Arbetsmarknadsutbildning för bristyrken och insatser för arbetslösa ungdomar

Delbetänkande av Utredningen om en flexiblare arbetsmarknadsutbildning

Stockholm 2007

SOU 2007:18

Till statsrådet Sven Otto Littorin

Regeringen bemyndigade den 14 juni 2006 statsrådet Hans Karlsson att utse en särskild utredare med uppdrag att se över arbetsmarknadsutbildningen och den förberedande utbildningen inom ramen för förordning (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program (dir. 20006:70). Arbetet skulle vara avslutat den 31 decem- ber 2007. Den 7 december 2006 beslutade regeringen om tilläggs- direktiv (dir. 2006:125). Tilläggsdirektiven innebar att utredaren skulle rapportera delar av utredningsuppdraget i ett delbetänkande senast den 28 februari 2007. Till de delarna hörde en analys av hur väl genomförda arbetsmarknadsutbildningar överensstämmer med prognoser över bristyrken samt en kunskapsöversikt över vilka ut- bildningsinsatser som är effektivast för arbetslösa ungdomar 20 till 25 år med särskilda behov.

Med stöd i bemyndigandet förordnades den 14 juni 2006 tidigare departementsrådet, fil. dr. Åsa Sohlman som särskild utredare. Jonas Olofsson förordnades från första september 2006 till huvud- sekreterare och Kerstin Svensson till sekreterare. Jonas Ericson och Eva Oscarsson förordnades från den första november 2006 till sekreterare. Utredningens assistent är Lena Enstam.

Utredningen (N 2006:10) har tagit sig namnet Utredningen om en flexiblare arbetsmarknadsutbildning, UFA.

En interdepartemental referensgrupp följer utredningens arbete. Den består av ämnesrådet Berndt Ericsson, Utbildningsdeparte- mentet, departementssekreterare Michael Hagos, Justitiedeparte- mentet, ämnesrådet Erik Henriks, Utbildningsdepartementet, departementssekreterare Jasmina Hopstadius, Finansdepartemen- tet, kanslirådet Eva Löfbom, Finansdepartementet, kanslirådet

Sverker Lönnerholm, Finansdepartementet, departementssekre- terare Jonas Raber Utbildningsdepartementet som ersattes av departementssekreterare Fredrik Björklund den 1 januari 2007, Integrations- och jämställdhetsdepartementet samt departements- sekreterare Johannes Sjögren, Arbetsmarknadsdepartementet. Kanslirådet Carina Cronsioe, Näringsdepartementet deltog i referensgruppens arbete fram till den 27 december 2006.

För att diskutera utbildningssatsningar som visat sig fram- gångsrika när det gäller att stärka sysselsättningsmöjligheterna för unga arbetslösa anordnade UFA en mindre hearing den 7 februari 2007. Förteckning över deltagare vid hearingen ingår som bilaga 4.

Utredningen överlämnar härmed sitt delbetänkande Arbets- marknadsutbildning för bristyrken och insatser för arbetslösa ung- domar.

Stockholm i februari 2007

Åsa Sohlman Särskild utredare

/Jonas Olofsson

Jonas Ericson

Eva Oscarsson

Kerstin Svensson

Innehåll

Inledning...................................................................

11

Del 1 Arbetsmarknadsutbildningar och bristyrken

1

Inledning...................................................................

15

1.1

Bakgrund ..................................................................................

15

1.2

Direktiven.................................................................................

15

1.3

Disposition ...............................................................................

16

2

Den svenska arbetsmarknadens anpassningsförmåga .....

17

2.1

Sysselsättningsförändringar.....................................................

17

2.2

Strukturomvandling.................................................................

18

2.3

Beveridgekurvan.......................................................................

19

3

Prognoser för arbetsmarknaden....................................

23

3.1

Prognosleverantörer ................................................................

23

 

3.1.1

Statistiska Centralbyrån ...............................................

24

 

3.1.2

Konjunkturinstitutet ....................................................

25

 

3.1.3

AMS prognoser.............................................................

26

 

3.1.4 Är prognoserna sinsemellan överensstämmande? ......

28

3.2

Imperfektioner i signaler om efterfrågan och utbud .............

29

 

3.2.1 Avgränsningar i AMS prognoser .................................

29

 

3.2.2

AMS vakansstatistik .....................................................

30

 

 

 

5

Innehåll SOU 2007:18

 

3.2.3

Överdrivna kvalifikationsbehov...................................

33

 

3.2.4

Registerkvalitet på Arbetsförmedlingen......................

34

 

3.2.5

Förändringar i arbetsutbudet .......................................

35

4

Verksamhetsprocessen ................................................

37

4.1

Behovsanalys.............................................................................

38

 

4.1.1

Efterfrågan på arbetskraft.............................................

38

 

4.1.2

Utbudet av arbetssökande ............................................

39

 

4.1.3

Samordnade offentligt finansierade

 

 

 

yrkesutbildningar ..........................................................

39

4.2

Upphandling.............................................................................

40

 

4.2.1

Anbudsförfarande och affärsmässighet .......................

41

 

4.2.2

Avtal och kapacitetsutnyttjande ..................................

42

 

4.2.3 Ny upphandlingsorganisation inom AMV..................

42

4.3

Rekrytering av deltagare ..........................................................

43

 

4.3.1

Urval av deltagare..........................................................

44

 

4.3.2

Antagning av deltagare .................................................

45

4.4

Genomförande..........................................................................

46

4.5

Uppföljning ..............................................................................

46

 

4.5.1

Registerstatistik.............................................................

47

 

4.5.2

Enkätuppföljningar .......................................................

47

 

4.5.3

Utvärderingar ................................................................

48

5

Analyser av marknadsanpassning, resultat och

 

 

volymer......................................................................

51

5.1Indikationer på marknadsanpassning av

 

utbildningsutbudet...................................................................

51

 

5.1.1 AMS återrapporteringar om bristyrken.......................

51

 

5.1.2 Utbildningsdeltagare i yrken med högt bristindex .....

53

5.2

Utbildningsmix.........................................................................

55

 

5.2.1

Förändringar i utbildningsutbudet ..............................

55

 

5.2.2 Vita fläckar i AMS utbildningsutbud...........................

57

 

5.2.3

Varaktiga bristyrken .....................................................

60

5.3

Måluppfyllelse, volymer och bristyrken .................................

62

 

5.3.1

Resultat och volymutveckling......................................

62

6

SOU 2007:18

Innehåll

 

5.3.2 Sambandet mellan placeringsgrad och bristindex

....... 66

 

5.3.3 Kortsiktigt perspektiv ..................................................

70

 

5.3.4 Prioriteringar av olika politikområden ........................

71

6

Slutsatser ..................................................................

73

6.1

Prognosarbete och marknadsanpassning................................

74

6.2

Dimensionering och rimliga förväntningar............................

75

6.3

Målstyrning och effektivitet....................................................

77

Del 2 Insatser för arbetslösa ungdomar

 

Inledning ..........................................................................

83

1

En bakgrund: Förändrade etableringsvillkor på

 

 

arbetsmarknaden .......................................................

85

1.1Arbetslöshetens fördelning – invandrare, lågutbildade

 

och ungdomar ..........................................................................

88

1.2

En allt högre etableringsålder på arbetsmarknaden ...............

89

 

1.2.1 Arbetslöshet och försörjningsproblem bland

 

 

 

unga ...............................................................................

90

2

Vilka ungdomar blir arbetslösa och varför? ....................

95

2.1

Arbetslöshet och försörjning bland ungdomar i Sverige.......

97

 

2.1.1

Gruppen inaktiva ..........................................................

99

2.2

Utbildningens effektivitet ur social synpunkt .....................

102

 

2.2.1

Utbildningens kompenserande betydelse .................

103

2.3

Slutsatser.................................................................................

107

3

Utbildningsinsatser för ungdomar inom

 

 

arbetsmarknadspolitiken ...........................................

109

3.1Vilka insatsers görs inom ramen för den aktiva

arbetsmarknadspolitiken?......................................................

110

3.1.1 Fördelningen kvinnor och män .................................

113

 

7

Innehåll SOU 2007:18

 

3.1.2

Programdeltagarnas nationella ursprung ...................

114

 

3.1.3

Programdeltagarnas utbildningsbakgrund.................

115

3.2

Programdeltagarnas försörjningsvillkor ...............................

119

3.3

Slutsatser .................................................................................

121

4

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar.....

125

4.1

Ungdomsgarantin...................................................................

126

 

4.1.1

Uppföljning av verksamheten ....................................

127

 

4.1.2 Exempel på hur man i Örebro arbetat med

 

 

 

ungdomar i ungdomsgarantin med stöd av

 

 

 

Mål 3-medel.................................................................

129

 

4.1.3

Utvärderingar av Ungdomsgarantin ..........................

130

 

4.1.4

Slutsatser......................................................................

136

4.2

AMS insatser för arbetslösa ungdomar.................................

137

 

4.2.1

Arbetsmarknadsutbildning.........................................

138

 

4.2.2 Uppföljning och utvärdering av arbetsmarknads-

 

 

 

utbildning för ungdomar under 25 år ........................

139

 

4.2.3

Lärlingsplatser .............................................................

139

 

4.2.4 Erfarenheter av lärlingsutbildning i Värmland ..........

140

 

4.2.5 Särskild satsning inom folkbildningen för arbets-

 

 

 

lösa ungdomar .............................................................

141

 

4.2.6

Slutsatser......................................................................

146

4.3

Kommunernas insatser...........................................................

146

 

4.3.1 Exempel på projekt för ungdomar med

 

 

 

försörjningsstöd ..........................................................

148

 

4.3.2 Uppföljning – utvärdering av verksamheten.............

151

 

4.3.3

Slutsatser......................................................................

154

5

Samverkansprojekt....................................................

157

5.1Översikt över projekt som genomförts med ekonomiskt stöd från Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige,

Svenska ESF-Rådet.................................................................

157

5.1.1

Lärling i Ale.................................................................

158

5.1.2 Våga! Skapa din framtid! i Uppsala............................

159

5.1.3

Kompetenspool Verkstadsindustrin i

 

 

Smedjebacken ..............................................................

160

8

SOU 2007:18 Innehåll

 

5.1.4 Siktet och Med Siktet Framåt i regi av

 

 

 

Academedia Eductus AB i Halmstad/Falken-

 

 

 

berg/Varberg...............................................................

161

5.2

Ungdomsstyrelsens arbetsmarknadsprojekt........................

162

 

5.2.1

Utvärdering av projekten ...........................................

165

 

5.2.2 Beskrivning och resultat från ett par av projekten ...

166

 

5.2.3

Slutsatser .....................................................................

168

6

Svenska ungdomars arbetsmarknad och

 

 

arbetsmarknadsutbildning i ett internationellt

 

 

perspektiv ...............................................................

171

6.1

Ungdomars situation på arbetsmarknaden...........................

171

 

6.1.1

Arbetslöshet och sysselsättningsgrad........................

172

 

6.1.2

Långtidsarbetslöshet...................................................

176

 

6.1.3 Varken i sysselsättning eller i utbildning ..................

177

 

6.1.4 Ungdomar med tillfälligt arbete och deltidsarbete...

179

6.2

Övergången från skola till arbete..........................................

182

6.3Resurser och åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken för ungdomar – särskilt inom arbetsmarknads-

utbildningen ...........................................................................

187

6.3.1 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar.....

187

6.3.2

Arbetsmarknadsutbildning inom EU-15 ..................

189

6.3.3

Ungdomars tillgång till arbetsmarknads-

 

 

utbildning och andra insatser.....................................

190

6.4Internationella erfarenheter av ungdomsinsatser inom

arbetsmarknadspolitiken .......................................................

192

6.4.1 Arbetsmarknadsutbildning för ungdomar ................

194

6.5Arbetsmarknadspolitik riktad mot ungdomsarbetslöshet

och inaktivitet i Danmark och Storbritannien .....................

195

6.5.1

Danmark......................................................................

195

6.5.2

Storbritannien .............................................................

200

6.6 Sammanfattande slutsatser ....................................................

208

9

Innehåll

 

SOU 2007:18

7

Slutsatser och bedömningar.......................................

217

7.1

Svenska ungdomars arbetsmarknad och arbets-

 

 

marknadsutbildning i ett internationellt perspektiv

............217

7.2Hur ser utredningens målgrupp ut – vilka är särskilt

utsatta? ....................................................................................

220

7.3Dagens system av utbildningsinsatser för ungdomar

med särskilda behov ...............................................................

223

7.3.1 Identifierade svagheter på systemnivå .......................

223

7.3.2

Effektivitet...................................................................

227

7.3.3

Framgångsfaktorer......................................................

230

7.4Slutsatser och bedömningar beträffande utbildning som

en komponent i en jobbgaranti .............................................

233

7.4.1

Ansvar på systemnivå..................................................

234

7.4.2

Delkomponenter i utbildning ....................................

234

7.4.3

Framgångsfaktorer i utbildning .................................

235

7.4.4

Kompletterande ställningstaganden...........................

235

7.4.5

Inför framtiden............................................................

237

Bilagor

 

 

Bilaga 1

Kommittédirektiv (2006:70).........................................

239

Bilaga 2

Tilläggsdirektiv (2006:125) ...........................................

251

Bilaga 3 Möte på Sveriges Kommuner och Landsting

 

 

den 16 januari 2007........................................................

255

Bilaga 4

Deltagarförteckning Hearing den 7 februari 2007 ...

257

10

Inledning

Utredningsuppdraget

I enlighet med tilläggsdirektiven ska utredaren i ett särskilt delbetänkande rapportera två delar av sitt utredningsuppdrag:

en analys av hur väl de arbetsmarknadsutbildningar som genomförs överensstämmer med nationella, regionala och lokala prognoser över bristyrken.

en kunskapsöversikt över vilka utbildningsinsatser som är effektivast för arbetslösa ungdomar 20 till 25 år med särskilda behov.

De båda utredningsuppdragen redovisas nedan var för sig.

Delbetänkandet uppläggning

I del I av betänkandet rapporteras analysen av hur väl genomförda arbetsmarknadsutbildningar överensstämmer med prognoser över bristyrken. Inledningsvis beskrivs den svenska arbetsmarknadens anpassningsförmåga. Därefter följer ett avsnitt om prognoser och problemen med att fånga förändringar på arbetsmarknaden med hjälp av prognoser. Anpassningen av utbudet av arbetsmarknads- utbildningar studeras därefter liksom den avvägning mellan tillväxtpolitik och fördelningspolitik som avspeglas i de slutligen genomförda arbetsmarknadsutbildningarna.

Slutligen redovisar utredningen de slutsatser analyserna leder fram till och vissa åtgärdsförslag.

Del II utreder utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar 20 till 25 år med särskilda behov. Som en bakgrund presenteras inled- ningsvis förändringarna på den svenska arbetsmarknaden i etable- ringsvillkoren för ungdomar. Därefter följer en analys av vilka

11

Inledning

SOU 2007:18

ungdomar 20 till 25 år som är arbetslösa och varför. Det är bland dessa ungdomar som utredningens målgrupp återfinns.

De därpå följande tre avsnitten undersöker dagens utbildnings- insatser för arbetslösa ungdomar 20 till 25 år. Det första avsnittet innehåller en statistisk analys som belyser hur målgruppen arbets- lösa ungdomar sorteras in i dagens olika arbetsmarknadspolitiska program. Det andra avsnittet beskriver och ger exempel på de utbildningar som förekommer genom

ungdomsgarantin i kommunerna

arbetsmarknadsutbildningen och andra projekt hos AMS

åtgärderna för socialbidragstagare i kommunerna.

Uppföljningar och utvärderingar av dessa ”system” och genom- förda utbildningar kommenteras. Därefter bedöms effektiviteten i respektive system liksom i olika enskilda utbildningar. Sammanfatt- ningsvis lyfts även framgångsfaktorer i effektiva utbildningar fram.

Efter genomgången av utbildningsinsatserna i dessa system följer ett tredje avsnittet med översikter och exemplifieringar av olika samarbetsprojekt mellan olika aktörer kring utbildning för mål- gruppen. Till dem hör projekt finansierade av Europeiska Social- fonden (ESF) och Ungdomsstyrelsen.

Vissa internationella jämförelser av arbetslösa ungdomar med särskilda behov och erfarenheter av utbildning för målgruppen redovisas också.

Avslutningsvis sammanfattas de bedömningar och slutsatser som utredningen drar på basis av sina analyser.

12

Del 1

Arbetsmarknadsutbildningar

och bristyrken

1 Inledning

1.1Bakgrund

Regeringen ser mycket allvarligt på att det förekommer brist på arbetskraft inom flera olika yrkesområden samtidigt som det finns ett stort antal personer utan arbete. AMS, SCB och Konjunktur- institutet förutspår alla betydande efterfrågeökningar på arbets- marknaden under 2007. Företagarnas organisation framhåller i en under hösten 2006 publicerad rapport att var fjärde arbetsgivare som är i behov av att rekrytera personal inte hittar tillräckligt kvalificerade sökande. I ett konjunkturläge där stora delar av den svenska ekonomin är stark kan denna situation leda till inflations- drivande löneökningar, samtidigt som arbetslösheten biter sig kvar på en relativt hög nivå. Om inte de långtidsarbetslösa kommer in på arbetsmarknaden under en högkonjunktur, blir det än svårare för dem att lyckas med detta i ett senare skede då konjunkturläget försämras.

1.2Direktiven

Enligt tilläggsdirektiven för utredningen om en flexiblare arbets- marknadsutbildning (N 2006:10) ska utredaren analysera hur utbudet av arbetsmarknadsutbildningar anpassas till prognoser över bristyrken och föreslå hur planeringen av utbildningarna kan för- bättras för att avhjälpa nationella, regionala och lokala brister. Omläggningen till en ny arbetsmarknadspolitik med ett tydligare fokus på jobb och effektiva insatser innebär exempelvis att arbets- marknadsutbildningen ska vara ett instrument som inriktas på att förstärka den arbetslöses kompetens och koncentreras till områden där det är brist på arbetskraft. Utredaren ska i ett delbetänkande redovisa en analys över hur väl nationella, regionala och lokala prognoser för bristyrken stämmer överens med de arbetsmarknads-

15

Inledning

SOU 2007:18

utbildningar som genomförs. Utredaren skall även lämna de förslag till åtgärder som analysen ger upphov till.

1.3Disposition

Rapporten inleds med en diskussion om hur strukturomvandlingen och obalanserna påverkar ekonomin i kapitel 2. En viktig fråga är hur väl den svenska arbetsmarknaden förmår att anpassa sig till nya förutsättningar. I kapitel 3 behandlas relevansen och träffsäker- heten i de prognoser som bland annat utgör ett underlag för vilka arbetsmarknadsutbildningar som ska upphandlas. I kapitel 4 be- skrivs processen kring det operativa arbetet med arbetsmarknads- utbildning, från behovsanalys till uppföljning av insatserna. Kapi- tel 5 analyserar hur dimensioneringen av utbildningsinsatser inom olika yrkesområden har korresponderat med efterfrågan på arbets- kraft samt vilka samband det finns mellan placeringsgrad och marknadsanpassning. Rapporten avslutas med slutsatser och vissa åtgärdsförslag.

16

2Den svenska arbetsmarknadens anpassningsförmåga

Obalanser på arbetsmarknaden leder till allokeringsförluster som gör att samhällsekonomin fungerar sämre än det finns förutsätt- ningar för. I kraftiga konjunkturcykler kan generell brist på arbets- kraft leda till inflationsdrivande löneökningar vilket på sikt medför urholkad internationell konkurrenskraft och snedvridningar av balansen mellan hushållens konsumtion och sparande. Generellt överskott på arbetskraft innebär att en stor mängd av den till- gängliga arbetskraften inte utnyttjas, vilket leder till återhållsam konsumtion och låg tillväxt. Konjunkturfluktuationerna kan emellertid dämpas genom att regering, riksbank och arbetsmark- nadens parter samverkar i en aktiv stabiliseringspolitik.

2.1Sysselsättningsförändringar

Strukturomvandlingen i ekonomin och på arbetsmarknaden pågår oavbrutet, men kan variera i intensitet beroende på konjunktur- läget. Under den utdragna svenska högkonjunkturen i slutet av 1980-talet upphörde nästan omvandlingstrycket eftersom den svenska ekonomin gick på högvarv och det rådde en generell brist på arbetskraft. Strukturomvandlingens effekter blev därför extra kännbara under krisen i början av 1990-talet då sysselsättningen sjönk med en halv miljon personer under loppet av tre år. Många av dessa arbetstillfällen har inte återkommit sedan dess.

17

Den svenska arbetsmarknadens anpassningsförmåga SOU 2007:18

Tabell 2.1

Antalet sysselsatta (1 000-tal)

1990 och 2005

fördelat på

 

näringsgren (grov nivå)

 

 

 

 

 

 

 

Näringsgren

 

Sysselsatta

Sysselsatta

Relativ

 

 

1990

2005

förändring

 

 

 

 

 

Jord- & skogsbruk

 

154

86

-44 %

Tillverkning

 

988

686

-31 %

Byggverksamhet

 

322

253

-21 %

Handel & kommunikation

897

804

-10 %

Finansiell verksamhet & företagstj.

392

611

56 %

Utbildning & forskning

310

523

69 %

Vård & omsorg

 

884

707

-20 %

Personliga & kulturella tjänster

293

344

17 %

Offentlig förvaltning

240

238

-1 %

Totalt

 

4 485

4 263

-5 %

 

 

 

 

 

Källa: AKU.

Mellan 1990 och 2005 har sysselsättningen minskat med 44 procent inom jord- och skogsbrukssektorn (se tabell 2.1). Inom tillverk- ningsindustrin har sysselsättningen minskat med 300 000 personer i absoluta tal. För sistnämnda näringsområde kan dock statistiken vara något vilseledande eftersom flera ingenjörs- och teknikyrken numera utförs i företag som tillhör tjänstesektorn, där nettosyssel- sättningen stigit kraftigt under nämnda tidsperiod.

Karaktären på de yrken som efterfrågas av arbetsgivarna föränd- ras och får ett annat innehåll. När företag i stagnerande branscher läggs ned är det uppenbart att enskilda individer drabbas. Det är dock inte önskvärt att bygga in hinder som förhindrar dynamiken i ekonomin och på arbetsmarknaden. Strukturomvandlingen driver ekonomin till sektorer där produktiviteten är högre och där det finns bättre möjligheter att få avkastning för investerat kapital. I ett långsiktigt perspektiv främjar denna utveckling det totala antalet sysselsättningstillfällen.

2.2Strukturomvandling

Omställningsprocessen är dock ofta smärtsam för såväl företagare och inte minst för individerna som ser sina arbetstillfällen för- svinna. Arbetsgivarna kan investera i internutbildningar vilket gör att personalen får en ständig kompetenshöjning och därmed blir mer produktiva. De personer som blir arbetslösa kan via trygghets-

18

SOU 2007:18

Den svenska arbetsmarknadens anpassningsförmåga

avtal och arbetsmarknadsutbildningar fördjupa eller bredda sin kompetens vilket gör att de åter blir eftertraktade på arbetsmark- naden. Andra väljer att tillfälligt lämna arbetskraften för att studera på högskolan och uppgradera sin kompetens.

Det är dock inte alla som har tillräcklig förmåga eller benägenhet att ta dessa initiativ. Om de har begränsad grundutbildning kan vägen tillbaka till arbetsmarknaden blir mycket lång och mödosam. Under perioder med hårt omvandlingstryck ökar avståndet mellan den förre arbetstagarens utbud och den efterfrågade arbetskraften. Dessutom inträder ny arbetskraft på arbetsmarknaden som arbets- givarna föredrar, vilket gör att det obsoleta utbudet av arbetskraft hamnar ännu längre bak i arbetslöshetskön. I värsta fall kan inte ens subventionerade löner underlätta den förre arbetstagarens attrak- tionskraft.

Då de stigande arbetslöshetstalen till stor del beror på struk- turella orsaker tenderar även varaktigheten på arbetslösheten att stiga. Förbättrade konjunkturlägen påverkar i första hand arbets- löshetsnivån på kort sikt. Den arbetslöshet som råder på lång sikt brukar benämnas jämviktsarbetslöshet, vilken kan härledas till två orsaker. För det första finns det för få jobb i förhållande till antalet personer i arbetskraften, vilket beror på stelheter i pris- och löne- bildningen som tillsammans medför att den reallön som etableras i jämvikt är oförenlig med full sysselsättning. För det andra passar inte de jobb som finns ihop med de personer som söker arbete, vilket beror på ”friktioner” i sök- och matchningsprocesserna på arbetsmarknaden.TPF1FPT Utmaningen ligger således i att pressa ned jäm- viktsarbetslösheten, genom att långsiktigt öka efterfrågan i ekono- min och matcha den lediga arbetskraften med de vakanser som uppkommer. Den senare uppgiften tillkommer i hög grad Arbets- förmedlingen.

2.3Beveridgekurvan

Förutsatt att flexibiliteten på arbetsmarknaden fungerar väl bör arbetslösheten minska när antalet vakanser ökar. Arbetsmark- nadens anpassningsförmåga brukar illustreras med den så kallade Beveridgekurvan (se figur 2.1). Kurvan visar sambandet mellan det genomsnittliga antalet kvarstående vakanser och antalet kvar-

1TP PT Arbetsmarknaden, Björklund, Edin, Holmlund & Wadensjö, 2000.

19

Den svenska arbetsmarknadens anpassningsförmåga

SOU 2007:18

stående arbetslösa i relation till arbetskraften.TPF2FPT Överst till vänster på kurvan, vid låg arbetslöshet och stort antal vakanser, är efter- frågetrycket högt. Nederst till höger på kurvan är efterfrågetrycket lågt. Förändringar utmed Beveridgekurvan är resultatet av stigande och fallande efterfrågetryck. Antalet vakanser samvarierar då med mängden arbetslösa och anpassningsförmågan tolkas som oföränd- rad. Om exempelvis antalet vakanser ökar samtidigt som arbets- lösheten är oförändrad eller ökar, minskar anpassningsförmågan och kurvan förskjuts utåt. Ju längre från origo kurvan är placerad, ju sämre anpassningsförmåga råder.

Figur 2.1

Beveridge kurvan i Sverige 1970 2006

 

 

 

 

 

1,80%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

arbetskraften

1,60%

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,40%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,20%

75

74

80

 

 

 

 

 

 

 

relativt

 

88

79

 

 

 

 

 

 

 

 

89

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,00%

 

77

 

71

 

 

 

 

 

 

vakanser

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

90

 

 

85

 

00

 

 

 

 

0,80%

 

 

78

72

 

06

 

 

 

 

 

 

 

81

 

02

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

84

 

 

 

 

 

 

Kvarstående

0,60%

 

 

 

 

 

 

98

 

 

 

 

 

 

01

99

 

 

 

 

 

 

 

 

03

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

82

83

04

05

 

97

 

0,40%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

91

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

95

96

 

0,20%

 

 

 

 

 

 

 

 

94

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

92

 

 

 

93

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,00%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0%

1%

2%

 

3%

4%

5%

6%

7%

8%

9%

Kvarstående arbetslösa relativt arbetskraften

Källa: AKU (arbetslösa och arbetskraften) och AMS (vakanser).

Beveridgekurvan har dock vissa brister eftersom de institutionella förhållandena på arbetsmarknaden inte har varit stabila över tiden. Vakanstalen baseras på de lediga platser som anmäls till Arbets- förmedlingen under respektive år. Arbetsförmedlingens mark- nadsandelar av det totala antalet nyanställningar som görs i landet har minskat från cirka 40 procent under 1980-talet, till ungefär

2TP PT Med kvarstående vakanser avses antalet lediga platser som är anmälda till Arbetsför- medlingen i slutet av varje månad. Nyanmälda vakanser som avrapporteras före månads- skiftet ingår således inte i kvarstående stocken. Ett högt antal kvarstående vakanser kan således betraktas som en indikation på att det tar tid för arbetsgivare att hitta lämplig personal.

20

SOU 2007:18

Den svenska arbetsmarknadens anpassningsförmåga

30 procent under det senaste decenniet. Samtidigt har AMS sedan början av 2000-talet haft problem med dubbelregistreringar av vakanser i samband med den ökade användningen av registreringar via internet. (Se även avsnitt 3.2.2) Dessa båda faktorer motverkar varandra, men bedömningen är att de minskade marknadsandelarna har haft ett större inflytande än förekomsten av dubbletter, vilket innebär att kurvan tenderar att pressas nedåt.

Även utbudssidan har påverkats genom förändringar i samman- sättningen av arbetskraften. Arbetskraftsdeltagandet har minskat från cirka 83 procent under 1980-talet till cirka 78 procent i början av 2000-talet. Dessutom påverkas antalet arbetslösa i viss mån av antalet personer i konjunkturberoende program.TPF3FPT De ”öppet” arbetslösa har utgjort en högre andel av obalanstalet (öppet arbetslösa plus deltagare i konjunkturprogram) under de senaste 15 åren jämfört med föregående decennier.TPF4FPT

Mot bakgrund av ovannämnda invändningar bör man tolka Beveridgekurvan med viss försiktighet. Sammanfattningsvis kan man hävda att dessa ”tekniska” förhållanden har tenderat att bidra till en nedpressning av Beveridgekurvan i ”sydostlig” riktning. Effekterna är dock av marginell natur och de tydliga förskjut- ningarna över tiden i kurvan beror framförallt på att arbetslösheten har ökat mer än vakanserna har minskat.

Det loopmönster som kan identifieras på den svenska Beveridge- kurvan är inte unikt, men tål att kommenteras. Det återkommande mönstret har varit att kurvan har tenderat att skjutas utåt när konjunkturen förbättrats (exempelvis 1982 85, 1993 95, 2004 06). Samtidigt har kurvan dragit sig inåt under år då konjunkturen svalnat (1989 91, 2000 01). Dessa mönster kan förklaras av en tröghet i anpassningsförmågan, som innebär att de tillkommande lediga jobben inledningsvis kan vara svåra att tillsätta om utbudet

3TP PT Detta åtgärdas ofta genom att i Beveridgekurvan presentera den relativa arbetslösheten som summan av arbetslösa och deltagare i konjunkturberoende program. Eftersom flera arbets- marknadspolitiska program enligt SCB betraktas som utbildning räknas deltagarna i dessa program inte in i arbetskraften. För en korrekt beskrivning är det således nödvändigt att addera dessa deltagare till antalet i arbetskraften. Detta är inte oproblematiskt eftersom uppgifterna om deltagandet i enskilda arbetsmarknadspolitiska program före 1991 är svåridentifierade. Av den anledningen har vi i den redovisade Beveridgekurvan valt att an- vända oss av SCB:s officiella mått på arbetslöshet, vilket ibland benämns som den ”öppna” arbetslösheten.

4TP PT Under 1970- och 1980-talet utgjordes obalanstalet till 50-60 % öppet arbetslösa och reste- rande mängd programdeltagare. Sedan början av 1990-talet har andelen arbetslösa aldrig understigit 60 %, utan snarare närmat sig 70 %. Trenden under senare decennier har således varit att arbetslösheten tillåtits stiga på bekostnad av aktiva åtgärder. Valåren är dock spe- ciella då programdeltagandet har tenderat att öka och arbetslösheten har tenderat att minska i förhållande till intilliggande år.

21

Den svenska arbetsmarknadens anpassningsförmåga

SOU 2007:18

på arbetskraft inte motsvarar den kompetens som efterfrågas. Ökade vakanstal får därmed ingen omedelbar effekt på arbetslös- hetsnivån. Signalerna om fler lediga jobb lockar även ut fler per- soner på arbetsmarknaden, vilka tidigare exempelvis valt att studera. Det tar således tid för de långtidsarbetslösa att få utdelning på konjunkturförbättringen.

2006 års punkt i Beveridgekurvan är placerad längre ut från origo än någon tidigare observation. Under 2006 ökade således vakans- talen mer än arbetslösheten minskade, vilket har gett upphov till ett nytt loopmönster. Mycket tyder på att den svenska arbetsmark- naden 2007 står inför en situation med ovanligt många kvarstående vakanser och ett alltjämt stort antal personer utan arbete. Arbets- förmedlingens uppdrag är att fokusera resurserna på matchning mot arbetsmarknaden och i de fall det behövs, ge de arbetssökande som behöver kompetenshöjning, en arbetsmarknadsutbildning för att de ska komma ut i arbete. För att förhindra att flaskhalsar uppstår under 2007 då stor efterfrågan på arbetskraft kommer att råda, är det synnerligen viktigt att arbetsmarknadsutbildningen riktas mot de yrken där det förväntas vara svårast för arbetsgivarna att finna arbetskraft med rätt kompetens.

22

3 Prognoser för arbetsmarknaden

Arbetsmarknadsutbildningen förutsätts ha en tillväxtpolitisk roll i den svenska arbetsmarknadspolitiken. Därför är det väsentligt att utbudet av arbetsmarknadsutbildningar är anpassat till arbets- givarnas efterfrågan på arbetskraft.

Det finns flera olika källor till underlag om arbetsgivarnas rekryteringsbehov, men ingen av dem kan betraktas ge fullständig information. Det är snarare en kombination av flera källor som måste vägas samman för att så långt som möjligt erhålla en helhetsbild av efterfrågan på arbetskraft. Ett grundläggande under- lag är prognoser som baseras på enkäter och intervjuer med arbets- givare, såväl privata som offentliga. Den information som kommer från prognosunderlagen bör kompletteras med mer konkret infor- mation på regional och lokal nivå.

3.1Prognosleverantörer

Det finns många olika aktörer som producerar prognoser för den framtida arbetsmarknaden. Myndigheter som Konjunkturinstitutet, Statistiska Centralbyrån (SCB) och Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) levererar regelbundet framtidsutsikter för arbetsmark- naden. Därtill genomför banker, utredningsinstitut, arbetsmark- nadens centralorganisationer samt branschvisa förbund prognoser. Oftast sker det i enkätform och frågorna ställs återkommande till samma arbetsgivare runt om i landet.

När så många intressenter genomför separata enkätintervjuer är det inte svårt att förstå att en viss enkättrötthet uppkommer hos arbetsgivarna och att en samordning av enkätintervjuerna skulle vara önskvärd i syfte att minska tidsåtgången för respondenterna. Vissa ovannämnda aktörer vittnar om bristande svarsfrekvens vilket kan äventyra kvaliteten i prognoserna. Emellertid är incita- menten för en samordning förmodligen små för producenterna av

23

Prognoser för arbetsmarknaden

SOU 2007:18

prognoser, dels för att frågeställningarna i viss mån varierar, dels för att dessa prognoser eller barometrar är en produkt som den undersökande myndigheten, organisationen eller företaget gärna vill framhålla som sin egen. Prognoser om arbetsmarknadsläget och utvecklingen i ekonomin har ett massmedialt nyhetsvärde som ofta ger positiv uppmärksamhet för producenten.

Prognosmakarna använder sig av olika metoder och har fram- förallt olika primära frågeställningar. I stort sett samtliga prognos- makare behandlar ekonomiska frågeställningar på makronivå, dvs. tillväxt, arbetsmarknad och eventuellt inflation. Konjunktur- institutet och affärsbankerna genomför även regelbundna analyser över produktionsvolymer och orderingång, men fokuserar fram- förallt på olika branschområden snarare än på utvecklingen inom enskilda yrkesområden.

För medlemsförbunden på såväl arbetsgivar- som arbets- tagarsidan är det angeläget att ha god kontroll på arbetskraftens kompetensnivå inom medlemsområdet och de har därför anledning att fördjupa sig i utvecklingen inom sina yrkesområden. Fördelen med denna information är att medlemsförbunden av naturliga skäl har mycket god sakkunskap om yrkesområdenas innehåll och är mycket måna om att arbetskraftens kompetens upprätthålls. Arbetsförmedlingarna har stor nytta av att ha regelbunden kontakt med branschförbunden för att bevaka att de utbildningar som upphandlas innehåller relevanta utbildningsinslag. Begränsningen i de enskilda branschförbundens prognoser ligger dock i att de inte täcker hela arbetsmarknaden.

3.1.1Statistiska Centralbyrån

SCB producerar i olika publikationer prognoser över arbets- marknaden med varierande tidsperspektiv. Informationen utgår oftast från olika utbildningsgruppers perspektiv.

Trender och prognoser har ett långsiktigt perspektiv och speglar den förväntade utvecklingen av befolkning, arbetsmarknad och utbild- ning 15 20 år framåt i tiden. Bedömningarna baseras bland annat på analyser av årskullar, vilket ger information om omfattning och år befolkningen inträder respektive utträder på arbetsmarknaden. Publikationen utkommer vart tredje år.

24

SOU 2007:18

Prognoser för arbetsmarknaden

Utbildning och arbete innehåller information om hur nytillskottet av utbildade och arbetsmarknadens behov av att rekrytera personal kan komma att påverka balansen på arbetsmarknaden för olika utbildningsgrupper på 5 10 års sikt.

Arbetskraftsbarometern är en årlig publikation som baseras på upp- gifter från ett urval av arbetsgivare. Rapporten syftar till att ge snabb och enkel information om arbetsmarknadsläget och utsikter- na på arbetsmarknaden på ett till tre års sikt för olika utbildnings- grupper, företrädesvis högskoleutbildningar.

I förhållande till de målgrupper som funderar över utbildningsval i det reguljära utbildningsväsendet ter sig de två förstnämnda pro- dukterna mest lämpade. Tidshorisonten i arbetskraftsbarometern är väl kort för ungdomar som ska påbörja gymnasie- eller högskole- studier. Däremot kan den utgöra en bra information för inves- teringar av kortare utbildningsinsatser, exempelvis arbetsmarknads- utbildning.

3.1.2Konjunkturinstitutet

Konjunkturinstitutet gör analyser och prognoser över den svenska och internationella ekonomin vilka presenteras i Konjunktur- barometern. Publikationen utkommer varje månad och är en tendensundersökning som visar utfall, nuläge och förväntningar om framtiden bland ett urval av svenska företag. Företag med mer än 100 anställda förekommer i varje undersökning, medan urvalet av mindre företag byts ut varje år. Minst 3 000 företag intervjuas varje månad. Konjunkturbarometern utkommer även kvartalsvis och är då baserad på ett större intervjuunderlag och med fler frågor till arbetsgivarna.

Redovisningen av efterfrågan på arbetskraft återges framförallt i den kvartalsvisa Konjunkturbarometerns tabellbilaga, där det framgår hur stor andel av de tillfrågade företagen som anger att de har brist på personal, alternativt vilka hinder som är mest påfallande för företagets verksamhet. Svaren avser dock arbetskraften inom respektive bransch och är därmed inte yrkesspecificerad. Inom vissa branscher görs en distinktion mellan yrkesarbetare, tjänste- män och annan personal vilket möjliggör identifiering av vilka yrkeskategorier som avses.

25

Prognoser för arbetsmarknaden

SOU 2007:18

Den frekventa publiceringen av Konjunkturbarometern säker- ställer aktualiteten i uppgifterna, men samtidigt är tidshorisonten relativt kortsiktig. Om Arbetsförmedlingen utgår från dessa upp- gifter i sina beslut om utbildningsinsatser finns det risk för att efterfrågan har dämpats innan utbildningsdeltagarna är färdiga med utbildningen.

3.1.3AMS prognoser

AMS har under senare år inte producerat någon långsiktig prognos som täcker alla yrkesområden. Däremot har myndigheten produ- cerat särskilda rapporter om arbetskraftutbudet på lång siktTPF1FPT och om enskilda yrkesområden som teknik och industriTPF2FPT samt om utbildningTPF3FPT.

AMS och länsarbetsnämnderna genomför prognoser två gånger om året med en kortare tidshorisont. Prognoserna baseras fram- förallt på intervjuer med 12 000 privata och offentliga arbetsgivare runt om i landet, men även på arbetsförmedlarnas bedömning av rekryteringsbehovet inom olika yrken. AMS samlade prognos kallas Arbetsmarknadsutsikterna för år (2007) som består av en makroekonomisk bedömning av den allmänna utvecklingen i eko- nomin vilken utkommer två gånger per år. En gång om året utkommer även en publikation under namnet Var finns jobben? som består av en djupare analys över framtidsutsikterna för enskilda yrkesområden de närmaste 18 månaderna. Denna för- hållandevis kortsiktiga prognoshorisont innebär att rapporten, precis som SCB:s Arbetskraftsbarometer, främst är lämpad att utgöra underlag för val av kortare utbildningar.

En stor del av AMS prognosarbete utförs ute i länen på de lokala arbetsmarknaderna. För att den rikstäckande prognosen och de regionala prognoserna ska hålla hög kvalitet har AMS sammanställt riktlinjer över hur prognosarbetet ska genomföras. Riktlinjerna avser främst kvantitativa metoder som beräkningssätt, men även kvalitativa metoder som exempelvis hur intervjuerna med arbets- givarna ska utföras.

1TP PT Arbetskraftsutbudet i Sverige – en utblick mot 2030, Ura 2004:3, AMS.

2TP PT Den framtida kompetensförsörjningen inom Teknik och Industri – Tillgång och rekryte- ringsbehov till år 2015, Ura 2004:2, AMS.

3TP PT Den framtida personalförsörjningen inom Utbildning – Tillgång och rekryteringsbehov till år 2015, Ura 2003:3, AMS.

26

SOU 2007:18

Prognoser för arbetsmarknaden

Arbetsgivarenkäterna är utformade för att besvaras vid gemen- samma träffar mellan ansvarig arbetsförmedlare och arbetsgivare så att den förre har möjlighet att besvara följdfrågor och klargöra uppkomna frågeställningar. Det viktigaste syftet med intervjuerna är att få svar på arbetsgivarnas bedömning när det gäller det framtida behovet av personal inom olika yrkeskategorier samt vilka kompetenskrav arbetsgivarna har. Behovet kan påverkas av den förväntade marknadsutvecklingen, kapacitetsutnyttjande och om- fattningen av nyinvesteringar.

AMS yrkesbarometer syftar till att ge en bedömning om arbetsmarknadsutvecklingen inom cirka 190 utvalda yrken på den lokala arbetsmarknaden under de kommande tolv månaderna, vad man även kallar ”matchningsläget”. Svaren ska spegla Arbetsför- medlingens professionella kunskap och bedömning av yrken. Utgångspunkten är handläggarnas kunskap om efterfrågan på arbetskraft inom respektive yrke i förhållande till tillgången på lämpliga arbetssökande, dvs. de arbetssökande som motsvarar arbetsgivarnas rekryteringskrav inom det aktuella yrket. Yrkes- barometern ger dels svar på utvecklingstendensen inom varje yrke, dels en bedömning av hur arbetsmarknadsläget kommer vara inom respektive yrke om ett år.

Yrkesbarometern används för att kvantifiera rekryteringsläget inom ett visst yrkesområde och bildar vad AMS kallar ett brist- index. Detta är ett medelvärde av bedömningarna som har gjorts i landets arbetsförmedlingsområden med hänsyn tagen till område- nas storlek. Bedömningarna för varje yrke indexeras från 1 till 5 beroende på arbetsmarknadslägeTPF4FPT.

Tabell 3.1

AMS klassindelning för arbetsmarknadsläge inom visst yrke

 

 

Bristindex

Arbetsmarknadsläge

4 5

Stor brist på arbetskraft i hela landet

3,6 3,99

Stor brist i delar av landet och viss brist eller balans i andra delar

3,2 3,59

Viss brist eller balans

2,8 3,19

Balans mellan efterfrågan och utbud

1 2,79

Överskott på arbetskraft

Källa: Var finns jobben år 2006?, Ura 2006:1, AMS.

4TP PT Indexeringen sker enligt följande: 1=stort överskott, 2=överskott, 3=balans, 4=brist och 5=stor brist. För vardera yrke multipliceras antalet Af-kontor som redovisar stort överskott med talet 1, antalet kontor som redovisar överskott med talet 2, etc., varefter summan av dessa produkter divideras med antalet kontor som inkommit med svar för yrket.

27

Prognoser för arbetsmarknaden

SOU 2007:18

Det genomsnittliga bristindextalet för alla yrken i AMS prognos 2005 uppgick till 3,03. Flertalet av de enskilda länen uppvisade närliggande värden, men vissa uppseendeväckande avvikelser före- kom. Länsprognoserna vittnade om genomsnittligt lägre efter- frågan i Stockholms län (2,95) än i Blekinge län (3,21) och Västernorrlands län (3,16). Eftersom de två sistnämnda länen har lägre sysselsättningsgrad än Stockholms län uppstår en viss miss- tänksamhet gällande trovärdigheten i de enskilda länsprognoserna. Beroende på utgångsläge och bedömningen av den relativa föränd- ringen av arbetsmarknadsläget, kan förväntningarna ge intryck av en generell efterfrågeökning som mycket väl kan vara överdriven.

3.1.4Är prognoserna sinsemellan överensstämmande?

En fråga som uppenbarar sig är om de framtida utsikterna för olika yrken i Konjunkturbarometern, Arbetskraftsbarometern och Var finns jobben? stämmer överens med varandra. Ger skillnader i metod och urval i respektive myndighets undersökning upphov till divergerande bedömningar?

Först och främst måste det påpekas att jämförelser är besvärliga att genomföra eftersom presentationen av arbetsmarknadsläget inom olika yrken eller branscher varierar. Konjunkturbarometern fokuserar sina branschanalyser på de privata näringarna, i synnerhet inom tillverkningsindustrin. Arbetskraftsbarometern presenterar sina bedömningar på 70 olika utbildningsgrupper med betoning på högskoleutbildningar. AMS ambition är att analysera de 200 vanligaste yrkena sett över hela arbetsmarknaden.

Med förbehåll för ovanstående reservationer är utredningens uppfattning att tendenserna i de olika rapporterna med avseende på 2007 överlag är samstämmiga. Det finns enstaka yrkesområden där styrkan i efterfrågan på arbetskraft varierar. Ett sådant exempel är behovet av kvalificerad IT-personal, där Konjunkturbarometern pekar på större brist än AMS rapport. I detta fall kanske SCB:s Arbetskraftsbarometer ger den mest nyanserade bilden, genom att skilja på brist på utbildad personal och brist på yrkeserfaren personal. Enligt Arbetskraftsbarometern 2006 är det inte ovanligt att det inom ett visst yrke finns god tillgång på utbildad personal, men brist på yrkeserfaren personal.

Sammanfattningsvis kan de tre rapporterna påstås komplettera varandra. Konjunkturbarometern har sin stora fördel i dess fre-

28

SOU 2007:18

Prognoser för arbetsmarknaden

kventa uppdatering och detaljerade information om framförallt industrinäringarna, men saknar däremot yrkesperspektivet. Arbets- kraftsbarometern ger den mest nyanserade bilden genom att i varje utbildningsgrupp separera utbildning och erfarenhet, men lämnar samtidigt stora yrkesgrupper med lägre utbildningskrav utanför analysen. AMS ger den mest heltäckande bilden vad gäller specifika yrken och här finns även tillgång till geografiska variationer i bedömningarna. Möjligen är det ett problem att arbetsförmedlarnas bedömning har en alltför stor vikt i förhållande till arbetsgivar- enkäterna. AMS bristindex kan även framstå som något tekniskt och absolut, varför det finns extra stor anledning att ta hänsyn till geografiska variationer.

3.2Imperfektioner i signaler om efterfrågan och utbud

För en prognosmakare finns det alltid ett antal osäkerhetsfaktorer i den tillgängliga informationen om efterfrågan och utbud. Dels är det naturligtvis svårt att uppnå fullständig information, dels kan den snedvridas av uppgiftslämnaren. Detta avsnitt försöker belysa de vanligaste felkällorna.

Ett allmänt problem i prognosundersökningar som baseras på intervjuer eller enkäter är att det finns en risk att respondenterna gör bedömningar av nuläget och inte den avsedda framtiden. Vid tilltagande efterfrågan på arbetskraft finns det därmed en risk att behovet av arbetskraft ett år framåt blir underskattat. Annalkande konjunkturnedgångar skulle medföra en omvänd effekt. Det senare exemplet förklarar möjligen de förvånansvärt höga bristindextalen i AMS prognoser efter högkonjunkturen kring millennieskiftet. I AMS senaste prognoser förefaller bedömningarna emellertid vara på en mer rimlig nivå.

3.2.1Avgränsningar i AMS prognoser

I AMS enkätundersökning ingår inte enkäter till arbetsgivare med färre än fem anställda. Denna avgränsning är förklarlig eftersom enkäter till fåmansföretag inte motsvarar någon nämnvärd del av arbetsmarknaden per utskickad enkät. De 12 000 enkäter som AMS skickar ut till offentliga arbetsgivare, större privata företag och ett urval av mindre företag, når ändå de arbetsgivare som sysselsätter

29

Prognoser för arbetsmarknaden

SOU 2007:18

3,5 miljoner personer i landet. Marginalnyttan av ytterligare enkät- svar från de minsta företagen är därmed mycket liten. Avsaknaden av de minsta företagen ska ändå inte förringas eftersom de utgör 90 procent av landets företag. De speciella behov som de minsta småföretagen har blir därmed inte belysta.

Ett annat problem berör AMS yrkesbarometer som innehåller de cirka 200 vanligaste yrkena i landet, vilka också täcker in majo- riteten av de sysselsatta i landet. Avgränsningen utelämnar hundra- tals yrken vars förändrade arbetsmarknad förblir okommenterade i AMS prognoser. Detta har medfört problem för olika former av hantverksyrken, där medelåldern bland de sysselsatta tenderar att stiga och många närmar sig pensionsåldern. Då landets utbildnings- instanser och de presumtiva arbetstagarna inte nås av signaler om stigande efterfrågan blir återväxten inom yrket liten eller obefintlig. Det kan naturligtvis ses som ett hälsosamt led i strukturomvand- lingen då dessa yrken ofta uppvisar små produktivitetsökningar, men samtidigt är det en serviceinstans som medborgarna efter- frågar. Flera sysselsättningstillfällen kan därmed gå förlorade. De sysselsatta inom hantverksyrkena sammanfaller för övrigt ofta med de ovannämnda minsta småföretagen.

3.2.2AMS vakansstatistik

Antalet lediga platser som anmäls till Arbetsförmedlingarna är långt ifrån fullständigt vilket gör att den exakta nivån på antalet platser egentligen är ointressant. Vakansstatistiken utgör ändå en kompletterande information om tendenserna på arbetsmarknaden. När antalet platser förändras i konjunkturcyklerna ger det tydliga signaler om efterfrågan på arbetskraft är på väg att stiga eller sjunka.

Arbetsförmedlingens medverkan i rekryteringsprocesserna kan beskrivas i termer av ”marknadsandelar”, vilket här innebär andelen lediga platser som har tillsats och som funnits anmälda hos för- medlingen i förhållande till antalet nyanställningar som görs under året. Arbetsförmedlingens huvuduppgift är att bidra till att över- brygga trögheter och lösa problem på arbetsmarknaden. En hög marknadsandel för vakanser är således inget självändamål, men för att kunna genomföra en effektiv matchning av platser och arbets- sökande mot varandra, krävs att Arbetsförmedlingen har tillgång till en väsentlig del av efterfrågan på den svenska arbetsmarknaden.

30

SOU 2007:18

Prognoser för arbetsmarknaden

En viss storlek på förmedlingens marknadsandelar är följaktligen en förutsättning för en effektiv matchning.

Arbetsförmedlingens marknadsandelar av lediga platser upp- skattades till cirka 60 procent under 1970-talet, men har sedan dess minskat. Sedan mitten av 1990-talet har marknadsandelarna fluk- tuerat kring 30 procent. Erfarenheterna visar även att Arbets- förmedlingens marknadsandelar tenderar att tillfälligt öka vid högkonjunkturer då konkurrensen om arbetskraften ökar.TPF5FPT

Figur 3.1 Arbetsförmedlingens marknadsandel för lediga platser (andel av de externa rekryteringar som görs under ett år) 1990 2004

Procent

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

45

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

35

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

25

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

15

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

Källa: AMS och Riksrevisionen.

Marknadsandelarna kan även variera beroende på vilket yrkes- område som är föremål för en vakans. I de yrkesområden där marknadsandelarna är låga är problemet extra bekymmersamt, eftersom det blir svårt för Arbetsförmedlingen att få en realistisk bild över rekryteringsbehoven. Frånvaron av tydliga signaler från dessa arbetsmarknader gör att det blir svårt att dimensionera omfattningen på arbetsmarknadsutbildningen. AMS bedömningar är att många lediga platser inom byggnads- och teknikområdet inte anmäls till förmedlingen, medan vård- och utbildningsyrken vilka domineras av offentliga arbetsgivare, gör det i högre grad.

5TP PT Arbetsförmedlingens marknadsandelar 1999 och 2000, Ura 2001:8, AMS.

31

Prognoser för arbetsmarknaden

SOU 2007:18

Vakansstatistik har i divergerande avseenden påverkats av internettjänsterna. Genom den så kallade Sökandebanken kan arbetsgivarna hitta arbetssökande utan att anmäla något rekry- teringsbehov. En matchning mellan ledigt arbete och arbetssökande kan således ske utan att en platsförmedlare varit inblandad och utan att en ledig plats har registrerats. Användandet av denna typ av tjänster kan antas leda till att marknadsandelarna minskar. Sam- tidigt finns det skäl att argumentera för att tillgången till internet- tjänsterna har medfört att det har blivit smidigare för arbetsgivarna att anmäla vakanser jämfört med förr, då arbetsgivarna oftast ringde till Arbetsförmedlingen och beskrev rekryteringsbehovet. Arbetsgivarna har genom internettjänsten möjlighet att anmäla vakansen när som helst på dygnet, utan att behöva ta hänsyn till Arbetsförmedlingens öppettider. Detta skulle tala för att mark- nadsandelarna ökar.

Ett faktum som har påverkat marknadsandelarna i positiv rikt- ning, men på ett felaktigt sätt, är förekomsten av dubbelregistre- ringar. Lediga platser som anmäls via AMS platsbank publiceras överst på listan av nyanmälda jobb. För att säkerställa att just deras vakanser syns högt upp på listan, nyanmäler vissa arbetsgivare samma plats vid flera tillfällen. Konsekvensen blir att vakans- statistiken innehåller dubbletter, vilket genererar en överskattning av antalet nyanmälda platser. AMS uppskattade våren 2006 att 10 procent av de nyanmälda platserna utgörs av dubbletter.

Det bör också poängteras att Arbetsförmedlingen i samband med jobbsökaraktiviteterTPF6FPT uppmanar de arbetssökande att själva kontakta arbetsgivare för att hitta lediga jobb, utan att sådana nöd- vändigtvis har utannonserats. Denna initiativkraft imponerar ofta på arbetsgivare vars intresse blir större för dessa arbetssökande, än för personer som arbetsgivaren kan uppfatta pliktskyldigt söker publicerade lediga jobb. I den mån dylika anställningar uppkommer har Arbetsförmedlingen indirekt medverkat till rekryteringen, även om den lediga platsen inte förekommer i vakansstatistiken.

6TP PT Jobbsökaraktiviteter eller jobbsökarkurser förekommer på de flesta Af-kontoren. De inne- håller tips och råd om hur man skriver intresseväckande ansökningar, hur man lämpligen bör bete sig och vad man bör fråga om på en anställningsintervju.

32

SOU 2007:18

Prognoser för arbetsmarknaden

3.2.3Överdrivna kvalifikationsbehov

Prognoser som beskriver brist på kvalificerad arbetskraft är ibland behäftade med vissa brister. Arbetsgivarna tillfrågas om de upplever brist på kompetent personal utifrån en allmän situation och oavsett om de försökt rekrytera eller inte. Arbetsgivarna kan förmedla en bild av att det finns en betydande brist på rätt kompetens, vilket skulle kunna tolkas som kvalitativ brist på arbetskraft, även om det faktiska antalet arbetssökande på Arbetsförmedlingen väl räcker till för att klara den kvantitativa efterfrågan. Det kan ur en arbetsgivares perspektiv även finnas anledning att överdriva kom- petensbehovet i syfte att få en så kompetent grupp sökande som möjligt.

Edholm och Hägglund (1999) genomförde en studie där drygt 5 000 arbetsgivare som anmält ledig plats till Arbetsförmedlingen intervjuades angående hur rekryteringsprocessen framskridit. 35 procent av de tillfrågade arbetsgivarna uppgav rekryterings- problem, varav åtta procent inte anställde någon alls (flaskhals) och fyra procent anställde en person med lägre kompetens än som ursprungligen var tänkt (kortsiktig flaskhals). Resterande 23 pro- cent av de arbetsgivare som uppgav att de hade rekryterings- problem, anställde och förklarade sig nöjda med rekryteringen, trots att den anställdes formella kompetensnivå inte motsvarade arbetsgivarens ursprungliga önskemål. I dessa fall har arbetsgivaren alltså överdrivit sitt formulerade kvalifikationsbehov. Författarnas slutsats är att en del av de rekryteringsproblem som arbetsgivare uppger är ett uttryck för en subjektiv viljeyttring snarare än verkliga behov.TPF7FPT

NUTEK kom fram till liknande resultat i en företagsstudie genomförd 2000. 43 procent av det totala rekryteringsbehovet hos 200 intervjuade företag var svårtillsatt. Drygt var fjärde företag valde då att inte anställa alls, medan resterande företag anställde efter att ha sänkt kvalifikationskraven eller efter att ha förlängt rekryteringsprocessen för att hitta personal med rätt kompetens.TPF8FPT

Det är förståeligt att arbetsgivarna vill rekrytera personal med så god kompetens som möjligt. Det är även troligt att de vill ha flera personer att välja mellan. Förekomsten av överdrivna kvalifika- tionsbehov ger dock felaktiga signaler till beställare av utbildningar.

7TP PT Flaskhalsar eller överdrivet formulerade behov? – en analys av arbetsgivarnas krav vid rekrytering, Ura 1999:17, AMS.

8TP PT Kompetens – en bristvara?, Nutek, 2000.

33

Prognoser för arbetsmarknaden

SOU 2007:18

I Arbetsförmedlingens fall blir det svårt att dimensionera arbets- marknadsutbildningar till en nivå som motsvarar det verkliga behovet på arbetsmarknaden.

3.2.4Registerkvalitet på Arbetsförmedlingen

När vakanstalen stiger ökar chanserna för de arbetssökande som är anmälda på Arbetsförmedlingen att få arbete. Är tillgången på kvalificerad arbetskraft inom ett specifikt yrkesområde god kan dessa matchas mot de lediga jobben, utan att några utbildnings- insatser behöver sättas in. Detta förutsätter dock att kvaliteten på den information som Arbetsförmedlingen har om de arbetssökande är korrekt. Om denna information överskattar de arbetssökandes kompetens anvisar Arbetsförmedlingen personal vars kunskaper understiger arbetsgivarens krav. Följden kan bli att Arbetsför- medlingen feldimensionerar arbetsmarknadsutbildningen och att arbetsgivaren hädanefter förlitar sig på andra rekryteringskanaler än Arbetsförmedlingens.

Ovannämnda scenario blev verklighet inom byggnadsbranschen. Detta föranledde att AMS tillsammans med parterna inom bygg- nadsbranschen under hösten 2005 tog initiativ till en kartläggning av alla arbetssökande inom byggnadsområdet i landet. Kartlägg- ningen resulterade i att endast en tredjedel (10 800 personer) av målgruppen var direkt anvisningsbara till ett arbete inom bygg- sektorn. Ytterligare 4 300 personer bedömdes ha förutsättningar att få arbete inom yrkesområdet med hjälp av utbildningsinsatser. AMS har efter denna kartläggning gått ut med riktlinjer som skärper registreringsrutinerna. Det är självfallet viktigt att detta inte blir en engångsföreteelse, utan att kvaliteten upprätthålls.

Inom just byggsektorn har informationen om efterfrågan och utbud varit kraftigt snedvriden. Då få lediga platser inom bygg- nadsområdet anmäls till Arbetsförmedlingen kan efterfrågan ha underskattats, medan förmedlingens interna register vittnat om god tillgång av arbetssökande, vilket i själva verket varit en grov överskattning. Visserligen har prognoser vittnat om stigande efter- frågan, men det har inte tidigare framgått att utbudet har varit så begränsat.

Problematiken gäller sannolikt inte bara byggsektorn. Även om det ännu inte genomförts några andra liknande seriösa kartlägg- ningar, finns det signaler om liknande brister i registerkvaliteten

34

SOU 2007:18

Prognoser för arbetsmarknaden

bland arbetssökande inom exempelvis transport- och tillverknings- yrken.

Orsakerna till de uppkomna bristerna i förmedlingssystemet kan bero på att handläggarna har för dålig branschkunskap, men även på att vissa arbetssökande framhärdar i att vilja registreras som arbetssökande inom yrken de saknar kompetens för. Ett sådant förfarande främjar emellertid varken arbetssökande eller arbets- givare. Det torde därför vara rimligt att ställa krav på yrkeserfaren- het och utbildning för att skriva in sig i visst yrke, precis som det varit kutym för kulturarbetare i flera år. Särskilda branschför- medlingar skulle också kunna öka kvaliteten i förmedlingsarbetet.

3.2.5Förändringar i arbetsutbudet

Dynamiken på arbetsmarknaden påverkar utbudet av arbetssökan- de. Omfattningen på in- och utflödet av arbetskraft kan prognos- makare förutse med någorlunda precision, men det kan vara besvärligare att förutse vilka specifika yrkeskunskaper ungdomar, vuxenstuderande, nyanlända invandrare, varslade och inflyttade från andra regioner faktiskt har. Detta kan komplicera planeringen av vilka yrkesutbildningar som ska prioriteras regionalt.

Man ska dock inte överdriva betydelsen av dessa förändringar. Stora varsel är relativt lätta att identifiera och sammanfaller sällan med konjunkturförbättringar. Rörlighetsstimulanserna inom arbets- marknadspolitiken har en begränsad effekt på den geografiska rörligheten av arbetskraften, medan pendlingsstöden däremot har visat sig mer verkningsfulla.TPF9FPT De senare påverkar emellertid inte regionala omflyttningar. Yrkeserfarenheten hos nyexaminerade studenter och nyanlända invandrare är begränsad, vilket begränsar deras påverkan på arbetsutbudet inom specifika yrkesområden.

För att dimensionera arbetsmarknadsutbildningen på rätt sätt bör man således ta hänsyn till den reella kompetensen hos de kvar- stående arbetssökande i regionen och i viss mån av fluktuationerna i arbetsutbudet.

9TP PT Geografisk rörlighet för sysselsättning och tillväxt, SOU 2003:37.

35

4 Verksamhetsprocessen

Prioriteringar av vilka arbetsmarknadsutbildningar som ska genom- föras avgörs på länsarbetsnämnderna. Motiveringen är att kun- skapen om de regionala och lokala arbetsmarknaderna finns ute i länen, inte på Arbetsmarknadsverkets huvudkontor, AMS. Invänd- ningen har ibland varit att arbetsmarknadspolitiken är av nationellt intresse och att samordningen därför bör ske på central nivå. Fördelarna med det decentraliserade beslutsfattandet har dock övervägt nackdelarna. Vid de enstaka tillfällen då det inte funnits någon länsarbetsnämnd som upphandlat en viss efterfrågad yrkes- utbildning, har AMS kunnat delegera och finansiera upphandlingen till ett lämpligt län. Utbildningen blir i dessa fall rikstäckande och alla län har därmed kunnat skicka deltagare till denna gemensamma utbildning.TPF1FPT AMS fördelar inför varje verksamhetsår sålunda i stort sett alla tillgängliga medel för köp av arbetsmarknadsutbildning till länsarbetsnämnderna, som därmed regionalt prioriterar vilka ut- bildningar som ska upphandlas.

Sedan år 2000 har AMS strävat efter att implementera en process som innehåller i stort sett alla inslag som förekommer från att en analys av utbildningsbehovet görs till dess att utfallet av utbild- ningarna är analyserade. Ambitionen har varit att se hela processen som en sammanhållen kedja där ansvariga personer medverkar, eller åtminstone har en översiktlig bild, genom alla faser. Beroende på profession och ansvar har det dock varit svårt att uppnå denna ambition, åtminstone i de större länen där organisation och om- fattning av utbildningsinsatser har lett till specialiseringar. En själv- klar uppdelning av ansvaret är upphandlingsprocessen som nästan uteslutande sker av sakkunniga på länsarbetsnämnderna och kontakten med deltagarna som sker med handläggarpersonal på Arbetsförmedlingen.

1TP PT Exempel på rikstäckande utbildningar som finansieras centralt av AMS är avtal om att tillsammans med Norge och Finland bedriva utbildningar i Nordkalotten samt särskild yrkesutbildning för brunnsborrare.

37

Verksamhetsprocessen

SOU 2007:18

4.1Behovsanalys

Processen inleds med att ansvariga personer på länsarbetsnämnden och arbetsförmedlingarna gör en prioritering av vilka yrkesutbild- ningar som ska upphandlas. Behovsanalysen består av flera olika inslag.

4.1.1Efterfrågan på arbetskraft

Utgångspunkten inom Arbetsmarknadsverket är att efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft är den viktigaste variabeln när det gäller att prioritera vilka yrkesutbildningar som ska upphandlas. Läns- arbetsnämndens prognoser utgör en väsentlig grundsten i den bedömningen. I prognosen har beslutsfattarna en övergripande informationen om tendenserna på den regionala arbetsmarknaden det kommande året. Länsarbetsnämnderna hämtar även synpunkter från branschorganisationer och fackliga organisationer eftersom parterna äger de största kunskaperna om specifika yrkesområden. Denna information kompletteras med intryck som handläggarna har från möten med lokala arbetsgivare. Samtalen med arbetsmark- nadens parter är avgörande för att erhålla detaljerad information om vad utbildningarna ska innehålla och hur de ska utformas.

Ett intressant exempel på samverkan mellan länsarbetsnämnden och arbetsmarknadens parter är de så kallade branschråden, som framförallt har bildats i Skåne län. Branschrådens verksamhet om- fattar dels rekryteringsforum och yrkesträffar, där arbetssökande, arbetsgivare och fackliga organisationer tillsammans med Arbets- förmedlingen träffas för informationsutbyte och intervjuer och dels branschdagar och öppet hus, där arbetsförmedlare bjuds in till studiebesök hos olika arbetsgivare som informerar om kompetens- krav och yrkesinnehåll. Ett av syftena är att åstadkomma en starkare koppling mellan arbetsmarknadsutbildning och arbets- givares behov. I Skåne finns totalt åtta branschråd och i stort sett samtliga större branscher i privat och offentlig sektor är repre- senterade.

Arbetsgivares önskemål om utbildningsinnehåll tillmötesgås i hög utsträckning, i synnerhet i samband med företagsetablering i en glesbygd. Av konkurrensskäl och med hänsyn till EU-direktiv finns dock en medvetenhet på AMS om att anpassningar till enskilda arbetsgivares önskemål bör begränsas så att utbildningarna

38

SOU 2007:18

Verksamhetsprocessen

inte framstår som beställningsjobb. Utbildningarna ska ge del- tagarna kunskaper som är nödvändiga för att vara verksam inom ett yrke, oavsett vilken arbetsgivare som är avnämare. Företags- specifika kunskaper, dvs. kunskaper som endast är nödvändiga för ett specifikt företag, exempelvis i samband med en lansering eller en specifik affärsidé, bör bekostas av företaget självt. Dylika gräns- dragningar kan i praktiken vara svåra att avgöra, men det är nöd- vändigt att upphandlande myndighet är vaksam på problematiken så att konkurrensen på den regionala eller lokala marknaden inte snedvrids.

4.1.2Utbudet av arbetssökande

Effektiviteten i utbildningarna är självfallet även beroende av del- tagarnas förmåga att tillgodogöra sig innehållet. Inför planeringen av en utbildning är det därför nödvändigt att utröna vilket utbud av arbetssökande som finns tillgängligt på Arbetsförmedlingen. Om utbildningskraven ställs för högt finns det en risk att deltagare avbryter utbildningen på grund av för dåliga förkunskaper.TPF2FPT En utbildning måste således utformas på ett sätt så de arbetssökandes kompetenser kan utvecklas från en rimlig nivå. En välavpassad arbetsmarknadsutbildning tar således hänsyn både till arbetsgivar- nas kompetenskrav och de arbetssökandes förutsättningar.

4.1.3Samordnade offentligt finansierade yrkesutbildningar

Det finns andra aktörer som erbjuder utbildningar för en liknande målgrupp som den Arbetsförmedlingen har. Komvux, Kvalificerad yrkesutbildning, Folkhögskolan och Högskolan bedriver ibland utbildningar som är likartade de som Arbetsförmedlingen upp- handlar. Vid de tillfällen de presumtiva utbildningsdeltagarna är aktuella hos flera olika utbildningsinstanser, uppkommer en kon- kurrenssituation om målgruppen. Det finns här möjligheter att generera skalfördelar genom att samordna dessa utbildningar och kanske dela på finansieringen.

2TP PT 12 procent av deltagarna avbröt en arbetsmarknadsutbildning 2004. Hälften av dessa avbröt dock utbildningen på grund av att de fått arbete. Avbrott på grund av att utbildningen var för svår eller att den inte motsvarade deltagarnas förväntningar var marginell. Källa: Arbets- marknadsutbildning 2004, Ura 2005:4, AMS.

39

Verksamhetsprocessen

SOU 2007:18

Den sammanvägda behovsanalysen fastställs av länsstrategiska utbildningsgrupper eller i vissa fall av arbetsförmedlingschefer som registrerar beställningen i ett verksgemensamt IT-stöd. Beställ- ningen tas emot av länens upphandlare som inleder upphandlings- processen.

4.2Upphandling

Från och med 1 januari 2007 måste all arbetsmarknadsutbildning vara upphandlad.TPF3FPT En betydande fördel som den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen har jämfört med utbildningarna inom det reguljära utbildningsväsendet är att Arbetsmarknadsverket inte är låsta av fasta tillgångar som lokaler, lärare, utrustning och läromedel. Det gör det möjligt att på relativt kort sikt byta leve- rantör och göra förändringar i utbildningsutbudet utan att behöva betala för outnyttjade resurser. Denna form av kostnadseffektivitet skall dock ställas mot det faktum att priset på en utbildningsplats i upphandlad arbetsmarknadsutbildningen är betydligt dyrare än en utbildningsplats på gymnasiet eller inom den kommunala vuxen- utbildningen.

Sedan mitten av 1990-talet har utbildningsföretagen varit de klart dominerande leverantörerna av arbetsmarknadsutbildning. Åtta av tio deltagare återfinns i yrkesutbildningar där privata utbildnings- anordnare eller det av staten majoritetsägda utbildningsföretaget Lernia är anordnare. I vissa sammanhang upphandlar länsarbets- nämnderna även utbildningar av högskolorna, kommunala utbild- ningsanordnare eller folkbildningen.

3TP PT I enstaka fall förekommer det att den upphandlade utbildningen är finansierad av annan verksamhet än Arbetsmarknadsverket, t.ex. via den Europeiska Socialfonden. Fram t.o.m. 31 december 2006 kunde arbetssökande delta i reguljära utbildningar på högskola eller Komvux under högst 40 veckor, förutsatt att det fanns särskilda skäl och att utbildningarna inte varit del av längre utbildningar. Arbetsförmedlingen finansierade i dessa fall endast individens aktivitetsstöd. I och med att denna möjlighet har upphört, har även överväganden om rättviseperspektiv och vad som kan betraktas vara del av längre utbildningar eliminerats. Dessutom ger det länsarbetsnämnderna bättre kontroll av vilka yrkesutbildningar som prioriteras inom Arbetsmarknadsverket.

40

SOU 2007:18

Verksamhetsprocessen

4.2.1Anbudsförfarande och affärsmässighet

Utformningen av förfrågningsunderlaget påverkar hur väl upp- handlingen kommer att utfalla. Ett genomtänkt och tydligt skrivet förfrågningsunderlag är en förutsättning för att anbudsgivarna ska kunna lämna ändamålsenliga och konkurrenskraftiga anbud. Det underlättar också anbudsprövningen och minskar risken för att upphandlingen blir fördröjd genom överprövning i domstol. Förfrågningsunderlaget måste innehålla en kravspecifikation, avtalsvillkor, administrativa bestämmelser samt utvärderings- kriterier. Det är numera vanligt att arbetsmarknadens parter med- verkar i kravspecifikationen, såtillvida att de har ett stort inflytande i utformningen av innehållet i utbildningen och krav på lärarnas behörighet. Detta gäller i synnerhet yrkesutbildningar för bygg- och anläggningssektorn.

Upphandling av arbetsmarknadsutbildning regleras i lagen om offentlig upphandling (LOU). Där framgår att upphandling skall göras genom förenklad upphandling med beaktande av affärs- mässighetTPF4FPT. Alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leveran- törer ska lämna skriftligt anbud och den upphandlade enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare. Upphandlingen ska som huvudregel annonseras antingen i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig eller på annat sätt som leder till effektiv konkurrens.

I allmänhet väljs det anbud som är mest ekonomiskt fördelaktigt med hänsyn till de kriterier som anges i förfrågningsunderlaget. Det innebär att kvalitetsbedömningar vägs in och att lägsta pris inte är allena avgörande. Lärartäthet, utrustning och miljöhänsyn är exempel på kvalitetskriterier som spelar in.

I AMS handläggarstöd för upphandlingsverksamhetTPF5FPT betonas väsentligheten av att utbildningen planeras i god tid. En förenklad upphandling innebär, trots namnet, att tidsramen från att utform- ningen av förfrågningsunderlaget påbörjas till att utbildningen kan starta, tar flera månader. Leverantörerna ska ha en månad på sig att lämna anbud och granskningen av anbuden tar i allmänhet ett par veckor. Därefter ska tilldelningsbeslut med motiveringar fattas och

4TP PT Begreppet ”affärsmässighet” kan tolkas som god köpmannased, gott affärsskick eller att få valuta för pengarna. Begreppet måste dock tolkas mot bakgrund av EG-rätten där utgångspunkten är att alla leverantörer har rätt att bli behandlade rättvist och lika. Här finns ett antal principer att ta hänsyn till, t.ex. likabehandling, icke-diskriminering, transparens och öppenhet.

5TP PT Handläggarstöd – Upphandlingar av arbetsmarknadsutbildningar och förberedande utbild- ningar, 2003, AMS.

41

Verksamhetsprocessen

SOU 2007:18

skickas ut till alla anbudsgivare som har tio dagar på sig att ansöka om överprövning hos länsrätten. I händelse av överprövning tar det ytterligare åtminstone en månad före avtal kan tecknas med leverantören. Därutöver behöver leverantören en rimlig tid från avtalstecknandet för att förbereda sig till det utbildningen börjar.

4.2.2Avtal och kapacitetsutnyttjande

De upphandlande enheterna inom Arbetsmarknadsverket har genom åren utvecklat olika former av avtal. Länsstrategiska utbild- ningar är sådana som har ett övergripande länsintresse och som årligen återkommer. I dessa fall kan det vara kostnadseffektivt att avtala om 100 procent fasta platser. Problemet för köparen är att det med denna avtalsform ibland kan vara svårt att tillsätta alla utbildningsplatser och därmed upprätthålla fullt kapacitetsutnytt- jande. Det bör dock påpekas att platskostnaden inte nödvändigtvis behöver bli hög eftersom leverantören med säkerhet vet hur stora intäkterna av försäljningen blir. Det initiala priset per plats kan då sättas lägre.

På grund av osäker konjunktur eller säsongsvariationer kan köparen föredra avropsavtal där betalning endast sker propor- tionellt med utnyttjandet. Risken att betala för outnyttjad kapacitet övervältras därmed till leverantören som i sin tur sannolikt bakar in riskfaktorn att inte sälja kapaciteten i priset. Detta medför att 100 procents kapacitetsutnyttjande inte nödvändigtvis leder till kostnadseffektivitet.

Ovannämnda varianter kan vara lämpliga under olika förhållan- den. Det vanligaste är dock en kombination av fasta och rörliga avtal, där länsarbetsnämnden garanterar köp av exempelvis tio års- platser med option att utnyttja och betala proportionellt för ytterligare platser. Det finns även exempel på pristrappor, där styckpriset faller ju flera platser köparen upphandlar.

4.2.3Ny upphandlingsorganisation inom AMV

En konsekvens av Lokaliseringsutredningens förslagTPF6FPT var att 200 arbetstillfällen inom Arbetsmarknadsverket flyttades till Öster- sund. AMS bedömning var att upphandling av varor och tjänster

6TP PT Omlokalisering av statlig verksamhet, Rapport, Näringsdepartementet, 2005.

42

SOU 2007:18

Verksamhetsprocessen

var en lämplig verksamhet för denna etablering. Under 2006 minskade de enskilda länsarbetsnämndernas upphandlingar och har successivt tagit en ny form där Arbetsmarknadsverkets upp- handlingar förläggs till fyra regioner, Östersund samt de tre storstadslänen. Verksamheten i Östersund beräknas uppgå till 15 medarbetare vilka ansvarar för den administrativa och tekniska upphandlingen av arbetsmarknadsutbildning för skogslänen (Norr- botten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Gävleborg och Dalarna). De tre storstadslänen arbetar gentemot ett antal kring- liggande mindre län som är beställare av utbildning.

Implementeringen av den nya upphandlingsorganisationen sammanfaller väl med regeringens beslut att omorganisera hela Arbetsmarknadsverket för att skapa en rikstäckande myndighet. Förändringen underlättar strävan efter enhetlighet och kostnads- effektivitet. För att detta ska realiseras har storstadslänen och upphandlingsenheten i Östersund skapat ett nytt nätverk som kommer att arbeta med utvecklings- och samarbetsfrågor. Ett sådant steg är att genomföra en gemensam kompetensutveckling för upphandlare och sannolikt även för beställare.

I och med att flertalet län inte längre har egna upphandlings- funktioner innebär det en stor omställning för organisationen. AMS har i sin projektplan för etableringen i Östersund beskrivit hur den nya arbetsprocessen är tänkt att fungera. Utan att gå in på detaljer kan man konstatera att många kontakter kommer att behövas över de gamla länsgränserna för att stämma av att upp- draget är rätt uppfattat. Förändringen kommer att ställa betydligt högre krav på beställarna, eftersom upphandlarna kommer att specialisera sig på den tekniska upphandlingen och sannolikt vara mindre kunniga om den regionala arbetsmarknaden i en annan del av landet.

4.3Rekrytering av deltagare

När en upphandling är genomförd publicerar länsarbetsnämnden utbildningen på AMS hemsida. Arbetssökande kan därmed själva leta fram vilka utbildningar som erbjuds och vilka förutsättningar som gäller för respektive utbildning. Om en utbildning verkar intressant kan individen lämna en intresseanmälan hos sin hand- läggare.

43

Verksamhetsprocessen

SOU 2007:18

4.3.1Urval av deltagare

Deltagarnas motivation och förkunskaper är viktiga för att utbild- ningen ska fungera effektivt. Arbetsmarknadsutbildningen är för dyr för att fungera som en aktiverande insats för omotiverade arbetssökande. Av den anledningen är det vanligt att Arbetsför- medlingen genomför intervjuer med de aktuella arbetssökande för att stämma av hur motiverade de faktiskt är. AMS årliga enkät- undersökning vittnar om att 89 procent uppgav ”aktiva” anled- ningar för att delta i utbildningen, medan sju procent uppgav ”passiva” anledningar.TPF7FPT Resterande uppgav egna formulerade anledningar som ej kategoriseras.

Förutom intervjuer genomgår flertalet aktuella arbetssökande tester för att Arbetsförmedlingen ska kunna avgöra vilken kun- skapsnivå som de arbetssökande innehar. Då utbildningarna ofta är individuellt utformade har de arbetssökande möjlighet att påbörja sin utbildning på en anpassad nivå. Därmed behöver den enskilde inte genomgå moment som denne redan äger kunskaper i, vilket minimerar utbildningstiden och dess kostnader. Ofta sker dessa nivåtester inom ramen för förberedande utbildning.

Under senare år har det blivit allt vanligare att utbildningsanord- nare och representanter för arbetsgivare närvarar vid intervjuerna och testerna. Deras närvaro är väsentlig eftersom de har bättre kännedom om ett yrke än personalen på Arbetsförmedlingen. Arbetsgivarna kan med sin erfarenhet avgöra om aktuella sökande är lämpliga att arbeta yrket.

Varje upphandlad utbildning har en kontaktperson som sam- ordnar urvalet av deltagare och har kontakt med utbildnings- anordnaren. Om det är stor konkurrens om utbildningsplatserna måste Arbetsförmedlingen prioritera bland de intresserade. Enligt AMS metodbeskrivning om urval till arbetsmarknadsutbildning, ska det i första hand finnas goda förutsättningar för individen att tillgodogöra sig utbildningen. Är flera arbetssökande likvärdiga i det avseendet, bör Arbetsförmedlingen ta hänsyn till vilka arbets- sökande som utbildningsinsatsen förväntas ge störst effekt för. Här finns dock incitament för Arbetsförmedlingen att prioritera per- soner som man vet har goda chanser att få arbete efter utbildningen

7TP PT Med ”aktiva” anledningar avses att skaffa sig en yrkesutbildning, att byta yrke, att höja/bredda kompetensen, att komplettera befintlig utbildning, att förnya behörighet/licens eller att starta ett eget företag. Motsatsen, dvs. ”passiv” anledning är t.ex. att deltagandet varit ett krav från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommunen eller för att ha något att göra.

44

SOU 2007:18

Verksamhetsprocessen

i syfte att uppnå en hög placeringsgrad. AMS verksamhetsmål som innebär att 70 procent av deltagarna ska ha arbete har en stark påverkan i selektionsprocessen. För att undvika dödviktseffekter bör arbetssökande med goda möjligheter till anställning utan en arbetsmarknadsutbildning lågprioriteras.

4.3.2Antagning av deltagare

Antagningen till utbildningarna kan utformas på olika sätt. Då avropsavtal är vanliga, har arbetsförmedlingarna tillgång till ett visst antal årsplatser hos en utbildningsanordnare. I dessa fall sker successiv antagning av arbetssökande, dvs. individen påbörjar sin utbildning när en ledig plats uppstår. Antalet personer som ut- nyttjar en plats beror på hur länge olika individer deltar i utbild- ningen. Tiden i utbildning varierar för varje deltagare och beror på vilken specifik kompetenshöjning som är avsedd för individen samt dennes möjligheter att tillgodogöra sig utbildningen. För att upp- rätthålla ett högt kapacitetsutnyttjande är utbildningsanordnaren skyldig att i god tid meddela Arbetsförmedlingen när en vakans är på väg att uppkomma.

Mer sällsynta yrkesutbildningar, som t.ex. bedrivs säsongs- mässigt har gemensamma gruppintag med fasta tidpunkter för start- och slutdatum, vilket innebär att alla deltagare i utbildningen påbörjar och avslutar utbildningen samtidigt. Det innebär samtidigt att det begränsar möjligheterna att ersätta avhoppare med nya deltagare.

Den tredje formen av antagning är enstaka utbildningsplatser för enskilda individer. Dessa exempel förekommer när länsarbets- nämnden inte funnit skäl att upphandla flera platser av en specifik yrkesutbildning. Om det för en individ finns goda möjligheter till arbete och kostnaden är rimlig kan länsarbetsnämnden upphandla en utbildningsplats av en annan länsarbetsnämnd som bedriver just sådan yrkesutbildning. Det kan även röra sig om en utbildning som kräver specifika kunskaper och utrustning som endast en viss arbetsgivare kan tillhandhålla.

45

Verksamhetsprocessen

SOU 2007:18

4.4Genomförande

När utbildningen väl satt igång för individen är det av naturliga skäl framförallt utbildningsanordnaren som har den mesta kontakten med deltagaren. Anordnaren ska under utbildningens gång ha en kontinuerlig kontakt med Arbetsförmedlingen och ge signaler om hur det går för deltagarna i utbildningen. Om vissa deltagare be- höver förlängd utbildningstid måste Arbetsförmedlingen meddelas så att förlängningsbeslut kan fattas.

Det är samtidigt viktigt att Arbetsförmedlingen inte tappar kontakten med deltagarna under utbildningstiden. Ansvarig hand- läggare ska upprätthålla kontakten, uppdatera individens handlings- plan och anvisa deltagare till arbeten som kan vara lämpliga att söka med tanke på utbildningens inriktning. Kontaktpersonen för utbildningen ska under utbildningen genomföra kvalitetsuppfölj- ningar (se avsnitt 4.5.2) och upphandlarna en så kallad leverans- kontroll, vilket innebär att denne stämmer av så att anordnaren levererar vad man har avtalat.

Det är allt vanligare att deltagaren under den anvisade utbild- ningstiden har arbetsplatsförlagd praktik. I vissa fall sker merparten av utbildningen på en verksam arbetsplats, men i de fall som utbildningen sker i anordnarens egna lokaler, kan en del av tiden förläggas hos en arbetsgivare som anordnaren har ett avtal med. Den arbetsplatsförlagda praktiken är viktig av två skäl, dels får deltagaren kontakt med en arbetsgivare som möjligen har ett rekryteringsbehov, dels får deltagaren praktisera sitt kunnande i reell produktionsmiljö. Enligt AMS enkätundersökning för del- tagare under 2004 hade drygt 70 procent av deltagarna arbetsplats- förlagd praktik under utbildningen.

4.5Uppföljning

Då arbetsmarknadsutbildningen med god marginal är det mest kostnadsintensiva arbetsmarknadspolitiska programmet ställs det stora krav på effektivitet och redovisning. Utbildningarna förväntas leda till att deltagarna blir sysselsatta med avlönat arbete och det är därför viktigt att följa upp och utvärdera utfallet. Uppföljningarna görs framförallt med hjälp av kvantifierad statistik, men behöver med jämna mellanrum kompletteras med mer kvalitativ informa- tion och ibland i form av jämförelsestudier.

46

SOU 2007:18

Verksamhetsprocessen

4.5.1Registerstatistik

Källan till all data som AMS presenterar i sin statistik baseras på arbetsförmedlarnas registreringar i AMV:s interna förmedlings- system, AIS. Praktiskt taget samtliga kodifierade händelser be- träffande arbetssökande och vakanser har sedan 1991 sparats i en paneldatabas, kallat Händel.TPF8FPT Denna informationsrika databas erbjuder unika möjligheter till uppföljningar och utvärderingar, inte minst när det gäller longitudinella studier av arbetssökande.

Sedan 2003 har personalen på arbetsförmedlingarna tillgång till ett lätthanterligt uppföljningssystem som bland annat gör det möjligt för handläggare att bevaka och följa upp deltagare i arbets- marknadspolitiska program. Denna information har underlättat uppföljningsarbetet på individnivå och gjort det möjligt att agera redan under tiden utbildningen pågår.

Fördelen med registerstatistiken är att det inte blir något bortfall och att resultaten hela tiden uppdateras. Det gör det även möjligt att bryta ned resultaten på detaljnivå, exempelvis utbildningsanord- nare, yrkesinriktning eller lokal nivå, utan att tappa validitet. En nackdel är dock frånvaron av kvalitativ dokumentation, exempelvis vilken typ av arbete som en utbildningsdeltagare har fått. För att få mer nyanserad information om hur framgångsrik en utbildning varit, behöver registerstatistiken kompletteras med enkäter eller effektstudier.

4.5.2Enkätuppföljningar

AMS genomför varje år en enkätundersökning om deltagare som slutat en arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet. Enkäten skickas ut i november, dvs. ungefär ett halvår efter att deltagarna slutat utbildningen. Respondenterna besvarar frågor som berör huruvida de fullföljt utbildningarna, vilken som var den huvud- sakliga anledningen till att gå utbildningen, vilken sysselsättning de har, om de arbetar inom det yrke de utbildats för (träffsäkerhet), vilken nytta de har av utbildningen och om de själva anser att utbildningen var avgörande för att få ett arbete.

8TP PT Sedan ett par år tillbaka har AMS utvecklat ett datalager som rymmer information från flera olika källor. Ambitionen är att datalagret kommer driftsättas under 2007 och därmed ersätta Händel och andra närliggande eftersystem.

47

Verksamhetsprocessen

SOU 2007:18

En del information som saknas i registerstatistiken får man således svar på i enkätundersökningen. Nackdelen med den senare är dock förekomsten av bortfall, vilket gör det svårt att med bibehållen statistisk säkerhet bryta ned deltagarnas omdömen på lokal nivå.TPF9FPT En annan aspekt är att enkätuppföljningen konstaterar ett utfall som inte säger någonting om vad som hade hänt i alternativfallet, dvs. om individen inte deltagit i utbildningen. Möjligen ger dock träffsäkerhetenTPF10FPT i AMS enkätuppföljningar en indikation på hur stor betydelse utbildningen hade för att del- tagarna skulle finna ett arbete.

Sedan 1996 har Arbetsmarknadsverket bedrivit koncern- gemensamma kvalitetsuppföljningar av upphandlade utbildningar. Deltagarna svarar på frågor som berör utbildningens innehåll och miljö, pedagogik samt om den information som föregick utbild- ningen. Enkätresultaten används framförallt av länsarbetsnämnder- na och ger underlag för kommande upphandlingar om utbild- ningsleverantören och upplägget inför utbildningen.

4.5.3Utvärderingar

En vanlig missuppfattning utanför forskarvärlden är att procent- andelen som får arbete efter arbetsmarknadsutbildning mäter utbildningens effektivitet. Med detta förhållningssätt utgår man från att de arbetssökande inte skulle ha fått något arbete om de inte hade deltagit i en arbetsmarknadsutbildning. En sådan ståndpunkt är mycket tveksam, i synnerhet som mer än en tredjedel av deltagarna som fått arbete hävdar att de redan före utbildningen startade visste att de skulle få arbete.TPF11FPT I syfte att uppnå en hög andel deltagare i arbete är det inte orimligt att arbetsförmedlingarna i urvalsprocessen av deltagare drivs till att välja ut ”starka” arbets- sökande med goda förutsättningar och vars chanser att erhålla ett arbete varit goda även utan utbildningsinsatser.

För att uppskatta utbildningarnas effekt krävs mer resurs- krävande former av undersökningar som innehåller såväl avväg-

9TP PT I enkätundersökningen om 2004 års deltagare var svarsfrekvensen 69 procent. Källa: Arbetsmarknadsutbildning 2004, Ura 2005:4, AMS.

10TP PT Träffsäkerheten mäts som en andel av hur många deltagare som fullföljt utbildningen och har arbete inom eller nära det yrke som denne utbildats för, dividerat med antalet deltagare som fullföljt utbildningen och har arbete. En hög träffsäkerhet indikerar att utbild- ningsinsatsen haft avsedd verkan. 2004 uppgick den till 89 procent.

11TP PT Arbetsmarknadsutbildning 2004 – Uppföljning av deltagare som slutat arbetsmarknads- utbildning andra kvartalet 2004, Ura 2005:4, AMS.

48

SOU 2007:18

Verksamhetsprocessen

ningar av olika modeller som omfattande statistiska bearbetningar. Ambitionen är att påvisa hur verkningsfull utbildningsinsatserna har varit, exempelvis med avseende på inkomst eller sysselsättning. Tillvägagångssättet är att jämföra en grupp deltagare med personer som inte deltagit i utbildning. Problemet med den här formen av studier är att de observerade individerna har olika förutsättningar, vilket gör det svårt att fastställa ett entydigt samband mellan utbildningen och utfallsmåttet. Selektionsproblemet måste lösas för att eliminera skevheter i urvalet och först då kan man dra slutsatser om utbildningens effekt.

Den vanligaste metoden är att genomföra studien efter att utbildningen har genomförts, en så kallad icke-experimentell ansats. Förutom deltagarna, väljs slumpvis en grupp av personer ut med liknande bakgrundskarakteristika som deltagarna, vilket möjliggör två jämförbara grupper. Om det visar sig att gruppen av utbildningsdeltagare har arbete i högre utsträckning än den grupp som inte deltog i utbildning, erhålls en positiv sysselsättningseffekt av utbildningarna. Det är dock inte oproblematiskt att i efterhand upprätta två jämförbara grupper. Denna metod kräver dessutom en mängd data och ger med detta tillvägagångssätt ofta osäkra resultat.

En ofta önskvärd, men inom den arbetsmarknadspolitiska forsk- ningen sällan använd ansats, är den experimentella. Med denna ansats kan man i förväg välja ut en grupp deltagare och en kontrollgrupp (icke deltagare), vilket ger större möjligheter att skapa rättvisa jämförelsemöjligheter. Orsakerna till att de experi- mentella ansatserna sällan har använts är dels att det kan uppfattas som oetiskt att utestänga vissa individer från en utbildningsinsats, dels att det finns en risk att individerna i de båda grupperna agerar annorlunda mot vad de annars skulle ha gjort om de inte visste att de ingick i ett experiment.

Utvärderingar av arbetsmarknadspolitiska insatser är resurs- krävande. Effekterna identifieras oftast med en tidsmässig efter- släpning vilket innebär att utvärderingarna ofta publiceras flera år efter att utbildningsinsatserna har avslutats. Resultatens aktualitet kan därför upplevas om ett problem. Enstaka utvärderingar är dock nödvändiga att genomföra eftersom de kan avslöja effekter av arbetsmarknadspolitiska insatser som uppföljningar inte förmår att

göra.TPF12FPT

12TP PT Resultat från genomförda utvärderingar av arbetsmarknadsutbildning kommer att pre- senteras i huvudbetänkandet.

49

5Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

Arbetsmarknadsutbildningen har länge varit avsedd att fungera som det främsta kompetenshöjande instrumentet inom arbets- marknadspolitiken. Förväntningarna från regeringen är att arbets- marknadsutbildningen leder till arbete och att den ska förebygga uppkomsten av flaskhalsar i ekonomin. Det är dock svårt att avgränsa analysen till en variabel utan att kommentera andra påverkande variabler. Arbetsmarknadsutbildningens marknads- anpassning har påverkats av måluppfyllelse, volymer och karaktären på deltagargrupperna.

5.1Indikationer på marknadsanpassning av utbildningsutbudet

AMS har genom åren använt sig av olika indikatorer för att mäta i vilken mån arbetsmarknadsutbildningen har anpassats till yrken med brist på arbetskraft. Nedan följer en redovisning av dessa olika metoder.

5.1.1AMS återrapporteringar om bristyrken

AMS har sedan den begynnande högkonjunkturen 1998 vid åter- kommande tillfällen lämnat återrapporteringar till regeringen om förekomsten av bristyrken och flaskhalsar. Under vissa år har rapporteringen på regeringens uppdrag skett månadsvis och inne- hållit bedömningar av vilka yrken som riskerar att bli flaskhalsar på arbetsmarknaden och ibland även kartläggningar av arbetssökande inom de bransch- och yrkesområden där det finns risk för brist på arbetskraft. Rapporteringarna har vanligtvis bestått av listor på yrkesområden där den största bristen har identifierats med kom- mentarer om geografiska variationer samt vilka åtgärder som

51

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

SOU 2007:18

vidtagits med anledning av obalanserna. Åtgärderna innefattar oftast en redovisning av vilka utbildningar som bedrivs och vilka kartläggningar man har gjort för att höja kvaliteten i informationen om arbetsutbudet.

Denna täta rapportering riskerar dock att bli en aning repetitiv och enahanda. Rörelser på den regionala arbetsmarknaden kan framstå som mycket små, vilket kan medföra att de primära upp- giftslämnarna (länsarbetsnämnderna) inte upplever att de har någon ny information att lämna från en månad till en annan. Regeringens syfte med den täta rapporteringen är sannolikt att säkerställa att Arbetsmarknadsverket håller sig ajour med utveck- lingen. Små fluktuationer som verkar parallellt i flera regioner kan ge upphov till nationella obalanser, som är viktiga att identifiera och åtgärda i god tid.

I AMS återrapporteringar för 1999 och 2000 användes en metod kallad T/V-kvoten, som hade avsikten att visa precisionen i match- ningen mellan antalet som avslutat en yrkesutbildning med antalet nyanmälda platser.TPF1FPT Denna modell skulle brytas ned på yrkes- och länsnivå. Mot bakgrund av högkvalitativa prognoser skulle man kalibrera antalet examinationer i olika yrkesutbildningar med upp- komsten av arbetsgivarnas rekryteringsbehov inom motsvarande yrkesområden.

Problemet med modellen var dock mångfacetterat. AMS flödes- statistik var inte harmoniserad vilket försvårade jämförelser mellan inflöde av platser och utflödet av deltagare från arbetsmarknads- utbildning. Måttet ändrades därför till att mäta antalet kvarstående i viss yrkesutbildning och relatera det till antalet kvarstående vakanser inom motsvarande yrke. Det eftersträvade värdet fastslogs uppgå till ett intervall mellan 0,5 och 1. Värden som understeg detta intervall indikerade underdimensionerade utbildningsinsatser och vice versa. I praktiken var även denna räknemetod svår att använda. På länsnivå var deltagareantalet inom respektive yrkes- område alltför litet för att kvoten skulle vara intressant att följa från en månad till en annan. Säsongsmässiga variationer i utbild- ningsexamina och framförallt antalet vakanser medförde påtagliga fluktuationer i de nedbrutna kvotvärdena. Därtill fanns hela tiden farhågan om att AMS låga marknadsandelar för vakanser ändå inte speglade arbetsmarknadens behov. Dessutom konstaterade man att modellen ignorerade det faktum att det redan kunde finnas arbets-

1TP PT T/V-kvoten, där T (trained) avser antalet utbildade och V (vacansies) avser antalet vakanser.

52

SOU 2007:18

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

sökande med rätt kompetens på Arbetsförmedlingen som inte behövde någon kompetenshöjning. Modellen betraktades som alltför statisk och onyanserad och övergavs följaktligen.

5.1.2Utbildningsdeltagare i yrken med högt bristindex

AMS ersatte år 2000 T/V-kvoten med en annan form av beräkning som skulle identifiera graden av marknadsanpassning. Istället för att utgå från de anmälda vakanserna, utgick man från de brist- indextal som framkom i prognoserna (se avsnitt 3.1.3). De yrken vars bristindex översteg värdet 3,19 betraktades schablonmässigt som bristyrken. Yrkesutbildningar som inriktades mot just dessa yrken betraktades således som ”bristyrkesutbildningar”. Antalet deltagare i dessa utbildningar dividerades med det totala antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning och därmed framkom ett mått på hur stor andel av arbetsmarknadsutbildningen som använ- des för att förebygga uppkomsten av bristyrken. De yrkesutbild- ningar som inte inriktades mot bristyrken kunde vara motiverade av fördelningspolitiska skäl, men ambitionen var att denna andel skulle vara relativt låg.TPF2FPT

Under de första åren på 2000-talet utvecklades andelen utbild- ningsdeltagare med inriktning på bristyrken från cirka 60 procent för att sedermera överstiga 70 procent. Det fanns dock en med- vetenhet om att detta var ett nationellt mått som inte tog hänsyn till regionala variationer. Det kunde fungera som en måttstock vid återrapporteringar till regeringen, men var knappast en användbar värdemätare för den operativa verksamheten i de enskilda länen. På länsnivå kunde stora utbildningsvolymer i yrken som på regional nivå hamnade just under gränsen för bristyrke medföra att ett enskilt län fick en mycket låg grad av marknadsanpassning.

Det var dessutom ofrånkomligt att konjunkturläget spelade en avgörande roll för hur väl denna procentsiffra skulle framstå. När AMS prognoser visade att det under 2003 och 2004 endast fanns ett fåtal bristyrken, sjönk också deltagareantalet i vad som kunde betecknas som ”bristyrkesutbildningar”. Samtidigt ökade andelen deltagare som fick arbete efter utbildning. Ett till synes mot- sägelsefullt faktum hade uppstått; en minskad andel deltagare i

2TP PT Eftersom AMS prognoser avser arbetsmarknadsläget 18 månader framåt relateras antalet personer i olika yrkesutbildningar under ett år, med bristindextalet för motsvarande yrke ett år före.

53

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

SOU 2007:18

utbildningar inriktade mot bristyrken sammanföll med ökad place- ringsgrad.

Under 2006 avslutade drygt 20 000 personer en arbetsmarknads- utbildning. 44 procent av deltagarna gick utbildningar med inrikt- ning på yrken som det i föregående års prognos betraktades vara stor eller viss brist på. Figur 5.1 illustrerar antalet deltagare i olika yrkesutbildningar under 2006 relaterat till en gruppering av mot- svarande yrkens bristindex i 2005 års prognos.

Figur 5.1 Antal deltagare i arbetsmarknadsutbildningar 2006 grupperat efter bristindex i 2005 års prognos

 

7000

 

 

 

 

6000

 

 

 

 

5000

 

 

 

deltagare

4000

 

 

 

 

 

 

 

Antal

3000

 

 

 

 

 

 

 

 

2000

 

 

 

 

1000

 

 

 

 

0

 

 

 

 

Överskottsyrken

Balans (2,8-3,2)

Yrken med viss brist

Bristyrken (3,6-5)

 

(1-2,8)

 

(3,2-3,6)

 

Grupperat bristindex

Källa: Egna bearbetningar av AMS yrkesbarometer och Händel.

En rudimentär tolkning av den minskade andelen deltagare i ”bristyrkesutbildningar” sedan decenniets början är att graden av marknadsanpassning i arbetsmarknadsutbildningen har avtagit. Det är dock tveksamt om sådana slutsatser verkligen kan dras eftersom möjligheterna att utbilda till bristyrken minskar i takt med att försämrade konjunkturlägen reducerar antalet bristyrken. En upp- fattning från AMS prognosmakare är att bedömningen av arbets- marknadsläget i olika yrken har varit mera balanserat under senare år, jämfört med åren kring millennieskiftet då bristindextalen möjligen var en aning överdrivna. Dessutom talar den ökade place- ringsgraden mot att marknadsanpassningen skulle ha försämrats i generell bemärkelse.

54

SOU 2007:18

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

5.2Utbildningsmix

Omfattningen och sammansättningen av olika yrkesutbildningar varierar från år till år. Inom vissa yrkesområden är branscherna välförsedda med examinationer från arbetsmarknadsutbildningen, inom andra yrkesområden förväntas inte någon utbildas.

5.2.1Förändringar i utbildningsutbudet

Sammansättningen av arbetsmarknadsutbildningen under senare år bör studeras i ljuset av den varierande omfattningen. Det stora antalet deltagare under 1990-talet har följts av påtagligt minskade volymer under 2000-talet (se tabell 5.1). Det blir med andra ord nödvändigt att studera både de absoluta och relativa förändringarna i olika yrkesinriktningar.

Tabell 5.1 Antal deltagare som påbörjat arbetsmarknadsutbildning 1998 2006 fördelat på yrkesinriktning

Yrkesinriktning

1998

2000

2002

2004

2006

Datateknik

12 343

3 806

1 044

184

391

Teknik/naturvetenskap

3 106

1 283

548

321

532

Pedagogik

1 500

1 110

1 001

698

536

Kultur/media

3 570

1 265

389

96

178

Ekonomi/samhällsvet.

6 449

2 098

1 302

987

1 604

Vård/omsorg

5 118

6 995

4 810

2 856

3 571

Kontor/lager

13 616

4 017

1 721

510

1 196

Kundservice

5 162

3 059

1 864

879

1 615

Restaurang

3 215

1 846

1 186

1 030

1 203

Bygg/anläggning

2 877

2 048

1 459

1 195

2 162

Tillverkning/hantverk

9 931

5 550

3 837

2 453

4 444

Maskinoperatörsarbete

9 529

6 441

3 554

2 396

3 970

Transport

4 028

4 364

4 153

2 640

3 566

Övriga yrkesområden

6 718

1 870

791

721

2 543

Totalt

87 162

45 752

27 659

16 966

27 511

 

 

 

 

 

 

Källa: Focusdatabasen, AMS.

55

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer SOU 2007:18

Tabell 5.2 Andel

deltagare

som påbörjat

arbetsmarknadsutbildning

1998 2006 fördelat på yrkesinriktning

 

 

 

 

 

 

 

 

Yrkesinriktning

1998

2000

2002

2004

2006

 

 

 

 

 

 

Datateknik

14 %

8 %

4 %

1 %

1 %

Teknik/naturvetenskap

4 %

3 %

2 %

2 %

2 %

Pedagogik

2 %

2 %

4 %

4 %

2 %

Kultur/media

4 %

3 %

1 %

1 %

1 %

Ekonomi/samhällsvet

7 %

5 %

5 %

6 %

6 %

Vård/omsorg

6 %

15 %

17 %

17 %

13 %

Kontor/lager

16 %

9 %

6 %

3 %

4 %

Kundservice

6 %

7 %

7 %

5 %

6 %

Restaurang

4 %

4 %

4 %

6 %

4 %

Bygg/anläggning

3 %

4 %

5 %

7 %

8 %

Tillverkning/hantverk

11 %

12 %

14 %

14 %

16 %

Maskinoperatörsarbete

11 %

14 %

13 %

14 %

14 %

Transport

5 %

10 %

15 %

16 %

13 %

Övriga yrkesområden

8 %

4 %

3 %

4 %

9 %

 

 

 

 

 

 

Källa: Focusdatabasen, AMS.

I slutet av 1990-talet var efterfrågan på programmerare, nätverks- tekniker och PC-samordnare mycket stor. Över 12 000 personer påbörjade en IT-utbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbild- ning under 1998. Två år senare hade volymerna minskat till knappt 4 000 och 2006 påbörjade endast 400 personer en IT-utbildning. Den markanta minskningen av antalet deltagare är delvis ett resultat av minskad medelstilldelning till AMS, men framförallt av en anpassning till den låga efterfrågan på IT-personal sedan början av 2000-talet. Det har också visat sig svårt för arbetsförmedlingarna att uppnå en hög placeringsgrad inom detta yrkesområde, vilket kan vara en annan förklaring till volymminskningen. IT-utbild- ningarnas relativa andel av arbetsmarknadsutbildningen sjönk från 14 procent 1998 till 1 procent 2006 (se tabell 5.2).

Ett annat yrkesområde som varit föremål för betydande minsk- ningar av antalet utbildningsplatser är kultur och media. Antalet deltagare i denna yrkesinriktning är sedan början av 2000-talet sannolikt underskattat eftersom det på AMS hemsida återfinns flera utbildningar för kultur- eller mediasektorn med tydligt yrkes- specifikt innehåll publicerade under rubriken Förberedande utbild- ningar. Då kulturarbetare ofta arbetar som frilans eller har projekt- anställningar bedöms det föreligga en stor risk att de inte har arbete

56

SOU 2007:18

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

just den 90:e dagen efter utbildningen då verksamhetsmålet mäts. Genom att kategorisera kultur- och mediautbildningar som För- beredande utbildningar diskvalificeras dessa deltagare från mät- ningen av AMS verksamhetsmål, och de ansvariga enheterna behöver därmed inte riskera låg måluppfyllelse.

Mot bakgrund av strävan att anpassa arbetsmarknadsutbild- ningen till bristyrken kan det tyckas egendomligt att det över- huvudtaget bedrivs arbetsmarknadsutbildningar för kultur- och mediasektorn. Det förefaller finnas en outtalad policy att stödja kultursektorn med fortbildning, men det rimmar samtidigt illa med det officiella uppdraget att arbetsmarknadsutbildningen ska vara anpassad till efterfrågan på arbetskraft.

Sedan decennieskiftet har efterfrågan på personal inom vård-, bygg-, transport- och tillverkningssektorn ökat relativt andra yrkesgrupper. Det förklarar att dessa yrkesinriktningar gradvis har vuxit i relativ bemärkelse inom arbetsmarknadsutbildningen. Det har också visat sig att dessa utbildningar under senare år har gett god avkastning i form av att närmare 80 procent av deltagarna har arbete 90 dagar efter utbildningen slut. Det låga utflödet från gymnasieskolans yrkesprogram är en orsak, men även att det råder en stor omsättning på personal inom framförallt vård- och tran- sportsektorn.

5.2.2Vita fläckar i AMS utbildningsutbud

Arbetsmarknadsutbildningar bedrivs inom de flesta yrkesområden. Det finns dock vissa yrken där det råder brist på arbetskraft där arbetsförmedlingarna inte agerar. Tydligast är det när det gäller akademiskt utbildad personal inom vårdsektorn. Sjuksköterskor och läkare med olika specialiteter har under flera år återfunnits högt upp på AMS lista över bristyrken. Mot bakgrund av utbild- ningskraven inom dessa yrken och arbetsmarknadsutbildningens begränsade möjligheter att bedriva längre utbildningarTPF3FPT, är det knappast rimligt att förvänta sig att dessa flaskhalsar ska förebyggas inom arbetsmarknadspolitiken ramar.

3TP PT Sedan 1 juli 2005 får upphandlad arbetsmarknadsutbildning bedrivas i högst sex månader eller till dess målet med utbildningen uppnåtts. Samtidigt har det i regleringsbreven till AMS för 2005 och 2006 framgått att den genomsnittliga tiden i arbetsmarknadsutbildning inte får överstiga 180 dagar. Detta krav återfinns dock inte i 2007 års regleringsbrev.

57

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

SOU 2007:18

Andra yrkesområden där arbetsmarknadsutbildning endast före- kommer i undantagsfall är civilingenjörer, psykologer, revisorer, jurister och arkitekter.

Arbetslösheten bland akademiskt utbildad arbetskraft har under senare år vuxit. Regelverket för arbetsmarknadsutbildning och dess förväntade roll gör det svårt att uppbringa effektiva utbildnings- insatser för denna målgrupp. Ur ett rättviseperspektiv är det även viktigt att inte ge intryck av att arbetsmarknadsmarknadsutbildning utgör ett alternativ för reguljär högskoleutbildning. I vissa fall kan det emellertid vara motiverat att fortbilda arbetssökande på högskolenivå. Det kan exempelvis gälla utrikes födda med akade- misk utbildning med behov av kompletterande svensk utbildning. Det kan även gälla personer som passerat åldersgränsen för studie- medel eller personer som redan utnyttjat den maximala tiden för att erhålla studiemedel.

I allmänhet har arbetssökande akademiker knappast samma möjligheter att vidareutbilda sig inom ramen för arbetsmarknads- politiken som arbetssökande tillhörande exempelvis LO-kollek- tivet. I och med att akademiker utgör en växande andel av arbets- kraften, kan det tyckas rimligt att arbetsmarknadsutbildningen utvecklas på ett liknande sätt. Förekomsten av arbetsmarknads- utbildningar med inriktning på yrken som normalt kräver en högskoleutbildning har emellertid snarare minskat under senare år. Denna utveckling kan delvis bero på att efterfrågan på arbetskraft utan akademikerstatus har varit högre än på akademiker. Det bör också framhållas att strävan efter att genomföra relativt korta arbetsmarknadsutbildningar gör dem mera lämpade för LO-kollek- tivets yrkesområden där arbetsuppgifterna ofta är av mer homogen och praktisk karaktär. Arbetsförmedlingens koncentration på praktiska yrkesutbildningar kan även motiveras av att det inom exempelvis industri-, transport- och vårdyrkena råder en relativt hög omsättning på arbetskraft, där arbetskraften sällan får tillgång till kompetenshöjande internutbildningar i samma utsträckning som personer verksamma inom tjänstemannaområden har. Erfaren- heten talar även för att det är svårare att uppnå hög andel deltagare i arbete efter tjänstemannainriktade utbildningar, jämfört med yrkesutbildningar för LO-yrken.TPF4FPT

4TP PT Var finns jobben år 2006?, Ura 2006:1, AMS.

58

SOU 2007:18

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

De begränsade utbildningsinsatserna för akademikergrupper framgår tydligt i tabell 5.3. I relation till antalet nyanmälda platser till Arbetsförmedlingen är förekomsten av arbetsmarknadsutbild- ning betydligt vanligare till yrken inom tillverkning och transport. Observera dock att Arbetsförmedlingens marknadsandelar igenom- snitt knappt uppgår till 30 procent och att den är betydligt lägre än så inom exempelvis byggsektorn och IT-sektorn. På detaljerad yrkesnivå avslöjas att utbildningsinsatser för yrken inom fin- mekanik, konsthantverk, skrädderi och möbelsnickeri är överrepre- senterade i jämförelse med vakanserna. Det ger en indikation på att det fortfarande finns inslag av sökandestyrda utbildningar, dvs. sådana som är anpassade efter individernas intresse och inte efter efterfrågan på arbetsmarknaden.

Tabell 5.3 Antal deltagare som påbörjat arbetsmarknadsutbildningTPF5FPT i rela- tion till antalet nyanmälda platser 2006 fördelat på grov yrkes- nivå enligt ISCO

ISCO

Yrkesområde

Nya i a-

Nyanmälda

Kvot

 

 

utbildning

platser

 

 

 

 

 

 

1

Ledningsarbete

81

11 743

1 %

2

Högutbildade med specialistkompetens

1 534

84 771

2 %

3

Arbete som kräver kortare

1 867

121 275

2 %

 

högskoleutbildning

 

 

 

4

Kontors- och kundservicearbete

1 556

43 897

4 %

5

Service-, omsorgs- och

6 551

200 202

3 %

 

försäljningsarbete

 

 

 

6

Arbete inom jord- & skogsbruk, trädgård,

277

4 571

6 %

 

fiske

 

 

 

7

Hantverksarbete inom bygg och

6 954

37 096

19 %

 

tillverkning

 

 

 

8

Process- och maskinoperatörsarbete,

7 980

57 859

14 %

 

transport

 

 

 

9

Arbete utan krav på yrkesutbildning

1 740

59 785

3 %

 

Totalt

28 540

621 199

5 %

 

 

 

 

 

Källa: Focusdatabasen, AMS.

5TP PT Antalet nya deltagare är inte egalt med antalet som avslutar utbildning. Anledningen är att samma individ kan påbörja utbildning vid flera tillfällen beroende på uppehåll i utbildningen och att de inträder i fortsättningskurser.

59

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

SOU 2007:18

En intressant iakttagelse som Edholm och Hägglund (1999)TPF6FPT gör är att sannolikheten för att en flaskhals skall uppstå är störst då det formulerade behovet är en kombination av kortare utbildning och liten erfarenhet. Enligt författarna kan en förklaring till detta vara att karaktären på dessa yrken kräver formell behörighet, exempelvis certifikat eller körkort. Utbytbarheten och därmed möjligheten att jämka på kvalifikationskraven blir då mindre än i yrken som åter- finns bland högutbildade. Detta skulle tala för att arbetsmarknads- utbildningen blir mest effektiv om den löser behörighetskraven för arbetssökande i yrkesområden som transport, tillverkning, service och omsorg.

5.2.3Varaktiga bristyrken

En fråga som ibland uppstår är hur det kommer sig att vissa brist- yrken tycks vara beständiga, trots att utbildningsinsatser genom- förs för att öka arbetsutbudet? Det finns självfallet inget generellt svar på den frågan, utan oftast beror det på en kombination av flera orsaker.

VVS-montör är ett yrke som i flera år omnämnts som ett brist- yrke i AMS prognoser. Branschorganisationen VVS-installatörerna uppskattar rekryteringsbehovet till 425 personer under 2007 och cirka 950 de närmaste tre åren. Gymnasiet examinerar årligen 270 ungdomar och arbetsmarknadsutbildningen har under senare år utbildat cirka 200 arbetssökande varje år varav nästan samtliga har arbete efter utbildningen. Ett första intryck är således att omfatt- ningen på utbildningsinsatserna balanserar branschens behov. Det är dock inte alla som lämnar gymnasieutbildningen som blir lärlingar. Vissa föredrar att studera vidare och vissa byter yrkes- område. Förutom pensionering av arbetskraft sker även ett utflöde av yrkesverksamma som väljer att gå över till liknande arbetsupp- gifter inom industrin eller fastighetsbranschen där kraven på mobi- litet inte är lika höga. Då efterfrågan på VVS-montörer har ökat ytterligare under 2006 och 2007 är därmed inte inflödet av arbets- kraft tillräckligt stort för att balansera behoven.

Efter diskussioner med representanter från VVS-branschen framkommer det att begränsade utbildningsmöjligheter är det största problemet. Bristen på tillgängliga yrkeslärare är påtaglig,

6TP PT Flaskhalsar eller överdrivet formulerade behov? – en analys av arbetsgivarnas krav vid rekrytering, Ura 1999:17, AMS.

60

SOU 2007:18

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

vilket innebär att det är ont om utbildningsleverantörer som branschens yrkesnämnd godkänner. Ett annat problem är bristen på lärlingsplatser. När företagen har högt kapacitetsutnyttjande finns det litet utrymme att avsätta handledare som kan ta hand om lärlingarna. Medvetenheten om en långsiktig arbetskraftsförsörj- ning gör att arbetsgivarna ändå upplåter lärlingsplatser, men inte i den omfattning som skulle behövas. Företagen prioriterar oftast gymnasieskolans lärlingar framför de lärlingar som kommer från arbetsmarknadsutbildningen, eftersom lärlingslönen för ungdomar är lägre än för vuxna arbetssökande.

De VVS-utbildningar som bedrivs som arbetsmarknadsutbild- ningar omfattar vanligtvis 40 veckor vilket är tillräckligt för att deltagarna ska erhålla lärlingsbok. VVS-branschens uppfattning är dock att utbildningstiden är alltför snålt tilltagen och skulle föredra att utbildningen varade i totalt 60 veckor, vilket bland annat skulle ge mer tid för kärnämnena. Branschens krav på utbildningstimmar rimmar dåligt med arbetsmarknadspolitikens policy att arbetsmark- nadsutbildningarna ska vara relativt korta, helst inte längre än ett halvår. Den begränsade utbildningstiden medför även att det blir svårare för arbetsförmedlingens utsatta grupper att tillgodogöra utbildningen. När utrymmet för att pröva deltagare i förberedande utbildning kommer att begränsas under 2007 på grund av reducerad medelstilldelning, finns det en risk för att urvalsförfarandet inte blir lika kvalitativt och att genomströmningen i utbildningarna försämras. Flera utbildningsplatser till VVS-yrket leder därmed inte nödvändigtvis till att utbudet av arbetskraft ökar. Därtill måste kvalitetsaspekterna bevakas.

En något kontroversiell hypotes är att branschen inte är intresse- rade av en alltför kraftig ökning av arbetsutbudet, trots rådande stark efterfrågan. Anledningen är att återkommande konjunktur- svängningar medför en ojämn arbetsbelastning som är särskilt betungande för specialister inom bygghantverk, såsom elektriker, VVS-montörer och golvläggare. Vid konjunkturnedgångar kan inte arbetsstyrkan användas till alternativa sysslor på samma sätt som inom BÖTM-yrkenaTPF7FPT där det numera är relativt vanligt att per- sonalen har dubbla kompetensbevis i syfte att bli mindre kon- junkturkänsliga. I strävan att upprätthålla en någorlunda jämn arbetsbelastning låter man hellre kunderna köa istället för att utöka verksamheten, samtidigt som utbudsöverskottet blir ett mindre

7TP PT Betong, övriga, trä, murare.

61

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

SOU 2007:18

problem vid svaga konjunkturer. Initierade källor inom byggnads- branschen ger också visst stöd för att det förhåller sig på detta vis. Brist på arbetskraft betraktas därmed som ett övergående och hanterbart bekymmer, som skulle bli betydligt allvarligare om man hela tiden skulle justera omfattningen på arbetsstyrkan efter konjunktursvängningarna.

Här bör också påpekas att många underskattar tiden det tar att utbilda sig till exempelvis VVS-montör. När grundutbildningen är avklarad, återstår två år som lärling. En korrekt dimensionering av utbildningsinsatserna är inte lätta att åstadkomma när tidsperspek- tivet är minst tre, oftast fem år framåt i tiden.

5.3Måluppfyllelse, volymer och bristyrken

Det finns såväl tillväxt-, stabiliserings- och fördelningspolitiska mål med arbetsmarknadsutbildningen. Förväntningarna kan summeras i att utbildningarna ska vara efterfrågestyrda, flexibla och relativt korta, att utbildningsdeltagarna i första hand ska bestå av arbets- sökande som har en svag ställning på arbetsmarknaden, att flertalet av dem får arbete och att dessa förebygger uppkomsten av flask- halsar på arbetsmarknaden. I praktiken är det självfallet en stor utmaning att lyckas med alla dessa ambitioner samtidigt.

5.3.1Resultat och volymutveckling

Arbetsmarknadslägets betydelse för arbetssökande att få arbete är oomtvistat. Vid bättre konjunkturlägen är det lättare att få arbete än under omvända förhållanden. Det finns intuitivt ingen anledning att betvivla att detta även gäller för deltagare i arbetsmarknads- utbildning. Figur 5.2 styrker detta påstående där andelen deltagare som har arbete efter en arbetsmarknadsutbildningTPF8FPT samvarierar starkt med antalet nyanmälda platser (som kan betraktas som en god konjunkturindikator). Runt millennieskiftet upphör emellertid korrelationen. Medan konjunkturen viker upprätthålls placerings- graden på en nivå kring 70 procent, vilket inträffar samtidigt som

8TP PT För att erhålla en lång tidsserie har andelen i arbete, eller placeringsgraden, hämtats från AMS årliga enkätundersökningar till deltagare som avslutat en arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet respektive år. Placeringsgraden skiljer sig från resultaten i Händel såtillvida att enkätsvaren under många år påvisade högre placeringsgrad än i Händel. Observera att mätmetod och uppföljningstid divergerar.

62

SOU 2007:18

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

implementeringen av 70 procents målet. AMS kunde i en rapport från år 2000 identifiera arbetsmarknadslägets avtagande betydelse och hänvisar till att ett förändrat arbetssätt kan vara förklaringen till utvecklingen.TPF9FPT

Figur 5.2 Antalet nyanmälda lediga platser(1 000-tal) och andel deltagare i arbete sex månader efter fullföljd arbetsmarknadsutbildning 1979 2005

Nyanmälda platser (1 000-tal)

 

Andel utb. deltagare i arbete

 

 

 

 

1000

100%

900

90%

800

80%

700

70%

600

60%

500

50%

400

40%

300

30%

200

20%

100

10%

0

0%

 

79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05

Källa: Focusdatabasen och AMS årliga enkätstudier över deltagare som slutat arbetsmarknads- utbildning under andra kvartalet

En annan väsentlig förändring som inträffade vid tiden kring införandet av 70 procents målet var de markant sjunkande del- tagarantalen. Figur 5.3 visar en tydlig motsatt utveckling av volymer och placeringsgrad.TPF10FPT Även om det finns andra variabler som påverkar placeringsgraden, går det knappast att bortse från att minskade volymer har bidragit till förbättrade resultat. Färre utbildningar och färre deltagare ger ökat utrymme för mer kvalitet i behovsanalyser, upphandlingar, rekryteringsförfarande och upp- följning av deltagare.

9TP PT I AMS enkätundersökning för deltagare som slutat arbetsmarknadsutbildning 1999 görs en statistisk analys som identifierar en förändring, Prora 2000:1, AMS.

10TP PT Observera att uppgifterna och källan till placeringsgraden inte är desamma som i figur 5.2.

63

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

SOU 2007:18

Figur 5.3 Antal deltagare (1 000-tal) som lämnat arbetsmarknadsutbildning och andel som har arbete 90 dagar efter utbildning 1999 2006

Antal deltagare

Placeringsgrad

 

80

 

 

 

 

 

 

80%

 

 

70

 

 

 

 

 

 

70%

 

-tal)

60

 

 

 

 

 

 

60%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal deltagare (1 000

50

 

 

 

 

 

 

50%

Placeringsgrad

40

 

 

 

 

 

 

40%

30

 

 

 

 

 

 

30%

20

 

 

 

 

 

 

20%

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

10%

 

 

0

 

 

 

 

 

 

0%

 

 

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

 

Källa: Egna bearbetningar av Händel.

Volymernas påverkan på uppföljningsresultaten kan diskuteras, men oavsett orsak och verkan har volymminskningar och för- bättrade resultat sammanfallit. Möjligheten för arbetssökande att få en kompetenshöjning inom ramen för arbetsmarknadspolitiken har fått stå tillbaka för måluppfyllelsen. AMS interna uppföljnings- system signalerar med precision och tydlighet vilka resultat respektive arbetsförmedlingskontor uppnår i förhållande till målet. Den intensiva strävan att uppnå verksamhetsmålet har inneburit en fokusering på det relativa resultat, dvs. en procentsiffra som helst överstiger 70 procent. Det minskade deltagarantalet har dock medfört att antalet personer som fått arbete efter arbetsmark- nadsutbildning under senare år endast uppgår till hälften så många som fick arbete 1999, då placeringsgraden var betydligt lägre (se figur 5.4). Arbetsmarknadsutbildningens bidrag till arbetsutbudet på arbetsmarknaden har således halverats, även om den i relativ bemärkelse bedrivs mer effektivt än på 1990-talet.

64

SOU 2007:18

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

Figur 5.4 Antal personer (1 000-tal) som avslutat arbetsmarknadsutbild- ning och därav hur många som fått arbete 1999 2006

 

70

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

Ej arbete

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arbete

 

personer

50

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

000-tal

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

Antal 1

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

45 %

55 %

 

 

 

 

 

 

 

 

58 %

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

61 %

70 %

 

 

74 %

 

 

 

 

 

74 %

73 %

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

 

 

 

 

 

År

 

 

 

Källa: Egna bearbetningar av Händel.

Det minskade deltagarantalet i arbetsmarknadsutbildning är del- vis en följd av att regeringen har minskat anslagstilldelningen till AMS. Enligt regleringsbreven ska även vissa andra arbetsmark- nadspolitiska verksamheter finansieras på anslaget Köp av arbets- marknadsutbildning och övriga kostnader (utgiftsområde 13, anslag 22:3). De medel som ska användas till upphandling av utbildningsinsatser har dock AMS kunnat fördela själva. Medan deltagarantalen i arbetsmarknadsutbildning har minskat rejält har antalet deltagare i förberedande utbildning under många år varit relativt konstant.TPF11FPT Denna medvetna utveckling från Arbetsmark- nadsverkets sida motiveras av att många deltagare behöver för- beredelser för tillgodogöra sig en arbetsmarknadsutbildning.

I relativ bemärkelse har anslaget i minskad utsträckning utnytt- jats till upphandling av arbetsmarknadsutbildning (se tabell 5.4), och i ökad utsträckning till finansiering av andra verksamheter, vilka inte har uppvisat samma goda uppföljningsresultat som för deltagarna i arbetsmarknadsutbildning. De förbättrade resultaten

11TP PT Förberedande utbildningar är inte yrkesinriktade, men var länge en del av arbetsmark- nadsutbildningen. Sedan 1 augusti 2000 är förberedande utbildning en insats under pro- grammet Förberedande insatser och Arbetsmarknadsutbildning är ett separat program som enbart innefattar yrkesinriktade utbildningar.

65

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

SOU 2007:18

efter arbetsmarknadsutbildning ska således betraktas i ljuset av att anslaget för köp av arbetsmarknadsutbildning inte har minskat i samma utsträckning som deltagarantalen.TPF12FPT Det är därmed inte säkert att skattemedlen för finansiering av kompetenshöjande insatser till arbetssökande totalt sett utnyttjas effektivare än förut.

Tabell 5.4 Regeringens tilldelning för Köp av arbetsmarknadsutbildning och övriga kostnader (anslag 22:3) samt faktiska kostnader för upp- handling av arbetsmarknadsutbildning 2000 2005TPF13FPT

År

Tilldelning hela

Kostnad för köp av a-

Kostnad utbildning /

 

anslaget (mkr)

utbildning (mkr)

tilldelning

 

 

 

 

2000

6 094

2 593

43 %

2001

5 761

2 137

37 %

2002

4 683

1 736

37 %

2003

4 604

1 584

34 %

2004

3 787

1 004

27 %

2005

4 605

1 147

25 %

 

 

 

 

Källa: Regleringsbrev till AMS och AMS Årsrapporter för arbetsmarknadspolitiska program.

5.3.2Sambandet mellan placeringsgrad och bristindex

En rimlig tes är att arbetsmarknadsutbildningar med inriktning på yrken med höga bristindex bör generera hög andel deltagare i arbete. Ju större efterfrågan på arbetskraft i ett yrke är, desto mer sannolikt är det att anställningar inträffar. I teorin är det således rimligt att förvänta sig ett tilltagande positivt samband mellan bristindex och placeringsgrad. Denna tes kan enklast prövas genom att i ett enkelt punktdiagram plotta placeringsgraden efter olika yrkesutbildningar och motsvarande yrkens bristindex.TPF14FPT

12TP PT Den förändrade utbildningsmixen gör att styckkostnaden har drivits upp mellan år 2000 och 2005, men detta har inte påverkat volymerna i nämnvärd utsträckning.

13TP PT Regeringens uppdelning av utgiftsområde och anslagsposter har förändrats, vilket gör att jämförbara värden för 1999 inte kan redovisas. Kostnaderna för 2006 är i skrivande stund ännu ej beräknade.

14TP PT Yrkesinriktningar med färre än 10 deltagare har exkluderats i syfte att eliminera extrema resultat.

66

SOU 2007:18

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

Figur 5.5 Andel i arbete efter olika yrkesutbildningar 2006 relaterat till motsvarande yrkens bristindex föregående år

Andel i arbete

100%

 

 

 

 

 

 

 

 

90%

 

 

 

 

 

 

 

 

80%

 

 

 

 

 

 

 

 

70%

 

 

 

 

 

 

 

 

60%

 

 

 

 

 

 

 

 

50%

 

 

 

 

 

 

 

 

40%

 

 

 

 

 

 

 

 

30%

 

 

 

 

 

 

 

 

20%

 

 

 

 

 

 

 

 

10%

 

 

 

 

 

 

 

 

0%

 

 

 

 

 

 

 

 

1,00

1,50

2,00

2,50

3,00

3,50

4,00

4,50

5,00

 

 

Överskottsyrken

Bristindex

 

Bristyrken

 

 

Källa: Egna bearbetningar av AMS yrkesbarometer och Händel.

Den cirkulärt formade gruppen av punkter i figur 5.5 avslöjar en närmast total frånvaro av samband mellan placeringsgrad och bristindex.TPF15FPT Det spelar till synes ingen roll för placeringsgraden om en yrkesutbildning är riktad mot ett bristyrke eller ej.

En synpunkt på denna analys är att placeringsresultat och bristindex har aggregerats till nationell nivå. En rimlig gissning är att relationen mellan placeringsgrad och bristindex är mera harmoniserad på regional nivå. Det visar sig av utredningens analyser att sambanden är mycket svaga även på regional nivå. Med infogade trendlinjer i punktdiagrammen uppvisar Blekinge län och Jämtlands län till och med en negativ lutning. I det senare länet är R2P P värdet 0,42 vilket är det starkast uppvisade sambandet av alla län. Men eftersom sambandet är negativt skulle det osannolikt nog betyda att bristyrkesutbildningar snarare ger sämre placeringsgrad än utbildningar inriktade på överskottsyrken. Denna enskilda länsobservation utgör dock ett undantag som bör tolkas med stor försiktighet.

15TP PT R2P P är 0,03 vilket bekräftar ett obefintligt samband mellan placeringsgrad och bristindex. (De olika yrkesinriktningarna har viktats efter antalet deltagare.)

67

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

SOU 2007:18

Ett ytterligare försök till nedbrytning av datamaterialet är att studera sambandet på yrkesnivå. Yrkesutbildningar för under- sköterska, lastbilsförare och CNC-operatör är relativt frekventa i samtliga län, vilket gör det möjligt att länsvis studera relationen mellan bristindex och placeringsgrad för respektive yrke. Figur 5.6 visar att placeringsgraden efter utbildning till undersköterska och lastbilsförare är hög i nästan alla län, medan bristindex för dessa yrken antyder att det genomgående rör sig om överskottsyrken eller yrken där det råder balans på arbetsmarknaden. Trots signaler om överskott av arbetskraft utbildades det under 2006 1 500 undersköterskor och 1 900 lastbilsförare och närmare 80 procent av dem fick arbete. Relationen mellan bristyrke och placeringsgrad tycks dock stämma bättre överens när det gäller ett yrkesområde som CNC-operatör.

Figur 5.6 Länsvisa relationer mellan placeringsgrad efter utbildning 2006 och bristindex i tre olika yrken. Den vänstra y-axeln visar brist- index och den högra y-axeln visar placeringsgraden.

Undersköterska

 

 

 

 

Bristindex

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bristindex och andel i arbete fördelat på län

 

 

 

 

Resultat

 

 

 

 

 

5,00

100%

 

 

4,50

90%

 

 

4,00

80%

 

 

3,50

70%

 

Bristindex

3,00

60%

Procent

2,50

50%

2,00

40%

 

 

 

1,50

30%

 

 

1,00

20%

 

 

0,50

10%

 

 

0,00

0%

 

 

 

AB C D E F G H K M N O S T U W X Y Z AC BD Ri

 

 

 

Län

 

68

SOU 2007:18 Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

Lastbilsförare

 

 

 

 

Bristindex

 

 

 

 

 

 

 

 

Bristindex och andel i arbete fördelat på län

 

 

 

 

Resultat

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5,00

100%

 

 

4,50

90%

 

 

4,00

80%

 

 

3,50

70%

 

Bristindex

3,00

60%

Procent

2,50

50%

2,00

40%

 

 

 

1,50

30%

 

 

1,00

20%

 

 

0,50

10%

 

 

0,00

0%

 

 

AB C D E F G H K M N O S T U W X Y Z AC BD Ri

 

 

Län

 

 

 

NC/CNC-operatör

Bristindex

 

 

Bristindex och andel i arbete fördelat på län

Resultat

 

 

5,00

100%

 

 

4,50

90%

 

 

4,00

80%

 

 

3,50

70%

 

Bristindex

3,00

60%

Procent

2,50

50%

2,00

40%

 

 

 

1,50

30%

 

 

1,00

20%

 

 

0,50

10%

 

 

0,00

0%

 

 

 

AB C D E F G H K M N O S T U W X Y Z AC BD Ri

 

 

 

Län

 

Källa: Egna bearbetningar av länsarbetsnämndernas yrkesbarometrar och Händel.

Det finns flera parallellt verkande orsaker som förklarar det svaga sambandet mellan placeringsgrad och efterfrågan på arbetskraft. En orsak bottnar i att flera arbetsmarknadsutbildningar bedrivs på relativt kvalificerad nivå. Alla arbetssökande som påbörjar dessa utbildningar har inte tillräckliga förkunskaper för att tillgodogöra sig innehållet, vilket i vissa fall leder till att de inte examineras med

69

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

SOU 2007:18

godkända resultat eller ens slutför utbildningen. I arbetsgivarnas ögon kan dessa personer framstå som mindre attraktiva, vilket leder till att placeringsgraden efter kvalificerade utbildningar sjunker.

I andra sammanhang förekommer det att länsarbetsnämnden beslutar om upphandling av utbildning inom ett yrkesområde där prognoserna bedömer att det kommer att råda överskott på arbetskraft. Dessa beslut är motiverade om det finns arbetsgivare som utlovar anställning, vilket medför att deltagare som genomgått yrkesutbildningar mot överskottsyrken ändå får arbete.TPF16FPT

Sannolikt har AMS operationella verksamhetsmål, dvs. att minst 70 procent av utbildningsdeltagarna ska ha arbete efter 90 dagar, ett stort inflytande vad gäller beslut om yrkesinriktning och urval av deltagare. Då måluppfyllelsen prioriteras försöker Arbetsför- medlingen att maximera andelen deltagare i arbete. Det innebär inte nödvändigtvis att utbildningarna riktas mot just bristyrken, utan snarare de yrken där de arbetssökande efter sin förmåga bedöms ha störst chans att få arbete. Faktorer som prognosbedömningar av bristyrken riskerar därmed att bli nedprioriterade. Den teoretiska utgångspunkten att det borde finnas ett samband mellan place- ringsgrad och bristindex blir därmed ointressant och är när allt kommer omkring egentligen inte ens eftersträvansvärd. I de fall Arbetsförmedling, utbildningsanordnare och utbildningsdeltagare investerar i en arbetsmarknadsutbildning förväntar sig rimligtvis samtliga att utbildningen leder till arbete, oavsett yrkesinriktning och bristindex.

5.3.3Kortsiktigt perspektiv

Wennström (2003)TPF17FPT konstaterar att arbetsmarknadsutbildningens volym inom olika yrkesområden varierar påtagligt och att den varken tycks relatera till marknadens storlek eller behov. Sedan 70 procents målets införande har arbetsmarknadsutbildningen i allt högre utsträckning koncentrerats mot yrken där det varit relativt enkelt att sysselsätta deltagare på kort sikt. Författaren ser en risk att omfattande utbildningsinsatser inom begränsade yrkesområden leder till störningar som försätter marknaden ur spel. Därmed går man miste om de signaler som marknaden skulle ge. Istället fram-

16TP PT Var finns jobben år 2006?, Ura 2006:1, AMS. 17TP PT Mycket snack och fel verkstad?, SACO, 2003.

70

SOU 2007:18

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

kommer det i studien att flera yrkesområden som arbetsmarknads- utbildningen koncentrerats till är föremål för dåliga arbetsmiljöför- hållanden och svag löneutveckling. Arbetsmarknadsutbildningen skulle således bidra till att bibehålla ofördelaktiga yrkesförhållan- den. Utan de arbetsmarknadspolitiska utbildningsinsatserna är det möjligt att arbetsgivarna inom dessa yrkesområden skulle tvingas att förbättra arbetsmiljö eller höja lönenivån för att göra yrket mer attraktivt. Slutsatsen i rapporten är att 70 procents målet tar fasta på kortsiktiga effekter vilket inte garanterar en effektiv långsiktig arbetsmarknadspolitik.

Rapporten tar upp flera intressanta aspekter som i de flesta avseenden fortfarande är relevanta. Koncentrationen av utbild- ningar till yrken med hög omsättning på arbetskraft är intakt och arbetsförmedlingarnas fokusering på måluppfyllelse är alltjämt stark. Att intensiv målstyrning får bieffekter gäller dock inte bara för arbetsmarknadspolitiken. Utredningen kommer att studera 70 procents målets effekter på verksamheten i en separat studie. Slutsatserna presenteras i samband med utredningens slutbetänkan- de i december 2007.

5.3.4Prioriteringar av olika politikområden

Som den tidigare analysen visar råder det knappast något tvivel om att AMS har prioriterat regeringens uppdrag att minst 70 procent av deltagarna ska ha arbete efter tre månader. Utformningen av målet riskerar dock att äventyra de strategiska målen. Följden kan bli att strävan efter måluppfyllelse åsidosätter fördelningspolitiska och stabiliseringspolitiska ambitioner.

Enligt AMS årsrapporter erhåller utsatta grupperTPF18FPT alltjämt sin andel av arbetsmarknadsutbildningen i jämförelse med deras andel av arbetslösheten. Då majoriteten av dessa grupper även får arbete fyller arbetsmarknadsutbildningen de fördelningspolitiska ambi- tionerna. Det bör dock påpekas att dessa grupper inte nödvän- digtvis har en svag ställning på arbetsmarknaden bara för de tillhör en utsatt grupp. Graden av funktionshinder är mycket vid och sysselsättningsintensiteten för personer som är födda i Västeuropa eller Nordamerika respektive Afrika eller Asien varierar påtagligt.

18TP PT Med utsatta grupper avses vanligtvis funktionshindrade, utrikes födda, ungdomar och långtidsinskrivna. Kompetenshöjande insatser för ungdomar behandlas utförligt i delbetän- kandets andra del, kapitel 3.

71

Analyser av marknadsanpassning, resultat och volymer

SOU 2007:18

En närmare granskning av dessa resultat ligger dock utanför denna rapports avgränsning.

Däremot finns det fog för att hävda att de stabiliseringspolitiska ambitionerna har nedprioriterats. De minskade deltagarantalen under 2003 och 2004 ger ingen antydan om arbetsmarknadsutbild- ningen har använts som medel för att bedriva kontracyklisk stabiliseringspolitik och förekomsten av utbildningar i överskotts- yrken gör att verksamheten som helhet knappast kan påstås ha varit konjunkturanpassad.

Figur 5.7 Antalet nyanmälda platser och antalet nya deltagare i arbets- marknadsutbildning 1999 2006 (1 000-tal)

Vakanser Deltagare

 

700

 

 

 

 

 

 

70

 

 

600

 

 

 

 

 

 

60

 

 

500

 

 

 

 

 

 

50

 

vakanser

400

 

 

 

 

 

 

40

deltagare

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal

300

 

 

 

 

 

 

30

Antal

 

 

 

 

 

 

 

 

 

200

 

 

 

 

 

 

20

 

 

100

 

 

 

 

 

 

10

 

 

0

 

 

 

 

 

 

0

 

 

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

 

Källa: Focusdatabasen, AMS.

Om man använder vakanser som en konjunkturindikator framgår det tydligt av figur 5.7 att arbetsmarknadsutbildningen har varierat procykliskt med konjunkturen. Den klassiska stabiliseringspoli- tiska funktionen att utjämna effekterna av konjunktursvängningar med exempelvis arbetsmarknadsutbildning har därmed åsidosatts, vilket innebär att arbetssökande är upptagna i arbetsmarknads- utbildning när de efterfrågas på arbetsmarknaden. Det är troligt att dessa utbildningsinsatser hade varit mer effektiva om de hade inträffat under lågkonjunkturåren då alternativkostnaden för de arbetslösas deltagande var lägre.

72

6 Slutsatser

Arbetsmarknadsutbildningens syfte har flera dimensioner och förväntas fungera såväl tillväxt-, stabiliserings- och fördelnings- politiskt. Direktiven till denna utredning fokuserar framförallt på det tillväxtpolitiska målet, dvs. att genom utbildningsinsatser före- bygga att det uppstår brist på arbetskraft. Analysen i del- betänkandet visar att arbetsmarknadsutbildningen i huvudsak är anpassad till efterfrågan på arbetsmarknaden, men att den samtidigt präglas av kortsiktiga måluppfyllelser vilket inte leder till en koncentration av utbildningsinsatser till just de yrken där arbets- kraftsefterfrågan är som störst. Inom vissa bristyrken är utbild- ningsmöjligheterna dessutom begränsade på grund av låg tillgång på lärlingsplatser och lärare. Omfattningen på utbildningsinsatser- na är alltför blygsamma för att bristen på arbetskraft ska elimineras med arbetsmarknadsutbildning.

En strikt tillämpning av principen att endast utbilda till brist- yrken leder inte nödvändigtvis till att många arbetssökande blir sysselsatta eller att flaskhalsarna på arbetsmarknaden minskar. Många deltagare i arbetsmarknadsutbildning får arbete även om de utbildas till yrken där det enligt prognoserna inte existerar någon påtaglig brist. En orsak till detta är att det är förhållandevis lätt att utbilda till yrkesområden inom transport-, industri- samt vård- sektorn och samtidigt uppnå goda placeringsresultat.

I generell bemärkelse är regelverk och resurser inte tillräckligt generöst tilltagna för att arbetsmarknadsutbildningen ska förhindra att arbetskraftsbrist uppstår. Med hänsyn till sysselsättnings- effekter och fördelningspolitiska aspekter är det kanske trots allt mest prioriterat att de arbetssökande börjar arbeta, även om det inte är i ett bristyrke.

73

Slutsatser

SOU 2007:18

6.1Prognosarbete och marknadsanpassning

Prognoser för den framtida arbetsmarknaden är bedömningar som kräver ett gediget informationsunderlag för att bli träffsäkert. Ju längre tidshorisonten är i en prognos, desto mer användbar är den för en person som planerar att investera i en längre utbildning. Osäkerheten i prognosen ökar dock med tidshorisonten. De mest frekventa prognoserna sträcker sig därför endast ett till två år framåt i tiden.

Det finns även felkällor i prognosunderlagen som ger anledning att vara vaksam på den metod som prognosbedömaren har använt sig av. Bilden av efterfrågan i vissa yrken kan störas av att mindre företag är dåligt representerade i förfrågningsunderlagen. Vakans- statistiken lider av att Arbetsförmedlingen har låga marknads- andelar, och att dessa andelar varierar påtagligt mellan olika branschområden. Det finns även risk för att arbetsgivare överdriver kvalifikationsbehoven, vilket kan leda till överutbildning. Prognos- erna har ibland svårt att fånga in rörelser inom olika branscher som leder till hög omsättning på arbetskraft. På utbudssidan finns det anledning att skilja på kvalitativ och kvantitativ brist. Kompetensen hos arbetssökande inom ett visst yrkesområde motsvarar inte alltid arbetsgivarnas krav, även om den numerära tillgången på arbets- kraft inom samma yrkesområde är tillräcklig för att förhindra uppkomsten av flaskhalsar. Om kompetensen hos de arbetssökan- de inte är korrekt beskriven kan det ge upphov till en överskattning av utbudet på erfaren eller utbildad arbetskraft. På regional nivå kan utbudet förändras på grund av flyttning och varsel. Dessa aspekter bör således beaktas när man dimensionerar utbildningsinsatserna.

Med dessa reservationer i minne, utgör prognoserna ett nödvän- digt underlag för vilka utbildningsinsatser som bör prioriteras. När medelstilldelning till Arbetsmarknadsverket minskar under 2007 och 2008 blir det ännu viktigare att prognoserna används som ett riktmärke för vilka utbildningsområden som ska prioriteras. Ett utvecklingsområde för AMS prognoser bör vara att åstadkomma något längre tidshorisonter samt separera eventuella brister i erfarenhet och utbildning på yrkesnivå. Om arbetsgivarnas rekryte- ringssvårigheter föreligger i form av brist på erfaren arbetskraft och inte i form av brist på utbildad arbetskraft, finns det heller ingen anledning att utbilda fler.

Förutom prognoserna behöver de regionala enheterna inom Arbetsmarknadsverket kvalitativ information vilka inhämtas via

74

SOU 2007:18

Slutsatser

direktkontakter med arbetsgivare och branschorganisationer på lokal och regional nivå. Exemplen med så kallade branschråd är bra initiativ som stärker samverkan mellan branschen och Arbetsför- medlingen.

AMS nya upphandlingsorganisation medför väsentliga föränd- ringar för flertalet län. Beställare och upphandlare av utbildning kommer sannolikt blir mer specialiserade i sina funktioner. Framförallt behöver beställarna utbildas och hitta sin ansvarsroll i regionen. Kommunikationen mellan beställare och upphandlare måste utvecklas i och med att de oftast är geografiskt spridda. Det är även viktigt att logistiken i kedjan från behovsanalys till upp- följning upprätthålls. I samband med den förestående omorganisa- tionen av hela Arbetsmarknadsverket finns det även anledning att se över den regionala prognosverksamheten eftersom analysen av länens enskilda yrkesbarometrar ger en antydan om varierande kvalitet.

Det existerar fortfarande vissa inslag av sökandestyrda utbild- ningar till yrken där omsättningen på arbetskraft dessutom är låg. Även om flera deltagare får jobb efter dessa utbildningar finns det en risk att de tränger undan andra personer som utan utbildning hade fått arbetet.

6.2Dimensionering och rimliga förväntningar

De senaste årens utveckling innebär att arbetsmarknadsutbild- ningen förser arbetsmarknaden med cirka 15 000 personer årligen, vilket kan jämföras med att antalet nyanställningar i landet årligen uppgår till närmare 1,5 miljoner personer. Arbetsmarknadsutbild- ningens framgångsrika ”examinationer” utgör således en procent av anställningarna i landet under ett år, vilket knappast kan tolkas som annat än en marginell påverkan på arbetsutbudet. Neddragningen av volymerna gör att omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen knappast räcker till att förebygga brist på arbetskraft mer än på begränsade delarbetsmarknader.

Utbildningarna ska vara flexibla och tidsmässigt korta vilket gör det svårt att på denna tid hinna rusta svagare grupper av arbets- sökande, utan att de först har genomgått förberedande insatser. I generell bemärkelse är det knappast trovärdigt att personer som har stått utanför arbetsmarknaden under en längre tid efter sex månaders utbildning kan uppnå sådan produktivitet i nya yrken

75

Slutsatser

SOU 2007:18

som gör att de kan fylla flaskhalsarna i ekonomin. Däremot är det möjligt att under denna tidsperiod genomföra utbildningar till yrken som är homogena och praktiskt inriktade, exempelvis för bussförare och montörer samt undersköterskor med tidigare yrkeserfarenhet. Men även inom många traditionella ”LO-yrken” krävs det numera längre utbildningar. Riktmärket att en arbets- marknadsutbildning inte ska vara längre än sex månader utgör alltmer en begränsning för en väl fungerande arbetsmarknads- utbildning.

I praktiken kanske arbetsmarknadsutbildningen fungerar bäst i en kedjelösning där det primära målet är att arbetslösa får arbete, låt vara i enklare yrken där kraven på utbildningstid inte är så lång. Dessa ersätter i sin tur yrkesverksamma som kan lyftas vidare till mer kvalificerade arbetsuppgifter. Det ankommer dock på arbets- givarna att ta ett större ansvar för vidareutbildning av anställda.

Samtidigt hävdar vissa branschförbund som är beroende av arbetstagare inom yrkesområden där examinationerna från gym- nasieutbildningarna har dalat kraftigt under senare år, att arbets- marknadsutbildningen utgör ett viktigt bidrag till utbudet av arbetskraft. Exempelvis överstiger antalet deltagare som årligen avslutar en arbetsmarknadsutbildning med inriktning på industri eller vård, antalet examinationer från gymnasieprogrammen i mot- svarande yrkesområde. Koncentrationen av utbildningsinsatser till just dessa yrkesområden kan dock medföra vissa störningar på arbetsmarknaden. Arbetsgivare inom transport-, industri- och omsorgssektorn kan utgå från att arbetsmarknadsutbildningen försörjer dem med arbetskraft, trots att dessa yrken uppenbarligen inte framstår som attraktiva för ungdomar på grund- eller gym- nasieskolan.

Ungdomar ska enligt regelverket endast vid särskilda behov delta i en arbetsmarknadsutbildning. Ungdomarna har dock lättast att få arbete och de är samtidigt mest rörliga ur ett geografiskt per- spektiv. Därför vore det lämpligt att öppna upp arbetsmarknads- utbildningen även för ungdomar. De som genomfört gymnasiet med godkända betyg, men saknar motivation att utbilda sig på högskolan, bör ges chansen till en yrkesutbildning om det stärker det lokala näringslivets expansionsmöjligheter.

Bristen på arbetskraft återfinns i olika yrkeskategorier med varierande utbildningslängder. I den mån akademikeryrken tillhör denna grupp är det inte sannolikt att denna brist ska kunna före- byggas nämnvärt via arbetsmarknadsutbildningar. Konstruktionen

76

SOU 2007:18

Slutsatser

och förutsättningarna för att bedriva en arbetsmarknadsutbildning gör att yrkesutbildningar i högskoleyrken bara förekommer i undantagsfall. En förklaring är att de är tidskrävande. En annan är att arbetsmarknadsutbildning inte ska betraktas som ett alternativ till egenfinansierade högskolestudier. Utredningen ser ingen anled- ning på att förändra det förhållningssättet. Försörjningen av arbetskraft vilar generellt på det reguljära utbildningsväsendet och branschorganisationerna. Detta gäller i synnerhet akademiker- yrken.

6.3Målstyrning och effektivitet

Även om 70 procents målets utformning och effekter kommer att behandlas i slutbetänkandet är det svårt att undgå en diskussion redan nu. Målet har med största sannolikhet påverkat volymerna, vilket har medfört att arbetsmarknadsutbildningens roll som för- sörjare av arbetskraft på arbetsmarknaden har minskat och för- modligen blivit mer kortsiktig. Arbetsmarknadsutbildningens utveckling i förhållande till konjunkturen kan närmast beskrivas som procyklisk och är ett betydande avsteg från den klassiska kontracykliska arbetsmarknadspolitiken, där aktiva insatser ökar i lågkonjunktur och minskar i högkonjunktur. En kontracyklisk politik skulle sannolikt försvåra möjligheterna att uppnå 70 pro- cents målet, eftersom utfallsmåttet inträffar redan efter 90 dagar. Stora utbildningsinsatser under en konjunktursvacka riskerar att inte resultera i arbete för många deltagare förrän konjunkturen vänder uppåt, vilket kan dröja flera månader, kanske ett par år. Det är visserligen svårare att under en lågkonjunktur förutse vilka yrken det kommer att råda brist på i en framtida högkonjunktur än att utbilda till yrken där det idag är arbetskraftsbrist, men det är ju trots allt denna framtida bedömning som prognosverksamheten är avsedd för.

Alternativkostnaden för att utbilda arbetslösa i högkonjunktur är hög jämfört med i lågkonjunktur då chanserna för arbetslösa att hitta ett arbete är sämre. Utbildningsinsatser för svagare grupper av arbetssökande i högkonjunktur som annars inte skulle ha fått arbete kan däremot vara samhällsekonomiskt lönsamt. Om mål- styrningen leder till att arbetsförmedlingarna ändå väljer starkare grupper av arbetssökande till utbildningsinsatserna under en hög- konjunktur går däremot de samhällsekonomiska vinsterna för-

77

Slutsatser

SOU 2007:18

lorade. Om utbildningsinsatserna dessutom koncentreras till yrken där det råder balans eller överskott på arbetskraft kan det leda till undanträngningseffekter.

Arbetsmarknadsutbildningen förväntas som tidigare nämnt ha ett inflytande på flera olika områden inom den ekonomiska poli- tiken. Olika prioriteringar ger dock upphov till målkonflikter vilket gör att regeringen och AMS måste balansera olika aspekter för att upprätthålla en effektiv verksamhet.

En strikt koncentration av arbetsmarknadsutbildningar till brist- yrken påverkar det tillväxt- och stabiliseringspolitiska målet posi- tivt. Ur fördelningspolitisk synpunkt finns det däremot en uppen- bar risk att arbetslösa med en svag förankring på arbetsmarknaden får små chanser att delta i en arbetsmarknadsutbildning, eftersom flertalet bristyrkesutbildningar kräver goda förkunskaper. Om endast starkare grupper av arbetssökande deltar i arbetsmarknads- utbildning finns det risk att det uppstår dödviktseffekter, dvs. deltagarna har goda chanser till arbete även utan utbildning.

Då 70 procents målet har medfört en ökad placeringsgrad gynnas det tillväxtpolitiska målet. Även om andelen utsatta grupper i stora drag är representerade i arbetsmarknadsutbildningen relativt deras andel arbetslösheten, är incitamenten för arbetsförmedlingarna att i första hand välja ”säkra kort” för att säkerställa bra resultat. Alla individer har inte några nämnvärda arbetsmarknadsproblem bara för att de har egenskaper som kategoriserar dem i en så kallad utsatt grupp. Det finns därmed möjligheter att rekrytera deltagare från dessa grupper som har goda chanser till arbete efter en utbild- ning. 70 procents målets främjar knappast det fördelningspolitiska målet.

En prioritering av svaga grupper av arbetssökande påverkar sanno- likt sysselsättningseffekterna för individerna positivt eftersom deras chanser till arbete utan arbetsmarknadsutbildning inte är lika goda som för starkare grupper. Fördelningspolitiskt är således denna prioritering verkningsfull. Det blir dock betydligt svårare att uppnå en hög placeringsgrad samt att förebygga förekomsten av flaskhalsar på arbetsmarknaden. Utbildningar för svagare grupper sker oftare på individernas villkor och förutsättningar, än på arbetsmarknadens.

Stora utbildningsvolymer under en lågkonjunktur har sannolikt en positiv stabiliseringspolitisk effekt eftersom den bidrar till att sänka arbetslösheten och bidrar till ett större utbud av produktiv arbetskraft när konjunkturen vänder uppåt. Större del-

78

SOU 2007:18

Slutsatser

tagarantal gynnar dessutom alla grupper av sökande eftersom fler kan delta i bristyrkesutbildningar och flera ur de svagare grupperna ryms i arbetsmarknadsutbildningen. Däremot kommer generösare rekryteringsurval leda till att placeringsgraden sjunker. I relativ bemärkelse blir det dessutom svårare att upprätthålla en koncentration av utbildningar till yrken där det är brist på arbets- kraft. Ökade volymer medför marknadsstörningar och undan- trängningseffekter.

En generell bedömning som utredningen gör är att de fyra ovannämnda aspekterna prioriteras i följande ordning av AMS.

1.70 procents målet

2.Bristyrken

3.Svaga grupper

4.Volymer

Utredningen ser ingen större anledning att ändra på denna rangordning. Prioriteringen medför att en hög andel arbetssökande erhåller arbete efter utbildningsinsatsen. Senare utvärderingar pekar även på positiva effekter av arbetsmarknadsutbildning jämfört med icke-deltagande. Yrkesinriktningen på arbetsmarknadsutbildningen gör att brist på arbetskraft förebyggs på flera olika delarbetsmark- nader som tillhör stora lönekollektiv, vilket rimligtvis bidrar till ett minskat tryck på lönebildningen. I den nuvarande prioriteringen tas även hänsyn till fördelningspolitiska aspekter, även om det är oklart om utbildningsinsatserna går till de med störst hinder. Det finns dock andra arbetsmarknadspolitiska program som kan fungera väl så effektivt som arbetsmarknadsutbildning för svagare arbetssökande.

Det bör påpekas att utbildningslösningar inte alltid är effektiva om de arbetssökande redan innehar kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningarna tenderar att utmynna i allt längre utbildningsinsatser för att tillfredsställa branschernas krav på formell kompetens. Om utbildningsvolymer- na är generöst tilltagna i en högkonjunktur medför det inlåsning av arbetskraft. Validering av kompetens utgör ett alternativ som kan förkorta den arbetssökandes tid utanför arbetsmarknaden och kan minska de samhällsekonomiska kostnaderna för över- utbildning. VVS-installatörerna, som tillhör en bransch som är utsatt för arbetskraftsbrist, framhåller gärna validering som ett alternativ till arbetsmarknadsutbildning. Arbetskraft i angränsande

79

Slutsatser

SOU 2007:18

yrkesområden är möjliga målgrupper för validering och därmed yrkesmässig rörlighet på arbetsmarknaden.

Utredningen kommer att återkomma med diskussioner angående mål- och resultatstyrningen av arbetsmarknadsutbildningen i slutbetänkandet. I slutändan är dock avvägningar om eventuella målkonflikter en politisk fråga.

80

Del 2

Insatser för arbetslösa ungdomar

Inledning

Utredningen om en flexiblare arbetsmarknadsutbildning har i ett tilläggsdirektiv (Dir. 2006:125) fått i uppdrag att redovisa en kunskapsöversikt över vilka utbildningsinsatser som är effektivast för arbetslösa ungdomar mellan 20 och 25 år med särskilda behov.

Denna andra del av delbetänkandet disponeras enligt följande. I ett inledande kapitel ges en bakgrund till de förändrade villkoren på arbetsmarknaden i allmänhet och för ungdomar i synnerhet. Kapitel 2 berör utvecklingen av arbetslöshet och inaktivitet bland ungdomar och unga vuxna i Sverige från början av 1990-talet och framåt. Huvudfrågan i det andra kapitlet är vilka ungdomar som blir arbetslösa och inaktiva – och varför de blir arbetslösa och inaktiva. Det tredje kapitlet handlar mer specifikt om utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska program och deltagarna i program. Vad vet vi om de ungdomar som deltar i programmen?

Det fjärde och femte kapitlet beskriver utbildningsinsatser såväl som lokala projekt för arbetslösa ungdomar. Vad kännetecknar dessa insatser? Går det att urskilja några särskilda framgångs- faktorer? I ett sjätte kapitel diskuteras internationella erfarenheter av utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska insatser för arbetslösa ungdomar, särskilt med avseende på Danmark och Storbritannien. Kan vi lära något av dessa länder som så ofta framhålls som fram- gångsexempel?

I ett avslutande kapitel 7 sammanfattar vi våra diskussioner samtidigt som vi drar några slutsatser som kan vara värda att beakta i den framtida utformningen av utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar och unga vuxna.

83

1En bakgrund:

Förändrade etableringsvillkor på arbetsmarknaden

Under den senaste femtonårsperioden har det skett dramatiska förändringar på svensk arbetsmarknad.

För att vi ska få en klarare bild av på vilket sätt arbetsmarknads- villkoren har förändras och vilka ungdomar som är i behov av särskilda insatser måste vi gå tillbaka några år i tiden. Den ekono- miska krisen i början av 1990-talet framstår som en avgörande brytpunkt. Krisen ledde till att ca en halv miljon arbetstillfällen försvann. Ungdomar och utrikesfödda drabbades hårdast av syssel- sättningsnedgången. Även om sysselsättningen har ökat under den senaste tioårsperioden var, enligt SCB:s arbetskraftsundersök- ningar (AKU), antalet sysselsatta ca 220 000 färre år 2005 än 1990.

Över tid påverkas sysselsättningsgrader i olika åldrar och grupper av andra faktorer än fluktuationer i efterfrågan på arbets- kraft. Årskullarnas storlek har omedelbara effekter på arbetskrafts- utbudet och förutsättningarna för nyinträdande på arbetsmarkna- den att konkurrera om jobben. Upp- och nedgångar i den årliga invandringen kan ha liknande effekter. För ungdomar och unga vuxna har utbildningssystemet en avgörande betydelse för syssel- sättningsintensiteten. Expansionen av antalet studerande och för- längningen av studieperioderna är den enskilt viktigaste för- klaringen till att sysselsättningsgraden har gått ner så kraftigt bland ungdomar och unga vuxna sedan 1990-talets början.

Om man vill urskilja effekter på sysselsättningen av förändringar i aktivitetsnivån i ekonomin bör den ekonomiska tillväxten relate- ras till andelen sysselsatta i åldrarna mellan 25 och 64 år. För denna åldersgrupp spelar förändringar i utbildningssystemet mindre roll för variationer i sysselsättningsgraden.

85

En bakgrund: Förändrade etableringsvillkor på arbetsmarknaden

SOU 2007:18

Figur 1.1

Andel sysselsatta i åldrarna mellan 25 och 64 år samt årlig

 

 

ekonomisk tillväxt, 1980 2005

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

88

4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

86

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

84

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

82

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80

-2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

78

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

76

80

82

84

86

88

90

92

94

96

98

00

02

04

 

Ekonomisk tillväxt

 

Sysselsättningsgrad 25-64 år

Källa: SCB. Arbetskraftsundersökningarna och nationalräkenskaperna.

 

 

Sysselsättningsgraden i befolkningen mellan 25 och 64 år har, som framgår av figur 1.1, ökat något sedan 1990-talets första hälft. Det senaste året har präglats av en markant uppgång i efterfrågan på arbetskraft, men fortfarande är sysselsättningsgraden ca 4 5 pro- centenheter lägre i åldrarna mellan 25 och 64 år jämfört med slutet av 1980-talet. Relaterar vi de årliga förändringarna i BNP, som är det bästa måttet vi har på aktivitetsnivån i ekonomin, till syssel- sättningsgraden, går det knappast att urskilja något samband över huvud taget.

Figur 1.2

Antalet öppet arbetslösa i åldrarna mellan 16 och 64 år (tusen-

 

tal) och antalet nyanmälda vakanser, 1992 2005 (fyra måna-

 

ders löpande medeltal)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30000

500

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

400

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

300

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

200

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

92

93

94

95

96

97

98

99

00

01

02

03

04

 

Antalet öppet arbetslösa

 

Nyanmälda vakanser

Källa: EcoWin.

86

SOU 2007:18

En bakgrund: Förändrade etableringsvillkor på arbetsmarknaden

Av figur 1.2 framgår att arbetslösheten – jämfört med arbetslös- hetstalen under föregående decennier – ligger kvar på höga nivåer. Konkurrensen om de lediga jobben är hård trots en stark ekono- misk tillväxt. Tillväxten har framför allt drivits upp av en ökad produktivitet. Inom industrin har produktionsvärdet per arbetad timme ökat med mer än 130 procent från 1992 till 2005. Arbets- kraftsefterfrågan har generellt sett varit svag under 2000-talets första år, men det är möjligt att det senaste årets kraftiga uppgång på arbetsmarknaden visar att talet om ”jobb-less growth” varit förhastat. Enligt AKU-undersökningen för december 2006 har antalet sysselsatta ökat med 81 000 jämfört med december 2005.

Än så länge har emellertid inte sysselsättningsgraden visat någon stigande tendens, dvs. det ökande antalet sysselsatta har motsvarats av ett ökat arbetskraftsutbud. Den relativt svaga utvecklingen av arbetskraftsefterfrågan illustreras också av att andelen långtids- arbetslösa inte visat någon fallande tendens sedan 1990-talet sista år.

Figur 1.3 Andelen långtidsarbetslösa av det totala antalet arbetslösa i åldrarna 16 64 år, 1992 2005 (tre månaders löpande medel- tal)

40

36

32

28

24

20

16

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

92

93

94

95

96

97

98

99

00

01

02

03

04

Andel långtidsarbetslösa

Källa: EcoWin.

Sysselsättnings- och arbetslöshetskrisen på 1990-talet påverkade som framhållits inte alla grupper på samma sätt. Tre grupper brukar lyftas fram som särskilt hårt drabbade: utrikesfödda, lågutbildade och ungdomar.

87

En bakgrund: Förändrade etableringsvillkor på arbetsmarknaden

SOU 2007:18

1.1Arbetslöshetens fördelning – invandrare, lågutbildade och ungdomar

Enligt AKU för år 2005 utgjorde andelen sysselsatta i åldrarna mellan 20 och 64 år 63,9 procent bland utrikesfödda jämfört med 80,9 procent bland inrikesfödda. Utrikesfödda är också överrepre- senterade bland dem med ofrivilligt kort veckoarbetstid, bland dem med tidsbegränsade anställningar, bland lågutbildade etc.

Andelen sysselsatta bland lågutbildade, i betydelsen de med högst grundskoleutbildning, har minskat kraftigt sedan 1990-talets början och uppgick enligt AKU för år 2005 till 52,5 procent, vilket kan jämföras med 79,3 procent för dem med gymnasieutbildning. Andelen öppet arbetslösa var 10 procent bland dem med enbart förgymnasial utbildning jämfört med 5,9 procent bland dem med gymnasial utbildning.

I viss utsträckning sammanfaller naturligtvis dessa grupper. Det är t.ex. en mycket större andel utrikesfödda än inrikesfödda ung- domar som inte fullföljer gymnasieskolan. Det sistnämnda betyder emellertid inte att utrikesfödda är överrepresentera i de yrkesför- beredande gymnasieprogrammen där problemen med genomström- ningen är som störst. Tvärt om. Ungdomar som är födda utom- lands eller som har utrikesfödda föräldrar är underrepresenterade bland dem som söker yrkesinriktade utbildningar och något överrepresenterade bland dem som söker in på studieförberedande utbildningar inom gymnasieskolans ram. En betydande andel, när- mare 25 procent, går direkt från grundskolan till det individuella programmet.TPF1FPT

1TP PT J. Olofsson & J. Östh, ”Yrkesutbildning – ett effektivt socialpolitiskt instrument?”, i J. Olofsson, (red.), Utbildningsvägen – vart leder den? Stockholm 2007.

88

SOU 2007:18

En bakgrund: Förändrade etableringsvillkor på arbetsmarknaden

Figur 1.4

Sysselsättningsgrad i åldrarna 16 19 år, 20 24 år samt

 

25 64 år, åren 1983 2005

 

 

 

 

 

90

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

84

86

88

90

92

94

96

98

00

02

04

 

 

 

Sysselsättningsgrad 16-19 år

 

 

 

 

 

Sysselsättningsgrad 20-24 år

 

 

 

 

 

Sysselsättningsgrad 25-64 år

 

 

Källa: EcoWin.

Figuren ovan illustrerar den kraftiga nedgången i sysselsättning för yngre åldersgrupper. Jämfört med toppåret 1990 har 20 24-åringar- nas sysselsättningsintensitet minskat med mer än 20 procent- enheter, vilket alltså ska jämföras med ca 5 procentenheter för befolkningen i åldrarna över 24 år. Bland de yngsta på arbetsmark- naden, i åldrarna 16 19 år, har sysselsättningsgraden fallit ännu mer, från en nivå strax under 50 procent i slutet av 1980-talet till runt 25 procent i dag. Det stora flertalet av de tonåringar som räknas som förvärvsarbetande arbetar ett väldigt begränsat antal veckotimmar. Mindre än 25 000 räknas som heltidsarbetande.TPF2FPT I praktiken betyder detta att det knappast existerar någon arbets- marknad för personer i åldrarna mellan 16 och 19 år.

1.2En allt högre etableringsålder på arbetsmarknaden

Etableringsfasen på arbetsmarknaden, dvs. den ålder då 75 procent av en kohort är sysselsatt, har förskjutits allt högre upp i åldrarna.TPF3FPT 1987 låg etableringsåldern på 21 år. Under första hälften av 1990- talet steg den till 27 28 år. Därefter skedde en viss förbättring.

2TP PT För att räknas som heltidsarbetande ska man arbeta minst 34 timmar per vecka.

3TP PT M. Börjeson, ”Vad innebar 1990-talet för ungdomars livsvillkor?”, i SOU 2001:54 Ofärd i välfärden.

89

En bakgrund: Förändrade etableringsvillkor på arbetsmarknaden

SOU 2007:18

År 2001 hade den stabiliserats vid 26 år för män och 28,5 år för kvinnor. Sedan dess har det inte skett några större förändringar.

Utbildningsexpansionen är som framhölls inledningsvis en viktig förklaring till den sjunkande andelen sysselsatta bland unga och unga vuxna. Mellan 1989 och 1997 ökade antalet studerande med 45 procent i åldersgruppen 16 24 år.TPF4FPT I början av 1990-talet var det drygt 20 procent av 25-åringarna som hade erfarenhet av efter- gymnasiala studier. I dag har den andelen ökat till över 40 procent. Det har också skett en ökning av andelen studerande på gymnasial nivå. I början av 1980-talet var det fortfarande ca 20 procent som inte påbörjade gymnasiala studier. I dag går i det närmaste alla vidare till gymnasieskolan efter grundskolan. Av dessa är det emellertid ca 10 procent som inte har behörighet för studier på ett nationellt program och därför omedelbart påbörjar ett individuellt program. Bland utrikesfödda ungdomar är det som påtalades ovan ca 25 procent som lämnar grundskolan utan behörighet för studier på nationella program.

1.2.1Arbetslöshet och försörjningsproblem bland unga

I Sverige ökade arbetslösheten mer än i flertalet andra jämförbara länder under början av 1990-talet, något som ska ses i perspektivet av att arbetslöshetstalen relativt sett var mycket låga under det föregående decenniet. För ungdomar steg arbetslösheten snabbare än i andra åldersgrupper. I åldrarna 16 24 år ökade den öppna arbetslösheten från 3 procent i slutet av 1980-talet till 18 procent 1993. Därefter har arbetslösheten legat kvar på höga nivåer. Arbetslöshetstalen för flickor och unga kvinnor var något lägre än motsvarande tal för pojkar och unga män, vilket i huvudsak för- klaras av ett högre utbildningsdeltagande bland kvinnor.

4TP PT P. Lundborg, ”Vilka förlorade jobbet under 1990-talet?”, i SOU 2000:37 Välfärdens förutsättningar. Arbetsmarknad, demografi och segregation.

90

SOU 2007:18

En bakgrund: Förändrade etableringsvillkor på arbetsmarknaden

Figur 1.5

Öppen arbetslöshet i åldersgrupperna under 25 är respektive

 

över 25 år, 1990 2005

 

 

 

 

25

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

15

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

90

92

94

96

98

00

02

04

 

 

Under 25 år

 

Över 25 år

 

Källa: EcoWin.

Som framgår av figur 1.5 har arbetslöshetstalen för de yngre varit två till tre gånger högre än motsvarande tal för dem i åldrarna 25 år och uppåt. Det är anmärkningsvärt att arbetslösheten bland de unga har ökat så kraftigt under 2000-talets första år trots att konjunkturläget varit mycket mera gynnsamt än under 1990-talets första hälft. Deltidsarbetslösheten är också högre i åldergruppen under 25 år än i befolkningen i övrigt. I åldrarna mellan 20 och 29 år var 1,6 procent registrerade som deltidsarbetslösa, vilket kan jämföras med 1,3 procent i den arbetsföra befolkningen som helhet.

Det finns ett starkt samband mellan försörjningsstödsberoende bland ungdomar och arbetslöshet.

91

En bakgrund: Förändrade etableringsvillkor på arbetsmarknaden

SOU 2007:18

Figur 1.6 Antal öppet arbetslösa i åldrarna 16 19 år och 20 24 år

samt antalet personer med försörjningsstöd i åldrarna 18 24 år, åren 1983 2005TPF5FPT

140000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

120000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

100000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

84

86

88

90

92

94

96

98

00

02

04

 

 

 

Arbetslösa 16-19 år

 

 

 

 

 

 

Arbetslösa 20-24 år

 

 

 

 

 

 

Försörjningsstöd 18-24 år

 

 

Källa: EcoWin.

Försörjningsstödsberoendet bland yngre är fortsatt hög. År 2005 fick 10 procent av antalet personer i åldrarna mellan 18 och 24 år försörjningsstöd, så kallat ekonomiskt bistånd, under kortare eller längre perioder.TPF6FPT Det kan jämföras med 4 procent i befolkningen som helhet.

Ungefär hälften av de ungdomar som fick ekonomiskt bistånd var arbetslösa eller i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd utan att vara kvalificerade för någon arbetslöshetsersättning (dvs. ersättning från arbetsöshetsförsäkringen eller aktivitetsstöd). Den andra hälften fick ekonomiskt bistånd som komplement till annan inkomst, t.ex. studiemedel och arbetslöshetsersättning.

Precis som i andra åldersgrupper bidrog den kraftiga ökningen av arbetslöshetstalen under 1990-talets första år till en ökning av antalet långtidsarbetslösa ungdomar.TPF7FPT Ungefär hälften av de öppet arbetslösa i åldrarna mellan 16 och 19 år samt 20 och 24 år var då långtidsarbetslösa. Därefter har andelen långtidsarbetslösa minskat betydligt även om alltså de totala arbetslöshetstalen inte har sjunkit

5TP PT Statistiken om antalet personer med försörjningsstöd omfattar både långvarigt och kort- varigt försörjningsstödsberoende. Flertalet personer får försörjningsstöd under kortare perioder. För att registreras i statistiken måste man ha fyllt 18 år, dvs. ha uppnått myndig ålder och själv ha ansökt om ekonomiskt bistånd.

6TP PT Ekonomiskt bistånd årsstatistik 2005. Utbetalda belopp samt antal biståndsmottagare och antal biståndshushåll, Socialstyrelsen 2006.

7TP PT För att räknas som långtidsarbetslös i Sverige ska arbetslöshetsperioden ha överstigit sex månader. Bland dem under 25 år definieras en person som långtidsarbetslös efter tre månaders sammanhängande arbetslöshet.

92

SOU 2007:18

En bakgrund: Förändrade etableringsvillkor på arbetsmarknaden

särskilt markant. Som framgår av figur 1.7 har andelen långtids- arbetslösa fluktuerat påtagligt, något som delvis förklaras av månads- visa förändringar i programvolymerna. Genomsnittligt är arbetslös- hetsperioderna för unga och unga vuxna betydligt kortare än för medelålders och äldre. Medeltalet för samtliga åldersgrupper var 76 dagar medan motsvarande uppgift för personer i åldrarna mellan 18 och 24 år var 35 dagar.TPF8FPT

Figur 1.7

Andel långtidsarbetslösa av det totala antalet arbetslösa ung-

 

domar i åldern 18 24 år (fyra månaders löpande medeltal).

 

Åren 1997 2005

 

 

 

 

 

28

 

 

 

 

 

 

 

24

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

16

 

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

 

Andel långtidsarbetslösa åldrarna 18-24 år

Källa: EcoWin.

Unga är kraftigt överrepresenterade bland de arbetslösa

Om vi ska sammanfatta detta inledande kapitel kan vi följaktligen konstatera att ungdomar i åldrarna mellan 18 och 24 år drabbades synnerligen hårt av 1990-talskrisen. De är också kraftigt över- representerade bland de öppet arbetslösa. Det sistnämnda gäller alltså även om vi tar hänsyn till att ungdomar i allmänhet är arbetslösa under kortare perioder än äldre.

Totalt utgör populationen i åldrarna mellan 18 och 24 år drygt 10 procent av antalet individer mellan 18 och 64 år. Som framgår av figur 1.8 har andelen unga bland de öppet arbetslösa – räknat på veckobasis – varit betydligt högre än 10 procent.

8TP PT SOU 2007:2 Från socialbidrag till arbete.

93

En bakgrund: Förändrade etableringsvillkor på arbetsmarknaden

SOU 2007:18

Figur 1.8 Andel arbetslösa mellan 18 och 24 år av det totala antalet öppet arbetslösa i åldern mellan 18 och 64 år (fyra månaders löpande medeltal). Åren 1997 2005

21

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

19

 

 

 

 

 

 

 

18

 

 

 

 

 

 

 

17

 

 

 

 

 

 

 

16

 

 

 

 

 

 

 

15

 

 

 

 

 

 

 

14

 

 

 

 

 

 

 

13

 

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

 

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Andel arbetslösa i åldern 18-24 år av total arbetslöshet

Källa: EcoWin.

Detta är inte på något sätt någon ny eller unik svensk företeelse. I Sverige har ungdomsarbetslösheten varit föremål för särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser allt sedan 1930-talet.TPF9FPT I de flesta länder har ungdomars arbetslöshet varit dubbelt så hög som arbetslösheten för medelålders och äldre. Detta har åtminstone gällt så länge som det har förekommit statistiksammanställningar av arbetslöshet i olika åldersgrupper, dvs. under mer än ett halvt sekel. Undantagen är länder med starka lärlingsutbildningstradi- tioner som Danmark och Tyskland.TPF10FPT

I det följande kapitlet ska vi gå närmare in på vilka ungdomar det är som drabbas av arbetslöshet. Kan vi utifrån aktuell forskning och befintlig statistik säga något mera bestämt om varför så många ungdomar drabbas av arbetslöshet och försörjningsproblem? Vilka av de arbetslösa kan i sin tur karakteriseras som särskilt utsatta?

9TP PT L. Schröder, Från springpojke till fullgod arbetare. Om bakgrunden till 1930-talets ungdoms- reservarbete, Uppsala 1991.

10TP PT W. Müller & M. Gangl, “The Transition from Work to School“, i W. Müller & M. Gangl, (red.), Transitions from Education to Work in Europe. The Integration of Youth into EU Labour Markets, Oxford 2003.

94

2Vilka ungdomar blir arbetslösa och varför?

Det brukar anföras ett antal olika förklaringar till att ungdomar löper större risk att bli arbetslösa än medelålders och äldre. För det första handlar det om risker och osäkerheter ur ett arbetsgivar- perspektiv, för det andra om åldersrelaterade effektivitetsskillnader och för det tredje om relativa löner.

Arbetsgivare är osäkra på ungdomars egentliga kompetens. Det sistnämnda gäller särskilt i länder där yrkesutbildningarna på gymnasial nivå är skolförlagda och frikopplade från arbetslivet. Den internationella forskningen om övergången från skola till arbetsliv tyder på att betydande inslag av arbetsplatsförlagt lärande och socialisation i arbetslivet underlättar ungdomars etablering på arbetsmarknaden.TPF1FPT Ett standardiserat och arbetslivsanknutet utbildningssystem gör det lättare för arbetsgivare att bedöma ungdomars arbetsförmåga och upplärningsbehov. Det finns också anledning att förmoda att osäkerheterna kan leda till särskilt ogynnsamma effekter i länder med hårda regleringar av anställningsskyddet. De höga nivåerna på ungdomsarbetslösheten i länder som Italien och Spanien brukar t.ex. sättas i samband med brister i utbildningssystemet och en långtgående arbetsrättslig lagstiftning.

Det finns också naturliga förklaringar till att ungdomar i allmänhet är mindre produktiva än medelålders och äldre. Det tar tid att bygga upp kunskaper och färdigheter för att uppnå full effektivitet i arbetet. Ju mer generellt inriktat utbildningssystemet är, dvs. ju mindre arbetslivsanknuten utbildningen är, desto större är effektivitetsskillnaderna mellan äldre erfaren arbetskraft och yngre nyutbildad arbetskraft.

1TP PT För en översikt om forskningen på området, se J. Olofsson & E. Wadensjö, Lärlings- utbildning – ett återkommande bekymmer eller en oprövad möjlighet? ESS 2006:4. Se också mer om de internationella erfarenheterna av ungdomsarbetslöshet och ungdomsinsatser i kapitel 6 i detta delbetänkande.

95

Vilka ungdomar blir arbetslösa och varför?

SOU 2007:18

Lönestrukturen anses i allmänhet ha betydelse för ungdomars etableringsmöjligheter i arbetslivet.TPF2FPT Höga ingångslöner ger samma utestängningseffekter som en långtgående lagstiftning för att garantera anställningsskyddet för tillsvidareanställda. Relativt låga ungdomslöner anses motiverade med tanke på att ungdomar i all- mänhet behöver en period av upplärning för att uppnå full effek- tivitet. Ur en arbetsgivares synpunkt kan alltså en relativt låg ingångslön ses som ett sätt att kompensera för lägre produktivitet såväl som för behovet av kompletterande utbildningsinsatser.

Historiskt sett har det varit en vanlig uppfattning att ungdoms- arbetslösheten inte nödvändigtvis behöver uppfattas som ett sär- skilt allvarligt socialt problem. Även om ungdomar har en högre risk att bli arbetslösa än medelålders och äldre är arbetslöshets- perioderna, som vi konstaterade i föregående kapitel, relativt korta. Ungdomar är också av naturliga skäl mer rörliga på arbetsmarkna- den än äldre, byter jobb och bostadsort oftare. Jobbyten som åtskiljs av kortare arbetslöshetsperioder behöver inte nödvändigtvis ses som något negativt. ”Job-shopping” berikar och ger erfaren- heterna från olika delar av arbetsmarknaden.

Men det finns också svenska och internationella studier som pekar på att arbetslöshet i unga år kan ha menliga inverkningar på den unges arbetsmarknadskarriär och inkomster sett över hela livscykeln. Värdet av utbildningsmeriter devalveras snabbt om inte kunskaper och färdigheter kommer till användning. Det sist- nämnda gäller särskilt när tekniska och organisatoriska föränd- ringar i arbetslivet sker med sådan snabbhet som idag.

I flera internationella studier har det också påtalats att arbets- marknadsutvecklingen under de senaste två decennierna har varit särskilt ogynnsamma för ungdomar.TPF3FPT Det pekas på allt starkare utbildningskrav, generellt ökade krav på företagsspecifik och social kompetens. Samtliga dessa faktorer kan missgynna ungdomar med begränsade erfarenheter av såväl arbetslivet som livet i övrigt. Nya sätt att organisera arbetet inom både industrin och tjänsteorien- terad verksamhet, med mindre hierarkiska styrsystem, mer växlan- de och kundorienterade arbetsuppgifter i stället för sträng arbets- delning, anses ofta missgynna ungdomar och invandrare.TPF4FPT

2TP PT O. Åslund m. fl., Fritt inträde? Ungdomars och invandrares väg till det första arbetet. Väl- färdsrådets rapport 2006. SNS Förlag.

3TP PT World Employment Report 1998 99. Employability in the Global Economy. How Training Matters, ILO 1998.

4TP PT R. Ohlsson & P. Broomé, Generationsväxlingen och de sju dödssynderna, Stockholm 2003.

96

SOU 2007:18

Vilka ungdomar blir arbetslösa och varför?

Samtidigt finns det faktorer som talar för att ungdomar snarast borde få lättare att hävda sig på den nya arbetsmarknaden. Ingen tidigare generation har varit så välutbildad, så berest och språkkun- nig. Den nya informationsteknologins revolutionerande inflytande i samhället borde stärka yngres förhandlingsposition gentemot äldre på arbetsmarknaden. Dessutom har de årskullar som trätt in på arbetsmarknaden under 1980- och 90-talen varit relativt små, vilket också – allt annat lika – borde ha förbättrat konkurrens- möjligheterna.

Men om vi återgår till de svenska erfarenheterna: Vad vet vi om de arbetslösa? Vilken betydelse har faktorer som etnicitet och utbildningsbakgrund? Och hur ser försörjningsvillkoren ut? Kan vi särskilja en grupp arbetslösa med avsevärt svårare villkor än andra arbetslösa, en grupp som också är i behov av särskilda stödinsatser?

2.1Arbetslöshet och försörjning bland ungdomar i Sverige

Utrikesfödda och lågutbildade är överrepresenterade bland de arbetslösa ungdomarna. Även om uppfattningarna om samband och orsaker skiftar är detta en beskrivning som ständigt återkom- mer i olika rapporter som behandlar sysselsättning och försörj- ningsförhållanden bland unga.TPF5FPT Uppgifter som vi kommer att redovisa och diskutera mer i detalj i nästa kapitel visar att nästan 60 000 personer mellan 20 och 24 år påbörjade ett arbetsmarknads- politiskt program år 2004. Utöver dessa var det mer än 95 000 i samma åldersgrupp som någon gång under året var öppet arbetslösa utan att delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program. De med enbart förgymnasialtbildning utgjorde ca 23 procent (13 800 indi- vider) av programdeltagarna och 16 procent (16 300 individer) av de öppet arbetslösa. De utrikesfödda utgjorde ca 15 procent (9 000 respektive 14 200 individer) av såväl gruppen programdeltagare som öppet arbetslösa.

5TP PT Se t.ex. SOU 2006:102 Samverkan för ungas etablering på arbetsmarknaden. Social rapport 2006, Socialstyrelsen; Socialförsäkringsboken 2006. På vuxenlivets tröskel, Försäkringskassan.

97

Vilka ungdomar blir arbetslösa och varför?

SOU 2007:18

Frågan om utbildningens betydelse är i högsta grad aktuell eftersom ca 25 procent lämnar gymnasieskolan utan slutbetyg.TPF6FPT Några regressionsberäkningar gällande åren 1993 till och med 2002 kan illustrera förhållandena. Jämfört med en inrikesfödd referens- person med gymnasieutbildning är sannolikheten att en 24-åring individ som saknade slutbetyg från gymnasieskolan vid 20 års ålder 2,35 gånger större att försörja sig på a-kassa eller aktivitetsstöd och 6,4 gånger större att ha försörjningsstöd som huvudsaklig inkomst. För en utrikesfödd är risken att sakna fullbordad gymnasieutbild- ning vid 20 års ålder 3,3 gånger större än för en inrikesfödd.TPF7FPT

När vi talar om ungdomars etablerings- och försörjningsvillkor räcker det emellertid inte att ensidigt fokusera på arbetslöshet. Vi måste också ta hänsyn till det som brukar kallas för ekonomisk inaktivitet.TPF8FPT Med inaktivitet avses att individer varken förvärvs- arbetar, söker jobb eller bedriver några organiserade studier. För ett par år sedan presenterades en utredning som belyste omfattningen av och ofärdsfaktorer kopplade till inaktivitet bland svenska ung- domar. I stället för inaktivitet användes uttrycket ”unga utanför”.TPF9FPT I slutbetänkandet bekräftades att låg utbildning och invandrarbak- grund ökade risken för inaktivitet.

Ett problem är att det är svårt att urskilja gruppen inaktiva i den offentliga statistiken. Även om kommunerna är skyldiga att hålla sig underrättade om ungdomar i åldrarna mellan 16 och 20 år som inte bedriver gymnasiestudier saknas en samlad bild av dem som står utanför. En utredning om kommunernas uppföljningsansvar som Skolverket presenterade i november 2006 avslöjade stora brister.TPF10FPT Mindre än hälften av alla kommuner hade någon hand- lingsplan för ungdomar under 20 år som varken studerar eller förvärvsarbetar. 25 procent av kommunerna saknade uppgifter om de ungdomar som står utanför gymnasieskolan. Enligt Skolverkets osäkra uppskattning är det strax över 32 500 ungdomar i åldrarna upp till 20 år som varken förvärvsarbetar eller studerar.

6TP PT För att få ett slutbetyg krävs betyg i samtliga kurser. Men som betyg räknas också icke godkänd (ig), dvs. det finns inget krav på godkänt resultat utan villkoret för slutbetyg är bara att man ska ha deltagit i undervisningen. De som inte deltagit i alla kurser får i stället ett samlat betygsdokument. För att uppnå allmän behörighet för högskolestudier krävs i sin tur att 90 procent av kurserna i gymnasieskolan avslutas med godkänt resultat. Andelen som lämnar gymnasieskolan utan att ha uppnått allmän högskolebehörighet understiger 60 pro- cent.

7TP PT Beräkningarna grundas på material från Lisadatabasen.

8TP PT Social rapport 2006, Socialstyrelsen.

9TP PT SOU 2003:92 Unga utanför.

10TP PT Information om icke-skolpliktiga ungdomar – det kommunala uppföljningsansvaret. Skol- verket, november 2006.

98

SOU 2007:18

Vilka ungdomar blir arbetslösa och varför?

Även när vi ska urskilja antalet inaktiva i åldrarna mellan 20 och 25 år ställs vi inför betydande problem avseende bristen på doku- mentation och statistik. SCB gör visserligen vartannat år uppfölj- ningar om hur det har gått för ungdomar som avslutade sina gymnasiestudier tre år tidigare. Den senaste uppföljningen presen- terades 2006 och avsåg dem som lämnade gymnasieskolan våren 2003.TPF11FPT Problemet med SCB:s uppföljningsundersökningar är emellertid att de inte ger någon heltäckande bild. Det handlar om urvals- och enkätbaserade undersökningar som omfattar ca 10 pro- cent av målgruppen. Svarsfrekvensen ligger på ca 60 procent. Det finns naturligtvis en betydande risk att resultaten påverkas av selek- tionseffekter. De som är i mindre gynnsamma omständigheter kan vara mindre benägna att besvara enkäten än de som har mer gynnsamma försörjningsvillkor.

2.1.1Gruppen inaktiva

Ett sätt att försöka operationalisera begreppet inaktiva är att vända på perspektivet något och utgå från inkomst istället för verksam- hetsstatus.TPF12FPT Då kan vi utnyttja SCB:s registerdata för att få en mer precis bild av hur gruppen är sammansatt. En inkomstgräns mot- svarande ett prisbasbelopp per år, ca 40 000 kronor, kan uppfattas som ett rimligt sorteringsinstrument för att urskilja dem som varken förvärvsarbetar, söker jobb eller studerar. Från denna grupp ska vi naturligtvis också särskilja dem som står utanför arbets- kraften och utbildningssystemet därför att de är sjuka, föräldra- lediga, värnpliktiga etc.

Vid 1990-talets slut utgjorde andelen så kallat inaktiva ung- domar, enligt definitionen årsinkomster under ett prisbasbelopp, 5 procent i åldrarna mellan 20 och 24 år, dvs. ca 30 000 individer. Bland utrikesfödda var andelen 11 procent.TPF13FPT Andelen inaktiva bland ungdomar som fötts i Sverige av invandrade föräldrar var 9 procent. Den etniska bakgrunden är följaktligen en viktig faktor när vi diskuterar inaktivitetens omfattning.

11

PT SCB UF 86 SM 0601 Inträdet på arbetsmarknaden. Enkätundersökning våren 2006 bland

TP

avgångna från gymnasieskolan läsåret 2002/03.

12

PT För närmare beskrivningar se J. Olofsson & J. Östh, 2007 samt J. Olofsson &

TP

E. Wadensjö, 2006.

13

PT Ett prisbasbelopp uppgår år 2007 till 40 300 kronor.

TP

 

99

Vilka ungdomar blir arbetslösa och varför?

SOU 2007:18

Frågan är vilken betydelse utbildningserfarenheten hade? I tabell 2.1 anges andelen inaktiva personer i procent av dem utan slutbetyg från gymnasieskolan. Det kan tilläggas att år 2002 var andelen personer med grundskoleutbildning som högsta avslutade utbildning (båda könen) ca 19 procent bland 20-åringarna, 11 pro- cent bland 25-åringarna och drygt 10 procent bland 30-åringarna. I åldrarna mellan 20 och 24 år handlar det totalt om runt 75 000 individer. Andelen 20-åringar utan fullbordad gymnasieutbildning ökade kraftigt fram till slutet av 1990-talet, men har därefter varit relativt stabil och till och med svagt minskande. I tabellerna 2.1 och 2.2 anges andelen inaktiva personer i procent bland dem med en grundskoleutbildning som högsta avslutade utbildning samt de med en avslutad gymnasial yrkesutbildning. Det är rimligast att fokusera på dessa båda grupper eftersom de med en avslutad studie- förberedande utbildning i allmänhet har en gynnsammare social bakgrund, vilket vi återkommer till inom kort.

Tabell 2.1

Procentuella andelar med inkomster under ett prisbasbelopp

 

 

per år, exklusive förtidspensionerade, sjuka, handikappade, värn-

 

 

pliktiga och studerande.* Både kvinnor och män. Personer med

 

 

högst grundskoleutbildning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ålder

År

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

20

32

37

40

45

44

39

36

35

30

31

21

23

23

24

28

29

26

23

21

21

22

22

20

20

19

22

23

23

22

18

16

20

23

21

18

17

18

19

21

22

20

15

16

24

19

19

18

17

17

18

20

20

17

16

25

-

17

16

16

16

15

17

20

17

17

26

-

-

16

17

17

15

14

17

17

18

27

-

-

-

16

16

15

13

16

15

17

28

-

-

-

-

17

15

14

15

14

16

29

-

-

-

-

-

15

14

16

14

14

30

 

 

 

 

 

 

 

15

15

14

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

* Med sjuka avser vi personer som haft sin största årliga inkomst i form av sjukbidrag eller sjukpenning.

Källa: SCB, Lisadatabasen.

100

SOU 2007:18 Vilka ungdomar blir arbetslösa och varför?

Tabell 2.2

Procentuella andelar med inkomster under ett prisbasbelopp

 

 

per år, exklusive förtidspensionerade, sjuka, handikappade, värn-

 

 

pliktiga och studerande. Både kvinnor och män. Personer med

 

 

högst yrkesorienterad yrkesutbildning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ålder

År

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

20

29

31

28

34

33

27

22

17

13

13

21

14

16

14

17

18

15

12

9

7

8

22

10

11

9

11

12

11

9

7

6

7

23

9

9

8

9

9

10

9

7

6

6

24

8

9

7

8

8

8

8

7

6

6

25

-

8

7

7

7

7

7

7

6

6

26

-

-

7

7

7

7

7

6

6

7

27

-

-

-

7

7

7

6

6

6

7

28

-

-

-

-

7

7

6

6

6

7

29

-

-

-

-

-

7

7

6

6

7

30

7

6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: SCB, Lisadatabasen.

Bland dem med grundskoleutbildning som högsta avslutade utbild- ning har en betydande andel inkomster under ett prisbasbelopp. Andelen ökade kraftigt under 1990-talets första hälft, dvs. i sam- band med den ekonomiska krisen. Under 1990-talets senare del minskade sedan andelen inaktiva något, men knappast särskilt dramatiskt. Detta illustrerar att försörjningsmöjligheterna för dem som saknar gymnasial utbildning har blivit svårare. Andelen med mycket låg årsinkomst bland dem med högst grundskoleutbildning minskar markant fram till 25 års ålder. Därefter sker ingen större förändring. Detta kan vara ett uttryck för att de lågutbildade som återstår vid denna ålder utgör en ”hård kärna” av mycket svår- placerade på arbetsmarknaden. Det handlar då om ca 10 000 indi- vider per årskull.

Bland dem med en fullbordad gymnasial yrkesutbildning var en betydligt mindre andel inaktiva. Det är också en lägre andel bland yrkesutbildade med låga årsinkomster än bland dem som fullföljt en studieförberedande gymnasieutbildning. Det talar för att yrkes- utbildade i relativt begränsad utsträckning tillhör gruppen med för- sörjningssvårigheter.TPF14FPT

14TP PT I en rapport från Nutek från slutet av 1990-talet konstaterades att ungdomar med enbart grundskole- eller gymnasieutbildning i större utsträckning än högskoleutbildade fastnade i lågt betalda och okvalificerade arbeten. Detta konstaterande överensstämde i stort med resultaten från Lena Schröders tidigare studier. Men bortsett från detta framgår det av

101

Vilka ungdomar blir arbetslösa och varför?

SOU 2007:18

För att vi ska kunna tolka dessa uppgifter korrekt är det naturligtvis viktigt att ta hänsyn till att grupper med olika utbild- ning också omfattas av olika sociala ursprung och därmed också skilda villkor. Längre perioder utan eller med mycket låga in- komster behöver inte ha samma negativa följder för ungdomar som kommer från hem med stabila ekonomiska förhållanden. Perioder med låga inkomster kan också vara ett resultat av enskildas aktiva val: sabbatsår, utlandsvistelser etc. Det kan också vara ett resultat av att föräldrar bekostar sina barns utbildning. En hypotes är att detta med större sannolikhet förekommer bland ungdomar som har avslutat en teoretiskt inriktad gymnasieutbildning och/eller en eftergymnasial utbildning.

2.2Utbildningens effektivitet ur social synpunkt

Det räcker följaktligen inte med uppgifter om arbetslöshet och sysselsättningsgrad för att vi ska kunna säga något om olika utbild- ningars effektivitet i termer av sysselsättnings- och försörjnings- effekter. Vi behöver också veta mer om skillnader i social rekry- tering till olika utbildningar. Elever i yrkesinriktade utbildningar kommer i högre utsträckning från familjer med lägre inkomst än vad elever i studieförberedande utbildningar gör. Föräldrarna saknar i större utsträckning erfarenheter av högre utbildning. Dess- utom har yrkeseleverna betydligt sämre betygsresultat från grund- skolan än elever på studieförberedande program. Med hjälp av SCB:s databas Lisa och uppgifter om betyg från grundskolan ska vi i det följande granska villkoren för ungdomar i åldrarna mellan 20 och 24 år med olika utbildningsbakgrund. Uppgifterna täcker åren från 1993 till 2002.

För att kunna jämföra utfallet av olika utbildningar och utbild- ningsinriktningar behöver vi kunskaper om elevers tidigare utbild- ningserfarenheter. Uppgifter om betygsresultat från grundskolan ger en uppfattning om elevers tidigare skolprestationer. Vi vet också att betygsresultat är starkt korrelerade till elevers sociala bakgrund.

Nuteks studie att i undersökningspopulationen (ett urval äldre ungdomar i åldrarna 25 27 år) hade de med en yrkesutbildning från gymnasieskolan högst sysselsättningsintensitet vid undersökningsperiodens början (1987). Nutek B 1998:4. Fastnar ungdomar i låg- lönefällan? Vinner medelålders på utbildning? Se även L. Schröder, Ungdomars etablering på arbetsmarknaden – från femtiotal till nittiotal, Arbetsmarknadsdepartementet, 1995.

102

SOU 2007:18

Vilka ungdomar blir arbetslösa och varför?

Till att börja med kan vi konstatera att personer med högst grundskoleutbildning respektive yrkesorienterad gymnasieutbild- ning, i åldrarna mellan 20 och 24 år, varit påtagligt överrepresente- rade i gruppen med ett betygsresultat från grundskolan som understiger genomsnittet. Avvikelsen ökar från 1993 och framåt. År 1993 uppgick överrepresentationen till knappt 40 procent för dem med högst grundskoleutbildning och till drygt 20 procent för dem med yrkesutbildning. År 2002 var talen ca 70 procent respek- tive 50 procent. För dem med studieförberedande gymnasieutbild- ning gällde att de var påtagligt överrepresenterade i gruppen med grundskolebetyg som översteg genomsnittet.

Jämfört med dem som hade en studieförberedande gymnasie- utbildning hade en betydligt större andel av de yrkesutbildades föräldrar en årsinkomst under genomsnittet och en utbildning som enbart motsvarade grundskolenivå. Både bland dem med högst grundskoleutbildning och yrkesutbildning var andelen vars för- äldrar hade en inkomst som understeg genomsnittet (år 2002) drygt 20 procentenheter högre än vad som motsvarade gruppernas andel av det totala antalet 20 24-åringar. Bland dem med en studieförberedande gymnasieutbildning uppgick överrepresenta- tionen i föräldragruppen med inkomster över genomsnittet till mellan 10 och 20 procentenheter. Ser vi till föräldrarnas utbild- ningsnivå kan samma mönster urskiljas. De med högst grundskole- utbildning och gymnasial yrkesutbildning har föräldrar med en svagare utbildningsbakgrund än de med en studieförberedande gymnasieutbildning. Överrepresentationen i gruppen med föräldrar som enbart har grundskoleutbildning uppgick till 50 procent för grundskoleutbildade respektive 40 procent för yrkesutbildade år 2002.

Uppgifterna om betygsresultat från grundskolan och uppgifterna om föräldrarnas utbildning och inkomst illustrerar hur elever fördelas efter social bakgrund. En väsentlig fråga är då i vilken utsträckning utbildningarna förmår kompensera för skillnader i socialt ursprung.

2.2.1Utbildningens kompenserande betydelse

I det följande ska vi ange över- respektive underrepresentation för grupper med olika utbildningsnivå och utbildningsinriktning bland dem med betyg under genomsnittet i grundskolan, bland de

103

Vilka ungdomar blir arbetslösa och varför?

SOU 2007:18

förvärvsarbetande, de som huvudsakligen försörjer sig på eko- nomiskt bistånd, bland arbetslösa etc. Av dem som vi har klassat som inaktiva, med inkomster under ett prisbasbelopp, utgjorde t.ex. gruppen med högst grundskoleutbildning nästan en dubbelt så stor andel som dess andel av det totala antalet individer mellan 20 och 24 år under åren 1999 till 2002. Gruppens andel av dem med ekonomiskt bistånd var i sin tur närmare fyra gånger så stor som dess andel av antalet personer mellan 20 och 24 år.

Uppgifterna i tabell 2.3 ska tolkas enligt följande: Varje årskull delas in i andelar med högst grundskoleutbildning (A), fullbordad yrkesförberedande gymnasieutbildning (B) respektive studieför- beredande gymnasieutbildning (C). Sedan räknar vi fram motsva- rande andelar med A, B och C bland dem som förvärvsarbetar, lever på a-kassa, ekonomiskt bistånd etc. Därefter kan vi bedöma i vilken utsträckning A är över- eller underrepresenterad (har en kvot som överstiger respektive understiger 1). En sifferangivelse under 1 betyder att utbildningsgruppens andel av en viss kategori understiger dess andel av det totala antalet personer i åldrarna 20 24 år. På omvänt sätt betyder en siffra som överstiger 1 att utbildningsgruppen är överrepresenterad i en viss kategori i för- hållande till sin storlek i åldersgruppen som helhet.

104

SOU 2007:18

Vilka ungdomar blir arbetslösa och varför?

Tabell 2.3 Andelen med högst grundskoleutbildning, gymnasial yrkesutbild- ning samt studieförberedande gymnasieutbildning inom olika grupper i förhållande till andelen med respektive utbildning i åldersgruppen som helhet. Åldrarna mellan 20 och 24 år

 

 

Högst grundskola

 

 

Yrkesutbildning

 

Studieförberedande

 

År

1

2

3

4

1

2

3

4

1

2

3

4

1993

-

0.7

3.7

0.6

1.2

1.1

0.7

0.8

0.6

1.0

0.6

1.3

1994

1.4

0.7

3.3

0.6

1.3

1.2

0.7

0.9

0.8

1.0

0.6

1.3

1995

1.3

0.8

3.2

0.6

1.3

1.2

0.8

0.9

0.8

1.0

0.6

1.2

1996

1.3

0.7

3.3

0.6

1.3

1.2

0.9

0.8

0.9

1.0

0.6

1.2

1997

1.5

0.7

3.5

0.6

1.5

1.2

0.9

0.8

0.8

1.0

0.6

1.2

1998

1.5

0.8

3.8

0.6

1.5

1.2

0.8

0.8

0.7

1.0

0.6

1.2

1999

1.5

0.8

3.9

0.6

1.5

1.2

0.7

0.9

0.5

1.0

0.5

1.1

2000

1.6

0.9

4.4

0.6

1.6

1.3

0.6

0.9

0.7

1.1

0.3

1.2

2001

1.7

1.0

3.8

0.6

1.6

1.2

1.4

0.8

1.3

1.2

1.0

0.9

2002

1.7

1.0

4.1

0.6

1.5

1.3

0.4

0.9

0.6

1.2

0.2

1.1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1=Under medelbetyg grundskolan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2=Huvudsakligen förvärvsarbetande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3=Huvudsakligen försörjd via ekonomiskt bistånd (försörjningsstöd).

 

 

 

 

 

4=Föräldrar med årsinkomster över genomsnittet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Högst grundskola

 

 

Yrkesutbildning

 

Studieförberedande

 

År

5

6

7

8

5

6

7

8

5

6

7

8

1993

1.5

0.9

1.5

0.5

0.7

1.4

1.3

0.3

1.2

0.7

0.7

1.3

1994

1.4

0.9

1.6

0.6

0.8

1.4

1.3

0.4

1.1

0.8

0.8

1.2

1995

1.5

0.8

1.5

0.7

0.7

1.5

1.3

0.4

1.1

0.8

0.9

1.1

1996

1.6

0.8

1.4

0.7

0.9

1.5

1.4

0.4

1.1

0.9

0.9

1.0

1997

1.6

0.7

1.3

0.8

0.8

1.5

1.5

0.4

1.0

1.0

0.9

1.0

1998

1.7

0.7

1.4

0.8

0.8

1.5

1.4

0.4

1.0

1.0

0.9

1.0

1999

1.8

0.7

1.5

0.7

0.8

1.5

1.4

0.4

1.0

1.0

0.8

1.0

2000

1.9

0.8

1.6

0.6

0.7

1.6

1.5

0.4

1.0

1.1

0.8

0.8

2001

1.8

0.9

1.7

0.7

1.0

1.3

1.5

0.5

1.0

1.2

1.3

0.6

2002

1.9

0.9

1.6

0.6

0.7

1.4

1.5

0.3

1.1

1.0

0.8

0.8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5=Inkomster under ett prisbasbelopp. 6=Inkomster över tre prisbasbelopp.

7=Huvudsakligen försörjd via a-kassa eller aktivitetsstöd. 8=Studierelaterade inkomster.

Källa: SCB. Lisadatabasen.

Inleder vi med dem som saknar fullbordad gymnasieutbildning kan vi som väntat konstatera att de är överrepresenterade bland dem med svaga grundskolebetyg. Deras föräldrar är underrepresente- rade i gruppen med högre inkomster. De utan fullbordad gym- nasieutbildning är överrepresenterade bland dem med mycket låga

105

Vilka ungdomar blir arbetslösa och varför?

SOU 2007:18

inkomster, bland dem som försörjer sig på ekonomiskt bistånd och arbetslöshetsrelaterad ersättning.

Unga vuxna mellan 20 och 24 år som har en studieförberedande utbildning på gymnasiet som högsta utbildningsnivå var något överrepresenterade bland dem med lägst inkomster under början av undersökningsperioden. De utgjorde en lägre andel av de arbetslösa än vad som svarade mot gruppens andel av det totala antalet 20 24- åringar men var däremot överrepresenterade bland studerande, åtminstone fram till 1990-talets mitt. De var klart underrepresen- terade i gruppen mellan 20 och 24 år som i huvudsak levde på ekonomiskt bistånd under åren 1993 till 2002. Representationen bland dem med relativt goda inkomster, från tre prisbasbelopp och uppåt, var betydligt lägre i början av 1990-talet, men steg efterhand och motsvarade år 2002 i stort sett utbildningsgruppens andel av personerna mellan 20 och 24 år.

Övergår vi sedan till gruppen med en fullbordad yrkesutbildning på gymnasial nivå, i tabell 2.3, kan vi se att dess andel av de arbets- lösa var betydligt högre än gruppens andel av det totala antalet personer mellan 20 och 24 år, i genomsnitt ca 20 30 procent- enheter högre. Det är naturligtvis en negativ avvikelse. Men sam- tidigt pekar bilden av gruppens försörjningssituation på att etable- ringsproblemen relativt sett var mindre, inte bara jämfört med dem utan gymnasieutbildning utan också jämfört med dem med en teoretiskt inriktad gymnasieutbildning. De som har fullbordat en yrkesutbildning har under samtliga år från 1993 och framåt utgjort en mindre andel av antalet som huvudsakligen försörjer sig på ekonomiskt bistånd än vad som svarar mot utbildningsgruppens storlek. Detsamma har alltså gällt andelen med inkomster under ett prisbasbelopp. Däremot är andelen av dem som har relativt goda inkomster, tre prisbasbelopp och uppåt, betydligt högre än vad som motsvarar deras andel av åldersgruppen som helhet. Av tabell 2.3 framgår att andelen var ca 50 procentenheter högre än vad som motsvarade de yrkesutbildades andel av befolkningen i åldrarna mellan 20 och 24 år under åren 1993 till 2002. Andelen av de yrkesutbildade som förvärvsarbetade och huvudsakligen försörjde sig på löneinkomster var också högre än deras andel av ålders- gruppen (ca 20 procentenheter högre).

Den låga andelen med ekonomiskt bistånd i kombination med den höga andelen med goda inkomster talar för att yrkesutbild- ningen har gett bättre förutsättningar för de unga att inte bara få jobb, om än inte alltid varaktiga, utan också möjligheter att kvali-

106

SOU 2007:18

Vilka ungdomar blir arbetslösa och varför?

ficera sig för en ur försörjningssynpunkt tillräcklig ersättning via arbetslöshetsförsäkringen och andra trygghetsförsäkringar.

Det bör betonas att de resultat som har presenterats ovan främst hänför sig till personer som har fullföljt en utbildning inom ramen för det gamla tvååriga linjegymnasiet.

2.3Slutsatser

Antalet ungdomar och unga vuxna som under ett år är öppet arbetslösa eller deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program är mycket stort. Nästan 100 000 i åldrarna mellan 20 och 24 år har erfarenhet av arbetslöshet och ytterligare knappt 60 000 deltar någon gång i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Den stora majo- riteten av de arbetslösa ungdomarna är arbetslösa undre kortare perioder och hittar relativt snabbt ett arbete eller återgår till stu- dier.

Samtidigt finns det en grupp unga som har väldigt stora etable- rings- och försörjningsproblem. Denna grupp har vuxit i omfatt- ning sedan 1990-talets början. Det hänger samman med att de som inte fullföljer gymnasieskolan får allt svårare att etablera sig och att inträdeshindren för utrikesfödda på arbetsmarknaden har ökat. Andelen försörjningsstödsberoende bland dem som inte har fullbordat en gymnasieutbildning, i åldrarna mellan 20 och 24 år, var ca fyra gånger så stor som gruppens andel av det totala antalet personer i dessa åldrar under 2000-talets första år. Bland dem som deltog i arbetsmarknadspolitiska program år 2004 saknade 13 800 personer fullbordad gymnasieutbildning. Motsvarande antal för de öppet arbetslösa var 16 300. Vi kan urskilja en ”hård kärna” med ca 50 000 individer i åldrarna mellan 20 och 24 år utan fullbordad gymnasieutbildning och med mycket låg inkomst.

När vi nu avrundar kapitel 2 kan vi följaktligen konstatera en sak: Det främsta medlet mot arbetslöshet och inaktivitet bland ungdomar är en fullbordad gymnasieutbildning. Men detta konsta- terande räcker inte långt när vi vet att det är ett så stort antal som av olika skäl inte fullbordar sin gymnasieutbildning. Frågan är alltså vad som görs och kan göras för dessa. I nästa kapitel ska vi disku- tera vad det finns för utbildnings- och utvecklingsinsatser för ung

107

Vilka ungdomar blir arbetslösa och varför?

SOU 2007:18

domar inom arbetsmarknadspolitikens ram. Hur pass omfattande är dessa och vilka ungdomar deltar? Kan vi säga något mer bestämt om hur deltagarmönstret ser ut mot bakgrund av bland annat etnicitets- och utbildningsrelaterade faktorer? En första central och övergripande fråga är om ungdomar är representerade i arbets- marknadspolitiska program i proportion till sin andel av det totala antalet arbetslösa.

108

3Utbildningsinsatser för ungdomar inom arbetsmarknadspolitiken

Enligt regeringens regleringsbrev till AMS ska, som vi framhållit tidigare, utsatta grupper på arbetsmarknaden – och dit räknas arbetslösa ungdomar – allra minst vara representerade i program- verksamheten i proportion till sin andel av det totala antalet öppet arbetslösa. Av figurerna 3.1 och 3.2 framgår det totala antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program samt antalet program- deltagande ungdomar mellan 18 och 24 år som procentuell andel av den totala programvolymen.

Figur 3.1 Totalt antal kvinnor och män i åldrarna mellan 16 och 64 år i arbetsmarknadspolitiska program från januari 1998 till oktober 2006 (fyra månaders löpande medeltal)

200000

 

 

 

 

 

 

 

 

180000

 

 

 

 

 

 

 

 

160000

 

 

 

 

 

 

 

 

140000

 

 

 

 

 

 

 

 

120000

 

 

 

 

 

 

 

 

100000

 

 

 

 

 

 

 

 

80000

 

 

 

 

 

 

 

 

60000

 

 

 

 

 

 

 

 

98

99

00

01

02

03

04

05

06

Totalt antal personer i arbetsmarknadspolitiska program

Källa: EcoWin.

109

Utbildningsinsatser för ungdomar inom arbetsmarknadspolitiken

SOU 2007:18

Figur 3.2 Procentuell andel ungdomar mellan 18 och 24 år som andel av det totala antalet öppet arbetslösa samt deltagare i arbetsmark- nadspolitiska program från januari 1998 fram till oktober 2006 (fyra månaders löpande medeltal)

26

 

 

 

 

 

 

 

24

 

 

 

 

 

 

 

22

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

18

 

 

 

 

 

 

 

16

 

 

 

 

 

 

 

14

 

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Andel unga i arbetsmarknadspolitiska program

Andel unga av öppet arbetslösa

Källa: EcoWin.

Ungdomarnas andel av den totala programvolymen har under senare år understigit de ungas andel av den öppna arbetslösheten. Skillnaden är emellertid inte så stor (se figur 3.2). Här är det åter viktigt att betona skillnaden mellan antalet arbetslösa sett över ett helt år och in- och utflöden ur arbetslöshet under en kortare period, t.ex. en månad. Eftersom ungdomar i genomsnitt har kortare arbetslöshetsperioder än medelålders och äldre är det fler unga som har erfarenhet av arbetslöshet sett över en tolvmånaders- period än som är arbetslösa under en kortare tidsperiod. Men att ta det totala antalet arbetslösa ungdomar under ett år som utgångs- punkt för att bedöma ungdomarnas representation i de arbets- marknadspolitiska programmen, utan att ta hänsyn till skillnader i arbetslöshetsperiodernas längd mellan olika åldersgrupper, skulle vara missvisande. De uppgifter vi har redovisat ovan baseras därför på veckostatistik.

3.1Vilka insatsers görs inom ramen för den aktiva arbetsmarknadspolitiken?

Enligt AMS veckostatistik över antalet deltagare i arbetsmarknads- politiska program minskade det totala antalet programdeltagare kraftigt under 1990-talets sista år (se figur 3.1 ovan). Antalet

110

SOU 2007:18

Utbildningsinsatser för ungdomar inom arbetsmarknadspolitiken

ungdomar i programverksamheten mellan 18 och 24 år minskade mer än antalet medelålders och äldre, vilket framgår av figur 3.2. De senaste årens ökade gap mellan arbetslöshetstalen för per- soner under respektive över 25 år, som vi berörde i kapitel 1 (se figur 1.5), har emellertid lett till att andelen unga bland program- deltagarna återigen ökar. Det totala antalet personer i åldrarna 18 till 24 år som deltar i arbetsmarknadspolitiska program framgår av figur 3.3.

Figur 3.3 Antal personer mellan 18 och 24 år i arbetsmarknadspolitiska program från januari 1998 till oktober 2006 (fyra månaders löpande medeltal)

50000

 

 

 

 

 

 

 

 

40000

 

 

 

 

 

 

 

 

30000

 

 

 

 

 

 

 

 

20000

 

 

 

 

 

 

 

 

10000

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

98

99

00

01

02

03

04

05

06

Antal personer i åldrarna 18 till 24 år i arbetsmarknadspolitiska program

Källa: EcoWin.

Vilka program är det då som dominerar bland ungdomar? I kapitel 4 kommer vi att redogöra mer i detalj för de enskilda programmens omfattning och inriktning. Här nöjer vi oss därför med att göra en grov uppdelning av programinsatserna. Vi kommer att tala om tre programtyper: för det första om ungdomsprogram i kommunal regi, för det andra om arbetsmarknadsutbildning och för det tredje om övriga program i AMS regi. Vi kommer att undersöka vilka som deltar i de olika programmen. Vad vet vi om deras bakgrund och försörjningsvillkor? I vilka avseenden skiljer sig bakgrundsbilderna om vi jämför med dem som är öppet arbetslösa? Hur många måste betraktas som särskilt utsatta och, omvänt, hur många kan betrak- tas som arbetslösa med relativt goda sysselsättnings- och för- sörjningsprognoser?

Bland de arbetsmarknadspolitiska insatserna för ungdomar dominerar kommunala ungdomsprogrammet, ungdomsgarantin och arbetsmarknadsutbildning. Kommunala ungdomsprogrammet

111

Utbildningsinsatser för ungdomar inom arbetsmarknadspolitiken

SOU 2007:18

vänder sig till arbetslösa ungdomar i åldrarna mellan 16 och 19 år medan ungdomsgarantin omfattar arbetslösa i åldrarna mellan 20 och 24 år. Båda programmen bedrivs i kommunal regi på grundval av avtal med länsarbetsnämnderna. Merparten av kommunerna i landet har i dag sådana avtal.

Figur 3.4 Antal deltagare i ungdomsgarantin respektive kommunala ung- domsprogrammet från januari 2000 till oktober 2006 (fem månaders löpande medeltal)

7000

 

 

 

 

 

 

6000

 

 

 

 

 

 

5000

 

 

 

 

 

 

4000

 

 

 

 

 

 

3000

 

 

 

 

 

 

2000

 

 

 

 

 

 

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

Kommunalt ungdomsprogram

 

Ungdomsgarantin

Källa: EcoWin.

Dessa program har en socialpolitisk profil. När det gäller kommunala ungdomsprogrammet är ett huvudsyfte att underlätta för deltagarna att återgå till studier. Ungdomsgarantin är riktad till de något äldre ungdomarna mellan 20 och 24 år. I praktiken är det mycket som tyder på att man inte skiljer på verksamheterna inom kommunala ungdomsprogrammet och ungdomsgarantin. Kom- munerna har ofta en särskild ungdomsenhet – alternativt en enhet för arbetsmarknadsfrågor – som ansvarar för båda insatserna.TPF1FPT

Ungdomsgarantin, som vi alltså återkommer till i nästa kapitel, har till uppgift att sysselsätta de ungdomar som varit inskrivna på arbetsförmedlingen i minst 90 dagar. Ungdomsgarantin ska följ- aktligen enbart omfatta långtidsarbetslösa ungdomar. Våra upp- gifter talar för att arbetsförmedlingarna i flertalet fall håller på denna regel, men att det också förekommer att arbetslösa anvisas till ungdomsgarantin efter en kortare period av öppen arbetslöshet.

1TP PT Detta framgick vid en hearing som arrangerades av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) den 16 januari 2007 med företrädare för åtta kommuner runt om i landet. I flera fall ansvarar dessa enheter också för kommunala insatser inom aktivitetsgarantins ram.

112

SOU 2007:18

Utbildningsinsatser för ungdomar inom arbetsmarknadspolitiken

Totalt påbörjade strax över 24 200 ungdomar ungdomsgarantin under år 2005.TPF2FPT

Programmet arbetsmarknadsutbildning omfattar också ett be- tydande antal ungdomar och unga vuxna. De senaste uppgifterna som är tillgängliga täcker år 2005 och visar att det totala antalet nya deltagare i arbetsmarknadsutbildningen under året var 4 477 per- soner i åldrarna mellan 20 och 24 år. Över hälften av det totala antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning var yngre än 34 år.

I fortsättningen ska vi titta lite närmare på vilka ungdomar det är som deltar i arbetsmarknadspolitiska program. Vi kommer också att presentera motsvarande uppgifter för dem som varit öppet arbetslösa. Uppgifterna baseras som tidigare på SCB:s registerdata och avser år 2004.TPF3FPT Vi inleder med att studera könsfördelning, etnicitet och utbildningsbakgrund. Därefter går vi in mer i detalj på försörjningssituationen och andelen som huvudsakligen försörjer sig på ekonomiskt bistånd. Syftet är att komma närmre kärnan av särskilt utsatta bland de arbetslösa ungdomarna.

3.1.1Fördelningen kvinnor och män

Det ska observeras att de uppgifter vi presenterar nedan inte säger något om antalet deltagare eller öppet arbetslösa vid en viss bestämd tidpunkt utan istället återger inflödet i program respektive öppen arbetslöshet under helåret 2004. Generellt sett är männen starkt överrepresenterade bland dem som deltar i arbetsmarknads- politiska program.

Tabell 3.1 Deltagare i arbetsmarknadspolitiska program samt öppet arbets- lösa fördelade på kvinnor och män i åldrarna 20 till 24 år.

År 2004

 

Män

Kvinnor

Totalt

Ungdomsgarantin

12 561

8 880

21 441

Arbetsmarknadsutbildning

3 123

1 279

4 402

Totalt i program

34 640

24 248

58 888

Öppet arbetslösa, ej program

50 852

47 118

97 970

 

 

 

 

Källa: AMS.

2TP PT Ure 2006:1 Arbetsmarknadspolitiska program. Årsrapport 2005. AMS.

3TP PT Längre fram i tiden än 2004 går det inte att komma i Lisadatabasen.

113

Utbildningsinsatser för ungdomar inom arbetsmarknadspolitiken

SOU 2007:18

Vi kan konstatera att ca 30 procent av personerna i åldrarna 20 till 24 år någon gång under 2004 var berörda av arbetslöshet, antingen som öppet arbetslösa (ca 19 procent) eller som programdeltagare (11 procent).TPF4FPT Det är en mycket stor andel. Motsvarande uppgift för männen var 31 procent och för kvinnorna 28 procent. Det var ingen större skillnad på andelen öppet arbetslösa bland kvinnor och män i åldrarna 20 till 24 år. Däremot var det stora skillnader i programdeltagande. Ca 9 procent av kvinnorna påbörjade ett arbetsmarknadspolitiskt program under året. Bland männen var motsvarande andel 13 procent.

Sammansättningen av ungdomsgarantin respektive arbetsmark- nadsutbildning bekräftar den skeva könsfördelningen. Inom arbets- marknadsutbildningen utgjorde männen 71 procent jämfört med 59 procent inom ungdomsgarantin. Den extremt höga andelen män inom arbetsmarknadsutbildning kan rimligen förklaras med att utbildningarna orienteras mot traditionellt mansdominerade yrkes- områden.

3.1.2Programdeltagarnas nationella ursprung

Utrikesfödda är generellt sett överrepresenterade bland arbetslösa och undersysselsatta. Men frågan är hur det ser ut på programsidan. Är de utrikesfödda i åldrarna mellan 20 och 24 år representerade i arbetsmarknadspolitiska program i proportion till sin andel av de öppet arbetslösa?

Tabell 3.2 Deltagare i arbetsmarknadspolitiska program samt öppet arbets- lösa fördelade på inrikesfödda och utrikesfödda i åldrarna 20 till 24 år. År 2004

 

Inrikesfödda

Utrikesfödda

Ungdomsgarantin

17 878

3 563

Arbetsmarknadsutbildning

3 839

563

Totalt i program

49 870

9 018

Öppet arbetslösa, ej program

83 713

14 257

 

 

 

Källa: AMS.

4TP PT Totalt uppgick populationen i åldrarna 20 24 år till drygt 520 000 personer år 2004.

114

SOU 2007:18

Utbildningsinsatser för ungdomar inom arbetsmarknadspolitiken

Totalt sett uppgick de utrikesfödda till ca 14 procent av befolk- ningen i åldrarna mellan 20 och 24 år. Av det totala antalet pro- gramdeltagare utgjorde de utrikesfödda drygt 15 procent år 2004. Det är ingen särskilt uppseendeväckande överrepresentation med tanke på att andelen mottagare av ekonomiskt bistånd i samma åldrar uppgick till 21 procent bland de utrikesfödda.TPF5FPT Bland inrikes- födda var motsvarande andel 8 procent. Andelen utrikesfödda var emellertid något högre i ungdomsgarantin, ca 20 procent, vilket också kunde förväntas med tanke på att detta program i första hand ska riktas till långtidsarbetslösa. Inom arbetsmarknadsutbildningen utgjorde de utrikesfödda ca 14 procent.

3.1.3Programdeltagarnas utbildningsbakgrund

Vi har i de tidigare kapitlen resonerat mycket om utbildningens och utbildningsinriktningens betydelse för ungdomars etablerings- möjligheter på arbetsmarknaden. Nu ska vi titta lite närmare på utbildningsbakgrunden hos deltagarna i arbetsmarknadspolitikiska program. Kan vi urskilja något bestämt mönster? Är de med enbart förgymnasial utbildning överrepresenterade bland dem i arbets- marknadspolitiska program?

5TP PT Ekonomiskt bistånd årsstatistik 2004. Utbetalda belopp samt antal biståndsmottagare och antal biståndshushåll, Socialstyrelsen 2005.

115

Utbildningsinsatser för ungdomar inom arbetsmarknadspolitiken

SOU 2007:18

Tabell 3.3 Deltagare i arbetsmarknadspolitiska program samt öppet arbets- lösa fördelade på högsta utbildningsnivå i åldrarna 20 till 24 år. År 2004

 

Kvinnor

Män

Totalt

Ungdomsgarantin

8 880

12 561

21 441

Okänd

23

23

46

Förgymnasial

2 011

3 221

5 232

Gymnasial

6 127

8 630

14 757

Eftergymnasial

719

687

1 406

Arbetsmarknadsutbildning

1 279

3 123

4 402

Okänd

-

3

3

Förgymnasial

180

637

817

Gymnasial

1 029

2 396

3 425

Eftergymnasial

69

88

157

Totalt i program

24 248

34 640

58 880

Okänd

147

260

407

Förgymnasial

5 158

8 653

13 811

Gymnasial

17 050

24 041

41 091

Eftergymnasial

1 893

1 686

3 579

Öppet arbetslösa, ej program

47 118

50 852

97 970

Okänd

402

521

923

Förgymnasial

7 207

9 115

16 322

Gymnasial

30 732

35 294

66 026

Eftergymnasial

8 777

5 922

14 699

 

 

 

 

Källa: SCB, Lisadatabasen.

Fördelar vi programdeltagarna på utbildningsnivå, med utgångs- punkt från uppgifterna i tabell 3.3, upptäcker vi att andelen med enbart förgymnasial utbildning – i betydelsen att de saknar slut- betyg från gymnasieskolan – utgjorde 23 procent. 70 procent hade slutbetyg från gymnasiet och andelen med eftergymnasial utbild- ning var 6 procent. Vi urskiljer alltså en mycket kraftig över- representation för dem med grundskola som högsta avslutade utbildning. Andelen deltagare i ungdomsgarantin som saknar slutbetyg från gymnasieskolan var strax över 24 procent. Inom arbetsmarknadsutbildningen var andelen utan fullständig gym- nasieutbildning lägre, strax under 19 procent.

Jämför vi med gruppen öppet arbetslösa utan programdeltagande under året framkommer vissa skillnader. Bland de öppet arbetslösa var det knappt 17 procent med enbart förgymnasial utbildning, 67 procent med slutbetyg från gymnasieskolan och 15 procent med

116

SOU 2007:18

Utbildningsinsatser för ungdomar inom arbetsmarknadspolitiken

eftergymnasial utbildning. Det innebär att andelen med gym- nasieutbildning och eftergymnasial utbildning var betydligt större i denna grupp. De lågutbildade är alltså en prioriterad grupp inom de arbetsmarknadspolitiska programmen.

Deltagarnas utbildningsinriktning

Det kan också vara intressant att uppmärksamma hur inrikt- ningarna på utbildningarna ser ut hos deltagarna i arbetsmarknads- politiska program, dvs. att inte bara fokusera på utbildningsnivåer. Det är en stor grupp bland programdeltagarna som har en odefinierad eller okänd gymnasieutbildning. Ungefär 27 procent av deltagarna var år 2004 registrerade som gymnasieutbildade, men med en okänd utbildningsinriktning. Det ligger nära till hands att förmoda att det här i betydande utsträckning handlar om personer som har fått sin utbildning utomlands och att utbildningarna är svåra att jämföra med programinriktningarna inom det svenska utbildningssystemet. Men det kan också handla om personer som har gått olika slags specialutformade program.

Den enskilda gymnasieutbildning som var vanligast bland programdeltagarna år 2004 var Samhällsprogrammet. 8 procent av deltagarna hade slutbetyg från Samhällsprogrammet. Men det ska då samtidigt sägas att Samhällsprogrammet är det absolut största programmet och omfattar över 20 procent av det totala antalet elever inom gymnasieskolan.

De utbildningsinriktningar som är överrepresenterade bland programdeltagarna är främst Teknikprogrammet, Barn- och fritid samt Handels- och administration. Av det totala antalet gym- nasieelever fanns drygt 6 procent inom Teknikprogrammet läsåret 2002/03. Bland programdeltagarna utgjorde de med slutbetyg från Teknikprogrammet knappt 12 procent. Det ska också noteras att av de 3 129 personer som deltog i programaktiviteter och som hade slutbetyg från Teknikprogrammet var majoriteten kvinnor, 1 817 deltagare. Teknikprogrammet är annars ett utpräglat ”kill- dominerat” program. Läsåret 2002/03 utgjorde andelen kvinnliga studerande enbart 12 procent. Det stora antalet unga kvinnor med slutbetyg från Teknikprogrammet inom arbetsmarknadspolitiska program kan vara ett av uttrycken för de svårigheter som möter kvinnor som anträder traditionellt manliga arbetsmarknads- sektorer.

117

Utbildningsinsatser för ungdomar inom arbetsmarknadspolitiken

SOU 2007:18

1 389 av programdeltagarna hade slutbetyg från Barn- och fritidsprogrammet. Också här handlade det huvudsakligen om unga kvinnor. Läsåret 2002/03 var det ca 3,5 procent av den totala elev- volymen i gymnasieskolan som läste Barn- och fritidsprogrammet. Bland deltagarna i arbetsmarknadspolitiska program utgjorde de med denna utbildningsinriktning mer än 5 procent. Även ett annat ”tjejdominerat” program var överrepresenterat bland program- deltagarna, nämligen Handels- och administration. Mindre än 4 procent följde detta utbildningsprogram i gymnasieskolan läsåret 2002/03. Bland programdeltagarna utgjorde de med ett slutbetyg från Handels- och administration strax över 5 procent, varav en majoritet var tjejer.

Det ”killdominerade” program som var mest överrepresenterat bland programdeltagarna var Elprogrammet. Mellan 5 och 6 pro- cent av deltagarna hade slutbetyg från Elprogrammet 2004, medan andelen studerande inom detta program understeg 4 procent av den totala elevvolymen i gymnasieskolan läsåret 2002/03.

Samma mönster som för programdeltagarna som helhet kan urskiljas inom ungdomsgarantin. 30 procent av deltagarna med en fullföljd gymnasieutbildning har en okänd utbildningsinriktning. Knappt 9 procent har slutbetyg från Samhällsprogrammet, drygt 10 procent från Teknikprogrammet, 5 procent från Barn- och fritid, Handels- och administration och Elprogrammet. Inom arbetsmarknadsutbildningen utgjorde de med en okänd utbild- ningsinriktning från gymnasiet ungefär en tredjedel av det totala antalet programdeltagare. Strax över 8 procent hade slutbetyg från Samhällsprogrammet. Andelen med slutbetyg från Teknikprogram- met var försvinnande liten. Eftersom killarna dominerade stort inom arbetsmarknadsutbildningen var det fler med en bakgrund från ”killdominerade” program som Elprogrammet, Fordons- programmet och Industriprogrammet.

Ska vi dra någon slutsats av diskussionen om programdeltagarnas sammansättning, med avseende på utbildningsbakgrunden, kan vi konstatera att problemet inte bara är att en stor andel saknar gymnasial utbildning. En betydande andel av de med slutförd gym- nasial utbildning har en oklar inriktning på sin utbildning. Det handlar sannolikt i många fall om relativt nyanlända invandrare. Det måste också ses som uppseendeväckande att Teknikprogram- met är så starkt representerat bland deltagarna i arbetsmarknads- politiska program. Här är det särskilt värt att notera det stora

118

SOU 2007:18

Utbildningsinsatser för ungdomar inom arbetsmarknadspolitiken

antalet kvinnor med denna utbildningsbakgrund. Arbetsmarknads- utbildningen utgör ett undantag.

Bland de öppet arbetslösa år 2004, som inte deltog i något arbetsmarknadspolitiskt program, var utbildningssammansätt- ningen inte särskilt annorlunda än bland programdeltagarna. En något lägre andel, 22 procent, hade en gymnasial utbildning med okänd inriktning. Hela 16 procent hade slutbetyg från Teknik- programmet. Bland de öppet arbetslösa dominerade emellertid männen bland dem med ett slutbetyg från Teknikprogrammet. Andelen arbetslösa kvinnor med slutbetyg från Teknikprogrammet utgjorde ungefär 40 procent.

3.2Programdeltagarnas försörjningsvillkor

Frågan är då hur försörjningssituationen ser ut för program- deltagarna. Hur stor andel lever huvudsakligen på ekonomiskt bistånd, sett över helåret, och hur många har sin huvudsakliga inkomst från förvärvsarbete? De uppgifter vi presenterar nedan visar den dominerande inkomsten under året. Det ska också poängteras att uppgifterna inte säger något om den absoluta inkomstnivån.

119

Utbildningsinsatser för ungdomar inom arbetsmarknadspolitiken SOU 2007:18

Tabell 3.4

Dominerande inkomst för programdeltagare och öppet arbetslösa

 

mellan 20 och 24 år under år 2004

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnor

Män

Totalt

 

 

 

 

Ungdomsgarantin

8 880

12 561

21 441

Inkomst av förvärvsarbete

3 604

4 906

8 510

Arbetslöshetsers. och aktivitetsstöd

3 374

5 002

8 376

Ekonomiskt bistånd

1 617

2 198

3 815

Ingen

 

285

455

740

Arbetsmarknadsutbildning

1 279

3 123

4 402

Inkomst av förvärvsarbete

630

1 446

2 076

Arbetslöshetsers. eller aktivitetsstöd

578

1 491

2 069

Ekonomiskt bistånd

66

167

233

Ingen

 

5

19

24

Totalt i program

 

24 248

34 640

58 888

Inkomst av förvärvsarbete

11 601

16 085

27 689

Arbetslöshetsers. och aktivitetsstöd

8 451

12 717

21 168

Ekonomiskt bistånd

3 475

4 785

8 260

Ingen

 

721

1 053

1 774

Öppet arbetslösa, ej program

47 118

50 852

97 970

Inkomst av förvärvsarbete

35 374

38 682

74 056

Arbetslöshetsers. och aktivitetsstöd

4 599

3 903

8 502

Ekonomiskt bistånd

4 925

5 272

10 197

Ingen

 

2 995

2 220

5 215

 

 

 

 

 

Källa: SCB. Lisadatabasen.

Försörjningssituationen ser väldigt olika ut om vi jämför dem som deltog i arbetsmarknadspolitiska med dem som någon gång under året var arbetslösa, men inte deltog i någon programaktivitet. Ser vi först till programdeltagarna var det 47 procent vars inkomster huvudsakligen härstammade från förvärvsarbete under året. 36 pro- cent av det totala antalet programdeltagare hade sin huvudsakliga inkomst från arbetslöshetsrelaterade ersättningar, antingen i form av a-kasseersättning eller aktivitetsstöd. 14 procent levde huvud- sakligen på ekonomiskt bistånd.

Bland dem som någon gång varit öppet arbetslösa såg relationer- na annorlunda ut. 76 procent hade sin huvudsakliga inkomst från förvärvsarbete, 9 procent från arbetslöshetsrelaterad ersättning och 10 procent i form av ekonomiskt bistånd. Dessa uppgifter stärker återigen bilden av att programdeltagarna är i en mer bekymmersam social situation än de som räknas till gruppen öppet arbetslösa. Det bör förstås understrykas att kategorin öppet arbetslösa utan

120

SOU 2007:18

Utbildningsinsatser för ungdomar inom arbetsmarknadspolitiken

programerfarenhet rymmer personer som varit arbetslösa allt från några enstaka dagar till längre perioder. Fast även bland de öppet arbetslösa finns det en grupp som har en svår försörjningssituation. Att 10 procent huvudsakligen försörjer sig via ekonomiskt bistånd kan inte uppfattas som acceptabelt. Det återspeglar i sin tur att andelen med arbetslöshetsrelaterad ersättning som dominerande in- komst är relativt låg, under 10 procent. Många unga vuxna har inte lyckats uppfylla villkoren för en tillräcklig ersättning från arbets- löshetsförsäkringen.

Ser vi specifikt på försörjningssituationen bland dem som deltar i ungdomsgarantin bekräftas uppgifterna att denna insats rymmer unga arbetslösa med särskilt problematiska försörjningsvillkor. 40 procent av deltagarna hade inkomst från förvärvsarbete som sin huvudsakliga inkomst under året. 39 procent försörjde sig huvud- sakligen på arbetslöshetsrelaterad ersättning och 18 procent på ekonomiskt bistånd. I tabell 3.4 framgår också att försörjnings- förhållandena för deltagarna i arbetsmarknadsutbildning var väldigt annorlunda än inom ungdomsgarantin. I gruppen med arbets- marknadsutbildning var det enbart 5 procent som huvudsakligen försörjde sig på ekonomiskt bistånd. Andelarna för förvärvs- inkomster respektive arbetslöshetsrelaterad ersättning var i båda fallen 47 procent. Dessa uppgifter stärker också bilden av att de som anvisas till arbetsmarknadsutbildning i allmänhet är i en mer gynnsam situation, både ur ett allmänt arbetsmarknadsperspektiv och ur försörjningssynpunkt, jämfört med deltagare i ungdoms- garantin och i andra typer av program. En förklaring till detta är sannolikt målet att 70 procent av deltagarna i arbetsmarknads- utbildning ska få jobb kort efter avslutad åtgärd. Detta mål påverkar naturligtvis bedömningarna av vilka som ska anvisas till arbetsmarknadsutbildning.

3.3Slutsatser

Avslutningsvis kan vi alltså konstatera att försörjningssituationen är mycket bekymmersam för många ungdomar och unga vuxna som deltar i arbetsmarknadspolitiska program. Mer än 8 000 per- soner, eller 14 procent av programdeltagarna, i åldrarna mellan 20 och 24 år hade ekonomisk bistånd som sin huvudsaklig inkomst under år 2004. Till detta kommer en grupp på över 20 000 individer som huvudsakligen försörjde sig på arbetslöshetsrelaterade

121

Utbildningsinsatser för ungdomar inom arbetsmarknadspolitiken

SOU 2007:18

ersättningar under året. Räknar vi ihop de som försörjde sig på eko- nomisk bistånd bland programdeltagarna och gruppen öppet arbetslösa, utan programdeltagande, kommer vi fram till att andelen som huvudsakligen levde på ekonomiskt bistånd utgjorde strax under 4 procent av det totala antalet personer i åldersgruppen. Motsvarande andel som försörjde sig via arbetslöshetsrelaterad ersättning var strax under 6 procent.

Vi har redan påtalat att beroende av ekonomiskt bistånd i väldigt hög grad är kopplat till etnicitet. Utrikesfödda med en bakgrund utanför Norden utgjorde ca 28 procent av det totala antalet pro- gramdeltagare med ekonomiskt bistånd som huvudsaklig inkomst. Bland de öppet arbetslösa var andelen ännu högre, ca 37 procent.

Beroendet av ekonomiskt bistånd är också starkt relaterat till utbildning. 52 procent av dem som hade försörjningsstöd som huvudsaklig inkomst under året och som deltog i ett arbets- marknadspolitiskt program saknade gymnasieutbildning. Bland de öppet arbetslösa som huvudsakligen försörjde sig via ekonomiskt bistånd var andelen utan fullbordad gymnasieutbildning lika hög, strax under 52 procent.

När vi studerar deltagarna i ungdomsgarantin respektive arbets- marknadsutbildning ser bakgrundsbilderna väldigt olika ut. Inom ungdomsgarantin var det ungefär en fjärdedel som saknade full- bordad gymnasieutbildning år 2004 jämfört med ungefär en femte- del bland dem som deltog i arbetsmarknadsutbildning. I hela åldersgruppen 20 24 år var det ca 15 procent som saknade full- bordad gymnasieutbildning.

Bland deltagarna i arbetsmarknadsutbildning var det enbart ca 5 procent som huvudsakligen försörjde sig via ekonomiskt bistånd jämfört med 18 procent bland de som deltog i ungdomsgarantin. I åldersgruppen 20 24 år som helhet var det bara ett fåtal procent som huvudsakligen försörjde sig på försörjningsstöd under helåret 2004.

Uppgifter gällande andelarna utrikesfödda av deltagarna i arbetsmarknadsutbildning och ungdomsgarantin var 13 respektive 17 procent.

Våra uppgifter stärker följaktligen bilden av att det sker en kraftig selektion av unga arbetslösa vid anvisning till olika aktiviteter. Ungdomsgarantin rymmer i högre grad än arbetsmark- nadsutbildning och andra arbetsmarknadspolitiska program unga arbetslösa med särskilda svårigheter att etablera sig på arbets- marknaden och klara sin försörjning.

122

SOU 2007:18

Utbildningsinsatser för ungdomar inom arbetsmarknadspolitiken

Sammantaget illustrerar våra uppgifter att för de arbetslösa i åldrarna mellan 20 och 24 år som tillhör gruppen särskilt utsatta, till vars kärna de 20 000 individer som huvudsakligen lever på försörjningsstöd måste räknas, är utbildningsbakgrunden ett helt avgörande handikapp. Utrikesfödda är överrepresenterade bland dem som saknar fullbordad gymnasieutbildning, men till detta kommer naturligtvis också andra faktorer som gör att utrikesfödda har svårare att konkurrera om jobben än inrikesfödda.

123

4Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

I det här kapitlet redogörs för olika arbetsmarknadspoli- tiska program och andra insatser riktade till arbetslösa ungdomar 20 24 år. Vi har delat in insatserna i tre huvudkategorier beroende på hur ansvaret för insatserna är fördelat mellan staten och kom- munerna.

För det första redovisas insatser som sker i samverkan mellan AMS och enskilda kommuner. I denna kategori beskriver vi ung- domsgarantin som bedrivs i kommunal regi på grundval av avtal med länsarbetsnämnderna och med finansiering av AMS. Här ges även exempel på att kommuner sökt medel från Svenska ESF- RådetTPF1FPT för att utveckla verksamheten inom ramen för ungdoms- garantin.

Den andra kategorin beskriver program som AMS bedriver helt i egen regi. Här ingår arbetsmarknadsutbildning och lärlingsplatser. Vidare redogör vi för två särskilda satsningar inom folkbildningen, som pågick under åren 2005 och 2006 genom att AMS finansierade ett antal studieplatser på ett urval folkhögskolor.

Den tredje kategorin handlar om den verksamhet som kommuner bedriver för arbetslösa ungdomar med försörjningsstöd. Här är dock uppgifterna mer knapphändiga. I många fall har kommuner sökt medel från Svenska ESF-Rådet även till projekt som riktats mot denna målgrupp.

Av redovisningen framgår kort de regler som styr olika program och insatser, innehållet i insatserna samt uppföljning av resultat och i den mån det finns utvärderingar vilka effekterna har varit.

Det totala antalet 20 24-åringar i landet uppgick år 2006 till 541 577 personer. Av antalet ungdomar i denna åldersgrupp var 151 616 arbetslösa någon gångTPF2FPT under år 2006. I genomsnitt per

1TP PT Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige.

2TP PT Källa: AMS.

125

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

SOU 2007:18

månad var 30 103 ungdomar i åldern 20 24 år arbetslösa under året. Motsvarande siffra för långtidsarbetslösaTPF3FPT var 1 898.

Den mest förekommande aktiviteten/insatsen för arbetslösa 20 24-åringar var ungdomsgarantinTPF4FPT som 21 785 ungdomar påbör- jade under år 2006. Näst vanlig var arbetsmarknadsutbildning som 7 564 ungdomar påbörjade under året. I lärlingsplatser började under samma år 1 951 ungdomar i åldern 20 24 år. AMS satsningar på utbildningsplatser i folkhögskolor genom Ungdomsplatser- AMS och Vägen in i arbetslivet (VIA) samlade 1 077 respektive 598 deltagare under år 2006.

Detta visar att andelen ungdomar som deltagit i arbetsmark- nadsutbildning, lärlingsplatser och satsningarna inom folkbild- ningen är mycket liten jämfört med andelen ungdomar i ungdoms- garantin.

4.1Ungdomsgarantin

Ungdomsgarantin infördes 1998 och syftar till att utveckla ung- domars kompetens genom aktiverande och utvecklande insatser så att deras möjligheter till arbete eller studier förbättras. Enligt den överenskommelse som tecknats i flertalet kommuner med respek- tive länsarbetsnämnd tar kommunen över ansvaret för att syssel- sätta ungdomar, 20 24 år, om arbetsförmedlingen inte kunnat föreslå något lämpligt arbete eller arbetsmarknadspolitiskt program inom 90 dagar. Därefter ska kommunen erbjuda den unge utveck- lingsinsatser inom tio dagar, vilka ska bygga på en individuell handlingsplan.

Utvecklingsinsatserna ska omfatta heltid och kan innehålla olika typer av kompetensutveckling, t.ex. höjning av baskunskaper, att utbildning varvas med praktik eller enbart praktik som ger yrkes- erfarenhet. Insatserna ska anpassas efter lokala förutsättningar och kan genomföras i samarbete med t.ex. skola, studieförbund eller ideella organisationer. Varje ungdom som deltagit i ungdomsgaran- tin ska få ett intyg som beskriver vilka utbildnings- och arbets- moment som ingått.

För deltagare i ungdomsgarantin finns tre olika ersättnings- former. Ungdomar som kvalificerat sig för arbetslöshetsersättning

3TP PT För personer under 25 år definieras en person som långtidsarbetslös efter tre månaders sammanhängande arbetslöshetsperiod. Personer över 25 år räknas som långtidsarbetslösa om arbetslöshetsperioden överstiger sex månader.

4TP PT Före augusti 2000 benämndes programmet utvecklingsgaranti.

126

SOU 2007:18

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

får aktivitetsstöd motsvarande arbetslöshetsersättningen. Ung- domar som enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) har rätt till försörjningsstöd får en ersättning som motsvarar detta bistånd. Ungdomar som varken har rätt till arbetslöshetsersättning eller försörjningsstöd får en statligt finansierad utvecklingsersättning på en nivå som anges i lagen och betalas ut av kommunen. I kapitel 3 redovisas hur försörjningsvillkoren såg ut för ungdomar som del- tog i ungdomsgarantin år 2004.

Den totala kostnaden för år 2006 uppgick till 603 miljoner kro- nor, varav cirka 35 procent var ersättning till kommunerna.

4.1.1Uppföljning av verksamheten

Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) årsrapport 2005TPF5FPT började totalt 24 279 ungdomar i ungdomsgarantin under året. Av dessa var 58 procent män och 42 procent kvinnor. Under budgetåret 2005 deltog i genomsnitt knappt 5 800 personer per månad i ungdoms- garantin. Trots att ungdomsgarantin får pågå i högst tolv månader var den faktiska tiden i insatsen år 2005 betydligt kortare. Den genomsnittliga tiden för deltagande var knappt tre månader.

Av AMS uppföljning framgår inte vilka aktiviteter ungdomarna har deltagit i inom ramen för ungdomsgarantin. De senaste upp- gifterna om vilka insatser som ingått i ungdomsgarantin finns i Ungdomsstyrelsens rapport En på hundra.TPF6FPT Av rapporten framgår att mer än hälften, 59 procent, av ungdomarna enbart hade deltagit i praktik, som främst anordnats inom kommunernas egna verksam- heter. Cirka 16 procent hade haft utbildning som huvudsaklig sysselsättning och övriga hade kombinerat utbildning och praktik. Den vanligaste utbildningen var jobbsökarutbildning. Därefter kom teoretiska studier för att höja baskunskaperna inom t.ex. kommunal vuxenutbildning. Som tredje största utbildningsform kom praktiska utbildningar med varierande inriktningar. Den minst vanliga formen av utbildning var datortek.

5TP PT Ure 2006:1 Arbetsmarknadspolitiska program, Årsrapport 2005 Arbetsmarknadsstyrelsen. 6TP PT En på hundra Utvecklingsgarantins tredje år, Ungdomsstyrelsen Utredning 23, 2000.

127

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

SOU 2007:18

Deltagare som avslutade ungdomsgarantin år 2005

I AMS årsrapport används andel i arbete 30, 90 och 180 dagar efter avslutat program som mått på programmets/insatsens resultat. Andelen i arbete 90 respektive 180 dagar efter avslutad insats uppgick till 36 respektive 39 procent. Motsvarande andel efter 30 dagar var 32 procent. Kvinnor fick i något större omfattning arbete jämfört med män vid mätningar både 30 och 90 dagar efter insatsen. Skillnaden jämnades ut efter 180 dagar. För samtliga mätperioder gäller att flertalet som fick arbete gick till en icke- subventionerad anställning. Knappt 4 procent hade ett subven- tionerat arbete 90 dagar efter insatsen, varav andelen män var högre än andelen kvinnor. Enligt AMS tenderar andelen som efter avslutad insats går till ett subventionerat arbete att öka. En relativt stor andel, knappt 20 procent av deltagarna, avaktualiserades på grund av okänd orsak, annan utbildning eller återremitterad till annan myndighet 90 dagar efter avslutad insats.

Tabell 4.1 Resultat 30, 90 och 180 dagar efter avslutad ungdomsgarantiTPF7FPT

Nystatus

Budgetåret 2005

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30 dagar

 

 

90 dagar

 

 

180 dagar

 

 

 

 

M

K

T

 

M

K

T

M

K

T

Arbete

31,4

33,8

32,4

35,7

37,6

36,5

 

39,0

39,5

39,2

– därav arbete

27,3

31,9

29,3

30,4

35,1

32,3

 

32,3

36,1

33,9

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

utan stödP P

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

– därav arbete

4,1

1,9

3,2

5,3

2,6

4,2

 

6,7

3,4

5,3

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

med stödP P

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3

43,9

41,1

42,7

34,8

30,2

32,8

 

26,9

22,6

25,1

ArbetslösaP

 

 

 

P

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I annat program

7,0

4,9

6,2

7,8

5,8

6,9

 

8,7

6,1

7,6

Övriga

4,0

5,1

4,5

3,6

4,0

3,8

 

3,9

4,0

3,9

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

inskrivnaP

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

P

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övriga

13,6

15,0

14,2

18,1

22,4

19,9

 

21,5

27,9

24,2

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

avaktualiseradeP

P

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt

100

100

100

 

100

100

100

 

100

100

100

 

 

1

 

Avser sökandekategori 21–23, 31, 41 samt avaktualiseringsorsak 1–3.

 

 

 

P

P

 

 

 

2

 

Avser sökandekategori 35, 42–43, 47–50 samt avaktualiseringsorsak 4.

 

 

 

P

P

 

 

 

3

 

Avser sökandekategori 11 samt 96–98.

 

 

 

 

 

 

 

 

P

P

 

 

 

 

 

 

 

 

4

 

Avser sökandekategori 14, 34 samt 91.

 

 

 

 

 

 

 

 

P

P

 

 

 

 

 

 

 

 

5

 

Avser avaktualiseringsorsak 5–7 och 9.

 

 

 

 

 

 

 

 

P

P

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: AMS

7TP PT Resultat avseende 30, 90 och 180 dagar beräknas utifrån de som avslutat ungdomsgarantin under perioden 200410–200509.

128

SOU 2007:18

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

I april 2006 genomförde AMS en enkät där samtliga länsarbets- nämnder fick redovisa aktuell situation för ungdomsprogrammen. Enligt AMS återrapportering till regeringen (2006) om ungdomarTPF8FPT saknades avtal om ungdomsgarantin i 41 kommuner i april 2006. I fyra av dessa angavs att avtal skulle träffas senare under året. I kommuner där det inte fanns avtal deltog unga arbetslösa i andra arbetsmarknadspolitiska program, som datortek, arbetspraktik eller i olika projekt.

Enligt bestämmelserna ska den unge efter avslutad insats få ett intyg om vilka kunskaper och färdigheter som uppnåtts. Drygt hälften av länsarbetsnämnderna hade utfärdat intyg. I övriga län angav man att intyg skulle utformas och införas.

4.1.2Exempel på hur man i Örebro arbetat med ungdomar i ungdomsgarantin med stöd av Mål 3-medelTPF9FPT

I samarbete mellan Örebro kommun och arbetsförmedlingen i Örebro har två projekt med ekonomiskt stöd från Svenska ESF- Rådet genomförts för ungdomar inom ramen för ungdomsgarantin. Det första projektet, Youthlink, startade i februari 2002 och pågick i två år. Det andra projektet Ung Refill, som är en fortsättning på Youthlink, startade i april 2004 och avslutades i mars 2006. I april 2006 övergick Ung Refill till ordinarie verksamhet för 35 deltagare per månad. Avtalet för ungdomsgarantin upphörde i december 2006. Ungdomar med ekonomiskt bistånd har därefter ingått i Ung Refills verksamhet som förlängts till sista mars 2007.

Genom att inledningsvis kartlägga ungdomarnas resurser, behov, intressen och önskemål gav man ungdomarna möjligheter att pröva olika modeller och strategier för inträde på arbetsmarknaden. Ungdomarna erbjöds studier i kommunal vuxenutbildning och vid behov undervisning av specialpedagoger som arbetade i projekten. Det fanns även möjlighet att läsa in körkortsteori. Studiecirklar anordnades för att motivera ungdomarna att börja studera.

Praktik förekom i varierande omfattning utifrån ungdomarnas behov och intressen. Praktiken ägde rum i butiker, lager, spedi- tioner, skolor/fritidsverksamhet, byggarbetsplatser, caféer och restauranger. Syftet med praktiken varierade från att testa ett

8TP PT Återrapportering Ungdomar h. enligt regleringsbrevet för 2006, Dnr 05-3790-00, Arbets- marknadsstyrelsen.

9TP PT I kapitel 4 och 5 presenteras ett antal enskilda projekt som dels bygger på informella ut- värderings- och projektrapporter, dels muntliga kontakter.

129

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

SOU 2007:18

yrkesområde till att komma till en arbetsplats med förhoppning att bli kvar. I projektet arbetade man processinriktat med väglednings- samtal som ett viktigt instrument. Genomsnittstiden för ung- domarnas deltagande var sex månader.

Målet för projektet Youthlink var att 30 deltagare skulle få ett arbete, 60 gå vidare till studier och 95 ha upplevt att möjligheterna att ta sig in på arbetsmarknaden hade stärkts. 142 ungdomar deltog i Youthlink varav 117 avslutade och 25 fortsatte i det efterkom- mande projektet Ung Refill. Av de 117 ungdomar som slutförde projektet fick 35 procent arbete (tillsvidareanställningar, prov- anställningar, startat eget företag, bemanningsföretag, tillfälliga anställningar) och 19 procent påbörjade utbildning (t.ex. folkhög- skola, kommunal vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning, privata utbildningar). Övriga, 46 procent, gick tillbaka till arbets- förmedlingen eller annat (t.ex. flyttade från orten, gick på föräldra- ledighet, militärtjänstgöring).

Det förväntade resultat av projektet Ung Refill var att 60 pro- cent av det totala antalet deltagare skulle ha fått arbete, påbörjat utbildning eller lämnat in ansökan om utbildning samt att 85 procent skulle vara nöjda med insatsen efter projekttidens slut. 174 ungdomar deltog i Ung Refill varav 142 avslutade och 32 fort- satte i projektet när detta övergick till ordinarie verksamhet. Av de 142 ungdomar som slutförde projektet fick 30 procent arbete, 27 procent påbörjade utbildning och övriga, 43 procent, gick tillbaka till arbetsförmedlingen eller annat.

4.1.3Utvärderingar av UngdomsgarantinTPF10FPT

Nedan redovisas resultaten av aktuella utvärderingar av ungdoms- garantin.

Riksrevisionens utvärderingTPF11FPT

Riksrevisionen har granskat arbetsförmedlingens insatser för ung- domar med utgångspunkt i de kommunala ungdomsprogrammen ungdomsgarantin och kommunala ungdomsprogrammet. Gransk-

10TP PT I detta delbetänkande redovisas endast utvärderingar som rör ungdomar och som utförts de senaste åren. I slutbetänkandet kommer vi att redovisa fördjupade utvärderingar av arbetsmarknadsutbildning som rör alla åldersgrupper.

11TP PT Arbetsförmedlingen och de kommunala ungdomsprogrammen, Riksrevisionen, RiR 2006:14.

130

SOU 2007:18

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

ningen omfattar hela kedjan från att en ungdom skrivits in på arbetsförmedlingen till att den unge lämnar programmet.

Riksrevisionen konstaterar att det fanns brister i arbetsförmed- lingens insatser under ungdomarnas tre första månader vid arbets- förmedlingen, dvs. innan de anvisats till programmen. Tre fjärde- delar av kontoren gav inte ungdomarna det stöd de behövde för att söka arbete. Det vanligaste problemet var enligt Riksrevisionen att handlingsplanerna uppdaterades för sällan. Andra problem som lyftes fram var bristen på förslag på lämpliga arbeten att söka, hjälp med ansökningshandlingar och möten med arbetsförmedlare.

Riksrevisionen betonar att arbetsförmedlingens insatser kan förbättras även när det gäller stöd till ungdomarnas arbetssökande när de anvisats till programmen. Mer än hälften av kontoren följde inte upp eller uppmuntrade ungdomarnas arbetssökande. Enligt Riksrevisionen släppte arbetsförmedlingen taget om ungdomarna genom att lämna över ansvaret till kommunerna. Vid flera kontor hade heller inte reformen att inleda programmen med jobbsökar- aktiviteter fått genomslag.

Vidare påtalas att det fanns brister i hur arbetsförmedlingen styrde kommunens insatser, bl.a. när det gällde att se till att programmen utgick från den unges individuella handlingsplan. En tredjedel av kommunerna hade samma upplägg för alla ungdomar, vilket innebar att individuella behov inte tillgodosågs. Detta hänger enligt Riksrevisionen samman med att förmedlingarna inte lyckats öka omfattningen av utbildningsinsatser i ungdomsgarantin, som enligt Riksrevisionen till största delen inriktats på praktik. Införan- det av ett kompetensintyg hade heller inte fått fullt genomslag.

Riksrevisionens slutsatser är bl.a. att många arbetsförmed- lingskontor brustit i sitt stöd till ungdomarna. Samtidigt betonas att det fanns stora skillnader mellan olika kontor i detta avseende, vilket innebar att ungdomarna inte fick en likvärdig behandling.

Riksrevisionens framför också kritik mot AMS och kommuner- na för bristande samordning avseende insatser för unga arbetslösa och konstaterar att systemet med ett delat ansvar mellan AMS och kommunerna inte har fungerat.

131

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

SOU 2007:18

IFAU:s utvärdering av arbetsmarknadspolitiska program för

ungaTPF12FPT

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) har studerat i vilken utsträckning ungdomar hjälps av att de behandlas annorlunda än äldre arbetslösa inom arbetsmarknadspolitiken. Studien omfattar perioder från 1999 till 2003.

Resultaten tyder på att deltagare i ungdomsgarantin hade en svagare ställning på arbetsmarknaden jämfört med deltagare i arbetsmarknadsutbildning och arbetspraktik. Andelen utom- nordiska invandrare, andelen med enbart grundskoleutbildning, andelen utan a-kassa och andelen med socialbidrag var högre bland deltagarna i ungdomsgarantin. Detta bekräftas också av uppgifter i föregående kapitel.

I utvärderingen studeras övergången till arbete under 600 dagar efter programstarten. Jämförelsen görs mellan deltagare i ung- domsgarantin och jämnåriga deltagare med liknande bakgrund i arbetsmarknadsutbildning eller arbetspraktik.TPF13FPT Resultaten visar att ungdomspolitiken förkortade perioderna av arbetslöshet för unga arbetslösa, men att effekterna inte hade långtidsverkan. IFAU pekar också på att kommunala ungdomsprogram fungerade sämre än normala AMS-program när det gäller sysselsättning både på kort och lång sikt, men att de ledde till att fler började i reguljär utbildning. Vidare framgår att arbetsmarknadsutbildning på kort sikt fungerade sämre än praktikprogram. På lång sikt går resultatet enligt IFAU åt motsatt håll. IFAU:s tolkning är att arbetsmark- nadsutbildning gav en högre produktivitet och därför högre reser- vationslön (dvs. den lägsta lön individen kräver för att acceptera ett jobberbjudande), vilket ger negativa effekter på kort men positiva effekter på lång sikt.

Vid en jämförelse mellan kvinnor och män var skillnaderna genomgående små, åtgärderna hade samma effekt för båda könen.

En tidigare utvärdering av Carling & LarssonTPF14FPT baseras på tre olika jämförelser:

24-åringar som ingick i ungdomsgarantin och 25-åringar som inte gjorde det,

12TP PT Forslund, Anders och Oskar Nordström Skans, (Hur) hjälps ungdomar av arbets- marknadspolitiska program för unga? IFAU Rapport 2006:5.

13TP PT Av utvärderingen framgår inte vilken verksamhet som ingått i ungdomsgarantin.

14TP PT Carling, K & L. Larsson. 2005. Does early intervention help the unemployed youth? Labour Economics, 12:301 319.

132

SOU 2007:18

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

att en femtedel av kommunerna inte infört ungdomsgarantin samt

att programmet fanns 1998 men inte 1997.

Utvärderingen jämför effekten av att ha omfattats av garantin med att inte ha omfattats. Studien, där man följde ungdomar fram till och med juni år 2000, visar att garantin inte fungerade som garanti. Carling & Larsson fann inget stöd för att ungdomsgarantin haft någon nämnvärd positiv inverkan på ungdomarnas möjligheter att få arbete. De flesta ungdomar fanns kvar hos arbetsförmedlingen långt efter sina första 100 dagar som arbetslösa. Andelen som slussades in i något program ökade bara från cirka 25 procent till 30 procent under den tidsperiod som studerades. Enligt utvär- deringen kan det negativa resultatet bero på inkörningsproblem i samband med införandet av en ny modell.

Enkät från Sveriges Kommuner och Landsting angående insatser för arbetslösa ungdomarTPF15FPT

Hösten 2005 gick Sveriges Kommuner och Landsting ut med en s.k. snabbenkät för att få en överblick av hur kommunerna upp- fattar att åtgärder för ungdomar fungerar.

Enkäten sändes ut till kontaktpersoner för arbetsmarknads- politiska frågor i alla kommuner. Svar efterfrågades enbart från kommuner som tecknat avtal med länsarbetsnämnder. Enkäten gällde både kommunalt ungdomsprogram och ungdomsgarantin och besvarades av 62 kommuner. Av praktiska skäl var svarstiden begränsad till en vecka, vilket kan förklara den relativt låga svars- frekvensen.

Som nämns i kapitel 3 skiljer kommunerna ofta inte på verksam- heterna inom det kommunala ungdomsprogrammet och ungdoms- garantin. Redovisningen som följer avser enbart ungdomsgarantin.

Resultatet visar att i de kommuner som besvarat enkäten anvisa- des 60 procent av ungdomarna till ungdomsgarantin efter 90 100 dagar. Vidare framgår att anvisningstiderna hade blivit kortare de två senaste åren. I en majoritet av de svarande kommunerna anvisa- des ungdomarna endast i undantagsfall till längre perioder än tre månader och i var fjärde kommun varierade anvisningstidens längd. Endast en kommun uppgav att ungdomar anvisats upp till ett år.

15TP PT Sveriges Kommuner och Landsting, Synpunkter på ungdomsinsatserna, Diskussions- material 2005-11-18.

133

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

SOU 2007:18

Skälet till att arbetsförmedlingen förkortat anvisningstiderna upp- gavs av flertalet kommuner bero på bristande ekonomiska resurser hos arbetsförmedlingarna och att dessa prioriterat andra arbetslösa och andra insatser, t.ex. aktivitetsgarantin.

På frågan om kvalitén i ungdomsgarantin påverkas av anvisnings- tidens längd ger svaren en delvis motsägelsefull och otydlig bild. Flertalet var överens om att de kommunala arbetsmarknads- enheterna skulle kunna göra ett bättre jobb om de fick mer tid på sig. Kommunerna upplevde det som ett misslyckande när de tvingats avbryta en pågående åtgärd därför att anvisningstiden var slut. En nackdel med de korta anvisningstiderna uppgavs vara att kommunens personal inte hann lära känna ungdomarna tillräckligt bra för att se vilka som behövde extra stödinsatser.

Avgörande för kvaliteten var enligt de svarande inte anvisnings- tiden i sig utan att kommunen kunnat erbjuda nödvändiga insatser. Några kommuner påpekade vikten av att undvika att ungdomarna fastnade i ungdomsåtgärderna. Dessa kommuner godkände därför endast korta praktikplaceringar. Samtidigt påpekade de att om ungdomarna skulle komplettera tidigare utbildning eller prova olika yrken fungerade inte korta anvisningar och att det ibland också krävdes lite längre tid för att etablera arbetsgivarkontakter.

Kommunerna ombads också i enkäten att ange vilka eventuella förbättringar som borde genomföras för att öka ungdomars möjlig- heter att få arbete. Flera kommuner pekade på behovet av individ- anpassade insatser och individuella kontaktpersoner för att hålla regelbunden kontakt med ungdomarna. Mer tid för motiverande samtal, förberedande insatser och tidiga jobbsökaraktiviteter efter- lystes. Handlingsplanen ansågs viktig liksom nära samarbete med arbetsgivare på orten och varvning av utbildning och praktik.

Möte på Sveriges Kommuner och LandstingTPF16FPT

I januari 2007 inbjöd Sveriges Kommuner och Landsting före- trädare från åtta kommuner för att diskutera frågor rörande kommunernas arbete med arbetslösa ungdomar. De inbjudna representerade stora och små kommuner runt om i landet. Till mötet inbjöds även representanter för Utredningen om en flexibla- re arbetsmarknadsutbildning. Ett antal frågor om ungdomsgarantin

16TP PT Förteckning över deltagare vid mötet se bilaga 3.

134

SOU 2007:18

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

och ungdomsinsatser generellt sändes ut till kommunföreträdarna som förberedelse inför mötet.

Av kommunernas redogörelse framkom bl.a. följande. Sam- arbetet med arbetsförmedlingen upplevdes av flertalet som positivt, vilket exemplifierades på olika sätt. Från några kommuner fram- fördes dock att det fanns brister i arbetsförmedlingens samman- ställning av personuppgifter och att ungdomarna ofta saknade handlingsplaner när de kom till ungdomsgarantin. Detta uttrycktes från en kommun som att ”vi gör det jobb som arbetsförmedlingen borde göra när det gäller handlingsplaner och jobbsökaraktivi- teter”. Vidare påtalades problemet att AMS i sin definition av fullföljd gymnasieutbildning inte tar hänsyn till om betygen innehåller ämnen som den unge inte blivit godkänd i.

Anvisning till ungdomsgarantin hade som regel skett efter 90 100 dagar. I en kommun hade ungdomarna anvisats snabbare, vilket upplevdes positivt. Samtliga kommunföreträdare uppgav att tiden i ungdomsgarantin hade kortats ned väsentligt de senaste två åren till att som regel omfatta tre månader, vilket ansågs otill- räckligt för flertalet ungdomar. En kommunföreträdare angav att anvisningstiden varierat mellan en till tre månader.

Praktik uppfattades som ett mycket viktigt inslag i ungdoms- garantin och hade förekommit i alla kommuner. Omfattningen av praktiken varierade från fyra veckor upp till två månader och hade erbjudits både inom kommunal och privat verksamhet. I ett par kommuner fanns särskilda praktiksamordnare, medan andra hade överlåtit till ungdomarna att själva ordna praktikplatser. I de fall ungdomarna misslyckats med detta hade personalen hjälpt till.

På frågan om det förekommit utbildningsinslag i ungdoms- garantin framkom stora skillnader avseende ungdomarnas möjlig- het till utbildning, exempelvis inom kommunal vuxenutbildning. Arbetsförmedlingarna hade satt upp olika begränsningar. I vissa kommuner hade möjlighet funnits för ungdomarna att läsa enstaka ämnen i kommunal vuxenutbildning eller att delta i riktad utbild- ning mot olika yrkesområden. Medan vissa kommuner inte alls tillåtit inslag av reguljär utbildning.

Ett problem som lyftes fram var att ungdomar som anvisades till ungdomsgarantin var mycket heterogena och att deras behov av stöd och insatser varierade. Det uttrycktes som att vissa ungdomar representerade en resursstark grupp som ”inte borde finnas i ungdomsgarantin”. En annan grupp beskrevs som resurssvag med stora behov av stöd och hjälp för att komma vidare.

135

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

SOU 2007:18

På frågan om vad som är viktigt att bevara i den nya jobbgarantin utifrån erfarenheter av arbete med arbetslösa ungdomar lyftes framför allt tre områden fram.

Ökad individualisering. Längre tid för att lära känna ung- domarna, särskilt när det gäller ungdomar som kan betecknas som ”resurssvaga” och särskilt utsatta.

Praktik och arbetsgivarkontakter, att branscherna är med och skapar förutsättningar för utbildning.

Tydligare ansvars- och rollfördelning mellan arbetsförmed- lingen och kommunen och långsiktiga avtal för att den som ska ansvara för insatsen ska kunna göra ett bra arbete.

4.1.4Slutsatser

Trots att ungdomsgarantin pågått sedan år 1998 är kunskapen om den verksamhet som bedrivits inom ramen för programmet begränsad. De få nationella utvärderingar som genomförts säger inte mycket om de insatser som ungdomarna har erbjudits.

Hur anvisning till ungdomsgarantin har skett är oklart. Det framgår inte på vilka grunder ungdomar anvisats till ungdoms- garantin eller till något annat program, t.ex. arbetsmarknadsutbild- ningTPF17FPT. Tydliga indikatorer finns också på att det stöd som den unge borde få i samband med inskrivning på förmedlingen ofta inte fungerat, vilket påtalades av Riksrevisionen och även framkom vid mötet i januari 2007 på Sveriges Kommuner och Landsting. Uppenbara brister finns även när det gällde uppföljning från arbets- förmedlingens sida under tiden i ungdomsgarantin och efter avslutat program.

Den genomsnittliga tiden för deltagande i ungdomsgarantin var kort, tre månader. Den korta tid som flertalet ungdomar de senaste åren anvisats till ungdomsgarantin verkar för många ha varit otillräcklig för att nå syftet för programmet.

Av AMS återrapportering till regeringen (2006) framgår att endast drygt hälften av länsarbetsnämnderna hade utfärdat kom- petensintyg efter slutförd insats. Även Riksrevisionen påtalar denna brist i sin granskning. Detta är ett problem i sig. Ett större problem är att det saknats tydliga riktlinjer för vad som ska ingå i ungdomsgarantin, vilket medför att det inte finns någon likvärdig-

17TP PT Enligt IFAU anvisades ungdomar som stod långt från arbetsmarknaden till ungdoms- garantin jämfört med arbetsmarknadsutbildning.

136

SOU 2007:18

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

het i de kompetensintyg som utfärdats och att intygens status därmed kan ifrågasättas. Otydliga riktlinjer för vad ungdoms- garantin ska innehålla har fått till följd att ungdomarna inte fått en likvärdig bedömning. Det bör dock tilläggas att det finns arbets- förmedlingar där arbetet med ungdomar fungerat mycket väl, vilket även påtalas av Riksrevisionen.

Utvärderingar visar relativt negativa resultat när det gäller vilka effekter ungdomsgarantin haft för de ungdomar som deltagit. Enligt IFAU:s utvärdering har deltagande i arbetsmarknads- utbildning och arbetspraktik i större omfattning lett till att ung- domarna fått arbete jämfört med deltagande i ungdomsgarantin. När det gäller andelen som påbörjade studier visar ungdomsgaran- tin ett bättre resultat än de båda andra programmen.

Vare sig i uppföljningar eller utvärderingar har man tagit fasta på vilka olika typer av insatser som ingått i ungdomsgarantin eller vad som fungerat bra respektive dåligt för olika ungdomar.

4.2AMS insatser för arbetslösa ungdomar

Ungdomar är en av de grupper som prioriteras i arbetsmarknads- politiken. AMS följer därför särskilt utvecklingen av antalet lång- tidsarbetslösa ungdomar. Målet för år 2006 var att antalet långtids- arbetslösa ungdomar skulle minska i förhållande till föregående år.

I AMS återrapportering till regeringen (2006) beskrivs utveck- lingsarbete som startat under år 2005 för att intensifiera och öka insatserna för ungdomar. I rapporten sägs att dessa insatser har inriktats på jobbsökaraktiviteter i arbetsförmedlingens regi och individuellt anpassade handlingsplaner med fokus på arbete. De avtalsmallar som tagits fram anger att samarbetsgrupper ska inrättas mellan arbetsförmedlingen och kommunen. Arbetet har enligt AMS kvalitetssäkrats genom att en beskrivning av processen

– från inskrivning hos arbetsförmedlingen till övergång till arbete eller studier – har tagits fram. Detta ska bidra till ett enhetligt arbetssätt på alla förmedlingskontor i landet.

Av en enkät som AMS sände till länsarbetsnämnderna i april 2006, som hänvisas till i återrapporteringsrapporten, framgår att de kvalitetsförbättringar som skulle införas inte fått fullt genomslag, men att utvecklingsarbete pågår. AMS framhåller ändå att det kvalitetssäkrade arbetet har genomförts i hög grad genom att lokal

137

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

SOU 2007:18

anpassning av verksamheten har skett och att flertalet förmedlingar har särskilda handläggare som arbetar med ungdomar.

AMS pekar i rapporten på kända framgångsfaktorer för att öka ungdomars möjligheter att få arbete och lyfter fram vikten av att arbetsförmedlingen gör tidiga insatser, har bra arbetsgivarkontakter och täta kontakter samt uppföljningar med de unga, både när de är arbetslösa och under den tid de deltar i arbetsmarknadspolitiska program.

Ungdomar som deltar i något av AMS anordnat program får aktivitetsstöd. Den som är berättigad till ersättning från arbets- löshetskassa får aktivitetsstöd motsvarande arbetslöshetsersätt- ningen. Den som inte uppfyller villkoren för a-kassa får aktivitets- stöd med 223 kronor per dag.

4.2.1Arbetsmarknadsutbildning

Syftet med arbetsmarknadsutbildning är att stärka den enskilde arbetssökandes möjligheter att få ett arbete och att underlätta för arbetsgivare att få arbetskraft med lämplig kompetens. Utbild- ningstiden är individuell och beror på den arbetssökandes bakgrund och utbildningens karaktär, men bör enligt AMS riktlinjer inte omfatta en längre period än sex månader.

Av AMS årsrapport 2005 framgår att totalt började 18 900 nya deltagareTPF18FPT i arbetsmarknadsutbildning under år 2005. Av dessa var 4 477 ungdomar i åldern 20 24 år, varav 3 144 män och 1 333 kvin- nor.

De utbildningar som flest ungdomar deltagit i var enligt upp- gifter från AMS utbildning till svetsare och gasskärare, verktygs- maskinoperatörer samt lastbils- och långtradarförare. Därefter kom utbildningar för kockar och kokerskor, truckförare, undersköterskor, sjukvårdsbiträden m.fl., samt verktygsmakare, byggnadsarbetare, an- läggningsmaskinförare och försäljare inom fackhandeln. Därutöver hade utbildningar inom ett 100-tal olika yrkesområden före- kommit.

18TP PT Med nya deltagare avses antalet påbörjade programperioder under en viss tidsperiod. I de flesta fall finns endast en påbörjad programperiod per person och månad. När antalet nya deltagare i program redovisas för ett helt år kan det inträffa att en del personer kommer att räknas två eller fler gånger beroende på om de påbörjat ett program under mer än en av årets månader. Måttet skall således inte förväxlas med antalet unika individer som påbörjade ett eller flera program under året. Med nya deltagare här avses antalet påbörjade program- perioder under ett år. Källa: AMS.

138

SOU 2007:18

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

Enligt AMS återrapportering (2006) fick cirka 72 procent av de ungdomar som deltagit i arbetsmarknadsutbildning under år 2005 arbete 90 dagar efter avslutat program, vilket överstiger AMS verk- samhetsmål på 70 procent. AMS konstaterar att en något större andel unga kvinnor än män går till arbete eller reguljär utbildning efter avslutat arbetsmarknadspolitiskt program.

AMS kostnader för arbetsmarknadsutbildning för ungdomar i åldern 20 24 år uppgick år 2005 till drygt 155 miljoner kronor och år 2006 till drygt 242 miljoner kronor. Kostnaderna avser akti- vitetsstödet. Kurskostnaderna kan enligt AMS inte särskiljas för ungdomar.

4.2.2Uppföljning och utvärdering av arbetsmarknads- utbildning för ungdomar under 25 år

I rapporten Arbetsmarknadsutbildningens effekter på individenTPF19FPT studeras arbetsmarknadsutbildningens effekter 180 dagar efter avslutad utbildning. Deltagare som avslutade arbetsmarknads- utbildning under det andra kvartalet 2003 jämfördes med en jäm- förbar grupp arbetslösa som var inskrivna vid arbetsförmedlingen vid samma tidpunkt som den första gruppen påbörjade arbets- marknadsutbildning. Resultaten för deltagande i arbetsmarknads- utbildning är enligt utvärderingen positiva när det gäller sysselsätt- ningsstatus 180 dagar efter avslutad utbildning.

Okeke finner att effekten var störst för ungdomar upp till 25 år och större än för medelålders personer. I ungdomsgruppen hade 73 procent fått arbete. De utbildningar som visade bäst resultat var inom transport/lager, maskinoperatörsarbete och vård/omsorg.

4.2.3Lärlingsplatser

Lärlingsplatser infördes den 1 januari 2006 och ingår i programmet arbetsmarknadsutbildning. Lärlingsplatserna riktar sig till arbets- lösa ungdomar, 20 24 år, som har ofullständig grundskole- eller gymnasieutbildning. Utbildningen bedrivs i form av arbetsplats- förlagd utbildning på företag inom privata sektorn och ska svara mot de behov av yrkeskompetens som finns i yrkeslivet. Syftet är

19TP PT Okeke, Susanna (2005), Arbetsmarknadsutbildningens effekter för individen, Arbets- marknadsstyrelsen, Ura 2005:6.

139

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

SOU 2007:18

att erbjuda ungdomar en yrkesutbildning där praktik varvas med teori.

Lärlingsplatserna ska utformas med utgångspunkt i behovet på den lokala arbetsmarknaden och i nära samarbete mellan arbetsför- medling, utbildningsanordnare, företag och fackliga organisationer. Utbildningen förläggs till flera arbetsplatser genom att lärlingen roterar mellan olika företag. Handledaren på respektive arbetsplats ansvarar för att lärlingen får lämplig praktik. Utbildningen kom- bineras med studier i kärnämnen på gymnasienivå och yrkes- anpassade ämnen.

En lärlingsplats beräknas pågå sex månader eller till dess att målet med utbildningen har nåtts. Efter avslutad utbildning får lärlingen ett intyg som beskriver de utbildnings- och arbetsmoment som har ingått.

Under perioden januari 2006 till och med september 2006 deltog totalt 652 ungdomar i lärlingsutbildning. Andelen som fick arbete var 48 procent.

Totalt började 1 951 ungdomar i lärlingsutbildning år 2006, varav 657 kvinnor och 1 294 män. Enligt uppgifter från AMS var de totala kostnaderna för lärlingsplatserna under detta år drygt 42 mil- joner kronor.

4.2.4Erfarenheter av lärlingsutbildning i Värmland

I Värmland startade man i april 2006 en lärlingsutbildning som avslutades i början av januari 2007. Utbildningsföretaget Norling Education AB var ansvarig för verksamheten. De yrkesområden som varit aktuella är bl.a. handel, tillverkningsindustrin, tjänste- sektorn och restaurangbranschen. Genomsnittstiden för deltagande var 12 veckor.

Målgrupp var arbetslösa ungdomar 20 25 år som saknade full- ständiga betyg från grund- eller gymnasieskolan. Deras motivation för studier var enligt beskrivningen ”från mycket svag till helt obefintlig”. Merparten av ungdomarna beskrivs ha varierande kom- plexa sociala situationer, som präglade den enskildes val och för- måga att hantera de förutsättningar som lärlingsutbildningen inne- bär. Uppdraget bestod i att direkt matcha deltagande ungdomar mot företag. Ett viktigt och önskvärt moment i starten av pro- grammet hade enligt utbildningsanordnaren varit att det funnits möjlighet att på olika sätt rusta den enskilde individen utifrån vars

140

SOU 2007:18

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

och ens behov, vilket avsevärt skulle ha förbättrat utgångsläget och resultatet.

Verksamheten byggde på individuella handlingsplaner som kontinuerligt uppdaterades. Förutom den företagsförlagda delen, som innehöll arbetspraktik och yrkesutbildning i företaget, ingick en fast teoridag per vecka utifrån individuella behov. Ungdomarna erbjöds bl.a. att läsa in kärnämnen på gymnasieskolan.

Resultatet är ganska nedslående. En klar majoritet avbröt enligt uppgift lärlingsplatser som i de flesta fall skulle ha kunnat leda till arbete. Av de totalt 93 ungdomar som deltagit fick 29 procent arbete och 6 procent påbörjade reguljär utbildning. Övriga gick tillbaka till arbetsförmedlingen eller någon annan myndighet. Enligt utbildningsanordnaren beror det negativa resultatet till stor del på ungdomarnas svåra psykosociala och ekonomiska för- hållanden och att det inte gavs möjlighet till ett flexibelt och individuellt upplägg utifrån de enskilda deltagarnas förutsättningar och behov.

I samband med uppdraget upparbetades en företagsbank med över 130 företag, som var i behov av personal och som var villiga att ta emot ungdomslärlingar. Det fanns alltså ingen brist på företag och arbetsplatser, svårigheten bestod i att kunna matcha ungdomar som ur ett arbetsmarknadsperspektiv inte var s.k. ”job-ready”.

Sammanfattningsvis visar erfarenheterna från Värmland att en förberedande fas är av stor betydelse i den meningen att den ger möjlighet att individuellt rusta och bistå den enskilde utifrån behov, intresse och förutsättningar. Syftet är att stärka individens i sin helhet och därmed förbättra möjligheterna att kunna hantera kommande inträde på arbetsmarknaden.

4.2.5Särskild satsning inom folkbildningen för arbetslösa ungdomar

Under år 2005 startade två arbetsmarknadspolitiska insatser i form av studier vid folkhögskolor för långtidsarbetslösa ungdomar. Dessa satsningar kan ses som ett led i AMS ambitioner att förbättra ungas etablering på arbetsmarknaden. Ett projekt är utbildnings- platser vid folkhögskolor för arbetslösa ungdomar 20 24 år, s.k.

Ungdomsplatser-AMS. Det andra projektet kallas Vägen in i arbets- livet (VIA).

141

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

SOU 2007:18

Ungdomsplatser-AMS

Från hösten 2005 till och med december 2006 har extra utbild- ningsplatser fördelade på 97 folkhögskolor erbjudits långtidsarbets- lösa ungdomar i åldern 20 24 år. År 2005 var antalet deltagare 305, varav 134 kvinnor och 171 män. År 2006 var deltagarantalet 1 077 fördelat på 461 kvinnor och 616 män. Satsningen som genomfördes inom ramen för förberedande utbildning reglerades i ett avtal mellan AMS och Folkbildningsrådet (FBR) och finansierades av AMS med totalt 50 miljoner kronor.

Målgrupp var arbetslösa ungdomar som saknade fullständig grund- eller gymnasieutbildning. Syftet var att dessa ungdomar genom studier vid en folkhögskola skulle skaffa sig kunskaper och behörighet motsvarande gymnasiekompetens. Målet var att 70 pro- cent av dem som deltagit skulle ha ett arbete 90 dagar efter avslutad utbildning eller ha börjat i reguljär utbildning eller arbetsmarknads- utbildning.

Utbildningen avsåg studier på grundskolenivå eller i kärnämnen på gymnasienivå och erbjöds dels i form av separata kurser som anpassades för målgruppen, dels som enskilda platser i befintliga utbildningar/kurser inom folkhögskolans ordinarie kursutbud.

Folkhögskolorna hade stort utrymme att själva utforma ung- domsplatserna. Flera folkhögskolor planerade in en kurs med fokus på personlig utveckling, medan några utvecklade kontakter med näringslivet. Efter slutförd utbildning, som omfattade högst sex månader på heltid, utfärdade folkhögskolan ett kompetensintyg.

Exempel på hur några folkhögskolor arbetat med ungdoms- platser

Några folkhögskolor kombinerade utbildningen i kärnämnen med praktik och yrkesinriktad utbildning. På en folkhögskola genom- fördes en form av lärlingsutbildning, som innebar att utbildningen varvades med praktik hos lokala hantverkare i trakten som golv- läggare, rörmokare, målare. Av 10 deltagande ungdomar fick 7 arbete efter utbildningen.

En annan folkhögskola kombinerade ungdomsplatserna med en truckförarutbildning. En tredje skola erbjöd praktik kombinerad med yrkesinriktad utbildning och föreläsningar samt en avslutande period om 6 8 veckors praktik hos en lokal arbetsgivare. Dessa

142

SOU 2007:18

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

satsningar gav goda resultat. Enligt den ena folkhögskolan hade samtliga ungdomar i den senaste deltagaromgången fått arbete eller gått vidare till studier.

Utvärdering av verksamheten

Ramböll Management har på uppdrag av Folkbildningsrådet utvärderat satsningen på Ungdomsplatser-AMSTPF20FPT.

Verksamheten har enligt Ramböll fungerat bra, både ur ett individperspektiv och från folkhögskolornas sida. Till stor del beror detta enligt Ramböll på att skolorna haft fria händer att själva utforma verksamheten. Vidare betonar Ramböll att det har funnits ett bra samarbete mellan folkhögskolorna och arbetsförmed- lingarna.

Inom ramen för utvärderingen har inte någon kvantitativ analys genomförts när det gäller deltagarnas sysselsättningsstatus efter slutförd utbildning. Det finns inga sammanfattande uppgifter som visar hur många av deltagarna som fick arbete eller påbörjade studier efter slutförd utbildning. I rapporten sägs endast att resul- taten på dessa punkter var lägre än förväntat.

Sammanfattningsvis bedömer ändå Ramböll att ungdomsplatser- na över lag varit en lyckad satsning. I första hand kopplas detta till den personliga utvecklingen som många av deltagarna har genom- gått. För merparten av deltagarna ses detta som ett nödvändigt steg på vägen till egen försörjning. Rapporten avslutas med att några utvecklingsområden lyfts fram som anses relevanta för andra pro- jekt med liknande målgrupp och inriktning.

Ökad involvering av arbetsförmedlingen under insatsens plane- ringsstadium.

Utökad samverkan och dialog med externa, lokala aktörer, såsom lokalt näringsliv etc.

Insatser av denna typ kan med fördel ha tydliga arbetsinslag.

Projektet VIA, Vägen in i arbetslivet

Projektet VIA har genomförts inom ramen för programmet arbets- marknadspolitiskt projekt på initiativ av och i samverkan mellan nio folkhögskolor. Projektet pågick från mars 2005 till och med

20TP PT Folkbildningsrådet, Utvärdering av Ungdomsplatser-AMS, Slutrapport, december 2006.

143

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

SOU 2007:18

december 2006. Målgruppen var arbetslösa ungdomar mellan 20 och 29 år som var inskrivna på arbetsförmedlingen och beskrivs som ”relativt heterogen när det gäller t.ex. utbildningsnivå, social problematik och motivation”.

Huvudmål för VIA var att 70 procent skulle ha ett arbete, alternativt reguljär utbildning eller arbetsmarknadsutbildning med tydligt studiemål som leder till arbete 90 dagar efter insatsen. Syftet var också att skapa intresse och motivation för vidareutbildning hos deltagarna samt bidra till ökat självförtroende.

Antal deltagare var 347 år 2005, 174 kvinnor och 173 män. År 2006 var deltagarantalet 598, fördelat på 313 kvinnor och 285 män. Sammanlagt antal deltagare var 945 fördelade på de nio folkhögskolorna. Totalt har 793 unika personer deltagit, 152 per- soner deltog båda åren. Majoriteten av deltagarna var mellan 20 25 år. AMS avsatte totalt 35 miljoner kronor för projektet, 14 miljoner år 2005 och 21 miljoner år 2006.

Av deltagarna var 85 procent födda i Sverige och 15 procent utlandsfödda. Drygt en tredjedel hade en förgymnasial utbildnings- bakgrund. En mindre andel, cirka 9 procent, hade en eftergymnasial utbildning och övriga deltagare gymnasial utbildningsbakgrund. En jämförelse mellan utbildningsbakgrund och födelseland visar ganska stora skillnader mellan svenskfödda och utlandsfödda. Närmare hälften av de utlandsfödda hade en förgymnasial utbild- ning och knappt 20 procent eftergymnasial utbildningsbakgrund. Bland de svenskfödda såg mönstret annorlunda ut genom att drygt 62 procent hade en gymnasial utbildningsbakgrund och knappt 7 procent eftergymnasial utbildning.

Utbildningarna vid folkhögskolorna såg olika ut beroende på lokala resurser och möjligheter. Skillnaderna ligger bl.a. i omfatt- ningen av teoretiska respektive praktiska studier och graden av kontakt med näringslivet. Gemensamt är att alla hade ett starkt fokus på personlig vägledning, vilket utgjorde ett viktigt moment.

144

SOU 2007:18

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

Utvärdering av verksamheten

Ramböll Management har på uppdrag av AMS utvärderat projektet

VIA.TPF21FPT

När det gäller resultatet i förhållande till 70-procentsmålet delade Ramböll in deltagarnas sysselsättning i fyra kategorier.

1.Den första kategorin är de som var öppet arbetslösa eller övrigt inskrivna. Dessa var 67 till antalet 90 dagar efter projektslutet, vilket motsvarar cirka 33 procent av alla deltagare som följts upp.

2.Den andra kategorin består av dem som kan definieras ha fått arbete eller påbörjat studier som leder till arbete. Dessa var 83 till antalet och uppgick till knappt 41 procent av deltagarna.

3.Den tredje kategorin består av deltagare som deltog i något konjunkturberoende program som inte kan definieras som arbete eller studier med en tydlig koppling till arbete. Närmare 40 per- soner deltog i sådana program 90 dagar efter projektslutet, vilket motsvarar drygt 19 procent.

4.Den sista kategorin innefattar dem som hade avaktualiserats av känd eller okänd orsak eller personer som inte statistikförts. Dessa 15 personer utgjorde 7 procent av alla deltagare. Bland dem som avaktualiserats av okänd orsak kan finnas deltagare som har fått arbete, men det rör sig i så fall om få personer.

Sammanfattningsvis konstaterar Ramböll att projektet inte nått huvudmålet att 70 procent av deltagarna 90 dagar efter avslutad tid i projektet skulle vara i arbete eller delta i studier med tydlig arbetsmarknadsinriktning. Detta mål har endast nåtts för 41 pro- cent av deltagarna. Resultaten varierar dock mellan de olika folk- högskolorna. Ramböll bedömer, trots detta, att resultaten av deltagandet har varit goda. Detta grundas på att målgruppen för projektet ur många aspekter ansetts vara ”tyngre” än andra mål- grupper, främst beroende av att de haft förhållandevis kort utbild- ning och inte sällan låg motivation liksom sociala problem. Vidare betonas i rapporten att flera av projekten har bedrivits i regioner med större arbetslöshet än genomsnittet i Sverige.

21TP PT När kunskap ger resultat. Slutvärdering av VIA, Rapport Ramböll Management, Maj juni 2006.

145

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

SOU 2007:18

VIA har enligt utvärderingen lyckats väl med att uppfylla del- målet att få meningsfulla uppgifter, känna sig behövd och därmed få ökad livskvalitet samt att ge varje individ ökad motivation, lust och självförtroende. Det främsta skälet till detta är enligt utvär- deringen att folkhögskolorna arbetat mycket intensivt med per- sonlig vägledning och gruppaktiviteter. Dessutom bedöms den miljö som folkhögskolorna erbjuder ha påverkat deltagarna positivt när det gäller motivationen och självförtroendet.

4.2.6Slutsatser

Vi kan konstatera att bästa resultat när det gäller övergången till arbete har ungdomar som avslutat en arbetsmarknadsutbildning, jämfört med ungdomar som deltagit i ungdomsgarantin eller övriga AMS-program, som lärlingsplatser eller utbildningsinsatserna i folkhögskolorna. Det är dock viktigt att betona att denna slutsats gäller enbart om man ser på hur många som fick arbete, utan att ta hänsyn till ungdomarnas skiftande sociala bakgrund och förutsätt- ningar.

Den nya insatsen lärlingsutbildning och folkhögskolesats- ningarna, Ungdomsplatser-AMS och VIA, visar låga resultat när det gäller hur många som fick arbete jämfört med dem som deltagit i en arbetsmarknadsutbildning.

Ramböll framhåller i sina utvärderingar av ungdomsplatserna och VIA att dessa satsningar ändå måste ses som lyckade mot bakgrund av målgruppernas sammansättning. Genom deltagande i dessa projekt har ungdomarna enligt Ramböll tagit nödvändiga steg på vägen mot egen försörjning.

4.3Kommunernas insatser

Genom en bestämmelse i socialtjänstlagen (SoL) (2001:43) som trädde i kraft den 1 januari 1998 fick kommunerna rätt att ställa krav på praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet för ungdomar under 25 år med försörjningsstöd.

I studien Nedersta trappstegetTPF22FPT uppskattas antalet ungdomar 18 24 år som aktiverades i kommunala projekt vara cirka 3 900

22TP PT Salonen, T och Ulmestig, R (2004) Nedersta trappsteget. En studie om kommunal aktive- ring, Växjö universitet: Rapportserie i socialt arbete. Nr1, 2004.

146

SOU 2007:18

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

år 2002. Uppgifter från senare år om hur många ungdomar som omfattas av denna verksamhet finns inte.

Utdrag ur SoL

4 § Socialnämnden får begära att den som uppbär försörjningsstöd under viss tid skall delta i av nämnden anvisad praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet om den enskilde inte har kunnat beredas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd, och

1.inte har fyllt tjugofem år, eller

2.har fyllt tjugofem år men av särskilda skäl är i behov av kom- petenshöjande insatser, eller

3.följer en utbildning med tillgång till finansiering i särskild ord- ning men under tid för studieuppehåll behöver försörjningsstöd.

Praktik eller kompetenshöjande verksamhet som avses i första stycket skall syfta till att utveckla den enskildes möjligheter att i framtiden försörja sig själv. Verksamheten skall stärka den enskildes möjligheter att komma in på arbetsmarknaden eller, där så är lämpligt, på en fortsatt utbildning. Den skall utformas med skälig hänsyn till den enskildes individuella önskemål och förutsättningar.

Socialnämnden skall samråda med länsarbetsnämnden innan beslut fattas enligt första stycket.

Bestämmelsen gäller i första hand arbetslösa ungdomar under 25 år som inte lyckats komma in på arbetsmarknaden, inte deltar i någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller har börjat en utbild- ning. Vid behov kan även personer som fyllt 25 år komma ifråga.

Syftet är att förhindra att unga personer blir passiviserade av ett långvarigt biståndsmottagande och att utveckla den enskildes möjligheter att i framtiden försörja sig själv. Insatserna är inte avsedda för personer som bedöms ha goda förutsättningar att inom rimlig tid få ett arbete. Socialnämndens åtgärder får heller inte ersätta reguljära arbetsmarknadspolitiska program eller att reguljär utbildning genomförs med ekonomisk hjälp av socialnämnden.

Verksamheten ska enlig SoL utformas med hänsyn till individens önskemål och förutsättningar och inriktas mot sådan verksamhet som ökar dennes förutsättningar att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Insatsen ska tidsbegränsas och innehållet i verk- samheten preciseras i en individuell handlingsplan som upprättas tillsammans med individen. Planen kan omfatta praktik eller andra kompetenshöjande insatser utifrån den enskildes behov. Hur länge verksamheten ska pågå avgörs med hänsyn till den individuella situationen.

147

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

SOU 2007:18

Ungdomar som enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) har rätt till försörjningsstöd får en ersättning som motsvarar detta bistånd.

4.3.1Exempel på projekt för ungdomar med försörjningsstöd

Det finns i dagsläget inte någon samlad bild över verksamheter som bedrivs i kommunerna för ungdomar med ekonomiskt bistånd. I det följande beskrivs ett par projekt för denna målgrupp. Det underlag som utredningen tagit del av visar att merparten av de insatser som förekommer handlar om att stödja ungdomar genom olika aktiviteter, som på sikt ska bidra till att ungdomarna går vidare till studier eller arbete. Det är också uppenbart att många kommuner sökt ESF-medel för att delfinansiera projekt riktade mot denna målgrupp.

Ung resurs i Motala

Våren 2005 avsatte kommunstyrelsen i Motala två miljoner kronor för en kraftsamling mot ungdomsarbetslösheten i kommunen, som då var närmare 20 procent. Ett samarbetsprojekt initierades mellan socialförvaltningen, kommunens arbetsmarknadsenhet och gym- nasieskolan. Samarbete har också utvecklats med andra myndig- heter, näringsliv, föreningsliv etc.

Målgrupp var ungdomar 16 24 år som inte var föremål för arbetsförmedlingens åtgärder. De flesta deltagarna var unga med insatser från socialtjänsten och ungdomar som inte fullgjort sina gymnasiestudier.

Genom att villkora försörjningsstödet för ungdomarna har dessa krav bidragit till att kommunens kostnader för försörjningsstödet till ungdomar har halverats, samtidigt som stödet för andra grupper har legat kvar på oförändrad nivå.

Projektets arbetsmetod beskrivs i fyra steg: hitta, gräva, lotsa och aktivera.

Hitta – Ungdomar med försörjningsstöd hänvisas från socialkon- toret. Rekrytering sker också genom bl.a. annonser och upp- sökande verksamhet.

148

SOU 2007:18

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

Gräva – Det andra momentet ära att gräva/kartlägga som kan ske genom trepartssamtal med den enskilde ungdomen. För vissa deltagare har det också varit aktuellt att koppla in specialistkom- petens, t.ex. när det gäller missbruksproblematik och psykisk ohälsa. Samtal hålls under de två följande inledande veckorna för fortsatt kartläggning.

Lotsa – Inleds med två veckors intensiv förberedelse på kom- munens Lärcentrum. Stor vikt läggs vid studie- och yrkesvägled- ning, kartläggning, social rådgivning, samhällsorientering och ”medborgarlotsning”, som innebär att ge ungdomarna kunskaper i såväl rättigheter som skyldigheter.

Aktivera – Det sista steget kan innebära fortsatt vägledning, för- praktik på Lärcentrum, träningsgrupp i Aktiviteter i dagligt liv (ADL), aktivering kring praktik, arbetsmarknadsåtgärder, jobb och olika utbildningsalternativ.

De utbildningsinslag som erbjudits har varit att vissa ungdomar deltagit i orienteringskurser för att därefter påbörja upphandlade längre utbildningar inom svets, industri, hotell och restaurang, yrkesförare, lokalvård etc. Enstaka kurser i samverkan med gymnasieskolan, som resulterat i betyg eller intyg, har anordnats i bl.a. livsmedelskunskap, kallkök, lokalvård, naturvård, röjsåg och motorsåg. En samhällsorienterande kurs för att få ungdomarna att förstå sammanhanget av skyldigheter, rättigheter, möjligheter och det egna ansvaret har anordnats. När det gäller kärnämnesstudier har man nivåtestat ungdomarna så att de börjar studera på rätt nivå och erbjudit deltagare, som inte har slutbetyg från gymnasieskolan, möjlighet att läsa in ämnen som matematik och engelska jämsides med praktik eller arbete. Validering har förekommit genom samarbete med vuxenutbildningen i kommunen. Genom ett läns- projekt utvecklar man nu validering inom bygg, svets osv. inom länet. Detta ses som ett värdefullt verktyg för ungdomar som har relativt svaga teoretiska kunskaper men praktisk erfarenhet av olika branscher.

Projektet har skapat ett effektivt samarbete mellan olika kom- munala verksamheter, som genom ett systematiskt arbete kunnat ge många ungdomar hopp om framtiden. Cirka 400 ungdomar har hittills omfattats av projektet, som fortfarande pågår. Av dessa har cirka 30 procent fått arbete och cirka 30 procent gått vidare till utbildning, oftast i form av vuxenutbildning eller folkhögskola.

149

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

SOU 2007:18

Den resterande tredjedelen har gått till andra insatser eller flyttat från kommunen.

Klivet i Södertälje

En kartläggning som gjordes våren 2003 visade att ett stort antal ungdomar i Södertälje som stod långt från arbetsmarknaden behövde självstärkande och motivationshöjande åtgärder. Detta blev starten för projektet Klivet som startade i juni 2004 och som fortfarande pågår. Målgrupp är ungdomar mellan 18-24 år som bedöms ha stort behov av stöd och motivationshöjande insatser. Projektet finansieras delvis av EFS-medel. Projektägare är Söder- tälje kommun, Social- och arbetsmarknadskontoret.

Med hjälp av samlade resurser och kompetenser har kommunen skapat nya sätt och vägar för ungdomar att ta sig in på arbets- marknaden. Klivet arbetar kontinuerligt med att utveckla metoder och kunskaper för att kvalitetssäkra ungdomarnas informella kunskaper och erfarenheter. Inom Klivet är alla insatser individuellt anpassade med den unges behov i centrum. Projektet syftar till att stärka och motivera individerna och göra dem medvetna om sin egen kompetens och sina möjligheter. Medvetenhet skapas vidare kring arbetsmarknadens krav och önskemål och kontakter knyts till näringslivet.

Aktiviteter som ingår är bland annat:

Kliv 1, öppen verksamhet, som ungdomarna deltar i under 20 dagar. Ungdomar som söker försörjningsstöd första gången hän- visas direkt till den öppna verksamheten för att minska den passiva perioden av inaktivitet och bidragstagande.

Coaching för att ingjuta hopp, vara goda förebilder och öka ung- domarnas självförtroende samt finnas till hands praktiskt. I coachingen kan ingå enskilda samtal, gruppaktiviteter, studiebesök och att pröva på olika aktiviteter, t.ex. läsa ett eller fler kärnämnen i egen takt, delta i någon av verksamheterna på Arbetsmarknads- centrum. I denna fas samarbetar coacher, skolpersonal, arbetshand- läggare, kurator och fritidsledare med stödjande insatser.

Jobbspaning genom att ungdomarna provar på olika yrken under kortare perioder kombinerat med vägledning och reflektions- grupper. En individuell jobbspanarplan upprättas. Perioden för

150

SOU 2007:18 Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

jobbspaning kan variera mellan en till två månader, antalet arbetsplatser kan vara upp till fyra per individ.

Lärande i arbetslivet. Deltagare i trainee-utbildning erbjuds kom- munal visstidsanställning under utbildningen.

Scanialärling/trainee sker i samverkan mellan Södertälje kom- mun och Scania. Genom Scania lär sig den unge ett yrke inom industrin och deltar aktivt i produktion, planering och grupp- utveckling. Parallellt deltar den unge i utbildningsaktiviteter som leder till ett yrkeskunnande och ökad anställbarhet.

Innovations-trainee, med inriktning på jämställdhet och krea- tivitet startade vintern 2005/2006 för att öka ungdomarnas inställning till otraditionella val när det gäller kön, ålder och etnisk tillhörighet. I detta program sker samarbete med Mälardalens högskola och företagarna i Södertälje.

Projektet utvärderas och dokumenteras fortlöpande. Brukarunder- sökningar har gjorts med jämna mellanrum under hela projekttiden som visar att deltagarna är mycket nöjda med projektet. Man följer också upp hur det gått för ungdomarna sex månader efter slutförd insats. Den första delrapporten visar att 65 procent av deltagarna hade fått arbete eller börjat studera (47 procent arbete och 18 pro- cent studier) sex månader efter avslut på Klivet.

4.3.2Uppföljning – utvärdering av verksamheten

Kunskaper om kommunernas aktiveringsprogram är inte särskilt stor, vilket påtalas i en skrivelse från Socialstyrelsen.TPF23FPT I skrivelsen sägs att det tycks finnas en förhållandevis stor grupp arbetslösa biståndstagare som får del av kommunala arbetsmarknadsinsatser, men att innehållet i dessa insatser i stort sett är okänt. Detta försvårar alla försök till resultatuppföljning. En av orsakerna till detta uppges vara att det inom socialtjänstens område inte finns någon särskilt stark tradition att följa upp och utvärdera insatser som genomförs. En annan orsak som nämns är att målen för socialtjänstens verksamhet är oprecisa och därför svåra att följa upp, men också att den statliga styrningen brister i att ställa krav på uppföljning av måluppfyllelsen.

23TP PT Redovisningssystem av kommunala insatser som syftar till självförsörjning genom arbete, Socialstyrelsen 2006.

151

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

SOU 2007:18

Socialstyrelsen föreslår i rapporten att följande uppgifter bör finns med i ett redovisningssystem:

Insats

Målet med insatsen

Insatsens utförare

Insatsens startpunkt och avslut

Avslutningsorsak

Insatsens utfall/resultat

Kostnader för insatsen

I rapporten finns inga uppgifter om hur många ungdomar som deltagit i verksamheten.

För dem som varit arbetslösa en längre tid och har en svag förankring på arbetsmarknaden framhåller Socialstyrelsen att för- utsättningen för att hitta långsiktiga lösningar är att berörda myndigheter samverkar. På central och lokal nivå råder enighet om att en ökad samverkan är nödvändig, men i praktiken blir det inte lika självklart. De formella hindren för samverkan är få. Däremot utgör informella hinder som revirtänkande, frågor om vem som ska finansiera vad, myndigheters olika målsättningar, traditioner och kulturer stora problem.

Socialstyrelsen hänvisar i sin rapport till studien Nedersta trappsteget (Salonen och Ulmestig) som visar att det finns stora olikheter i kommunerna när det gäller innehåll och organisering av de lokala aktiveringsinsatserna och att ansvaret för insatserna varierar. Verksamheterna kan bedrivas i projektform eller som permanenta verksamheter. Det vanligaste är att en särskild enhet i kommunen ansvarar för åtgärderna. I större kommuner är det oftast en arbetsmarknadsenhet som är underställd kommunstyrel- sen. Näst vanligt är att socialtjänsten själv ansvarar för verksam- heterna. För en fjärdedel av verksamheterna förekommer ett gemensamt ansvar mellan olika huvudmän, bl.a. arbetsförmedling, försäkringskassa, privata aktörer, landsting och kommunala bolag.

I regleringsbrevet för år 2004 fick Socialstyrelsen i uppdrag att redovisa hur bestämmelserna i 4 kap. 4 § SoL tillämpas. Resultatet redovisas i en rapport från Socialstyrelsen 2005TPF24FPT. Syftet med upp- draget var att ge svar på hur kommunerna använder bestämmel- serna i praktiken och om lagen används enligt lagstiftarens inten- tioner.

24TP PT Hur tillämpas bestämmelsen i 4 kap. 4 § socialtjänstlagen? Socialstyrelsen maj 2005.

152

SOU 2007:18

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

Av rapporten framgår att trots att flertalet kommuner uppgav att de tillämpade bestämmelsen användes den i praktiken i begränsad omfattning. En orsak till detta kan enligt Socialstyrelsen vara att ungdomsgarantin infördes samma år. Andra skäl som anges är att de flesta biståndsbeslut gällde ungdomar som hade ett tillfälligt behov av ekonomisk hjälp, eller att många ungdomar bedömdes stå långt från arbetsmarknaden på grund av fysisk eller psykisk ohälsa.

Av bestämmelserna i 4 kap. 4 § SoL framgår att samråd ska ske med länsarbetsnämnderna innan beslut om praktik eller annan kompetenshöjande insats sätts in. En majoritet av kommunerna angav att de samrått med arbetsförmedlingen före beslut och att samrådet oftast skett i form av trepartssamtal mellan den unge, socialtjänst och arbetsförmedling.

Socialstyrelsens undersökning visar vidare att kommunerna erbjudit en stor variation av verksamheter, vilka definierats som kompetenshöjande insatser. Flertalet kommuner uppgav att man kunnat erbjuda jobbsökarverksamhet och praktik inom offentlig verksamhet, i många kommuner även inom det privata näringslivet. Andra insatser som nämndes var vägledning och matchning samt personlig/praktisk arbetsförberedelse för ungdomar som ansågs kunna få ett arbete. För ungdomar som bedömdes stå långt från arbetsmarknaden erbjöds arbetslivsrelaterad träning och rehabili- terande insatser.

De kommuner som uppgav att de inte tillämpade bestämmelsen i SoL angav som skäl att de hade god samverkan med arbets- förmedling, försäkringskassa eller kommunal arbetsmarknadsenhet och att det därför inte fanns någon anledning att tillämpa lag- paragrafen. De framförde också att 4 kap. 4 § SoL var krånglig att tillämpa. Några kommuner angav att det saknas riktlinjer och rutiner för eller kunskap om hur bestämmelsen ska tillämpas.

Av rapporten framgår att det är relativt ovanligt att kommunerna följer upp de insatser som görs enligt bestämmelsen i 4 kap. 4 § SoL. Knappt 20 procent av de svarande kommunerna hade följt upp eller utvärderat insatserna för ungdomar som fått ekonomiskt bistånd.

153

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

SOU 2007:18

4.3.3Slutsatser

Vi kan konstatera att det saknas en systematisk uppföljning och dokumentation av de lokala arbetsmarknadsinsatser som kom- munerna bedriver för personer med försörjningsstöd. Därför finns ingen samlad bild över hur många ungdomar som omfattas av kommunernas aktiveringsprogram eller vad som ingår i den verk- samhet som ungdomarna deltar i. Det finns heller inga studier som beskriver effekterna av de insatser som erbjudits för att aktivera ungdomar med ekonomiskt bistånd.

Begreppet ”kompetenshöjande insatser” som anges i socialtjänst- lagen ger stort utrymme för olika tolkningar. I vissa kommuner kan tolkningen vara att erbjuda aktiviteter som ska leda till att en peson snabbt får arbete, t.ex. genom praktik eller yrkesutbildning. Andra kommuner kan uppfatta att kompetenshöjning innebär stöd, vägledning och allmänt motivationshöjande insatser. Den enskilde individen blir därmed utlämnad till det lokala utbudet utifrån den tolkning som gjorts i den kommun som hon eller han är bosatt i.

De två exempel på kommunala projekt som presenteras i detta avsnitt har båda lagt stor vikt vid stödjande och motivations- höjande insatser som utgått från ungdomarnas individuella behov. Projekten har också en stark koppling till den lokala arbetsmark- naden och visar goda resultat med hänsyn till den utsatta situation som många ungdomar som deltagit i projekten befunnit sig i.

Framgångsfaktorer som Ung Resurs lyfter fram är att man har ett koncept som bygger på två förstärkningsområden: Arbetsmark- nadsinriktade och kompetenshöjande insatser samt socialt upp- sökande stödverksamhet för de ungdomar som står utanför arbets- marknaden i Motala kommun. Ung Resurs har fått i uppdrag att samordna de resurser som i dag finns i kommunen och med hjälp av nya resurser göra en kraftsamling, med uppföljning och analys, för att motarbeta kommunens ungdomsarbetslöshet.

Projektet Klivet i Södertälje framhåller att unikt för Södertälje är möjligheten för ungdomar att få kommunala visstidsanställningar (KVA) för att delta i lärlingsprogram. Det innebär att den unge får en anställning i sex månader med en lön på 14 000 kronor per månad. Resultatet för den unge blir att denne efter sex månader har fått arbetslivserfarenhet, yrkesutbildning, referenser och förhopp- ningsvis en bra start i livet.

En viktig framgångsfaktor i arbetet med arbetslösa ungdomar är att inledningsvis noggrant kartlägga ungdomarnas erfarenheter,

154

SOU 2007:18

Dagens utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar

förmågor, egenskaper, behov, intressen och önskemål. Syftet är att hjälpa dem att få en struktur på sina resurser och bidra till en realistisk självbild som grund för att upprätta en individuell hand- lingsplan. Tiden som den unge får delta i en verksamhet måste anpassas efter den enskilde individens behov. Vissa ungdomar behöver relativt kort tid, medan andra behöver lång tid av stöd- jande insatser för att på sikt hitta sin väg mot egen försörjning. Vid den diskussion som fördes vid hearingen i februari 2007 bekräftade också dessa iakttagelser.

Runt om i landet pågår åtskilliga liknande projekt, men i dag saknas ett nationellt system för att följa upp, analysera och sprida erfarenheterna vidare.

155

5 Samverkansprojekt

I det här kapitlet presenteras en sammanställning över ett antal projekt som Europeiska socialfonden lämnat bidrag till. Vi beskriver också kort fyra av dessa projekt. Vidare finns en samman- fattning av Ungdomsstyrelsens arbetsmarknadssatsning och be- skrivningar av ett par av projekt som ingick i denna satsning.

5.1Översikt över projekt som genomförts med ekonomiskt stöd från Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige, Svenska ESF-Rådet

Svenska ESF-Rådet är en statlig myndighet med uppgift att förvalta Europeiska socialfondens program, Växtkraft Mål 3 och Equal, i Sverige. Växtkraft Mål 3 stöder kompetensutveckling i arbetslivet och Equal motverkar diskriminering. Den övergripande idén är att ge stöd för kompetensutveckling som stärker den enskilda män- niskans ställning i arbetslivet och bidrar till att företag och andra verksamheter får ökad konkurrenskraft och lönsamhet. Nuvarande programperiod ger möjlighet att slutföra projekt under 2007.

Nedanstående redovisning bygger på en genomgång av 45 pro- jekt i projektdatabasbanken som ESF-Rådet lämnat bidrag till. Urvalet avser Mål 3-projekt inom kategorierna Ökad anställbarhet och företagaranda och Integration och mångfald samt Equal-projekt.

Urvalet begränsas av att projekten ska avse ungdomar och innehålla utbildning.

Vissa drag verkar gemensamma för i det närmaste samtliga projekt. Stor vikt fästes vid urval av deltagare, kompetensanalys och utarbetande av en individuell handlingsplan. Utbildnings- inslagen har omfattat kompletterande gymnasiestudier i kärn- ämnen, IT-kunskap, marknadsföring m.m. Ibland rör det sig om yrkesutbildning, ofta kombinerad med praktik på företag. I många

157

Samverkansprojekt

SOU 2007:18

projekt utsågs mentorer såväl under undervisningen som vid före- tagspraktiken.

Målsättningen var ofta att 70 procent av deltagarna skulle få arbete eller påbörja studier, ett mål som kan vara högt ställt om det rör sig om funktionshindrade och socialt utsatta personer. I några fall har målet därför satts till 50 procent. Flera projekt redovisar noga hur många som fått arbete och hur många som gått till studier, medan andra inte skiljer på detta utan enbart anger en totalsumma, vilket gör det svårt att bedöma projektets reella resultat. För pågående projekt saknas av förklarliga skäl uppgifter om andel som gått till arbete respektive studier.

De projekt som presenteras nedan har valts ut för att ge exempel på projekt med tydlig arbetslivsanknytning, projekt som utvecklat nya metoder, samverkansprojekt samt projekt som bygger på tidigare lyckade resultat.

5.1.1Lärling i Ale

Projektet pågick från den 1 oktober 2002 till den sista februari 2004. Beviljat stöd från ESF-Rådet var drygt 1,8 miljoner kronor, total projektbudget knappt 4,1 miljoner kronor. Målgrupp var lång- tidsarbetslösa och ungdomar. Syftet var att analysera anledning till arbetslöshet, ge deltagarna förutsättningar att få arbete samt att efter år 2003 integrera lärlingsmodellen i den ordinarie kommunala verksamheten.

Mätbara mål för projektet var:

att minska arbetslösheten bland långtidsarbetslösa och ung- domar i Ale kommun,

att bereda arbetslösa utbildning och lärlingspraktik,

att hjälpa företagen och kommunen att få arbetskraft med adekvat utbildning samt

att lärlingsmodellen skulle övergå till ordinarie kommunal verk- samhet.

Projektet var indelat i tre steg:

1.Under fyra veckor rekrytera 20 deltagare med hjälp av inter- vjuer, analyser m.m. i samarbete med handläggare på arbets- förmedlingen och kommunens arbetsmarknadsenhet.

158

SOU 2007:18

Samverkansprojekt

2.Under åtta veckor upprätta konkreta handlingsplaner för del- tagarna med hjälp av preparandveckor, kurs på kunskapslyftet, psykologisk hjälp, praktik på olika arbetsplatser för att hitta ”rätt” arbets- och utbildningsplats.

3.12 månaders företagsförlagd (även kommunala arbetsplatser) lärlingspraktik varvad med utbildning inom kommunal vuxen- utbildning, enskilt upphandlade utbildningar samt arbetsmark- nadspolitiska program.

Resultatet av projektet visar att efter ett år i projektet hade 53 procent av deltagarna fått arbete, 25 procent vidareutbildning och 18 procent var arbetssökande. Två år efter projektets slut hade 73 procent arbete, 6 procent vidareutbildning och 9 procent var arbetslösa.

5.1.2Våga! Skapa din framtid! i Uppsala

Projektet pågick från den 4 april 2004 till den 14 september 2006. Beviljat stöd från ESF-Rådet var knappt 3,3 miljoner kronor, total projektbudget drygt 8 miljoner kronor. Målgrupp var arbetslösa vuxna samt arbetslösa ungdomar. Syftet var att via en ny utbild- ningsmodell och coaching stödja målgruppen att våga skapa sitt framtida yrkesliv för att råda bot på långtidsarbetslöshet.

Mätbara mål var att deltagarna efter projektets slut skulle ha fått ett tydligt mål för sin närmaste framtid och sysselsättning och att fler skulle ha fått anställning, börjat studera, startat eget eller börjat på interpraktik.

Projektet omfattade tre deltagaromgångar med vardera 30 del- tagare, varav 17 långtidsarbetslösa och 13 ungdomar per grupp. Varje grupp delades därefter in i två grupper om vardera 15 per- soner. Deltagarna vägleddes aktivt i projektet av anställda lärare/coacher från Folkuniversitetet och medverkande parter. Tiden för deltagande var 23 veckor, uppdelat på en utbildningsdel (13 veckor) och en praktikdel (10 veckor). Innovationerna i projektet var enligt projektledaren ”Job Seeking Index” en kart- läggning av deltagarnas kontakthinder med åtgärdspaketet, den bästa guiden till att hitta bästa jobbet, ett helt nytt koncept i Europa, och ”Filmproduktion/skapa resultat” (skapande verksam- het och strukturell analys). Vid sidan av innovationerna genom- förde Folkuniversitetet en väl beprövad modell för coaching av

159

Samverkansprojekt

SOU 2007:18

deltagarna med hjälp av ett eget webbbaserat program ”Jobbcoach- processen”: enskilda samtal, seminarier, studiebesök och en lång praktik på företag med rekryteringsbehov.

Resultatet av projektets sista grupp med deltagare som slutade i maj 2006 visar att 40 procent hade fått arbete, 8 procent hade påbörjat vidare studier, 2 procent hade startat eget företag. Bland övriga, 50 procent, fanns personer som planerade studier hösten 2006, väntade på besked om anställning eller behövde fortsatta insatser för att komma vidare mot självförsörjning. Resultat tre månader efter projektets slut visar att 77 procent av ungdomarna hade sysselsättning (arbete, studier, interpraktik). Motsvarande andel bland de vuxna deltagarna var 67 procent.TPF1FPT

5.1.3Kompetenspool Verkstadsindustrin i Smedjebacken

Projektet pågick från den 1 augusti 2003 till den sista augusti 2006. Beviljat stöd från ESF-Rådet var drygt 3,6 miljoner kronor, total projektbudget drygt 8,1 miljoner kronor. Syftet var att utbilda långtidsarbetslösa, främst ungdomar upp till 24 år för anställning i verkstadsföretag i närområdet. Ett andra syfte var att skapa en ”Kompetenspool” bestående av ungdomar som inte fick anställ- ning.

Projektet byggdes upp med en styrgrupp bestående av före- trädare för industrin, arbetsförmedlingen, LO-facket, Smedje- backens kommun samt Västerbergslagens Utbildningscentrum (VBU) som var ansvarig för genomförandet.

Mätbara mål var att minst hälften av deltagarna efter slutförd utbildning kombinerad med praktik skulle vara så väl rustade att de kunde få anställning hos något av de företag som erbjudit praktik- platser, finnas i kompetenspoolen eller hos andra arbetsgivare. Bärande idé i projektet var samverkan mellan berörda parter och en gemensam syn på kvalitet avseende såväl utbildning som praktik- platser.

Totalt deltog 54 ungdomar i grupper om 10 12 personer. Urvalet av deltagare gjordes i samråd med arbetsförmedlingen. Deltagarna genomförde en företagsanpassad industriteknisk utbild- ning kombinerad med välplanerade praktikplatser hos lokala före- tag.

1TP PT VÅGA-projektets erfarenheter av Job Seeking Index har bl.a. spridits vidare till Västerås, Umeå och Uppsala.

160

SOU 2007:18

Samverkansprojekt

Efter utbildningens slut fick 26 ungdomar arbete direkt. De flesta fick anställning hos något av de företag där de haft sin praktik. 4 deltagare ordnade sin försörjning själva, 2 var arbetslösa en kortare period och fick därefter arbete. Efter ytterligare studier har en fått arbete, en har startat egen verksamhet och en fick ett plusjobb. Totalt fick således 65 procent av deltagarna arbete genom projektet eller efter att detta hade avslutats.

5.1.4Siktet och Med Siktet Framåt i regi av Academedia Eductus AB i Halmstad/Falkenberg/Varberg

Projektet Siktet pågick från den 1 januari 2004 till den sista maj 2005. Beviljat stöd från ESF-Rådet var drygt 8,5 miljoner kronor, total projektbudget drygt 19,5 miljoner kronor. Målgrupp var ung- domar 18 24 år. Syftet var att ge ungdomar med dåliga erfarenheter av skolan insikt om vikten av att lära och kunna samt finna den egna motivationen och drivkraften för att uppnå en ”varaktig förändring på individnivå”.

Mätbara mål var att utveckla ett sätt att arbeta med ungdomar. Deltagandet i projektet varierade från tre till nio månader,

genomsnittlig tid i projektet var 20 veckor. Inriktningen var att stimulera varje individ att ta ansvar för sina egna beslut vilket gjordes genom att dela in verksamheten i fyra steg. Utgångs- punkten var att varje individ behöver olika lång tid för sin utveck- ling i respektive steg. Mentorn hade en viktig roll genom att följa deltagarna mellan de olika stegen. Gemensamt för deltagarna var att genomgå alla fyra steg om än i olika takt.

1.Insikt där man fastställer individens styrkor, utvecklings- områden, intressen och möjligheter. Under introduktionen jobbar man med personlig utveckling och att bygga upp del- tagarnas självbild och självförtroende. Man gör också en omvärldsanalys över hur arbetsmarknad och utbildningsmöjlig- heter stämmer med individens profil – Vad klarar jag av?

2.Åsikt att skapa realistiska målbilder inom arbete, hälsa, fritid och omvärld genom att diskutera frågor som ”Varför ska man studera?” och ”Varför ska man jobba?” Man arbetar vidare utifrån Vad vill jag? I detta steg ingår bl.a. studie- och yrkes- vägledning, fördjupade mentorsamtal samt studieförberedande insatser inom kärnämnen och data.

161

Samverkansprojekt

SOU 2007:18

3.Utsikt handlar om vägar att nå målen. När man vet vad man vill analyseras detta i tre framtidscenarier: Önskvärd framtid – Möjlig framtid – Trolig framtid. Hur når jag dit jag vill? Vågar jag?

4.Avsikt, att göra en avsiktsförklaring och följa sin individuella handlingsplan. I detta steg kan ingå intensifierat jobbsökande, att läsa in gymnasiebetyg, validera reella kunskaper eller vidare studier hos någon extern utbildningsanordnare.

Projektet har utvärderats av företaget Handels Consulting AB. Fram till maj 2005 hade 226 ungdomar deltagit i projektet, drygt 70 procent av dessa hade efter projektets slut fått arbete eller studerade. Resultatet visar också att deltagarna överlag var nöjda med sin tid i Siktet.

Projektet Med Siktet Framåt är en utveckling av projektet Siktet och startade den 1 januari 2006 för att pågå till och med den 31 oktober 2007. Beviljat stöd från ESF-Rådet är drygt 3,5 miljoner kronor, total projektbudget är 10,5 miljoner kronor. Målgrupp är arbetslösa unga kvinnor och män i åldern 18 24 år. Inriktningen är i stort densamma som i projektet Siktet.

5.2Ungdomsstyrelsens arbetsmarknadsprojekt

Ungdomsstyrelsen beviljades 40 miljoner kronor av regeringen för att arbeta med satsningen Att bryta ungas utanförskap på arbets- marknaden under åren 2003 2006. Finansiering har skett genom medel från Allmänna arvsfonden. Arbetsmarknadssatsningen ut- gick från ett integrationsperspektiv och riktade sig till ungdomar med utländsk bakgrund eller socioekonomiskt utanförskap.

Sammanlagt 69 projekt har beviljats ekonomiskt stöd och pro- jekt har bedrivits i 30 kommuner. Följande redovisning utgår från Ungdomsstyrelsens rapport om Arbetsmarknadssatsningen.TPF2FPT

Flertalet ungdomar som deltog i de olika projekten hade varit arbetslösa och haft a-kassa, därefter kom gruppen som hade haft tillfälliga arbeten, sedan gruppen som till största del hade deltagit i olika arbetsmarknadsprogram och sist gruppen som hade haft arbete innan de gick med i projektet. Av de 17 ungdomar som upp- gav att de varit på olika behandlingshem, t.ex. för missbruk eller

2TP PT Arbetsmarknadssatsningen – att bryta ungdomars utanförskap på arbetsmarknaden, Ung- domsstyrelsens skrifter 2006:6.

162

SOU 2007:18

Samverkansprojekt

kriminalitet, hade de flesta varken arbetat eller studerat innan de kom med i något projekt.

De projekt som fick stöd har arbetat utifrån likartade synsätt. Grundläggande var en bejakande och öppen inställning inom projekten, att deltagarnas behov skulle vara i fokus, att alla deltagare skulle ges tid till individuell utveckling samt att man alltid skulle utgå från frivillighet, flexibelt tänkande och en samsyn kring målgruppen. De metoder som användes har varierat och utvecklats över tid. I den utvärdering som genomförts utkristalliserades fyra olika metoder; Coaching, Lärande, Personligt entreprenörskap och Praktik – lärling – trainee.

Coaching

Flera av projekten arbetade med personlig vägledning eller coaching, som de vanligen kallade det. En bra coach ska enligt organisationerna kunna sätta sig in i den enskilde deltagarens situa- tion och stötta denne. Stödet ska vara personligt och långsiktigt. Huvudlinjen i vägledningen/coachingen var att den skulle vara hjälp till självhjälp.

Lärande

Organisationerna framhöll att de traditionella skolformer som finns i dag inte passar alla ungdomar. Därför använde projekten alternativa metoder för lärande. Några ville höja värdet av infor- mellt lärande och andra ansåg att den lärande miljön måste föränd- ras. Gemensamt för projekten var att de lyfte fram lärande som en väg in på arbetsmarknaden.

Personligt entreprenörskap

Med personligt entreprenörskap menade organisationerna upp- muntran av den inneboende kraft som finns hos alla människor och som handlar om förmågan att se möjligheter och att ha kraften att göra någonting av dem.

Praktik, lärling, trainee

De flesta organisationer ansåg att kontakt med näringslivet var en viktig del i deras arbete. Kontakten med arbetslivet gav ungdomar- na nödvändig arbetslivsorientering. Flera organisationer försökte

163

Samverkansprojekt

SOU 2007:18

återskapa arbetets mening för deltagarna genom arbetsmarknads- nära aktiviteter, t.ex. lärlingsplatser, praktik och traineeverksamhet.

Navigatorcentrum

Under våren 2004 beslutade dåvarande regeringen att en del i Ungdomsstyrelsens satsning skulle vara att utveckla navigator- centrum som skulle byggas upp genom samverkan mellan kom- mun, arbetsförmedling, näringsliv och ideella organisationer. Syftet med navigatorcentrum är i första hand att vägleda, stötta och motivera arbetslösa ungdomar mellan 16 och 25 år till arbete, studier eller annan sysselsättning. Verksamheten avser också att utveckla nya arbetsmetoder i arbetet med unga och verka som motor för samverkan mellan myndigheter som unga berörs av.

Enligt de riktlinjer som Ungdomsstyrelsen arbetade fram skulle navigatorcentrumen arbeta med att:

utveckla gemensamma förhållningssätt och arbetsmetoder till en helhetssyn kring individens behov,

bidra med nya idéer och metoder som ger ungdomar kontakt med arbetsmarknaden,

utveckla nya former för samarbete mellan arbetsförmedlingen, socialtjänsten, skolan, det lokala näringslivet och föreningslivet,

utveckla former för stöd och vägledning till unga arbetslösa för att enklare lotsa in dem på arbetsmarknaden samt

skapa en fysisk plats där ungdomarna kan uträtta flera olika ärenden så att de slipper bollas mellan olika instanser i sam- hället.

Det första navigatorcentrumet, Communicare, startades i Karlstad. Ytterligare fyra ideella navigatorcentrum har därefter fått medel. Dessa är: Drömmarnas Hus i Malmö, Oikos i Lund, Stockholms stad och Urkraft i Skellefteå. Dessutom har ett 25-tal kommuner fått ekonomiskt stöd från Ungdomsstyrelsen för att stimulera utvecklingen av kommunala navigatorcentrum. Erfarenheter av den fortsatta verksamheten inom navigatorcentrum kommer att följas upp och utvärderas för att kunna spridas till andra kommuner.

164

SOU 2007:18

Samverkansprojekt

5.2.1Utvärdering av projekten

Ungdomsstyrelsen har beviljat 19 av de projekt som fått bidrag särskilda medel för utvärdering. Fem av dem är navigatorcentrum. Utvärderingarna har utförts av projekten och beskriver metoder och resultat.

De flesta organisationer anser att de har lyckats med sina målsättningar, även om effekterna inte syns i arbetsmarknads- statistiken. Enligt utvärderingen har satsningen varit en lärande process för alla inblandade och erfarenheterna kan på sikt leda till att förändra arbetet med arbetslösa ungdomar.

Projekten har varit betydelsefulla för deltagarna. De har inte alltid lett till en anställning men deltagarna har fått sociala och praktiska erfarenheter som arbetslivet frågar efter. Projekten har gett ungdomar med olika bakgrund och skilda förutsättningar kunskaper som underlättar för dem att ta sig in på arbetsmark- naden. Flertalet ungdomar ansåg att arbetsmarknadsprojektet varit en bra satsning som gett dem personlig utveckling, stärkt själv- känsla, vidareutbildning och inte minst större chans att bli anställda.

I alla projekt försökte man skapa en miljö som stödde deltagar- nas idéer och gav det stöd som ungdomarna behövde. Alla orga- nisationer framhöll att det var väsentligt att varje individ lyftes upp, i stället för att behandlas som en del av en homogen grupp. Enligt projektledare berättade många arbetslösa ungdomar att de känt sig osynliga på de stora informationsmötena på arbetsförmedlingarna. Därför valde projekten att satsa på mindre grupper för att ung- domarna skulle känna samhörighet.

Vissa projekt lyckades bättre än andra. Av 14 projekt redovisade nio att mer än hälften av ungdomarna som deltagit fått arbete eller börjat i någon utbildning. I några projekt hade 70 80 procent gått vidare till studier eller arbete. Resultaten bör dock läsas med förebehållet att vissa projekt hade få deltagare. Enligt utvärderingen beror de skilda resultaten på olika faktorer, t.ex. vilket samarbete organisationerna haft med kommuner och lokalt näringsliv, mål- gruppens problematik, personalens kompetens och förhållningssätt samt projektens verklighetsförankring.

De projekt som lyckats bäst hade som målsättning att inte bara sysselsätta ungdomarna utan även att ge deltagarna långsiktiga för- utsättningar till egen försörjning. Frivillighet och egna val främja- des. I utvärderingen betonas att metoder som tvingar in deltagare i

165

Samverkansprojekt

SOU 2007:18

ett projekt kan vara förödande för såväl deltagarna som för verk- samhetspersonalen.

5.2.2Beskrivning och resultat från ett par av projekten

Knappt hälften av de projekt som ingår i Ungdomsstyrelsens satsning har även delvis finansierats av ESF-medel. De projekt som beskrivs nedan har finansierats av Ungdomsstyrelsen och respek- tive projektägare.

Idé och Framtidsverkstaden i Bjuv

Projektet Idé och Framtidsverkstaden startade våren 2006 och avslutades i december 2006. Målgrupp var ungdomar 18 24 år i Bjuvs kommun som av olika skäl stod långt från arbetsmarknaden. Minst hälften av deltagarna uppbar försörjningsstöd och var inte aktiva i några aktiviteter från kommunen eller arbetsförmedlingen. Inriktningen i projektet var att involvera så många aktörer som möjligt. Verksamheten skulle präglas av nyckelorden: mål, mening och ansvar. Syftet var att ungdomarna i första hand skulle bli anställbara, inte att de skulle få betyg, vilket innebar en viktig skillnad i förhållningssättet till deltagarna.

Föreningen Företagarna i Bjuv var huvudman och initiativtagare till projektet med Bjuvs kommun som samarbetspart och huvud- saklig finansiär. Ungdomsstyrelsen beviljade bidrag för år 2006.

I projektet samverkade arbetsförmedlingen, försäkringskassan, utbildningsföretag samt kommunens arbetsmarknadsenhet och utbildningsförvaltning. Från första stund fungerade samarbetet med arbetsförmedlingen mycket bra och det lokala näringslivet ställde upp med resurser, kompetens och utbildningsinsatser. Glädjande i projektet var att alla aktörer upplevde att samarbetet efterhand utvecklades mycket positivt. Man fann kontaktytor och samstämmighet som ”banade väg för en samlad och framgångsrik handläggning av varje individ”.

Verksamheten var uppdelad i en kortare introduktionsperiod med fem olika faser och en längre utbildningsperiod. Metoden för projektet var att utifrån sex strategier hitta vägar till ungas etable- ring. Strategierna var:

166

SOU 2007:18

Samverkansprojekt

1.Förberedelsefasen, uppsökande verksamhet, intervjuer med berörda ungdomar och ta fram preliminära handlingsplaner.

2.Kritikfasen, allt som den unge vill ändra på lyfts fram och diskuteras.

3.Visionsfasen innebär att ungdomarna gör sig en bild/en vision över hur framtiden skulle kunna te sig.

4.I Konkretiseringsfasen görs planer för hur visionen ska förverk- ligas som resulterar i en konkret och realistisk handlingsplan.

5.I Handlings- och uppföljningsfasen följs handlingsplanen upp och revideras kontinuerligt för att vid behov ändras.

6.Utbildningsfasen som innehåller utbildningar inom lager, logi- stik och försäljning, service.

Utbildningen som avslutade projektet pågick i cirka åtta till tio veckor. Projektet har genomfört tre omgångar om vardera 12 15 veckor med totalt 42 deltagare. Resultatet visar att 76 pro- cent av deltagarna nådde sina uppsatta mål. Av de ungdomar som fick arbete, 43 procent, var det inte i något fall subventionerade anställningar. Många ungdomar gick således från att uppbära försörjningsstöd till att bli skattebetalare på denna korta tid. Övriga har efter fördjupad vägledning gått vidare till för dem lämplig verksamhet för att i ett senare skede stå rustade för nya utmaningar.

Puzzel i Malmö

Projektet Puzzel startades den 1 mars 2004 av Drömmarnas Hus på Rosengård i Malmö. Målgrupp var ungdomar i åldern 19 27 år i Malmö som levde på försörjningsstöd, ungdomsgarantin eller liknande och tillhörde dem som av egen kraft inte hade förmågan att komma vidare till arbete. Det handlade om unga som inte fullföljt gymnasieskolan, som hamnat i missbruk eller i kriminalitet och unga i avsaknad av sociala nätverk.

I projektet samverkade stadsdelskontoren, skolor, lokala för- eningar och volontärer. Samverkan skedde även med två före- tagarorganisationer, Kooperativt utvecklingscentrum och Rosen- gårds företagsgrupp. Projektet finansierades huvudsakligen med bidrag från Ungdomsstyrelsen åren 2004 2006.

167

Samverkansprojekt

SOU 2007:18

Metoden för projektet var individorienterad och utgick från ungdomarnas individuella handlingsplaner. Enskilda samtal och samtal i grupp var viktiga moment som förekom regelbundet för att öka deltagarnas självförtroende. Ungdomarna gjorde studie- besök och deltog i föreläsningar. De befann sig också i olika verksamheter som köksarbete och skapande verkstad. Studier erbjöds och det fanns även möjlighet att tentera upp betyg i kommunal vuxenutbildning. Deltagarna fick prova på praktik när de kände att det var dags. Projektet samarbetade med olika företag och anpassade praktikplatserna efter ungdomarnas önskemål. Handledarna på praktikplatserna hade täta kontakter med Puzzels personal. Vidare förekom samarbete med bl.a. behandlingshem och folkhögskolor dels för att deltagarna remitterades från dessa instanser, dels för att ungdomarna i vissa fall gick vidare till studier på en folkhögskola.

Av de 67 deltagare som deltagit i Puzzel sedan den 1 april 2004 har 32 procent fått arbete och 30 procent gått vidare till någon form av utbildning.

Ungdomsstyrelsens stöd till projektet har upphört och projektet Puzzel har lagts ned från och med den 1 februari 2007.

5.2.3Slutsatser

Under arbetet med detta betänkande har vi tagit del av en mängd projekt som pågår runt om i landet med mer eller mindre varie- rande innehåll, metoder och olika finansiärer för att stödja unga arbetslösa personer. Många av dessa projekt har utvecklat en spän- nande och intressant verksamhet och erbjudit ungdomarna individuellt anpassad utbildning av varierande innehåll och omfatt- ning. Projekten har i många fall utvecklat fungerande samverkan mellan en rad aktörer som socialtjänst, försäkringskassa, arbetsför- medling, gymnasieskola och vuxenutbildning, privata utbildnings- anordnare, föreningsliv och det lokala näringslivet. Flera projekt har också bidragit till att ungdomar, trots en många gånger trasslig bakgrund, har hittat sin väg mot studier eller arbete.

En viktig framgångsfaktor i projekten har varit att främja frivillighet och egna val. I de fall ungdomar tvingas in i en verk- samhet är de omotiverade och blir inte kvar utan avbryter ofta sitt deltagande. Deras passivitet förstör också för andra deltagare som

168

SOU 2007:18

Samverkansprojekt

ser projektet som en möjlighet. Detta synsätt bekräftades också vid hearingen i februari 2007.

Det individuella perspektivet framhålls som väsentligt, att individer lyfts upp i stället för att behandlas som en del i en homogen grupp. Deltagarna måste få känna att det är deras behov som styr och uppleva att det finns någon som tror och satsar på dem. Av Ungdomsstyrelsens rapport framgår att det finns många ungdomar som har individuella orsaker till sitt utanförskap: t.ex. att de varit utsatta för mobbing, diskriminering, har missbruks- problem eller psykiska och sociala problem, sjukdom och funk- tionshinder, tonårsgraviditet och ett liv med skyddad identitet som gjort det svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Ungdomsstyrelsen betonar att även om denna grupp inte varit stor måste dessa ungdomars problem tas på allvar. För flera av ungdomarna ligger arbetsmarknaden väldigt långt borta. De kan enbart ta små steg i taget, som t.ex. att passa tider, lära sig skriva en CV, besöka arbetsförmedlingen eller fullfölja en kortare praktikperiod.

Vi har också erfarit att många projekt har inriktat verksamheten enbart på stödjande och motivationsstödjande insatser kombinerat med praktik i olika former. För de mest utsatta ungdomarna är det kanske på detta sätt man måste börja för att dessa på sikt ska komma närmare egen försörjning.

Ett stort problem är att det som skett inom ramen för alla olika projekt alltför sällan tas tillvara genom uppföljning och utvärdering så att erfarenheterna och resultaten kan spridas vidare. Ofta lever tyvärr projekten också bara så länge de drivs av eldsjälar och det tillförs projektmedel. Därmed faller de lärdomar man kunde ha fått i glömska.

169

6Svenska ungdomars arbetsmarknad och arbetsmarknadsutbildning i ett internationellt perspektiv

Detta kapitel har som syfte att beskriva den svenska arbetsmark- naden för ungdomar i ett internationellt perspektiv, att redogöra för vilka erfarenheter man har haft av arbetsmarknadspolitiska insatser riktade mot ungdomar internationellt samt att beskriva politiska initiativ, med särskilt fokus på arbetsmarknadsutbildning, tagna i två länder som lyckats förbättra ungdomarnas arbetsmark- nadssituation: Danmark och Storbritannien.

Kapitlet börjar med två avsnitt som beskriver utvecklingen av ungdomars arbetsmarknad inom OECD. Syftet är att beskriva utredningens målgrupp i ett internationellt perspektiv. Analysen som refereras är hämtad från en OECD-studie som gjordes i samband med uppföljningen av OECD:s Jobs Strategy från 1994.TPF1FPT Därefter analyseras resurser och åtgärder inom arbetsmarknads- politiken riktade mot ungdomar. Det fjärde avsnittet behandlar erfarenheter dragna från utvärderingar av arbetsmarknadspolitik riktad mot ungdomar medan det femte avsnittet behandlar initiativ tagna inom politiken i Danmark och Storbritannien. Kapitlet av- slutas med sammanfattande slutsatser.

6.1Ungdomars situation på arbetsmarknaden

I det här avsnittet kommer en mängd jämförande statistik att redo- visas som beskriver ungdomarnas situation på arbetsmarknaderna inom OECD. Innan vi börjar genomgången kan det vara bra att presentera de mått som används.

1TP PT OECD (2006), Starting Well or Losing Their Way? The position of Youth in the Labour market in OECD Countries, OECD Social, Employment and Migration Working Papers no 39, DELSA/ELSA/WD/SEM(2006)8.

171

Svenska ungdomars arbetsmarknad och arbetsmarknadsutbildning…

SOU 2007:18

Figur 6.1 Olika grupper på och utanför arbetsmarknaden

Befolkning

I arbetskraften

 

Utanför arbetskraften

 

 

 

Sysselsatta

 

Arbetslösa

 

Studerande

 

Övriga

 

 

 

 

 

 

 

Befolkningen i åldern 15 24 år delas in i grupperna i arbetskraften och utanför arbetskraften.

Arbetskraftsdeltagandet mäter arbetskraften i förhållande till befolkningen. Personer i arbetskraften kan vara sysselsatta eller arbetslösa.

Sysselsättningsgraden mäts som andelen av befolkningen som är sysselsatt. För att räknas som arbetslös måste man vara registrerad som arbetssökande på arbetsförmedlingen och kunna ta ett jobb. Relativa arbetslösheten är andelen av arbetskraften som är arbetslös.

Personer utanför arbetskraften kan vara heltidsstuderande (som inte söker jobb) eller tillhöra gruppen övriga som bl.a. omfattar unga som reser utomlands, gör värnplikt, är sjuka, är hemarbetande eller bara inte aktivt söker jobb.

OECD analyserar även de som varken arbetar eller studerar som en grupp. Den består av arbetslösa och gruppen övriga enligt figuren ovan.

6.1.1Arbetslöshet och sysselsättningsgrad

Figur 6.2 6.4 visar ungdomars (15 24 år) relativa arbetslöshet respektive sysselsättningsgrad år 1995 och 2005. Sverige har ganska hög arbetslöshet bland ungdomar jämfört med övriga länder och den har stigit sedan 1995 medan den inom OECD har fallit något (Figur 6.2).

172

SOU 2007:18 Svenska ungdomars arbetsmarknad och arbetsmarknadsutbildning…

Figur 6.2

Ungdomsarbetslöshet, 15 24 år, OECD, 1995 och 2005

 

 

 

 

 

 

 

Unweighted average

 

 

 

1995

 

2005

1995

 

 

 

2005

 

 

 

 

 

Panel A. Unemployment rates of youth

45

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

35

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

25

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

15

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

land

 

 

 

 

nd

 

 

nd

 

nds

a

 

 

 

 

 

tes

g

ny

 

 

 

 

 

ic

 

 

 

in

 

um

and

 

 

nce

y

 

ce

 

c

nd

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

bl

 

 

 

 

 

 

 

i

 

 

 

 

a

 

 

a

 

 

ore

 

 

ustralia

 

Kingdom NorwayCanada

 

 

 

 

 

 

 

 

Turkey ungary

 

a

 

Sweden

 

Ital

e

 

 

 

la

exico

Ice

Denmark

Ireland

Japan

 

erl

 

 

eal

 

 

rla

 

K

ustria

Sta

bour

ma

 

 

rtugal

pu

 

S

 

Bel

gi

inl

 

Fr

 

 

re

Republ

 

Po

M

 

z

 

Z

 

 

the

 

 

 

A

 

 

 

er

 

o

 

Re

 

 

 

 

 

F

 

 

 

G

 

 

 

it

 

w

 

 

 

 

 

 

A

 

 

 

 

G

P

 

 

 

 

H

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

w

 

 

 

 

 

e

 

 

 

 

 

 

nited

 

uxem

 

 

 

 

 

ch

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

vak

 

 

 

 

 

 

 

 

S

 

e

 

 

N

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

N

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

U

United

L

 

 

 

 

e

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

z

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

lo

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

S

 

 

 

 

 

Not: OECD använder ILO:s definition på arbetslöshet där heltidsstuderande som söker arbete räknas som arbetslösa. I svensk statistik räknas de som utanför arbetskraften.

Källa: OECD (2006).

Ungdomsarbetslösheten är konjunkturkänslig vilket gör att ett mer neutralt mått är ungdomars relativa arbetslöshet i förhållande till vuxnas (25 54 år) vilket redovisas i Figur 6.3. I Sverige har unga 3,5 gånger så hög arbetslöshet som vuxna vilket är ett mycket högt värde jämfört med övriga länder. Relationen har försämrats kraftigt sedan 1995 då ungdomars arbetslöshet var 2,5 gånger så hög som vuxnas. Även inom OECD som helhet har ungdomarnas situation försämrats. Finlands ungdomsarbetslöshet är också relativt hög även om den har minskat från 30 till 20 procent mellan 1995 och 2005. I relation till vuxnas arbetslöshet har situationen dock försämrats. Danmark är ett framgångsland avseende ungdomarnas situation på arbetsmarknaden. Ungdomsarbetslösheten är mycket låg i ett internationellt perspektiv.

173

Svenska ungdomars arbetsmarknad och arbetsmarknadsutbildning…

SOU 2007:18

Figur 6.3 Ungdomsarbetslöshet i relation till vuxnas arbetslöshet, OECD, 1995 och 2005

Panel B. Ratio of the unemployment rate of youth to those of the adults

5.0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4.5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4.0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3.5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3.0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2.5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2.0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1.5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1.0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

y

rk

 

n

public

 

a

 

 

 

 

s

 

rkey

 

 

gal

 

 

nd

o

tria

Poland

Spain

 

 

 

e

 

 

c

 

 

s

 

a

ce

 

 

 

 

d

Korea

 

ary

 

y

 

 

rg

aland

 

n

 

ly

 

 

n

 

a

 

 

 

 

 

d

 

 

 

 

 

ic

 

 

 

nc

 

bli

 

te

trali

 

 

 

 

 

 

n

 

rwa

 

u

 

e

a

 

 

ma

 

ma

Jap

 

 

 

 

 

n

 

 

 

 

 

a

 

x

 

 

 

 

 

ta

 

Gree

 

 

 

a

 

 

 

 

d

 

t

 

 

 

 

 

 

 

 

a

 

 

 

 

tu

 

erl

 

 

 

 

 

a

 

 

 

 

 

l

 

 

g

 

 

 

 

 

 

 

I

 

 

 

 

 

 

 

 

l

 

 

 

u

 

r

 

 

 

 

 

 

 

r

 

 

u

 

S

 

 

 

 

 

n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

r

 

 

T

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

F

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

i

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

e

 

 

 

 

 

 

G

er

Den

 

 

Re

Canad

 

 

 

 

 

 

 

Po

 

 

 

 

 

Me

Aus

 

 

 

 

 

Rep

 

d

 

 

BelgiumAus

 

 

 

F

 

 

 

 

 

Hun

 

No

ingdommbo

 

Z

 

Swe

 

 

 

Iceland

 

 

 

 

k

 

 

N

ethe

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Swit

 

 

 

 

 

 

 

 

zech

 

 

i

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

United

K

ux

Ne

w

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

lova

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Un

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

L

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

S

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Not: Se Figur 6.2 för förklaringar av symboler.

Källa: OECD (2006).

Sysselsättningsgraden bland ungdomar i Sverige, dvs. andelen av befolkningen i den åldersgruppen som är sysselsatta, ligger på den genomsnittliga nivån för OECD, drygt 40 procent (Figur 6.4). Det motsvarar ungefär hälften av sysselsättningsgraden för vuxna (25 54 år). Eftersom unga utbildar sig allt mer behöver inte en låg sysselsättningsgrad indikera problem om inte ungdomarna i stället befinner sig i arbetslöshet eller inaktivitet. Danmark har en betydligt högre sysselsättningsgrad på omkring 60 procent medan Finland har en något lägre andel sysselsatta än Sverige.

174

SOU 2007:18 Svenska ungdomars arbetsmarknad och arbetsmarknadsutbildning…

Figur 6.4

Ungdomars sysselsättningsgrad, OECD, 1995 och 2005

S

U

 

Panel C. Employment rates of youtha

80

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60