddningstjänstens olika grenarTPF8FPT

länsstyrelsernas planläggning för uppgiften att vid omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst överta ansvaret för räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatsernaTPF9FPT

hantering av explosiv vara samt tillverkning av brandfarlig vara för vissa verksamheterTPF10FPT

marknadskontroll av varor enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor och produktsäkerhetslagen (2004:451)

märkning och klassificering av kemiska produkters brand- farliga, oxiderande och explosiva egenskaper TPF11FPT

åtaganden som SOS Alarm AB har enligt alarmeringsavtaletTPF12FPT

Vad avser alarmeringsavtalet ser utredningen att den nya myndig- heten skulle kunna spela en viktig roll i utvecklingen av avtalet och bör kunna lämna stöd till Regeringskansliet (Försvarsdeparte- mentet) i dessa frågor.

Den nya myndigheten kommer således att svara för dels operativ tillsyn, dels tillsynsvägledning. Vad avser den tillsyn som sker enligt lagen om skydd mot olyckor respektive lagen om brand- farliga och explosiva varor kommer den nya myndigheten också att svara för samordningen av tillsynen.

För att åstadkomma en oberoende tillsyn i den nya myndigheten bör tillsynen vara skild från främjande verksamhet. Utredningens förslag till organisatorisk lösning framgår av kapitel 10. Den reella legitimiteten för tillsynen torde grunda sig på att tillsynsverksam- heten som sådan genomförs med en kvalitet och i en omfattning som säkerställer tilltron till resultatet. Detta kräver att tillsyns- myndigheten besitter kompetens, resurser och bedriver tillsynen utifrån ett systematiskt arbetssätt. Myndighetens personal behöver såväl kunskap om de krav som lagstiftningen ställer som kunskap inom området som granskas. Tillsynsverksamheten behöver vidare bedrivas i en omfattning som är rimlig i förhållande till risk, omfattning och konsekvenser av dålig regelefterlevnad.

7TP PT Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor

8TP PT Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor

9TP PT Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor

10TP PT Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor 11TP PT Förordning (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken

12TP PT I enlighet med regeringens beslut den 30 juni 1994 (K94/1746/1).

240

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

9.4Kunskapsuppbyggnad

En central del i arbetet med att utveckla den nationella förmågan att hantera olyckor och extraordinära händelser är uppföljning, utvärdering, analys och erfarenhetsåterföring. Arbetet med uppföljning, utvärdering och analys bör ske integrerat vad avser krisberedskap och skydd mot olyckor. Utredningen har i kapitel 7 redovisat förslag på hur detta skulle kunna ske. Detta arbete hand- lar bl.a. om att kartlägga och identifiera brister samt verka för att dessa åtgärdas. Utvärdering av förmåga inom olika sektorer samt uppföljning av arbetet på lokal och regional nivå bör ske löpande. Vissa delar av denna verksamhet finns vid KBM och SRV idag. Utredningen anser emellertid att det finns skäl att utveckla denna verksamhet och delvis ge den en ny inriktning. För detta torde krä- vas delvis annan kompetens än den myndigheterna har idag. Utredningen anser också att det bör vara möjligt att automatisera insamlingen av data och att statistikproduktionen bör kunna för- läggas till andra myndigheter, exempelvis Statistiska centralbyrån, universitet och högskolor eller genom att köpa tjänster från privata aktörer. Verksamheten bör därigenom kunna rationaliseras. Vad avser kunskapsuppbyggnad utgörs verksamheten av ett antal speci- fika uppgifter vilka redovisas nedan.

9.4.1Utvärdering och uppföljning

Utredningen föreslår att den nya myndigheten ges i uppdrag att svara för och utveckla metoder för sektorsvis uppföljning samt utvärdering inom den nya myndighetens verksamhetsområde.

Uppföljning är en kontinuerlig granskning av verksamhet och upp- nådda resultat. Det kan gälla förhållanden både inom och utanför en organisation. I det senare fallet undersöks om samhällsför- hållandena på något sätt ändrats till följd av organisationens verk- samhet. Syftet med uppföljning är oftast att snabbt kunna vidta olika korrigerande åtgärder innan det är för sent eller utgöra en utgångspunkt för djupare analyser. Dessa mer djuplodande ana- lyser, utvärderingar, utgör mer kvalitativa analyser och är ett viktigt komplement till uppföljningen.

241

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

Överväganden och förslag

Utredningen har i kapitel 7 föreslagit att en modell liknande den norska modellen med sektorsanalyser bör införas i Sverige. Ana- lyserna ska ge en djupare bild av förmågan inom den aktuella sek- torn och en grund för hur verksamheten bör förändras för att ytterligare öka förmågan. Dessa analyser bör genomföras av en granskningsansvarig myndighet. Granskningar bör genomföras både ur ett olycksperspektiv och ur ett krishanteringsperspektiv. Den nya myndigheten bör svara för dessa analyser efter inriktning från regeringen.

Den nya myndigheten bör kontinuerligt genomföra uppföljning och utvärdering av genomförda krisberedskapsåtgärder. Detsamma gäller de åtgärder som vidtas inom området skydd mot olyckor i syfte att minska och hantera olyckor. Genom uppföljning och utvärdering bedöms den nya myndigheten kunna bidra till att stärka och utveckla samhällets arbete med att minska antalet olyckor och att stärka krisberedskapen på ett mer effektivt sätt än idag. Uppföljningen och utvärderingen bör kunna bidra till att identifiera vad som fungerar bra respektive mindre bra, identifiera styrkor och svagheter i de åtgärder som de olika aktörerna vidtar och i de system som finns. Den nya myndigheten bör utifrån genomförda utvärderingar kunna identifiera brister och lämna för- slag på åtgärder. Därigenom förbättras beslutsunderlaget för aktö- rerna. Utvärderingen bör också avse de internationella räddnings- och biståndsinsatser som myndigheten ansvarar (se vidare avsnitt 9.5.1) för att systematisera och tillvarata erfarenheter från dessa insatser.

9.4.2Risk- och sårbarhetsanalyser och handlingsprogram

Utredningen föreslår att den nya myndigheten får ansvaret för att ta fram riktlinjer för hur risk- och sårbarhetsanalyser ska upprättas. Myndigheten ska därutöver analysera risk- och sårbarhetsana- lyserna och påtala brister till berörda sakdepartement. Vidare ska myndigheten svara för uppföljning av de handlingsprogram för förebyggande arbete och räddningstjänst som kommunerna upp- rättar.

242

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

Idag har alla statliga myndigheter, med några få undantag samt alla kommuner och landsting skyldighet att genomföra risk- och sår- barhetsanalyser. Detta sker i syfte att identifiera hot och risker som allvarligt kan påverka samhället och den egna krisberedskaps- förmågan. De statliga myndigheterna ska årligen sammanställa resultatet i en risk- och sårbarhetsanalys som ska redovisas till regeringen med kopia till KBM. En uppgift för KBM är att genomföra övergripande analyser av risk- och sårbarhetsanalyserna, vilket ger ett underlag för arbetet med att analysera hot och risker. Detta arbete bidrar till att öka kunskapen om samhällets förmåga att hantera olika hot och risker samt för behov av framtida sats- ningar för att öka samhällets förmåga att motstå och att hantera allvarliga kriser.

Överväganden och förslag

Utredningen anser att den nya myndigheten bör överta ansvaret inom dessa områden och svara för den löpande uppföljningen. SRV har idag ansvar för att följa upp kommunernas arbete inom områ- det skydd mot olyckor samt de handlingsprogram som ska upp- rättas. Genom dessa program kan SRV hålla en överblick över den verksamhet som bedrivs på kommunal nivå. Uppföljningen sker genom tillsyn. KBM svarar för uppföljning av de åtgärder som vid- tas av kommuner och landsting i enlighet med lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap och den överenskommelse som staten tecknat med kommunerna avseende åtgärder för att stärka krisberedskapen på kommunal nivå. KBM har också i upp- drag att genomföra analyser av de risk- och sårbarhetsanalyser som lämnas in.

Utredningen har pekat på att kommunernas arbete med risk- och sårbarhetsanalyser och handlingsprogram för förebyggande och räddningstjänst bör samordnas. När det gäller den förberedande verksamhet som ska bedrivas i form av handlingsprogram för före- byggande verksamhet och räddningstjänst enligt lagen om skydd mot olyckor, respektive planering för hantering av extraordinära händelser enligt lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap finns anledning för den nya myndigheten att genomföra uppföljningen integrerat i så hög utsträckning det går i enlighet med gällande lag-

243

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

stiftning eftersom det finns samordningsmöjligheter gentemot den kommunala verksamheten. Under förutsättning att lagstiftningen anpassas, i enlighet med det förslag som lämnats i kapitel 7, till en mer ändamålsenlig struktur skapar detta förutsättningar för den nya myndigheten att genomföra en uppföljning av arbetet på kommunal nivå än mer effektivt.

Den nya myndigheten bör också ha ansvar för att inrikta, sam- ordna och analysera de risk- och sårbarhetsanalyser som görs på statlig nivå.

9.4.3Analys

Utredningen föreslår att den nya myndigheten ges i uppdrag att svara för analys i enlighet med vad utredningen tidigare föreslagit. Vidare föreslår utredningen att analysverksamheten vid KBM och SRV förs samman. Verksamheten vid Nationellt centrum för lärande från olyckor i Karlskoga upphör därmed i sin nuvarande form.

En uppgift som bör utföras inom ramen för den verksamhet som den nya myndigheten bedriver är strategisk analys. Den strategiska analysen tar sin utgångspunkt i omvärldsanalys, forskning och all- män kunskapsuppbyggnad i form av studier, utredningar och utvärderingar. Sådana analyser bör kunna ligga till grund bl.a. för arbetet med att ta fram relevanta beskrivningar över olyckor, hot, risker och sårbarheter i samhället. Detta är underlag som behövs för den strategiska inriktningen av verksamheten. Ett sådant arbete inkluderar bl.a. att ta fram policys baserat på det underlag som erhålls genom analys, uppföljning, utvärdering och erfarenhets- återföring.

I syfte att stärka och samla analysen inom området föreslår utredningen att befintlig verksamhet inom SRV och KBM föras samman till en analysfunktion. Verksamheten vid Nationellt cent- rum för lärande från olyckor upphör därmed i sin nuvarande form och en helhetsbild vad avser olyckor och kriser skapas. En sam- manföring och därmed förstärkning av denna verksamhet ger enligt utredningens bedömning upphov till synergier och bör bidra till ett mer effektivt arbete, bl.a. genom att verksamheten bedrivs ur ett bredare perspektiv. Vidare innebär detta att erfarenhetsåterföringen

244

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

kan ske utifrån ett samlat perspektiv, vilket torde underlätta för mottagarna av informationen.

Den nya myndigheten bör bevaka och sammanställa en över- siktsbild över och utvecklingen avseende olyckor, hot, risker och sårbarheter i samhället, men också ha kunskap om samhällets för- måga att hantera dessa. Myndigheten bör i detta arbete följa utvecklingen inom olika samhällssektorer. Detta måste ske utifrån ett brett perspektiv på olyckor och kriser och innefatta både sådana som kan leda till räddningsinsatser och sådana som inte gör det. Därtill måste följdverkningarna av båda dessa typer av händelser analyseras. Detta arbete handlar om att myndigheten, på ett syste- matiskt sätt ska bevaka, följa upp och utvärdera vad som händer nationellt för att dra erfarenheter från olika händelser. Den nya myndigheten ska även föreslå åtgärder där brister identifieras.

Utredningen menar att analys av mer frekventa händelser på en aggregerad nivå utgör en viktig del av utvecklingen av arbetet inom de olika områdena. En metod inom de områden där det sker få olyckor är att arbeta med analyser av tillbud. Att utveckla metoder för att på ett systematiskt sätt få fram uppgifter om hur samhället kan bli säkrare är i detta sammanhang en central uppgift. Den kun- skap som myndigheten erhåller utifrån dessa analyser är också av betydande vikt för att utveckla förmågan inom räddningstjänst- och krisberedskapsområdet.

Analysverksamhet behövs också i förhållande till den internatio- nella utvecklingen för att kunna driva svenska intressen i EU och Nato-sammanhang. Myndigheten bör också analysera utvecklingen av andra länders arbete inom sitt verksamhetsområde samt händel- ser utomlands i syfte att föra hem kunskap som kan utveckla och stärka den nationella förmågan.

9.4.4Forskning

Utredningen föreslår att den nya myndigheten får ett ansvar för att initiera forskning inom myndighetens verksamhetsområde samt för det råd för koordinering av forskning som tidigare föreslagits.

245

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

Överväganden och förslag

Utredningen har i kapitel 7 redovisat behovet av att ändra avgräns- ningen för den forskning som finansieras. Den nya myndigheten kommer enligt utredningens förslag att ha ett ansvar för beställning av forskning inom sitt verksamhetsområde. Myndigheten bör ha i uppdrag att finansiera forskning som rör myndighetens specifika uppgifter dock inte sådan forskning som faller inom andra myn- digheters ansvarsområden. Tillämpad forskning med koppling till myndighetens verksamhetsområde bör prioriteras. Den nya myn- digheten ska vidare följa utvecklingen av forskning och teknik inom sitt verksamhetsområdet samt initiera studier. En sådan inriktning innebär främst att forskning som förväntas skapa ett säkrare samhälle, dvs. har en konkret verksamhetsnytta för den nya myndigheten, beställs. Vidare innebär det att respektive sektors- myndighet får ett tydligt och uttalat ansvar för att initiera och finansiera sådan forskning som genererar en konkret verksamhets- nytta för dessa myndigheter. Detta är mer i linje med ansvars- principen än vad som är fallet idag.

I myndighetens uppdrag bör ingå att analysera och förmedla resultat från forskning. En naturlig del av arbetet med forskning inom myndighetens verksamhetsområde är att följa den internatio- nella utvecklingen. Finansiering av forskning utgör endast ett av flera sätt för att få fram ny kunskap. Andra metoder är exempelvis studier, litteraturstudier, tester och metodutveckling. Utredningen menar att den nya myndigheten bör kunna använda sig av flera olika metoder för att generera ny kunskap inom sitt verksamhets- område. En naturlig del av detta arbete är att föra ut erfarenheterna från den utvärdering och uppföljning som myndigheten ska bedriva.

Utredningen har föreslagit ett forskningsråd för koordineringen mellan de olika sektorsmyndigheternas forskning samt för att und- vika överlappande forskningsprojekt mellan olika sektorer. Den nya myndigheten bör få ansvar för detta råd.

9.4.5Anslaget 7:5 Krisberedskap

Utredningen föreslår att den nya myndigheten får ansvaret för att betala ut bidrag från anslaget 7:5 Krisberedskap för sektorsöver- gripande åtgärder samt för särskilt angelägna sektorsåtgärder.

246

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

I arbetet med att stärka krisberedskapen i samhället ansvarar KBM idag för att åtgärder vidtas över myndighets- och sektorsgränser. Anslaget 7:5 Krisberedskap är avsett för att stärka förmågan att hantera kriser och till viss del för att minska samhällets sårbarhet. Fördelningen av dessa medel är ett sätt att styra arbetet med att utveckla samhällets förmåga att hantera kriser.

Överväganden och förslag

En följd av de förslag som utredningen presenterat i kapitel 7 är att den planeringsprocess som idag finns för anslaget 7:5 Krisberedskap kommer att utgå och ersättas med ett bidragsförfarande. Utred- ningens förslag innebär att medlen endast kommer att användas för sektorsövergripande åtgärder samt särskilt angelägna sektorsåtgär- der. Tvärsektoriella åtgärder som exempelvis identifieras inom samverkansområdena, övningar som rör flera sektorer är sådana åtgärder som bör kunna komma ifråga för bidrag. Medlen ska dock inte fördelas till den egna verksamheten. Den nya myndigheten ska besluta om hur dessa medel ska användas och utbetalning ske som bidrag.

9.4.6EU:s samarbete för skydd av samhällsviktig infrastruktur

EU-kommissionen har efter en lång konsultationsprocess före- slagit ett europeiskt program för skydd av samhällsviktig verksam- het (EPCIP). Ytterligare beskrivning finns i kapitel 3.

Utredningens överväganden och förslag

Den föreslagna processen har ingen direkt motsvarighet i Sverige idag, det rör sig således om introduktionen av ett nytt system både inom EU och i Sverige. Utredningen bedömer att den nya myndig- heten är bäst lämpad att på myndighetsnivå i Sverige ansvara för samarbetet inom EU runt skydd av samhällsviktig verksamhet. Den nya myndigheten bör därför få till uppgift att arbeta vidare med att identifiera grundläggande funktionskrav inom samhällsviktiga verksamheter. EPCIP är ett utpräglat sektorsövergripande arbete

247

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

vilket syftar till att förbättra samhällets säkerhet och robusthet, vilket är två av områden den nya myndigheten ska arbeta med.

De nya uppgifter som kommer att åläggas den nya myndigheten beroende på utfallet av förhandlingarna i EU kan komma att ställa nya krav på myndigheten jämfört med KBM idag. Det gäller san- nolikt de samverkansformer som KBM idag ansvarar för vilka kan behövas byggas ut, bl.a. för att kunna stödja sektorsmyndigheterna i genomförandet av EU-samarbetet nationellt och för att ta del av de medel som anslås på EU-nivå.

9.5Operativa insatser

Det finns ett behov av att på statlig nivå hålla vissa förstärknings- resurser för att kunna stödja den lokala och regionala nivån. Det kan gälla mycket speciella händelser som inträffar relativt sällan, exempelvis omfattande kemikalieutsläpp eller situationer där lokala och regionala resurser inte räcker till ens i samverkan. Detsamma gäller när andra länder drabbas av händelser och inte har tillräckliga egna resurser för att hantera den uppkomna situationen och begär hjälp. Det är naturligt att förstärkningsresurser liksom kapaciteten att genomföra insatser finns hos den nya myndigheten.

9.5.1Internationella bistånds- och räddningsinsatser

Utredningen föreslår att den nya myndigheten ges ansvar för rädd- ningsinsatser, tidig återuppbyggnad, humanitär minhantering, kapacitetsuppbyggande samt freds- och säkerhetsfrämjande inter- nationella insatser. Myndigheten föreslås även få ansvar för att stödja personer med hemvist i Sverige vid katastrofer utomlands.

En av de uppgifter som SRV svarar för idag är att stödja andra län- der exempelvis genom att genomföra insatser med personal och i förekommande fall med materiel. Insatserna kan hjälpa ett land såväl direkt, exempelvis genom att rena vatten, som indirekt genom att stödja en annan organisation som direkt hjälper katastrofdrab- bade människor. Som redovisats i kapitel 4 genomför SRV i huvud- sak fem olika typer av insatser för att stödja andra länder. Det är räddningsinsatser, tidig återuppbyggnad, humanitär minhantering, kapacitetsbyggande samt freds- och säkerhetsfrämjande insatser.

248

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

SRV har även uppdraget att stödja personer med hemvist i Sverige vid katastrofer utomlands.

Utredningens överväganden och förslag

En skillnad mellan SRV och andra myndigheter som verkar utom- lands, är att SRV är en av få svenska myndigheter som på kort tid måste kunna ta fram och skicka iväg materiel i viss omfattning. Detta ställer krav på bl.a. lagerhållning av materiel som inte kan köpas in med kort varsel samt krav på kontakter med leverantörer vilka snabbt kan leverera utrustning av olika slag. Vidare behöver materiel och personal kunna transporteras till insatsområden. Transport kan vara mycket kostsam, särskilt om det gäller stora mängder som ska flygfraktas med kort varsel. Det gäller särskilt vid en större katastrof då efterfrågan på flygtransportresurser är stor. Området kräver en god beställarkompetens och goda kontakter med flygmäklare m.fl., eftersom transporter i regel måste köpas från olika leverantörer.

Flertalet av de insatser som genomförs kräver utbildad och övad personal. Att vara insatsledare kräver särskild kompetens och erfa- renhet från tidigare utlandstjänstgöring liksom vissa utbildningar. För att sörja för sin personal och för att verksamheten ska kunna bedrivas måste insatserna ofta medföra egna supportfunktioner på vissa nyckelområden som logistik, samband och sjukvård, till viss del samma funktioner som myndigheten stödjer andra med. I de flesta insatser följer exempelvis sjukvårdspersonal med samtidigt som det finns en läkare i Sverige redo att svara på frågor dygnet runt.

Generella slutsatser

Utredningen anser att SRV:s internationella verksamhet bör föras till den nya myndigheten. SRV är idag en kompetent och inter- nationellt erkänd och uppskattad aktör inom humanitärt bistånd mycket tack vare förankringen i det svenska arbetet inom området skydd mot olyckor. Utredningen vill peka på vikten av att framgent bevara och förstärka denna koppling, eftersom det stärker både den nationella och den internationella verksamheten. På samma sätt som myndighetens internationella verksamhet bygger på den

249

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

nationella, innebär utbyggnaden av den internationella kapaciteten även att myndighetens möjlighet att verka nationellt vid stora olyckor förstärks.

Utredningen betonar dock att biståndsmedel inte kan användas för nationell beredskap eller beredskap att stödja svenskar utom- lands av hänsyn till det av riksdagen beslutade ändamålet och gäl- lande internationella normer. Det är dock rimligt att materiel och expertis i en svensk myndighet kan användas för att rädda liv i Sve- rige eller EU. Lösningar av administrativ natur är därför nödvän- diga för att nå en god samordning utan att reglerna för, och ända- målet med, biståndsmedel åsidosätts.

Samtliga system för katastrofhjälp bygger också på frivillighet. Det handlar således om en avvägning i resursanvändning som regeringen måste göra om det skulle uppstå prioriteringssituationer där en viss typ av expertis eller utrustning samtidigt behövs både i Sverige och utomlands.

Utredningen menar också att det finns rationaliseringsvinster att göra t.ex. vad avser beredskapshållning som är nödvändig både för nationell och internationell verksamhet, vilket bör komma båda sidor till godo.

Det är också viktigt att kunskapsöverföringen i båda riktningar mellan hanteringen av olyckor och kriser i Sverige samt mot- svarande verksamhet utomlands upprätthålls och förstärks. Ett viktigt redskap är att myndigheten genomför utbildningar såväl för internationell insatspersonal som för de personer som arbetar med säkerhet i Sverige både inom räddningstjänst och övriga samhället. Slutligen borgar det faktum att den internationella insatspersonalen kommer från olika delar av det svenska samhället, inte minst från räddningstjänsten, för att erfarenheter på ett naturligt sätt återförs till samhället efter genomförd insats.

Utredningen anser inte att den nya myndigheten bör tillföras egna medel för insatser. Den nya myndigheten bör liksom idag utföra insatser medan ansvaret för att finansiera dessa ligger utan- för myndigheten. Den nuvarande modellen för extern finansiering fungerar överlag väl och myndigheten bör inte tillföras det policy- ansvar inom biståndsområdet som en sådan tilldelning skulle inne- bära. En sådan förändring skulle också innebära en olycklig över- lappning vad avser finansiering av insatser mellan Sida och i vissa fall Regeringskansliet och den nya myndigheten utan att nämnvärt öka effektiviteten i myndighetens verksamhet.

250

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

Specifikt för olika insatstyper

Nedan redovisas utredningens syn på den nya myndighetens roll i olika insatstyper. Det går i stort i linje med SRV:s, till stora delar icke-kodifierade mandat.

Den nya myndigheten bör ha ett samordningsansvar på nationell myndighetsnivå för det operativa genomförandet av internationella räddnings- och biståndsinsatser. Dessa insatser kräver en kapacitet att på kort tid rekrytera, utrusta och skicka ut personal och ibland materiel till mycket svåra miljöer. Detta ställer stora och kostnads- krävande krav på beredskap, säkerhetsbedömningar, kunskap om logistik och strategiska transporter, mm. Det är inte rationellt vare sig ekonomiskt eller verksamhetsmässigt att sprida ut denna kapa- citet på flera myndigheter. Vidare bygger de internationella syste- men i regel på att det finns en nationell kontaktpunkt. Detta ansvar ställer samtidigt krav på myndigheten att ha en väl utbyggd sam- verkan med de myndigheter och andra organisationer som bidrar med personal och materiel till dessa insatser.

Myndigheten bör vidare ha ett samordningsansvar på myndig- hetsnivå för att hålla beredskap och genomföra insatser till stöd för personer med hemvist i Sverige i nöd utomlands, när en begäran om sådant stöd kommer från Utrikesdepartementet. Anledningen till detta är att denna verksamhet ställer liknande krav som genomförandet av internationella räddnings- och biståndsinsatser och att beredskapshållning med fördel kan samordnas, så långt reglerna för användning av olika budgetmedel medger detta.

En beredskap bör också finnas för att, på begäran av regeringen, försörja freds- och säkerhetsfrämjande insatser med personal som i Sverige arbetar inom områdena skydd mot olyckor och svåra påfrestningar. Det gäller idag främst personal inom olika områden. Uppdraget kan komma att breddas och inkludera exempelvis krisberedskapsexperter i och med att koncepten för freds- och sä- kerhetsfrämjande insatser i allt högre utsträckning genomförs. Vidare bör myndigheten ha ett visst samordningsansvar på natio- nell nivå för de områden man arbetar med på det humanitära områ- det, i linje med vad som i praktiken redan är fallet.

Vad avser kapacitetsuppbyggnad bör detta endast omfatta att i andra länder bygga sådan kapacitet som en myndighet med ansvar för områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar representerar i Sverige. Eftersom dessa insatser är av långsiktig karaktär och genomförs med förhållandevis god framförhållning i

251

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

något stabilare områden blir behovet av samordning mindre. Det bör dock finnas en möjlighet för andra myndigheter som genomför liknande projekt att vid behov få stöd av myndigheten vid insatser.

9.5.2Förstärkningsresurser för räddningstjänst m.m.

Utredningen föreslår att den nya myndigheten ges ansvar för mate- riella förstärkningsresurser inom räddningstjänstområdet samt att den nya myndigheten ges i uppdrag att ansvara för att lämna bistånd till och begära bistånd från andra länder i händelse av mer omfattande olyckor och kriser. Vidare föreslår utredningen att:

det skapas en bättre överblick över tillgängliga resurser,

samtliga resurser som staten förfogar över ska kunna användas som förstärkningsresurser i Sverige,

att förmågan att flytta nationella resurser inom landet utvecklas samt

en bättre samordning mellan statliga förstärkningsresurser. Utredningen föreslår också att principerna för när staten ska

hålla förstärkningsresurser samt vilken typ av resurser detta ska gälla ska ses över.

Flera aktörer i samhället har materiella resurser som kan användas vid olika typer av insatser. Utöver den materiel som kommunerna har, finns även utrustning hos bl.a. statliga myndigheter med ett ansvar för räddningstjänst. Viss materiel som kan utnyttjas för att på olika sätt stödja samhället finns också hos andra statliga myn- digheter som t.ex. Försvarsmakten. Därutöver finns stora resurser inom näringslivet, exempelvis transportresurser. SRV har idag enligt sin instruktion ett särskilt uppdrag att hålla förstärknings- resurser för räddningstjänst och sanering för att vid behov kunna stödja den kommunala räddningstjänsten.

Utredningens överväganden och förslag

Det statliga åtagandet

En mycket allmän ram för diskussionen om det offentliga åtagan- dets innebörd återfinns i det så kallade målsättningsstadgandet i regeringsformens 1 kap. 2 §:

252

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det ska särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.

Ett ingripande av det allmänna ska ske när det framstår som rimligt att det allmänna ska ansvara för de åtgärder som behövs för att avvärja eller begränsa en skada här i landet. Detta kommer bl.a. till uttryck i en proportionalitetsregel i inledningen till lagen om skydd mot olyckor. Där anges att staten eller en kommun ska ansvara för en räddningsinsats endast om detta är motiverat med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kost- naderna för insatsen och omständigheterna i övrigt.TPF13FPT

Det grundläggande arbetssättet enligt lagen om skydd mot olyckor, för arbetet med att förebygga och genomföra räddnings- insatser utgår från kommunernas och statliga myndigheters ansvar för att genomföra riskanalyser och därigenom identifiera risker för olyckor som kan leda till räddningsinsatser. Mål ska anges för hur dessa risker ska förebyggas och hanteras. Kommunerna har också en skyldighet att upprätta handlingsprogram enligt lagen om skydd mot olyckor och ska således dimensionera resurser och organisera verksamheten för att kunna möta identifierade hot och risker. Räddningstjänsten ska organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt.

Kommunerna och de statliga myndigheter som ansvarar för verksamheten utifrån lagen om skydd mot olyckor ska samordna verksamheten samt samarbeta med varandra och andra som berörs (1 kap. 6§). Om en händelse inträffar som den enskilda kommunen inte har tillräckliga resurser att hantera, ska kommunen samverka med andra kringliggande kommuner och statliga myndigheter. I lagstiftningen finns heller inget som hindrar kommunerna från att gemensamt eller via t.ex. civilrättsliga avtal eller kommunalförbund i förväg bygga upp gemensamma resurser. För statliga myndigheter föreligger en skyldighet att medverka i räddningstjänst. Därutöver ges i lagen om skydd mot olyckor möjligheter för länsstyrelsen att överta räddningstjänsten från en eller flera kommuner. Länsstyrel- sen kan vid en sådan situation prioritera resurser – både personella och materiella – inom länet. Enligt lagen finns också möjligheter

13TP PT 1 kap. 2 § 3 stycket lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, not 5 i kommentaren till denna lag i Karnov 2004/05 samt prop. 2002/03:119, s. 101.

253

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

för regeringen att besluta om att en statlig myndighet ska överta ansvaret för en räddningsinsats.

Generella överväganden

Den förändrade bilden vad avser olyckor, hot och risker som utredningen tidigare redovisat belyser det breda spektra av händel- ser som samhället har behov av att ha en förmåga att hantera.

Tidigare har resurser ofta lånats från Försvarsmakten. Utveck- lingen inom Försvarsmakten har emellertid inneburit att det idag inte alltid är möjligt att få ett sådant stöd. Försvarsmakten har t.ex. färre helikoptrar idag än vad som fanns för ett antal år sedan. Resurserna är också i högre grad ianspråktagna i olika internatio- nella insatser. Denna utveckling innebär att samhället inte på samma sätt som tidigare kan förlita sig på att det finns resurser inom Försvarsmakten som omedelbart kan sättas in som stöd. Det finns därför skäl att överväga hur andra resurser i samhället bättre kan tas tillvara.

Staten har skaffat resurser för att stödja kommunerna i fråga om räddningstjänst, dels för räddningstjänst under höjd beredskap dels för att åstadkomma en bättre uthållighet vid händelser. Vad avser det senare har statsmakterna gjort bedömningen att det är mer kostnadseffektivt att hålla denna materiel på nationell nivå.

Den förstärkningsmateriel som finns är därigenom delvis en kvarleva från det civila försvaret. Även om SRV genom åren succes- sivt modifierat och anpassat utrustningen till de behov som före- ligger i samhället, anser utredningen att det finns skäl som talar för att de principer som tidigare tillämpats bör förtydligas. Likaledes har det internationella samarbetet utvecklats och det finns idag flera möjligheter att begära internationellt stöd än det fanns för exempelvis tio år sedan. Därigenom finns skäl att se över inom vilka områden staten ska tillhandahålla resurser för nationella behov. Med andra ord bör både de principer som ska vara styrande för när staten ska påta sig ansvaret för förstärkningsresurser och vilken typ av utrustning och i vilken omfattning denna bör inför- skaffas ses över. Det har inte legat inom ramen för utredningens uppdrag att pröva denna fråga. En sådan översyn innebär dessutom en översyn av ansvarsfördelningen mellan kommunal och statlig nivå.

254

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

Utredningen anser emellertid att vissa resurser bör finnas och att den nya myndighet som utredningen föreslagit med ett ansvar för både räddningstjänst och krisberedskap är en viktig aktör i detta sammanhang. Det måste ses som naturligt att den nya myndig- heten, liksom SRV idag, ges ett ansvar för att hålla förstärknings- resurser inom sitt ansvarsområde. I vilken utsträckning detta ska ske bör däremot ses över.

Av central betydelse i sammanhanget för att få fram förstärk- ningsresurser i samband med en mer omfattande olycka är också de möjligheter som föreligger via olika internationella avtal. Inom räddningstjänstområdet är det nordiska räddningstjänstavtalet (NORDRED) ett exempel på en sådan möjlighet. Andra är Gemenskapsmekanismen inom EU, EADRCC inom NATO och UN-OCHA, vilka möjliggör för Sverige att begära hjälp i samband med större olyckor eller kriser. Utredningen anser att det även fortsättningsvis bör finnas en myndighet som nationellt svarar för dessa och andra system för katastrofhjälp. Den nya myndigheten bör ges detta ansvar. Genom att samla uppgiften att tillhandahålla katastrofhjälp, såväl utanför som innanför Sveriges gränser, hos en aktör kan verksamheten rationaliseras och erfarenheter utbytas effektivt. Sektorsmyndigheternas ansvar för avtal inom deras verk- samhetsområde är därmed oförändrat. Utredningen noterar dock att SRV har regeringens uppdrag att påbörja arbetet med att stärka svensk förmåga att ta emot internationellt stöd vid stora olyckor och allvarliga krissituationer. Uppdraget ska redovisas den 15 juni 2007.

I och med att den nya myndigheten ska fungera som kontakt- punkt för dessa avtal krävs att det inom myndigheten finns en för- måga att 24 timmar om dygnet ta emot och besvara förfrågningar om hjälp och om så skulle behövas även kunna begära hjälp via dessa system. Utredningen anser också att det finns ett behov av en övergripande bild på nationell nivå över vilka möjligheter som finns att begära hjälp internationellt. Den nya myndigheten bör tillse detta och bör därför tillsammans med andra berörda centrala myn- digheter svara för att det finns ett system för att hålla denna infor- mation aktuell och tillgänglig för relevanta aktörer.

255

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

Fyra förslag till förbättringar

Utredningen anser att det är central betydelse att samhällets sam- lade resurser tas tillvara och har under sitt arbete identifierat fyra förslag på hur främst de materiella resurserna för räddningstjänst skulle kunna utnyttjas mer effektivt.

För det första bör det skapas en bättre överblick över tillgängliga resurser. På detta sätt bör dubbleringar kunna undvikas och förmå- gan ökas. Det finns idag en viss överblick genom de förteckningar SRV tagit fram inom ramen för resursdatabasen i RIB-systemet samt genom de resurser som har anmälts till olika internationella resursdatabaser, såsom exempelvis gemenskapsmekanismen inom EU.

Utredningen kan dock konstatera att det i samband med stor- men Gudrun uppstod ett stort behov av elverk i södra Sverige. Ett stort antal elverk förmedlades också från statliga myndigheter. Eftersom behovet kvarstod, trots de levererade elverken, lämnades en förfrågan till gemenskapsmekanismen inom EU om elverk till det drabbade området. Sverige erhöll elverk från Tjeckien och Tyskland. Det har emellertid senare visat sig att det fanns elverk hos andra statliga myndigheter. Utredningen menar att detta är ett exempel på att det tidvis kan finnas en bristande överblick och förmåga att prioritera resurser. Ett sådant behov torde så vitt utredningen kan bedöma föreligga både vid räddningstjänst- situationer och vid extraordinära händelser som inte nödvändigtvis medför räddningstjänst.

För det andra anser utredningen att samtliga resurser som staten förfogar över bör kunna användas som förstärkningsresurser i Sve- rige. Även om de resurser som utvecklats för internationella rädd- nings- och biståndsinsatser förhoppningsvis aldrig behöver använ- das nationellt, måste de system och regelverk som finns vara utformade på ett sådant sätt så att de resurser som Sverige förfogar över snabbt kan sättas in även nationellt. Det är angeläget att det tillskapas administrativa rutiner för hur ett sådant förfarande ska gå till som ett led i ett förberedande arbete, så att dessa resurser snabbt kan sättas in om det skulle behövas. Att en sådan förändring kommer tillstånd är särskilt angeläget mot bakgrund av att antalet internationella räddnings- och biståndsinsatser kommer att öka med det förändrade uppdrag som SRV har. (Jmf även prop. 2005/06:133 s. 79f)

256

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

Utredningens tredje förslag rör de resurser som finns på lokal nivå. På lokal och regional nivå finns idag ett etablerat samarbete mellan olika kommuner och räddningstjänstförbundTPF14FPT. Detta sam- arbete möjliggör för kommunerna att bidra med förstärknings- kapaciteter till varandra vid större räddningstjänstinsatser. Även en enskild kommun kan/ska bidra med resurser till annan kommun. Detta kan ske med stöd av bl.a. lagen om kommuners och lands- tings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Denna samverkan sker på frivillig basis och under- lättas av personliga kontakter. Detta har visat sig fungera väl. Där- utöver ges räddningsledaren genom lagen om skydd mot olyckor (6 kap.) långtgående befogenheter att rekvirera de resurser som behövs för en insats. Vad som sällan tillämpats i Sverige är dock att flytta kommunala resurser från en region till en annan, även om det finns exempel på att så har skett. Detta beror dels på att det har inträffat få fall där behovet har förelegat, dels på att det funnits andra resurser att tillgå, exempelvis de resurser som finns tillgäng- liga genom det nordiska räddningstjänstavtalet. Mot bakgrund av att både personliga och materiella resurser som finns tillgängliga och kan användas för räddningstjänstinsatser inom Försvarsmakten på senare år har minskat, finns ett ökande behov av att utveckla förmågan att vid större eller komplicerade olyckor stärka den lokala nivån med materiel och utbildad personal. Utredningen anser att det som komplement till lokala överenskommelse och avtal som används idag för att gemensamt utnyttja resurser mellan kommunerna, finns ett behov av att utveckla förmågan att vid behov kunna flytta både personella och materiella resurser mellan kommuner inom landet. Så vitt utredningen kan bedöma måste ett sådant system bygga på frivilliga överenskommelser, eftersom det inte finns några möjligheter att på nationell nivå prioritera och samordna resurser.

Avslutningsvis kan utredningen konstatera att ett stort antal statliga myndigheter har resurser för olika ändamål. Liknande eller av samma slag av resurser som finns hos SRV finns också hos andra aktörer. Det gäller t.ex. elverk och reservbroar. En god samordning är nödvändig både för att skapa en överblick över resurserna och för en effektiv hushållning med statens resurser. Utredningen ser att det för statliga myndigheter borde finnas förutsättningar att gemensamt hålla förstärknings resurser för olika ändamål. En sådan

14TP PT Ett kommunalförbund bildat av ett antal kommunerna räknas i dessa sammanhang som en egen kommun, dvs. uppträder som en kommun.

257

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

lösning som är rationell både när det gäller förrådshållning och bidrar till att skapa en bättre överblick över tillgängliga resurser.

9.5.3Lägesbildsfunktion

Utredningen föreslår att den nya myndigheten ges ansvar för en lägesbildsfunktion som stöd till verksamheten.

Överväganden och förslag

I den gemensamma rapport (Fö 2007/552/CIV) som SRV och KBM lämnat till regeringen avseende en gemensam lägesbilds- funktion, konstateras att det dag finns tre olika funktioner för att tillhandahålla lägesbilder eller status inom myndigheternas verk- samhetsområden. KBM har en lägesbildsfunktion som aktiveras efter särskilt beslut med lokalisering i Stockholm (med en alter- nativ lokalisering Sollefteå). SRV har två sådana funktioner, dels en genom den vakthavande tjänstemannafunktionen som är lokali- serad till Karlstad dels en motsvarande funktion för den internatio- nella verksamheten lokaliserad till Kristinehamn. Myndigheterna konstaterade i den rapport som lämnades till regeringen att det finns förutsättningar att skapa en gemensam funktion med placer- ing i Stockholmsområdet med alternativ placering i Karlstads- området.

Utredningen ser att det för den nya myndigheten finns behov att kunna prestera en lägesbild inom ramen för sitt verksamhets- område som stöd för den egna verksamheten och myndighetens uppgifter. En sådan lägesbild kan behöva produceras vid större olyckor och extraordinära händelser. Detta behov föreligger dels som en konsekvens av myndighetens uppdrag att på begäran kunna ställa resurser till förfogande, dels som en följd av att myndigheten inom ramen för sitt ansvarsområde ska kunna rapportera till regeringen. Tekniska system som stöder denna uppgift behandlas i avsnitt 9.6.1 nedan.

För att kunna fullgöra de uppgifter som den myndigheten ges krävs att det inom den nya myndigheten finns en 24-timmars- funktion, som bl.a. kan aktivera en lägesbildsfunktion. Det är naturligt att denna funktion också ansvarar för de internationella system för varning och bistånd som myndigheten är svensk kon-

258

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

taktpunkt för. Exakt hur en sådan funktion bör struktureras är en fråga för den nya myndigheten.

Utredningen anser, liksom SRV och KBM angivit i den rapport som tidigare lämnats till regeringen rörande lägesbildsfunktionen, att denna funktion bör lokaliseras till Stockholmsområdet. När det gäller nationella frågor finns ett behov av samverkan mellan cen- trala förvaltningsmyndigheter och därför anser utredningen att funktionen bör lokaliseras till Stockholmsområdet. Merparten av de centrala förvaltningsmyndigheter vilka den nya myndigheten ska samverka med är lokaliserade till Stockholm. Det torde också före- ligga ett behov av ett system för koordinerat beslutsfattande också på myndighetsnivå.

Funktionens storlek, till viss del uppgifter och hur det ska regle- ras beror dock till stor del på vad den särskilde utredare som regeringen tillkallat för att utreda frågan om att inrätta en särskild funktion för krishantering i Regeringskansliet kommer fram till. Därigenom kan KBM:s nuvarande uppdrag att lämna en lägesbild komma att förändras. Utredningen ser därför inte att det finns skäl att beskriva denna verksamhet ytterligare.

9.6Metod-, teknikutveckling och förvaltning

Förmåga att hantera olika typer av olyckor och kriser är delvis beroende av förmågan att leda insatser samt vilket ledningsstöd som finns genom tekniska system.

9.6.1Kommunikations-, besluts- och ledningsstödsystem

Utredningen föreslår att den nya myndigheten ges i uppdrag att svara för utveckling av kommunikations-, besluts-, och lednings- stödsystem inom ramen för det egna verksamhetsområdet.

Aktörer som hanterar olyckor och kriser har behov av lednings- och stödfunktioner som underlättar inhämtning, bearbetning och delgivning av olika typer av information. Det finns också behov av att kunna kommunicera inom och mellan operativa enheter liksom mellan olika aktörer. Information måste dessutom kunna delges både allmänheten och massmedia. Information kan utgöras av var-

259

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

ningar eller mer deskriptiv information om vad som har hänt, vilka åtgärder som vidtas och vad som kan förväntas framöver.

Utredningens överväganden och förslag

Inom räddnings- och krishanteringsområdet finns behov av stöd avseende beslut, ledning och kommunikation. Tekniska system bidrar till denna förmåga.

Utredningen menar att det finns ett fortsatt behov av att utveckla lednings-, besluts- och ledningsstödsystem för insatser vid olyckor och kriser. Det finns i detta sammanhang behov av utveck- ling vad avser bl.a. kommunikationssystem som Rakel, men i viss mån också andra system. Andra områden där utveckling bör kunna ske är i gränssnitten mellan områdena ledningsmeto- der/organisation, infrastruktur och tjänster/funktioner.

Såvitt utredningen kan bedöma finns det nationellt behov av en central aktör som kan bidra till att utveckla system. Enskilda stat- liga myndigheter eller kommuner har inte kapacitet att själva driva omvärldsanalysarbete, organisations- och teknikutveckling. Utifrån detta är det emellertid viktigt att de system som utvecklas har en skalbarhet, dvs. att teknikstödet måste kunna användas vid den lilla olyckan för att sedan växa vid större insatser, extraordinära händel- ser eller kriser. Det är av stor betydelse att systemen används både i vardagen och vid mer omfattande händelser eftersom det torde vara svårt att få system som enbart används vid vissa specifika tillfällen att fungera.

Finns en skalbarhet, föreligger också ökade möjligheter att dela information mellan olika nivåer i samhället. En sådan utveckling får anses angelägen, eftersom olika insatser sällan är isolerade före- teelse, utan sker i samverkan mellan olika samhällsfunktioner.

KBM och SRV förfogar över system och kunskap inom kommu- nikations- och ledningssystem. Myndigheterna har ett strategiskt ansvar och en viktig roll i att stödja utvecklingsarbetet för en effektiv hantering av kriser och räddningsinsatser såväl nationellt som internationellt. I arbetet med dessa system finns starka kopplingar mellan den verksamhet som SRV och KBM bedriver. Det ansvar som KBM har för att ta fram en nationell lägesbild och arbetet med rapporteringssystemet WIS har beröringspunkter med vissa av de delar som finns i SRV:s besluts- och ledningsstöds- system RIB. Behovet av en lokal och en nationell lägesbild sam-

260

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

manfaller också vid vissa typer av olyckor. Utredningen menar att den nya myndigheten inom ramen för sitt sektorsansvar och ansvar för bl.a. förstärkningsresurser behöver kunna leverera en sådan bild.

Därtill ska läggas andra system som finns hos andra myndigheter vilka kan användas för utbyte av information, exempelvis SOS- alarms ZENITH, Polisens STORM, SJÖBASIS för Kustbevak- ningen, Post- och telestyrelsens GLU samt regionala system som Kronobergs KRISAM. Utredningen anser att det inom detta område finns behov av att utveckla förmågan till informations- utbyte mellan bl.a. de nämnda systemen. Utbyte av sådan informa- tion begränsas dock av bl.a. sekretesslagstiftningen. Visst utbyte av information bör dock kunna åstadkommas inom ramen för gäl- lande lagstiftning utan att det för den skull behöver utvecklas nya system. Utredningen anser att en sammanföring av ansvaret för de system som SRV och KBM förfogar över utgör ett steg i denna riktning. Inom ramen för de system som SRV och KBM förfogar över föreligger heller inte, så vitt utredningen kan bedöma, några hinder när det gäller sekretesslagstiftningen.

Utredningen kan konstatera att det inom radiokommunika- tionsområdet bedrivs verksamhet vid SRV och KBM som är lik- artad. SRV svarar t.ex. för vissa uppgifter vad avser RAKEL-syste- met på uppdrag av KBM. Utredningen menar att en sammanföring bör innebära en rationalisering av verksamheten. Det finns också ett behov av att i den mån andra kommunikationssystem än RAKEL ska bibehållas för den kommunala räddningstjänsten, att dessa utvecklas i samklang med RAKEL-systemet. Ett av de vikti- gaste skälen till beslutet om ett nytt system var att underlätta kommunikation mellan olika aktörer, vilket inte sker så länge ett flertal aktörer väljer att stå utanför det nya systemet. Det finns därför skäl att se över hur vissa av de äldre analoga systemen på sikt ska fasas ut. Det kan ur ett rationalitetsperspektiv svårligen moti- veras att staten svarar för stöd och utveckling av flera olika system. På sikt torde det endast finnas skäl att bibehålla ett eller möjligen två system för de områden där RAKEL-systemet saknar täckning.

Utredningen föreslår att den nya myndigheten övertar såväl det ansvar som KBM har för RAKEL-systemet och SGSI-systemet (Secure Government Intranet) som det ansvar SRV har för analoga radiokommunikationssystem gentemot den kommunala rädd- ningstjänsten.

261

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

Utredningen bedömer det som naturligt att den nya myndig- heten ska svarar för system som är till nytta för flera sektorer. Uppgiften att utveckla system är till del sektorsövergripande och har stor betydelse för verksamheten inom räddningstjänst- och krishanteringsområdet. Den nya myndigheten bör därigenom ges ansvar för att svara för denna utveckling.

För ledningsplatser hos andra aktörer (t.ex. landsting eller den kommunala räddningstjänsten) har KBM och i viss mån SRV och Socialstyrelsen enbart betalat ut bidrag till ansvarig aktör på kom- munal, landstingskommunal eller statlig nivå. SRV ansvarar idag för att betala ut bidrag till kommunala räddningscentraler och KBM betalar ut bidrag till kommunala ledningsplatser. I den nya myn- digheten ska dessa uppgifter naturligtvis hanteras samfällt och en viss besparingspotential bör finnas i detta. Avslutningsvis bör den nya myndigheten, i likhet med SRV idag, ansvara för system för varning till allmänheten.

9.6.2Befolkningsskydd i krig

Utredningen föreslår att den nya myndigheten övertar det ansvar som SRV har idag vad avser befolkningsskydd i krig.

Utredningens överväganden och förslag

Den försvarspolitiska inriktningen innebär att inga nya skyddsrum ska produceras. Målet är emellertid att det skyddsrumsbestånd som finns idag ska vara en resurs vilken ska bevaras och kontrolleras för framtiden. Om behov skulle uppstå för fysiskt skydd ska de skyddsrum som finns idag kunna användas. För befolkningsskydd i krig finns också andningsskydd vilka primärt är avsedda att delas ut vid höjd beredskap eller krig.

Enligt det förslag som utredningen lämnar kommer den nya myndigheten att vara ansvarig för området civilt försvar. Utred- ningen anser att det ansvar som SRV idag har vad avser befolk- ningsskydd bör föras till den nya myndigheten.

262

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

9.7Information och kommunikation

9.7.1Stöd till individer efter en kris

Utredningen föreslår att den nya myndigheten ges i uppdrag att utveckla ett generellt system för att ta omhand anhöriga och över- levande, förmedla information samt samordna olika aktörers insat- ser vid en katastrof till stöd för personer med hemvist i Sverige. Den nya myndigheten ska därutöver bidra till att utveckla förmå- gan att stödja anhöriga och överlevande efter vid en katastrof.

Under det senaste decenniet har flera större olyckor och kata- strofer inträffat där personer med hemvist i Sverige drabbats på olika sätt. Regeringen har hanterat dessa händelser på olika sätt. SPF är idag kontaktorgan för överlevande och anhöriga till dem som omkom vid M/S Estonias förlisning 1994. Vidare har SPF uppdraget att hålla en beredskap för att efter beslut av regeringen kunna stödja personer med hemvist i Sverige som drabbats av större katastrofer utomlands.

Utredningens överväganden och förslag

Nationellt bör det enligt utredningens bedömning finnas en bered- skap för att ta omhand anhöriga och överlevande, förmedla infor- mation samt samordna olika aktörers handlande. En sådan struktur bör finnas förberedd och kunna aktiveras med mycket kort varsel. De två olika tillvägagångssätt som valdes för att hantera Estonias förlisning respektive flodvågskatastrofen i Sydostasien visar på vikten av förberedelse för att slippa onödiga startsträckor.

För att hantera dessa och liknande händelser föreslår utred- ningen att det bör finnas en förberedd organisation. Enligt utred- ningens bedömning passar en sådan organisation mycket väl in i den nya myndigheten. Organisationen måste snabbt kunna eta- bleras och bemannas för att tillhandahålla stöd till anhöriga och överlevande. Utredningen anser att regeringen bör besluta om igångsättande av verksamheten. På motsvarande sätt som gäller för t.ex. medlare i tvister mellan arbetsmarkandens parter, bör den nya myndigheten dock ha externa personer "kontrakterade" som kan leda en sådan organisation. Den nya myndigheten ska förutom att arbeta fram organisation och ta nödvändiga kontakter vara beredd

263

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

att starta upp en kanslifunktion inom myndigheten som stödjer organisationen. Den nya myndigheten bör inte ha några medel på anslaget för eventuellt igångsättande av verksamheten i skarpt läge, men däremot vissa medel för förberedelser och övning. När reger- ingen beslutar om att verksamheten ska sättas igång kan beslut också tas om finansiering, t.ex. genom medgivet överskridande på anslaget eller om tilläggsbudget till myndighetens förvaltnings- anslag.

Med denna organisation får den nya myndigheten en möjlighet att arbeta i hela kedjan av olika händelser – från förberedande och förebyggande till återuppbyggnad och normalisering. Den före- slagna funktionen utgör således bara en del av det arbete som den nya myndigheten ska bedriva inom området. Förmågan att utifrån ett helhetsperspektiv kunna vidta olika stödåtgärder som samhället kan tillhandahålla bör fortsätta utvecklas.

Den nya myndigheten bör också ha ett ansvar för statens kon- takter med trossamfunden inom krisberedskapssystemet. Tros- samfunden kan utgöra en viktig resurs i arbetet efter en händelse – oavsett om händelsen är omfattande och påverkar många individer eller om det rör sig om enstaka individer som på ett eller annat sätt drabbats av en olycka. Denna roll bör kunna fortsätta att utvecklas, vilket bör ske ur ett helhetsperspektiv som innefattar olika stöd- åtgärder som samhället kan tillhandahålla. Det stöd som trossam- funden kan erbjuda utgör ett viktigt komplement till andra typer av stöd som erhålls från andra aktörer, exempelvis kommuner och landsting. Dessutom är det viktigt att skapa forum för mötesplatser och en fungerande dialog mellan trossamfunden och centrala samt lokala företrädare. En viktig del i detta är att utveckla förståelsen för varandras arbetsuppgifter och mandat, vilket underlättas om samarbetet är etablerat innan stöd och hjälp behöver sättas in till drabbade människor.

SPF lämnar idag stöd till anhöriga och överlevande såvitt avser Estonias förlisning. Regeringen angav i budgetpropositionen för 2006 att ansvaret för Estoniasamlingen ska föras till lämplig instans för förvaring. Utredningen förutsätter att detta kan ske innan den nya myndigheten börjar sin verksamhet. Om så inte skett kan den nya myndigheten överta det uppdrag som SPF har idag under en övergångsperiod.

264

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

9.7.2Kriskommunikation

Utredningen föreslår att den nya myndigheten ges uppdraget att stödja andra myndigheter med att utveckla deras förmåga att kommunicera vid kriser och olyckor.

Den nya myndigheten bör kunna svara för expertkompetens vad avser kriskommunikation. Myndigheten har en uppgift att kunna lämna stöd till andra myndigheter och att i samverkan med andra myndigheter utveckla myndigheternas förmåga att kommunicera vid stora olyckor eller kriser.

9.7.3Information och kommunikation

Utredningen föreslår att den nya myndigheten ges i uppdrag att svara för information till allmänheten och andra berörda inom sitt verksamhetsområde.

En central uppgift för den nya myndigheten är att inom ramen för sitt verksamhetsområde svara för information, såväl till individer som till grupper i samhället inom sitt verksamhetsområde. Infor- mationen kan t.ex. avse den typ av varningar, som SRV tidigare sva- rat för när det gäller bränder eller fyrverkerier, eller information om krisberedskapssystemet.

9.8Rättsliga uppgifter

Utredningen föreslår att den nya myndighet ska svara för före- skrifter och allmänna råd inom ramen för sitt verksamhetsområde samt ges ansvaret för att föra statens talan i domstol. Myndigheten ska därutöver svara för utbetalning av ersättning från anslaget 7:3

Ersättning för räddningstjänst m.m.

Den nya myndigheten får enligt utredningens förslag ett brett verksamhetsområde, vilket inkluderar ett flertal för området cen- trala författningar, bl.a. lagen om skydd mot olyckor, lagen om brandfarliga och explosiva varor och lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Inom den nya myndighetens verksamhets-

265

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

område förekommer också ett omfattande internationellt arbete både inom EU och i andra fora. Inom flera av dessa finns även rättsligt bindande dokument som berör den nya myndighetens verksamhet.

Utredningens överväganden och förslag

Den nya myndigheten kommer enligt ovan att ges ett bemyndi- gande att svara för föreskrifter enligt viss lagstiftning samt all- männa råd inom ramen för sitt verksamhetsområde. En betydande uppgift för den nya myndigheten är att bevaka och medverka i det internationella arbetet inom sitt verksamhetsområde. Inom EU består detta arbete till en inte obetydlig del av utvecklingen av olika rättsligt bindande dokument. I detta arbete kommer den nya myn- digheten, i de delar det inte beslutas att myndigheten självt ska medverka, behöva lämna stöd till Regeringskansliet.

För de verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport enligt Sevesolagen ska tillståndsprövning enlighet miljöbalken alltid ske. I samband med prövningen sker en fördjupad säkerhets- prövning i miljödomstol eller i miljöprövningsdelegation. Vid denna prövning är SRV idag part i domstolsärenden enligt miljö- balken. Det är således ett särskilt lagreglerat uppdrag att, när det behövs, föra talan i mål för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. Ansvaret för att föra statens tala i domstol i fråga om säkerhetsprövning bör överföras till den nya myndig- heten, eftersom den ges ett ansvar för arbetet inom Sevesoområdet.

Den nya myndigheten bör också svara för beslut om i ärenden om ersättning till kommun för kostnader för räddningstjänst som överstiger självriskbeloppet och för sanering vid utflöden av olja eller andra skadliga ämnen. Medel för dessa ersättningar finansieras av anslag 7:3 Ersättning för räddningstjänst m.m. Den nya myndig- heten är därmed den som i de fall myndighetens beslut överklagas av en kommun för statens talan i domstol gentemot den berörda kommunen. Ansvaret för anslaget kan komma att påverkas till följd av den översyn av anslaget som för närvarande genomförs inom Försvarsdepartementet (Fö 2007:A).

266

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

9.9Utbildning och övning

För att uppnå önskvärd förmåga inom de tidigare nämnda områ- dena är utbildning och övning centralt. Dessa är en naturlig del av all verksamhet för att stärka förmågan att hantera olyckor och kri- ser och bör bedrivas kontinuerligt. Som en följd av myndighetens breda ansvarsområde blir utbildnings- och övningsverksamheten också bred, innefattande områdena skydd mot olyckor, krisbered- skap, civilt försvar samt utbildning relaterad till internationell verk- samhet.

9.9.1Den framtida utbildningsverksamheten inom skydd mot olyckor

Utredningen föreslår att:

staten även fortsättningsvis ska tillhandahålla och finansiera studiemedelsfinansierad utbildning inom området samt sådan utbildning där det finns reglerade utbildningskrav,

övrig utbildning inom områdena skydd mot olyckor och kris- beredskap ska i princip tillhandahållas från andra utbildnings- leverantörer men beställas av den nya myndigheten,

det inom den nya myndigheten införs en beställar-utförar- modell,

det skapas en utbildningsplatsform i Revinge med en mindre verksamhet i Sandö samt

SRV:s skolor i Rosersberg och Skövde avvecklas.

Utbildning inom området skydd mot olyckor

Utredningen har haft i uppdrag att se över SRV:s utbildnings- plattformar utifrån ett kostnadseffektivitetsperspektiv. Inlednings- vis kan utredningen konstatera att antalet personer som årligen behöver utbildas inom krisberedskapsområdet och området skydd mot olyckor är förhållandevis litet. Den del som avser räddnings- tjänstens behov utgör en delmängd och är således mindre än det totala behovet inom området. Den kommunala räddningstjänsten utgör emellertid en viktig aktör för samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser och det är därför centralt att det finns goda och stabila utbildningsmöjligheter. Det gäller såväl grundläggande

267

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

utbildning som mer avancerad, t.ex. utbildning av räddningsledare. Elevunderlaget är inte heller tillräckligt stort för att bedriva denna utbildning på flera platser. Det finns dessutom behov av viss kon- formitet i utbildningen för att skapa en gemensam grund för sam- verkan, vilket talar emot att utbildningen splittras upp på alltför många utbildningsanordnare. Därmed är det enligt utredningen inte önskvärt att splittra upp och överföra ansvaret för utbild- ningen till aktörerna själva, exempelvis till kommunerna eller stat- liga myndigheter.

Det är likaledes viktigt att staten tillser att kompetens inom vissa områden som inte har motsvarighet på andra ställen i landet beva- ras. Utbildningsbehovet inom området skydd mot olyckor som sådant kan dessutom variera från år till år och det är därför viktigt att det finns en flexibilitet i utbildningsorganisationen.

Flertalet utbildningar inom området kräver tillgång till övnings- fält och materiel för utbildningens genomförande. Dessa förutsätt- ningar är nödvändiga dels ur ett säkerhetsperspektiv dels för att kvalitén i utbildningen ska kunna garanteras. Verksamheten ger därutöver upphov till negativ miljöpåverkan. Det är därför ange- läget att kunna minimera de negativa miljökonsekvenserna till ett fåtal platser.

Ett tungt vägande skäl för att staten ska tillse att det finns rele- vant utbildning inom området är att statsmakterna angivit natio- nella mål inom området skydd mot olyckor, dvs. att befolkningen ska ha ett likvärdigt skydd mot olyckor. Ett viktigt medel för att uppnå målen är att säkerställa en viss grundläggande kompetens. Alternativet är att tillse detta genom t.ex. tillsyn. Något sådant mandat finns inte idag för vare sig KBM eller SRV. Statsmakterna måste därmed ha kontroll över innehållet i och kvalitén på den ut- bildning som bedrivs. För studiemedelsfinansierad utbildning finns också behov av att utbildningens kontinuitet och stabilitet garan- teras.

Det finns med andra ord behov av att staten säkerställer att viss utbildning finns att tillgå i samhället. Utredningen anser dock inte att all utbildning nödvändigtvis måste produceras hos en specifik aktör. Det finns däremot starka skäl som talar för att en myndighet bör ges ansvaret för att ställa krav på utbildningen samt svara för att det finns relevanta och kvalitetssäkrade utbildningar att tillgå. Den nya myndigheten är lämplig för detta uppdrag.

Att den nya myndigheten ska ha ansvar för att relevant utbild- ning finns att tillgå, betyder inte att utbildningarna måste produ-

268

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

ceras i egen regi. Utbildning kan tillhandahållas genom att den beställs av andra institutioner och aktörer. En sådan utveckling främjar enligt utredningens bedömning specialisering och bidrar därigenom till att höja nivån på utbildningen. Förutsättningar bör exempelvis finnas för att köpa utbildning från den kommunala räddningstjänsten, från högskolor och universitet, från andra stat- liga myndigheter samt från privata aktörer. För vissa utbildningar finns dock skäl som talar för att staten bör tar ett särskilt ansvar, framförallt den studiemedelsfinansierade utbildningen och sådan utbildning där utbildningskraven är reglerade, dvs. utbildning som leder fram till examen i säkerhets- och räddningsarbete, examen som skorstensfejare respektive vidareutbildning i räddningsledning. Denna utbildning bör därför utföras i statlig regi. Inom denna utbildning torde det dock finnas delar som kan utföras av andra, men då som en del av den utbildning som myndigheten tillhanda- håller.

Förändringar av dagens struktur för utbildning inom skydd mot olyckor

Utredningen har i kapitel 7 redovisat skälen till att den statliga utbildningen inom området bör förändras och ovan några grund- principer för hur den framtida utbildningen inom området skydd mot olyckor bör bedrivas. Utredningen ser flera tänkbara alternativ vad gäller strukturen för produktion av utbildning. Nedan presen- teras dels ett jämförelsealternativ (nollalternativ), dels fyra alterna- tiva modeller.

Nollalternativ

SRV har lång erfarenhet av att bedriva utbildning inom området och en befintlig struktur för verksamheten som kan omhänderta det utbildningsbehov som föreligger. SRV har vidare visat att det finns en organisation för att tillförsäkra kontinuitet i den utbild- ning som bedrivs. Utbildningen som sådan håller såvitt utred- ningen kan bedöma en tillräckligt hög kvalité. Därutöver finns en koppling mellan den forskning och utveckling som sker inom området vilken har betydelse för utbildningens bedrivande. Sko- lorna nyttjar också den kompetens som finns inom SRV för viss

269

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

utbildning. Ett starkt skäl som talar för att SRV bör bedriva utbild- ningen är kopplingen gentemot den internationella verksamheten, där utbildningarna är en direkt följd av den kompetens SRV har inom området.

Det finns emellertid ett antal skäl som talar för att rådande ord- ning bör förändras. Utifrån den intressentundersökning som utredningen låtit genomföra konstateras att SRV idag är intimt förknippad med utbildning och tillhandahållandet av sådan. Utred- ningen kan se ett värde av en tydlig åtskillnad mellan kravställning och reglering av utbildningen som sådan och genomförandet av densamma. Utredningen ser vidare ett akut behov av en ökad flexi- bilitet i strukturen för utbildning. Beroende på den bristande flexi- biliteten finns idag en betydande överkapacitet för utbildning, ett omfattande investeringsbehov och ett behov av utveckling av utbildningen. Utredningen menar också att det utöver de möjlig- heter till rationalisering som SRV föreslagit genom en förändring av skolstrukturen bör genomföras ytterligare rationaliseringar och effektiviseringar.

En problematik med dagens struktur inom SRV är vidare att det inte finns någon tydlig åtskillnad mellan den del av organisationen som svarar för normgivning och kvalitetssäkring och den del som svarar för utbildningens tillhandahållande. Att som idag genomföra oberoende granskningar är en viktig del, men det måste komplette- ras med en tydlig bodelning mellan utförande och reglering av verksamheten.

Skolorna bildar en egen myndighet

Skolorna och de delar av Centrum för risk- och säkerhets- utbildning som idag finns centralt inom SRV bryts loss och bildar en egen myndighet. ”Utbildningsmyndigheten” får mot avgift upp- drag från den nya myndigheten som har det övergripande ansvaret för utbildningen inom området skydd mot olyckor och krisbered- skap. På så sätt blir ”utbildningsmyndigheten” en av flera aktörer som ges utbildningsuppdrag.

Fördelarna med en modell där skolorna bildar en egen myndig- het är att verksamheten renodlas både i ”utbildningsmyndigheten” och i den nya myndigheten. På samma gång skapas en tydlig roll och struktur för den statliga utbildningen inom området skydd mot olyckor. Den nya myndigheten skulle vid ett sådant scenario

270

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

ansvara för normgivning och för kvalitetssäkring. Modellen med en ”utbildningsmyndighet” skapar också förutsättningar för att på ett bättre sätt än idag utveckla samverkan med andra institutioner eller universitet.

Bland nackdelarna med detta alternativ finns att skolorna idag använder kompetens från SRV. Vidare deltar skolorna aktivt i olika utvecklings- och forskningsprojekt som SRV bedriver, vilket skulle kompliceras av att skolorna bildar en egen myndighet. Det faktum att skolorna bryts loss skulle enligt utredningens bedömning inte innebära att all utbildning samlas i den nya ”utbildningsmyndig- heten”, eftersom viss utbildning t.ex. gentemot den internationella verksamheten, är beroende av kompetens som finns hos anställda i SRV.

Om skolorna bildar en utbildningsmyndighet innebär det också att vissa funktioner som ledning och administration måste byggas upp i den nya ”utbildningsmyndigheten”, vilket med all sannolikhet leder till ökade kostnader för verksamheten som sådan.

Skolorna förs över till en annan huvudman

Detta alternativ innebär att en annan huvudman får ansvaret för utbildningen inom området. Kopplingen mellan den nya myndig- heten och utbildningen blir alltså inte lika tydlig. I likhet med ovan bör den nya myndigheten ansvara för normgivning och kvalitets- säkring. På samma sätt bör den nya myndigheten kunna köpa utbildning från den myndighet som övertar ansvaret för utbild- ningen. Utredningen anser vidare i likhet med vad som angetts ovan att den nya myndighetens verksamhet kan renodlas och att utbildningen bedrivs av en oberoende aktör som inte har det över- gripande ansvaret för utvecklingen inom området. Även i detta fall kommer viss internationell utbildning att behöva bedrivas i den nya myndigheten. Modellen innebär också att verksamheten kommer längre ifrån den forsknings- och utvecklingsverksamhet som SRV deltar i och finansierar.

Ett förändrat huvudmannaskap skulle med största sannolikhet innebära synergier med den myndighet som får ansvaret för att överta utbildningen beroende på vilka utbildningsinstitutioner som skulle bli aktuella för att överta huvudmannaskapet. Utredningen ser emellertid inte omedelbart någon befintlig myndighet där utbildningen skulle kunna inordnas. I utredningens direktiv nämns

271

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

Försvarshögskolan, polishögskolorna och Folke Bernadotteakade- min samt Totalförsvarets forskningsinstitut som myndigheter där samordningsfördelar bör övervägas. Totalförsvarets forsknings- institut bedriver inte utbildning i någon större omfattning och Folke Bernadotteakademin har dels ett annat sakområde, dels små egna resurser att både administrera och genomföra utbildningar. Likheter finns däremot mellan SRV:s utbildningar för internatio- nella räddnings- och biståndsinsatser och viss utbildning som Folke Bernadotteakademin bedriver för fredsfrämjande insatser. I denna del finns redan ett samarbete mellan myndigheterna.

Försvarshögskolan bedriver inte praktiskt orienterad utbildning. Den teoretiska utbildningen som bedrivs vid Försvarshögskolan skiljer sig markant från den som bedrivs vid Centrum för risk- och säkerhetsutbildning. Polisutbildningen bedrivs idag vid polis- högskolan och två universitet, det senare som uppdragsutbildning. Utbildningarna som sådana skiljer sig naturligtvis åt, även om det finns vissa kurselement som torde vara likartade.

Polishögskolan har också en liknande struktur för antagning som Centrum för risk- och säkerhetsutbildning, dvs. ansökning- arna administreras och hanteras av respektive myndighet. Utred- ningen har inom den tidsram som stått till förfogande inte kunnat granska eventuella synergieffekter och rationaliseringsvinster som kan uppstå till följd av en sammanföring av antagningsförfarandet. Det förefaller dock rimligt att den nya myndigheten skulle kunna köpa denna tjänst av någon annan myndighet, t.ex. Polishögskolan eller Verket för högskoleservice.

Utredningen har inte prövat frågan om en sammanslagning av verksamheterna t.ex. vid Polishögskolan och SRV:s skolor. Förut- sättningarna att hämta hem stora synergieffekter av en sådan eller liknande sammanslagning mellan verksamheterna begränsas dock av att det inte finns förutsättningar att flytta verksamheten vid SRV:s skolor utan att betydande nyinvesteringar görs. En flytt av skolorna skulle dessutom innebära en negativ miljöpåverkan på ytterligare platser.

En överföring av verksamheten till en annan huvudman bedöms innebära att ny kompetens tillgängliggörs för de båda utbildnings- områdena. Utredningen ser dock inte att det finns någonting idag som hindrar dessa skolor från att samverka och utbyta lärare inom olika områden där det skulle kunna vara aktuellt.

272

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

Polishögskolemodellen

Utredningen kan konstatera att en del av polisutbildningen genomförs som uppdragsutbildning av Växjö och Umeå universi- tet. Medel tillförs universiteten för detta. Grundutbildningen omfattar fyra terminers heltidsstudier och är högskolemässig. Polisutbildningen är studiemedelsfinansierad men merparten av utbildningen ger inte akademiska poäng.

En lösning där ett universitet eller en högskola tillhandahåller utbildningen på uppdrag av den nya myndigheten har stora likheter med alternativen ovan. Den nya myndigheten skulle fortfarande ansvara för beställning av utbildning, normgivning och kvalitets- säkring Utredningen menar i likhet med vad som angetts ovan att den nya myndighetens verksamhet skulle renodlas och att utbild- ningen blir mer oberoende vid en sådan lösning. Även i detta fall kommer viss internationell utbildning att behöva bedrivas i den nya myndigheten.

Med en polishögskolemodell kan utbildningen fortfarande styras från den nya myndigheten genom den tjänst som upphandlas. I och med att det finns behov av att knyta utbildningen närmare forsk- ningen skulle ett alternativ där utbildning förläggs till en huvudman där det finns sådan forskning, skapa förutsättningar för en utveck- ling av verksamheten. En sådan lösning skulle också innebära att det – om det bedöms önskvärt – finns förutsättningar att akademi- sera delar av utbildningen.

Beroende på vilka utbildningsinstitutioner som skulle kunna vara aktuella för att överta det övergripande ansvaret för utbildningen kan en rad olika synergieffekter uppstå. Naturligen finns idag inga utbildningsinstitutioner som bedriver samma utbildning, men där- emot finns utbildningsinstitutioner som bedriver snarlik utbildning eller har snarlika element i sin utbildning. Ett exempel på detta är stabsutbildningar, vilka genomförs vid flera olika utbildnings- institutioner. Utredningen menar i likhet med vad som ovan angi- vits att det inte är rationellt att flytta SRV:s skolor. Det torde emellertid med tanke på skolornas geografiska läge inte vara svårt att finna universitet eller högskolor i dess närhet, som dessutom bedriver för utbildningen inom skydd mot olyckor relevant forsk- ning och utbildning.

273

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

Införandet av en beställar-utförarmodell

En beställar-utförarmodell innebär att utbildningsverksamheten förs till den nya myndigheten, men att det införs en mycket tydlig bodelning mellan beställare och utförare av utbildningen. Den del av myndigheten som ansvarar för normgivning, kvalitetssäkring och att information om olika utbildningar finns tillgänglig skiljs alltså tydligt från den del som utför utbildningarna.

Denna konstruktion skapar en tydligare åtskillnad mellan utbildningsproduktion och regleringen av utbildningen. En sådan modell ger även ett incitament till en bättre flexibilitet och stödjer den utveckling som utredningen föreslagit, nämligen att utbild- ningen i högre utsträckning ska tillhandahållas från flera olika aktö- rer. En sådan modell ger också ökade möjligheter att tydligt styra och prioritera investeringsbehov mellan olika utbildningsplatser och utbildningar. Modellen bedöms också möjliggöra en tydligare styrning vad avser vilka utbildningsuppdrag som ska genomföras internt respektive externt. En tydlig styrning minskar risken för att staten bedriver verksamhet som konkurrerar med privata aktörer och andra organisationer. Utredningen anser att en beställar- utförarorganisation skapar förutsättningar för ytterligare rationali- seringar och effektiviseringar utöver de som SRV föreslagit, exem- pelvis genom att den befintliga administrationen vid skolorna sam- las. En beställar-utförarmodell skapar dessutom möjligheter att utnyttja kompetens som finns inom den nya myndigheten samt bibehåller kopplingen till den utbildningssamordning som ändå måste bedrivas. Vidare kan kopplingen till den internationella utbildningen bibehållas. Samtidigt finns risk att det faktum att beställning och produktion ligger inom samma myndighet leder till att för mycket utbildning sköts av den egna myndighetens pro- duktionsdel.

Val av modell för tillhandahållande av utbildning

Utredningen konstaterar att det största problemet med dagens modell är bristande flexibilitet, för höga kostnader och behov av att utveckla utbildningen som sådan. Vidare finns som redovisats i kapitel 7 en organisationsform som bidrar till en otydlig styrning. Ett förändrat utbildningssystem och avveckling av pliktutbild- ningen har också givit upphov till en för stor utbildningsorganisa-

274

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

tion. Rationaliseringar har dock genomförts inom befintlig struktur för att säkerställa införandet av det nya utbildningssystemet inom skydd mot olyckor. I och med att beslutsläget har varit osäkert har inte heller nödvändiga investeringar i verksamheten genomförts. Av de kurser som genomförs av skolorna med avgiftsfinansiering konkurrerar delar av dessadirekt med privat verksamhet eller riske- rar att tränga undan privata alternativ. SRV:s uppdrag och dess tidi- gare reglering bedöms ha hämmat uppkomsten av sådana alternativ. En strukturförändring behöver därför ske av nuvarande utbild- ningsorganisation utifrån nu tillgänglig behovsbild.

Samtidigt har utbildningsorganisationens kärnverksamhet, att leverera utbildningar inom området skydd mot olyckor, genom- förts med gott resultat. Utmaningen är därför att införa en modell som behåller det goda med dagens system, utbildningarnas kvalité, stabilitet och bibehållandet av kunskapsmassan. Samtidigt måste problemen med bristande flexibilitet, oklar styrning, onödig kon- kurrens med privat sektor samt bristande utveckling av utbild- ningsformer och alltför dålig koppling mellan forskning och utbildning lösas.

Ovan har utredningen angett att den nya myndigheten bör svara för kvalitetssäkring och normgivning inom utbildningsområdet samt tillse att det finns relevanta utbildningar tillgängliga. Detta bör åstadkommas genom att den nya myndigheten ges medel för och får ansvaret för att beställa utbildningar. Den nya myndigheten kommer att få ett avsevärt bredare uppdrag än SRV haft tidigare och ska tillse att det finns relevanta utbildningar inom både områ- det skydd mot olyckor och krisberedskapsområdet. Den nya myn- digheten måste därför beställa utbildningar med en betydande bredd, vilket med nödvändighet innebär att beställningarna måste göras hos en rad olika utbildningsinstitutioner.

Utredningen bedömer att modellen att överföra skolorna till en annan huvudman, polishögskolemodellen och införandet av en beställar-utförarorganisation är tänkbara lösningar. Med hänsyn till att verksamheten hittills bedrivits med gott resultat och vikten av att utbildningen bedrivs tillsammans med utvecklingsarbetet inom den nya myndigheten ser utredningen inte omedelbart någon annan huvudman. Utredningen anser att det är viktigt att garantera en fortsatt högkvalitativ, stabil utbildning inom området och därför är det bästa alternativet att införa en beställar-utförarmodell. En beställar-utförarmodell bedöms också kunna användas för att möta behovet av regionalt och lokalt bedriven utbildning. Utredningen

275

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

anser att den nya myndigheten har bäst förutsättningar att anpassa utbildningen successivt så att fler utbildningsinstitutioner kan leve- rera utbildningar inom området.

I och med att utbildningen i högre utsträckning beställs från andra finns ökade möjligheter att flexibelt genomföra nödvändiga anpassningar och utbildning kan tillhandahållas efter behov. Det skapas vidare förutsättningar att låta delar av utbildningen genom- föras vid universitet och högskolor. En sådan utveckling öppnar för en ökad akademisering och en närmare koppling mellan universitet och högskolor samt den forskning som dessa bedriver och utbild- ningen inom området skydd mot olyckor. Ett beställar-utförar- alternativ innebär dessutom att både den nationella och den inter- nationella utbildningen kan bibehållas inom en och samma struk- tur. Med ett sådant alternativ blir det naturligt att den nya myndig- heten får ansvaret för att tillhandahålla studiemedelsfinansierad utbildning samt utbildningar där det finns reglerade utbildnings- krav.

Ett annat skäl till att välja denna modell är att den rådande strukturen avseende styrningen av skolverksamheten behöver för- ändras. Konstruktionen med en särskild styrelse för skolorna fyller enligt utredningen en mycket begränsad funktion och skapar en otydlighet avseende styrningen av verksamheten vid skolorna. Utredningen ser inte heller att den nuvarande strukturen stödjer en utveckling där en större del av utbildningen tillhandahålls av externa utbildningsproducenter.

Bedömningen förutsätter dock att det införs en verkligt effektiv beställar-utförarmodell som leder till en högre grad av flexibilitet i utbildningsorganisationen vilken gör det möjligt för ledningen vid den nya myndigheten att i högre utsträckning styra verksamheten vid skolorna och förlägga utbildning till externa utbildnings- producenter. Förändringar krävs därmed också vad gäller skol- strukturen som sådan. En sådan förändring är, som ovan angivits, nödvändig för att minska den överkapacitet som finns. För att effektivisera andra delar, t.ex. antagningen till olika utbildningar, kan andra lösningar åstadkommas. Förslagsvis bör den nya myn- digheten inom detta område, i linje med vad SRV tidigare prövat, undersöka möjligheterna att låta antagningen hanteras av Verket för högskoleservice.

Utredningen anser att den föreslagna lösningen bör utvärderas tre år efter att den driftsatts, dvs. 2011 om organisationen startar 2008. Detta bör ske för att säkerställa att utvecklingen går mot att

276

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

utbildningen i högre utsträckning beställs från andra utbildnings- institutioner och för att garantera att alla möjligheter till effektivi- sering tas tillvara. Om så inte skulle ske finns det skäl att överväga om utbildningsverksamheten bör föras från den nya myndigheten till en annan huvudman.

En utbildningsplattform för utbildning

Utredningen har ovan redovisat skälen för att välja en beställar- utförarmodell och har i uppdrag att lämna förslag på en struktur för utbildningsverksamheten. Som redovisats ovan anser utred- ningen att utbildningen i avsevärt högre grad än idag ska tillhanda- hållas av externa utbildningsproducenter, vilket innebär att utbild- ningsvolymen som genomförs i egen regi bedöms till en lägre nivå än de utbildningsvolymer SRV beräknat.

I sitt underlag till utredningen kalkylerar SRV med ett utbild- ningsbehov runt 166 000 167 000 utbildningsdagar per år. I två- platsalternativet beräknas ca 83 000 utbildningsdagar per skola och i treplatsalternativet 78 000 respektive 77 000 utbildningsdagar vid de större skolorna och ca 12 000 utbildningsdagar vid den mindre skolan. Utredningen har utifrån SRV:s UVU-utredning kunnat konstatera att behovet av de utbildningar som staten bör utföra, dvs. studiemedelsfinansierad utbildning samt de utbildningar där det finns reglerade utbildningskrav ligger runt 90 000TPF15FPT dagar. I dessa har inte inkluderats de utbildningsdagar som genomförs för deltidsanställd personal (räddningsinsats), utbildningsdagar med kopplingen till den internationella verksamheten eller utbildnings- dagar som genomförs som tjänsteexport. Den nya myndigheten kan komma att bedriva viss uppdragsutbildning, men merparten av denna bör kunna genomföras av andra aktörer. Samma förhållande gäller för vidareutbildningen.

I enlighet med vad som anförts ovan bedömer utredningen att merparten av den framtida utbildningsverksamheten kan tillhanda- hållas vid en plats. Utredningen ser heller inget som hindrar att delar av de utbildningar som den nya myndigheten ska tillhanda- hålla genomförs av andra parter, men då som en del av den nya myndighetens utbildning. Utredningen bedömer det emellertid

15TP PT Utredningen har utgått från de volymer som redovisas i SRV:s UVU-utredning, vilket ger följande antal utbildningsdagar: Grundutbildning SMO 72 000, grundutbildning skorstensfejare 3 600, vidareutbildning RUB 6 000, vidareutbildning räddningsledare A, B och C 12 300.

277

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

inte som möjligt att omedelbart få till stånd en förändring där all utbildning tillhandahålls vid en plats. Förändringen måste därför ske successivt. I nuläget finns enligt utredningens bedömning, då distansutbildningen är under utveckling, behov av att bibehålla en struktur med viss geografisk representation. En utveckling av distansutbildningen bör på sikt kunna innebära en ökad geografisk närhet för avnämarna. Antalet skolor kan således inte ses som avgörande för den geografiska närheten för utbildningen inom området skydd mot olyckor i framtiden. Den av utredningen föreslagna modellen där den nya myndigheten köper utbildning från flera olika aktörer bedöms på sikt att bidra till en ökad geo- grafisk närhet vad avser utbildningarna, eftersom det öppnar för fler utbildningsproducenter.

Utifrån dessa förutsättningar föreslår utredningen en modell med en större och en mindre utbildningsplats. Vid den mindre platsen bör utbildningens omfattning inte överstiga 24 000 utbild- ningsdagar. Resterande utbildning, dvs. ca 66 000 utbildningsdagar samt därutöver internationell utbildning och eventuell tjänste- export bör genomföras vid den större utbildningsplatsen. Framtida utveckling och investeringar bör fokuseras till den större utbild- ningsplatsen.

Platser för utbildningens bedrivande

Utredningen förordar att det skapas en utförarenhet för tillhanda- hållande av utbildningen och att Revinge väljs som plats för denna. Verksamhet bör också bedrivas vid en mindre utbildningsplats – Sandö. Revinge har förutsättningar att utveckla kompetens och samarbetet med Lunds tekniska högskola, där brandingenjörs- utbildning bedrivs. Vid Revinge genomförs även RUB utbild- ningen. Inom regionen finns också en rad intressenter som kan bidra till utvecklingen av risk- och säkerhetsutbildningen. Förut- sättningar torde också finnas för att ytterligare utveckla samarbetet med den danska Beredskapsstyrelsen. Dessutom finns det goda möjligheter att bedriva en miljöanpassad utbildning och att nyttja lokaler effektivt. Enligt SRV:s utredning medger de utbildnings- lokaler som finns i Revinge en betydande ökning av antalet stude- rande, liksom att det finns möjligheter till ytterligare kontors- platser. Vidare finns goda möjligheter till samnyttjande och sam- lokalisering med andra aktörer, ett exempel i detta sammanhang är

278

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

närheten till det militära övningsfältet och samverkan med För- svarsmakten. Slutligen har Revinge goda kommunikationer såväl i Sverige som internationellt. Lokalerna i Revinge håller enligt SRV:s egen utredning en god eller till och med mycket god standard. I Revinge finns även ett brandlaboratorium.

Utbildningsfältet i Revinge är förhållandevis litet men väldispo- nerat och utbildningsanordningarna är i bra skick. Utredningen kan dessutom konstatera att den skola som svarar för den största delen av tjänsteexporten samt delar av den internationella utbildningen är Revinge. Ett skäl till detta är möjligheterna att enkelt ta sig till plat- sen. Möjligheterna att resa från Göteborgsområdet till Revinge bedöms som goda.

I Sandö bör främst grundläggande utbildning inom området skydd mot olyckor genomföras. Sandö bibehålls främst för att täcka det behov av grundläggande utbildning som föreligger främst i norra Sverige samt för fortsatt utveckling av distansutbildning. På samma plats som skolan i Sandö ligger också Folke Bernadotte- akademin. Detta skapar enligt utredningen möjlighet till att bibe- hålla samverkan mellan myndigheterna. Att bibehålla verksamhet vid Sandö torde även vara viktigt av regionalpolitiska skäl. Utred- ningen menar att det i framförallt Stockholms och Göteborgs- området finns goda förutsättningar för att det över tiden ska utvecklas mycket goda alternativ för tillhandahållande av utbildning inom området och ser därför inte något skäl att bibehålla Skövde eller Rosersberg.

Verksamheten vid skolorna i Skövde och Rosersberg bör snarast avvecklas. I och med att Rosersberg avvecklas bör även skorstens- fejarutbildningen flyttas till Revinge. Anpassningen till en mindre utbildningsplatsen i Sandö bör likaledes ske så skyndsamt som möjligt.

Det kan ifrågasättas om det håller på att utvecklas en separat utbildningsorganisation för den internationella utbildningen och att denna dessutom genomförs på en annan plats än den nationella utbildningen. En sådan utveckling riskerar enligt utredningens bedömning att leda till att de kompetens- och effektivitetsvinster som talar för att verksamheterna ska bedrivas inom samma myn- dighet minskar avsevärt. Utredningen menar att det finns bety- dande vinster när den nationella och den internationella verksam- heten sker samlat, eftersom det genererar kunskapsöverföring i båda riktningar. Ett viktigt redskap för den internationella verk- samheten är också att myndigheten genomför utbildningar såväl

279

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

för internationell insatspersonal som för de personer som arbetar i Sverige både inom räddningstjänstområdet och övriga samhället. Utredningen anser att den internationella utbildningen måste genomföras på ett sådant sätt att dessa vinster tillvaratas. Att utveckla en separat utbildningsorganisation för den internationella utbildningen när det redan finns befintliga utbildningsplatser i myndigheten är helt enkelt inte rimligt. Utredningen föreslår där- för att den absoluta merparten av den internationella utbildningen ska förläggas till Revinge.

9.9.2Den nya myndighetens uppdrag inom utbildnings- och övningsområdet

Utredningen föreslår att den nya myndighetens uppdrag inom utbildnings- och övningsområdet ska vara att:

Inventera och analysera behovet av utbildning och övning inom områdena skydd mot olyckor och krisberedskap,

bedriva utbildning som leder fram till examen i säkerhets- och räddningsarbete samt examen som skorstensfejare. Myndig- heten ska även bedriva vidareutbildning i räddningsledning och påbyggnadsutbildning i räddningstjänst för brandingenjörer,

initiera, planera och genomföra, antingen i egen regi eller genom annan aktör, sektorsövergripande utbildningar och övningar som tillgodoser behovet av kompetens hos kommu- ner, landsting, organisationer och företag för att kunna före- bygga och hantera störningar i samhällsviktig verksamhet samt som tillgodoser behovet av kompetens enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor,

stödja, inrikta, kvalitetssäkra och följa upp de övningar och utbildningar som genomförs på området samt

i samverkan med andra myndigheter och utbildningsanordnare, tillhandahålla en översikt över relevanta utbildningar som genomförs i Sverige inom området.

För vidareutbildning som inte sker med egentillträde ska myndig- heten ta ut avgifter vilka disponeras av myndigheten. Myndigheten får vidare bedriva tjänsteexport inom sitt verksamhetsområde. Slutligen anser utredningen att ett utbildningsråd bör inrättas.

280

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

Utredningen ser stora fördelar med att utbildning och övning inom krisberedskapsområdet och området skydd mot olyckor knyts närmare vart annat och att det skapas ett samlat ansvar för utbild- ningarna inom dessa områden. Mellan de högre utbildningarna inom området skydd mot olyckor och krisberedskapsområdet anser utredningen också att det finns möjligheter till en ökad sam- ordning. Ett liknande förhållande råder inom övningsområdet, där de händelser som övas till delar utgör händelser som involverar samma aktörer.

Utbildning

Det framtida utbildningsbehovet inom området är mycket brett och kräver spetskompetenser från flera olika forskningsdiscipliner. Utifrån denna utgångspunkt ser utredningen att en modell som innebär att den nya myndigheten har medel för och beställer utbildning från olika utbildningsinstitutioner är den som bäst kan tillgodose det samlade behovet av utbildning inom området skydd mot olyckor och krisberedskapsområdet. Den nya myndigheten har också ansvar för viss utbildningsproduktion enligt ovan.

Utredningen anser att den nya myndigheten bör ansvara för att inventera och analysera utbildningsbehovet samt tillse att det finns relevanta och kvalitetssäkrade utbildningar inom områdena skydd mot olyckor och krisberedskap. Denna utbildning bör i första hand tillhandahållas genom att den nya myndigheten beställer relevant utbildning från olika utbildningsinstitutioner. Om relevant utbild- ning inte finns att tillgå eller om det gäller studiemedelsfinansierad utbildning eller utbildning där det finns reglerade utbildningskrav, bör denna tillhandahållas av myndigheten. Detta innebär att föl- jande utbildningar som leder fram till examen i säkerhets- och räddningsarbete, skorstensfejare samt vidareutbildning i rädd- ningsledning och påbyggnadsutbildning i räddningstjänst för brandingenjörer bör bedrivas av den nya myndigheten. SRV:s nuva- rande uppdrag och den reglering som finns i förordning (2003:477) om utbildning i skydd mot olyckor behöver därmed ändras.

Myndigheten ska också tillhandahålla utbildning för sina inter- nationella räddnings- och biståndsinsatser samt får bedriva tjänste- export inom utbildningsområdet.

För styrning och beställning av utbildning bör det skapas en funktion i den nya myndigheten.

281

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

Enligt utredningen krävs det en översikt över tillgängliga utbild- ningar som olika intressenter kan ta del av. Den nya myndigheten bör ges i uppdrag att tillhandahålla en sådan översikt som innefattar alla anordnare av kvalitetssäkrad utbildning inom området.

Utredningen har som nämnts enligt sina direktiv också i uppdrag att överväga om verksamhet bör föras från de i utredningen ingå- ende myndigheterna till andra myndigheter. En av dessa är Folke Bernadotteakademin . Den internationella utbildning som idag bedrivs vid SRV och som framgent ska bedrivas av den nya myn- digheten bör ha en nära koppling till den nationella utbildningen, eftersom det finns synergieffekter dem emellan. Att föra den nationella utbildningen till Folke Bernadotteakademin vore inte effektivt. Om statsmakterna däremot anser att det finns skäl att öka effektiviteten i den internationella utbildningen, som till vissa delar är likartade och där Folke Bernadotteakademin i relativt stor utsträckning beställer utbildning från SRV, bör det övervägas om inte Folke Bernadotteakademin bör föras in i den nya myndig- heten. Ett sådant förslag ligger dock utanför utredningens uppdrag och bör övervägas i särskild ordning.

Övning

En central uppgift för den nya myndigheten är att svara för genomförandet och uppföljningen av vissa övningar. Framförallt två typer av övningar bör prioriteras, dels sektorsövergripande övningar i syfte att öka kompetensen och testa förmågan hos olika aktörer i krishanteringssystemet, dels övningar som syftar till att utveckla förmågan inom ramen för myndighetens sektorsansvar. En viktig del av arbetet är att inrikta övningarna mot de område där det föreligger behov. Genomförandet av övningar på statlig, regio- nal och lokal nivå bör genomföras på ett strukturerat sätt och avse realistiska förhållanden så att erfarenheterna från övningarna bidrar till att utveckla samhällets förmåga. Myndigheten ska genomföra denna verksamhet inom ramen för sitt förvaltningsanslag, medan själva övningarna ska finansieras från anslaget 7:5 Krisberedskap.

282

SOU 2007:31

Den nya myndighetens verksamhet

Inriktning och uppföljning

Den nya myndigheten kommer således att svara för inriktningen, i vissa fall tillhandahållande av och uppföljningen av utbildning och övning inom områdena krisberedskap och skydd mot olyckor. Myndigheten bör direkt svara för de övningar som syftar till att utveckla förmågan till sektorssamverkan finns tillgängliga. Vidare bör myndigheten kunna lämna stöd till andra aktörer vad avser utbildning och övning. Utredningen ser att det för att svara för denna inriktning bör knytas ett utbildningsråd med företrädare för centrala aktörer inom krisberedskapsområdet och området skydd mot olyckor. Rådet ska bidra till att den utbildning som bedrivs vid olika institutioner kan synkroniseras i syfte att minska överlapp mellan befintliga utbildningar.

Avgifter och verksamhet som inte bör bedrivas

Avslutningsvis anser utredningen att det finns skäl att pröva i vil- ken utsträckning staten bör tillhandahålla avgiftsfri utbildning inom områdena skydd mot olyckor och krisberedskap. Inom området finns en rad olika utbildningar och utredningen anser att dessa måste särskiljas vid en sådan analys. Det handlar om studie- medelsfinansierad utbildning, grundutbildning och påbyggnads- utbildning. Vad gäller grundutbildningen och den studiemedels- finansierade utbildningen ser utredningen det som naturligt att dessa liksom idag är avgiftsfria. Vad gäller fortutbildningen riktar sig denna som regel till kommuner, landsting eller statliga myndig- heter. Kommunerna har enligt det nya utbildningssystemet inom området skydd mot olyckor ett ansvar för att ansvar personalen inom den kommunala verksamheten har erforderlig kompetens. Även vad avser krisberedskapsarbetet har kommuner och statliga myndigheter ansvaret för att deras personal har nödvändig kom- petens för att fullgöra de uppgifter som åligger kommunen eller myndigheterna. Utredningen ser inga skäl varför denna utbildning liksom specialistutbildning inom flera andra områden, inte ska finansieras genom avgifter.

Utredningen konstaterar vidare att det finns viss verksamhet som staten inte bör bedriva. Detta rör sig framförallt om sådan utbildningsverksamhet som konkurrerar med privata aktörer eller den utbildning som tillhandahålls av t.ex. frivilligorganisationer.

283

Den nya myndighetens verksamhet

SOU 2007:31

Utredningen ser inte heller att det finns skäl för staten att bedriva verksamhet till stöd för utbildningsverksamheten, såsom internat- verksamhet, om det finns privata aktörer som kan driva denna verksamhet. Sådan verksamhet kan med fördel köpas av externa leverantörer. På så sätt skapas också förutsättningar att bedriva denna verksamhet på ett rationellt sätt.

284

10Den nya myndighetens organisation

10.1Organisation

I kapitel 9 har uppgifterna för den nya myndigheten beskrivits. Utredningen har tagit fram ett förslag till en övergripande orga- nisation för den nya myndigheten. Eftersom det är en ny myndig- het som bildas, är det viktigt att denna får en organisation som ger myndigheten de bästa förutsättningarna för att på ett effektivt sätt kunna fullgöra sitt uppdrag. Det är också viktigt att den nya myn- digheten får en organisation som underlättar skapandet av en ny myndighetskultur och som inte konserverar de kulturer som idag finns vid de tre myndigheterna.

Sammanfattningsvis kan kraven på myndighetens organisation uttryckas såsom att myndigheten ska:

verka inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar, kunna hantera uppgifter före, under och efter en kris samt arbeta både förberedande och operativt,

utföra samordnande krisförberedande verksamhet, bistånds- och katastrofberedskap, samordnande barnsäkerhet,

bistå regional och lokal nivå vid räddningsinsatser och krisled- ning,

ta emot internationella förstärkningsresurser, samarbeta med och bistå andra länder,

arbeta med händelser i hela hotspektrat från olyckor och kriser till höjd beredskap,

arbeta i perspektivet individ – samhälle,

vara en kontaktpunkt för att underlätta samverkan med övriga samt

ha oberoende tillsyns- och uppföljningsverksamhet.

När organisationsmodell ska väljas, är det viktigt att fastställa mot vilka kriterier olika teoretiska modeller ska utvärderas. Utred-

285

Den nya myndighetens organisation

SOU 2007:31

ningen har identifierat tre kriterier utifrån vilka de teoretiska modellerna utvärderats. Modellen bör stödja att:

1.fokus ligger på kärnverksamheten för den nya myndigheten

2.en helhetssyn på säkerhetsarbetet kan uppnås

3.en ökad tydlighet mot målgrupperna uppnås

För utredningen är det angeläget att kärnverksamheten ska vara i fokus och att den valda modellen stödjer detta. Utredningen anser att både ansvarsprincipen och den tvärsektoriella samordningen liksom uppdraget måste förtydligas för att myndigheten ska kunna fokusera på den egna verksamheten. Idag har de tre myndigheterna ett splittrat och otydligt ansvar med överlappande uppgifter vilket leder till otydlighet för mottagarna. Ett helhetsperspektiv ger för- utsättningar att bedriva ett effektivt arbete i hela hotskalan. En myndighet ger en samverkanspunkt istället för tre och skapar tyd- lighet i rollfördelningen för sektorsmyndigheterna. Utredningen anser att den konkurrens som idag delvis finns mellan myndig- heterna rubbar trovärdigheten. Här kan helhetsperspektivet inom den nya myndigheten minska risken för otydlighet och motstridiga budskap och dessutom bidra till ett mer effektivt arbete inom den nya myndighetens verksamhetsområde. De organisationsmodeller som prövats :

1.Funktionell modell

2.Processorienterad modell

3.Geografiskt indelad modell

4.Matris modell

5.Målgrupp eller produkt/tjänst modell

Utifrån de fem olika organisationsmodellerna har utredningen kommit till slutsatsen att en funktionell modell är den som är bäst lämpad för att utforma den nya myndighetens organisation.

En funktionell modell stödjer att fokus ligger på kärnverksam- heten, vilket är viktigt. Utredningen har försökt gruppera den nya myndighetens verksamhet så att avdelningarna dels har tillräcklig storlek, dels är en mix av funktioner från de tre i utredningen ingå- ende myndigheterna. Detta är viktigt för att kunna realisera syner- gier genom en ”sammanslagning” av funktioner inom den nya myndigheten samt för att skapa en ny myndighetskultur.

Utredningen har funnit att det inte är meningsfullt att organisera den nya myndighetens olika huvuduppgifter utifrån processer.

286

SOU 2007:31

Den nya myndighetens organisation

Detta framförallt för att verksamheten består av ett stort antal olika huvudfunktioner av vilka de flesta är av före- byggande/förberedande karaktär. Ytterligare en anledning till att en processorganisation är olämplig är att uppgifterna hos den nya myndigheten är av expertkaraktär.

Ett viktigt tillägg till den valda organisationsmodellen som utredningen vill trycka på är att organisationen ska stödja den nya myndighetens viktigaste målgrupper. Utredningen förordar därför att den funktionella modellen kompletteras med att ett fåtal enskilda personer i den nya myndigheten får ett övergripande ansvar för koordinering av kontakter med myndighetens viktigaste målgrupper (kommuner, landsting, länsstyrelser och myndigheter). Personerna ifråga bör säkerställa att externa kontakter sker på ett enhetligt sätt, ha ett samordningsansvar samt kunna hantera frågor som eskaleras internt avseende alla relationer med den berörda målgruppen. Enligt utredningens mening finns det goda förutsätt- ningar för samverkansvinster och synergier när den nya myndig- hetens verksamhet organiseras enligt det förslag som utredningen lämnar.

Motiv till övergripande organisationsstruktur

Utredningen redovisar nedan motiv till den föreslagna organisa- tionsstrukturen.

Organisationsstrukturen ska tydligt visa att den nya myndig- heten är en ny myndighet som utformats för att optimalt kunna leva upp till de nya förutsättningarna, oberoende av strukturen för de tre nuvarande myndigheterna.

Indelningen ska på en övergripande nivå tydliggöra vad som är kärnverksamhet.

Indelningen av kärnverksamheten ska också på nästa nivå tydliggöra kärnverksamhetens olika inriktningar för myndig- hetens målgrupper och intressenter. Indelningen ska också underlätta regeringens styrning inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar.

Tillsynsverksamheten organiseras separat för att i så hög grad som möjligt tillgodose kravet på oberoende.

Grupperingen av huvudfunktioner ska underlätta samverkan och synergier mellan huvudfunktioner som ligger verksam- hetsmässigt och kompetensmässigt nära varandra. Detta möj-

287

Den nya myndighetens organisation

SOU 2007:31

liggör arbete i processform utan att myndigheten behöver organiseras utifrån processer.

Djup funktionell expertis inom en rad områden är central för den nya myndigheten. De bästa förutsättningarna för samver- kansvinster och synergier åstadkoms genom att dessa huvud- funktioner grupperas på rätt sätt i en funktionellt indelad orga- nisation. Dessa förutsättningar förstärks ytterligare av att den rekommenderade organisationsstrukturen innebär att ingen av de organisatoriska delarna på högsta nivå består av funktioner enbart från en av dagens tre myndigheter.

En strävan är att ingen övergripande del av organisationen ska vara så stor att det krävs fler än en underliggande nivå.

Stödverksamheten organiseras separat för att myndigheten, om den så önskar, på sikt ska kunna organisera denna i en beställar- /leverantörsmodell där leverantören kan vara intern eller extern.

Utbildning ska delas in i en beställarfunktion och i en leveran- törsfunktion. Den utbildningsproduktion som ska finnas i den nya myndigheten organiseras i en särskild leverantörsdel.

288

SOU 2007:31

Den nya myndighetens organisation

Utifrån dessa förutsättningar har utredningen kommit fram till följande förslag till övergripande organisation för den nya myndig- heten:

VL

VL-stab

 

 

 

Internrevision

 

Tillsyn

 

 

 

 

 

 

 

Rättsfunktion

 

 

 

Olyckor

Analys

Insatser

Kommuni

Utb. &

Metod &

och kriser

 

 

kation

övning

teknik

 

 

 

 

 

Stödfunktio

 

 

 

 

 

ner

 

 

 

 

 

Utbildnings

 

 

 

 

 

produktion

Nedan följer en övergripande beskrivning av vad utredningen anser ska ingå i respektive ”avdelning”. För en mer fullständig beskriv- ning av verksamheten hänvisas till kapitel 9.

Olyckor och kriser: Här återfinns den kärnverksamhet som till stora delar är författningsstyrd det handlar om verksamhet inom krisberedskapsområdet, räddningsinsats samt kris- och olycksföre- byggande verksamhet. Vidare återfinns den brandfarliga och explo- siva verksamheten, arbete mot kärnteknisk olycka, farliga ämnen etc. inom denna avdelning. Arbete kring barn och ungdomars säkerhet återfinns också här.

289

Den nya myndighetens organisation

SOU 2007:31

Analys: Såväl strategisk- som omvärldsanalys samt arbete med risk- och sårbarhetsanalyser och handlingsplaner hos kommunerna finns på den nya myndighetens analysenhet. Sektorsuppföljning, utvärdering och erfarenhetsåterföring är viktiga delar i den nya myndighetens verksamhet och bör hanteras på en analysenhet. Dessutom ska verksamheten vid det nuvarande Nationella centrat för erfarenhetsåterföring från olyckor inordnas här. Arbetet med kritisk infrastruktur, forskningssamordning och det nya anslaget 7:5 Krisberedskap ska hanteras här.

Insatser: Internationella insatser oavsett karaktär (bistånd, rädda svenskar, kapacitetsuppbyggnad etc.), förstärkningsresurser och lägesbild är alla verksamheter som till viss del är operativ. Insat- serna är beroende av lägesbild och förstärkningsresurser finns för både nationella och internationella behov och därför bör verksam- heterna hållas samman i en avdelning.

Kommunikation: Information och kommunikation är två viktiga verktyg för den nya myndigheten i alla skeden av dess arbete. Arbetet med kriskommunikation placeras här eftersom det torde kunna ge synergier med myndighetens övriga arbete. Dessutom lokaliseras det vilande rådet för stöd och samordning och kontak- terna med Trossamfunden till denna avdelning.

Utbildning och övning: Utredningen anser att utbildnings- organisationen ska vara uppdelad i en beställar- respektive utförar- funktion och i denna avdelning ska beställarfunktionen finnas. Här planeras även övningar och indvidstödet hanteras.

Metod och teknik: Den nya myndigheten kommer arbeta med en hel del metod- och teknikutveckling samt besluts- och lednings- stödssystem vilka utredningen anser ska organiseras tillsammans. Även de varningssystem som myndigheten kommer ansvara för ska finnas här samt Rakel och befolkningsskyddet.

Tillsyn: För att tillgodose kraven på en fri och oberoende tillsyn placeras tillsynsavdelningen utanför linjeorganisationen.

Utöver de ovan uppräknade ”avdelningarna” ska det finnas två stödenheter varav den ena är utbildningsleverantören och den andra är det administrativa (human resourcesfunktion, ekonomifunktion, upphandling, internservice och IT) stödet.

290

SOU 2007:31

Den nya myndighetens organisation

10.2Lokalisering

Utredningen föreslår att den nya myndighetens verksamhet lokaliseras till Stockholm, Karlstad, Kristinehamn, Sollefteå, Revinge och Sandö. Den nya myndigheten uppskattas få i stor- leksordningen 600 – 620 årsarbetskrafter.

I utredningens arbete med att överväga lokaliseringsorter har en utgångspunkt varit att det ur myndighetens perspektiv är lättare och mest rationellt att bedriva verksamhet på så få orter som möj- ligt. Ur ett strikt verksamhetsperspektiv skulle det vara mest ratio- nellt och förmodligen också effektivast att bedriva verksamhet endast i Stockholm och Karlstad. Utredningen har tagit betydande regionalpolitiska hänsyn och föreslår att den nya myndigheten ska lokaliseras till sex orter; Stockholm, Karlstad, Kristinehamn, Sollefteå, Revinge och Sandö varav de två sista är orter där endast utbildning bedrivs. Enligt utredningens uppskattning får den nya myndigheten mellan 600 620 årsarbetskrafter. I och med att den nya myndigheten får ett bredare verksamhetsområde än vad som tidigare varit fallet behövs delvis annan kompetens än den som finns vid myndigheterna idag. I samma riktning talar utredningens förslag om fördjupad uppföljning, utvärdering och analys.

Utredningen har i några delar inte lämnat förslag på var verk- samheten ska bedrivas, exempelvis vad avser beställarfunktionen för utbildning och övning samt rättsfunktionen. I andra delar har utredningen bara angivit var huvuddelen av verksamheten ska bedrivas, exempelvis för analysområdet. Dessa ställningstaganden baseras på att utredningen anser att det finns behov av viss flexi- bilitet när den nya myndigheten ska påbörja sin verksamhet.

10.2.1Stockholm

Utredningen anser att verksledningen, verksledningens stab samt huvuddelen av kommunikationsenheten bör placeras i Stockholm. Dessutom bör huvuddelen av verksamheten inom analysavdel- ningen och delar av Rakelverksamheten placeras i Stockholm. Vidare anser utredningen att myndighetens lägesbildsfunktion bör placeras i Stockholm.

291

Den nya myndighetens organisation

SOU 2007:31

10.2.2Karlstad

Den helt övervägande delen inom avdelningen för olyckor och kri- ser bör enligt utredningens mening placeras i Karlstad liksom den nya myndighetens internrevision och tillsynsverksamhet. Avdel- ningen för metod och teknik torde komma att fördelas på tre orter; Stockholm, Sollefteå och Karlstad. Utöver den faktiska verksam- heten anser utredningen att ett antal administrativa funktioner ska vara etablerade i Karlstad, såsom personalfunktion (exklusive löne- hantering) och upphandling. Rationalisering av verksamhet som bedrivs i Karlstad kommer främst att gälla den administrativa sidan.

10.2.3Kristinehamn

Det mest rationella vore enligt utredningens uppfattning att flytta den verksamhet som bedrivs i Kristinehamn till Karlstad eller sam- lokalisera den med utbildningsverksamheten i Revinge. Mot bak- grund av att verksamheten relativt nyligen av regionalpolitiska skäl etablerats i Kristinehamn avstår utredningen dock från att föra fram ett sådant förslag.

10.2.4Sollefteå

Utredningen föreslår att det skapas ett administrativt centrum i Sollefteå. Detta är möjligt tack vare elektronisk fakturahantering, lönesystem som kan registrera ledigheter och tidredovisning samt resesystem som kan hantera reseorder, reseräkningar och bok- ningar. Utredningen har bedömt att administrationen i den nya myndigheten i förhållande till de tre nuvarande kan minskas betyd- ligt. Det betyder att ekonomiadministration och lönehantering i sin helhet kan förläggas till Sollefteå. Förutom detta bör även växel och viss internservice samt resetjänst placeras i Sollefteå. IT-stödet kan enligt utredningen fördelas mellan Karlstad och Sollefteå. För verk- samhetsstödet totalt beräknar utredningen ca 25 årsarbetskrafter till Sollefteå.

Förutom den administrativa verksamheten anser utredningen att viss verksamhet kopplad till Rakel och annan teknisk support kan förläggas till Sollefteå.

Utredningen bedömer att antalet årsarbetskrafter i Sollefteå kommer att hamna i närheten av dagens nivå.

292

SOU 2007:31

Den nya myndighetens organisation

10.3Utbildning

Utredningen har tidigare beskrivit den framtida organisationen för hur utbildning bör bedrivas. I och med att utredningen föreslår att den utbildning som myndigheten själv ska utföra bör minska i omfattning och istället köpas från andra utbildningsleverantörer så får detta självklart konsekvenser för antalet utbildningsplatser.

Utredningen har också föreslagit att utbildningsplattformen ska vara placerad i Revinge. Den utbildning och antalet elever som medföljer innebär att plattformen till antalet måste växa ytterligare, vilket enligt det material som utredningen tagit del av inte ska utgöra något hinder. Utredningen beräknar ca 80 årsarbetskrafter för utbildningsproduktionen vid Revinge. Utredningen har tydligt tagit ställning till att den nya myndigheten inte bör bedriva inter- nat- och konferensverksamhet, vilket i sig innebär en viss perso- nalminskning vid Revinge.

Förutom utbildningsplattformen i Revinge, har utredningen föreslagit att viss utbildning ska bedrivas i Sandö. Den skola som finns i Sandö idag ska i den framtida utbildningsorganisationen minska betydligt. Utredningen beräknar att maximalt 40 årsarbets- krafter för utbildningsproduktion ska finnas där.

10.4Ekonomi

Utredningen har särskilt granskat de tre myndigheternas lokal- kostnader, administration, informationsverksamhet, användning av konsulter samt resekostnader.

Utredningen kan konstatera att KBM vid utgången av 2006 betalade ett överpris på ca 10 mnkr i lokalhyra jämfört med de normvärden som ESV rekommenderar för Stockholms innerstad respektive Sollefteå. Likaså betalar SPF nästan 1,3 mnkr i överhyra. SRV ligger under normvärdet i Karlstad och marginellt över i Kris- tinehamn och Karlskoga. Med beaktande av det förslag som utred- ningen lämnar avseende verksamheten vid den nya myndigheten anser utredningen att verksamheten ska vara lokaliserad till i huvudsak sex orter; Stockholm, Karlstad, Kristinehamn, Sollefteå, Revinge och Sandö. Lokaliseringen i Stockholm sker lämpligen till närförort, eftersom detta på sikt innebär en besparing på hyres- området.

293

Den nya myndighetens organisation

SOU 2007:31

I det material som utredningen tagit del av framgår att det av dagens 955 årsarbetskrafter arbetar nästan 200 årsarbetskrafter inom administrationen. Detta motsvarar 21% av det totala antalet årsarbetskrafter inom de tre myndigheterna. Det är främst inom funktionerna ekonomiadministration, internservice och IT-stöd som SRV har många anställda. KBM köper i större utsträckning administrativa tjänster, men i Sollefteå har KBM ett antal anställda som arbetar med administration. SPF har drygt 2 årsarbetskrafter som arbetar med administration.

Utredningen anser att administrationen i den nya myndigheten kan minskas betydligt jämfört med vad som gäller för de tre myn- digheterna idag. Det är också naturligt att en sammanläggning av verksamheter ger sådana effekter.

De tre myndigheterna har relativt stora informationsenheter idag och utredningen ser även framgent att information och kommu- nikation kommer att utgöra en central del av den nya myndig- hetens uppdrag. Idag arbetar drygt 40 årsarbetskrafter med infor- mation. Utredningen förutsätter att antalet i en ny myndighet blir avsevärt lägre.

Utredningen har kommit till slutsatsen att den nya myndigheten bör disponera ett flertal olika anslag vilka redovisas nedan. Utred- ningen har benämnt den nya myndighetens förvaltningsanslag 7:10. De medel som redovisas nedan är i 2007 års anslagsnivå. För ytter- ligare detaljer hänvisas till bilaga 3 6.

Anslag

6:8

7:2

7:3

7:5

7:6

7:10

8:1

Mnkr

80

1

20

2

3

4

150

40TPF FPT

400TPF FPT

-TPF FPT

1092TPF FPT

1TP PT Utredningen tar inte ställning till nivå på vare sig anslaget 7:2, 7:3 eller 8:1 utan anger 2007- års nivå.

2TP PT Anslaget ska enligt utredningen uppgå till 400 mnkr men medel får inledningsvis användas från anslaget 7:5 Krisberedskap för att täcka de omställningskostnader som uppstår under det första omställningsåret till följd av bildandet av den nya myndigheten. Det är enligt utredningens uppfattning viktigt att dessa medel sedan återförs till anslaget 7:5

Krisberedskap.

3TP PT Enligt prop. 2006/07:1 uo 6 finns inga medel anvisade på anslaget för 2008, enbart anslagssparande.

4TP PT Anslagsbeloppet är ej uppräknat till 2008 års nivå.

294

Konsekvenser av utredningens förslag

1

11Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

11.1Verksamheter vid Krisberedskapsmyndigheten

11.1.1Informationssäkerhet

Utredningen föreslår att informationssäkerhetsuppgiften vid Krisberedskapsmyndigheten förs till Försvarets radioanstalt.

Utredningens överväganden

Informationstekniken har möjliggjort en enorm utveckling inom informationsförsörjningen. Med den nya tekniken följer emellertid inte bara ökade möjligheter utan också nya sårbarheter och bero- enden. Varje myndighet ansvarar för att hålla en god säkerhet i sina system.

Krisberedskapsmyndigheten (KBM) ska enligt sin instruktion hålla samman arbetet med informationssäkerhet i Sverige. Vidare har KBM policyansvar på informationssäkerhetsområdet och tar fram en nationell handlingsplan för samhällets informations- säkerhet. Samverkan med övriga myndigheter, näringslivet samt kommuner och landsting sker bl.a. genom det informations- säkerhetsråd som myndigheten har upprättat. Det övergripande målet för myndighetens arbete är att höja informationssäkerheten i samhället genom att inrikta samhällets informationssäkerhets- arbete, stödja arbetet med att ta fram metodstöd, anordna utbild- ningar och svara för information. KBM svarar också för att leverera en helhetsbild inom informationssäkerhetsområdet genom omvärldsanalys, inhämtning och analys av öppna källor samt genom samverkan med andra aktörer. Sedan årsskiftet är KBM också signatär inom Common criteria recognition arrangement (CCRA). Detta arrangemang utgör en formaliserad samverkan

297

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

SOU 2007:31

mellan ett tjugotal nationer där det övergripande målet är att höja den nationella säkerheten genom att använda gemensamma krite- rier som ett verktyg för kravställning och granskning.

Förutom KBM har ett flertal myndigheter ett särskilt ansvar för informationssäkerhetsfrågorna. Försvarsmakten har bl.a. utvecklat kvalificerade IT-säkerhets- och kryptolösningar tillsammans med Försvarets radioanstalt och Försvarets materielverk.

Försvarets radioanstalt har i uppdrag att ha en hög teknisk kom- petens inom informationssäkerhetsområdet och på begäran stödja sådana statliga myndigheter och statligt ägda bolag som hanterar information som kan vara känslig ur sårbarhetssynpunkt. I upp- draget ingår att samverka med andra organisationer inom informa- tionssäkerhetsområdet såväl inom som utom landet.

Radioanstalten har också i uppdrag att upprätthålla kompetensen för de nationella behoven av kryptologi. Försvarets radioanstalt har både civila och militära uppdragsgivare. Det går att dela upp radio- anstaltens uppgifter inom informationssäkerhetsområdet på två delar, reaktiva tjänster och proaktiva tjänster.

Försvarets materielverk har sedan 2002 uppdraget att bygga upp ett system för evaluering och certifiering av IT-säkerhetsprodukter inom ramen för CCRA. Inom informationssäkerhetsområdet sva- rar Post- och telestyrelsen för att utveckla robustheten i de elek- troniska kommunikationsnäten samt för att förhindra att system slås ut vid störningar. Myndigheten fick 2002 uppdraget att bilda en rikscentral för IT-incidentrapportering, SITIC, som ska stödja samhället genom att informera om sårbarheter och varna för hot mot IT-säkerheten. SITIC lämnar råd och information om före- byggande åtgärder, och sammanställer statistik som underlag för förbättringar.

Utredningens överväganden och förslag

Signalunderrättelsetjänst är ett viktigt medel för att skydda sam- hällsviktiga system mot kvalificerade IT-relaterade attacker och hot. Genom signalunderrättelsetjänst kan information sökas i trafi- ken till Sverige, men genom den globala räckvidden kan informa- tion också sökas närmare den (utländske) angriparen. Kunskaperna om underrättelsetjänsters metodik och teknik är likaledes av bety- delse för att förstå hoten, samtidigt som dessa kunskaper har avgö- rande betydelse för signalunderrättelsetjänstens förmåga.

298

SOU 2007:31

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

Signalunderrättelsetjänst ger också kunskap om brister i olika informationssystem. De penetrationstester och informations- säkerhetsanalyser som bedrivs utnyttjar denna information och kan därmed höja säkerheten i svenska system. De kan också ge kunska- per för utveckling och certifiering av IT-program och produkter.

Sverige har genom Försvarets radioanstalt under lång tid haft en framträdande plats i Europa vad gäller kryptologisk kompetens och förmåga. Den för Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt gemensamma resursen för kryptologisk expertis, den s.k. krypto- logpoolen på Försvarets radioanstalt, etablerades för drygt 20 år sedan för att säkra att de kvalificerade forceringskunskaper som fanns också skulle gagna signalskyddet. Det är viktigt att denna kompetens kan bibehållas. Den är en av flera viktiga komponenter för att uppnå en bättre informationssäkerhet. Kryptologpoolen utgör ett exempel på hur underrättelsemetodik och teknik kan omsättas till högre säkerhet.

Radioanstalten arbetar dock inte med de administrativa uppgif- terna kopplade till informationssäkerhetsfrågorna. Skulle det upp- drag som KBM har idag inom informationssäkerhetsområdet föras till FRA, måste alltså den funktionen byggas upp. En överflyttning av KBM:s uppgift inom området skulle emellertid innebär att det skapades en sammanhållande myndighet på den civila sidan för både informationssäkerhetsfrågor och signalskydd. Utredningen anser att informationssäkerhetsuppgiften i sin helhet skulle kunna hanteras av Försvarets radioanstalt men ser samtidigt att det till en början kan innebära vissa problem. Exempelvis måste Radioanstal- ten hantera de kontroverser som kan uppstå när en hemlig myn- dighet måste ut mer i det offentliga ljuset. Informationssäkerhets- frågorna kräver ett annat handlag än det som hitintills varit Radio- anstaltens uppgifter inom området. Utredningen anser dock inte att detta bör vara ett avgörande problem. Detta särskilt inte efter- som Radioanstalten de senaste åren blivit en allt öppnare myndig- het. En överföring av informationssäkerhetsuppgifterna torde för- stärka denna utveckling.

Försvarets radioanstalt bedriver också signalspaning vilket kan ge underrättelser avseende hot och aktörer som verkar mot svenska informationssystem. Signalspaningen är därför ett mycket viktigt verktyg för ett aktivt säkerhetsarbete. Kunskaperna om under- rättelsetjänsters metodik och teknik är av betydelse för att förstå hoten och samtidigt erhålls kunskap om brister i olika informa- tionssystem, som kan utnyttjas när myndigheten stödjer sina upp-

299

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

SOU 2007:31

dragsgivare. Enligt utredningens bedömning finns sådana kunska- per och förmågor främst på Försvarets radioanstalt.

Försvarets radioanstalt har inte lika många informations- uppgifter riktade utåt i samhället som KBM idag. Utredningen ser dock att verksamheten vid KBM är en relativt isolerad verksamhet och nödvändig kompetens bör kunna föras över till Försvarets radioanstalt. Utredningen ser således inga starka skäl för att behålla en uppdelning av denna verksamhet på två myndigheter.

Utredningen anser i motsats till infosäkutredningen inte att informationssäkerhetsfrågorna bör hanteras inom KBM och med utredningens förslag av den nya myndigheten, eftersom det finns en sektorsmyndighet bättre lämpad att utföra uppgiften.

Utredningen föreslår således att KBM:s administrativa informa- tionssäkerhetsuppgifter förs över till Försvarets radioanstalt. Det innebär att både den administrativa och den tekniska dimensionen av informationssäkerhetsfrågorna finns samlade på en myndighet, vilket bör leda till effektivitetsvinster. I och med att informations- säkerhetsfrågorna samlas på Försvarets radioanstalt underlättar detta det internationella samarbetet eftersom Sverige får en tydli- gare kontaktpunkt utåt. Försvarets radioanstalt har bl.a. upp- arbetade kontakter inom det tekniska informationssäkerhets- området. Likaså blir Försvarsmakten en sammanhållande myndig- het på den militära sidan. Försvarets radioanstalt och Försvars- makten har ett bra och etablerat arbetssätt vilket bådar gott för fortsatt samarbete och merutnyttjande av samhällets resurser civilt och militärt.

Mot bakgrund av ovan nämnda förslag anser utredningen att Försvarets radioanstalt fortsättningsvis ska vara den myndighet som deltar i standardiseringsarbetet inom EU.

11.1.2Signalskydd

Utredningen föreslår att signalskyddsuppgiften vid Krisberedskapsmyndigheten förs till Försvarets radioanstalt.

300

SOU 2007:31

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

Utredningens överväganden

Signalskydd är ett av de viktigaste medlen för att uppnå erforderlig informationssäkerhet vid kommunikation. Kryptografi är en viktig komponent i signalskydd, bl.a. för att erhålla sekretess. Det är vik- tigt att hela samhällets behov av stöd med signalskydd tillgodoses på ett effektivt sätt. Utifrån detta är det viktigt att ha en helhetssyn på hur samhällets signalskydd organiseras och regleras. Signal- skyddsverksamhet bedriv idag i huvudsak hos fyra myndigheter. KBM har enligt sin instruktion uppdraget att samordna signal- skyddsverksamheten inom sitt verksamhetsområde. Ansvaret omfattar bl.a. att inrikta, utveckla och samordna de civila myndig- heternas signalskyddsverksamhet. Verksamheten består av utveck- ling, underhåll, redovisning och förrådshantering av signalskydds- material och bedrivs till största del i Sollefteå, varifrån exempelvis distribuering av kryptonycklar genomförs. Dessa kryptonycklar utvecklas på Försvarsmakten med stöd av Försvarets radioanstalts kryptologer. Dessutom finns en s.k. helpdesk i Sollefteå dit använ- dare kan ringa vid problem. KBM köper utbildning av Försvars- makten för det behov som de civila myndigheterna har.

Försvarsmakten leder och samordnar signalskyddstjänsten inom totalförsvaret. Myndigheten ansvarar för att utveckla och godkänna signalskyddssystem, produkter och distribution av signalskydds- nycklar samt kontroll och uppföljning av verksamheten. Vidare har Försvarsmakten ansvar för att bedriva signalskyddsutbildning inom totalförsvaret, den sker idag vid Totalförsvarets signalskyddsskola i Enköping.

Försvarets Materielverk har ansvar för upphandling av krypto- system samt för att samordna försvarsindustrins behov av signal- skydd.

Försvarets radioanstalt har ansvar för att tillgodose signal- skyddsverksamhetens behov av kryptologisk kompetens och svarar sedan 1980-talet för att bemanna de kryptologiska funktionerna vid den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST). Försva- rets radioanstalt har kompetens att forcera signalskydd, vilket är en väsentlig kompetens för att kunna utveckla effektiva skydd. Sedan 2003 har Radioanstalten även en särskild teknikkompetensfunktion till stöd för statliga myndigheter och bolag för att testa säkerheten i deras IT-system. Dessa uppgifter har tillförts Försvarets radio- anstalt för att kunna utnyttja den unika kryptologiska kompetens som myndigheten har.

301

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

SOU 2007:31

Utredningens överväganden och förslag

Utredningen anser inte att signalskyddsverksamheten hör hemma i den nya myndigheten utan är en sektorsverksamhet och inte över- gripande. Dessutom finns det en myndighet som är bättre lämpad att hantera dessa frågor, Försvarets radioanstalt. Utredningen före- slår i likhet med InfoSäkutredningen att signalskyddsverksamheten hos KBM, både den samordnande verksamheten och den hante- rande, överförs till Försvarets radioanstalt. Uppgiften att tillse vilka myndigheter som ska ha tillgång till kryptografiska funktioner anser utredningen emellertid ska finnas kvar på den nya myndig- heten i dess sektorsövergripande uppgift inom krisberedskaps- området.

När denna förändring genomförs, är det viktigt att Försvarets radioanstalt även fortsättningsvis ger hög prioritet åt centrala aktö- rer såsom exempelvis Rikspolisstyrelsen och Försvarsmakten.

11.1.3Länsstyrelsernas ledningsplatser

Utredningen föreslår att ansvaret för de regionala ledningsplatserna överförs från Krisberedskapsmyndigheten till respektive länsstyrelse.

I propositionen Samverkan vid kris – för ett säkrare samhälle (prop. 2005/06:133) aviserade regeringen att frågan om förvaltningen av länsstyrelsernas ledningscentraler ska överföras till respektive läns- styrelse bör ses över. Avsikten var att få till stånd en mer rationell hantering och förvaltning av ledningsplatserna samt att underlätta anpassningen till den regionala strukturen.

Länsstyrelserna är geografiskt områdesansvariga på regional nivå och svarar vid en krissituation bl.a. för samordningen av statliga myndigheters åtgärder inom länet samt statliga myndigheters åtgärder i förhållande till berörda kommuner. Länsstyrelsen ska också hålla sig underrättad om händelser och händelseutvecklingen så att nödvändig samverkan kan åstadkommas.

KBM svarar för förvaltningen av länsstyrelsernas ledningsplatser, vilket är ett arv från 1990- talet då Överstyrelsen för civil beredskap fick ta det fulla ansvaret för drift och förvaltning av dessa.

302

SOU 2007:31

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

Utredningens överväganden och förslag

Utredningen föreslår att ansvaret för länsstyrelsernas lednings- platser, i likhet med vad regeringen tidigare angivit, övergår till re- spektive länsstyrelse. Syftet är att möjliggöra en mer rationell han- tering och förvaltning av platserna samt att underlätta anpassningen till den regionala strukturen. Den nya myndigheten bör däremot ha ett ansvar för att de system som länsstyrelserna ska använda sig av, både i vardagen och vid krishantering, är utvecklade och anpassade för gemensamma ändamål.

11.2Verksamheter vid Statens räddningsverk

11.2.1Transport av farligt gods

Utredningen föreslår att ansvaret för frågor om transport av farligt gods på väg och järnväg flyttas från Statens räddningsverk till den föreslagna Trafikinspektionen.

Ansvaret för regleringen av farligt gods är i dag fördelat på tre myndigheter; Luftfartsstyrelsen, Sjöfartsinspektionen och Statens räddningsverk (SRV). Det ansvar som SRV har omfattar transport av farligt gods på väg och järnväg, examination av säkerhetsråd- givare, kontroll och godkännande av ADR förare, tillsyn av säker- hetsrådgivare, transportskydd och tryckbärande anordningar samt viss utbildning för transport av farligt gods. SRV har också ansvaret för samordningen av säkerhetsregler och tillsynen enligt lagen om transport av farligt gods.

Trafikinspektionsutredningen har i betänkandet Trafikinspek- tionen en myndighet för säkerhet och skydd inom transportområdet

(SOU 2007:4) föreslagit att inspektionerna för sjö, luft, järnväg och väg förs samman till en gemensam inspektionsmyndighet. An- svaret för frågor om transport av farligt gods till sjöss och i luften kommer således att hanteras i den nya inspektionsmyndigheten. Där kommer även delar av de nuvarande vägtrafikinspektionen och järnvägsstyrelsen att ingå.

303

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

SOU 2007:31

Utredningens överväganden och förslag

Enligt utredningens bedömning är det naturligt att även ansvaret för frågor om transport av farligt gods på väg och järnväg hanteras i den nya trafikinspektionen. En sådan hantering följer också ansvarsprincipen. Härigenom behandlas transportfrågorna på ett och samma ställe. Transportörerna får därmed endast en aktör som hanterar frågor rörande krav på själva fordonet såväl som säkerhet vid transport med farligt gods. Detta möjliggör också för den nya trafikinspektionen att hantera hela transportkedjan från t.ex. inskeppning till ankomst vid anläggning. I och med att verksam- heten samlas på en myndighet minskar även behovet av samordning mellan myndigheterna för frågor rörande transport av farligt gods. Behovet av samverkan mellan olika myndigheter bedöms emellertid kvarstå. Det är också naturligt att den nya inspektionsmyndigheten övertar SRV:s övriga uppgifter rörande transport av farligt gods, exempelvis examination av säkerhetsrådgivare, i syfte att denna verksamhet i så hög grad som möjligt kan hållas samman.

Det bör dock framhållas att regelverken för farligt gods är mycket komplexa och att det för att kunna bedriva normgivande verksamhet kräver personal som har kunskap om regelverken. Regelverken är dessutom baserade på internationella överens- kommelser samt på EG-rätten, vilket gör den normgivande upp- giften än mer komplex. En omfattande uppgift vad avser farligt gods är ansvaret gentemot utvecklingen av det internationella regelverket och implementeringen av förändringarna av detta i det nationella regelverket. Utredningen gör bedömningen att den nya trafikinspektionen genom den erfarenhet som finns rörande trans- port av farligt gods till sjöss och med flyg har en erfarenhet av lik- nande internationella regelverk. Dessutom kommer inspektionen genom ansvaret för transportfrågoratt kunna bedriva arbetet utifrån ett helhetsperspektiv på de olika transportslagen och regleringarna inom dessa områden. Den Trafikinspektion som föreslagits ska även svarar för normgivning, tillstånd och tillsyn inom de olika transportslagen. Den föreslagna inspektionen är således inte någon renodlad tillsynsmyndighet, varvid frågorna rörande transport av farligt gods väl passar in i den föreslagna inspektionen.

Det har i vissa sammanhang anförts att utgångspunkten i regel- verken för transport av farligt gods är att transporterna ska vara så säkra att godset inte orsakar olyckor. Utredningen kan konstatera

304

SOU 2007:31

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

att även om den nya myndigheten kommer att få det övergripande ansvaret för arbetet med skydd mot olyckor innebär detta inte att ansvaret för olyckor i specifika sektor ska övergå till den nya myn- digheten. Utredningen ser därför starka skäl att i så hög utsträck- ning som möjligt föra verksamhet kopplad till specifika sektorer till respektive sektor.

Den nya Trafikinspektionen kommer att behöva tillföras i stort sett motsvarande resurser som idag finns vid SRV för att kunna svara för de nu aktuella uppgifterna . Eftersom delar av arbetet med farligt gods är kemi- och teknikrelaterat kommer den nya Trafik- inspektionen också att behöva samverkan med den nya myndig- heten.

11.2.2Oljeskyddsmateriel

Utredningen föreslår att ansvaret för förstärkningsresurser vad avser oljeskadeskyddet och ansvaret för kunskapsuppbyggnad inom området förs till Kustbevakningen.

SRV håller idag resurser som kommunerna kan rekvirera vid utsläpp av olja och andra skadliga ämnen till sjöss.

Utredningens överväganden och förslag

Utredningen har ovan föreslagit att frågan avseende förstärknings- resurser ska ses över. Under den korta tid som stått till förfogande har utredningen identifierat ett område där det finns skäl att över- väga att samla de statliga resurserna under en och samma huvud- man, nämligen resurser för strandnära oljeskadeskydd.

De ökande transporterna av olja och andra skadliga ämnen längs våra kuster har inneburit en ökad risk för ett större utsläpp. För att kunna möta denna hotbild finns behov av att samla de nationella resurserna inom området, även vad gäller kompetens. Om en överföring görs till Kustbevakningen får denna myndighet ansvaret för att dels hålla resurser, dels lämna stöd till kommunerna i frågor rörande bekämpning av olja och andra skadliga ämnen i strand- zonen. En sådan samordning skapar en mer kraftfull resurs, en mer rationell hantering och en samplanering som gör att resursen kan

305

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

SOU 2007:31

utvecklas mer effektivt. Om både ansvaret för förstärknings- resurserna och för att utveckla kompetens inom området förs till Kustbevakningen innebär det dessutom att kustkommunerna får en regional kontaktpunkt för frågor rörande oljebekämpning. Denna kontaktpunkt är dessutom densamma som vid ett oljeutsläpp är skyldig att larma de kommuner som kan komma att drabbas. Kust- bevakningen är också väl lämpat att förrådshålla materielen, efter- som myndigheten har en regional organisation och materielen snabbt måste kunna föras ut till de kommuner där den behöver användas.

Vad avser de få fall av utsläpp som sker i älvar och andra vatten- drag rör det sig generellt om mindre utsläpp som kommunerna själva måste ha resurser för att hantera. För den händelse att det skulle bli frågan om ett mer omfattande utsläpp bör de nationella förstärkningsresurserna naturligen kunna användas även för dessa insatser.

Mot detta kan naturligtvis anföras att ett splittrat ansvar för för- stärkningsresurserna till kommunerna gör det svårare för kommu- nerna att bibehålla en överblick över tillgängliga resurser inom räddningstjänstområdet. Det kan vidare anföras att oljebekämpning till lands utgör kommunal räddningstjänst, där SRV i andra sam- manhang är samverkanspart. Utredningen ser emellertid att kom- munerna för en väl fungerande insats naturligen måste ha en mycket god operativ samverkan med Kustbevakningen. Detta innebär att Kustbevakningen måste finnas med som samverkans- part redan vad avser planeringen för åtgärder vid oljeutsläpp. Efter- som Kustbevakningens ansvar omfattar såväl områdena runt våra kuster som Vänern, Vättern och Mälaren avser detta samarbete såväl kustkommuner som inlandskommuner och deras beredskap för utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen i vattnet.

Vidare innebär det att den nya myndigheten får ansvaret för att betala ut ersättning till kommunerna och Kustbevakningen vid oljeolyckor från anslaget 7:3 Ersättning för räddningstjänst m.m. utan att själv vara direkt berörd av insatserna. Eftersom det för när- varande bereds ett direktiv till en utredning avseende bl.a. frågor kopplade till sanering vid oljeutsläpp ser utredningen ingen anled- ning att föregripa denna utrednings arbete.

Utredningen anser således att Kustbevakningen bör få ansvaret dels för förstärkningsresurser vad avser oljeskadeskyddet, dels för kunskapsuppbyggnad inom området. De ekonomiska, materiella och personella resurser som SRV idag förfogar över bör föras över

306

SOU 2007:31

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

till Kustbevakningen. Den föreslagna förändringen påverkar inte ansvaret för tillsynen över den kommunala räddningstjänsten eller uppdelningen mellan statlig och kommunala räddningstjänst. Utredningen noterar även att målsättningen vad avser oljebekämp- ningen har höjts från att kunna möta en olycka med ett utsläpp om 5 000 ton till att omfatta en olycka omfattande 10 000 ton. Där- emot har inte ytterligare medel tillförts verksamheten som bedrivs vid SRV.

11.2.3Tunnelsäkerhet

Utredningen föreslår som en konsekvens av en striktare tillämpning av sektorsansvaret att ansvaret för säkerhet i tunnlar, som inte är kopplat till möjligheten att genomföra räddningstjänstinsats, bör hanteras av respektive sektorsmyndighet dvs. Vägverket och Banverket.

Säkerhet är som på så många andra områden även viktig vid plane- ring av infrastruktur med lång livslängd och som under lång tid på- verkar övriga samhällsutvecklingen. Om säkerhetsfunktioner inte byggs in från början blir det både svårt och kostsamt att göra änd- ringar i efterhand.

I SRV:s arbete med säkerhet i tunnlar beaktas främst person- säkerheten vid en eventuell utrymning samt den kommunala rädd- ningstjänstens möjlighet att genomföra effektiva räddningsinsatser. Inriktningen är att endast driva generella säkerhetsfrågor för att säkerställa vitala säkerhetsfunktioner som självutrymning. SRV tar inte ställning till hur den tekniska utformningen i detalj ska vara.

SRV stödjer och deltar i Järnvägsstyrelsens forum som berör järnvägssäkerhet. Genom detta forum kan utvecklingen av järn- vägssäkerheten följas och det pågående europiska arbetet med nya regler för järnvägstrafik och säkerhetsrelaterade frågor påverkas. Detta i syfte att beakta olycksförebyggande åtgärder och att skapa förutsättningar för en effektiv räddningsinsats.

På ett liknande sätt medverkar SRV i arbetet med att ta fram Boverkets föreskrifter om säkerhet i vägtunnlar. Tunnelfrågor är aktuella även ur perspektivet transport av farligt gods på väg. Under 2007 infördes regler för hur länderna ska gå tillväga när det gäller restriktioner av farligt gods i en tunnel. Detta gäller bl.a.

307

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

SOU 2007:31

skyltning och utmärkning av alternativa vägar. Vidare är SRV remissinstans när Länsstyrelserna utfärdar förbud och restriktioner av farligt gods på väg, detta gäller så väl tunnlar som en vanlig väg- sträcka.

Utredningens överväganden och förslag

Den nya myndigheten bör ha och utveckla ny kunskap om effek- tiva räddningsinsatser i tunnlar i enlighet med dess sektorsansvar för räddningstjänst. Som en konsekvens av utredningens tidigare resonemang om sektorsansvaret anser utredningen det vara natur- ligt att övrigt säkerhetsarbete i tunnlar, vare sig de är väg- eller järnvägstunnlar, läggas på respektive sektorsmyndighet dvs. Väg- verket och Banverket.

11.2.4Festivalsäkerhet

Utredningen föreslår att det övergripande samordningsansvaret för festivalsäkerhet förs till Rikspolisstyrelsen.

Med anledning av ett flertal tragiska händelser i samband med offentliga arrangemang förordnades hösten 2000 en referensgrupp till Ungdomsdelegationen med uppgift att utreda säkerhetsfrågor vid musikarrangemang. Våren 2001 överlämnades ett informa- tionsmaterial till Ungdomsdelegationens ordförande och materialet spreds till arrangörer och myndigheter inför sommaren 2001.

Regeringen uppdrog därefter åt SRV att i samverkan med berörda myndigheter och organisationer föreslå åtgärder för att förbättra och förenkla kommunikationen mellan myndighet och arrangörer, förbättra uppföljningen av inträffade incidenter samt lämna förslag till övriga åtgärder som förbättrar säkerheten.

SRV redovisade ovan nämnda uppdrag 2004 och fick därefter ett uppdrag att i samverkan med Rikspolisstyrelsen och andra berörda myndigheter vidareutveckla de åtgärdsförslag som redovisades. SRV har startat projektet ”Säkerhet vid stora evenemang för att förbättra säkerheten vid musikevenemang i Sverige” , som består av fyra delprojekt.

308

SOU 2007:31

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

Utredningens överväganden och förslag

I och med att polisen hanterar tillståndsgivningen för dessa typer av evenemang anser utredningen att det övergripande samord- ningsansvaret för festivalsäkerhet bör föras till Rikspolisstyrelsen. Detta får anses följa ansvarsprincipen. I mångt och mycket är festi- valsäkerhet en ordningsfråga och polisen kan bevilja respektive avslå en ansökan om att få arrangera festivaler och andra evene- mang. Polisen är därmed den myndighet som har medlen för att vid bristande säkerhet vid ett arrangemang inte bevilja ett tillstånd. Mot denna bakgrund är det naturligt att Rikspolisstyrelsen har det övergripande ansvaret för festivalsäkerhet.

11.3Verksamheter vid Styrelsen för psykologiskt försvar

11.3.1Mediernas beredskapsråd

Utredningen föreslår att Mediernas beredskapsråd förs till Kulturdepartementets område samt att utbetalning av ersättning för den särskilda etermediaberedskapen hanteras av Kulturdepartementet.

Massmedierna är viktiga nyhetsförmedlare och opinionsbildare såväl i vardagen som under kriser och katastrofer. Med den snabba medieteknologiska utvecklingen innebär det att medieberedskapen har en helt annan roll idag än för tio år sedan.

De primära uppgifterna för medieföretagen är att erbjuda fri nyhetsförmedling, fritt meningsutbyte, underhållning och allsidig upplysning. Medieföretagen ingår genom avtal med staten i samhällets varnings-, larm- och informationssystem, bl.a. genom det så kallade VMA-systemet. Detta system möjliggör för rädd- ningsledare att gå ut med information och varning till allmänheten via radio och TV.

Styrelsen för psykologiskt försvars (SPF) arbete på området syftar till att säkerställa informationsflödet i samhället även under kriser eller andra allvarliga störningar. För detta ändamål har staten genom SPF inbjudit medierna till ett forum för diskussion kring förmågan att upprätthålla fria och oberoende medier även vid svåra påfrestningar på samhället. Detta råd, Mediernas beredskapsråd, utgör en frivilligt sammansatt gruppering. Inom rådet bedrivs

309

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

SOU 2007:31

arbete rörande frågor som behov av säkerhet, beredskap, kris- hanteringsförmåga och samverkan inom medieområdet. I rådet finns representanter från KBM, Post- och telestyrelsen, Radio- branschen, SRV, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Tera- com, Tidningarnas Telegrambyrå, Tidningsutgivarna, TV 4 samt Comhem.

Inom rådet bedrivs arbete för att kartlägga tekniska hot, risker och sårbarheter i mediesystemen och i mediedistributionen. Även frågor som rör t.ex. personhot, informationsoperationer, minori- tetsmedier och konsekvenser av internationaliseringen av medie- branschen diskuteras vid rådets sammanträden, seminarier och workshops. Mediernas beredskapsråd ska bidra till att i medie- systemen och mediedistributionen skapa en robusthet och flexi- bilitet så att en fri och oberoende nyhetsförmedling, myndighets- information och varningsmeddelanden snabbt och heltäckande kan förmedlas även vid extraordinära händelser och höjd beredskap. En av rådets viktigaste uppgifter är att verka för att det finns ett ömse- sidigt förtroende mellan aktörer och beslutsfattare. Rådet sam- manträder minst fyra gånger per år.

Utredningens överväganden och förslag

Det är självfallet av stor betydelse att staten inte påverkar medier- nas verksamhet som sådan. Enligt utredningens bedömning bör statens insatser inom området, liksom idag, begränsas till att tillför- säkra att de tekniska och infrastrukturella förutsättningarna finns för att kunna distribuera ett innehåll till landets medborgare i form av radio- och Tv-program, tidningar, nyheter på Internet och via mobiltelefoner. Syftet är att även under kriser och katastrofer till- försäkra en fri nyhetsförmedling, fritt meningsutbyte, upplysning och förmedling av samhällsviktig information, så som t.ex. varning till allmänheten (VMA).

Utredningen anser att frågor rörande mediernas beredskap utgör en del av arbetet inom medie- och kultursektorn på samma sätt som andra sektorer har ansvar för åtgärder för att stärka samhällets förmåga att hantera kriser och katastrofer. Arbetet har även kopp- ling till de krav som staten ställer bl. a. vad avser sändningstillstånd och de infrastrukturella förutsättningar som behövs för att kunna säkra sändningar av radio- och Tv-program, publicering av tid- ningar etc. Frågor rörande mediernas beredskap har därför nära

310

SOU 2007:31

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

kopplingar till det arbete som Kulturdepartementet ansvarar för. På motsvarande sätt har kopplingen gentemot Försvarsdepartementet i praktiken upphört i och med att det inte är krigets krav som utgör grunden för arbetet inom rådet. I och med att utredningen förordar ett ökat ansvar för de enskilda sektorerna finns inte heller något skäl att verksamheten ska bedrivas av en myndighet under För- svarsdepartementet.

Utredningen föreslår således i första hand att rådet förs till Kul- turdepartementets område.

Om regeringen skulle anse att rådet även fortsättningsvis ska höra till Försvarsdepartementets ansvarsområde, är det utredning- ens uppfattning att rådet bör organiseras enligt en modell som lik- nar den nuvarande, men knutet till den nya myndigheten. Mot en sådan lösning har anförts att det finns problem för media att sam- verka med en myndighet i frågor om beredskap och senare granska samma myndighet i samband med kriser och krisers hanterande. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att den nya myn- digheten inte får några krisledande uppgifter. Utredningen kan vi- dare konstatera att det inom staten finns ett flertal exempel på att en i grunden självständig verksamhet kan knytas till en värd- myndighet utan att detta på något sätt skadar förtroendet. Om rådet knyts till den nya myndigheten ser utredningen även att den samverkan som ska bedrivas inte kommer att avse frågor rörande innehållet i nyhetsförmedlingen eller granskningen. Arbetet i rådet ska ju röra möjligheterna att sända. Den nya myndigheten skulle därigenom kunna bidra till rådets arbete bl.a. genom det ansvar man har för att tillhandahålla en samlad bild av de hot och risker som vårt samhälle står inför. Enligt utredningens bedömning finns därför möjligheter att bedriva en samverkan mellan staten och medierna i allmänhetens intresse med att tillförsäkra en fri nyhets- förmedling, granskning och upplysning.

Oavsett var rådet placeras föreslår utredningen att rådet orga- niseras på ett sådant sätt att regeringen utser ordförande i Medier- nas beredskapsråd. Det får sedan ankomma på ordföranden att bjuda in relevanta medieföretag, myndigheter och organisationer att utse representanter i rådet. Rådets oberoende gentemot stats- makterna kan därigenom säkerställas. De medel som SPF idag dis- ponerar för medieberedskap bör enligt utredningens huvudförslag föras till något av Kulturdepartementets utgiftsområden. Om rådet ska ha den nya myndigheten som värdmyndighet, bör motsvarande medel istället föras till den nya myndighetens förvaltningsanslag.

311

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

SOU 2007:31

Utredningen anser inte att den nya myndigheten ska ansvara för utbetalning av ersättning för den särskilda etermediaberedskapen. Denna uppgift bör istället ligga på Regeringskansliet. Detta innebär att de 15 mnkr som idag disponeras av SPF för uppgiften förs till ett anslaget som disponeras av Regerings- kansliet/Kulturdepartementet. Om den nya myndigheten blir värdmyndighet för rådet är ett alternativ till detta att den fortsätt- ningsvis ansvarar för utbetalningen för åtgärder inom etermedie- beredskapen. De medel som SPF idag disponerar för uppgiften förs då till den nya myndighetens förvaltningsanslag.

11.3.2Överklagandenämnden för totalförsvaret

Utredningen föreslår att Överklagandenämnden för total- försvaret så snart det är möjligt ska vara en myndighet under Finansdepartementet.

Överklagandenämnden för totalförsvaret bildades den 1 juli 1995 med uppgift att i första hand pröva överklaganden från total- försvarspliktiga. Sedan den 1 januari 2007 prövar nämnden samtliga överklaganden av anställningsbeslut som har fattats av statliga myndigheter. Nämnden prövar även överklaganden av beslut i vissa andra ärenden som har anknytning till totalförsvaret.

Överklagandenämnden för totalförsvaret består av en ord- förande och högst sex andra ledamöter. Överklagandenämnden har sedan 1 januari 2003 sitt kansli hos SPF som utför dess kansli- göromål, såsom att bereda dess ärenden. Även föredragningen av ärenden sker av SPF:s personal.

I budgetpropositionen för 2007 anförde regeringen att man avsåg flytta överklaganden av anställningsärenden från regeringen till Överklagandenämnden för totalförsvaret för att befria reger- ingen från förvaltningsärenden. Vidare skrev regeringen i budget- propositionen att frågor av administrativ karaktär som följer av detta, såsom exempelvis namnändring, nämndens sammansättning och vilket utgiftsområde nämnden bör tillhöra, snarast bör ses över.

312

SOU 2007:31

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

Utredningens överväganden och förslag

Utredningen anser att Överklagandenämnden så snart det är möj- ligt bör vara en myndighet under Finansdepartementet, på motsva- rande sätt som Statens ansvarsnämnd.

11.3.3Rättsfunktionen

Utredningen föreslår att Försvarsmakten övertar Styrelsen för psykologiskt försvars ansvar vad avser de som fullgör sin plikttjänstgöring. Vidare föreslår utredningen att Svenska kraftnät ska överta ansvaret för stödet till civilpliktsrådet.

SPF har enligt sin instruktion uppgiften att tillhandahålla en rätts- funktion som genom vägledande och rådgivande verksamhet samt genom egna initiativ ska främja personalvården för totalförsvars- pliktiga som fullgör värnplikt eller civilplikt. SPF ska för detta än- damål ha ett råd som ska bistå myndigheten i dess arbete. Rådet för rättssäkerhet och personalvård för totalförsvarspliktiga (RRPT) har 14 ledamöter med företrädare från riksdagspartierna, Försvars- makten, KBM, Totalförsvarets pliktverk, Värnpliktsrådet, Civil- pliktsrådet och SPF. Rådets ledamöter utses av regeringen och dess ordförande är SPF:s generaldirektör.

Rättsfunktionens huvudsakliga mål är att informera de total- försvarspliktiga om vilka rättigheter de har samt ge råd och anvis- ningar om hur de ska agera när de anser sig blivit felaktigt behand- lade.

Utredningens överväganden och förslag

Antalet personer som fullgör sin civilpliktstjänstgöring är numera mycket litet och Försvarsmakten ansvarar för den större volymen ungdomar som utbildas med värnplikt. Utredningen anser därför att Försvarsmakten bör ha ett helhetsansvar för frågor rörande de som fullgör sin plikttjänstgöring och föreslår därför att uppgiften ska föras över till Försvarsmakten. Ett tänkbart alternativ är att föra uppgiften till Totalförsvarets pliktverk.

Utredningen gör även bedömningen att så länge som det fort- farande utbildas civilpliktiga så bör civilpliktsrådet finnas kvar.

313

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

SOU 2007:31

Utredningen har tagit del av den framställan som KBM lämnat till regeringen om att civilplikten ska avskaffas. Så länge detta inte skett förefaller Svenska kraftnät mest lämpat att svara för stödet till civilpliktsrådet i och med att de är de enda som utbildar civil- pliktiga i dagsläget.

11.3.4Information om säkerhetspolitik och totalförsvar

Utredningen föreslår i första hand att uppgiften att informera om säkerhetspolitik och totalförsvar upphör. Om uppgiften fortsatt ska bedrivas föreslår utredningen, i andra hand, att upp- giften helt eller delvis förs till Totalförsvarets pliktverk och/eller Försvarshögskolan.

SPF har uppdraget att sprida kunskap i samhället om säkerhets- politiken och totalförsvaret samt genom en årlig studie en årlig studie, som gjorts alltsedan 1952, följa svensk opinionsutveckling av betydelse för psykologiskt försvar. Målet med verksamheten är att främja en fördjupning av kunskaperna i samhället avseende svensk säkerhetspolitik och svenskt totalförsvar med särskild inriktning mot ungdomar i gymnasieskolan.

Utredningens överväganden och förslag

Utredningen kan konstatera att centrala förvaltningsmyndigheter generellt har i uppgift att informera om den verksamhet som bedrivs vid respektive myndighet. Regeringen har också tillsatt en särskild kommitté med uppgiften att bland annat se över myndig- heternas opinionsbildande verksamheter –förvaltningskommittén (Fi 2006:08). Resultatet av denna utredning kan ha viss betydelse för den informationsverksamhet som SPF bedriver.

I och med att statliga myndigheter redan har till uppgift att informera om sin verksamhet ser utredningen inget särskilt behov av en myndighet med uppgiften att svara för att ta fram sådan information. Uppgiften föreslås därför inte läggas på någon utpekad myndighet eftersom det inom det aktuella området finns ett flertal myndigheter som har till uppgift att informera om rele- vanta frågor för sin verksamhet. Om behov föreligger kan infor- mation mycket väl tillhandahållas samlat så som idag. En struktur

314

SOU 2007:31

Verksamhet som bör byta huvudmannaskap

för detta finns redan genom den grupp som arbetat med dessa frå- gor och genom den webbplats som SPF utvecklat.

Om regeringen ser ett fortsatt behov av att ha en särskild utpekad myndighet för detta uppdrag föreslår utredningen att upp- draget ges till t.ex. Totalförsvarets pliktverk eller Försvars- högskolan eller att uppgifterna delas upp mellan t.ex. dessa myn- digheter.

315

12Konsekvenser av utredningens förslag

12.1Inledning

I detta kapitel redovisas vissa konsekvenser av utredningens för- slag. Utredningens förslag bedöms inte ha några särskilda konse- kvenser för det kommunala självstyret, för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, jämställdhet mellan män och kvinnor eller IT-system. Inte heller de integrationspolitiska målen eller för den personaliga integriteten bedöms påverkas av förslagen. De ekonomiska konsekvenser som utredningens förslag innebär redo- visas i bilaga 4, 5 och 6.

12.2konsekvenser för personal som arbetar vid myndigheterna

Statens räddningsverk (SRV) hade i början av 2007TPF1FPT totalt 898 (752 årsarbetskrafter (åa)) personer anställda, varav 365 (294 åa) i Karl- stad, 93 (80 åa) i Kristinehamn, 28 (20 åa) i Karlskoga, 121 (103 åa) på skolan i Revinge, 110 (99 åa) på skolan i Rosersberg, 97 (86 åa) på skolan i Sandö och 84 (70 åa) på skolan i Skövde.

Vid ingången av 2007TPF2FPT hade 255 (190 åa) personer anställning vid Krisberedskapsmyndigheten (KBM), varav 182 (132 åa) i Stock- holm och 73 (58 åa) i Sollefteå.

Vid ingången av 2007 hade 15 (13 åa) personer anställning vid Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF), samtliga i Stockholm.

Utredningen uppskattar att den nya myndigheten kommer att behöva en personalstyrka som uppgår till mellan 600 och 620 års- arbetskrafter. Utredningen har inte kunnat beräkna hur många

1TP PT Siffrorna avser antalet anställda den 13 mars 2007 och inkluderar deltidsanställningar och visstidsanställningar.

2TP PT Siffrorna avser antalet anställda den 31 mars 2007 och inkluderar deltidsanställningar och visstidsanställningar.

317

Konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2007:31

anställda som kommer att beröras av de föreslagna förändringarna. En grov uppskattning visar dock att uppåt 400 personer inte kom- mer att kunna beredas plats i den nya myndigheten.

Utredningen föreslår emellertid att viss verksamhet ska föras till andra huvudmän. Enligt det underlag utredningen har erhållit från myndigheterna berörs ca 50 årsarbetskrafter av dessa uppåt 400 personer av detta. De som påverkas av förslaget av om att viss verk- samhet ska föras till andra huvudmän omfattas av reglerna om övergång av verksamhet enligt arbetsrättsliga regler.

Av tidigare erfarenheter från när myndigheter omlokaliserats eller lagt ned verksamhet på en viss ort, framgår att det ofta är ett begränsat antal arbetstagare som väljer att följa med till den nya ort där verksamheten ska bedrivas. Utifrån det förslag som utred- ningen lämnar kan det därför komma att uppstå en situation där personal väljer att inte gå över till en annan huvudman eller in i den nya myndigheten varvid det statliga trygghetsavtalet utlöses. Detta blir en fråga för avvecklingsorganisationen att hantera.

12.3Konsekvenser för sysselsättning och offentlig service

Utredningen har föreslagit en omfattande förändring avseende SRV:s skolor. Förslaget innebär att verksamheten i Skövde och Rosersberg läggs ner och att skolan i Sandö reduceras. Totalt beräknas ca 240 årsarbetskrafter beröras av denna förändring. Den reducering som föreslås genomföras i Sandö får konsekvenser för viss personal som arbetar och bor på orten. Utredningen har emel- lertid föreslagit att verksamheten i Sollefteå behålls i ungefär mot- svarande omfattning som idag. Sandö och Sollefteå tillhör samma region. Konsekvenserna av en reducering av verksamheten i Sandö bedöms minska antalet årsarbetskrafter med ca 45 och bedöms därmed få begränsade konsekvenser vad avser offentlig service. Inom regionen finns dock enligt uppgifter från länsstyrelsen ett flertal företag som i olika utsträckning arbetar med säkerhetsfrågor. Utredningen gör mot denna bakgrund bedömningen att det finns förutsättningar för att ett antal av den personal som friställs bör kunna få anställning vid andra företag.

I och med att utredningen föreslår att utbildningen i betydligt högre utsträckning än idag ska bedrivas av andra utbildningsanord-

318

SOU 2007:31

Konsekvenser av utredningens förslag

nare finns även möjligheter till att delar av den personal som fri- ställs kan få anställning av andra utbildningsanordnare.

Utredningens förslag att avveckla SRV:s skola i Skövde minskar sysselsättningen i regionen. Möjligheter torde dock finnas för per- sonalen att, som ovan redovisats, få anställning av andra utbild- ningsanordnare eller inom kommunal räddningstjänst.

Utredningen har vidare föreslagit att skolan i Rosersberg ska avvecklas. Denna förändring bedöms inte påverka sysselsättningen i regionen eller den offentliga servicen. Förutsättningar torde också finnas för att skolans personal ska kunna få anställning i annan verksamhet.

Även skolan i Revinge påverkas såtillvida att internatverksam- heten inte längre bör bedrivas i egen regi. Vid ett övertagande av denna verksamhet följer arbetstagarnas rättigheter av arbetsrättsliga regler.

I och utredningens förslag om bildandet av en myndighet i stället för tre samt de förslag som utredningen lämnar vad avser rationali- sering av administrationen och lokalisering av verksamhet bedömer utredningen att antalet anställda i Karlstad kommer att minska med uppskattningsvis ca 100 årsarbetskrafter.

Utredningen föreslår vidare att det inte ska bedrivas verksamhet i Karlskoga. De arbetstagare som i dag har sin tjänstgöring på orten påverkas därmed av utredningens förslag.

12.4Konsekvenser för företag

Utredningen ser att den tudelning som föreslås vad avser ansvaret för farligt gods och ansvaret för brandfarliga och explosiva varor samt Sevesoverksamheten kan få vissa konsekvenser för företag som bedriver verksamhet och berörs av lagstiftningarna. Å andra sidan innebär detta att det för transportörerna skapas ett samman- hållet ansvar genom att den föreslagna Trafikinspektionen övertar viss verksamhet. Utredningen ser dock att de eventuella negativa konsekvenser som skulle kunna uppstå kan lösas genom en god samverkan mellan Trafikinspektionen och den nya myndigheten.

I och med utredningens förslag om att tillskapa en myndighet med ansvar för områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar bör samverkan med näringslivet kunna underlättas.

Utredningen föreslår att utbildningen i betydligt högre utsträck- ning än idag ska bedrivas av andra utbildningsanordnare. Detta

319

Konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2007:31

öppnar möjligheter för utbildningsföretag att bedriva utbildning inom området. Förslaget minskar också risken för att offentliga aktörer bedriver konkurrensutsatt säljverksamhet och därmed även risken för att denna verksamhet tränger undan privat. Förutsätt- ningarna för privat företagande avseende utbildning inom området bedöms av utredningen förbättras avsevärt.

12.5Konsekvenser för jämställdheten mellan män och kvinnor

De förslag som lämnas torde ha begränsade effekter på jämställd- heten mellan män och kvinnor. Utredningen kan dock inte bedöma effekterna av den minskning av administrationen som utrednings- förslaget innebär.

12.6Kostnader och intäkter för kommun, landsting och stat

Av de förslag utredningen lämnat framgår att kostnaderna för sta- ten som helhet kommer att minska till följd av de rationaliseringar som föreslagits. Uppskattningsvis ca 220 mnkr årligen. Besparingen uppstår successivt i takt med att avvecklingskostnaderna minskar. En mer detaljerad redovisning framgår av bilaga 6.

I och med utredningens förslag om att vidareutbildning, som inte sker med egentillträde, bör avgiftsfinansieras kommer statliga myndigheter, kommuner och landsting att få ökade kostnader för utbildning. Denna utveckling är dels en konsekvens av den striktare tillämpningen av ansvarsprincipen som utredningen föreslagit, dels en konsekvens av att utredningen föreslagit att fler aktörer ska kunna bedriva utbildning inom området. Utredningen har upp- skattat intäkterna genom ett införande av avgifter till ca 30 mnkr årligen.

320

Särskilda yttranden

1

Särskilt yttrande

Särskilt yttrande av experten Marcus Cato

Utredningen om en myndighet för säkerhet och beredskap har haft i uppdrag att pröva om befintlig myndighetsstruktur inom området skydd mot olyckor, krishantering och civilt försvar är ändamåls- enlig. Under utredningsarbetets gång har det framkommit fakta och synpunkter på att så inte är fallet. Man konstaterar bl.a. att det är olämpligt med nuvarande ordning där den statliga verksamheten är organiserad för gårdagens förutsättningar och på ett sådant sätt att verksamheten på lokal och regional nivå försvåras idag och har svårt att utvecklas imorgon. Problemen med dagens sätt att organi- sera sig som redovisas i betänkandet beskriver på ett tydligt och balanserat sätt verkligheten.

I betänkandet förs det fram ett antal argument till varför staten bör organisera sitt arbete i en ny central förvaltningsmyndighet. Argumenten är väl underbyggda och avvägda. Man menar bl.a. att en sammanlagd myndighet skulle förenkla den statliga styrningen på området, skapa en tydlighet gentemot målgrupperna, ge en mer rationell myndighetsstruktur och passa bättre in i internationella sammanhang. Tyvärr redovisar utredningen inte tillräckligt tydligt det allra viktigaste argumentet; det faktum att säkerhets- och beredskapsarbetet på lokal och regional nivå sedan länge är integre- rat i alla skeden och i hela hotskalan. EN operatör hanterar redan idag ETT uppdrag. För detta arbete behövs därför ETT myndig- hetsstöd och på sikt även EN sammanhållen lagstiftning.

Frågan om en sammanläggning av myndigheterna inom aktuellt område har utretts tidigare. Av olika anledningar togs inte steget fullt ut mot att skapa en gemensam myndighetsstruktur. Det som däremot skapades var en osäkerhet kring gränssnitt som varit olycklig och som dessutom förstärkts med tiden. Resultatet, ett sektorstänkande och revirbevakande som medfört negativa konse- kvenser i alla led och i alla dimensioner, har varit och är med dagens

323

Särskilt yttrande

SOU 2007:31

system rådande. Utredningen har inte varit tillräckligt tydlig med att beskriva detta oönskade tillstånd liksom vikten av att skynd- samt organisera en ny myndighet för samhällets säkerhet och beredskap.

324

Särskilt yttrande

Särskilt yttrande av experten Ulrica Johansson

Jag delar utredningens uppfattning att det finns övervägande för- delar med att slå samman nuvarande myndigheter till en. En sam- manslagning kommer att bidra till en samlad hantering av åtgärder vid olyckor respektive extraordinära händelser och oavsett om händelserna som ska förebyggas är oavsiktliga eller avsiktliga. En samlad hantering kommer att underlätta och förbättra för kom- munerna och länsstyrelserna i deras arbete inom området. I sam- arbetet inom ramen för EU och med NATO kommer det att finnas en myndighet som ansvarar som nationell kontaktpunkt inom området civil protection. Förslaget att reformera nuvarande plane- ringssystem för krisberedskap är en logisk följd av integreringen av krisberedskapen i verksamheten som innebär att gällande styr- ningsprinciper för statsförvaltningen även kommer att tillämpas på detta område, vilket tydliggör roller och förbättrar styrningen. Utredningen avstår däremot från att i betänkandet ange vad den nya myndigheten ska åstadkomma och vilka mål som verksamheten har. Därmed saknas en grundläggande förutsättning för arbetet i den nya myndigheten. Fokuseringen och balansen mellan före- byggande säkerhetsarbete och att hantera svåra olyckor och extra- ordinära händelser behöver förtydligas. Jag ifrågasätter förslagen som innebär en försvagning av det förebyggande säkerhetsarbetet och jag har starka invändningar rörande lokaliseringsförslagen och vissa verksamhetsanknutna förslag.

Lokaliseringsförslaget innebär en geografisk spridning på många orter och där enheter/funktioner är uppdelade mellan flera orter. Utredningens förslag försvårar markant möjligheterna till en effektiv och god intern ledning och styrning av myndigheten. Verksamheter bör istället så långt som möjligt hållas samman på samma ort och verksledningen ska vara lokaliserad där den har bäst förutsättningar att utöva en effektiv intern styrning av verksam-

325

Särskilt yttrande

SOU 2007:31

heten, och det är där myndigheten har sin tyngdpunkt avseende personal- och ärendehantering. Med utredningens förslag kommer detta att vara i Värmland. Den externa samverkan som verksam- heten kräver ska under alla förhållanden upprätthållas, men den kräver inte att myndighetens ledning är lokaliserad till Stockholm. Det är även värt att notera att man i Norge för tre år sedan bildade en myndighet med motsvarande verksamheter som nu föreslås för den nya myndigheten, och att man där valt att lokalisera denna myndighet till Tönsberg.

Den nya myndigheten föreslås bygga upp och utveckla verksam- het med analys, uppföljning och utvärdering. En del av verksam- heten kommer att utgöras av de uppgifter som Räddningsverket utför inom nationellt centrum för lärande från olyckor (NCO). Förslaget innebär dock att NCO som organisation och med sin lokalisering i Karlskoga upphör. Utredningen har valt att förlägga huvuddelen av verksamheten till Stockholm, utan några över- tygande motiv till detta. Det är för mig obegripligt att en i stora delar ny verksamhet för analys, utvärdering och uppföljning före- slås byggas upp i Stockholm. Med utredningens förslag missas möjligheten att åstadkomma synergieffekter med den kärnverk- samhet som avser kris och olyckförebyggande, krisberedskap och räddningsinsats, vilken föreslås lokaliseras till Karlstad. Ett resurs- och verksamhetsmässigt effektivt förslag vore att samlokalisera hela analysverksamheten med övrig verksamhet i Karlstad.

Utredningen föreslår att även lägesbildsfunktionen ska lokalise- ras till Stockholm med motivet att fysisk närhet till Regerings- kansliet och andra centrala förvaltningsmyndigheter är nödvändig. Med tanke på regeringens ställningstagande i frågan om nationell krishanteringsfunktion är det i dagsläget troligt att den lägesbilds- funktion som den nya myndigheten kommer att ha liknar den beredskapsfunktion som Räddningsverket haft sedan 1986. Funk- tionen är en rapporteringsfunktion uppåt, men också ett stöd till dem som har att hantera händelserna operativt samt för att leda myndighetens egna åtgärder och insatser. En lokalisering till Stockholm är även ur risk- och sårbarhetssynpunkt olämplig efter- som Stockholm i sig är en potentiell plats för avsiktliga händelser. Under 20 år har Räddningsverket haft uppgiften att bistå med stöd och att rapportera till Regeringskansliet. I den internationella verk- samheten har verket haft uppdrag att samordna katastrofinsatser med andra myndigheter. Med modern teknik finns alltid möjlighet att kommunicera. Det är inte heller något problem att vid behov

326

SOU 2007:31

Särskilt yttrande

samla myndighetsrepresentanter i Stockholm, oavsett om funk- tionen är placerad där eller ej. Därför anser jag att det fysiska avståndet inte är ett bärande motiv till lokaliseringen.

Utredningen anser att flexibiliteten i utbildningsverksamheten i den nya myndigheten måste öka genom att fler utbildningsaktörer etablerar sig. Förslaget bygger på antagandet att andra aktörer ska genomföra deltidsutbildningen och delar av den vidareutbildning och fortbildning som Räddningsverket bedriver inom området skydd mot olyckor. Utbildningen har begränsad omfattning, vilket innebär att det även fortsättningsvis kommer att finnas få utbild- ningsaktörer, med sannolikt starka beroendeförhållanden mellan sig. Jag anser därför att förändringen inte på något väsentligt sätt kommer att förbättra flexibiliteten och skapa konkurrens på mark- naden vilka leder till förbättringar i kvalitet och minskning av kost- nader. Utbildningen är idag statens kraftfullaste styrningsmedel för att upprätthålla samhällets förmåga till likvärdiga och effektiva räddningsinsatser över hela landet. Med förslaget förändras ett väl fungerade utbildningssystem enbart med motivet att öka flexibili- teten inom den egna organisationen. Om utredningens förslag genomförs bör den utvärdering som föreslås, inrikta sig på att vär- dera hur en ökad flexibilitet genom fler aktörer har kunnat genomföras och vilken effekt denna förändring har haft på kvalitet, tillgänglighet och kostnadsutveckling.

Räddningsverkets nuvarande uppgifter avseende frågor om transport av farligt gods på land föreslås föras till den föreslagna Transportinspektionen. Det innebär att den helhetssyn och inte- grering som Räddningsverket i dag har på hantering av farliga ämnen där olika åtgärder och kunskaper kompletterar varandra, från att i förväg vidta förebyggande och skadebegränsande åtgärder till hur man vid en olycka begränsar skador med effektiva metoder reduceras. När ansvaret för frågor avseende brandfarliga och explo- siva varor fördes från dåvarande Sprängämnesinspektionen 2001 var ett av de tunga argumenten integreringen med regelverket för transport av farligt gods och med räddningstjänstanknutna frågor inom kemikalieområdet. Det är även viktigt att påpeka att arbetet inom området landtransport av farligt gods är ett kunskapsområde som framför allt rör kemi, förpackningsteknik och andra tekniska förutsättningar för förvaring och annan hantering vid en transport. Verksamheten omfattar mycket specifik och djup expertkunskap som nyttjas brett inom området farliga ämnen. Den integrering av det normerande arbetet avseende lagen om transport av farligt gods

327

Särskilt yttrande

SOU 2007:31

och lagen om brandfarliga och explosiva varor som skett kommer att brytas. Räddningsverket har även av Näringslivets regelnämnd ansetts som ett gott exempel i arbetet med att bidra med konkreta åtgärder som innebär lättnader för företagen.

Jag har anledning att kraftfullt ifrågasätta relevansen i motiven till förslagen avseende lokalisering till Stockholm. Sammantaget kan jag konstatera att utredningens bemannings- och lokalise- ringsförslag kan leda till en halvering av antalet tjänster inom Räddningsverkets nuvarande verksamhet. Förslaget innebär en full- ständig avveckling av verksamheten i Skövde, Karlskoga och Rosersberg samt ned till en halvering av antalet tjänster i Karlstad och Sandö och även en reducering i Revinge. Förslaget leder där- emot till att antalet tjänster med placering i Stockholm bibehålls eller till och med ökas. Även antalet tjänster i Sollefteå bibehålls. En reducering av antalet skolor var planerad utifrån bedömda utbildningsbehov, men att så kraftigt reducera antalet tjänster genom rationaliseringar och omflyttningar av Räddningsverkets nuvarande verksamhet till Stockholm är samhällsekonomiskt oansvarigt. Endast för två år sedan beslutade regeringen om att omlokalisera verkets enhet för brandfarliga och explosiva varor, Konsumentverket, delar av Statens institutionsstyrelse, Elsäker- hetsverket och Arbetsmarknadsstyrelsen till Karlstad och Kristinehamn. Det har inneburit höga kostnader för omflyttning för att åstadkomma offentliga tjänster i Värmland. Med detta för- slag försvinner större delen av effekten av den omlokaliseringen.

328

Särskilt yttrande

Särskilt yttrande av experten Fredrik Hassel

Utredningen har bedrivits i ett högt tempo och utifrån ett antal tidigt formulerade antaganden. Det genomgående temat i utred- ningsarbetet har varit att beskriva det som stödjer utredarens tidiga premisser och utelämna i stort sett allt som talar emot.

En utgångspunkt för utredaren har varit att alla kriser utgår från en olycka. Flertalet av hoten mot och riskerna i vårt samhälle har inte ett olycksperspektiv. De hot som till stor del upptagit arbetet med samhällets krisberedskap både i vårt land och i andra länder är smittsamma sjukdomar, terrorism samt hot mot viktiga samhälls- funktioner som infrastruktur och olika informations-, styr- och ledningssystem. Den felaktiga utgångspunkten har gjort att utreda- ren inte i tillräcklig utsträckning har analyserat gränssnittet mellan krisberedskap och andra sektorsverksamheter än skydd mot olyckor, exempelvis hälso- och sjukvård, polisiär verksamhet, ener- giområdet, transporter, finansiella sektorn och smittskydd. Detta är en genomgående brist i utredningen.

Ett annat problem är att utredaren inte har skaffat sig en aktuell bild av myndigheternas verksamhet. Han har inte på djupet gått igenom vilka kompetenser som finns på någon av myndigheterna.

Utredaren har valt att utgå från en relativt grund intressent- undersökning i sin värdering av myndigheternas verksamhet. Ett antal individer som finns i verksamheter som på olika sätt och olika mycket kommer i kontakt med de myndigheter som utreds har fått ge synpunkter. Det är inte myndigheternas officiella ståndpunkter som redovisas. Synpunkterna speglar inte heller det utvecklings- arbete som har bedrivits de senaste åren. Utredaren har dock valt att se dessa uttalanden som sanningar i förhållande till den verk- samhet som de utredda myndigheterna bedriver. Detta innebär att utredningens slutsatser baseras på en bild som är endimensionell, historisk, starkt förenklad och i vissa stycken direkt felaktig.

329

Särskilt yttrande

SOU 2007:31

Krisberedskapsmyndigheten har bedrivit verksamhet inom det helt nya politikområdet Krisberedskap i fem år. Under hela denna period har verksamheten befunnit sig i stark utveckling. Denna utveckling pågår fortfarande; politikområdet är fortfarande nytt. Utredaren har inte vägt in detta i sin analys.

I betänkandet finns flera exempel som illustrerar utredarens för- åldrade och delvis felaktiga bild av verksamheten. Sålunda har utre- daren uppfattningen att samverkansområdena huvudsakligen används för att fördela medel från anslaget 7:5. Så är inte längre fallet. Utredaren beaktar inte heller de förändringar och förenk- lingar som har skett i planeringsprocessen. Ett tredje exempel är den utveckling som skett vad gäller risk- och sårbarhetsanalyser sedan detta verktyg infördes 2002.

På grundval av dessa beskrivningar föreslår utredaren att det tvärsektoriella perspektivet i krisberedskapsarbetet skall tonas ner till förmån för arbete inom respektive sektor. Jag ser stora risker med att nu på viktiga punkter backa från den krisberedskapsreform som genomfördes 2002. Det var just behovet av samordning och sektorsövergripande perspektiv för att skapa beredskap inför och för att hantera allvarliga kriser, som låg till grund för den reformen. En nedtoning av det tvärsektoriella perspektivet går dessutom tvärs emot den inriktning som vi upplever internationellt i t.ex. USA, Kanada, Storbritannien och Nederländerna.

Jag vill dock betona att utredarens förslag om hur anslaget 7:5 Krisberedskap skall hanteras stämmer väl med den inriktning som Krisberedskapsmyndigheten eftersträvat och den utveckling som redan påbörjats, Förslaget behöver dock analyseras ytterligare. Bland annat redovisas inga tydliga motiv för att medel förs bort från krisberedskapsverksamheten. Utredaren föreslår också en kraftig minskning av stödet till de frivilliga försvarsorganisatio- nerna utan att på något sätt motivera detta.

Ett annat problem är att utredaren har saknat ett framåtblick- ande verksamhetsperspektiv. Utredaren har inte satt upp några mål för verksamheten eller gjort någon analys av vilka behov som behö- ver tillfredsställas. Utredaren lägger ihop och dimensionerar ett antal verksamheter utan att analysera vilka problem som behöver lösas.

Samtidigt som han argumenterar för att det behöver utvecklas ny kunskap begränsar han utrymmet för att skapa denna kunskap genom att skära ner resurserna och begränsa mandatet inom forsk- ningsområdet. Det är min uppfattning att en verksamhet som

330

SOU 2007:31

Särskilt yttrande

befinner sig i ett inledande utvecklingsskede i stor utsträckning behöver utveckla kunskap. Genom att etablera forskning skapas en god plattform för framtida kunskaps- och kompetensutveckling.

Utredningen har saknat juridisk kompetens och därför finns det ingen juridisk konsekvenshantering eller värdering av de redovisade förslagen, vilket är en brist.

Det handlar bl.a. om lagstiftningen för kommuner och landsting vad avser gränssnittet mellan krisberedskap och skydd mot olyckor. Ett starkt skäl för utredarens förslag om att lägga samman verksamheter till en ny myndighet är önskemålet om en bättre samordning från den centrala nivån i förhållande till bland annat kommuner. Min uppfattning är att detta kräver förändringar i lag- stiftningen.

Utredaren vill också lägga större ansvar på de olika ”samhälls- sektorerna”, men analyserar inte de legala konsekvenserna av detta. Sektorsansvaret är inte generellt reglerat eller definierat någon- stans, vilket sannolikt behövs med denna modell.

Det är också märkligt att utredaren vill reglera arbetet med de statliga myndigheternas risk- och sårbarhetsanalyser i reglerings- brev. Eftersom detta rimligen måste ses som en permanent uppgift, bör regleringen ske i förordning.

Utredaren har inte heller lyckats presentera ett genomarbetat förslag till instruktion för den nya myndigheten.

I utredningen finns ett stort antal ekonomiska beräkningar som stöd för utredarens förslag. Dessa beräkningar har dock endast till viss del grundats i verkliga förhållanden och kan därför endast ses som en viljeinriktning hos utredaren. Detta gäller bl.a. hanteringen av anslaget 7:5, beräkningen av kostnader för personal och bedöm- ningen av hyreskostnader för de olika verksamheterna. Även här krävs ytterligare utredningsarbete för att underlaget skall vara fullt användbart.

Trots alla dessa brister har utredaren redovisat ett organisa- tionsförslag där myndigheternas verksamheter förs samman på ett sätt som har förutsättningar att lyckas. Jag delar dock inte utreda- rens uppfattning att informationssäkerhetsfrågorna inte skall ingå i den nya myndigheten.

Informationssäkerhet är såväl sektorsövergripande som tvär- sektoriellt enligt utredarens definitioner. Jag delar denna uppfatt- ning, som också stöds av tidigare utredningar inom området och gäller i internationella sammanhang. Jag delar också utredarens uppfattning att Försvarets radioanstalt är en lämplig myndighet att

331

Särskilt yttrande

SOU 2007:31

stödja sektorer och organisationer tekniskt. Som utredaren antyder föreligger det dock uppenbara svårigheter för en underrättelse- myndighet att hantera dessa frågor på bredden och i förhållande till såväl offentlig som privat sektor. Problemen torde inte minska, vare sig nationellt eller internationellt, om Försvarets radioanstalt får möjlighet att avlyssna kabeltrafik. Vidare innebär den nära kopplingen mellan skydd av kritisk infrastruktur (CIP) och skydd av kritisk informationsinfrastruktur (CIIP) att analys- och policy- frågorna bör hanteras av den nya myndigheten.

332

Bilagor

1

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Översyn av Statens räddningsverk, och Kris-

Dir.

beredskapsmyndigheten och Styrelsen för psy-

2006:80

kologiskt försvar för att skapa en myndighet för

 

frågor om samhällets beredskap och säkerhet

 

Beslut vid regeringssammanträde den 29 juni 2006

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall göra en översyn av verksamheterna vid Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar i syfte att lämna förslag till en preciserad uppgifts-, ansvars- och resursfördelning. Syftet är att lägga samman relevanta delar av myndigheterna till en myndighet för frågor om samhällets beredskap och säkerhet samt att pröva om övriga delar eventuellt bör föras över till andra befintliga myndigheter. Den nya myndigheten skall ha uppgifter inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar samt kunna hantera upp- gifter före, under och efter en kris. Myndigheten skall vara både förberedande och operativt verksam och kan därigenom också bli en naturlig kontaktpunkt såväl i Sverige som i det internationella samarbetet inom området krisberedskap. En sammanläggning av verksamheterna skulle ge rationaliseringsvinster och synergi- effekter. Utredaren skall utgå från den inriktning som regeringen angivit i propositionen Samverkan vid kris – för ett säkrare sam- hälle (prop. 2005/06:133). Utredaren skall vidare överväga hur till- syn kan ges en oberoende ställning i förhållande till myndighetens övriga uppgifter.

335

Bilaga 1

SOU 2007:31

Bakgrund

Behovet av att skapa en mer ändamålsenlig organisation

I propositionen Fortsatt förnyelse av totalförsvaret (prop. 2001/02:10) redogjorde regeringen för en ny struktur för plane- ringen för beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. Regeringen angav vidare att strukturen ställde krav på samordning av vissa gemensamma frågor. Samordningen var av sådan karaktär och omfattning att den närmast hörde hemma på myndighetsnivå. En ny myndighet skulle därför inrättas. Myndigheten skulle dock inte frånta andra myndigheters deras ansvar inom sakområden varför regeringen inte ansåg att Statens räddningsverks uppgifter borde ingå i den nya myndighetens ansvarsområde. Riksdagen beslutade den 23 maj 2002 om bildande av Krisberedskapsmyndig- heten (prop. 2001/02:158, bet. 2001/02:FöU10, rskr. 2001/02:261). Myndigheten fick uppgifter enligt ovan och övriga utpekade ansva- riga myndigheter skulle, enligt ansvarsprincipen, ha ansvar i hela hotskalan från fredsverksamhet till krigets krav.

Försvarsberedningen har i sin rapport En strategi för Sveriges säkerhet (Ds 2006:1) konstaterat att de senaste årens händelser visar att gränsen mellan en olycka, allvarlig kris och en extraordinär händelse blir alltmer diffus. I EU-sammanhang går utvecklingen från fokus på räddningstjänst mot en bredare syn på skydd och säkerhet i ett sammanhang. I dag ansvarar Krisberedskapsmyndig- heten och Statens räddningsverk för frågor inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Dessa områden har mycket gemensamt och skulle med fördel kunna hanteras som en helhet. Uppgifter inom dessa områden skulle kunna vara lämpliga för den sammanlagda myndigheten, men fortsatta överväganden och preciseringar krävs. Extraordinära händelser kan t.ex. orsakas av stora olyckor, avsiktliga angrepp och smitta. Oavsett orsak bör dessa områden hanteras utifrån ett helhetsperspektiv, eftersom det finns ett behov av att säkerställa viss funktionalitet i samhället och i olika verksamheter oavsett vad det är som stör eller hotar en verk- samhet. En helhetssyn bör eftersträvas med utgångspunkt från att kunna hantera olyckor och störningar i vardagen till de komplette- rade åtgärder som krävs för att hantera extraordinära händelser och ytterst höjd beredskap. Detta bör kunna skötas med ett samman- hållet arbetssätt. Ansvarsprincipen är rådande vilket innebär att myndigheter som normalt är ansvariga inom en sektor även fort-

336

SOU 2007:31

Bilaga 1

sättningsvis är ansvariga för krishanteringen. En särskild myndig- het för frågor om samhällets beredskap och säkerhet stärker dock vissa övergripande funktioner och kan fungera som ett stöd till de sektorsansvariga myndigheterna.

Regeringen delar Försvarsberedningens uppfattning att förut- sättningarna för krisberedskapen har ändrats och att de senaste årens händelser visar att gränsen mellan allvarliga olyckor och extraordinära händelser har blivit allt mer diffus. Arbetet med kris- hantering vid extraordinära händelser har utvecklats under de år som gått och därmed behöver också strukturen för krishanteringen förändras. Regeringen visade i propositionen Samverkan vid kris – för ett säkrare samhälle (prop. 2005/06:133) på behovet av åtgärder inom detta område. Som ett led i utvecklingen av samhällets kris- beredskap uttalade regeringen i propositionen ett behov att genomföra en översyn av verksamheterna vid Statens räddnings- verk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar.

Dagens struktur för krishantering bygger på sektorsansvar och geografiskt områdesansvar som syftar till att säkerställa sam- ordningen. Denna struktur ligger fortsatt fast men arbetsformer och organisation behöver utvecklas. I propositionen Samverkan vid kris – för ett säkrare samhälle lyfts behovet av en utvecklad natio- nell krishanteringsförmåga och en effektiv myndighetsstruktur upp. Regeringen pekar på behovet av att utreda båda dessa frågor. Utredningen om en krisledande myndighet i krishanterings- systemet kräver att en systemanalys genomförs av ansvar och roller och att förhållandet till befintliga författningar analyseras medan myndighetsöversynen kräver en verksamhetsanalys för att nå de effektivitetsvinster som eftersträvas. Regeringen anser att myndig- heterna har uppgifter som överlappar och berör varandra och att det finns möjlighet att öka verksamhetsnyttan genom att bedriva verksamheterna i en myndighet.

Uppdraget

Allmänna utgångspunkter

En särskild utredare skall göra en översyn av verksamheterna vid Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar i syfte att lämna förslag till en preciserad

337

Bilaga 1

SOU 2007:31

uppgifts-, ansvars- och resursfördelning mellan myndigheterna. Syftet är att lägga samman relevanta delar av myndigheterna till en myndighet för frågor om samhällets beredskap och säkerhet samt att pröva om övriga delar eventuellt bör föras över till andra befint- liga myndigheter. Den nya myndigheten skall ha uppgifter inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar samt kunna hantera uppgifter före, under och efter en kris. Myndigheten skall arbeta både förberedande och operativt, och kan därigenom få stor trovärdighet. Utredaren skall lämna förslag till en preciserad och ändamålsenlig uppgifts-, ansvars-, och resursfördelning i sam- band med sammanläggningen av verksamheter vid myndigheterna. Rationaliseringsvinster och synergieffekter skall eftersträvas och belysas. Utredaren kan även låta annan verksamhet, som bedrivs av de myndigheter som faller under Försvarsdepartementets ansvars- område enligt Regeringskansliets instruktion, ingå i översynen om det framstår som ändamålsenligt att lägga samman även den verk- samheten med den nya myndigheten för frågor om samhällets beredskap och säkerhet. Argumenten för och mot en sådan sam- manläggning skall då redovisas. Utredaren skall även belysa förhål- landet mellan den nya myndigheten för frågor om samhällets beredskap och säkerhet och de sektorsansvariga myndigheterna och särskilt hur dessa myndigheters kompetens och erfarenheter skall kunna tas tillvara.

Regeringen har i dag beslutat om direktiv till en utredning om närmare utformning av ett system med en krisledande myndighet. I uppdraget framgår att utredningen skall bedriva sin verksamhet i nära samverkan med denna utredning. En utgångspunkt är att den nya myndigheten skulle kunna få uppgiften att vara krisledande myndighet.

Utifrån ovannämnda helhetssyn skulle sammanslagningen leda till rationaliseringsvinster och synergieffekter. En förändrad myn- dighetsstruktur skulle också kunna underlätta bl.a. kommunernas och länsstyrelsernas verksamhet. De skulle få en kontaktpunkt i stället för som i dag två. Myndigheten skulle också vara en kon- taktpunkt i det internationella samarbetet inom området krisbered- skap.

I propositionen. Samhällets säkerhet och beredskap (prop. 2001/02:158) redovisade regeringen det planeringssystem och den struktur för att samordna arbetet med att hantera svåra påfrest- ningar på samhället i fred och civilt försvar som tillämpats från den 1 juli 2002. Fokus i propositionen låg på det förebyggande, sårbar-

338

SOU 2007:31

Bilaga 1

hetsreducerande samt förberedande arbetet. I propositionen Sam- verkan vid kris – för ett säkrare samhälle (prop. 2005/06:133) beto- nas krishantering och samhällets förmåga att hantera kriser. I dag ansvarar Krisberedskapsmyndigheten och Statens räddningsverk för frågor inom områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. Dessa områden har mycket gemensamt och bör med fördel kunna hanteras som en helhet. För att förbättra helhets- synen i arbetet med samhällets säkerhet är det angeläget att förena verksamheten inom området skydd mot olyckor hos Statens rädd- ningsverk med Krisberedskapsmyndighetens arbete med att stärka krisberedskapen. Ett helhetsgrepp med denna inriktning bör tas genom en översyn av verksamheterna hos myndigheterna.

Särskilda utgångspunkter

I sitt arbete skall utredaren särskilt beakta följande. Det finns ett behov av en effektiv myndighetsorganisation och en tydlig ansvars- och uppgiftsfördelning. Verksamheter inom myndigheterna som ledning, forskningssamordning, utveckling, planering, utbildning, övning, metodstöd och analys bör läggas samman, helt eller delvis. I den mån utredaren kommer fram till att delar av verksamheterna lämpligen kan lyftas bort från den nya myndigheten bör det över- vägas i vilken utsträckning dessa kan integreras hos andra myndig- heter, t.ex. Totalförsvarets forskningsinstitut, Folke Bernadotte- akademin, Polishögskolan, Försvarshögskolan och Sida. Motivet är att renodla en verksamhetsstruktur som stödjer det breda säker- hetsarbetet och utvecklingen av skydd mot olyckor samt krisbered- skap i ett helhetsperspektiv. Förslag till nya rutiner, processer etc. som bättre tar tillvara helhetsperspektivet skall redovisas av utre- daren. Utredaren bör bl.a. analysera konsekvenserna av att föra samman sektorsövergripande verksamhet med sektorsverksamhet. En viktig utgångspunkt för utredaren skall vara att myndigheten skall hantera den i dag av Krisberedskapsmyndigheten samordnade krisförberedande verksamheten, Statens räddningsverks bistånds- och katastrofberedskap och uppdrag att ha beredskap att ta emot internationell hjälp vid stora olyckor och allvarliga krissituationer samt Statens räddningsverks samordnande ansvar för arbetet med barnsäkerhet på nationell nivå.

Utredaren bör studera erfarenheterna från uppbyggnad av andra länders motsvarande myndigheter. Utredaren skall lämna förslag till hur en effektiv tillsyns- och uppföljningsverksamhet bör utfor-

339

Bilaga 1

SOU 2007:31

mas och hur den kan få en oberoende ställning i förhållande till myndighetens övriga uppgifter. Utredaren bör särskilt analysera myndighetens uppgifter att utfärda tillämpningsföreskrifter, all- männa råd och att ge olika typer av stöd och utbildning i för- hållande till uppgiften att bedriva tillsyn. Frågan om det finns behov av föreskriftsrätt när det gäller formerna för krisberedskaps- arbetet samt i arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser bör vidare övervägas.

Utredaren skall särskilt beakta verksamhet före, under och efter en olycka eller en kris utifrån ett målstyrt och systematiskt arbete av den verksamhet som stärker samhällets säkerhet. Det bör även analyseras hur uppgifter inom sektorsverksamheten räddnings- tjänst förhåller sig till övergripande krisberedskap, t.ex. kärnkrafts- beredskap, naturolyckor samt bistånds- och katastrofberedskap. Detta skall genomföras i nära samverkan med utredningen om ett system med en krisledande myndighet. I uppdraget ingår att lämna förslag till effektivisering och rationaliseringar samt förenklingar i kontakterna mellan myndigheten och andra myndigheter, läns- styrelser, kommuner och landsting när det gäller både händelser och åtgärder som inryms i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och lagen (2002:883) om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och landsting samt förordning (2006:942) om kris- beredskap och höjd beredskap. Enligt förslag i propositionen Sam- verkan vid kris – för ett säkrare samhälle (prop.2005/06:133) ersätts den senare lagen (2002:883) om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och landsting fr.o.m. den 1 september 2006 av lagen (2006:544) om kommuner och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. För- enklingen kan t.ex. handla om att skapa en kontaktpunkt när det gäller krisberedskapen, civilt försvar och skydd mot olyckor.

Utredaren bör beskriva hur arbetet inom EU och FN inom området krisberedskap kan hanteras i den nya myndigheten. I EU- sammanhang går utvecklingen från fokus på räddningstjänst mot en bredare syn på skydd och säkerhet i ett sammanhang. Samtidigt har frågor som rör allvarliga kriser kommit att uppmärksammas allt mer inom andra delar av samarbetet inom EU.

Statens räddningsverk är i dag lokaliserat i Karlstad, Kristine- hamn, Karlskoga, Revinge, Skövde, Rosersberg och Sandö. Kris- beredskapsmyndigheten är lokaliserad i Stockholm och i Sollefteå. Styrelsen för psykologiskt försvar ligger i Stockholm. Utredaren

340

SOU 2007:31

Bilaga 1

skall lämna förslag till lokalisering av verksamheterna vid den nya myndigheten

Utredaren bör även analysera samhällets behov av utbildning inom ramen för skydd mot olyckor och krisberedskap samt dess organisering och lokalisering. Utredaren skall i detta sammanhang också överväga om synergieffekter kan nås genom att lägga sam- man verksamhet med t.ex. Folke Bernadotteakademin, Polis- högskolan och Försvarshögskolan samt den utbildning som i dag bedrivs i gymnasieskolan med bäring på försvar, krisberedskap samt skydd mot olyckor. Statens räddningsverks utbildnings- plattformar skall även ses över utifrån perspektivet av kostnads- effektivitet.

Samtidigt med den utredning som följer av dessa direktiv genomförs som nämndes inledningsvis en utredning med uppgift att analysera och lämna förslag till utformning av en krisledande myndighet i krishanteringssystemet. I den utredningen skall utre- daren beskriva förutsättningar för när och hur en tvärsektoriell krisledning på central myndighetsnivå bör utövas samt analysera vad det innebär att leda i en kris med sektorsövergripande konse- kvenser. Utredningarna skall bedriva sitt arbete i nära samverkan.

Utredaren skall redogöra för de ekonomiska och personella kon- sekvenserna i och med skapandet av den nya myndigheten samt de förslag till författningsändringar som utredningens förslag föranle- der. Dessutom skall varje nytt förslag som utredaren lämnar följas av en ekonomisk beräkning avseende de finansiella konsekvenserna av förslaget.

Uppdragets genomförande och tidsplan

Utredaren skall samarbeta med de statliga myndigheter som berörs av utredarens förslag. Utredaren skall särskilt samråda med utred- ningen om ett system med en krisledande myndighet. Utredaren skall även samråda med Sveriges kommuner och landsting. Vidare skall utredaren samverka med andra utredningar som har till upp- gift att överväga organisation, ansvar m.m. med anknytning till kris- och säkerhetsfrågorna, exempelvis Ansvarskommittén (dir. 2004:93), utredningen om effekterna av klimatförändringar och hur samhällets sårbarhet för dessa kan minskas (dir. 2005:80) eller översynen av inspektionsverksamheten för säkerhets- och skydds- frågor inom transportområdet (dir. 2005:108). Utredaren skall även

341

Bilaga 1

SOU 2007:31

beakta vad som sägs i slutrapporten från Rådet för stöd och sam- ordning efter flodvågskatastrofen, Efter flodvågen – det andra halv- året. Utredaren skall hålla berörda centrala arbetstagarorganisa- tioner informerade om arbetet och ge dem tillfälle att framföra synpunkter.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 1 maj 2007.

(Försvarsdepartementet)

342

Bilaga 2

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till utredningen Översyn av

Dir.

Statens räddningsverk, Krisberedskaps-

2007:21

myndigheten och Styrelsen för psykologiskt

 

försvar för att skapa en myndighet för frågor

 

om samhällets beredskap och säkerhet

 

(Fö 2006:03)

 

Beslut vid regeringssammanträde den 15 februari 2007.

Ändring av uppdraget

Med stöd av regeringens bemyndigande den 29 juni 2006 har den dåvarande chefen för Försvarsdepartementet tillkallat en särskild utredare med uppdrag att genomföra en översyn av Statens rädd- ningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psyko- logiskt försvar för att skapa en myndighet för frågor om samhällets beredskap och säkerhet (dir. 2006:80).

Enligt direktivet är en utgångspunkt att om en ny myndighet blir följden av översynen skall denna kunna få uppgiften att vara kris- ledande myndighet. Denna utgångspunkt skall inte längre gälla.

Utredaren skall samråda med den utredare som skall biträda Regeringskansliet med att utreda inrättandet av en nationell kris- hanteringsfunktion inom Regeringskansliet i syfte att förbättra den nationella krishanteringsförmågan.

(Försvarsdepartementet)

343

Bilaga 3

Ekonomi – i dagens myndigheter

Myndigheternas ekonomi idag

De kostnader som tas upp nedan har beräknats utifrån 2006 års siffror, där inget annat anges. Personalkostnader är inklusive avgifter. När utredningen har sett över lokalkostnader och lokal- storlek har Ekonomistyrningsverkets rikthyror använts. Dessutom har utredningen använt det etablerade riktvärdet 29 m2P P per års- arbetskraft.

Lokalkostnader

KBM har höga hyror för sina lokaler i både Stockholm och Sollef- teå. KBM betalar 2 950 kr/m2P P i Stockholm för lokalerna på Kungs- gatan och 1 300 kr/m2P P för lokalerna i Sollefteå. Rikthyran enligt Ekonomistyrningsverket i Stockholms innerstad är 2 400 kr/m2P P och i Sollefteå 800 kr/m2P .P Jämfört med normvärdet betalar således KBM drygt 10 mnkr för mycket för lokalerna i Stockholm och 3,4 mnkr för mycket för lokalerna i Sollefteå. Hyresavtalet för loka- lerna i Sollefteå tecknades av Överstyrelsen för civil beredskap och löper tom 2007-12-31, men det finns en klausul i avtalet som inne- bär att om avtalet ej förlängs måste myndigheten betala 10 mnkr till fastighetsägaren. Detta på grund av att omfattande investeringar och ombyggnationer gjordes vid inflyttningen och att KBM, som fick överta avtalet, ännu inte hunnit betala av denna del genom sin årliga hyra.

SRV har för sina lokaler i Karlstad ett avtal som gör att myndig- heten ligger 2,7 mnkr lägre i sina hyreskostnader än normvärdet. I Kristinehamn och i Karlskoga betalar SRV något över normen. Dessa avvikelser är enligt utredningens mening försumbara. SRV betalar fortfarande för de lokaler i Solna som enheten för brand-

345

Bilaga 3

SOU 2007:31

farliga och explosiva ämnen förut begagnade. Årskostnaden är 963 tkr och SRV betalar för dessa lokaler till och med mars 2009.

Skolorna har av naturliga skäl högre hyror med tanke på dess övningsfält och på de anläggningar som finns på respektive skola. För två av skolorna har hyresavtalen omförhandlats och fr.o.m. 2007 har Rosersberg en årshyra på 15,2 mnkr, Sandö 12,2 mnkr, Revinge 15,7 mnkr och Skövde 13,6 mnkr. I och med att anlägg- ningarna är stora och inte enbart rymmer kontorslokaler utan även övningsfält och övningslokaler är det svårt för utredningen att ta ställning till hyreskostnaderna. Det är dock angeläget att hålla nere kostnaderna så mycket som möjligt i den framtida utbildnings- organisationen.

SPF har en förhållandevis hög hyra, 2,2 mnkr på årsbasis, vilket betyder 2 358 kr/m2P .P SPF har 13 årsarbetskrafter och enligt norm behövs då knappt 400 m2P P kontorsyta mot dagens 933 m2P .P Utred- ningen kan konstatera att SPF idag betalar ca 1,3 mnkr i överhyra enligt den rikthyra som Ekonomistyrningsverket beräknar för Stockholms innerstad. Enligt uppgift till utredningen så hyr SPF ut 50 m2P P till Civilpliktsrådet vilka administreras av KBM och finansi- eras via anslaget 7:5 Krisberedskap.

Dessutom måste utredningen påpeka att antalet kvadratmeter per årsarbetskraft både för KBM i Sollefteå och för SPF:s del är högre än norm, 62 m2P P per årsarbetskraft i Sollefteå och 72 m2P P hos SPF jämfört med riktvärdet 29 m2P .P Även för KBM i Stockholm överstiger antalet kvadratmeter normen.

Administration(personal, ekonomi, internservice och IT-stöd)

Utredningen har begärt in ett omfattande underlag avseende de tre myndigheternas administration. Utifrån detta underlag kan utred- ningen konstatera att nästan 200 årsarbetskrafter arbetar med administration av något slag inom de tre myndigheterna. Detta innebär att 21 % av antalet årsarbetskrafter sysselsätts inom admi- nistrationen.

SRV är den myndighet som har flest i administrativa uppgifter, 148,5 årsarbetskrafter av 752. KBM har 47,5 av 190 och SPF 2,5 av 13. Utredningen har delat in administrationen i ett antal kategorier som personal, ekonomi, internservice och IT-stöd. Utredningen bedömer att administrationen i den nya myndigheten i förhållande

346

SOU 2007:31

Bilaga 3

till de tre nuvarande kan minskas betydligt. Nedan redogörs mer detaljerat för respektive område.

Personaladministration

Totalt arbetar 16,2 årsarbetskrafter med personaladministration vilket betyder knappt 8 mnkr i personalkostnader. Direkta kostna- der kopplade till personaladministrationen i dagsläget uppgår till ca 16 mnkr.

I dagsläget finns 5,2 årsarbetskrafter som arbetar med löneadmi- nistration, ca 2,5 mnkr i personalkostnader.

Ekonomiadministration

Idag arbetar 45,3 årsarbetskrafter inom ekonomiadministrationen på de tre myndigheterna, varav 38 på SRV (14 årsarbetskrafter på SRV arbetar med budgetering och uppföljning och resterande 24 med redovisning). Personalkostnaderna uppgår totalt till ca 23 mnkr och direkta kostnader kopplade till verksamheten till 5,1 mnkr. Direkta kostnader är exempelvis avgifter till Riksrevisionen och avgifter till Ekonomistyrningsverket för Hermes.

Myndigheterna hanterar idag sammanlagt ca 44 500 fakturor och både SRV och KBM anger att antalet är ökande. Bland annat ökar faktureringen på KBM till följd av den pågående utbyggnaden av Rakel-systemet.

Internservice

För den interna servicen i Sollefteå har KBM 7,5 årsarbetskrafter anställda. Dessa personer hanterar vaktmästeri, städning, växel, resetjänst och reception. Personalkostnad för dessa är 2,3 mnkr. I Stockholm köper KBM den mesta internservicen, kostnaden upp- går till ca 4,1 mnkr per år. Myndigheten har dock 1,1 årsarbets- krafter anställda för att arbeta med exempelvis säkerhetsfrågor. KBM har två registratorsfunktioner, en på vardera lokaliseringsort och personalkostnaderna för dessa uppgick till knappt 900 tkr.

SRV har totalt personalresurser för internservice som motsvarar 32 årsarbetskrafter. Av dessa finns 15 vid en internserviceenhet i Karlstad, 9 vid skolorna och resterande 8 inom andra delar av ver-

347

Bilaga 3

SOU 2007:31

ket. Personalkostnaden uppgår till ca 16 mnkr. Personalen hanterar allt ifrån post, dokumenthantering och arkiv, förråd för publika- tioner, frågor som avser lokalvård, säkerhetssystem till vaktmästeri.

Den numera myndighetsgemensamma växeln vid SRV bemannas av 5,5 årsarbetskrafter. Personalkostnaderna uppgår till 2,1 mnkr. KBM, SPF och SRV har sammanlagt direkta kostnader om 4,4 mnkr för telefonväxlarna.

SPF har ingen internservice.

Myndigheterna har således tillsammans drygt 41 årsarbetskrafter som arbetar med internservice (inkl. telefonväxel) till en personal- kostnad om 20 mnkr.

Upphandling

Idag arbetar totalt 14 årsarbetskrafter med upphandlingsfrågor varav 13 på SRV. De totala personalkostnaderna uppgår till ca 7 mnkr och de direkta kostnaderna till ca 600 tkr. Vid KBM utgör upphandling en del av den ordinarie administrativa verksamheten.

1.2.5 IT-stöd

På SRV arbetar 31 årsarbetskrafter med IT-stöd. Myndigheten har alltifrån softwareservice till hårdvaruservice och callcenter-funktion inom myndigheten. En sammanställning från 2005 visar att SRV har närmare 120 olika IT-system. En stor del av dessa är egen- utvecklade. Personalkostnaderna uppgår till nästan 17 mnkr och de direkta kostnaderna till 7,2 mnkr.

KBM har 13 årsarbetskrafter som arbetar med IT-stöd varav 3 befattningar är placerade i Stockholm och övriga i Sollefteå. Perso- nalkostnaderna uppgår till 5,9 mnkr och de direkta kostnaderna till knappt 20 mnkr. I dessa kostnader ingår utveckling och drift av både WIS och Krisp.

SPF har inget eget IT-stöd utan köper tjänsten för ca 900 tkr per år.

348

SOU 2007:31

Bilaga 3

Verksledning och stabsstöd

Verksledningen på både KBM och SRV består av en General- direktör och Överdirektör. SPF har enbart en Generaldirektör. Personalkostnaderna för dessa 5 personer uppgår till ca 5,3 mnkr.

På både KBM och SRV finns en stab kopplad till myndighets- ledningen. Från och med 2007 har KBM flyttat in hela forsknings- samordningen m.m. i staben. Utredningen har dock tittat på hur staben var organiserad 2006 och då arbetade 8,9 årsarbetskrafter där. Personalkostnaderna uppgick till 6,3 mnkr.

SRV har en stab om 10 personer till en personalkostnad om ca 6,1 mnkr.

På SPF finns ingen stab.

Internrevision

Vid SRV finns idag två internrevisorer, till en personalkostnad om 1,4 mnkr.

Information

SRV har ett informationssekretariat placerat i Karlstad som sam- ordnar och stödjer kommunikationsplanering och aktiviteter för verkets ledning och avdelningar. Avdelningarna ansvarar i sin tur för att i samverkan med informationssekretariatet planera kommu- nikationsaktiviteter integrerat med genomförande av verksam- heten.

Informationssekretariatet svarar för strategisk hantering av ver- kets interna och externa kommunikation, informationsbered- skapen, strategisk mediehantering, samordning av verkets olika webbplatser och tidningen Sirenen. Vidare ansvarar sekretariatet för SRV:s grafiska profil, produktion av informationsmaterial, stöd vid mätningar och utvärderingar samt samordning och stöd vid mässor.

Tidningen Sirenen utkommer med åtta nummer per år, i en upp- laga om drygt 30 000 exemplar. Redaktionen består av fyra journa- lister. SRV får ta in avgifter för annonsering i Sirenen och 2006 fick man in ca 500 tkr i avgifter.

Informationssekretariatet vid SRV är uppdelat i två produktions- enheter där den ena svarar för språk, bild, form och den andra för

349

Bilaga 3

SOU 2007:31

tidningen Sirenen. Kommunikation, mediefunktion och webbredaktion är organiserat direkt under informationschefen. Totalt arbetar 24 personer vid sekretariatet. De totala kostnader uppgick 2006 till 20,4 mnkr, varav 13,6 mnkr utgjordes av perso- nalkostnader.

KBM:s informationsavdelning består av 13 befattningar varav två är projektanställningar. Befattningarna webbredaktör respektive press/nyhetsansvarig är stationerade i Sollefteå. Enhetens arbete består till största del av stöd och rådgivning för de övriga enheterna i deras kommunikationsarbete, såväl internt som externt. Produk- tion av trycksaker etc. görs via externa producenter.

Magasinet Krisberedskap utkommer med fyra nummer per år och har en upplaga på ca 12 000 exemplar. Redaktionen på KBM har 1 tjänst vilken svara för planering av tidningen och skrivande av artiklar. Tjänster för redigering, layout och tryck köps av kontrak- terad byrå. Budget för produktion av tidningen är ca 250 tkr per nummer. KBM ger även ut ett e-postbaserat nyhetsbrev var 14:e dag.

KBM har en avdelad informatör för Rakel-systemet. Det handlar om att ge stöd i såväl kommunikationsavseende som i marknads- föring. Rakel-informatören ansvarar också för den särskilda Rakel- webbplatsen.

Informationsenhetens verksamhetskostnader 2006 uppgick till 4,8 mnkr och personalkostnaderna till drygt 3,7 mnkr.

SPF har en informationsavdelning med 3,5 årsarbetskrafter. Avdelningen svarar för myndighetens grafiska profil, framtagning av presentationsmaterial, rapporter och tryckt material. Vidare ansvarar avdelningen för externa besök, besvarande av frågor från allmänheten och massmediekontakter. SPF samordnar och pro- jektleder den myndighetsgemensamma webbplatsen www.sakerhetspolitik.se samt lumpenprojektet. Även Estonia- uppdragen tillhör SPF:s informationsavdelning och 2007 finns en arkivarie anställd för uppgiften.

Kostnaderna för verksamheten vid SPF:s informationsavdelning uppgår till knappt 1 mnkr och personalkostnaden till 1,75 mnkr.

Totalt arbetar 40,5 årsarbetskrafter vid de tre myndigheterna med informationsfrågor. Personalkostnaden uppgår till drygt 19 mnkr och verksamhetskostnaden till 12,6 mnkr.

350

SOU 2007:31

Bilaga 3

Konsulter

I det material som utredningen begärt in har det framkommit att både SRV och KBM i hög utsträckning använder konsulter för att genomföra verksamhet, även sådan som är att anse som kärnverk- samhet. Exempelvis inom anläggningsproduktion, t.ex. skydds- rumsbesiktning, köpte SRV tjänster för ca 50 mnkr, inom Centrum för risk- och säkerhetsutbildnings område för ca 30 mnkr samt för övriga verksamheter med knappt 10 mnkr.

För KBM:s del kan nämnas att de 20 största konsulttjänsterna uppgick till drygt 157 mnkr varav Rakel stod för ca 78 mnkr. Totalt redovisar KBM att myndigheten köpte tjänster för knappt 190 mnkr.

Resor/resekostnader

Både SRV och KBM bedriver verksamhet på flera orter, vilket resulterar i att en mängd resor måste företas mellan dessa orter för att verksamheten ska kunna bedrivas.

KBM bedriver verksamhet i både Stockholm och Sollefteå. I Sollefteå finns stora delar av den tekniska enheten samt viss perso- nal för IT, administration, växel och resetjänst. Enligt myndig- hetens egen schablonberäkning används ca 4 mnkr per år för resor mellan de olika lokaliseringsorterna.

I och med att SRV bedriver verksamhet på ett flertal platser finns resekostnader även mellan SRV:s olika verksamhetsställen.

351

Bilaga 4

Ekonomi Verksamhet till annan huvudman

Verksamhet som bör föras till annan huvudman

Informationssäkerhet och signalskydd

353

Bilaga 4

SOU 2007:31

Länsstyrelsens ledningsplatser

Transport av farligt gods

Förstärkningsresurser för oljeskydd

TPF FPT

1TP PT Inklusive kostnader för seatrack webb

354

SOU 2007:31

Bilaga 4

Tunnelsäkerhet

Festivalsäkerhet

Mediernas beredskapsråd

355

Bilaga 4

SOU 2007:31

Överklagandenämnden för totalförsvaret

Rättsfunktionen

Information om säkerhetspolitik och totalförsvar

356

SOU 2007:31

Bilaga 4

357

Bilaga 5

Ekonomi omställningskostnader

Omställningskostnader

Skolorna i Rosersberg och Skövde ska enligt utredningens förslag avvecklas i sin helhet och skolan i Sandö delvis avvecklas. Utred- ningen har med utgångspunkt från det underlag som SRV lämnat beräknat avvecklings- och omställningskostnaderna bedöms uppgå till följande belopp:

Avvecklingskostnader

2008

2009

2010

2011

2012

Summa

1

131

3

2

1

0

137

RosersbergTPF FPT

2

41

3

3

2

1

50

SandöTPF FPT

3

86

10

10

9

4

119

SkövdeTPF FPT

Summa totalt

208

16

15

12

5

306

 

 

 

 

 

 

 

De totala avvecklingskostnaderna uppgår därmed till 306 mnkr. Vad avser avvecklingskostnaderna har SRV angivit att det finns en viss osäkerhet på grund av svårigheten att skatta kostnaderna för miljösanering.

Verksamheten vid Nationellt centrum för lärande från olyckor i Karlskoga ska enligt utredningen läggas samman med annan verk- samhet inom den nya myndigheten, vilket innebär att avvecklings- kostnader om drygt 1 mnkr uppkommer.

Till följd av den effektivisering som bildandet av den nya myn- digheten innebär, torde personal, främst inom administrationen, komma att sägas upp till följd av arbetsbrist. Enligt utredningens beräkningar minskar den administrativa personalen med ca 130 års- arbetskrafter, vilket beräknas ge ca 65 mnkr i avvecklingskostnader.

1TP PT Avvecklingskostnaderna avser hela skolan

2TP PT Avvecklingskostnaderna avser del av skolan

3TP PT Avvecklingskostnaderna avser hela skolan

359

Bilaga 5

SOU 2007:31

En grov uppskattning av omställningskostnaderna som utred- ningen har gjort visar att de totalt uppgår till drygt 370 mnkr. Mer- parten av omställningskostnaderna uppstår under det första året, se tabell nedan.

Grov uppskattning av omställningskostnader(tkr)

 

2008

2009

2010

2011

2012

 

 

 

 

 

 

4

35 000

30 000

-

-

-

PersonalkostnaderTPF FPT

Rosersberg

131 000

3 000

2 000

1 000

-

Skövde

86 000

10 000

10 000

9 000

4 000

Sandö

41 000

3 000

3 000

2 000

1 000

Karlskoga

1 315

-

-

-

-

SUMMA

294 315

46 000

15 000

12 000

5 000

 

 

 

 

 

 

Kostnaderna ovan är preliminära. Utredningen har vid beräkningen ovan utgått från att en ny myndighet etableras från och med 1 juli 2008.

Avvecklingskostnaderna täcks på följande sätt (tkr):

Indrag anslaget 7:5

76 893

Indrag anslaget 7.10

145 750

Delsumma

222 643

Lån anslaget 7:5

71 672

 

 

Summa

294 315

 

 

Det är enligt utredningens uppfattning viktigt att de medel som tillfälligtvis disponeras från anslaget 7:5 Krisberedskap för att täcka vissa av omställningskostnaderna, återförs till anslaget efterhand som kostnaderna minskar. När omställningen är genomförd har drygt 220 mnkr sparats.

4TP PT Personalkostnaderna ovan är exklusive personalkostnaderna på skolorna. Dessa kostnader redovisas under respektive skola.

360

Bilaga 6

Ekonomi – anslag etc.

Anslag, krediter etc. i den nya myndigheten

Den nya myndigheten föreslås disponera sju olika anslag, varav fyra rör bidragsutbetalningar.

Den nya myndigheten bör, liksom KBM idag, disponera anslaget 6:8 Frivilliga försvarsorganisationer som avser medel för organisa- tionsstöd till frivilliga försvarsorganisationer. Utredningen föreslår att 20 mnkr flyttas från anslaget 7:5 Krisberedskap till anslaget 6:8

Frivilliga försvarsorganisationer. Motivet för detta är att renodla styrningen så långt det är möjligt. Även de medel som SRV idag har på anslaget 7:4 Skydd mot olyckor för olika individstöd bör föras till anslaget 6:8. Anslag 6:8 Frivilliga försvarsorganisationer kommer att disponeras av både den nya myndigheten och Försvarsmakten, dock genom två separata anslagsposter.

Vidare bör den nya myndigheten disponera anslaget 7:2 Före- byggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor. Anslaget disponeras nu av SRV och används för utbetalning av ersättning till kommuner för åtgärder som vidtas för att förebygga jordskred och andra naturolyckor. Utredningen har inte tagit ställning till någon förändring av detta anslag, eftersom denna fråga är föremål för översyn genom Klimat- och sårbarhetsutredningen (M2005:03).

Den nya myndigheten föreslås vidare få disponera anslaget 7:3

Ersättning för räddningstjänst m.m. Anslaget disponerades nu av SRV och används för att i enlighet med lagen om skydd mot olyckor utbetala vissa ersättningar för uppkomna kostnader vid genomförda räddningsinsatser samt insatser för att bekämpa olja till sjöss. Anslaget kan även användas i ett initialt skede då Sverige behöver begära hjälp internationellt via den s.k. Gemenskapsmekanismen inom EU. Den svenska aktör som begärt hjälpen betalar sedan motsvarande belopp till SRV. Utredningen tar inte ställning till någon förändring av anslaget, eftersom detta utreds i särskild ordning, Beslut om en översyn av

361

Bilaga 6

SOU 2007:31

katastrofersättning och finansiering av stöd och hjälp till Sverige (Fö2007:A).

Den nya myndigheten föreslås vidare få disponera anslaget 7:5 Krisberedskap, ett anslag som enligt utredningens förslag bör ren- odlas. Utredningen har beräknat den nya anslagsnivån på anslaget 7:5 Krisberedskap enligt följande (tkr):

Anslag enl. RB07

1 711 976

 

 

Disp. enl. nedan

 

 

 

Svenska kraftnät

250 000

 

 

Post- o telestyrelsen

99 995

 

 

RK/Fö-dep.

10 088

 

 

Delsumma

360 083

 

 

Disp. av KBM enl. RB07

1 351 893

 

 

Till KBM, SRV & SPF idag

530 000

 

 

Delsumma kvar på 7:5

821 893

 

 

KBM, SRV & SPF:s del

530 000

 

 

Ansvarig myndighet

Belopp

Uppgift

Indrag

Försvarets radioanstalt

-

Standardisering

1 500

Anslag 6:8

20 000

Uppdragsmedel frivilliga

15 500

-

-

Forskning indrag

29 000

Summa

20 000

 

46 000

 

 

 

 

Till nytt förvaltningsanslag

464 000

 

 

I och med de uppgifter som förs till andra myndigheter minskar de medel som bör föras till den nya myndighetens förvaltningsanslag. Utredningen anser dessutom att vissa anslagsmedel från anslaget 7:5 Krisberedskap för vissa uppgifter ska fördelas ut på ansvarig myndighet i enlighet med vad som föreslagits i kapitel 7. Ytter- ligare 20 mnkr föreslås föras till anslaget 6:8 Frivilliga försvars- organisationer. Utredningen har beräknat att i storleksordningen 400 mnkr (391 mnkr enligt tabellen nedan) bör föras till andra myndigheter. Vidare anser utredningen att en rationalisering om drygt 30 mnkr bör göras. Förutsättningar för en sådan rationali- sering uppstår i och med att planeringsprocessen avskaffas och i och med att medel för verksamhet förs till andra myndigheter.

362

SOU 2007:31

Bilaga 6

 

Flytt av medel

Indrag

 

391 000

 

Delsumma kvar på 7:5

430 893

 

Rationalisering

30 893

30

 

 

893

KVAR ANSLAG 7:5

400 000

 

 

 

 

TOTALT INDRAG FRÅN 7:5

 

76

 

 

893

Av de 400 mnkr som blir kvar på anslaget 7:5 Krisberedskap får medel tillfälligtvis disponeras för att täcka de omställningskostna- der som uppstår initialt med anledning av utredningens förslag, jämför bilaga 5.

Anslaget 7:6 Gemensam radiokommunikation för skydd och säkerhet bör även det disponeras av den nya myndigheten. Anslaget togs upp på statsbudgeten 2005 och för 2007 finns 35 mnkr på det. Anslaget finansierar utbyggnad, driftsbidrag och förvaltning av ett gemensamt radiokommunikationssystem för skydd och säkerhet. Systemet har emellertid dragits med stora förseningar i utbyggna- den varför stora anslagssparanden har byggts upp. Systemet ska när det är fullt utbyggt vara helt avgiftsfinansierat.

Den nya myndigheten föreslås disponera anslaget 8.1 Bistånds- verksamhet, anslagsposten 4 Biståndsverksamhet – SRV. Anslaget disponeras för myndighetens verksamhet inom verksamhetsgrenen Internationella bistånds- och räddningsinsatser för att lämna tek- niskt, logistiskt och annat understöd till framförallt FN-ledda humanitära biståndsinsatser. Anslagsposten uppgår 2007 till 150 mnkr.

Den nya myndighetens anslag bör enligt utredningens mening vara förvaltningsanslag samt sakanslag för den nya myndighetens verksamhet. Utredningen har benämnt detta anslag 7:10. På anslaget ska finnas medel för den verksamhet som ska bedrivas för de uppgifter myndigheten har ansvar. Till anslaget ska föras medel från de anslag som tidigare var förvaltningsanslag för de tre i utredningen ingående myndigheterna. Till anslaget 7.10 ska även föras medel från anslaget 7:5 Krisberedskap, som idag finansierar

363

Bilaga 6

SOU 2007:31

verksamhet inom främst SRV och KBM. Utredningen har beräknat nivån på anslaget 7:10 enligt följande:

Det nya förvaltningsanslaget (tkr)

Nuv. förvaltningsanslag

KBM

166 000

 

 

SRV

670 000

 

 

SPF

17 000

 

 

Summa

853 000

 

 

Av dessa 853 mnkr ska uppgifter föras

 

 

 

bort enligt nedan:

 

 

 

Ansvarig myndighet

Belopp

Uppgift

Indrag

Finansdepartementet

3 000

ÖNT

300

Försvarets radioanstalt

12 000

Pers.kostnad infosäk & sig-

-

 

 

nalskydd

 

Försvarets radioanstalt

12 000

V-hetskostnad infosäk &

3 000

 

 

signalskydd

 

Försvarsmakten

-

Rättsfunktion

1 500

Kulturdepartementet

2 000

Mediernas beredskapsråd

500

Kustbevakningen

6 200

Oljeskydd

1 000

Länsstyrelsen

-

Pers.kostnad ledningsplats

2 500

Rikspolisstyrelsen

-

Festivalsäkerhet

500

Trafikinspektionen

7 000

Trp. av farligt gods

2 000

Vägverk, Banverk

-

Tunnelsäkerhet

150

 

 

 

 

Delsumma kvar nuvarande förvaltnings-

799 350

 

 

anslag

 

 

 

 

 

 

 

364

SOU 2007:31

Bilaga 6

Av dessa dryga 799 mnkr anser utredningen att följande belopp ska föras bort från anslaget (tkr):

Uppgift

Belopp

Anledning

Indrag

Del av administration

-

Indrag

69 900

Lokalkostnader

-

Indrag

28 400

Indvidstöd (SRV)

37 000

Till anslag 6:8

 

Avg.belägga viss utbildning

-

Indrag

30 000

 

 

Rationalisering SPF

6 000

Delsumma bort

37 000

 

134 300

Kvar nuvarande förvaltningsanslag

628 050

 

 

NYTT FÖRVALTNINGSANSLAG 7:10

 

TOTALT INDRAG

Från anslag 7:5

464 000

 

145 750

Från nuv. förvaltningsanslag

628 050

 

 

SUMMA NYTT ANSLAG

092 050

 

 

 

 

 

 

Utredningen beräknar således att den nya myndighetens anslag bör uppgå till drygt 1 092 mnkr. Av de medel som tidigare erhölls från anslaget 7:5 Krisberedskap bör 464 mnkr föras till det nya anslaget. Resterande medel förs till annan myndighet i och med att uppgifter förs bort (20 mnkr) eller dras in som rationalisering (46 mnkr). Av de gamla förvaltningsanslagen minskas beloppet med ca 225 mnkr vilket motsvaras av verksamhet som flyttas till ny huvudman, verk- samhet som i fortsättningen ska finansieras från annat anslag och övrigt är rationaliseringar på exempelvis administrationen.

Utredningens förslag rörande anslag som ska disponeras av den nya myndigheten:

Anslag

6:8

7:2

7:3

7:5

7:6

7:10

8:1

Mnkr

80

1

20

2

3

4

150

40TPF FPT

400TPF FPT

- TPF FPT

1092TPF FPT

1TP PT Utredningen tar inte ställning till nivå på vare sig anslaget 7:2, 7:3 eller 8:1 utan anger 2007års nivå.

2TP PT Anslaget ska enligt utredningen uppgå till 400 mnkr men medel får lånas från anslaget 7:5 Krisberedskap för att inledningsvis täcka de avvecklingskostnader som uppstår under det första avvecklingsåret till följd av bildandet av den nya myndigheten. Det är enligt utredningens uppfattning viktigt att dessa medel sedan återförs till anslaget 7:5

Krisberedskap.

3TP PT Enligt BP 2007 finns inga medel anvisade på anslaget för 2008, enbart anslagssparande. 4TP PT Anslagsbeloppet är ej uppräknat till 2008 års nivå.

365

Bilaga 6

SOU 2007:31

Sammanfattning

Utredningen beräknar att den nya myndighetens förvaltningsanslag ska uppgå till drygt 1 092 mnkr. Vidare beräknar utredningen omställningskostnaderna till 306 mnkr för förändringen av utbild- ningsorganisationen och 65 mnkr för övrig omställning, totalt ca 370 mnkr. Dessa omställningskostnader finansieras via de neddrag- ningar som utredningen föreslår samt via viss övergångsfinansiering från anslaget 7:5 Krisberedskap. På ett par års sikt beräknar utred- ningen att en besparing om drygt 220 mnkr (fördelad på drygt 75 mnkr från anslaget 7:5 Krisberedskap och ca 145 mnkr från de gamla förvaltningsanslagen) kan genomföras genom att en myn- dighet med ansvar för områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar skapas. Utredningen vill ännu en gång påminna om den översyn av utbildningsstrukturen som bör göras 2011 vil- ken kan leda till ytterligare rationaliseringar.

366

Bilaga 7

Utkast till instruktion

Utredningen har enbart i syfte att visa hur vissa uppgifter skulle kunna regleras tagit fram ett utkast till instruktion för den nya myndigheten. Med tanke på det arbete som för närvarande genomförs med att ta fram en ny myndighetsförordning och som kommer att innebära nya och ändrade instruktioner för statliga myndigheter från och med den 1 januari 2008 presenterar utred- ningen enbart nedanstående utkast. Det som presenteras utgör således inget författningsförslag.

Utkast till förordning (2008:xx) med instruktion för X- myndigheten

Härmed föreskrivs följande

Uppgifter

1 § X-myndigheten har till uppgift att utveckla samhällets förmåga att förebygga och hantera olyckor och extraordinära händelser. Myndigheten skall minska risken för och konsekvenserna av olyckor och extraordinära händelser genom att se till att före- byggande och sårbarhetsreducerande åtgärder vidtas.

2 § X-myndigheten är central förvaltningsmyndighet för följande frågor, i den mån det inte är en uppgift som ankommer på någon annan myndighet:

1.räddningstjänst, olycks- och skadeförebyggande åtgärder samt sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning,

2.krisberedskap, och

3.civilt försvar.

367

Bilaga 7

SOU 2007:31

Myndigheten är vidare central förvaltningsmyndighet för frågor om brandfarliga och explosiva varor samt frågor om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

3 § X-myndigheten skall

1.verka för att organisation, ledning och ledningsmetoder inom kommuner, landsting, länsstyrelser och centrala myndigheter utvecklas så att samhällets räddningstjänst- och krishanterings- organ arbetar och samverkar effektivt,

2.verka för att åtgärder som stärker krisberedskap och civilt för- svar samordnas,

3.följa upp och utvärdera de krisberedskapsåtgärder och de åtgärder inom arbetet med skydd mot olyckor som vidtas av kom- muner, landsting, länsstyrelser och centrala myndigheter,

4.utveckla metoder för samt utvärdera risk- och sårbarhets- analyser, identifiera brister och lämna förslag på åtgärder,

5.följa utvecklingen av forskning och teknik inom verksamhets- området, initiera forsknings- och utvecklingsverksamhet samt svara för analys och spridning av resultat från forskning och studier inom verksamhetsområdet,

6.bedriva omvärldsbevakning och omvärldsanalys, inhämta erfa- renheter från olyckor och kriser i Sverige och i andra länder, samt ansvara för att ta fram en samlad bedömning av risk- och olycks- utvecklingen och säkerhetsarbetet i Sverige som tillgodoser natio- nella, regionala och lokala behov, och

7.verka för samverkan med andra myndigheter, kommuner samt näringslivs-, arbetstagar-, frivilligorganisationer och andra orga- nisationer.

4 § X-myndigheten skall vidare

1.i samverkan med berörda myndigheter och organisationer utveckla och stödja lokalt förebyggande arbete för att motverka olycksfall som leder till personskador,

2.samordna arbetet för barns och ungas säkerhet, när det gäller att motverka olycksfall som leder till personskador,

3.ansvara för utveckling av system för varning av befolkningen under höjd beredskap och vid olyckor i fred och därvid särskilt verka för ändamålsenliga varningssystem runt kärnkraftverken,

4.utveckla metoder för kriskommunikation och annan kris- hantering,

5.verka för att förebyggande åtgärder mot naturolyckor vidtas,

368

SOU 2007:31

Bilaga 7

6.utveckla, anskaffa och underhålla förstärkningsresurser för räddningstjänst,

7.företräda det civila försvaret på central nivå

8.stödja Försvarsmakten med beslutsunderlag och information om beredskapsläget inom det civila försvaret i beredskapsplanering och under höjd beredskap,

9.verka för att ideella organisationers kunskaper och förmåga uppmärksammas och tas tillvara, och

10.efter överenskommelse med trossamfunden leda och sam- ordna deras medverkan på området.

5 § X-myndighetens skall verka för ökad samverkan och samord- ning då det gäller beredskapen mot oönskade händelser med nukle- ära, biologiska, kemiska och radiologiska ämnen. X-myndigheten skall verka för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa konsekvenserna av de som sker.

Myndigheten skall i arbetet med frågor om brandfarliga och explosiva varor verka för en säker hantering och import av brand- farliga och explosiva varor.

Vidare skall X-myndigheten

1.samordna beredskapsplanläggningen mot kärnenergiolyckor och andra allvarliga olyckor,

2.planera för att kunna bistå regeringen med att inhämta expert- bedömningar och annat underlag från myndigheter och andra organ för att skapa en lägesbild för bedömning vid allvarliga olyckor och extraordinära händelser, och

3.samordna planläggningen på regional nivå för sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning.

6 § X-myndigheten skall, efter beslut av regeringen, stödja personer med hemvist i Sverige som drabbats av en större katastrof i Sverige eller utomlands. För detta ändamål skall myndigheten ha en för- beredd organisation.

Utbildning

7 § X-myndigheten skall verka för en ökad kunskap och kompetens inom områdena skydd mot olyckor och krisberedskap genom att

1. Inventera och analysera behovet av utbildning och övning inom området,

369

Bilaga 7

SOU 2007:31

2.bedriva utbildning som föreskrivs i förordningen (2003:477) om utbildning i skydd mot olyckorTPF1FPT,

3.bedriva annan utbildning som tillgodoser behovet av kompe- tens enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor hos kommu- ner, landsting och statliga myndigheter om dessa behov inte kan tillgodoses på annat sätt samt se till att relevant utbildning inom krisberedskapsområdet finns tillgänglig,

4.initiera, planera och genomföra, antingen i egen regi eller genom annan aktör, sektorsövergripande utbildningar och övningar som tillgodoser behovet av kompetens hos kommuner, landsting, organisationer och företag för att kunna förebygga och hantera störningar i samhällsviktig verksamhet,

5.stödja, inrikta, kvalitetssäkra och följa upp övningar och utbildningar som genomförs på området,

6.i samverkan med andra myndigheter och utbildnings- anordnare, tillhandahålla en översikt över relevanta utbildningar som genomförs i Sverige inom området, och

7.stödja ideella organisationers utbildningsverksamhet samt sprida kunskap som syftar till att enskilda genom egna åtgärder kan bidra till att skyddet mot olyckor och krisberedskap stärks.

För utbildning som inte sker med egentillträde får myndigheten ta ut avgifter. Avgifternas storlek bestäms av myndigheten. Avgif- terna disponeras av myndigheten.

Lednings- och beslutsstödssystem

8 § X-myndigheten skall utveckla och förvalta tekniskt stöd för ledning och beslutsfattande.

Myndigheten får åta sig att mot avgift utveckla och förvalta tek- niskt stöd åt andra myndigheter samt åt kommuner och landsting. Avgifternas storlek bestäms av myndigheten.

9 § X-myndigheten skall införa, förvalta och utveckla radio- kommunikationssystemet för skydd och säkerhet (RAKEL-syste- met). Verksamheten skall bedrivas i nära samverkan med före- trädare för användarna av systemet. X-myndigheten skall verka för en så stor anslutning som möjligt till systemet.

Systemet skall tillhandahållas mot avgift. Avgiftens storlek bestäms av myndigheten.

1TP PT Den nuvarande förordningen behöver ändras i och med utredningens förslag.

370

SOU 2007:31

Bilaga 7

Internationella uppgifter

10 § X-myndigheten skall följa den internationella utvecklingen och lämna underlag och analyser till Regeringskansliet om inter- nationella frågor inom sitt verksamhetsområde. Myndigheten skall även samverka med myndigheter med liknande verksamhet i andra länder i enlighet med internationella överenskommelser och i sam- band därmed bemanna arbetsgrupper i det internationella sam- arbetet på området. Myndigheten skall också medverka i Sveriges internationella säkerhets- och förtroendeskapande verksamhet.

Myndigheten skall vidare stödja Regeringskansliet i det löpande arbetet inom ramen för Partnerskap för fred. Verksamheten inom samarbetet Partnerskap för fred skall bedrivas i enlighet med det individuella partnerskapsprogrammet och i enlighet med de mål som fastställts för Sveriges medverkan i Partnerskap för freds pla- neringsprocess samt i enlighet med särskilda regeringsbeslut. I detta arbete ingår att samordna civil verksamhet inom sitt verk- samhetsområde i samband med internationella övningar samt för övrigt arbete sammanhålla deltagandet för myndigheter som bedri- ver civil verksamhet.

Myndigheten skall samtidigt som den lämnar in sin årsredovis- ning, till Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) ge in en för- teckning över och kopior av samtliga internationella överens- kommelser av offentligrättslig natur som myndigheten ingått under året. För varje överenskommelse skall det anges vilket regerings- beslut som legat till grund för överenskommelsen.

11 § X-myndigheten skall hålla en beredskap för bistånd vid kata- strofer i utlandet och får delta i räddnings- och katastrofinsatser vid katastrofer i andra länder som fordrar omedelbara åtgärder. X- myndigheten skall även i samverkan med berörda myndigheter och organisationer förbereda så att X-myndigheten, i en situation då många människor med hemvist i Sverige drabbas av en allvarlig olycka eller katastrof i utlandet, med kort varsel i ett inledande skede kan stödja utlandsmyndigheter och de nödställda.

X-myndigheten skall inom sitt område medverka i Sveriges internationella humanitära verksamhet. X-myndigheten skall ha förmåga att stödja biståndsinsatser avseende humanitär min- hantering, stärkande av katastrofberedskap och återuppbyggnad efter katastrofer.

371

Bilaga 7

SOU 2007:31

X-myndigheten får endast besluta om insatser enligt första och andra stycket under förutsättning att insatserna finansieras av annan än X-myndigheten. X-myndigheten skall före beslut om insats informera Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) om de åtgärder myndigheten avser att vidta.

Vid insatser som rör bistånd skall X-myndigheten dessutom samråda med Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida).

12 § X-myndigheten skall i förhållande till Europeiska gemen- skapernas kommission vara behörig myndighet och Sveriges kon- taktpunkt för tillämpningen av rådets beslut 2001/792/EG, Eura- tom av den 23 oktober 2001 om inrättande av en gemenskaps- mekanism för att underlätta ett förstärkt samarbete vid biståndsin- satser inom räddningstjänsten. X-myndigheten skall ansvara för de uppgifter som åligger Sverige och skall samordna det nationella arbetet med att bygga upp och upprätthålla en insatsberedskap enligt beslutet.

I uppgiften som behörig myndighet ingår möjligheten att begära bistånd från och lämna bistånd till de länder som deltar i sam- arbetet inom ramen för rådets beslut. När det gäller miljörädd- ningstjänst till sjöss ankommer det enligt 9 § förordningen (2005:742) med instruktion för Kustbevakningen i stället på Kust- bevakningen att begära bistånd från och lämna bistånd till en med- lemsstat i Europeiska unionen.

Bistånd till sådant som inte är räddningstjänst får endast begäras under förutsättning att biståndet finansieras av annan än X-myn- digheten. Bistånd får endast lämnas under förutsättning att den stat som har begärt biståndet garanterat X-myndigheten full kostnads- täckning för dess insatser. X-myndigheten skall före beslut om att begära och lämna bistånd informera Regeringskansliet (Försvars- departementet) om de åtgärder myndigheten avser att vidta.

Miljöfrågor

13 § X-myndigheten har ett sektorsansvar för miljöfrågor med anknytning till myndighetens ansvar för räddningstjänst och skall verka för att den negativa miljöpåverkan i samhällets arbete för skydd mot olyckor minimeras. X-myndigheten skall inom ramen

372

SOU 2007:31

Bilaga 7

för detta ansvar vara samlande, stödjande och pådrivande i förhål- lande till övriga berörda parter.

X-myndigheten skall rapportera sitt miljömålsarbete till det miljömålsråd som finns inom Naturvårdsverket och samråda med rådet om vilken rapportering som behövs.

Tjänsteexport

14 § X-myndigheten får på de villkor som tjänsteexportför- ordningen (1992:192) föreskriver bedriva tjänsteexport inom sitt verksamhetsområde, om detta är förenligt med myndighetens upp- gifter i övrigt.

Avgifterna fastställs av myndigheten.

Ersättning för skador

15 § X-myndigheten får besluta om annan ersättning än skadestånd för skador på egendom som tillhör personal inom det civila försva- ret som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller som genomgår frivillig utbildning, om skadan har föranletts av tjänstgöringsförhållandena.

X-myndighetens beslut får inte överklagas.

Verksförordningens tillämpning

16 § Verksförordningen (1995:1322) ska tillämpas på X-myndig- heten med undantag av 4 5, 11 14, 17, 21 och 32 §§.

Internrevision

17 § X-myndigheten skall tillämpa internrevisionsförordningen (2006:1228).

Myndighetens ledning

18 § X-myndighetens generaldirektör är chef för myndigheten. Överdirektören är generaldirektörens ställföreträdare.

373

Bilaga 7

SOU 2007:31

Organisation

19 § X-myndigheten bestämmer sin egen organisation i de delar den inte är reglerad i denna instruktion.

Insynsråd

20 § Vid myndigheten finns ett råd som skall ha insyn i myndig- hetens verksamhet (insynsråd).

Rådet består av högst tio ledamöter vilka utses av regeringen.

Råd, delegationer och särskild nämnd

21 § Till X-myndigheten är knutet ett råd för utbildning och öv- ning. Rådet skall bistå myndigheten i dess arbete enligt 7 § p. 2 - 4. Generaldirektören eller den som generaldirektören utser är ord- förande i rådet.

Arbetet skall ske på en övergripande nivå.

22 § Till X-myndigheten är knutet ett råd för koordinering av forskning. Rådet skall bistå myndigheten i dess arbete med att identifiera områden där det behövs ny kunskap och därigenom säkerställa att forskning bedrivs på relevanta områden samt koordi- nera den forskning som olika myndigheter bedriver inom området. Generaldirektören eller den som generaldirektören utser är ord- förande i rådet.

23 § Vid X-myndigheten finns en delegation för RAKEL-systemet. Delegationen skall bistå myndigheten i dess uppgift enligt 11 § genom att lämna förslag till beslut i strategiska frågor som rör utvecklingen av systemet och om användaravgifter. Delegationen består av generaldirektören eller den som generaldirektören utser i sitt ställe och högst 10 andra ledamöter samt ersättare för dessa. Representanter för användarna av systemet skall ingå i delega- tionen. Generaldirektören eller den som generaldirektören utser är delegationens ordförande.

24 § För samordningen av arbetet för barns och ungas säkerhet när det gäller att motverka olycksfall som leder till personskador, skall ett råd för barnsäkerhet vara knutet till X-myndigheten.

374

SOU 2007:31

Bilaga 7

Rådet för barnsäkerhet består av generaldirektören som ord- förande, chefen för den enhet som berörs samt högst femton andra ledamöter från myndigheter och organisationer som är verksamma inom områden som är av betydelse för barns och ungas säkerhet. Generaldirektören får bestämma att någon annan skall träda in som ordförande i rådet. Rådet sammanträder när ordföranden finner anledning till det, dock minst två gånger per år.

25 § En särskild nämnd skall pröva frågor om disciplinär åtgärd och avskiljande som avses i förordningen (2003:477) om utbildning i skydd mot olyckor. Nämnden består av generaldirektören, (+ ytterligare enTPF2FPT), en företrädare för de vid myndigheten anställda lärarna samt chefsjuristen. De studerande har rätt att vara repre- senterade i nämnden med en ledamot.

Den ledamot som företräder lärarna skall utses och entledigas av den arbetstagarorganisation som är den störta med hänsyn till antalet medlemmar bland den personalkategorin. Ledamoten skall utses för två år. Den ledamot som representerar den studerande skall utses för ett år.

Generaldirektören är nämndens ordförande. Nämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är när- varande.

26 § För att bistå X-myndigheten med de upplysningar och syn- punkter som kan vara av betydelse för planeringen och beredningen av viktiga ärenden inom respektive sakområde är fem delegationer knutna till myndigheten. Dessa är

-delegationen för samordning av räddningstjänst,

-delegationen för hantering av och beredskap mot oönskade händelser med farliga ämnen, och

-delegationen för samordning av förebyggande verksamhet. Varje delegation består av generaldirektören som ordförande,

chefen för den enhet som berörs och högst tolv andra ledamöter samt ersättare för dessa. Enligt beslut av generaldirektören inträder chefen för enheten som ordförande i en delegation.

Delegationerna sammanträder när ordföranden finner anledning till det eller när någon annan ledamot begär det.

2TP PT Bör vara motsvarande utbildningsavdelningens chef.

375

Bilaga 7

SOU 2007:31

Personalföreträdare

27 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på X-myndigheten.

Ärendenas handläggning

28 § Generaldirektören skall avgöra ärenden som inte skall avgöras av personalansvarsnämnden eller av den nämnd som avses i 25 §.

Om sådana ärenden som avses i första stycket inte behöver av- göras av generaldirektören, får de avgöras av någon annan tjänste- man. Hur detta skall ske anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut.

Myndighetens föreskrifter

29 § Myndighetens föreskrifter beslutas av Generaldirektören.

Anställningar m.m.

30 § Generaldirektören och överdirektören anställs genom beslut av regeringen.

Andra anställningar beslutas av myndigheten.

31 § Ledamöterna i de råd som anges i 21 – 24 §§, ledamöterna i delegationerna som anges i 26 § och ersättarna i den delegation som anges i 23 § utses av X-myndigheten för en bestämd tid.

U

Denna förordning träder i kraft den xx 2007. Genom förordningen upphävs

1.förordningen (2002:518) med instruktion för Krisbered- skapsmyndigheten,

2.förordningen (2005:629) med instruktion för Styrelsen för psykologiskt försvar, och

3.förordningen (2005:890) med instruktion för Statens rädd- ningsverk.

376

Statens offentliga utredningar 2007

Kronologisk förteckning

1.Telefonförsäljning. Jo.

2.Från socialbidrag till arbete.

+Bilaga. Fördjupningsstudier.

+Lättläst. Sammanfattning. S.

3.Föräldraskap vid assisterad befrukt- ning. Ju.

4.Trafikinspektionen

– en myndighet för säkerhet och skydd inom transportområdet. N.

5.Summa summarum – en fristående myndighet för utredning av anmälningar om brott av poliser och åklagare? Ju.

6.Målsägandebiträdet.

Ett aktivt stöd i rättsprocessen. Ju.

7.Den nya inskrivningsmyndigheten. M.

8.Nya förutsättningar för ekobrotts- bekämpning. Ju.

9.Svenskan i världen. UD.

10.Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft. Fi.

11.Regional utveckling och regional samhällsorganisation. Fi

12.Hälso- och sjukvården. Fi.

13.Staten och kommunerna – uppgifter, struktur och relation. Fi.

14.Renovering av bostadsmarknad efterlyses! Om ungas möjligheter till en egen bostad. Rapport nr 1:

Om bara någon kunde säga vad jag ska göra för att få en bostad så skulle jag göra det.

Rapport nr 2: Måste man ha tur?

Studier av yngre på bostadsmarknaden i svenska städer.

Rapport nr 3:

Effektiv bostadsservice och förmedling av bostäder – ur ett dubbelt användar- perspektiv.

Rapport nr 4:

Unga vuxna på bolånemarknaden. M.

15.Stöd för framtiden – om förutsättningar för jämställdhetsintegrering.

Idébok:

Jämställd medborgarservice. Goda råd om jämställdhetsintegreringen. En idébok för chefer och strateger.

Metodbok:

JämStöd Praktika. Metodbok för jäm- ställdhetsintegrering. IJ.

16.Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag. S.

17.Äktenskap för par med samma kön. Vigselfrågor. Ju.

18.Arbetsmarknadsutbildning för bristyrken och insatser för arbetslösa ungdomar. N.

19.Friskare tänder – till rimliga kostnader. S.

20.Administrativa sanktioner på yrkesfiskets område. Jo.

21.GMO-skador i naturen och Miljöbalkens försäkringar. M.

22.Skyddet för den personliga integriteten. Kartläggning och analys. Del 1+2. Ju.

23.Genomförande av tredje penningtvätts- direktivet. Fi.

24.Veterinär fältverksamhet i nya former. Jo.

25.Plats för tillväxt? Fi.

26.Alternativ tvistlösning. Ju.

27.Auktorisation av patentombud. N.

28.Tydliga mål och kunskapskrav i grund- skolan. Förslag till nytt mål- och uppfölj- ningssystem. U.

29.Hur tillämpas expropriationslagens ersättningsbestämmelser? Ju.

30.Två nya statliga specialskolor. + Lättläst+ Daisy. U.

31.Alltid redo!

En ny myndighet mot olyckor och kriser. Fö.

Statens offentliga utredningar 2007

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Föräldraskap vid assisterad befrukning. [3]

Summa summarum – en fristående myndighet för utredning av anmälningar om brott av poliser och åklagare? [5]

Målsägandebiträdet.

Ett aktivt stöd i rättsprocessen. [6]

Nya förutsättningar för ekobrottsbekämpning. [8]

Äktenskap för par med samma kön. Vigselfrågor. [17]

Skyddet för den personliga integriteten. Kartläggning och analys. Del 1+2. [22]

Alternativ tvistlösning. [26]

Hur tillämpas expropriationslagens ersätt- ningsbestämmelser? [29]

Utrikesdepartementet

Svenskan i världen. [9]

Försvarsdepartementet

Alltid redo!

En ny myndighet mot olyckor och kriser. [31]

Socialdepartementet

Från socialbidrag till arbete.

+Bilaga. Fördjupningsstudier.

+Lättläst. Sammanfattning. [2]

Ändrad könstillhörighet – förslag till ny lag. [16)

Friskare tänder – till rimliga kostnader. [19]

Finansdepartementet

Hållbar samhällsorganisation med utvecklings- kraft. [10]

Regional utveckling och regional samhälls- organisation. [11]

Hälso- och sjukvården. [12]

Staten och kommunerna – uppgifter, struktur och relationer. [13]

Genomförande av tredje penningtvätts- direktivet. [23]

Plats för tillväxt? [26]

Utbildningsdepartementet

Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan. Förslag till nytt mål- och uppföljnings- system. [28]

Två nya statliga specialskolor. + Lättläst+ Daisy. [30]

Jordbruksdepartementet

Telefonförsäljning. [1]

Administrativa sanktioner på yrkesfiskets område. [20]

Veterinär fältverksamhet i nya former. [24]

Miljödepartementet

Den nya inskrivningsmyndigheten. [7]

Renovering av bostadsmarknad efterlyses! Om ungas möjligheter till en egen bostad. Rapport nr 1:

Om bara någon kunde säga vad jag ska göra för att få en bostad så skulle jag göra det. Rapport nr 2:

Måste man ha tur?

Studier av yngre på bostadsmarknaden i svenska städer.

Rapport nr 3:

Effektiv bostadsservice och förmedling av bostäder – ur ett dubbelt användar- perspektiv.

Rapport nr 4:

Unga vuxna på bolånemarknaden. [14]

GMO-skador i naturen och Miljöbalkens försäkringar. [21]

Näringsdepartementet

Trafikinspektionen

– en myndighet för säkerhet och skydd inom transportområdet. [4]

Arbetsmarknadsutbildning för bristyrken och insatser för arbetslösa ungdomar. [18]

Auktorisation av patentombud. [27]

Integrations- och jämställdhetsdepartementet

Stöd för framtiden – om förutsättningar för jämställdhetsintegrering.

Idébok:

Jämställd medborgarservice. Goda råd om jämställdhetsintegreringen. En idébokför chefer och strateger.

Metodbok:

JämStöd Praktika. Metodbok för jäm- ställdhetsintegrering. [15]