Till statsrådet Nyamko Sabuni

Regeringen beslutade den 23 februari 2006 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att kartlägga och redovisa fördelningen av kvinnor och män på maktpositioner inom olika sektorer av sam- hället.

Den 15 mars 2006 förordnades professor Anita Göransson som särskild utredare och FK Lina Burström anställdes som utred- ningens sekreterare.

Utredningen som har namnet Kvinnor och män på maktposi- tioner i det svenska samhället (N 2006:04), överlämnar härmed sitt betänkande Kön, makt och statistik (SOU 2007:108).

Uppdraget är härmed slutfört.

Anita Göransson

/Lina Burström

Innehåll

Sammanfattning ................................................................

13

1

Inledning...................................................................

25

1.1

Utredningen har två syften .....................................................

25

1.2Varför är en kvantitativ kartläggning av makt-

 

positionernas fördelning viktig? .............................................

26

1.3

Kön, makt och statistik ...........................................................

28

 

1.3.1

Direktiven .....................................................................

29

 

1.3.2

Avgränsningar...............................................................

31

 

1.3.3

Metodproblem ..............................................................

31

1.4

Vad är makt?.............................................................................

32

 

1.4.1 Har alla chefer makt?....................................................

33

1.5

Rapportens disposition............................................................

35

2

Om chefer i allmänhet ................................................

37

2.1

En fjärdedel av toppcheferna är kvinnor ................................

37

2.2Andelen kvinnor på lägre chefspositioner är också totalt

en fjärdedel ...............................................................................

38

2.3Kvinnliga och manliga chefer är snedfördelade mellan

olika yrkesområden och nivåer ...............................................

38

2.4 I de största chefsgrupperna utgör kvinnorna en tredjedel ....

40

2.5Det finns en könsuppdelning både inom och mellan

 

chefsgrupper.............................................................................

44

2.6

Könsuppdelningen är stabil över tid .......................................

46

2.7

Sammanfattning .......................................................................

47

 

 

5

Rubrik SOU

3

Näringslivet................................................................

49

3.1

Börsföretagens styrelser och ledning ......................................

49

 

3.1.1

Privata börsföretag........................................................

50

3.2

Företag med olika ägandeformer.............................................

52

 

3.2.1

VA 500 företagsdatabas ................................................

52

 

3.2.2 Olika chefsnivåer i 50 företag med olika ägande-

 

 

 

form ...............................................................................

53

 

3.2.3

Privata företag ...............................................................

55

 

3.2.4

Kooperativa företag ......................................................

55

 

3.2.5

Statliga företag...............................................................

56

 

3.2.6

Kommunalt ägda företag ..............................................

60

 

3.2.7 Övriga viktiga ekonomiska aktörer .............................

62

3.3

Branschskillnader i styrelsernas sammansättning ..................

62

3.4

Jämförelse med 2001 ................................................................

63

3.5

Sammanfattning........................................................................

64

4

Politiken....................................................................

67

4.1

Allt fler kvinnor på senare år ...................................................

67

4.2

Riksdag och regering................................................................

69

 

4.2.1

Riksdagen ......................................................................

70

 

4.2.2

Regeringskansliet ..........................................................

71

 

4.2.3 Förändringen efter valet 2006 ......................................

71

 

4.2.4 Uppdrag och positioner inom riksdagen.....................

74

4.3

Riksdagspartierna .....................................................................

77

 

4.3.1

Partierna på riksplanet ..................................................

77

 

4.3.2 Partidistrikten: borgerliga män och könsblandad

 

 

 

vänster – och center ......................................................

79

 

4.3.3 Ungdomsförbunden på riksplanet: manligt KDU

 

 

 

och kvinnlig Ung vänster .............................................

80

 

4.3.4 Ungdomsdistrikten: balanserat utom hos

 

 

 

moderaterna...................................................................

81

4.4Landstingen: manlig styrelseordförande, blandat

fullmäktige ................................................................................

82

4.5 Kommunerna styrs av män ......................................................

85

6

 

Rubrik

 

SOU

4.6

Storstädernas politikerelit är mer balanserad .........................

88

4.7

De svenska EU-politikerna .....................................................

91

4.8

Sammanfattning .......................................................................

92

5

Offentlig förvaltning....................................................

97

5.1

Att vara myndighetschef var länge ett manligt monopol ......

97

5.2

Regeringskansliets högsta tjänstemän är främst män ............

98

5.3Statliga myndigheter: manliga chefer och blandade

ledamöter................................................................................

102

5.4Centrala ekonomiska institutioner: somliga jämställda,

 

andra inte ................................................................................

103

5.5

Riksdagens kontrollmyndigheter leds ofta av män..............

104

5.6

Försvaret: civila kvinnor, militära män .................................

105

5.7

Hovförvaltningen...................................................................

107

5.8Rättsväsen: domaren är vanligen en man, åklagaren

 

varierar ....................................................................................

108

5.9

Internationell representation fördelas lika mellan könen....

111

5.10

Länen leds främst av män ......................................................

112

5.11

Kommunerna leds ännu oftare av män .................................

115

5.12

SKLs enkätundersökning: en tredjedel kvinnliga chefer

 

 

på olika nivåer i kommuner och landsting............................

115

5.13

Sammanfattning .....................................................................

117

6

Organisationsväsendet ..............................................

121

6.1

Civilsamhället som maktbas och ledarutbildning ................

121

 

6.1.1 De nordiska folkrörelserna har haft stor

 

 

betydelse för att skola ledare......................................

121

 

6.1.2 Förlorar civilsamhället i betydelse? ...........................

122

7

Rubrik

SOU

6.2

Arbetsmarknadens organisationer ........................................

123

 

6.2.1

Fackföreningsrörelsen ................................................

124

 

6.2.2

Arbetsgivarorganisationer ..........................................

129

 

6.2.3

Offentliga arbetsgivarorganisationer .........................

132

6.3

Andra intresseorganisationer.................................................

135

 

6.3.1

Boendeorganisationer .................................................

135

 

6.3.2

Identitetsorganisationer .............................................

135

6.4

Interaktionsrörelser................................................................

137

 

6.4.1

Idrottsrörelsen ............................................................

138

 

6.4.2

Miljörörelsen ...............................................................

139

 

6.4.3 Övriga intresse- och ideella organisationer ...............

139

 

6.4.4 Kyrkor och religiösa samfund ....................................

140

6.5

Sammanfattning......................................................................

141

7

Massmedier .............................................................

145

7.1

Medierna har blivit fler och deras inflytande ökar ...............

145

7.2

Etermedier ..............................................................................

147

 

7.2.1 I public service-medier finns det många kvinnliga

 

 

 

chefer ...........................................................................

147

 

7.2.2 Kommersiella etermedier har främst manliga

 

 

 

chefer ...........................................................................

147

 

7.2.3

Nyhetsbyråer...............................................................

147

7.3

Cheferna för tidningar och tidskrifter är oftast män ...........

148

 

7.3.1 Morgontidningarna har främst manliga chef-

 

 

 

redaktörer ....................................................................

148

 

7.3.2 A-pressen leds av nästan bara män.............................

148

 

7.3.3 Dagspress med viss total upplaga: återigen främst

 

 

 

män...............................................................................

150

 

7.3.4 Bland tidskrifternas chefredaktörer finns både

 

 

 

kvinnor och män .........................................................

150

 

7.3.5

Press efter utgivningsort.............................................

151

 

7.3.6 De som granskar medierna är ofta kvinnor...............

153

7.4

Andra undersökningar ...........................................................

154

7.5

Sammanfattning......................................................................

155

8

Rubrik

 

SOU

8

Kulturen..................................................................

157

8.1

Kulturen är ett heterogent men eget fält..............................

157

8.2

Sega strukturer gav männen försteg......................................

158

8.3

De mansdominerade akademierna ger anseende..................

159

8.4Kvinnliga och manliga kulturpolitiker ger ekonomiskt

 

stöd

.........................................................................................

161

8.5

Arkiv och museer leds av både kvinnor och män.................

162

 

8.5.1 ......................................................

De statliga arkiven

162

 

8.5.2 .................................Statliga museer och länsmuseer

162

 

8.5.3 ........................................................

Teater och musik

164

 

8.5.4 ..............................................................................

Film

166

 

8.5.5 Kvinnor är bibliotekschefer – män leder museer,

 

 

...................................................

orkestrar och teatrar

166

 

8.5.6 Fler män än kvinnor leder konstnärliga

 

 

.................................................................

utbildningar

167

8.6

Sammanfattning .....................................................................

168

9

Vetenskap .................................och högre utbildning

171

9.1

Vetenskapen ....................................har en manlig tradition

171

9.2

Akademierna ....................................samlar och hedrar män

172

9.3

Det politiska ..............................................fältets styrmedel

175

9.4

Högskolorna ........styrs oftare av kvinnor än universiteten

176

9.5Rekryteringsbasen: mellancheferna/dekanerna är

främst män..............................................................................

178

9.6 Efter doktorsexamen tar männen över .................................

179

9.7Jämställt i offentliga forskningsråd, nästan bara

 

män i de privata ......................................................................

180

9.8

Folkbildning ...........................................................................

182

9.9

Sammanfattning .....................................................................

183

9

Rubrik SOU

10

Sammanfattning.......................................................

187

10.1

Att undersöka maktpositioner ..............................................

187

 

10.1.1 Vad vi har gjort och inte gjort .................................

187

 

10.1.2 Varför kartlägga maktens män och kvinnor?..........

188

 

10.1.3 Vilka mönster har vi funnit? ....................................

188

10.2

Vad kom vi fram till?..............................................................

189

 

10.2.1 Kvinnor och män är chefer på olika områden,

 

 

 

olika nivåer och olika typer av positioner ...............

189

 

10.2.2 Jämnast på riksnivå, flest män på lokal och

 

 

 

regional nivå..............................................................

189

 

10.2.3 Könsarbetsdelning finns även bland chefer ............

190

 

10.2.4 Män leder och verkställer, kvinnor är ledamöter....

190

10.3

Chefer område för område ....................................................

191

 

10.3.1

Chefer i allmänhet ....................................................

191

 

10.3.2

Näringslivet...............................................................

191

 

10.3.3

Politiken....................................................................

192

 

10.3.4

Förvaltning................................................................

195

 

10.3.5

Organisationsväsendet .............................................

197

 

10.3.6

Medier .......................................................................

199

 

10.3.7

Kulturen ....................................................................

200

 

10.3.8

Vetenskapen..............................................................

201

10.4

Slutsatser .................................................................................

203

 

10.4.1 Kvinnor och män har olika sorters

 

 

 

chefspositioner .........................................................

203

 

10.4.2 Mekanismer som kan förstärka sega strukturer .....

204

 

10.4.3

Den regionala dimensionen .....................................

204

 

10.4.4

Tidsdimensionen ......................................................

206

 

10.4.5

Talens mystik? ..........................................................

206

 

10.4.6 Jämförelse med 2001 års undersökning ..................

207

10.5

Förslag som kan underlätta en kontinuerlig uppföljning

 

 

av kvinnors och mäns tillgång till maktpositioner ...............

208

11

Metod och material...................................................

211

11.1

Vad styr statistikens förekomst och utformning? ...............

211

11.2

Chefsstatistik..........................................................................

212

10

Rubrik SOU

11.3

Näringslivet ............................................................................

212

 

11.3.1

Urval .........................................................................

214

 

11.3.2

Källor ........................................................................

216

11.4

Statsmakten ............................................................................

216

 

11.4.1

Urval .........................................................................

217

 

11.4.2

Källor ........................................................................

219

11.5

Kommun, landsting och regioner .........................................

219

 

11.5.1

Urval .........................................................................

221

 

11.5.2

Källor ........................................................................

222

11.6

Medier

.....................................................................................

222

 

11.6.1

Urval .........................................................................

224

 

11.6.2 ........................................................................

Källor

225

11.7

Organisationer .......................................................................

226

 

11.7.1 .........................................................................

Urval

227

 

11.7.2 ........................................................................

Källor

229

11.8

Kultur......................................................................................

 

229

 

11.8.1 .........................................................................

Urval

229

 

11.8.2 ........................................................................

Källor

230

11.9

Vetenskap ...............................................................................

230

 

11.9.1 .........................................................................

Urval

230

 

11.9.2 ........................................................................

Källor

231

Källor och litteratur..........................................................

233

Bilagor

 

 

 

Bilaga 1

Kommittédirektiv..........................................................

239

Bilaga 2

Tilläggsdirektiv..............................................................

243

Bilaga 3

Tilläggsdirektiv..............................................................

245

Bilaga 4 Tabeller; ..................................kön, makt och statistik

247

Bilaga 5 Källförteckning .....................................över hemsidor

377

11

Sammanfattning

Vad vi har gjort och inte gjort

Syftet med den här undersökningen har varit dels att kartlägga kvinnors och mäns tillgång till ledande positioner på olika sam- hällsområden, dels att diskutera hur det statistiska underlaget till fortsatta kartläggningar kan förbättras så att möjligheten till regel- bunden uppföljning av utvecklingen underlättas.

De positioner som undersökts enligt direktiven är främst politik och förvaltning samt politiskt indirekt influerade positioner på andra områden. Till dessa har för jämförelses skull lagts även posi- tioner som influeras av andra logiker, i synnerhet näringslivet men också kultur, medier och vetenskap. Höga positioner inom orga- nisationslivet har också medtagits som en viktig del av civilsam- hället, som historiskt varit en förutsättning för den svenska demo- kratins uppbyggnad och alltjämt – om än i minskande mån – utgör en kanal för olika intressen och grupper i samhället till maktens högsta positioner.

Där så varit möjligt har jämförelse skett med den tidigare kart- läggning av den svenska makteliten från 2001, som letts av under- tecknad utredare. Den tidigare undersökningen var dock i sin hel- het baserad på teoretiska överväganden och omfattade inte lika breda kategorier som den vi nu har gjort.

Av tidsskäl har undersökningen i huvudsak koncentrerats till offentligt tillgängligt material med kompletteringar via telefon eller e-post där så befunnits nödvändigt. Någon egen enkätundersök- ning har inte kunnat genomföras. Däremot har relevanta redan gjorda undersökningar använts.

13

Sammanfattning

SOU 2007:108

Varför kartlägga maktens män och kvinnor?

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en omistlig del av ett demokratiskt samhälle. Ledande positioner bör därför vara någor- lunda jämnt fördelade mellan könen. Dels är det en fråga om att män och kvinnor skall ha samma möjligheter till förkovran och samma tillgång till makt (rättviseargumentet), dels skall samhället kunna tillgodogöra sig både kvinnors och mäns insatser (nytto- argumentet), dels skall även gruppen kvinnor – i likhet med andra samhällsgrupper – vara representerad på maktens yppersta posi- tioner (demokratiargumentet). Långsiktiga strategiska beslut lik- som den dagliga verksamhetens små steg blir mer allsidigt belysta och bättre förankrade, då både kvinnors och mäns erfarenheter och intressen har ingått i underlaget.

Vilka mönster har vi funnit?

Skillnaden mellan kvinnors och mäns tillgång till makt i det svenska samhället kan på en övergripande nationell nivå beskrivas som subtil men systematisk. Men ser vi närmare på de olika områdena visar den sig på sina håll vara till och med dramatisk.

Grovt sett kan vi urskilja tre typer av könsfördelning på makt- positioner i det svenska samhället:

1)en någorlunda jämn fördelning karaktäriserar väl synliga posi- tioner som påverkas av politiska åtgärder. Avvikelser här har främst ideologiska skäl;

2)två tredjedelar män och en tredjedel kvinnor finns där man strävar efter någorlunda många kvinnor men inte är särskilt ut- satt för offentlig granskning;

3)en massiv mansdominans med ytterligt få kvinnliga inslag finns dels generellt på lokal och regional nivå, dels i prestigefyllda organisationer (akademier, företag) där rekrytering sker genom mer eller mindre kollegiala inval och omsättningen på ledamöter är låg. Även dagspressen har denna könsfördelning.

14

SOU 2007:108

Sammanfattning

Kvinnor och män är chefer på olika områden, olika nivåer och olika typer av positioner

Graden av jämställdhet på ledande positioner har vid närmare undersökning visat sig variera på ett systematiskt sätt mellan samhällsnivåer, yrkesområden och huvudmän för verksamheten. Så tycks central, regional och lokal nivå erbjuda olika förutsättningar att genomföra könsbalans på ledande poster. Skillnader i detta avseende finns också mellan områden såsom exempelvis politiken å ena sidan och näringslivet å den andra. Statlig huvudman ger också oftast större möjligheter till jämställdhet än kommunal eller privat. Det finns också skillnader mellan storstadsområden å ena sidan och mindre orter och glesbygd å den andra.

Vidare har vi funnit skillnader mellan olika typer av positioner. Exekutiva eller verkställande chefer är oftast män liksom ord- förandena (t.ex. i kommuner). De kvinnor som finns på ledande positioner ingår oftast som ledamöter i styrelser.

Jämnast på riksnivå, flest män på lokal och regional nivå

Grovt sett tycks den centrala nivån vara lättast åtkomlig för poli- tiska beslut om könsbalans. Dessa positioner är synligast och deras rekryteringsprocesser blir därmed genomskinliga och granskade i offentligheten, sannolikt på ett mer ingående sätt än positioner på lokal nivå.

Historiskt sett har det alltid varit lättare för central- makten/staten att fatta beslut om lika rättigheter för könen i olika avseenden än att genomdriva dem på det lokala planet. På central nivå har beslutsfattarna ett övergripande ansvar för samhällets utformning och en överblick över de långsiktiga konsekvenserna av olika beslut. Den ökade konkurrens om ledande positioner som en aktiv rekrytering av kvinnor innebär, berör dem sällan personligen. På den lokala nivån finns i högre grad de män som genom beslutet skulle utsättas för större konkurrens. Där kan det vara svårare att finna stöd för de principiella besluten. Bristande jämställdhet kan ofta bero på att det finns ett intresse av konkurrensbegränsning bland de närmast berörda. De som redan innehar positioner vill inte lämna dem. När en rekrytering blir aktuell har de också svårt att välja bort de närmaste kollegerna eller adepterna i det egna nätverket till förmån för personer som inte ingår där.

15

Sammanfattning

SOU 2007:108

Könsarbetsdelning finns även bland chefer

Men det finns flera skäl till att det kan vara svårt att genomföra könsbalans på ledande poster i olika delar av samhället. En strikt könsuppdelning mellan yrkesområden lever kvar, som kodar vissa yrken som manliga. Vi har exempelvis en stark enkönat manlig tradition på det militära och det kyrkliga området, liksom inom tillverkningsindustri och byggnadsverksamhet. Företagsledning är ett annat viktigt område, som visat sig särskilt bundet till en tradi- tionell och homogen chefsrekrytering, i synnerhet inom de privata företagen.

I dag finns det emellertid också en folklig opinion att ta hänsyn till. De senaste decenniernas debatt har resulterat i en allmän kon- sensus om att jämställdhet är en viktig del av demokratin. Oavsett vilken personlig åsikt man har, så finns denna övergripande norm i samhället. Politikens möjligheter att kanalisera folklig opinion och de stora företagens växande beroende av ett gott anseende bland kunder och investerare bäddar för förändring även inom närings- livet.

Män leder och verkställer, kvinnor är ledamöter

När det gäller typer av positioner har vi kunnat konstatera att männen dominerar kraftigt på de exekutiva positionerna (general- direktör, vd, förbundschef m.fl.) och även de flesta ordförande- poster, medan kvinnor på ledande poster i första hand är styrelse- ledamöter, i bästa fall ordinarie sådana.

Från januari 2008 kommer en rad statliga myndigheter att för- lora sina styrelser för att i stället få en närmare relation till departe- ment och regering. En del konsekvenser av detta har diskuterats. Mot bakgrund av resultaten i vår undersökning bör man också fråga sig vad slopandet av styrelserna kommer att innebära för kvinnors inflytande. Det torde bli ännu mer angeläget att se över könssammansättningen hos myndighetscheferna.

16

SOU 2007:108

Sammanfattning

Flest kvinnor i rikspolitiken, flest män i näringslivet och pressen

I vår kartläggning av kvinnor och män på ledande positioner i samhället har vi kommit fram till att det finns fler kvinnor inom politiken än inom något annat område i samhället.TPF1FPT Det är det mest jämställda samhällsområdet. Samtidigt är de ledande positioner på andra områden som innehas av kvinnor, också oftast sådana som är politiskt influerade. Detta bekräftar resultaten från tidigare forsk- ning. Ambitionen att ha en allsidig representation främjar rekryte- ringen av personer med olika bakgrunder och tillhörigheter.

Men inom politiken finns skillnader. De politiska topposition- erna på kommunal och regional nivå besätts främst av män, medan de kanske mest synliga politiska toppositionerna på central nivå är mycket noggrant uppdelade på män och kvinnor.

Detsamma gäller de politiska partiernas toppositioner, som är jämnt fördelade mellan könen. Men här finns det skillnader mellan partier, som i huvudsak går ut på att partier till vänster har en jämnare könsfördelning än de borgerliga partierna. Samma tendens återfinns i ledningen för ungdomsförbunden och bland partiernas distriktsordförande. Detta kan härledas till partiernas olika inställ- ning till legitimiteten hos politiska åtgärder som främjar det underrepresenterade könets tillgång till ledande positioner. Partier som tolkar snedfördelningen som strukturell är positiva till korri- gerande åtgärder, medan partier som tolkar snedfördelningen som ett resultat av individuella val (utan påverkan från olika typer av socialt grundade begränsningar och styrmedel) är negativa till poli- tisk inblandning.

Den offentliga förvaltningens toppskikt är jämförelsevis köns- balanserat. Generaldirektörer och landshövdingar har synliga posi- tioner, som också påverkas av politikens logik.

Här finns emellertid också en skillnad mellan nivåer, så att till exempel de högsta tjänstemännen i kommuner och regionförbund såsom kommunchefer och regionchefer oftast är män. De valda ordförandena är också oftare män, medan kvinnorna i regel finns bland de vanliga ledamöterna i styrelse och fullmäktige.

Trots den uttalade ambitionen att rekrytera fler kvinnor till det nya insatsförsvaret finns ännu endast en marginell andel bland mili- tären. Den största minoriteten kvinnor inom försvaret finns bland

1TP PT Se även SOU 1990:kapitlet Makteliten, Göransson 2007.

17

Sammanfattning

SOU 2007:108

de civilanställda. Ställföreträdande chef för försvarsmakten är dock en kvinnlig generaldirektör.

Inom rättsväsendet har allt fler kvinnor kommit in på senare tid. Juristutbildningen domineras i dag av kvinnor. Andelen kvinnliga domare är totalt 30 procent. Men skillnaden är stor mellan olika nivåer. Det är faktiskt särskilt på de högre nivåerna som kvinnor vunnit inträde. Här utgör de minst 40 procent, dvs. den nivå som brukar betraktas som någorlunda könsbalanserad. Men i den största domarkategorin – tingsrättsdomarna, som är första instansens domare – dominerar männen mycket kraftigt – till 80 procent.

Bland åklagarna råder det motsatta förhållandet. Där besätter kvinnorna i synnerhet första instansens positioner som kammar- åklagare, där de utgör 52 procent. Där finns alltså ungefär lika många kvinnor som män. De högre åklagarna utgörs däremot till allra största delen av män.

En skillnad mellan nivåer finns också i organisationsväsendet. Ordförandena på central nivå i både LO och Svenskt Näringsliv är kvinnor, och det finns en minoritet kvinnor i ledningen för båda riksorganisationerna. Men eftersom nästan samtliga förbundsord- förande i de enskilda arbetsgivarorganisationerna och i LO- förbunden är män, slår detta igenom även på central nivå.

Ofta gäller att lokala och regionala organisationer skall vara representerade i ledningen på central nivå. I den mån ledande lokala positioner är mansdominerade, reproducerar detta männens posi- tionella makt på riksnivån – samtidigt som det i ett annat avseende innebär en allsidig representation, nämligen från de olika medlems- förbunden. Man skulle kunna säga att den allmänna könsarbets- delningen leder till obalans mellan könen i LO-förbunden och i Svenskt Näringslivs medlemsorganisationer, och därmed också i förbundens toppar och i centralorganisationens ledning. En mot- svarande tendens finns bland kommuner där mansdominerade kommunledningar i kraft av dessa positioner också finns på ledande positioner på regionnivå. Den mest grundläggande obalansen – den mellan olika typer av yrken och politiska uppdrag –- fortplantas alltså genom hierarkin ända upp till toppen. Detsamma gäller även idrottsförbunden och andra ideella och intresseorganisationer som har en riksorganisation.

Näringslivets toppositioner är de mest mansdominerade i sam- hället. Trots att de senaste årens debatt om bolagsstyrelsernas sam- mansättning lett till en liten ökning av andelen kvinnliga ledamöter, går förändringen mycket långsamt. Bland de viktigare exekutiva

18

SOU 2007:108

Sammanfattning

toppositionerna finns ingen förändring över huvud taget. Det förekommer obetydliga fluktuationer i andelen kvinnor men något trendbrott skymtar inte. Makten över näringslivet är genuint enkönad – det gäller särskilt de stora börsföretagen. Det finns emellertid någon förändring när det gäller mindre företag.

I medieföretagen gäller samma logik som i övriga företag. Här domineras de administrativa ledningspositionerna av män. På en lista över de tio mäktigaste personerna i mediebranschen är åtta av de tio mäktigaste män (enligt branschtidningen Resumé i maj 2007), medan den publicistiska makten är något mer blandad. Det finns dock en stor skillnad mellan olika typer av medier. Även här tycks den representativa logiken och genomskinligheten i rekryte- ringsprocesser på central nivå främja andelen kvinnor inom public service-företagen inom tv och radio, medan kommersiella eter- medier domineras av män. Det mest frapperande är dock att dags- pressen är mansdominerad på ett närmast chockerande massivt sätt. De nyheter och kommentarer vi läser i vår dagliga tidning har till överväldigande del valts ut och kommenterats av män. Världen tolkas för oss genom deras ögon.

Även inom kulturen finns tendensen att kulturpolitiska orga- nisationer leds av lika många kvinnor som män, medan akademier- na är mansdominerade. Här finns också en uppdelning i manliga exekutiva chefer och kvinnliga styrelseledamöter, i synnerhet på regional och lokal nivå. På nationell nivå finns det kvinnor som chefer både för teatrar och museer. På länsnivå är teaterchefer, museichefer och musikchefer nästan enbart män, medan kvinnorna dominerar som bibliotekschefer. Den mest mansdominerade konst- formen är på alla nivåer musiken.

Universitet och högskolor har efter valet 2006 fått möjlighet att själva bestämma om man vill ha politiker eller näringslivsföre- trädare som ordförande i styrelsen. De flesta har valt att fortsätta med denna externa rekrytering. En tredjedel av de nyvalda ord- förandena är kvinnor. Även i forskningsråden finns en stor andel kvinnor. Männen dominerar däremot mycket kraftigt i de veten- skapliga samfunden och de priskommittéer som beslutar om prestigefyllda priser, t.ex. nobelpriset. Det gäller de naturveten- skapliga områdena som har en lång tradition av mansdominans, men det gäller även andra områden såsom kommittéerna för ekonomi och samhällsvetenskap och inte minst Svenska Akade- mien, vars ansvarsområde ju främst gäller de humanistiska veten- skaperna. De symboliska värdena bestäms alltså av män. Det är

19

Sammanfattning

SOU 2007:108

också nästan enbart män, som råder över de privata donationer som finansierar forskning. Kvinnor har däremot inflytande över de offentligt tillhandahållna forskningsresurserna.

I utbildningssystemet finns det fram till doktorsexamen minst lika många kvinnor som män, men därefter blir kvinnorna allt färre ju högre upp i det vetenskapliga karriären man kommer. Bland professorerna utgör de endast 17 procent. Bland administrativa chefer dominerar männen ännu mer på mellannivå (bland dekaner) än på toppositionerna.

Mansdominansen är störst på lokal nivå

Det är alltså främst på central eller nationell nivå som könsbalansen är jämn. Ute i landet vid lokala myndigheter, kulturinstitutioner, fackförbund, arbetsgivarorganisationer, politiska distriktsförbund men också bland lokala ledarskribenter och första instansens domare dominerar männen stort.

Men det finns också regionala skillnader när det gäller kvinnors respektive mäns delaktighet i den offentliga makten.

Regionala skillnader

Vi har i vissa avseenden kunnat konstatera tendenser till olika könsordningar i olika regioner av landet. Tidigare forskning har beskrivit regionala skillnader i kvinnors karriärmöjligheter, som kan härledas till olika näringsstruktur, olika könsuppdelning på arbetsmarknaden, olika tillgång till social välfärd samt – som en följd därav – olikheter i kvinnors politiska deltagande.TPF2FPT Kvinnors delaktighet är större både i förvärvsarbete och politiska uppdrag i kommuner, där det finns en utbyggd social omsorg samtidigt som det finns många kvinnligt kodade arbetstillfällen.

I storstaden Stockholm har vi exempelvis sett att könsbalansen på de högsta kommunala positionerna är jämn, medan Göteborgs och Malmö kommuner är mansdominerade på toppen. Kust- regionerna tycks vidare vara mer jämställda än inlandets kom- muner, särskilt i Norrland, även om Jämtland ofta framstår som ett mer jämställt undantag.

2TP PT Forsberg 1997.

20

SOU 2007:108

Sammanfattning

Ju större kommunernas självstyre är, desto större skillnader kan också finnas i social service och välfärdens infrastruktur. Frihets- graderna i prioriteringar kan leda till att exempelvis barn- och äldreomsorgen är bättre utbyggd på vissa håll än andra, vilket direkt påverkar kvinnornas förvärvsfrekvens och karriärmöjligheter – på grund av den ännu kvardröjande ojämlika uppdelningen av familje- ansvar mellan könen. Med bättre utbyggd social service ökar också kvinnors lokalpolitiska deltagande.TPF3FPT

Det är dock svårt att av vår undersökning dra slutsatser om i vilken riktning ett orsakssamband mellan utbyggnaden av social service och kvinnornas förvärvsfrekvens och politiska deltagande går. Är det så att kvinnors politiska deltagande främjar kommunens utbyggnad av social service, eller är det så att social service frigör kvinnor till politiskt deltagande – och till arbete med social service? I tidigare forskning påpekas att regioner med dåligt utbyggd social service i stället ofta har en historiskt kvardröjande patriarkal och religiöst färgad tradition att familjens och släktens service vilar på kvinnors obetalda arbete, exempelvis i Småland och Västerbotten.TPF4FPT

Talens mystik?

Det har länge funnits en etablerad uppfattning att en fördelning som innebär att vardera könet har minst 40 procent av positionerna är en balanserad sammansättning. En sådan fördelning kan man enligt många acceptera och ändå anse att samhället är jämställt.

1. Efter vår genomgång av samhällets maktpositioner på olika nivåer inställer sig dock frågan: är det en könsbalanserad eller jämställd fördelning om det alltid är kvinnor som har nära 40 procent och alltid män som har nära 60 procent av viktiga positioner? Att kvinnor systematiskt ligger nära den undre gränsen och män vid den övre – det ser mer ut som minsta möjliga anpassning till kravet på könsbalans än en slump. Vi bör därför inte längre nöja oss med fördelningen 40–60 procent. För några år sedan uppsattes målet 50–50 för statliga myndigheter, och det förefaller vara en rimlig strävan på alla samhällsområden.

3TP PT Forsberg 1997.

4TP PT Forsberg 1997.

21

Sammanfattning

SOU 2007:108

2.Ännu tydligare blir den kvardröjande sovringsmekanismen på de områden, där andelen kvinnor aldrig överskrider en tredjedel. Det tycks vara en kritisk gräns i sammanhang där regler om kvotering (i betydelsen någon form av prioritering av det under- representerade könet) saknas, men där det ändå finns en med- vetenhet om problemet och en ambition att rekrytera kvinnor. Denna gräns har också av organisationsforskare setts som ett minimikrav för att minoriteten skall betraktas som individuella och professionella medarbetare, och inte som symboliska repre- sentanter för en avvikande grupp.TPF5FPT Men det tycks vara svårt att nå längre.

3.I sammanhang där även denna ambition saknas, kan andelen män nå både 80 och 90 procent utan att någon i organisationen reagerar. Som exempel kan vi nämna börsföretagens operativa chefsposter men också de prestigefyllda akademierna för konst och vetenskap samt en del mindre synliga men viktiga positioner i vissa politiska partier (särskilt moderaterna och kristdemo- kraterna). Gemensamt har dessa församlingar en tro på merito- kratin och att de bäst meriterade alltid når toppen oavsett maktförhållanden och informella strukturer.

Jämförelse med 2001 års undersökning

En jämförelse med undersökningen 2001 av kvinnor och män på toppositioner visar att det i dag finns samma huvuddrag och skill- nader mellan områden, huvudmän och typer av positioner.TPF6FPT Utvidgningen av undersökningen till att omfatta samtliga styrelseledamöter samt även ledande positioner på regional och lokal nivå har gett oss förutsättningar att se finare distinktioner . Vi har nu kunnat konstatera att det finns stora skillnader i könsfördelningen även mellan olika nivåer i samhället och mellan positioner som ordförande eller vd å ena sidan och ledamot å den andra. Könsuppdelningen är mer ojämlik på regional och lokal nivå än på nationell nivå. Vi har sett att den regionala dimensionen spelar roll.

Det tycks vara chefspositioner på kommunal och regional nivå och de exekutiva positionerna över huvud taget, som kommer att

5TP PT Kanter (1977) 1993.

6TP GöranssonPT 2007.

22

SOU 2007:108

Sammanfattning

kräva det största insatserna i form av jämställdhetsarbete framöver. Detta gäller alla samhällsområden, men vi har här särskilt pekat på dagspressen, näringslivet, vissa organisationer (såsom LO, Svenskt Näringsliv och idrottsförbunden) samt akademierna inom veten- skap och kultur. Det tycks vara en öppen och genomskinlig rekryteringsprocess, synliga positioner och offentlig opinionsbild- ning som verkar för en mer allsidig rekrytering av chefer.

Det ligger nära till hands att tro att en könsmässigt bredare rekrytering till ledande positioner skulle vara en tidsfråga. Det tar tid för en välutbildad generation kvinnor att nå toppen. De måste börja nedifrån och gå från lägre chefspositioner till högre. Det kanske kan vara en bidragande förklaring på somliga områden. Men det är anmärkningsvärt att vi här har sett många exempel på den motsatta tendensen, nämligen att kvinnor nått toppositioner, men ännu inte i någon större utsträckning lyckats ta sig in på lokal chefsnivå och bli exempelvis tingsrättsdomare, kommunchef, läns- teaterchef eller chefredaktör för en landsortstidning. De mest syn- liga positionerna har oftast en mer jämställd rekrytering än de mindre synliga.

Mellancheferna framstår därför som ett strategiskt skikt. Därifrån kan man rekryteras till toppositioner. Men könsamman- sättningen bland dem visar också i vilken mån kvinnor rekryterats från en lägre eller mer lokal nivå. Vi vet att problemet inte är att det skulle vara brist på kompetenta kvinnor.

23

1 Inledning

1.1Utredningen har två syften

Det svenska samhället anses vara ett av de mest jämställda som finns. Men samtidigt är det också ett starkt könsuppdelat samhälle, där olika yrken har tydlig koppling till antingen kvinnor eller till män. Denna koppling yttrar sig också så att de flesta högre chefer är män. Maktpositionerna i samhället är alltså inte lika tillgängliga för kvinnor som för män. Ett syfte med denna utredning är därför

(1) att ge en överblick över kvinnors och mäns fördelning över maktpositioner i dag.

Ett centralt redskap i detta arbete är statistiken över hur kvinnor och män fördelar sig över samhällsområden, över olika arbets- uppgifter och över olika nivåer av beslutsfattande.

Ett annat viktigt syfte med denna utredning är därför (2) att genom kartläggningen få en uppfattning om hur ett sådant arbete kan underlättas för framtiden. Hur kan vi underlätta en kontinuer- lig uppföljning av maktens tillgänglighet för olika grupper i samhället? Vilka informationskällor och statistiska material finns lätt tillgängliga och vilken kvalitet har de? Vilka uppgifter är för närvarande svåråtkomliga eller svåra att tyda? Vilka problem och begränsningar möter man i sökandet efter uppgifter? Hur kan det arbetet förenklas, systematiseras och kvalitetssäkras?

Utredningen har alltså två syften: att kartlägga makthavare och att föreslå förbättringar i statistiken.

25

Inledning

SOU 2007:108

1.2Varför är en kvantitativ kartläggning av maktpositionernas fördelning viktig?

Antalet behöver inte vara avgörande. Man hör ibland i debatten sägas att man inte ska hänga upp sig på andelen kvinnor och män i olika sammanhang. Det går inte att skapa millimeterrättvisa och det avgörande är kanske inte att det finns lika många kvinnor och män på olika nivåer och i olika sammanhang. Hur de driver olika frågor och vilka beslut som fattas är viktigare. Kompetensen är viktigare än könstillhörigheten, säger man.

Samtidigt har en undersökning nyligen visat att makteliten själv inte tror att kompetensen är snedfördelad mellan könen.TPF1FPT Det är också exempelvis så att högre utbildning är vanligare bland kvinnor än bland män. Av dem som inför vårterminen 2008 just antagits till högre utbildning är inte mindre än 63 procent kvinnor. Varför finns det då så många män och så förhållandevis få kvinnor på de högsta positionerna? Det är svårt att tolka det på annat sätt än just som att könstillhörigheten för närvarande är viktigare än kompe- tensen.

Det finns en stark könsuppdelning på arbetsmarknaden, både bland anställda och bland företagare. Uppdelningen är både horisontell – mellan olika samhällsområden och typer av arbete – och vertikal mellan olika nivåer i den professionella hierarkin. Ju högre upp i hierarkin man kommer desto fler män finns det. Bland toppcheferna i Sverige är tre av fyra män. Detta är i internationell jämförelse ovanligt lite. Likafullt har det negativa konsekvenser för beslutsfattandet och för maktens legitimitet. Det antyder att vi inte utnyttjar hela samhällets kompetens och erfarenheter. Det innebär också att möjligheterna till inflytande är ojämlikt fördelade i vårt samhälle.

Mångårig forskning visar att proportionerna kvinnor och män faktiskt spelar roll på flera sätt. Den amerikanska organisations- forskaren Rosabeth Moss Kanter har hävdat att det är först när minoriteten når upp till en tredjedel i en grupp, som den slutar att betraktas som representanter eller symboler för sin grupp och i stället ses som individer på samma sätt som majoriteten.TPF2FPT En helt enkönad grupp kallar hon homogen, och en som har en minoritet på högst 15 procent är skev; där finns endast enstaka symboliska representanter för minoriteten.

1TP PT Göransson 2007 (kapitel 20).

2TP PT Kanter 1977.

26

SOU 2007:108

Inledning

En tredjedel av medlemmarna i en församling eller ledamöterna i en styrelse kan alltså sägas vara den kritiska massa, som en etnisk eller könsmässig minoritet måste nå upp till för att tas på allvar och kunna fungera som fullvärdiga medlemmar i gruppen. En sådan grupp är dock fortfarande snedfördelad, vilket naturligtvis påverkar diskussionen och beslutsfattandet. Det är först med en fördelning mellan 40–60 och 50–50 som gruppen har vad som kan kallas en balanserad sammansättning, enligt Kanter. I Sverige har man på senare år skärpt det politiska kravet från att ha accepterat en fördelning där det underrepresenterade könet innehar 40 procent av positionerna (vilket kallats statistisk jämställdhet eller balan- serad könssammansättning) till att sträva efter en fördelning 50–50.

Det finns flera viktiga argument för någorlunda könsbalans i yrkeslivet.

1) Beslutens kvalitet

Den kraftiga könsuppdelningen i samhället ger kvinnor och män olika livserfarenheter. Uppdelningen finns både mellan nivåer och mellan samhällsområden. En balanserad representation av olika grupper i samhället borde därför leda till bredare och mer allsidiga beslutsunderlag. Att olika livserfarenheter finns representerade på toppen har också visats vara ett viktigt argument för fler kvinnor på dessa positioner enligt makteliten själv.TPF3FPT

2) Beslutens legitimitet

En allsidig representation på maktens positioner ger besluts- fattandet i ett demokratiskt samhälle legitimitet och förankring.

3) En arbetsmiljöfråga

De flesta av oss har erfarenhet av att ingå i starkt könsuppdelade sammanhang. Det är bara tio procent av oss som arbetar i yrken med balanserad könssammansättning, dvs. med minst 40 procent medarbetare av vardera könet. Makteliten ser det själv som viktigt för arbetsklimatet att det finns en balans mellan kvinnor och män i

3TP PT Göransson 2007.

27

Inledning

SOU 2007:108

antal på arbetsplatsen. Emellertid bör vi också undersöka i vilken mån könen fördelar sig någorlunda balanserat på en och samma nivå. Att manliga chefer har kvinnliga assistenter ökar inte jäm- ställdheten på arbetsplatsen. Att ordförandena systematiskt är män och kvinnorna finns bland ledamöterna eller suppleanterna är inte heller ett uttryck för lika tillgång till makt.

4) En rättvisefråga

Ingen grupp i samhället ska vara systematiskt utesluten från maktpositioner. Grupper med likartad kompetensnivå ska ha samma chans att nå en ledande position. Social bakgrund, köns- tillhörighet eller etnisk bakgrund ska inte förminska individens möjligheter till inflytande. Att se lika möjligheter som en rättvise- fråga är därför att se dem som en aspekt av den representativa demokratin.

Kvantiteten spelar alltså roll och detta hävdar även de nuvarande innehavarna av maktpositioner på olika samhällsområden i en enkätundersökning.TPF4FPT

1.3Kön, makt och statistik

Hur lätt är det då att kartlägga kvinnors och mäns tillgång till makt på olika områden över tid?

Tre aspekter är centrala när det gäller det statistiska underlaget för att kartlägga kvinnor och män på ledande positioner, nämligen

överskådlighet, tillgänglighet och jämförbarhet. Uppgifter om köns- fördelningen bör vara överskådligt uppställda och ange både antal och andel kvinnor och män på olika positioner. De bör vara lätt och offentligt tillgängliga, gärna på hemsidor, vilket blivit ett allt vanligare sätt att inhämta information. De bör också vara uppställ- da på ett sätt som i görligaste mån underlättar jämförelse mellan olika samhällsområden och nivåer.

Under arbetet med denna kartläggning har vi stött på ett antal svårigheter som vi återkommer till nedan och i de olika kapitlen, främst dock i metodkapitlet och i den avslutande diskussionen. De allra flesta av de uppgifter om kvinnor och män som vi har använt som underlag är naturligtvis producerade för helt andra (och

4TP PT Göransson 2007.

28

SOU 2007:108

Inledning

sinsemellan olika) syften än att underlätta en kartläggning av maktens tillgänglighet. Det kan vara fråga om att följa offentlig- hetsregler men det kan också handla om marknadsföring och att möjliggöra kontakter med kunder eller medlemmar. Man anger sällan huruvida positioner innehas av kvinnor eller män och ännu mindre finns det sammanställningar, som visar könsfördelningen på olika ledande positioner. Utredaren är hänvisad till att göra egna beräkningar på grundval av uppgifter om personernas namn efter att dessa kunnat lokaliseras och inhämtas eller till att begära in sammanställningar från enskilda myndigheter och organisationer, vilka emellertid inte har någon skyldighet att tillmötesgå en sådan begäran.

Vi återkommer därför också i slutet av rapporten med förslag till förbättringar, som kan underlätta framtida kartläggningar av denna typ. Det är ett vitalt demokratiskt intresse att följa hur maktens tillgänglighet utvecklas för olika grupper i samhället.

1.3.1Direktiven

I direktiven har funnits två olika, delvis motstridiga kriterier för avgränsningen av ledande positioner. Någon definition av ledande position har inte lämnats, men utredaren har fått göra lämpliga avgränsningar inom ramen för direktiven. Det ena kriteriet i direktiven har varit en önskan om jämförbarhet med den elit- undersökning som utredaren tidigare lett.TPF5FPT Den var baserad på ett toppskikt av cirka 3 300 positioner på samtliga samhällsområden (näringsliv, politik, förvaltning, organisationsliv inklusive kyrkor och religiösa samfund, medier, kultur och vetenskap) och de personer som innehade dem år 2001. Detta skikt var i sin tur jämförbart med det som undersöktes inom 1985 års maktutred- ning. Skiktet var avgränsat efter de vetenskapliga kriterier som är sedvanliga i forskningen om eliter och avsåg därför den nationella maktens positioner, dvs. de positioner varifrån beslut med nationell räckvidd fattas. Det innebar att det var ett sparsmakat skikt av de yppersta beslutsfattarna och opinionsbildarna i landet som ingick. Exempelvis inkluderades här när det gällde näringslivet enbart styrelseordförande och vd för de allra största bolagen i landet, inte hela styrelser. När det gällde riksdagens ledamöter togs vidare

5TP PT Maktens kön. Kvinnor och män i den svenska makteliten på 2000-talet, Göransson A, red. Nya Doxa förlag 2007.

29

Inledning

SOU 2007:108

endast särskilt tunga uppdrag med, såsom ordförandeposterna i vissa utskott, inte samtliga riksdagsledamöter. När det gäller kom- muner fanns endast styrelseordförandena i landets tre största kommuner med, eftersom de antogs ha inflytande även på den nationella arenan.

Det andra kriteriet för avgränsning i direktiven byggde på förslag som departementet tidigare inhämtat från forskare och andra intressenter runt om i landet. Det hade en mycket kraftig tonvikt på politiskt tillsatta positioner och uppdrag på olika samhällsområden. Detta kriterium gav upphov till att ett betydligt bredare skikt av beslutsfattare omfattades och att en stor mängd betydligt lägre chefspositioner inkluderades än vad som är vanligt i en elitundersökning. Detta urval blev alltså många gånger större än det första. Här inkluderades exempelvis samtliga styrelseledamöter i olika organisationer och myndigheter, samtliga riksdagsledamöter och många positioner på regional och kommunal nivå.

Avgränsningen efter det förstnämnda kriteriet var teoretiskt grundad på överväganden om vad som menas med makt, vilken typ av makt man avser att undersöka och vilken räckvidd den bör ha för att tas med. Den inkluderar med nödvändighet olika typer av makt, men med hjälp av användningen av teoretiska begrepp som exempelvis socialt fält får man förutsättningar att jämföra dessa (t.ex. Bourdieu 1996).

Den andra avgränsningen bygger inte på en sådan definition och hade inte föregåtts av någon diskussion om makt. Den omfattar emellertid som nämnts även många positioner med stort lokalt inflytande. På denna nivå fattas många beslut som är avgörande för människors vardagsliv. I en del fall kan dessa positioner också fungera som karriärsteg på väg till uppdrag och maktpositioner med mer omfattande räckvidd. Det är av dessa skäl naturligtvis mycket viktigt att undersöka hur könsfördelningen ser ut även på regional och lokal nivå. Inte minst viktigt är det att se om det finns skillnader mellan nivåer – i kvinnors och mäns tillgång till nationella, regionala respektive lokala maktpositioner. Detta brukar inte renodlade elitundersökningar göra. Det är också viktigt att undersöka huruvida vi kan se likartade sovringsmekanismer när det gäller chefsrekrytering på lägre nivåer som när det gäller toppositionerna.

30

SOU 2007:108

Inledning

1.3.2Avgränsningar

Vi har gjort stora ansträngningar för att på ett tillfredsställande sätt tillgodose båda urvalsprinciperna i direktiven. Emellertid har vissa prioriteringar varit nödvändiga. Eftersom det bredare urvalet till största delen bestod av politiskt tillsatta positioner på olika områden, har det varit särskilt viktigt att komplettera det med de typer av maktpositioner som inte kan påverkas av politikens ambition att nå en allsidig representation. Detta blir desto viktigare som vi redan vet att det just är politiskt tillsatta positioner som kvinnor har lättast att nå. TPF6FPT Om vi bara undersökte dem skulle vi få en missvisande bild av läget.

Förutom det genomgående problem som restes av att utredningen förväntades undersöka två till stor del olika uppsätt- ningar av maktpositioner, har utredarna också haft att handskas med en tidsram, som trots förlängning gjort det nödvändigt att införa prioriteringar i arbetet. Det problemet har aktualiserat vikten av att tillgängligheten av systematiska och jämförbara uppgifter underlättas för framtiden.

Under utredningstiden har också förändringar skett på viktiga positioner, främst på grund av valen hösten 2006 till riksdag, landsting och kommuner. Men även positioner på andra områden än det politiska har bytt innehavare. I den mån tiden tillåtit har vi tagit hänsyn till dessa förändringar genom att uppdatera våra uppgifter. Även om direktiven förutsatte att bearbetningar av uppgifterna från 2002 års val skulle ligga till grund för utredningen, har vi funnit det ha ett egenvärde för kartläggningen – om än inte för diskussionen av de statistiska källorna – att uppgifterna varit så aktuella som möjligt.

1.3.3Metodproblem

Uppgifter om toppositionerna på olika samhällsområden (såsom till exempel styrelseordförande och vd eller generalsekreterare) är lätt åtkomliga. Den inom den tidigare elitundersökningen upp- rättade listan över maktpositioner visade sig också underlätta denna del av kartläggningen betydligt. Men när det gällde de lägre posit- ionerna visade det sig vara förenat med betydande svårigheter att finna deras innehavare. Det har också varit mycket tidskrävande att

6TP PT Se t.ex. Niklasson 2007 (kapitel 13), Göransson 2007 (kapitel 21).

31

Inledning

SOU 2007:108

excerpera uppgifter om innehavarna av samtliga styrelseposter i olika organisationer. Ofta anges i de offentliga materialen endast ordförandens namn. För att kunna få en meningsfull uppfattning om helheten inom den stipulerade tidsramen tvingades vi därför begränsa arbetsinsatsen när det gäller de mest tidskrävande momenten. Det gäller främst kartläggningen av chefer i kom- munala och landstingsägda bolag samt mellanchefer i näringslivet. Båda dessa kategorier kräver detaljerade undersökningar av hemsidor, ofta med kompletteringar genom personlig kontakt. Det är också så att en likartad chefsposition kan definieras olika i olika organisationer/företag, vilket kräver noggrann undersökning av enskilda positioner för jämförbarheten skull.

Ett alternativ hade varit att göra en enkätundersökning, något som vi emellertid bedömde som på en gång alltför tidskrävande och osäkert till sitt resultat. Bortfallet av svar riskerar att bli stort samtidigt som det kan finnas definitions- eller gränsdragnings- problem som i en sådan undersökning överlåts att lösa av den som svarar. Som exempel kan nämnas att Kommuner och Landstings egen tidning Dagens Samhälle gjorde en enkätundersökning år 2006 av kommunchefer (inklusive bolagschefer) där bortfallet trots stora ansträngningar att få in svaren blev 33 procent. Vi har emellertid här tagit med resultaten från den undersökningen och kompletterat den med en särskild undersökning av de kommunalt ägda bolagen i de tre största kommunerna.TPF7FPT

Dessa problem visar för övrigt på önskvärdheten av centralt insamlad systematisk statistik, som tar med samtliga aktuella chefspositioner utan bortfall och med könsuppdelning.

1.4Vad är makt?

Det finns olika typer av makt, och det finns olika uppfattningar om vad makt är. I den omfattande litteraturen om vad makt är brukar man i huvudsak skilja mellan tre typer. I undersökningar av olika länders makteliter brukar man ofta utgå från beslutsmakten.

Beslutsmakt har den som på grund av sin position fattar beslut som har verkningar på minst nationell nivå.TPF8FPT Hit kan vi räkna de högsta politiska positionerna men också exempelvis näringslivets främsta beslutsfattare. Man brukar också tala om dagordningsmakt.

7TP PT Se kapitel 5.

8TP PT En klassisk definition av den amerikanske sociologen C Wright Mills 1956.

32

SOU 2007:108

Inledning

Den innebär att man har makt att bestämma vad som diskuteras i samhället, vilka ämnen som kommer på dagordningen och vilka som inte ens kommer upp till diskussion. De som har denna typ av makt är förstås de som arbetar inom massmedierna, men också politiker, företagsledare och andra som har tillgång till samhällets offentliga arenor för opinionsbildning. På senare år har man också talat om den diskursiva maktens utbredning och allt större betydelse. Det är ett ännu vidare maktbegrepp, som avser all påver- kan på våra tänkesätt, vår världsbild och kunskapsuppfattning. Sådan makt har även kulturarbetare, forskare och andra som producerar och sprider kunskap, estetiska uttryck och tolkningar av mänskliga upplevelser.

I den här undersökningen har vi som framgått ovan dels kartlagt de högsta beslutsfattarna på varje område, dels undersökt de regionala och lokala makthavarna, särskilt inom politik och förvaltning men även inom etermedier och press, vetenskap, näringsliv, organisationsliv och vissa kulturinstitutioner.

1.4.1Har alla chefer makt?

Alla chefer har makt. Men de har inte samma sorts makt, inte lika mycket makt och inte makt över lika många människor eller lika mycket resurser. De har olika maktmedel till sitt förfogande. Men gemensamt för dem är att de på ett eller annat sätt kan belöna eller bestraffa andra för att därigenom driva igenom sin vilja. De har sin organisations resurser till sitt förfogande.

I en elitundersökning är de flesta undersökta personerna topp- chefer som inte har någon över sig på sitt område. Men många chefer på lägre nivåer har i sin tur chefer över sig som de är beroende av. Därför är det naturligtvis viktigt att skilja mellan olika chefsnivåer när vi undersöker vilken tillgång män och kvinnor har till makt. Men det är också viktigt att se vilken typ av verksamhet de är chefer över.

I Statistiska Centralbyråns övergripande chefsstatistik blandas vd för större bolag och högre ämbetsmän med chefer för kom- munala äldreboenden och dagisföreståndare. Inte oväntat framgår det att det finns många fler kvinnliga chefer i offentlig sektor än i privat.

Det gäller då att tänka på att chef kan betyda mycket olika typer av positioner. Mycket riktigt finns de största andelarna kvinnliga

33

TPF FPT

Inledning

SOU 2007:108

chefer vid mindre enheter inom vård och omsorg och utbildning eller som personalchefer, medan männen är i majoritet på alla andra områden, inte minst bland de högre cheferna. Det är också nästan enbart män som är it-chefer, forskning- och utvecklingschefer och chefer inom jordbruk, tillverkning och byggverksamhet.

Av denna statistik framgår att det inte bara finns en hierarkisk uppdelning mellan könen, så att männen dominerar de högre positionerna. Kvinnor och män är också chefer på olika yrkes- områden. Deras chefspositioner följer de allmänna könsschab- lonerna på arbetsmarknaden.

Vi har tagit med denna översikt för jämförelses skull och återkommer nedan till könsfördelningen där. 9

I huvudsak gäller vår kartläggning dock de högsta skikten av chefer och politiker på central, regional och lokal nivå. Tidigare forskning om kvinnor och män på ledande positioner har alltså visat att vi kan vänta oss att det finns en uppdelning mellan samhällsområden, mellan offentlig styrt och privat samt mellan högre och lägre tjänster. Vidare kan vi vänta oss en sned fördelning av könen mellan valda och utnämnda personer. Det har visats att kvinnor oftare valts till sina positioner, medan männen finns på områden där man utnämns till en position. TPF10FPT

Det är också tydligt att kvinnor oftare finns som ledamöter i en styrelse, medan ordförandeposterna tenderar besättas av män.

Men – detta är enligt den traditionella könsordningen. Genom- skinliga rekryteringsprocesser samtidigt med allt intensivare debatt och strävan efter mer jämlik fördelning av könen kan ha slagit igenom på vissa områden under senare år.

Diskussionen i början av 1990-talet (då lobbygruppen Stöd- strumporna fick medialt utrymme och kampanjen Varannan damernas satte jämställdheten på den politiska dagordningen) avsatte i och efter valet 1994 tydliga spår i rekryteringen av kvinnor inom politiken och förvaltningen. Även på andra områden tycks år 1994 ha utgjort en vändpunkt när det gäller rekryteringen av kvinnor och lett till en ökad känslighet för vikten av en jämnare könsfördelning. Vi ser det till exempel på rekryteringen till olika vetenskapliga akademier m.m. (se kap. 9). År 2003 uppsattes vidare som mål att andelen kvinnor på statliga toppositioner skulle vara 50 procent, något som också påverkat rekryteringen till dessa positioner.

9TP PT Se kapitel 2.

10TP PT Göransson 2007.

34

SOU 2007:108

Inledning

1.5Rapportens disposition

I de följande kapitlen ska vi visa hur kvinnor och män fördelar sig på de viktigaste maktpositionerna i det svenska samhället. Vi har använt en rad olika källor och bearbetningar.

Vår ambition att tillgodose båda urvalskriterierna för under- sökning har komplicerat dispositionen av rapporten. Vi har dock valt att i görligaste mån utgå från en uppdelning mellan samhälls- områden eller sociala fält i stället för exempelvis en uppdelning mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt. Tidigare forskning har nämligen visat att det är den specifika logik/rationa- litet som gäller på ett fält eller samhällsområde samt detta fälts närhet till den politiska logiken och dess krav på representativitet, som påverkar rekryteringen mest.

Varje samhällsområde ägnas alltså ett kapitel med början i en översikt över chefspositionerna i allmänhet. Vi utgår från en grov uppdelning mellan olika samhällsområden eller sociala eller kulturella fält. Kartläggningen och analysen är alltså uppdelad i kapitel om näringslivet, politiken, förvaltningen, organisationerna, medierna, kulturen och vetenskapen. TPF11FPT

Det kan ibland vara svårt att dra en strikt gräns mellan olika samhällsområden eller fält. Svenska Akademien skulle exempelvis kunna räknas både till det vetenskapliga och det kulturella fältet. Många chefspositioner har också inflytande över flera kulturella fält. Så är t.ex. kulturministern en viktig makthavare både inom det politiska och det kulturella fältet. Förlagen kan räknas både till kultur, medier och näringsliv. Vissa politisk-ekonomiska institu- tioner kan vidare räknas både till det ekonomiska och till det politiska fältet. Här har vi dock renodlat områdena för att kunna göra en jämförelse.

I kapitel 10 sammanfattas så resultaten. I kapitel 11 redovisas och diskuteras källmaterialen och de möjligheter och svårigheter som finns när det gäller att finna och sammanställa dessa uppgifter. Kapitlet har karaktären av en ”lathund” utifrån våra erfarenheter för att hjälpa den som vill arbeta med liknande undersökningar. Rapporten avslutas med några förslag på hur fortsatta kartlägg- ningar skulle kunna underlättas genom förbättringar av det till- gängliga materialet.

11TP PT Det är samma indelning som används i Göransson 2007.

35

Inledning

SOU 2007:108

Utredningssekreteraren FK Lina Burström har sökt fram, excerperat och förtecknat organisationer och positioner. Särskilda utredaren professor Anita Göransson har kompletterat och redigerat materialet, bearbetat och analyserat det samt skrivit alla kapitel utom kapitel 11, som skrivits gemensamt.

36

2 Om chefer i allmänhet

2.1En fjärdedel av toppcheferna är kvinnor

I den här boken undersöker vi främst toppchefer och toppolitiker. En tidigare studie har visat att kvinnor hade 26 procent av de absoluta toppositionerna år 2001, vilket innebär en fördubbling av deras andel sedan 1989.TPF1FPT Under 1990-talet växte alltså andelen kvinnor på toppen med i genomsnitt en procentenhet per år. Förmodligen kom en stor del av denna ökning i början av 1990- talet i samband med den livliga jämställdhetsdebatten, då också lobbygruppen Stödstrumporna bildades och kampanjer som ”Varannan damernas” lanserades för att främja andelen kvinnor på viktiga positioner.

Men kvinnor och män är fortfarande mycket ojämnt fördelade mellan olika samhällsområden. Politiken är det mest könsbalan- serade eller jämställda området med 45 procent kvinnor på de tyngsta uppdragen, medan näringslivet är det mest mansdomine- rade med 95 procent män på de främsta positionerna. På övriga samhällsområden (förvaltning, organisationsliv, massmedier, kultur och vetenskap) har kvinnorna cirka 25–30 procent av topposi- tionerna och männen alltså 70–75 procent (2001).

Ökningstakten har också varit mycket olika på olika områden. Störst har den varit inom kyrka, vetenskap och förvaltning – och lägst inom näringslivet. Frågan är hur lång tid det kommer att ta innan maktpositionerna i samhället är någorlunda jämnt fördelade. Kommer rekryteringen av kvinnliga ledare att fortsätta öka framöver och i så fall kommer det att gå snabbare eller lång- sammare än hittills?

1TP PT SOU 1990:44 kapitlet Makteliten, Göransson 2007 s. 14.

37

Om chefer i allmänhet

SOU 2007:108

2.2Andelen kvinnor på lägre chefspositioner är också totalt en fjärdedel

Innan vi undersöker hur könen fördelar sig över olika topposi- tioner i dag, ska vi presentera den allmänna könsfördelningen bland chefer så som den framställs i yrkesstatistiken. Den främsta källan till yrkesstatistiken är Statistiska Centralbyrån (SCB). SCB publi- cerar årligen en sammanställning över chefspositioner inom stat, landsting, kommuner och privat sektor efter kön, yrkesområde och verksamhetens huvudman.

Med chef avser SCBTPF2FPT:

Person med administrativt ledningsarbete samt politiskt arbete inom privat eller offentlig sektor. Arbetet innebär bl.a. att fatta beslut, planera, styra och samordna.

SCB:s chefsdefinition avgränsar naturligtvis inte någon maktelit, hur man än definierar denna. Tvärtom är det en mycket generös definition som inbegriper inte bara mellanchefer utan också chefer på lägre nivåer och för mindre företag och enheter. Här samsas sålunda generaldirektörer, högre ämbetsmän och börsbolagens vd med skolchefer, it-chefer och verksamhetschefer för exempelvis enskilda äldreboenden eller daghem i kommunerna. Gemensamt för dem är att de har ett chefs- eller ledningsansvar. De fattar beslut som påverkar andra människor – låt vara med utomordentligt olika räckvidd.

Den totala andelen kvinnliga chefer på olika nivåer är enligt yrkesstatistikens breda definition drygt en fjärdedel, och andelen manliga alltså närmare tre fjärdedelar (se figur 2.1). Men var finns då de kvinnliga cheferna och var finns de manliga?

2.3Kvinnliga och manliga chefer är snedfördelade mellan olika yrkesområden och nivåer

Eftersom SCB:s chefsdefinition inbegriper en så heterogen samling positioner, måste vi dela upp den för att få ett meningsfullt analysunderlag. Om vi bryter ned talen finner vi att det finns systematiska skillnader i könsfördelning mellan chefer på olika nivåer, på olika samhällsområden, inom olika typer av yrken och

2TP PT Standard för svensk yrkesklassificering, SSYK, Statistiska Centralbyrån.

38

SOU 2007:108

Om chefer i allmänhet

inte minst mellan sektorer (verksamheter med olika huvudmän). Så dominerar manliga chefer stort särskilt i privat men också i statlig sektor, medan kvinnliga chefer är i majoritet i kommunal verk- samhet. Inom landstinget finns det lika många kvinnliga som manliga chefer.

Figur 2.1 Chefer efter sektor och kön 2004. Procent

90

 

 

 

 

 

 

 

78

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

72

70

 

65

61

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

56

 

50

 

 

50

50

 

Kvinnor

 

 

 

 

44

 

 

 

 

 

 

 

 

 

39

 

 

Män

 

 

35

 

 

 

30

 

 

 

 

 

28

22

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

ivat

StatKommun

 

lig

Totalt

 

Pr

 

Offent

 

 

 

Landsting

 

 

Källa: På tal om kvinnor och män 2004, SCB 2006. Antal kvinnor/män: 53 100/138 900.

Bakom denna snedfördelning mellan sektorer ligger i sin tur främst könsarbetsdelningen på arbetsmarknaden. Kvinnliga chefer finns i större utsträckning inom kvinnodominerade yrkesområden som vård, skola och omsorg med kommunen eller landstinget som huvudman, medan männen oftare finns på chefspositioner inom offentlig förvaltning och inom företagsledning i statligt eller privat näringsliv. Detta gör att de tenderar ha olika typer av makt. Det framgår – som vi ska se längre fram – särskilt när det gäller drift- och verksamhetschefernas nivå, där denna uppdelning mellan ansvarsområden blir särskilt tydlig. Men den finns också bland chefer för mindre företag och enheter.

Sektorerna kan emellertid brytas ned ytterligare och då ser vi att kommunal förvaltning har en majoritet kvinnliga chefer liksom – dock marginellt – landstingen, medan övriga verksamheter till överväldigande delen leds av män. Det gäller särskilt statliga affärs- verk, icke offentliga aktiebolag och andra företag samt kommunala företag. I figur 2.2 är utgångspunkten yrkesstatistiken för 2005.

39

Om chefer i allmänhet

SOU 2007:108

Figur 2.2 Chefer efter sektor, yrkesområde och kön 2005. Procent

90

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80

82

80

 

 

 

 

 

77

 

 

 

 

 

75

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

72

 

 

 

 

 

 

69

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

62

63

 

 

 

 

 

 

60

 

52

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

48

 

 

 

 

 

Kvinnor

 

 

 

 

 

 

 

40

38

37

 

 

 

 

 

Män

 

 

 

 

 

 

30

 

 

31

28

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

25

 

 

 

 

 

 

 

 

23

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

20

 

 

 

 

 

 

18

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

valt

ing

 

g

 

v

 

g

 

ö

ag

 

itutioner

 

ag

 

företag

 

ata

affärsverk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lan

ö

 

 

 

 

 

 

 

et

 

 

 

 

 

 

et

 

 

 

 

 

 

n

 

stin

 

 

altnin

 

f

r

 

 

 

 

 

 

ör

 

 

 

riv

 

 

 

 

 

d

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

lag,

 

 

 

 

 

 

f

 

 

 

 

lig

 

 

 

Övri

 

 

Kommunala

 

 

al

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ffe

 

 

 

 

 

o

 

 

 

 

r

 

S

lig

r

 

 

 

a

 

 

 

 

t

 

 

 

 

Akt

Statliga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommun

 

 

 

 

 

 

 

St

 

tliga

 

 

g

p

 

 

 

ieb

 

 

 

 

 

 

tat

 

 

 

 

ao

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

a

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

g

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

vri

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ö

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: SCB: Yrkesstatistik 2005. www.ssd.scb.se/databaser. Antal se tabell B 2.2 i tabellbilagan.

Den största andelen kvinnor är förvaltningschefer inom kommun och landsting, medan den mest mansdominerade chefsgruppen finns i de statliga affärsverken. I de privatägda aktiebolagen och i övriga privata företag dominerar manliga chefer kraftigt. Statligt ägda företag har något större andel kvinnliga chefer än de kommunalt ägda. Överhuvudtaget finns det fler kvinnor i de offentligt ägda företagen än i de privata. Skillnaden är dock inte särskilt stor utom när det gäller gruppen ”Övriga organisationer”.

2.4I de största chefsgrupperna utgör kvinnorna en tredjedel

Om vi går vidare och undersöker könsfördelningen inom olika chefskategorier, framgår även där tydliga skillnader. Samtliga chefs- grupper är visserligen på denna övergripande nivå mansdominerade, men det finns ändå stora variationer.

De två ytterlighetsgrupperna är å ena sidan vd och verkschefer med ytterst få kvinnor, å andra sidan högre ämbetsmän och politiker, där kvinnorna utgör 40 procent och männen 60, dvs.

40

SOU 2007:108

Om chefer i allmänhet

chefsgruppen kan enligt officiell praxis anses könsblandad eller kvantitativt jämställd. Bland de största chefsgrupperna (drift- och verksamhetschefer, chefer för särskilda funktioner, för mindre företag och enheter) slutligen utgör kvinnorna en tredjedel.

Figur 2.3 Anställda chefer efter yrke och kön 2005. Procent

100

 

 

 

 

 

90

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

70

72

 

 

67

67

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnor

 

 

 

 

 

 

40

40

33

33

30

 

Män

 

 

 

 

28

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

olitiker

jänstemän

 

 

 

 

r

 

er

 

er

f

 

 

 

 

 

 

fe

 

 

 

 

 

p

 

 

 

e

och

enhet

ktion

verksche

 

ämbetsmän

s

 

 

 

mhetsch

 

 

a

fun

 

 

 

ef

t

 

 

sa

 

 

 

 

 

 

 

särskild

Vd,

 

 

ri

 

 

 

 

tag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ch

 

f

verk

 

 

 

e

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

r

 

 

 

 

 

 

 

 

ögre

 

 

 

t/

 

 

dre

 

 

 

ef

 

 

 

 

 

 

D

 

 

i

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ch

 

 

 

 

 

H

 

 

 

 

 

m

n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Chef

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: SCB: www.ssd.scb.se/databaser. Yrkesregister med yrkesstatistik för 2005. För specificerade uppgifter om antal se tabell B 2.2 i tabellbilagan.

I genomsnitt finns det alltså en tredjedel kvinnor och två tredje- delar män bland drift- och verksamhetscheferna. Skillnaderna mellan olika yrkesområden är emellertid oerhört kraftiga. I figur 2.4 visas de områden som har störst kvinno- respektive mansdominans bland drifts- och verksamhetscheferna.

41

Om chefer i allmänhet SOU 2007:108

Figur 2.4 Drift- och verksamhetschefer inom vissa yrkesområden 2005. Procent.

120

100

80

60

40

20

0

 

r

 

 

hefer

 

 

 

s

 

 

 

uk

 

 

gi

 

 

 

s

f

 

 

 

 

 

 

 

 

k

 

 

 

 

r

 

 

 

rk

 

o

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

r

 

 

 

 

 

 

 

 

mso

Utbildning

 

 

 

 

yggver

 

 

 

ene

 

 

 

 

sche

talt

 

 

c

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

r

T

 

,

 

a

 

 

 

 

 

gsb

 

 

 

 

a

 

 

 

ad

 

 

o

 

l

 

 

 

 

 

 

 

 

,

 

 

 

ns

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

o

 

 

 

 

 

 

kn

 

d

Person

 

 

B

u

sk

 

 

ng

Fin

 

m

 

Vår

 

 

 

 

 

 

llverkni

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

k,

 

 

 

 

a

 

 

 

 

 

 

 

 

 

r

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

dbr

 

i

 

 

 

 

 

 

 

,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jo

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ng

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

T

 

 

 

 

 

ni

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

j

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

äl

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

örs

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

F

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnor Män

Källa: www.ssd.scb.se/databaser. Antal: 18 171 kvinnor, 36 096 män. För specificerade uppgifter om antal se tabell B 2.3 i tabellbilagan.

Det verkar som om verksamhetsområdet är avgörande för chefspositionens könskodning. De flesta kvinnliga chefer finns inom utbildning, vård och omsorg samt som personalchefer. Männen är chefer inom jordbruk, tillverkning och byggverksamhet; de är försäljnings- och inköpschefer, de finns inom it och forskning och utveckling. Även inom finansiell verksamhet dominerar de manliga cheferna, trots att det är ett yrkesområde där kvinnor brukar utgöra en stor andel av de anställda.

Figur 2.4 visar att de yrkesområden som har flest kvinnliga chefer i stort sett är könsblandade (dvs. könsfördelningen ligger mellan 40 och 60 procent för vardera könet), medan de mest mansdominerade områdena har ytterst få kvinnliga chefer. Man skulle kunna säga att detta är ytterligare en aspekt av könsbalansen. Att män oftare blir chefer på kvinnodominerade områden än kvinnor på mansdominerade vet vi. Men det är tydligen också så att där det finns många kvinnliga chefer finns det ungefär lika många manliga, medan de mansdominerade chefspositionerna knappast har några kvinnor. Chef är med andra ord på vissa områden fortfarande en mycket snävare manligt kodad position än på andra.

42

SOU 2007:108

Om chefer i allmänhet

Bland chefer för mindre företag och enheter finner vi samma uppdelning av könen mellan yrkesområden. Tendensen är i princip densamma, nämligen att områdena med flest kvinnliga chefer är de mest könsbalanserade. Men här finns även bland de kvinnliga cheferna ett område med extrem obalans, nämligen när det gäller mindre företag och enheter inom vård och omsorg (figur 2.5). Här finner vi samma mönster i könsfördelning som bland drifts- och verksamhetscheferna ovan. Det präglas av den allmänna köns- arbetsdelningen på arbetsmarknaden.

Figur 2.5 Chefer för mindre företag och enheter inom vissa områden. Procent.

120

100

80

Män

60

Kvinnor 40

20

0

V

 

 

l

ö

 

 

 

 

 

 

 

 

g

 

 

 

nsverksamhet

 

 

d,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

skogsbruk

 

 

 

 

org

 

ng

 

 

ng

 

 

g

 

rgi

 

 

alt

 

s

ldni

 

 

 

l

 

 

 

öreta

 

en

 

 

 

T

 

 

 

 

 

 

 

 

ni

 

 

 

 

 

 

e

 

 

o

 

 

om

 

 

 

 

v

t

 

 

f

 

,

 

 

 

 

 

 

 

bi

 

r

a

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

g

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ut

 

f

 

 

 

 

yg

 

 

 

 

 

 

na

 

 

år

 

 

ig

 

 

 

 

 

B

 

verknin

 

 

 

 

 

Of

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jordbruk,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Til

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ent

 

 

 

 

 

 

l

 

 

 

 

 

Fi

 

 

 

 

 

f

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: www.ssd.scb.se/databaser. Antal: 20 571 kvinnor, 48 252 män. För uppgifter om antal se tabell B 2.5 i tabellbilaan.

43

Om chefer i allmänhet

SOU 2007:108

2.5Det finns en könsuppdelning både inom och mellan chefsgrupper

I redovisningen nedan kombinerar vi olika yrkesgrupper med sektorer och område inom respektive sektor. De långa tabeller som texten handlar om finns i tabellbilagan som tabellerna B 2.6 till och med B 2.15. Där visar en finare uppdelning inom områdena att könsuppdelningen har systematiska mönster på och mellan alla områden.

Inom statlig förvaltning finns totalt en dryg tredjedel kvinnliga chefer (tabell B 2.6). Den största chefsgruppen inom detta område utgör verksamhetscheferna inom offentlig förvaltning. Av dessa är i sin tur en tredjedel kvinnor. På den högsta nivån ”högre ämbetsmän och politiker” utgör kvinnorna 40 procent, och bland chefstjänstemännen nästan lika stor andel. De mest kvinnodomi- nerade chefsnivåerna är reklam- och pr-chefer (64 procent), per- sonalchefer (61) och chefer för mindre enheter i offentlig förvalt- ning (59). Största andelen män finns bland inköps- och distribu- tionschefer (86 procent), FoU-chefer (79) och it-chefer (77).

Cheferna inom de statliga affärsverken är alltså huvudsakligen män (tabell B 2.7). Det största antalet kvinnliga chefer är drift- cheferna inom handel, hotell med mera, där de utgör en fjärdedel. Bland ekonomichefer och administrativa chefer är hälften män, hälften kvinnor.

De mest kvinnodominerade chefsgrupperna i kommunerna är verksamhetschefer inom vård och omsorg samt utbildning liksom chefer för mindre företag och enheter inom vård och omsorg samt utbildning (tabell B 2.8). De mest mansdominerade kommunala chefsgrupperna är it-chefer, driftchefer inom byggverksamhet och tillverkning m.m. samt finansiell verksamhet, fastighetsbolag m.m., där männen utgör mer än 80 procent. Bland toppcheferna är vd och verkschefer det mest mansdominerade skiktet, medan högre ämbetsmän och politiker samt chefstjänstemän i intresseorganisa- tioner är något jämnare fördelade över könen (mansdominerade med 57– 43 respektive 65–35 procent).

Inom landstingen är chefspositionerna relativt jämnt fördelade mellan könen (tabell B 2.9). Men det finns större skillnader inom enskilda områden. De mest kvinnodominerade chefsgrupperna är verksamhetschefer inom vård och omsorg samt personalcheferna.

Bland övriga offentliga institutioner är mansdominansen stor, i paritet – som vi strax ska se – med den i privat näringsliv

44

SOU 2007:108

Om chefer i allmänhet

(tabell B 2.10). Det gäller särskilt vd och verkschefer samt försälj- nings- och distributionschefer.

Vi övergår så till näringslivet och ser först på de företag, som inte är offentligägda (tabell B2.11).

Den största chefsgruppen här är vd, verkschefer med flera. Där är också mansdominansen överväldigande – med 91 procent män. Ännu större är den bland driftchefer inom jordbruk, tillverkning och byggverksamhet samt chefer för mindre bygg- och tillverk- ningsföretag. De största kvinnogrupperna finns även här inom vård och omsorgsverksamhet i olika former.

I de ej offentligt ägda företagen finns totalt sett en liten minoritet kvinnor på ledande positioner, oavsett om det gäller aktiebolag eller inte. I aktiebolagen är kvinnorna ännu färre än i övriga företag (jfr tabell B 2.12). Det finns emellertid variationer mellan olika chefsgrupper. De mest mansdominerade chefs- grupperna är vd, verkschefer med flera och it-chefer samt chefer i mindre företag i tillverknings-, bygg- och jordbruksbranscherna. Bland personalchefer, reklam- och pr-chefer finns en majoritet kvinnor, men den är inte alls lika stor som den majoritet av män, som finns på andra chefspositioner.

Mönstret är detsamma i statligt ägda företag och organisationer, men den kvinnliga minoriteten är något större här, till exempel på vd-positionerna (tabell B 2.13). Inköps- och distributionschefer samt chefer inom forskning och utveckling är de mest mansdomi- nerade chefskategorierna. Kvinnorna dominerar bland personal- cheferna men inte lika mycket.

Detsamma kan sägas om cheferna i kommunalt ägda företag och organisationer (tabell B 2.14). Mönstret är detsamma, men kvinnorna är något fler här än bland cheferna i privatägda företag. Inköps- och distributionscheferna och chefer för mindre företag i finansiell verksamhet är de mest mansdominerade chefsgrupperna, medan personalchefer och chefer för mindre företag och enheter inom vård och omsorg är kvinnodominerade, om än inte lika kraftigt.

Även i kategorin övriga organisationer är könsuppdelningen bland cheferna strikt (tabell B.2.15). En majoritet kvinnor finns bland driftchefer och chefer för mindre enheter inom vård och omsorg samt inom utbildning. Även bland personalcheferna är kvinnorna i majoritet, men inom alla andra områden dominerar de manliga cheferna.

45

Om chefer i allmänhet

SOU 2007:108

2.6Könsuppdelningen är stabil över tid

Om vi jämför könsuppdelningen mellan sektorer 2002 med 2004 visar det sig att denna varit i stort sett stabil. Mellan dessa år minskade visserligen det totala antalet manliga chefer med cirka 20 000, medan antalet kvinnliga chefer steg med endast 2 000. (Se tabell B 2.16 i tabellbilagan.) Det innebar sammanlagt att andelen kvinnor på olika slags chefspositioner i landet ökade från 24 till 28 procent. Samma andel gällde även för 2005, enligt senast publicerade siffror.

Tabell 2.1

Kvinnliga och manliga chefer efter sektor 2002 och 2004.

 

Procent

 

 

 

 

 

 

 

 

Sektor

Kvinnor 2002

Män 2002

Kvinnor 2004

Män 2004

Privat sektor

19

81

22

78

Offentlig sektor

56

44

56

44

Stat

35

65

35

65

Kommuner

59

41

61

39

Landsting

48

52

50

50

Totalt andel

24

76

28

72

kvinnliga och

 

 

 

 

manliga chefer

 

 

 

 

Antal

51 060

159 340

53 100

138 900

 

 

 

 

 

Källa: Lönestrukturstatistik, Medlingsinstitutet. Uppgifter hämtade ur SCB:s På tal om kvinnor och män 2004 respektive 2006.

Om vi ser närmare på de olika sektorerna, visar det sig att denna lilla ökning bland kvinnliga chefer härrörde från utvecklingen i privat sektor. Det handlade dock främst om att antalet män minskade mycket mer än antalet kvinnor, vilket resulterade i att andelen kvinnliga chefer totalt sett växte något – från 19 till 22 procent. I den offentliga sektorn ökade däremot både kvinnliga och manliga chefer i antal med cirka 3 000, varför könsfördelningen där inte påverkades.

Om vi studerar utvecklingen inom den offentliga sektorn i sin tur, framgår att olika verksamheter utvecklades på olika sätt. Medan det totala antalet chefer i statlig tjänst flerdubblades, var ökningen obetydlig inom landsting och kommuner. Men detta påverkade inte andelen kvinnor respektive män. Ökningen för- delade sig nämligen lika över könen.

46

SOU 2007:108

Om chefer i allmänhet

2.7Sammanfattning

Könsfördelningens mönster bland cheferna är entydigt. Samma chefspositioner är mans- respektive kvinnodominerade oavsett om det gäller statlig, kommunal eller privat huvudman. Men det finns skillnader så till vida att mansdominansen är kraftigast i privat ägda enheter och inte fullt så kraftig i kommunalt och statligt ägda enheter.

Det gemensamma mönstret är att olika verksamheter är köns- kodade på ett traditionellt sätt, vilket alltså slår igenom även på chefsnivå. Kvinnor tenderar arbeta med personal, utbildning, vård och omsorg, medan männen leder verksamheter inom tillverkning, byggnadsarbeten och jordbruk.

Denna könsuppdelning är särskilt tydlig på lägre chefsnivåer, medan de högre cheferna oftare har en mer balanserad könssamman- sättning. Ett undantag är dock de främsta exekutiva positionerna såsom vd och verkschefer, som oftast innehas av män. De högsta politiskt tillsatta tjänsterna har en högre andel kvinnor – ja, en andel som faller inom de 40–60 procent, som brukar accepteras som någorlunda jämställd.

47

3 Näringslivet

3.1Börsföretagens styrelser och ledning

Den största obalansen mellan kvinnor och män på ledande poster finns i näringslivet. De stora företagen har traditionellt haft ytterst få kvinnor på operativa positioner eller i sina styrelser. Företags- ledning har varit och är fortfarande en manligt kodad verksamhet trots att numera många kvinnor studerar ekonomi vid universitet och högskolor. De kvinnor som finns på chefsposter i företagen brukar i stället vanligtvis ha specialistfunktioner såsom personal- chef, jurist eller informationschef. Det är positioner som kräver en annan utbildning och karriär än den bakgrund som krävs för företagsledarna.TPF1FPT Även på dessa positioner finns dock oftast minst lika många män som kvinnor.

Den massiva mansdominansen på näringslivets ledande posi- tioner har på senare tid stuckit allt mer i ögonen, inte minst sedan särskilt det politiska fältet uppnått könsbalans. När det gäller storföretagens styrelseledamöter har som bekant de senaste åren förts en debatt, inte minst med anledning av de krav som med början år 2002 ställts från regeringens sida på företagen att snarast uppnå en större balans mellan kvinnliga och manliga ledamöter. När hotet om lagstiftning tillfälligt mildrades för ett par år sedan, minskade genast andelen kvinnliga styrelseledamöter för att senare när det upprepades öka igen.

I december 2004 presenterade en förtroendekommission ledd av förre finansministern Erik Åsbrink Svensk kod för bolagsstyrning. Denna kod är nu en del av noteringsavtalet för företagen på Stockholmsbörsen och omfattas för närvarande av 94 företag, som tillsammans svarar för 95 procent av totala börsvärdet. Enligt denna kod ska en jämn könsfördelning i styrelsen eftersträvas. Det hindrar emellertid inte att tre av dessa s.k. kodföretag ännu i år

1TP PT Se t.ex. Göransson 2004 och 2007.

49

Näringslivet

SOU 2007:108

ingår bland de totalt tolv börsföretag, som just nu helt saknar kvinnliga styrelseledamöter (ordinarie eller suppleant).TPF2FPT

3.1.1Privata börsföretag

Den främsta källan till uppgifter om företagen är deras egna årsredovisningar som lämnas in till Bolagsverket samt deras verksamhetsberättelser och hemsidor. Det är ett tidsödande arbete att gå igenom dessa för att inhämta uppgifter. Det finns dock också olika sekundära sammanställningar, som är lättare tillgängliga och mer överskådliga.

Den mest tillförlitliga och bäst kontrollerade sammanställningen av uppgifter om börsföretagens ägare, ledning, styrelser och revi- sorer tas fram årligen på basis av företagens årsredovisningar och publiceras genom SIS Ägarservices försorg. Det är Sven-Ivan Sundqvist som numera tillsammans med Daniel Fristedt ansvarar för detta. Här anges också andelen kvinnliga styrelseledamöter och vd. Däremot saknas uppgifter om chefer på andra nivåer. Här ingår heller inte andra företag än de börsnoterade.

Enligt den senast publicerade upplagan av Styrelser och revisorer i Sveriges börsföretag finns det i dag åtta kvinnliga styrelseordförande och fem vd i de 296 svenska börsföretagen (juni 2007).TPF3FPT Det innebär att antalet kvinnliga styrelseordförande har ökat från två förra året, medan antalet kvinnliga vd är oförändrat. Andelen kvinnliga styrelseledamöter som valts av bolagsstämmorna, stanna- de vid 18 procent i år liksom förra året. En preliminär beräkning på 19,5 procent som gjordes efter att hälften av bolagen gjort sina nomineringar, kom därmed på skam.TPF4FPT

2TP PT Fristedt & Sundqvist 2007–08, ss. 5, 29.

3TP PT Fristedt & Sundqvist 2007–08: Styrelser och revisorer i Sveriges börsföretag 2007–2008. Stockholm: SIS Ägarservice AB.

4TP PT Uppskattning från SIS Ägarservice redovisad i Rapport, TV2, den 21 mars 2007.

50

SOU 2007:108

Näringslivet

Figur 3.1 Styrelser och ledning i de privata börsföretagen 2007. Procent.

100

97

98

 

 

82

 

 

 

77

 

 

 

Kvinnor

50

 

 

Män

 

 

18

23

 

 

 

 

3

2

 

0

 

 

 

lseordförande

V

 

öter

ter

d

 

 

S

 

 

 

ledam

n

 

 

 

up

 

 

 

 

lea

 

 

Ordinarie

 

p

S

 

 

 

re

 

 

 

 

ty

 

 

 

 

Källa: Fristedt & Sundqvist: Styrelser och revisorer i Sveriges börsföretag 2007–2008. SIS Ägarservice AB, 2007. Anm. Figuren bygger på uppgifter för samtliga 296 börsföretag i Sverige. Antalet styrelseplatser var totalt 1 883. I 93 procent av företagen finns inte längre suppleanter, något som är i enlighet med Svensk kod för bolagsstyrning. I de företag som fortfarande har suppleanter utgör kvinnorna som framgår ovan en större andel bland dem än bland de ordinarie ledamöterna. Se tabell B.3.1 i tabellbilagan.

Det är numera inte bara medier och forskare som granskar könsfördelningen på maktpositioner. Även tunga investerare som AP-fonderna och olika försäkringsbolag gör kartläggningar. Så presenterade exempelvis Folksam i maj 2006 ett jämställdhetsindex som baserats på en granskning av 2005 års årsredovisningar från företagen på Stockholmsbörsens A-lista. Man fann att nio av tio är män i deras ledningsgrupper.

Det är emellertid väl så viktigt att fler kvinnor når exekutiva positioner som vd och som linjechefer, vilka utgör den främsta rekryteringsbasen för vd. Vd-posterna utgör i sin tur den vanligaste bakgrunden bland styrelseordförandena. Dessa positioner är de mest synliga i offentligheten, och uppgifterna om deras innehavare är lättillgängliga.

Mellanchefspositionerna presenterar ett större problem. För det första måste man noga definiera och avgränsa de mellanpositioner man diskuterar i ett visst sammanhang. Det är till exempel stor skillnad mellan stabspositioner och linjepositioner. För det andra varierar terminologin mellan olika företag. Det skulle behövas en enhetlig gemensam terminologi för olika chefsposter. För det tredje är det över huvud taget svårare att finna information om dessa lägre chefspositioner. Några färdiga sammanställningar av hög kvalitet finns för närvarande inte. Det vore av största vikt att sådana gjordes och publicerades regelbundet. Det skulle starkt

51

Näringslivet

SOU 2007:108

underlätta en kontinuerlig bedömning av utvecklingen av rekry- teringsbasen till högre positioner såsom vd.

3.2Företag med olika ägandeformer

Tidigare undersökningar har visat att statligt ägda företag vanligen har fler kvinnliga chefer än privatägda.TPF5FPT I förra kapitlet har vi sett att det tycks gälla oavsett chefsnivå. Staten har satt upp mål för chefsrekryteringen och dessa har man måst rätta sig efter. Vi ska nedan jämföra situationen i företag med olika ägandeformer för att se hur stora dessa skillnader är.

3.2.1VA 500 företagsdatabas

Tidskriften Veckans Affärer upprättar varje år en databas bestående av namn- och adresslistor över en rad befattningshavare i de 500 största svenska företagen. En poäng är att uppgifterna täcker alla de största företagen, såväl statliga, kommunala och kooperativa som privata.TPF6FPT Följande sammanställning av de 500 största företagen innehåller alltså samtliga dessa ägarformer.

Figur 3.2 Chefspositioner i de 500 största företagen. Procent kvinnor och män

100

97

97

 

 

 

 

 

87

 

 

83

84

 

 

 

 

 

 

56

Kvinnor

 

 

 

 

50

 

 

44

Män

 

 

17

16

13

 

 

 

 

 

3

3

 

 

0

 

 

 

 

 

 

örande

d

 

 

d

 

f

 

 

 

f

alchef

 

r

 

 

 

 

e

 

 

e

 

chefe

 

 

 

V

 

 

 

h

 

 

h

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

sc

 

 

i

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

m

c

 

 

 

 

 

 

f

 

 

a

 

 

 

 

 

 

n

Totalt

 

s

 

 

n

 

 

Eko

 

Perso

 

 

eord

 

ark

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Styrel

 

 

M

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Veckans Affärer: VA 500 (databas 2006). Antal kvinnor/män 248/ 1651. Se tabell B 3.2 i tabellbilagan.

5TP PT Exempelvis Göransson 2007.

6TP PT En närmare diskussion av detta material finns i kapitel 11.

52

SOU 2007:108

Näringslivet

I detta urval finns 11 kvinnor (eller tre procent) bland totalt 422 styrelseordförande och 15 kvinnor (också tre procent) bland totalt 492 vd. Det är alltså ungefär samma andel som i börsföretagen ovan. Kvinnornas inbrytningar på mellanchefsposterna är också obetydliga med undantag av gruppen personalchefer, där de nästan uppgår till hälften. Männen dominerar stort bland marknads- och ekonomicheferna.

Viktigare för rekryteringen till toppositionerna är dock vem som innehar de operativa mellanchefspositionerna, som vi nu ska undersöka för ett mindre urval storföretag.

Nedan ska vi också separera företag med olika ägandeform för att se vilka skillnader som kan finnas mellan dem.

3.2.2Olika chefsnivåer i 50 företag med olika ägandeform

Ingen av de båda källor vi använt här innehåller uppgifter om operativa linjechefspositioner på mellannivå såsom affärs- områdeschef, divisionschef, dotterbolagschef eller lands/region- chef. I årsredovisningarna anges dessa chefer vanligen endast i den mån de ingår i ledningsgruppen eller styrelsen. För de största företagen anges dock ofta även andra ledande befattningshavare. Uppgifter om dem kan inhämtas på hemsidorna. Eftersom det är dessa chefspositioner som utgör den främsta rekryteringsbasen för vd-posterna, är de av särskilt intresse här. Emellertid varierar som vi redan nämnt terminologin mellan företag. Här har därför endast medtagits de positioner, som uttryckligen av respektive företag anges som affärsområdes-, divisions- eller regionchef/chef för regionalt dotterbolag.

I nedanstående tabell har vi utgått från de bolag som enligt Veckans Affärers lista är de största 50 företagen (2006). Tabell 3.1 inkluderar alltså både privat, statligt och kooperativt/ömsesidigt ägda företag.

53

Näringslivet SOU 2007:108

Tabell 3.1

De 50 största företagen oavsett ägandeform

 

 

 

 

 

 

 

Position

 

Antal kvinnor

Antal män

Andel kvinnor

Andel män

Styrelseordförande

4

46

8

92

Ledamöter

 

100

293

26

74

Vd

 

1

48

2

98

Övrig ledning

 

64

350

15

85

Totalt

 

169

737

19

81

Affärsområdes-,

 

17

186

8

92

divisions,

 

 

 

 

 

regionchef

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Uppgifter för de 50 största företagen har hämtats ur Veckans Affärers VA 500 (databas 2006) samt hemsidor för respektive företag. Affärsområdeschefer, divisionschefer m.fl. ingår liksom vissa stabschefer ofta i ledningsgruppen men anges i denna tabell dessutom som separat grupp.

De främsta positionerna i de största företagen – styrelseordförande och vd – är som vanligt helt mansdominerade. I detta urval av de största 50 företagen kan noteras att det finns fyra kvinnliga styrelseordförande och en kvinnlig vd. I ledningsgrupperna finns det en liten andel kvinnor – 15 procent. Men det varierar mellan företag vilka positioner som räknas in i ledningsgruppen. De kvinnor som räknas dit har endast i undantagsfall linjepositioner. Det vanliga är att de är specialister i stabspositioner såsom jurist, personalchef, informationschef eller ansvarig för human relations eller investor relations. Ofta räknas dessa positioner inte in i ledningsgruppen men kan stå som ”övriga ledande positioner”. Chefsjuristen fungerar dock ofta som styrelsens sekreterare.

En fjärdedel av styrelseledamöterna är här kvinnor, vilket innebär en ökning sedan 1990-talet. Detta urval av de största företagen (inklusive statliga, kooperativa m.fl.) har alltså något fler kvinnliga ledamöter än de privatägda börsföretagen ovan.

Men som vi redan nämnt finns det en skillnad mellan privat och statligt ägda företag när det gäller rekrytering av toppchefer. Efter- som statliga företag har underställts krav på bredare representation i styrelserna från ägarens sida brukar här finnas ett större antal kvinnor i toppen. En uppdelning efter ägandeform av de 50 största företagen visar följande:

54

SOU 2007:108

Näringslivet

3.2.3Privata företag

Figur 3.3 Styrelser och ledning i privata företag. Procent kvinnor och män

100

 

100

 

100

 

 

 

 

 

 

 

 

87

80

75

 

 

 

 

 

Kvinnor

60

 

 

 

 

 

 

Män

40

 

 

 

 

25

 

 

20

 

 

13

 

 

 

0

 

0

 

0

 

 

 

Styrelseordförande

Ledamot

Vd

Ledningsgrupp

Källa: Veckans Affärers 500 (databas 2006) och respektive företags hemsida. De 35 privata företagen bland de

50 största företagen. För antal se tabell B 3.3 i tabellbilagan.

 

I dessa 35 privatägda storföretag finns ingen kvinnlig styrelse- ordförande eller vd. Bland operativa mellanchefer såsom affärs- områdeschefer finns tre kvinnor av sammanlagt 128. Rekryterings- basen för kvinnliga presumtiva vd inger med andra ord inga förhoppningar om någon förändring framöver. I ledningsgrupperna finns knappt 10 procent kvinnor, vilka alltså främst utgörs av olika stabschefer.

3.2.4Kooperativa företag

I de kooperativt eller ömsesidigt ägda företagen finns en större andel kvinnliga toppchefer. De utgör här en knapp tredjedel vilket kan jämföras med de privata företagens 13 procent.

Medan de privata företagen har två procent (eller tre stycken) kvinnliga affärsområdeschefer m.fl., finns det i de kooperativa 17 procent (eller åtta kvinnor). Ingendera siffran är imponerande, men det är en tydlig skillnad mellan dem. Här ska påpekas att även branschtillhörigheten kan spela in. Medan kooperativa företag ofta är starkt mansdominerade på toppen, tillhör de ömsesidigt ägda

55

Näringslivet

SOU 2007:108

företagen främst bank-, försäkrings- och finansbranschen, som ju är känd för att ha fler kvinnliga chefer.

Figur 3.4 Styrelser och ledning i kooperativt/ömsesidigt ägda företag. Procent kvinnor och män

100

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

 

70

 

66

 

 

 

 

 

Kvinnor

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

50

 

 

 

Män

40

 

 

 

34

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

0

 

 

 

 

 

Styrelseordförande

Ledamot

Vd

Övrig ledning

 

Källa: Veckans Affärers 500 (databas 2006) och respektive företags hemsida. De fem kooperativt/ömsesidigt ägda företagen (bland de 50 största) varav ett är uppdelat i två enheter med var sin styrelse men gemensam vd. För antal se tabell B 3.4 i tabellbilagan. Antalet styrelseordförande och vd är mycket litet och bör tas försiktigt.

3.2.5Statliga företag

De nio statliga bland de 50 största företagen har som förutspåtts lyckats bättre med att rekrytera kvinnliga toppchefer än de privata. Även på andra chefspositioner har de en betydligt större andel kvinnor än de privata. De har också generellt lite fler kvinnor än de kooperativa företagen.

56

SOU 2007:108

Näringslivet

Figur 3.5 Styrelser och ledning i statliga företag. Procent kvinnor och män

100

 

 

 

 

90

89

 

 

89

 

 

 

 

80

 

 

 

 

70

 

 

 

68

60

 

56

 

 

 

 

 

Kvinnor

50

 

 

 

 

44

 

 

 

 

 

Män

40

 

 

 

 

30

 

 

 

32

 

 

 

 

20

 

 

 

 

10

11

 

11

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

Styrelseordförande

Ledamot

Vd

Övrig ledning

Källa: Veckans Affärers 500 (databas 2006) och respektive företags hemsida. De nio helt eller delvis statligt ägda företag som ingår bland landets 50 största företag. För antal se tabell B 3.5 i tabellbilagan.

För åskådlighetens skull visar vi nedan en jämförelse av företag med olika ägandeformer gällande kvinnor och män på operativa mellanchefspositioner. Den största andelen finns i statligt ägda företag, därnäst kommer de kooperativt eller ömsesidigt ägda och minsta andelen finns i privata företag.

57

Näringslivet

SOU 2007:108

Figur 3. 6 En jämförelse av affärschefer m.fl. operativa mellanchefer i privat, kooperativt och statligt ägda företag. Procent kvinnor och män.

98

 

 

100

 

 

 

83

78

 

 

80

 

 

60

 

Kvinnor

 

 

 

 

Män

40

 

 

 

17

22

20

 

 

 

2

 

 

0

 

 

Privata företag

Kooperativa/öms

Statliga företag

Källa: Veckans Affärers 500 (databas 2006) och respektive företags hemsida. För antal kvinnor och män se tabellerna B 3.3 till och med B 3.5.

Ovan är underlaget de statliga företagen som ingår i urvalet av de 50 största företagen i Sverige. Men sammanlagt är det 55 företag, som helt eller delvis ägs av svenska staten. Det är 41 företag som är helägda och 14 som ägs tillsammans med andra. Totalt sysselsätter dessa företag 190,000 personer.TPF7FPT Om vi ser på samtliga företag med statligt ägande, visar de sig ha toppchefer som nedan.

7TP PT Regeringskansliets hemsida: www.regeringen.se/sb/d/2819/a/23960.

58

SOU 2007:108

Näringslivet

Figur 3.7 Styrelser och ledning i statligt hel- eller delägda företag. Procent kvinnor och män

38

Kvinnor

Män

62

Källa: Regeringskansliets hemsidor: www.regeringen.se. Uppgifter saknas för tre företag. För en specificerad lista över företag och positioner se tabell B.3 7 i tabellbilagan. Ett sammandrag finns i tabell B 3.6.

Totalt sett finns det 38 procent kvinnor bland toppcheferna i statligt ägda företag. Minsta andelen gäller vd-posterna med tio procent kvinnor och därnäst ordförandeposterna med en femtedel kvinnor. Bland de meniga ledamöterna råder i princip könsbalans. De fackligt utsedda arbetstagarrepresentanterna och deras sup- pleanter har däremot kraftig manlig majoritet.

Sedan en rad statliga affärsverk har gjorts om till aktiebolag såsom Postverket och Televerket, återstår tre, nämligen Sjöfarts- verket, Luftfartsverket och Svenska Kraftnät. Ledningen i dessa tre är kraftigt mansdominerad (se tabell 3.6 nedan.). Samtliga tre ordförande och generaldirektörer är män. Männen dominerar också stort bland övriga chefer. Totalt utgör de kvinnliga cheferna en knapp tredjedel.

59

Näringslivet SOU 2007:108

Tabell 3.2

Affärsverken

 

 

 

 

 

Position

 

Antal kvinnor

Antal män

Styrelseordförande

0

3

Övriga ledamöter

 

12

9

Personalrepresentant

1

6

Dito ersättare

 

0

3

Generaldirektör

 

0

3

Övriga chefer

 

7

26

Varav divisionschefer

1

2

Totalt affärsverk

 

20

50

Andel kvinnor och män

29

71

Källa: Respektive verks hemsida: www.sjofartsverket.se, www.svk.se, www.lfv.se.

3.2.6Kommunalt ägda företag

De kommunala bolagen ägnar sig främst åt fastighetsförvaltning, kommunal service och kulturell verksamhet av olika slag. Där kan till exempel ingå hamnförvaltning, museer, stadsteatrar och kon- serthus.

Cheferna i de kommunala bolagen anges vanligen på kom- munernas hemsidor. Men det varierar mycket mellan kommunerna hur många företag man lämnar uppgifter för och vilka uppgifter man väljer att lägga ut på hemsidan.

För Göteborgs kommun anges aldrig vem som har de olika uppdragen inom styrelserna. Malmö kommun anger ordförande och styrelseledamöter för vissa bolag, vd, vice vd, affärsområdes- chefer och projektchefer för andra, och för åter andra saknas hemsida helt. För Malmö Hamn AB kan vi således notera att det finns en styrelse helt bestående av män, medan de fem affärsom- rådescheferna också är män och en av de fem stabscheferna är en kvinna (ansvarig för personal och human relations). Logiken stämmer väl överens med vad vi sett för det privatägda företagen ovan. I Sysav AB (Sydvästra Skånes AvfallsAB) består ledningen av sex män och tre kvinnor. Kvinnorna ansvarar för miljö, information respektive personal, männen för administration, marknad, energi och kemi. Av projektcheferna i Sysav UtvecklingsAB är två kvinnor och sex män. Kvinnlig vd finns i Minc i Sverige AB och Medeon AB (medicinskt utvecklingsföretag).

60

SOU 2007:108

Näringslivet

I Malmö finns det alltså enligt hemsidornas uppgifter inga kvinnliga ordförande eller vice ordförande i de kommunala bolagen. Det finns dock två exekutiva chefer och en mindre andel styrelseledamöter.

Figur 3.8 Kommunala bolagsstyrelser i de tre största kommunerna. Procent

90

 

85

 

 

80

 

 

70

 

 

60

 

 

60

58

 

50

42

Kvinnor

40

 

40

 

Män

30

 

 

20

 

15

 

 

10

 

 

0

 

 

Stockholm

Göteborg

Malmö

Källa: Hemsidor för respektive kommun. Antal ledande positioner kvinnor/män: Stockholm 95/145, Göteborg 97/135, Malmö 9/52. För specificerade uppgifter se tabell B 3.8 i tabellbilagan.

Sammanlagt kan vi konstatera att det finns fler kvinnliga chefer i Stockholms och Göteborgs kommunala bolag än i Malmös. Det finns alltså skillnader mellan storstäderna härvidlag. De kan inte dras över en kam. Vi kan naturligtvis inte heller dra några slutsatser om övriga kommuner utifrån dessa uppgifter.

Tidigare forskning antyder just att det kan finnas regionala skillnader i rekryteringen av politiker, som har samband med kvinnors och mäns möjligheter på den lokala arbetsmarknaden, den kommunala välfärdsstrukturen osv.TPF8FPT Där har man emellertid noterat att det i storstädernas kommunförvaltningar finns fler kvinnor i toppen än i många andra kommuner ute i landet.

Eftersom de kommunala bolagens chefsrekrytering berörs av den politiska logiken kan dessa samband vara relevanta för dem. Vi återkommer till diskussionen om regionala skillnader i kapitel 4 om politiken.

8TP PT Forsberg 1997.

61

Näringslivet

SOU 2007:108

3.2.7Övriga viktiga ekonomiska aktörer

Det är inte enbart företagen som är viktiga aktörer på det ekonomiska fältet. Hit hör också olika myndigheter, intresse- organisationer, AP-fonder och andra institutionella investerare, organisationer och forskningsinstitut, som påverkar spelreglerna (räntan till exempel) och inte minst näringslivets anseende i allmänhetens ögon.

Tidigare forskning har visat att det finns fler kvinnliga chefer bland somliga av dessa institutioner såsom olika statliga myndig- heter och AP-fonder men mycket få kvinnor i intresseorga- nisationer och forskningsinstitut.TPF9FPT

Tabell 3.3

Några centrala ekonomiska institutioner

 

 

 

 

 

 

 

Position

 

Antal kvinnor

Antal män

Andel kvinnor

Andel män

Styrelseordförande,

4

9

31

69

vice ordförande

 

 

 

 

 

Ledamöter

 

24

44

35

65

Vd/Gd

 

3

9

25

75

Övriga chefer

 

13

25

34

66

Totalt

 

44

87

34

66

Källa: Hemsidor för AP-fonderna, Riksbanken, Riksgäldskontoret, OMX Stockholmsbörsen, Finansinspektionen, Konjunkturinstitutet och Exportrådet. För specificerade uppgifter se tabellerna B 3.6, B 3.7, B 5.14, B 5.16, B 5.17, B 5.19, B 5.21 och B 5.22 i tabellbilagan.

Bland dessa ekonomiska makthavare utgör kvinnorna en tredjedel. De mest mansdominerade positionerna är de exekutiva – som vd eller generaldirektör.

3.3Branschskillnader i styrelsernas sammansättning

Ovan har vi undersökt skillnader efter företagens huvud- man/ägandeform. Men det finns som nämnts även skillnader mellan branscher. I förra kapitlet såg vi hur den traditionella köns- arbetsdelningen gav utslag även på (åtminstone lägre) chefsnivå, så att kvinnor är drift- och verksamhetschefer inom vård, utbildning och omsorg, medan männen har motsvarande chefspositioner inom tillverkning, byggnadsverksamhet, jordbruk m.m.

9TP PT Göransson 2007:29.

62

SOU 2007:108

Näringslivet

När det gäller styrelserepresentationen finns det också skill- nader mellan branscher. Så ser vi nedan att den högsta andelen kvinnor i styrelserna finns i företag inom sällanköps- och daglig- varubranscherna samt inom finans- och fastighetsbranscherna och inom hälsovård. Den minsta andelen finner vi i energibranschen. Totalt är kvinnornas andel av styrelseplatserna här 20 procent (eller 19,5 före avrundning), vilket beror på att tabellen inte inkluderar NGM-företagen.

Tabell 3.4 Branschskillnader i könens styrelserepresentation

Bransch

Antal kvinnor

Antal män

Andel kvinnor

Andel män

Sällanköpsvaror-

55

173

24

76

och tjänster

 

 

 

 

Dagligvaror

10

36

22

78

Finans och

72

268

21

79

fastighet

 

 

 

 

Hälsovård

29

117

20

80

Industrivaror och

82

342

19

81

tjänster

 

 

 

 

Råvaror

15

70

18

82

Informationsteknik

54

269

17

83

(it)

 

 

 

 

Telekomoperatörer

4

20

17

83

Energi

1

31

3

97

Totalt

322

1326

20

80

Källa: Fristedt & Sundqvist 2007. Börsföretag noterade på OMX Stockholm, ej NGM-börsen. Avrundade procenttal.

3.4Jämförelse med 2001

Vi har möjlighet att jämföra ovanstående siffror med dem som framkom i elitundersökningen från 2001. Vi kan då konstatera att det inte tycks ha skett någon större förändring i kvinnornas andel bland styrelseordförande och vd under de senaste åren.TPF10FPT Kvinnorna i kooperationen och för intresseorganisationer och institut är fortfarande mycket få. Ja, de är så få att en person mer

10TP PT I den jämförelsen ingår endast styrelseordförande och vd i de största företagen samt övriga viktiga aktörer på det ekonomiska fältet. Övriga styrelseledamöter och mellanchefer ingår inte. (Göransson 2007).

63

Näringslivet

SOU 2007:108

eller mindre ger överdrivet utslag i procent, vilket därför måste tolkas med försiktighet.

Den enda verkliga förändringen gäller statliga företag, där an- delen kvinnliga vd och styrelseordförande tycks ha ökat något.

Tabell 3.5 Jämförelse mellan 2001 och 2007, procent kvinnor och män

Typ av företag

Andel kvinnor

Andel män

Andel kvinnor

Andel män

 

2001

2001

2007

2007

Privata storföretag

3

97

3

97

Statliga företag

11

89

16

84

Konsument- och

5

95

(27)

(73)

11

 

 

 

 

lantbrukskooperationTPF

FPT

 

 

 

Myndigheter, AP-

30

70

28

72

fonder

 

 

 

 

Ekonomiska

10

90

(20)

(80)

intresseorganisationer,

 

 

 

 

forskningsinstitut

 

 

 

 

Källa: Göransson 2007 samt relevanta tabeller i kapitlet ovan.

3.5Sammanfattning

Bland näringslivets högsta chefer och övriga aktörer finns ytterst få kvinnor. Men det finns skillnader i detta avseende efter ägare/huvudman, efter bransch och efter chefsnivå och typ av chefsposition (stabs- eller linjechef).

Det finns oftare kvinnor i de offentligt eller kooperativt ägda företagen än i de privatägda. Det är särskilt det privata näringslivets stora företag som är snarast enkönat manliga på chefsnivå. Det finns fler kvinnliga styrelseledamöter i sällanköps- och dagligvaru- branscherna samt i finans- och fastighetsbranschen och hälsovårds- företagen. Minsta andelen kvinnor i styrelsen har it-branschens företag.

Kvinnorna är vidare främst stabschefer, dvs. har specialist- funktioner, medan männen dominerar både linjechefspositionerna (med resultatansvar), som leder vidare till vd-poster, och stabs- positionerna som marknads- eller ekonomichef.

11TP PT Siffrorna gäller både konsument- och lantbrukskooperation och ömsesidiga bolag. Siffror inom parentes bygger på högst 10 individer.

64

SOU 2007:108

Näringslivet

Vi känner igen logiken i könsfördelningen efter yrkesom- råde/bransch, chefsnivå och huvudman/sektor från förra kapitlets allmänna översikt över cheferna i Sverige.

En slutsats av vår kartläggning i detta kapitel måste bli att det hittills främst varit på statens mandat, som kvinnor fått ledande positioner inom näringslivet. Det återstår att se om de enstaka kvinnliga toppcheferna som för närvarande finns i de privata företagen, kommer att följas av en större mängd. När får vi ett trendbrott?

65

4 Politiken

4.1Allt fler kvinnor på senare år

Politiken har tidigare visats vara det samhällsområde som hittills är det mest könsbalanserade på toppen. Det är välkänt i debatten. I den politiska logiken ligger en representativ ambition: I ett demo- kratiskt pluralistiskt samhälle bör alla befolkningsgrupper vara representerade på de politiska maktpositionerna. Ingen samhälls- grupp ska vara systematiskt utesluten.

Det är emellertid inte mer än knappt hundra år sedan det fanns en debatt om medborgarskapets villkor. Att vara politiskt full- värdig medborgare med rätt att rösta och att själv bli vald var inte allom givet. Den rätten knöts förr till ägande och myndighet och uteslöt därför egendomslösa och de flesta kvinnor. Det förekom dock att (ensamstående) kvinnor kunde rösta i lokala val i kraft av sitt ägande eller sin inkomst.

År 1919 infördes till sist allmän och lika rösträtt och valbarhet till riksdagen även för kvinnor. I valet 1921 valdes så de fem första kvinnorna in i riksdagen. Länge utgjorde kvinnorna en liten minoritet i riksdagen. Uppdelningen av kvinnor och män på olika utskott skedde också efter stereotypa föreställningar om kvinnors och mäns verksamhetsområden, föreställningar som förvisso var förankrade hos ledamöterna själva (Wängnerud 1998).

Först på 1970-talet ökade andelen kvinnliga riksdagsledamöter för att i dag utgöra närmare hälften. Efter valet 1991 sjönk dock andelen kvinnor i riksdagen för första gången någonsin – från 38 till 33 procent, vilket väckte livlig debatt. Lobbygruppen Stöd- strumporna bildades och fick stort medialt och politiskt genomslag med sitt hot att bilda ett nytt politiskt parti. Socialdemokraterna lanserade i valet 1994 kampanjen ”Varannan damernas” som syftade till att varannan nominerad kandidat till politiska poster skulle vara en kvinna. Efter valet 1994 bestod riksdagen av 40 procent kvinnor

67

Politiken

SOU 2007:108

och 60 procent män. Sedan dess har andelen kvinnor och män ytterligare närmat sig varandra, och i dag finns det 47 procent kvinnor och 53 procent män i Sveriges riksdag (figur 4.3). ”Varannan damernas” innebar också att regeringen skulle bestå av lika antal män och kvinnor. I stort sett har detta hållits, men männen har blivit fler i regeringen efter de senaste två valen. Som vi ska se i senare kapitel kom debatten i början av 1990-talet att sätta spår i form av ökad rekrytering av kvinnor på fler områden än politiken, till exempel inom kultur och vetenskap, men även då främst på politiskt influerade positioner.

Figur 4.1 Kvinnor invalda i riksdag, landstingsfullmäktige och kommun- fullmäktige 1976–2006. Procent.

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1976

1979

1982

1985

1988

1991

1994

1998

2002

2006

Riksdag

Landsting

Kommuner

Källa: Bearbetning av uppgifter ur SCB. Sveriges officiella statistik

Vi ska återkomma till representationen i landsting och kommuner nedan. Men redan här kan vi inledningsvis konstatera i en jäm- förelse över tid mellan olika demokratiska församlingar att kvin- nors andel ökat kontinuerligt på samtliga nivåer sedan 1970-talet, då den generellt utgjorde lite drygt 20 procent. Dock inträffade som sagt en plötslig minskning av andelen kvinnor i början av 1990-talet, främst bland riksdagsledamöterna. Samtidigt märktes en stagnation i andelen kvinnor som valdes till landsting och kommuner.

I dag ligger andelen kvinnor på olika politiska nivåer mellan 40 och 50 procent. Det finns alltså smärre skillnader mellan nivåerna.

68

SOU 2007:108

Politiken

Den största andelen kvinnor har under hela 30-årsperioden funnits i landstingens fullmäktige, där den ligger nära 50 procent. Det ska förmodligen ses mot bakgrund av att landstingens verksamhet till stor del rör vården, ett kvinnodominerat yrkesområde. Vi kan dock notera att landstingens vara eller inte vara för närvarande disku- teras, i samband med att en eventuell ny regionindelning utretts.

De senaste tio åren har så andelen kvinnor i riksdagen ökat successivt, medan ingenting hänt i kommunerna. Kvinnorepresen- tationen är numera lägst på kommunal nivå, där utvecklingen sedan länge har avstannat. Samtidigt som kommunerna fått allt fler uppgifter och man värnar om det kommunala självstyret, så är med- borgarnas valda representanter i den kommunala verksamheten män i större majoritet än på någon annan nivå.

4.2Riksdag och regering

Den första kvinnan i regeringskansliet antas ha anställts på 1800- talet.TPF1FPT 1870-talet debatterades frågan, och enligt uppgifter från regeringskansliet i dag fanns vid den tiden några kvinnor som skrivbiträden i utrikesdepartementet. Handläggare i statlig tjänst kunde kvinnor inte bli förrän behörighetslagen kom i början av 1920-talet (se kapitel 5).

I dag har regeringskansliet cirka 4 500 anställda, varav ungefär hälften är kvinnor. Men med något enstaka undantag var det först på 1970-talet som kvinnor fick höga positioner som statssekre- terare, rätts- och expeditionschefer eller budgetchefer i regerings- kansliet.

Det första kvinnliga statsrådet var Karin Kock, professor i nationalekonomi. Hon blev konsultativt statsråd 1947 och var folk- hushållningsminister 1947–48.TPF2FPT Det dröjde länge innan fördel- ningen mellan kvinnor och män blev mer balanserad. I Olof Palmes regering 1969 fanns endast två kvinnor av totalt 19 statsråd (inklusive statsministern) – dvs. 11 procent. Ola Ullstens mino- ritetsregering 1978 bestod av 19 personer varav sex kvinnor – 32 procent. I Göran Perssons regering var våren 2002 nio av 20 statsråd kvinnor – 45 procent. I Fredrik Reinfeldts regering är nio av 22 statsråd kvinnor – 41 procent (våren 2007).

1TP PT Uppgifterna hämtade från www.regeringen.se

2TP PT Niskanen 2007.

69

Politiken

SOU 2007:108

4.2.1Riksdagen

Det finns alltså i dag en något större andel män än kvinnor i riksdagen. Den största mansdominansen finns bland centerpartiets och kristdemokraternas riksdagsledamöter, men även moderaterna har en riksdagsgrupp med fler män än kvinnor. Vänsterpartiet å andra sidan har en kraftig kvinnodominans, medan socialdemo- kraterna och folkpartiet har hälften av vardera könet, och miljö- partiet har en svag men tydlig kvinnodominans.

Figur 4.2 Kvinnor och män bland riksdagens ledamöter efter valet 2006. Procent.

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

64

 

 

 

 

62

64

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

53

 

 

57

 

 

 

 

 

5050

5050

 

 

 

53

50

 

47

 

 

 

47

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

43

 

 

 

40

36

 

 

 

 

38

36

Kvinnor

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

Män

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

V

Mp

SAP

Fp

M

C

Kd

Alla

Källa: Hemsidor. Antal kvinnor/män: 165/184. Se även tabell B 4.1 i tabellbilagan.

 

Det finns alltså grovt sett en skillnad mellan å ena sidan de borgerliga partierna (utom folkpartiet) å ena sidan och folkpartiet, socialdemokraterna, miljöpartiet och särskilt vänsterpartiet å den andra. Den skulle kunna sättas i samband med partiernas olika synsätt på strukturell obalans å ena sidan och individens eget ansvar å den andra. Enligt det ena synsättet bör en strukturell obalans (till exempel till följd av att individens val styrs av subtila begränsningar och värderingar, som förmedlas från omgivningen eller av en tidigare generation) påverkas med politiska åtgärder till främjande av det underrepresenterade könet. Enligt det andra är det kompe- tensen och/eller individens fria vilja som leder till obalans mellan

70

SOU 2007:108

Politiken

könens representation och den kan därför inte åtgärdas utan negativa följder för kompetensen eller för individens fria val.

4.2.2Regeringskansliet

Hur ser det då ut i regeringen och i regeringskansliet? I regeringen finns som sagt i dag nio kvinnliga och 13 manliga statsråd, vilket är detsamma som 41 procent kvinnor och 59 procent män.

Figur 4.3 Kvinnor och män i regeringskansliet 2006. Procent.

80

 

 

 

 

 

70

 

59

67

 

 

 

 

 

58

 

60

 

 

 

 

 

 

 

52

 

50

41

 

48

Kvinnor

 

 

42

 

 

 

40

 

 

33

 

 

 

 

 

 

Män

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

Statsråd

Statssekreterare Stabschef,

Presschef,

 

pol. sakkunnig

pressekreterare

Anm. Det finns också 10 kvinnliga och två manliga pressassistenter. Totalt antal kvinnor/män: 66/73. Källa: Hemsidor.

Bland statssekreterarna är männen i dag dubbelt så många som kvinnorna. Med två tredjedelar män är det den mest mansdomi- nerade kategorin i regeringskansliet. Medan kvinnorna dominerade bland de politiskt sakkunniga under den förra (socialdemokratiska) regeringen, så finns det i dag (under den borgerliga regeringen) ungefär lika många män som kvinnor i den gruppen. Bland pressekreterarna finns ungefär lika många kvinnor som män, medan pressassistenterna utgörs nästan helt av kvinnor. Totalt sett är andelen kvinnor på dessa inflytelserika politiska positioner något större nu än 2002, främst för att deras andel just bland pressekre- terarna ökat kraftigt (se även tabell 4.1 nedan).

4.2.3Förändringen efter valet 2006

Under vår utrednings gång inföll val till riksdag, landsting och kommuner. I görligaste mån har vi aktualiserat uppgifterna i den mån det föranleddes av valresultatet, även om detta inte krävdes i

71

Politiken

SOU 2007:108

direktiven. Den större bearbetning som brukar göras av SCB inom Demokratidatabasen av den nya sammansättningen av både riksdag, landsting och kommuner, har vi inte kunnat invänta, utan vi har i detta kapitel främst varit hänvisade till att – som också direktiven förutsatt – använda uppgifterna från 2003. (Se dock längre fram i kapitlet.)

Statsministern är efter valet 2006 fortfarande en man. Totalt sett har cheferna i regeringskansliet en någorlunda jämn fördelning mellan könen (48 procent kvinnor, 52 procent män). De största förändringarna i samband med det senaste valet är att kvinno- andelen bland de politiskt sakkunniga sjunkit från 55 till 48 pro- cent, och att kvinnorna bland pressfolket ökat sin andel från en tredjedel till 54 procent. Det har skett genom att man utökat antalet pressekreterare med åtta personer, alla kvinnor. Dessa för- ändringar ligger dock inom det intervall som brukar ses som köns- balanserat.

Tabell 4.1 Regeringskansliet efter valen 2002 och 2006. Antal och procent

Position

Antal kvinnor

Antal män

Antal kvinnor

Antal män

 

2002

2002

2006

2006

Statsminister

0

1

0

1

Övriga statsråd

9

10

9

13

Statssekreterare,

10

18

11

22

kabinettssekreterare

 

 

 

 

Stabschef

2

1

2

2

Politiskt sakkunniga

35

29

20

22

Presschef

0

1

2

0

Pressekreterare

6

11

12

12

Totalt antal

62

71

56

72

Total andel kvinnor

47

53

44

56

och män

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anm. Det finns också 10 kvinnliga och två manliga pressassistenter. Källa: Hemsidor.

I riksdagen har som sagt andelen kvinnor fortsatt att öka och uppgår nu till 47 procent. Men kvinnorepresentationen skiljer sig ibland rätt mycket mellan olika partier. Centerpartiet och krist- demokraterna ligger under den rekommenderade miniminivån på 40 procent per kön, med 38 procent kvinnor var. Vänsterpartiet å

72

SOU 2007:108

Politiken

andra sidan ligger också under den nivån, fast där är det männens representation, som är i lägsta laget – 36 procent.

Tabell 4.2 Riksdagens ledamöter efter valen 2002 och 2006. Antal och procent

Parti

Antal

Antal

Andel

Andel

Antal

Antal

Andel

Andel

 

kvinnor

män

kvinnor

män

kvinnor

män

kvinnor

män

 

2002

2002

2002

2002

2006

2006

2006

2006

Socialdemokraterna

68

76

47

53

65

65

50

50

Moderaterna

22

33

40

60

42

55

43

57

Centerpartiet

11

11

50

50

11

18

38

62

Folkpartiet

 

 

 

 

 

 

 

 

liberalerna

23

25

48

52

14

14

50

50

Kristdemokraterna

10

23

30

70

9

15

38

62

Vänsterpartiet

14

16

47

53

14

8

64

36

Miljöpartiet de

 

 

 

 

 

 

 

 

gröna

10

7

59

41

10

9

53

47

Samtliga partier

158

191

45

55

165

184

47

53

Källa: Hemsidor, mars 2007, www.riksdagen.se. Se tabell B4.1i tabellbilagan.

Alla partier har ökat andelen kvinnliga riksdagsledamöter i det senaste valet (2006) utom miljöpartiet och centerpartiet, som har ökat andelen män. Ökningen av andelen kvinnor beror främst på att det var manliga riksdagsledamöter som fick gå, när social- demokraterna, vänsterpartiet och kristdemokraterna förlorade mandat. I folkpartiet slog mandatförlusten lika för män och kvinnor, medan centerpartiet kraftigt ökade antalet manliga riksdagsledamöter när de fick fler mandat. Moderaterna ökade både antalet kvinnor och män, dock blev männen betydligt fler än kvinnorna. För riksdagen som helhet är förändringen i andelar mellan 2002 och 2006 emellertid obetydlig.

För att åskådliggöra utvecklingen mellan de båda senaste valen visar figur 4.4 förändringarna i andelen kvinnor.

73

Politiken

SOU 2007:108

Figur 4.4 Kvinnliga riksdagsledamöter efter valen 2002 och 2006. Procent

70

 

 

 

 

 

 

 

59

 

 

 

64

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

53

 

50

50

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

50

48

47

47

 

 

47

 

 

 

 

 

 

43

 

45

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

38

 

 

 

40

38

 

 

 

 

 

2002

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

30

2006

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Mp

C

Fp

SAP

V

M

Kd

Alla

Källa: www.riksdagen.se. Antal kvinnor (2002) 158, (2006) 165.

 

 

4.2.4Uppdrag och positioner inom riksdagen

När det gäller riksdagens talmän och styrelse är antalet positioner precis lika fördelat mellan kvinnor och män.

Tabell 4.3 Riksdagens talmän efter kön. Antal.

 

Antal kvinnor

Antal män

Talman

0

1

1e vice talman

0

1

2e vice talman

1

0

3e vice talman

1

0

Totalt

2

2

Källa: Hemsidor.

74

SOU 2007:108

Politiken

I riksdagens styrelse finns också lika antal kvinnor och män:

Tabell 4.4 Riksdagens styrelse efter kön. Antal

 

Antal kvinnor

Antal män

Ordförande

0

1

Ledamöter

7

6

Totalt

7

7

Källa: Hemsidor.

I riksdagens utskott och EU-nämnden är könen totalt sett jämnt fördelade. Fördelningen är dock jämnare bland ordförande och ledamöter, medan kvinnorna endast har en knapp tredjedel av vice ordförandepositionerna.

Figur 4.5 Riksdagens utskott och EU-nämnden efter kön 2007. Procent.

80

 

 

 

 

 

 

70

 

69

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

56

 

 

 

 

 

 

 

 

51

 

52

50

 

 

49

48

44

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnor

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

30

 

31

 

 

 

Män

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Ordförande

Vice

Ledamöter

Alla

 

 

 

 

 

 

 

ordförande

 

 

 

 

Källa: Hemsidor. Antal kvinnor/män 327/351.

 

 

 

Om vi bryter ned siffrorna efter utskott visar sig vissa skillnader mellan olika utskott. Skatteutskottet är det mest mansdominerade (61 procent män), medan social- och försvarsutskotten är de som har flest kvinnor (54 procent).

75

Politiken

SOU 2007:108

Tabell 4.5

Kvinnor och män i riksdagens utskott 2007. Antal och procent.

 

 

 

 

 

 

Utskott

Antal kvinnor

Antal män

Andel kvinnor

Andel män

Arbetsmarknad

21

21

50

50

 

Civil

19

23

45

55

 

Finans

19

23

45

55

 

Försvars

22

19

54

46

 

Justitie

25

18

51

49

 

Konstitutions

16

21

43

57

 

Kultur

19

25

43

57

 

Miljö och

23

20

53

47

 

jordbruk

 

 

 

 

 

Närings

22

23

51

49

 

Skatte

16

25

39

61

 

Socialförsäkrings

17

22

44

56

 

Social

21

18

54

46

 

Trafik

21

20

51

49

 

Utbildnings

20

21

49

51

 

Utrikes

20

23

47

53

 

EU-nämnden

26

29

47

53

 

Samtliga utskott

327

351

48

52

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Hemsidor.

Till sist redovisas här fördelningen bland de 20 kanslicheferna i riksdagen, av vilka kvinnorna utgör 40 procent.

Figur 4.6 Kanslichefer i riksdagen efter kön. Antal och procent

40

Kvinnor

Män

60

Källa: Hemsidor. Totalt antal kvinnor/män 8/12. För specificerade uppgifter se tabell B 4.4 i tabellbilagan.

76

SOU 2007:108

Politiken

Sammanfattningsvis kan vi notera att man i riksdagen tycks ha lyckats något bättre att fördela viktiga uppdrag jämnt mellan kvinnor och män än vad som nedan ska visa sig vara fallet inom partierna.

4.3Riksdagspartierna

4.3.1Partierna på riksplanet

År 1985 valde centerpartiet Karin Söder till den första kvinnliga partiledaren i Sverige. Centerpartiet har även i dag en kvinnlig partiledare, och våren 2007 valde även socialdemokraterna för första gången en kvinna till partiledare. Miljöpartiet har av princip alltid ett språkrör av vardera könet. Övriga fyra partier har för närvarande manliga partiledare.

Tabell 4.6 Partiledare efter kön. Antal

Parti

Antal kvinnor

Antal män

Moderaterna

-

1

Centern

1

-

Folkpartiet liberalerna

-

1

Kristdemokraterna

-

1

Socialdemokraterna

1

-

Miljöpartiet de gröna

1

1

Vänsterpartiet

-

1

Samtliga partier

3

4

Källa: Hemsidor för respektive parti.

När det gäller partiernas styrelser och verkställande utskott har kvinnorna fler positioner än männen i vänsterpartiet (26 jämfört med 17 för männen) och socialdemokraterna (21 jämfört med 16 för männen), medan männen har fler positioner än kvinnorna i folkpartiet (20 för männen jämfört med 15 för kvinnorna) på dessa viktiga positioner.

77

Politiken

SOU 2007:108

Figur 4.7 Riksdagspartiernas styrelser och verkställande utskott. Procent.

70

 

 

 

 

 

 

 

 

60

60

58

 

 

 

 

58

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50 50

52

52

53

 

51

 

 

 

 

 

50

 

 

48

48

 

 

49

 

 

 

47

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

42

 

 

 

 

42

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnor

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

Män

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

V

SAP

M

C

Mp

Kd

Fp

Alla

Anm. Endast ordinarie ledamöter medtagna om inte annat anges. Verkställande utskotten inklu- derar ordförande och partisekreterare.

Källa: Hemsidor samt kompletterande uppgifter per e-post och telefon. Antal kvinnor/män 117/112.

Partiernas styrelser och verkställande utskott varierar alltså en del när det gäller könsfördelningen.

Gruppledarna i riksdagen fördelar sig så att samtliga borgerliga partier har manliga gruppledare, vänsterpartiet och socialdemo- kraterna har kvinnliga och miljöpartiet en av varje kön.

Tabell 4.7 Gruppledare i riksdagen efter kön. Antal

Parti

Antal kvinnor

Antal män

Moderaterna

0

1

Folkpartiet

0

1

Centerpartiet

0

1

Kristdemokraterna

0

1

Miljöpartiet

1

1

Socialdemokraterna

1

0

Vänsterpartiet

1

0

Samtliga partier

3

5

 

 

 

Källa: Hemsida för respektive parti.

78

SOU 2007:108

Politiken

4.3.2Partidistrikten: borgerliga män och könsblandad vänster – och center

Partiorganisationerna på riksnivå är vanligtvis de som syns mest i medierna. Men mycket och viktigt arbete bedrivs naturligtvis på regional och lokal nivå. Politiken är det område som har den största ambitionen att mobilisera och representera människor över hela landet. Många toppolitiker har börjat sin bana genom att vara verksamma på det lokala planet. Man skulle kunna betrakta lokal- politiken och regionalpolitiken som en rekryteringsbas för riks- politikerna. Åtminstone är det en plantskola där man lär sig politikens regler och logik. Samtidigt har den regionala nivån fått ökad betydelse på senare år, paradoxalt nog parallellt med inter- nationaliseringen och EUs växande roll. De ledande politikerna i de tre folkrikaste storstadskommunerna har dessutom en mer direkt betydelse för den nationella politiken.

Den kommunala och regionala nivån är därför dubbelt viktig – som inskolning och som regional representation. Vi undersöker nedan könsfördelningen på ledande positioner i partiernas dis- triktsförbund.

Figur 4.8 Partiernas distriktsordförande efter kön. Procent.

90

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

81

 

80

 

 

 

 

76

 

 

 

 

 

 

72

 

 

70

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

56

60

 

 

 

 

52

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

48

 

 

 

 

 

 

 

44

 

 

 

 

Kvinnor

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

Män

 

 

 

 

28

 

 

30

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

24

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

19

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

V

C

SAP

Kd

Fp

M

Alla

Källa: Hemsidor samt kompletterande e-postkontakt med respektive partis organisationssekreterare eller -chef. Exakta uppgifter för miljöpartiet har inte kunnat erhållas. Partiet uppger vid direktkontakt att vardera könet har mellan 40 och 60 procent av distriktsordförandeposterna. För specificerade uppgifter se tabell B 4.12 i tabellbilagan.

79

Politiken

SOU 2007:108

distriktsnivå finns i genomsnitt en knapp tredjedel kvinnliga ordförande i de politiska partierna; männen innehar med andra ord drygt två tredjedelar av dessa positioner. Men skillnaderna är stora mellan partier. Medan vänsterpartiet, centerpartiet, socialdemo- kraterna och miljöpartiet ligger inom det som jämställt eller könsbalanserat bedömda 40–60-procentintervallet, klarar sig inte moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna ens upp till 30- procentsgränsen. Lägst andel kvinnliga distriktsordförande har moderaterna med mindre än 20 procent.

4.3.3Ungdomsförbunden på riksplanet: manligt KDU och kvinnlig Ung vänster

Hur ser det då ut med ledarskapets återväxt i partierna? Låt oss undersöka sammansättningen av ungdomsförbundens styrelser på riksplanet. Om vi jämför hur det såg ut 2003 med läget i dag ser vi att ungdomsförbunden nu har en totalt sett jämn könsfördelning i toppen, medan männen var i majoritet 2003 (för den jämförelsen se tabell B 4.13 i tabellbilagan). Men det finns fortfarande skillnader mellan de olika partiernas förbund.

Figur 4.9 De politiska ungdomsförbundens styrelser 2007. Procent.

80

 

 

 

 

 

 

 

 

70

68

 

 

 

 

 

67

 

 

 

 

 

 

64

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

56

 

 

55

 

 

 

 

 

53

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5050

 

 

 

5050

50

 

44

47

45

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnor

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

36

 

 

 

 

 

 

 

 

33

Män

 

32

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ung vänster

Grön

SSU

LUF

CUF

MUF

KDU

Alla

 

 

 

 

ungdom

 

 

 

 

 

 

Källa: Hemsidor för respektive förbund. För vidare uppgifter se tabell B.4.14 i tabellbilagan.

Sammantagna har ungdomsförbunden en jämn könsfördelning i sina nationella styrelser. Bland de enskilda förbunden utmärker sig dock KDU med stark manlig dominans och Ung vänster med stark

80

SOU 2007:108

Politiken

kvinnlig dominans bland ledamöterna. Av tio poster som ordföran- de (inklusive vice ordförande, språkrör) har kvinnorna hälften.

4.3.4Ungdomsdistrikten: balanserat utom hos moderaterna

När det gäller återväxten ute i distrikten är könsfördelningen bland ungdomsförbundens distriktsordförande tämligen jämn (mellan 40 och 60 procent per kön) inom LUF, CUF, KDU och SSU. Vi kan notera att CUF har en majoritet kvinnor bland distriktsord- förandena, medan övriga ungdomsförbund har manlig majoritet. MUF har i likhet med sitt moderparti en mycket stor manlig övervikt bland sina distriktsordförande. Hos både kristdemokrater- na och folkpartiet är däremot könsbalansen bland ungdomen bättre än hos moderpartierna, som inte klarar jämställdhetsnormen 40– 60 procent. Bland de unga moderaterna tycks emellertid inte flickor och pojkar få samma möjlighet till inskolning i partiets ledarskap.

Figur 4.10

Ungdomsförbundens distriktsordförande efter kön. Procent

90

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

84

 

 

80

 

 

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

 

 

 

58

 

60

62

 

60

 

60

 

 

 

 

56

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

44

 

 

 

 

Kvinnor

 

42

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

40

 

40

 

 

38

 

Män

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

16

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

CUF

KDU

SSU

LUF

MUF

Alla

 

Anm. Uppgifter om distriktsordförande saknas helt på hemsidorna för Ung vänster och Grön ungdom. För vidare uppgifter se tabell B 4.14 i tabellbilagan.

81

Politiken

SOU 2007:108

4.4Landstingen: manlig styrelseordförande, blandat fullmäktige

Vi flyttar nu uppmärksamheten från partiernas inre organisation till de politiska uppdragen i landsting och kommuner.

Av de politiskt valda toppositionerna i landstingen är landstings- styrelsernas ordförandeposter de mest mansdominerade; tre fjärde- delar av dem innehas av män och endast en fjärdedel av kvinnor. Därnäst kommer landstingens fullmäktigeordförande, där 65 pro- cent innehas av män. En lätt kvinnodominans finns bland vice ordförandeposterna. Totalt sett är det något färre kvinnor än män på landstingens topposter.

Figur 4.11 Landstingens toppolitiker före valet 2006. Procent.

80

 

 

 

 

75

 

 

 

 

 

 

 

 

 

70

 

 

65

 

 

 

 

 

 

61

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

54

 

 

54

 

57

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

46

 

 

46

 

 

 

 

 

 

 

43

Kvinnor

 

 

39

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

35

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Män

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

25

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

Landstings-

Oppositions-

Landstings-

Vice

Landstings-

Alla

 

 

råd

råd

fullmäktiges

ordförande

styrelsens

 

 

 

 

 

ordförande

 

ordförande

 

 

Källa: Statskalendern 2006. För uppgifter om antal se tabell B 4.15 i tabellbilagan.

Så undersöker vi könsfördelningen i landstingsfullmäktige i de olika länen. Nedanstående siffror har på ett sent stadium under utred- ningens gång blivit tillgängliga från SCB och speglar alltså för- hållandena efter valet i september 2006 till skillnad från Stats- kalenderns uppgifter ovan.

Bland de 1 656 valda till landstingsfullmäktige väger det rätt jämnt mellan kvinnor och män. I genomsnitt finns någon övervikt för männen som utgör 52 procent medan kvinnorna är 48 procent. Största andelen män – 60 procent – finns i Blekinge län, Norr- bottens (59) och Uppsala län (58), medan Västerbottens läns landsting har den största andelen kvinnor (54 procent) tillsammans med Jämtland (53) och Stockholms och Hallands län (52).

82

SOU 2007:108

Politiken

Tabell 4.8 Landstingsfullmäktige efter kön och landsting 2006. Antal och procent

Landsting

Andel kvinnor

Andel män

Antal

Stockholms län

52

48

149

Uppsala län

42

58

71

Södermanlands län

49

51

65

Östergötlands län

46

54

101

Jönköpings län

48

52

81

Kronobergs län

49

51

45

Kalmar län

49

51

67

Blekinge län

40

60

47

Skåne län

48

52

149

Hallands län

52

48

71

Västra Götalands län

45

55

149

Värmlands län

46

54

81

Örebro län

51

49

71

Västmanlands län

48

52

77

Dalarnas län

45

55

83

Gävleborgs län

48

52

75

Västernorrlands län

47

53

77

Jämtlands län

53

47

55

Västerbottens län

54

47

71

Norrbottens län

41

59

71

Totalt

48

52

1 656

 

 

 

 

Källa: Hemsida. SCB: Sveriges officiella statistik.

83

Politiken

SOU 2007:108

Hur fördelar då olika partier landstingsuppdragen mellan könen?

Figur 4.12 Landstingsfullmäktige 2006 efter parti och kön. Procent

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

65

 

60

 

 

 

 

 

56

59

 

 

 

 

 

 

 

55

 

 

 

 

 

 

 

52

 

 

 

52

 

51

5050

51

 

 

 

 

50

49

49

48

 

 

 

 

48

 

 

 

 

 

 

 

 

 

45

 

 

 

 

 

 

 

 

44

41

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnor

 

 

 

 

 

 

 

 

35

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

Män

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

V

SAP

Fp

Kd

M

C

Mp

Övriga

Alla

Källa: Hemsida: SCB. Sveriiges Officiella Statistik. Totalt antal 1 656. Övriga partier avser Vrinnevilistan, Sverigedemokraterna, Sjukvårdspartiet V Götaland, Västmanland, Västernorrland,Värmland, Gävleborg, Norrbottens Sjukvårdsparti, Dalarnas Sjukvårdsparti och Sveriges pensionärers intresseparti

Även när man jämför könsfördelningen mellan olika partiers valda landstingsfullmäktige visar det sig väga rätt jämnt. Mest avviker ”Övriga partier” där männen utgör 65 procent och miljöpartiet med 59 procent män.

Det stora flertalet förtroendevalda i både landsting och kommuner är fritidspolitiker.TPF3FPT Det dröjde länge innan det blev vanligt med heltidsengagerade förtroendevalda i landstingen. År 1963 var det bara tre landsting som hade någon sådan. Under mandatperioden 1991–94 hade samtliga landsting någon, och likaså uppgav samtliga 20 landsting år 2003 att de hade en eller flera heltidsarvoderade förtroendevalda. Hit hör till exempel oftast landstingets styrelseordförande.

Det totala antalet förtroendevalda i landstingen uppgick 2003 till 4 592. Samtidigt fanns det (frånräknat politiska sekreterare som är anställda, inte valda) 121 heltidsarvoderade och 86 deltids- arvoderade i landstingen, vilka utgjorde 4,5 procent av alla förtroendevalda. Det är alltså ingen stor grupp det är fråga om, men

3TP PT Framställningen bygger här på rapporten Hel- och deltidsarvoderade förtroendevalda

(Sv. Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Regeringskansliet: Justitiedepartementet, 2004), SCB: Richard Öhrvall. Uppgifter hämtade från nätet.

84

SOU 2007:108

Politiken

det kan ha sitt intresse att se hur deltids- och heltidsarvoderade uppdrag fördelar sig över könen.TPF4FPT

Tabell 4.9 Heltids- och deltidsarvoderade förtroendevalda i landstingen efter kön. Procent.

 

Andel kvinnor

Andel män

Deltidsarvoderade

47

53

Heltidsarvoderade

46

54

Totalt

46

54

Källa: SCB: Avdelningen för befolknings- och välfärdsstatistik 2004. Framställningen bygger på uppgifter från 2003.

Männen är i majoritet bland både de deltids- och heltids- engagerade.TPF5FPT Det kan jämföras med att andelen män bland samtliga förtroendevalda i landstingen är 52 procent och andelen kvinnor 48 procent. Det är något fler kvinnor som är arvoderade för deltids- än för heltidsengagemang.

4.5Kommunerna styrs av män

Utredningens tidsram har inte medgivit en genomgång av hemsidorna för samtliga 290 kommuner för att söka rätt på, registrera och jämföra fullmäktigeledamöter, kommunstyrelser och nämndledamöter. Informationen om dessa positioner finns i de flesta fall tillgänglig på nätet, men måste inhämtas från varje enskild kommuns hemsida och sammanställas. Som framgått ovan varierar hemsidornas kvalitet mycket, och inte sällan måste uppgifterna kompletteras genom direktkontakt med kommunen/nämnden i fråga. När det gäller vissa poster finns dock uppgifterna med i Statskalendern. Det gäller ledande positioner såsom kommun- styrelsens och kommunfullmäktiges ordförande samt kommun- cheferna, vilka sammanställts nedan.

4TP PT Som deltidsarvoderade räknas de som har arvode för minst 40 procents arbetstid men mindre än heltid.

5TP PT Som deltidsarvoderade räknas de som har arvode för minst 40 procents arbetstid men mindre än heltid.

85

Politiken

SOU 2007:108

Figur 4.13 Kommunernas toppolitiker före valet 2006. Procent.

90

 

 

 

 

 

80

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

70

67

 

67

 

69

 

 

 

60

 

62

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

Kvinnor

40

33

38

33

 

Män

 

 

 

31

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Kommunalråd

Oppositions-

Kommun-

Kommun-

Alla

 

 

råd

fullmäktiges

styrelsens

 

 

 

 

ordförande

ordförande

 

Källa: Statskalendern 2006. För uppgifter om antal se tabell B 4.17 i tabellbilagan.

En knapp tredjedel av de högsta valda politikerna i kommunerna är kvinnor, och mer än två tredjedelar är alltså män. På kommunnivå tycks alltså ännu inte den politiska ambitionen till jämlik repre- sentation ha slagit igenom. Den mest mansdominerade positionen är den som kommunstyrelsens ordförande, vilken till 80 procent innehas av män.

Vi kunde i utredningen inledningsvis använda oss av uppgifter som Regionfakta lagt ut på nätet som en första beräkning av valresultaten i landsting och kommuner.TPF6FPT På ett sent stadium i utredningen har dock som nämnts en sammanställning gjorts klar av SCB i serien Sveriges Offentliga Statistik och där kan nu inhämtas övergripande uppgifter om resultatet av både landstings- fullmäktigevalet (se ovan) och kommunfullmäktigevalet 2006. Eftersom dessa uppgifter för vissa landsting skiljer sig, om än marginellt, från dem som Regionfakta lagt ut, har vi valt att för jämförbarhetens skull använda samma källa för både lands- tingsfullmäktige och kommunfullmäktige, nämligen SCBs siffror.

6TP PT Internet-adress www.regionfakta.com. Uppgifterna sammanställs av ett företag Pantzare information i Luleå, som anlitas av många län, vilka också väljer att lägga ut sina data på nätet. Tidigare under året fanns uppgifterna från samtliga län på nätet, men sommaren 2007 saknas flera län. Det har heller inte varit möjligt att utreda orsaken bakom de små diskrepanserna mellan Regionfaktas uppgifter och SCB:s, varför vi väljer att här konsekvent använda SCB:s siffror.

86

SOU 2007:108

Politiken

Av totalt 13 078 mandat som tillsatts har 42 procent gått till kvinnor och 58 procent till män. En jämförelse med föregående avsnitt om landstingen visar att mansdominansen alltså är större på kommunnivå än på landstingsnivå. Samtidigt faller könsför- delningen på båda nivåerna inom den ram på 40–60 procent, som brukar accepteras som könsbalanserat.

Tabell 4.10 Kommunfullmäktige 2007 efter län och kön. Antal och procent

Län

Andel kvinnor

Andel män

Totalt antal

Stockholms län

45

55

1 373

Uppsala län

44

56

373

Södermanlands län

47

54

417

Östergötlands län

42

58

607

Jönköpings län

37

64

603

Kronobergs län

41

59

355

Kalmar län

40

60

578

Gotlands län

44

56

71

Blekinge län

40

60

273

Skåne län

38

62

1 512

Hallands län

42

58

328

V Götalands län

42

58

2 163

Värmlands län

42

59

638

Örebro län

47

54

490

Västmanlands län

43

58

414

Dalarnas län

43

57

627

Gävleborgs län

45

56

440

Västernorrlands län

44

56

361

Jämtlands län

45

55

348

Västerbottens län

45

55

561

Norrbottens län

45

55

546

Totalt

42

58

13 078

 

 

 

 

Källa: SCB. Sveriges Offentliga Statistik.

Anm. Avrundningarna av procentsatserna har gjorts av SCB.

De mest mansdominerade kommunfullmäktige finns i Jönköpings län (64 procent), därnäst kommer Skåne, Kalmar och Blekinge län. Störst andel kvinnor (47 procent) finns i kommunfullmäktige i Södermanlands och Örebro län, därefter kommer Stockholms, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län (alla

87

Politiken

SOU 2007:108

med 45 procent kvinnor). En genomgång av enskilda kommuner skulle naturligtvis nyansera bilden ytterligare, men har av tidsskäl inte varit möjlig här.

När det gäller heltids- och deltidsarvoderade kommunpolitiker visar det sig att två tredjedelar är män. Det kan jämföras med totala antalet förtroendevalda i kommunerna, där samtidigt kvinnorna utgör 41 procent och männen 59 procent. Om man ser tillbaka till 1999 visar det sig att andelen kvinnor ökat – från 40 procent av de deltidsarvoderade och 28 procent av de heltidsarvoderade – men kvinnorna är fortfarande underrepresenterade i dessa grupper – och mer så bland de heltidsarvoderade än de deltidsarvoderade.

Tabell 4.11 Heltids- och deltidsarvoderade kommunpolitiker efter kön. Procent.

 

Andel kvinnor

Andel män

Deltidsarvoderade

36

64

Heltidsarvoderade

30

70

Totalt

33

67

Källa: SCB. Avdelningen för befolknings- och välfärdsstatistik. 2004. Hanna Bäck, Richard Öhrvall.

4.6Storstädernas politikerelit är mer balanserad

I maktelitundersökningar brukar man räkna de ledande kommun- politikerna i landets folkrikaste kommuner till de makthavare, som kan påverka beslut med nationell räckvidd.

I Stockholm är kommunstyrelsens ordförande en kvinna, medan fullmäktiges ordförande är en man. I Göteborg och Malmö besätts båda dessa positioner av män.

Nedan redovisas separat även könsfördelningen i kommun- fullmäktige, kommunstyrelse och vissa nämnder, hämtade från hemsidor för respektive kommun.

88

SOU 2007:108 Politiken

Tabell 4.12 Ledande kommunpolitiker i Stockholm, Göteborg och Malmö 2007

Kommun

Position

Antal kvinnor

Antal män

Stockholm

Fullmäktige: ordförande

0

1

 

1e, 2e vice ordförande

1

1

 

Ledamöter

20

21

 

Kommunstyrelsens ordförande

1

0

 

1e, 2e vice ordförande

2

0

 

Ledamöter

4

6

 

Borgarrådsberedningen

9

3

 

(Varav oppositionsborgarråd

3

1)

 

Valberedningen: Ordförande

0

1

 

1e vice ordförande

1

0

 

Ledamöter

2

5

 

Valnämnden: Ordförande

0

1

 

Vice ordförande

0

1

 

Ledamöter

1

2

 

Socialtjänstnämnden: ordförande

0

1

 

Vice ordförande

1

0

 

Ledamöter

6

5

 

Kulturnämnden: ordförande

1

0

 

Vice ordförande

0

1

 

Ledamöter

6

3

 

Stadsbyggnadsnämnden: ord-

0

1

 

förande

 

 

 

Vice ordförande

1

0

 

Ledamöter

4

7

 

Fastighetsnämnden:ordförande

1

0

 

Vice ordförande

0

1

 

Ledamöter

4

7

 

Totalt Stockholm

65

68

 

Andel kvinnor och män

50

50

 

 

 

 

Göteborg

Fullmäktige: ordförande

0

1

 

Vice ordförande

2

0

 

Ledamöter

65

66

 

Kommunstyrelsens ordförande

0

1

 

Vice ordförande

0

1

 

Ledamöter

8

3

 

Valnämnden: ordförande

0

1

 

Vice ordförande

1

0

 

 

 

 

89

Politiken SOU 2007:108

 

Ledamöter

3

3

 

Kulturnämnden:ordförande

1

0

 

Vice ordförande

0

1

 

Ledamöter

3

6

 

Sociala resursnämnden: ordförande

0

1

 

Vice ordförande

1

0

 

Ledamöter

4

3

 

Ersättare

3

3

 

Byggnadsnämnden: ordförande

1

0

 

Vice ordförande

1

0

 

Ledamöter

3

4

 

Fastighetsnämnden: ordförande

0

1

 

Vice ordförande

0

1

 

Ledamöter

4

3

 

Idrotts- och föreningsnämnden:

1

0

 

ordförande

 

 

 

Vice ordförande

0

1

 

Ledamöter

5

4

 

Totalt Göteborg

106

104

 

Andel kvinnor och män

50

50

 

 

 

 

Malmö

Fullmäktige: ordförande

0

1

 

1e, 2e vice ordförande

2

0

 

Ledamöter

24

34

 

Ersättare

17

17

 

Kommunstyrelsen: ordförande

0

1

 

1e, 2e vice ordförande

2

0

 

Ledamöter

3

7

 

Ersättare

9

4

 

Servicenämnden:ordförande

1

0

 

Vice ordförande

0

1

 

Ledamöter

0

5

 

Ersättare

5

2

 

Sekreterare

1

0

 

Stadsbyggnadsnämnden:

0

1

 

ordförande

 

 

 

1e, 2e vice ordförande

1

1

 

Ledamöter

6

9

 

Tekniska nämnden: ordförande

0

1

 

1e, 2e vice ordförande

0

3

 

Ledamöter

2

4

 

Ersättare

5

4

 

 

 

 

90

 

 

 

SOU 2007:108 Politiken

Kulturnämnden: ordförande

1

0

Vice ordförande

0

1

Ledamöter

6

1

Ersättare

1

8

Totalt Malmö

86

105

Andel kvinnor och män

45

55

SAMTLIGA TRE STORSTÄDER

257

277

Andel kvinnor och män

48

52

Källa: Hemsidor, februari 2007.

De tre största städernas ledning har totalt sett en könsbalanserad, jämställd sammansättning. Men om vi ser på enskilda nämnder framträder en genomgående skillnad mellan olika typer av nämn- der. Det finns en tendens till könsstereotyp uppdelning så att män dominerar tekniska nämnder och stadsbyggnadsnämnder, medan kvinnorna dominerar kulturnämnder och sociala nämnder. Men den är inte entydig.

Det finns också skillnader mellan städerna. I Stockholm och Göteborg finns det många kvinnor i den centrala kommunled- ningen. Även i kommunfullmäktige väger det jämnt mellan kvinnor och män. I Malmö finns det däremot betydligt färre kvinnor i full- mäktige än i de andra storstäderna.

4.7De svenska EU-politikerna

Låt oss till sist undersöka hur den svenska representationen i EU ser ut. Mer än hälften av EU-parlamentarikerna från Sverige är kvinnor. Dessutom är som bekant den svenska EU-kom- missionären en kvinna, Margot Wallström.

91

Politiken SOU 2007:108

Tabell 4.13 De svenska EU-parlamentarikerna efter parti och kön. Antal

Parti

Antal kvinnor

Antal män

Socialdemokraterna

3

2

Moderaterna

2

2

Junilistan

1

1

Vänsterpartiet

1

1

Folkpartiet

0

1

Centerpartiet

1

0

Miljöpartiet

1

0

Kristdemokraterna

0

2

Feministiskt initiativ

1

0

Totalt

10

9

Andel kvinnor och män

53

47

 

 

 

Källa: Hemsidor.

4.8Sammanfattning

Politiken är det mest könsbalanserade området när det gäller ledande positioner. Regering och riksdag är totalt sett sammansatta av ungefär lika många kvinnor som män. Detsamma gäller EU- representationen.

Vi kan emellertid också konstatera att det finns systematiska skillnader i olika avseenden såsom mellan olika politiska nivåer, mellan partier, mellan nivåer inom partierna och i viss mån mellan regioner i landet.

Riksdag och regering

I riksdagen är nära hälften av ledamöterna kvinnor. Men det finns stora skillnader mellan partier. Medan vänsterpartiet har närmare två tredjedelar kvinnor bland sina ledamöter, har kristdemokraterna i stället närmare två tredjedelar män. Ingetdera möter jämställd- hetskriteriet på minst 40 procent per kön. Riksdagens styrelse, talmännen och partiernas gruppledare är som grupper jämnt fördelade mellan kvinnor och män. Detsamma kan sägas om riksdagsutskotten och EU-nämnden. Riksdagens kanslichefer är till 40 procent kvinnor.

I regeringskansliet varierar könsfördelningen med typ av position. Ministrarna är till 41 procent kvinnor, medan två tredje-

92

SOU 2007:108

Politiken

delar av statssekreterarna är män. Stabschefer och politiskt sak- kunniga är jämnt fördelade, medan pressfolket är kvinnodominerat, dock inom ramen för vad som officiellt betraktas som jämställt.

Partierna

När det gäller partiernas interna ledarskap på central nivå (styrelser och verkställande utskott) iakttas jämställdheten nästan minutiöst. Mest avviker folkpartiet med 58 procent män och vänsterpartiet med 60 procent kvinnor i respektive ledning.

Däremot står det betydligt sämre till med jämställdheten på distriktsnivå. Ute i partidistrikten visar det sig att vissa partier har en mycket stark manlig dominans bland ordförandena, medan andra når upp till 40–50 procent av vardera könet. De mest mansdominerade är moderaterna med 19 procent kvinnor, folk- partiet med 24 och kristdemokraterna med 28 procent kvinnor bland sina distriktsordförande. Sammanlagt är mer än två tredje- delar av partidistriktens ordförande män.

När det gäller partiernas ungdomsförbund finns det även på riksnivå stora skillnader när det gäller styrelsernas sammansättning. Liberala ungdomsförbundet har som enda förbund hälften kvinnor, hälften män i sin styrelse, och Grön ungdom, Centerns ungdoms- förbund och SSU ligger mellan cirka 45 och 55 procent av vardera könet. Ung vänster, KDU och MUF är de mest ojämställda i detta avseende: Ung vänster är lika kvinnodominerat (68 procent) som MUF och KDU är mansdominerade (med 67 respektive 64 pro- cent).

I ungdomsdistrikten finns också stora variationer när det gäller distriktsordförandena. Generellt fluktuerar andelen kvinnliga ord- förande kring 40 procent, men CUF har fler – 58 procent – och MUF endast 16 procent kvinnliga ordförande. (Då har väl att märka varken Grön ungdom eller Ung vänster lämnat några uppgifter på sina hemsidor.)

Vi kan dra slutsatsen att det tycks vara viktigt för de flesta partier internt och för deras medborgerliga uppdrag på riksnivå att ha en någorlunda jämn könsfördelning på ledande positioner. Men på distriktsnivå är man inte lika noga. Det gäller särskilt moderater, folkpartister och kristdemokrater, som har cirka tre fjärdedelar manliga distriktsordförande. Möjligen slår här de ideologiska skill- naderna igenom, som vi tidigare beskrivit, som ger en del partier

93

Politiken

SOU 2007:108

sämre möjligheter än andra att handskas med den könsmässiga asymmetrin.

Landstingen

Detsamma tycks gälla i landstingen, där 43 procent av toppledarna är kvinnor. I fullmäktige finns ungefär hälften-hälften. Går vi efter parti ser vi också en utbredd lika fördelning mellan könen mellan 41 och 51 procent (med undantag av de små partierna), inte alls samma partiskiljande snedfördelning som i partidistrikt och ung- domsförbund. Men här gäller det återigen synliga medborgerliga uppdrag att jämföra med sådana på riksnivå snarare än uppdrag i det interna partiarbetet.

Kommuner

I kommunerna är däremot mansdominansen stor bland de valda toppolitikerna med tre fjärdedelar män på toppositionerna. Det gäller också kommunfullmäktige, särskilt landsortens kommuner, medan storstädernas fullmäktige är mer jämställt sammansatta. De län vilkas kommunfullmäktige är särskilt mansdominerade finns i Småland, Skåne och Blekinge. De mest jämställda finns i Mälar- dalen och Norrland. I de tre storstäderna innehas ungefär hälften av de ledande positionerna av vardera könet. I Malmö är det dock något färre kvinnor.

I tidigare forskning har man funnit regionala samband mellan å ena sidan kvinnors deltagande i politiken och å andra sidan närings- struktur, arbetsmarknad och välfärdsservice.TPF7FPT Delvis tycks detta resonemang kunna belysa våra resultat, så till vida som att den småländska mansdominansen skulle kunna sättas i samband med en historiskt traditionell könsordning kopplad till frireligiösa rörelser där kvinnor inte så mycket deltagit i offentliga värv, samt att mälardalsregionen som en mer modernistisk region med närhet till Storstockholm har en längre tradition av kvinnligt förvärvsarbete och politiskt deltagande.

Av en enkätundersökning som Sveriges Kommuner och Lands- ting gjort rörande de enskilda kommunledningarna i landet, fram- går dock att det inte finns något enkelt samband mellan kom-

7TP PT Forsberg 1997.

94

SOU 2007:108

Politiken

munens storlek och förekomsten av kvinnliga respektive manliga toppchefer. Den undersökningen gällde dock anställda chefer och inte valda ledare (se kapitel 5, avsnitt 5.8).

SCB har vidare konstruerat ett s.k. jämställdhetsindex, som man kan mäta olika indikatorer med för att systematisera en jämförelse mellan regioner. Sådana samband skulle behöva undersökas närmare och över tid.

Även om det alltså finns regionala variationer i synnerhet på kommunal nivå och skillnader mellan politiska partier, måste poli- tiken som helhet bedömas som det mest framgångsrika området när det gäller en jämn könsfördelning över maktpositionerna.

95

5 Offentlig förvaltning

5.1Att vara myndighetschef var länge ett manligt monopol

Ovan har vi diskuterat de positioner vilkas innehavare är politiskt valda eller tillsatta. Nu ska vi i stället vända oss till den offentliga förvaltningen och dess anställda tjänstemän. En del av dessa höga positioner är naturligtvis också influerade av den politiska logiken. Diskussionen om regeringens (både den förra och den nuvarande) utnämningspolitik har på senare år varit intensiv. Landshövdingar och generaldirektörer har traditionellt utnämnts utan nämnvärd offentlig insyn i rekryteringsprocessen.TPF1FPT Å ena sidan är det viktigt för en regering att kunna samarbeta väl med de myndighetschefer som ska implementera dess fattade politiska beslut, vilket möjligen går smidigare om de kan förväntas sympatisera med besluten; å andra sidan är det viktigt för allmänhetens förtroende för makt- havarna att dessa positioner besätts på meriter och i öppen kon- kurrens i en genomskinlig process. Det finns härvidlag olika tradi- tioner och rutiner i olika länder.

Toppositionerna som statlig förvaltningschef var ett manligt monopol fram till 1923 i Sverige. Det året kom den så kallade behörighetsreformen, som från och med 1925 tillät även kvinnor att bli handläggare och högre chefer i statlig tjänst.TPF2FPT Det dröjde dock ytterligare ett halvsekel innan den första kvinnan blev generaldirektör (1978). I dag är en knapp tredjedel av alla general- direktörer kvinnor, som vi ska se nedan.

Undantag gjordes dock i behörighetsreformen för de aukto- ritetsbaserade präst-, domar-, polis- och militäryrkena, som fort- satte som manliga monopol. År 1946 öppnades ytterligare statliga

1TP PT En diskussion om likheter och skillnader mellan toppolitiker och höga tjänstemän när det gäller social bakgrund, nätverk och andra karaktäristika finns t.ex. i Niklasson 2005 och 2007.

2TP PT Wieselgren 1969.

97

Offentlig förvaltning

SOU 2007:108

tjänster och nu med lika lön, men fortfarande undantogs präst- och militäryrkena. Prästyrket öppnades 1958 och militäryrket först 1983, då till sist alla yrken var öppna för både kvinnor och män.

5.2Regeringskansliets högsta tjänstemän är främst män

Vi börjar kartläggningen på central nivå, nämligen med regerings- kansliets högsta tjänstemän. Om statsråden och statssekreterarna räknas till de politiskt tillsatta positionerna (se kapitel 4), så brukar expeditions/rättschefer, departementsråd och enhetschefer ses som tjänstemannapositioner.

Figur 5.1 Regeringskansliets chefspositioner. Procent

80

 

 

 

 

 

70

71

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

58

 

58

 

 

56

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

42

44

42

 

 

 

Kvinnor

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

29

 

 

 

Män

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Exp/rättschef

Dept.

Enhetschef

Alla

 

 

 

råd

 

 

 

Källa: Regeringskansliet, förvaltningsavdelningen. Antal kvinnor/män 185/253. Anställda med lön i Regerings- kansliet (exkl. kommittéanställda), augusti 2006. Uppgifterna gäller oavsett om tjänsten tillhör lednings- kompetens eller ej, dvs. även kärn- och stödkompetens förekommer (utom för enhetschefer som samtliga tillhör ledningskompetens, dvs. har personalansvar). För specificerade uppgifter se tabell B5.1 i bilagan.

Bland regeringskansliets högsta tjänstemän dominerar männen. Nästan tre fjärdedelar av den lilla kategorin expeditions- eller rätts- chefer utgörs av män. Jämnare är det då bland departementsråd och enhetschefer. Men även om fördelningen där faller inom ramen för s.k. statistisk jämställdhet, är det fortfarande männen som är i majoritet.

Ännu tydligare blir könsfördelningen om vi använder cirkel- diagram.

98

SOU 2007:108

Offentlig förvaltning

Figur 5.2 Regeringskansliets chefer. Procent

Exp./rättschef

Kvinnor

Män

Departementsråd

Kvinnor

Män

Enhetschef

Kvinnor

Män

Så ska vi undersöka hur kvinnliga och manliga chefer fördelar sig över de olika departementen. De flesta expeditions- och rättschefer är som sagt män, men en kartläggning av hur de fördelar sig över departement visar ingen särskild tendens. (Eftersom de är så få, redovisas här antalet i stället för andelarna.)

99

Offentlig förvaltning

SOU 2007:108

Figur 5.3 Expeditions- och rättschefer efter departement och kön, augusti 2006. Antal

3,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3

3

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

2

2

2

 

 

 

 

 

Kvinnor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Män

1

1

 

1

1

1 1

1 1

1

1

1

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

0

0

0

0

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

N

Ju

U

S

Fi

M

Jo

UD

SB

Källa: Regeringskansliet, förvaltningsavdelningen. Antal kvinnor/män 9/14. För vidare uppgifter se tabell B 5.3

i tabellbilagan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När det gäller departementsråden visar det sig att könsfördelningen vid de flesta departement faller inom ramen för statistisk jämställdhet, dvs. vardera könet innehar minst 40 procent av positionerna. Finansdepartementet är det enda undantaget. Där dominerar männen med 67 procent över kvinnornas 33.

Figur 5.4 Departementsråd efter departement och kön, augusti 2006. Procent

80

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnor

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Män

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

U

FA

Jo

M

Ju

N

SB

S

UD

Fi

Alla

Källa: Regeringskansliet, förvaltningsavdelningen. Antal kvinnor/män 106/149. För vidare uppgifter se tabell B

5.4 i tabellbilagan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Enhetscheferna i regeringskansliet är till 44 procent kvinnor och 56 procent män. Minsta andelen kvinnor finns i försvarsdeparte- mentet (22 procent) och utrikesdepartementet (28). Den största andelen kvinnliga enhetschefer återfinns i socialdepartementet

100

SOU 2007:108

Offentlig förvaltning

(71 procent), på förvaltningsavdelningen (70) och i statsråds- beredningen (63).

Figur 5. 5 Regeringskansliets enhetschefer efter kön och departement. Procent

90

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnor

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Män

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SB

Ju

UD

S

Fi

U

Jo

M

N

FA

Alla

Källa: Sveriges Statskalender 2006. Antal kvinnor/män 70/90. För övriga siffror hänvisas till tabell B5.5 i

tabellbilagan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bland de utländska sändebuden är männen i ännu starkare majoritet. En knapp tredjedel är kvinnor.

Figur 5.6

Chefer vid utlandsmyndigheter. Procent

100

 

 

 

 

 

86

 

80

69

 

71

 

 

60

 

 

Kvinnor

 

 

 

40

31

 

Män

 

29

 

 

 

20

 

14

 

0

 

 

 

Ambassadör

Generalkonsul

Alla

Källa: Regeringskansliet, förvaltningsavdelningen. Antal kvinnor/män 44/106.

Se vidare tabell B 5.9 i tabellbilagan.

 

101

Offentlig förvaltning

SOU 2007:108

5.3Statliga myndigheter: manliga chefer och blandade ledamöter

Om vi ser på de myndigheter som lyder under departementen visar det sig också här att de högsta positionerna är snedfördelade mellan könen. Generaldirektörer och ordförande i myndighetsstyrelserna är företrädesvis män – mindre än en tredjedel är kvinnor. Det är först bland styrelseledamöterna som könsfördelningen är jämn.

Figur 5.7 Kvinnor och män i ledningen för statliga myndigheter. Procent

80

 

 

 

 

 

70

71

 

 

69

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

57

 

 

 

 

 

 

 

56

 

 

 

52

 

 

 

 

 

 

50

 

 

48

 

 

 

43

 

 

44

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnor

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

29

 

 

31

Män

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Styrelse-

Vice

Ledamot

General-

Alla

 

ordförande

ordförande

 

direktör

 

Källa: Statskalendern 2006. Antal kvinnor/män 455/568. Se vidare tabell B 5.7 i tabellbilagan.

Hur fördelar sig då kvinnliga och manliga myndighetschefer över de olika departementens ansvarsområden? Det ser förhållandevis jämnt ut. Dock avviker myndigheterna under försvarsdeparte- mentet som har en majoritet män (62 procent) liksom även i någon mån näringsdepartementets och utrikesdepartementets myndig- heter (båda med 55 procent män). En knapp majoritet kvinnor finns i stället hos myndigheterna under miljö/samhällsbyggnads- departementet (55 procent) och socialdepartementet (54).

102

SOU 2007:108

Offentlig förvaltning

Figur 5.8 Chefer och styrelser för statliga myndigheter efter departement. Procent

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ju

UD

S

Fi

U/Ku

Jo

M

N

Alla

Kvinnor Män

Källa: Statskalendern 2006. Antal kvinnor/män 455/ 568. För specificerade uppgifter se tabell B 5.8 i tabell- bilagan.

5.4Centrala ekonomiska institutioner: somliga jämställda, andra inte

Figuren nedan visar könsfördelningen i ledningen för ett antal centrala ekonomiska institutioner. Finansinspektionen, Riksbanken och AP-fonderna har minst 40 procent kvinnor och kan därmed definieras som statistiskt jämställda enligt den etablerade normen. Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Exportrådet når däremot inte upp till den formella normen för jämställdhet. Särskilt Exportrådet har en liten andel kvinnor – endast en femtedel.

Figur 5.9 Kvinnor och män vid vissa centrala institutioner. Procent

90

 

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

78

 

70

 

 

 

 

64

 

 

 

 

 

59

62

 

62

60

 

 

 

 

56

57

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

44

43

 

 

 

 

Kvinnor

40

41

 

 

38

Män

 

 

38

 

 

 

 

36

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

22

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

FI

RB AP-fonder KI

RGK Export-

Alla

 

 

rådet

 

Källa: Statskalendern 2006, hemsidor. Antal kvinnor/män 53/87. Se tabell B 5.14 i tabellbilagan.

103

Offentlig förvaltning

SOU 2007:108

5.5Riksdagens kontrollmyndigheter leds ofta av män

Under riksdagen finns kontrollmyndigheter såsom riksrevisionen och justitieombudsmannen. I riksrevisionens styrelse och ledning är 36 procent kvinnor och 64 procent män.

Figur 5.10 Riksrevisionen. Procent kvinnor och män

37

Kvinnor

Män

63

Källa: Hemsidor. Antal kvinnor/män: 7/12. För specificerade uppgfter se tabell B 5.18 i tabellbilagan.

Justitieombudsmannen (JO) är riksdagens ombudsman och ska ha tillsyn över myndigheterna. Av de chefspositioner för vilka uppgifter finns utlagda på hemsidan är två av sju besatta med kvinnor, dvs.en knapp tredjedel (tabell B 5.23 i tabellbilagan).

Justitiekanslern (JK) är däremot regeringens ombud och har också insyn över myndigheterna men sedan 1998 begränsat till syste- matiska fel i offentlig verksamhet. Positionen innehas för när- varande av en man.

Lagrådet som granskar lagförslag innan de läggs fram för riksdagen är en helt manlig församling. Samtliga sex ledamöter är män (se tabell B 5. 23 i tabellbilagan).

Övriga ombudsmän är statliga myndigheter med olika uppsikts- områden. Tre av de fem övriga ombudsmännen är kvinnor (tabell B 25.4 i tabellbilagan).

104

SOU 2007:108

Offentlig förvaltning

5.6Försvaret: civila kvinnor, militära män

Inom försvarsmakten har civila tjänster redan tidigare varit öppna för kvinnor, men militära tjänster blev tillgängliga först år 1983. Officersutbildningen är en ledarutbildning, som traditionellt varit attraktiv för dem, som eftersträvat en karriär inom andra delar av samhället, inte minst näringslivet. Under senare år har försvars- makten genomgått en strukturell förändring och nedskärning, en förändring som fortfarande pågår. En omställning från nationellt folkförsvar till ett insatsförsvar pågår med sikte på att kunna ställa upp vid katastrofer och andra nödsituationer även utomlands. Samtidigt har man strävat efter större jämställdhet och mångfald vid rekrytering. Denna ambition kan dock knappast sägas ha avsatt några större spår ännu.

Figur 5.11 Kvinnor och män inom försvarsmakten. Procent

100

95

 

91

89

 

97

93

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80

80

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnor

 

60

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

40

 

 

 

 

 

Män

 

 

 

 

 

 

 

20

 

9

 

11

 

 

20

5

 

3

 

7

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

era

e

 

llda

 

 

 

 

enlig

g

 

skap

Alla

stä

 

 

 

 

 

 

ed

 

 

 

 

 

 

ervofficerare

 

 

 

 

t

 

 

 

 

rstärkning

 

 

C

vilan

 

 

 

 

 

 

 

 

F

 

ffic

r

 

 

 

 

 

in

 

 

rknin Ber

 

 

 

 

Yrkeso

 

 

 

 

s

 

 

g

 

 

 

 

 

 

 

 

 

i

 

ln

ör

 

 

 

 

ö

 

 

 

 

 

 

 

 

l

 

 

s

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anstä

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Re

 

älsf

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ef

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

b

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Försvarsmaktens personalavdelning, Mats Kjäll. Antal kvinnor/män 3 598/ 14 796. (Reservofficerare i grundorganisationen, anställda enligt befälsförstärkningsavtalet, beredskapssoldater och förstärknings- soldater. ) För närmare uppgifter se tabell B 5.11 i tabellbilagan.

Den jämnaste könsbalansen i försvaret finns bland de civilanställda, medan övriga positioner har en ytterst liten andel kvinnor. Bland yrkesofficerarna är fortfarande 95 procent män. Könen fördelar sig som följer över olika grader.

105

Offentlig förvaltning SOU 2007:108

Tabell 5.1

Yrkesofficerare efter kön och ställning. Antal och procent

 

 

 

 

 

 

Position

 

Antal

Antal män

Andel

Andel män

 

 

kvinnor

 

kvinnor

 

Amiral/general

 

1

18

5

95

Flottiljamiral/Brigadgeneral

0

20

0

100

Kommendör 1/Överste 1

0

3

..

..

Kommendör/Överste

3

144

2

98

Överstelöjtnant/Kommendörkapten

9

974

1

99

Major nivå 3/Örlogskapten 3

10

151

6

94

Major nivå 4/Örlogskapten 4

54

1 895

3

97

Kapten

 

153

2 938

5

95

Löjtnant

 

197

3 142

6

94

Fänrik

 

32

310

9

91

Totalt

 

459

9 595

5

95

 

 

 

 

 

 

Källa: Försvarsmaktens personalavdelning, Mats Kjäll 2007.

Någon tendens kan knappast skönjas när man jämför olika nivåer i den militära karriären, även om det finns en större andel kvinnor som är fänrikar än löjtnanter och kaptener. Kvinnor på militära tjänster är med andra ord fortfarande en ytterst marginell företeelse. Det är ett samhällsområde och en ledarutbildning, som alltså ännu knappast är tillgänglig för dem i praktiken.

Det är därmed inte heller förvånande att 18 av de 19 högsta cheferna är män. Men den enda kvinnan är generaldirektör och ställföreträdande chef för försvarsmakten. Det är första gången som en civilanställd innehar denna topposition inom försvaret. Hon är för övrigt jurist och kommer närmast från posten som generaldirektör för kustbevakningen. Se tabell B 5.12 i tabell- bilagan.

Under försvarsdepartementet finner vi också 25 procent kvinn- liga och 75 procent manliga myndighetschefer – generaldirektörer, överdirektörer och andra chefer – enligt nedan.

106

SOU 2007:108

Offentlig förvaltning

Figur 5.12 Kvinnor och män i försvarsmakten. Procent

Högre chefer i försvarsmakten

Kvinnor

Män

Källa: Statskalendern 2006. Antal kvinnor/män 6/18. För specifikation se tabell B 5.13 i tabellbilagan.

5.7Hovförvaltningen

Hovet är en del av statsförvaltningen, som vi spontant knappast tillmäter någon makt till vardags. Den politiska makt som fanns kvar där ännu i början av 1900-talet har snabbt övergått till en symbolisk makt, som i dag främst får betydelse via medierna. Att tjänstgöra vid hovet hade länge just en symbolisk betydelse – en hedersbetygelse och bekräftelse på status och tillhörighet till den yppersta eliten. På senare år kan positionerna sägas ha profes- sionaliserats. Den mediala bevakningen och hanteringen av symbol- värdet och dess potential som marknadsvärde kräver yrkes- kunnighet. Bland dessa positionsinnehavare dominerar männen. En knapp tredjedel av cheferna är kvinnor.

Figur 5.13 Kvinnor och män i hovförvaltningen. Procent

Chefer

Kvinnor

Män

Källa: Statskalendern 2006. Antal kvinnor/män 5/11. Se tabell B 5.31 i tabellbilagan.

107

Offentlig förvaltning

SOU 2007:108

5.8Rättsväsen: domaren är vanligen en man, åklagaren varierar

Rättsväsendet är en annan traditionellt mansdominerad gren av förvaltningen. Domaryrket var ett av de auktoritetsbaserade yrken som undantogs i reformen 1923. Först 1947 kunde kvinnor utnäm- nas till domare. En juridisk karriär har traditionellt varit en väg till en hög position inom förvaltningen. Länge var det främst män som gick den vägen, även sedan det blivit formellt möjligt också för kvinnor. Men på senare år har juristutbildningen vid universitetet blivit allt mer könsblandad. I dag är det en av de kvinnodominerade högskoleutbildningarna. Har detta hunnit slå igenom på olika nivåer i rättsväsendet?

Figur 5.14 Könsfördelningen bland domare och åklagare. Procent

90

 

 

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

81

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

66

 

 

 

 

 

61

 

 

 

 

60

56

56

56

59

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

52 48

 

50

44

44

 

44

 

 

Kvinnor

 

39

41

 

 

 

40

 

 

 

 

 

Män

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

34

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

19

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

HD

Regerings-

Hovrätt

Kammar-

Länsrätt

Tingsrätt Riks- Kammar-

 

 

 

rätt

 

rätt

 

åklagare

åklagare

 

Källa: Statskalendern 2006. Antal kvinnor/män: domare 330/773, åklagare 326/384. För närmare specifikation

se tabellerna B 5.25 och B 5.26 i tabellbilagan.

 

 

 

 

Vid de högre domstolarna råder tämligen jämställda förhållanden, även om det som vanligt är andelen kvinnor (aldrig andelen män) som ligger vid den undre gränsen för statistisk jämställdhet (40 procent). Men på lokal nivå – bland tingsrättsdomarna – som samtidigt är den största enskilda gruppen domare, finns det bara knappt en femtedel kvinnor, men över 80 procent män.

108

SOU 2007:108

Offentlig förvaltning

Figur 5.15 Kvinnliga och manliga tingsrättsdomare. Procent

Tingsrättsdomare

Kvinnor

Män

Källa: Statskalendern 2006. Antal kvinnor/män 330/773. Vidare uppgifter finns i tabell B 5.25 i tabellbilagan.

På åklagarsidan är förhållandet snarast det motsatta. Bland kammaråklagarna (dvs. på lokal eller förstainstansnivå) utgör kvinnorna en knapp majoritet, medan de bara innehar en tredjedel av de högre åklagarpositionerna.

Kvinnorna har alltså kommit in på den lägsta, mest lokala nivån i åklagarkarriären men inte i domarkarriären. På högre positioner finns det tvärtom fler kvinnor som är domare än som är åklagare, men andelarna ligger inom ramen för den s.k. statistiska jämställd- heten.

Figur 5.16 Kvinnliga och manliga kammaråklagare. Procent

Kammaråklagare

Kvinnor

Män

Källa: Statskalendern 2006. Antal kvinnor/män 326/384. För specificerade uppgifter se tabell B 5.26 i tabell- bilagan.

Frågan är vad rekryteringsprocessen betyder. Tidigare forskning har ju som nämnts konstaterat att närheten till den politiska logiken och en genomskinlig rekryteringsprocess främjar jämställd-

109

Offentlig förvaltning

SOU 2007:108

heten vid rekrytering av chefer.TPF3FPT Det vore intressant att vidare utreda hur förslags- och utnämningsprocessen ser ut både när det gäller domare och åklagare, och hur utfallet när det gäller köns- fördelningen sett ut över tid. Är det en utjämning på gång under- ifrån?

Både chefsåklagare och kammaråklagare anställs genom beslut av åklagarmyndigheten. Men medan chefsåklagarna företrädesvis är män, är alltså kvinnorna i majoritet bland kammaråklagarna. Över- åklagare och vice överåklagare anställs genom beslut av regeringen efter anmälan av riksåklagaren.TPF4FPT De flesta av dem är män. Med andra ord: ju högre tjänst, desto fler män – ett mönster som vi känner igen från många sammanhang. Den logiken borde emeller- tid motverkas av ambitionen att utnämna fler kvinnor. Varför det inte sker borde undersökas.

När det gäller domare är det tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet (TFN), som lämnar förslag inför regeringens tillsättning. Här har vi just konstaterat att det finns fler kvinnor på högre än på lägre domartjänster, vilket konventionellt borde tyda på att tillsättningen av de högre tjänsterna är känsligare för den politiska jämställdhetsnormen. Om det är så vet vi inte. Hur denna förslags- och utnämningsprocess faktiskt går till är något som vore intressant att undersöka närmare. I en nyligen gjord undersökning hävdas till exempel att Regeringsrätten, högsta instans när det gäller förvaltningsdomstolarna, har ett stort inflytande över rekryteringen av sina nya kolleger.TPF5FPT

Till rättsväsendet hör även specialdomstolarna samt polis- väsende och kriminalvård. De är sammansatta på vad som brukar ses som ett statistiskt jämställt sätt.

3TP PT Göransson 2007, t.ex. kapitel 21.

4TP PT Enligt § 15 Åklagarförordningen (2004:1265).

5TP PT Fast 2007, se även Jungdalen 2007.

110

SOU 2007:108

Offentlig förvaltning

Figur 5. 17 Specialdomstolar. Procent kvinnor och män

 

45

Kvinnor

 

 

55

 

Män

 

 

Källa: Hemsidor. Antal kvinnor/män: 18/22. För närmare specifikation se tabell B 5.29 i tabellbilagan.

Det gäller även rikspolisstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen, som når upp till normen minst 40 procent av vardera könet. Som vanligt är det dock andelen kvinnor som ligger lägst.

Figur 5.18

58

Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen. Procent kvinnor och män

42

Kvinnor

Män

Källa: Hemsidor. För specificerade uppgifter se tabellerna B 5.27 och B 5.28 i tabellbilagan.

5.9Internationell representation fördelas lika mellan könen

År 1995 gick Sverige med i Europeiska Unionen och är sedan tidigare också engagerat i en rad internationella samarbetsorganisa- tioner. I en del av dessa har vi en permanent delegation. Hur har dessa internationella uppdrag fördelats mellan kvinnor och män?

111

Offentlig förvaltning

SOU 2007:108

Figur 5.19 Svensk representation i internationella organisationer. Procent kvinnor och män

47

Kvinnor

 

 

53

 

Män

Källa: Hemsidor. Omfattar Europarådet, Nordiska rådet, OSSE-delegationen, OECD, Unesco, Sveriges FN- representation och Unicef Sverige. (För Unicef Sverige är både styrelseordförande och generalsekreterare med ovan.) För närmare uppgifter se tabell B 5.10och B 5.11 i tabellbilagan.

Sammanlagt har kvinnor och män lika många toppchefspositioner i de sju internationella organisationerna ovan. Om vi räknar med övriga chefer och styrelseledamöter visar det sig att kvinnorna är i någon majoritet, dock inom ramen för statistisk jämställdhet. Här råder den politikens representativa logik som gör det viktigt att könen är någorlunda lika representerade.TPF6FPT

När det gäller svenska domare i internationella domstolar är en fjärdedel av dem kvinnor (se tabell B 5.12 i tabellbilagan). .

5.10Länen leds främst av män

På de högsta exekutiva positionerna på länsnivå – landshövding och länsråd – är tre fjärdedelar män. Bland styrelseledamöterna finns det däremot en svag kvinnodominans.

6TP PT Att andra länder inte nödvändigtvis har samma inställning antyds exempelvis av det faktum att den internationella permanenta representationen i Europarådet består av 41 män och fem kvinnor (Finlands plats är vakant).

112

SOU 2007:108

Offentlig förvaltning

Figur 5.20 Toppositioner på länsnivå. Procent

Landshövding

Kvinnor

Män

Länsråd

Kvinnor

Män

Ledamöter

Kvinnor

Män

Källa: Respektive läns hemsidor, 2007. Styrelsen inkluderar här inte ordföranden, som är respektive landshövding. Som ledningsgrupp fungerar vanligen landshövdingen tillsammans med länsrådet, som är den högste tjänstemannen. Det förekommer ibland större ledningsgrupper, som inkluderar avdelningschefer och sakkunniga. Dessa positioner har emellertid inte tagits med här. Antal kvinnor/män landshövding 4/17, länsråd 5/15, styrelseledamöter 103/86. För fler specificerade uppgifter se tabell B 5.33 i tabellbilagan.

19 procent av landshövdingarna är kvinnor, 81 procent är män. Bland länsråden är det likadant – 20 procent kvinnor och 80 procent män. Bland ledamöterna i styrelserna för länen är dock kvinnorna 54 procent gentemot männens 46.

När det gäller de ledande tjänstemännen i landstingen är en tredjedel av toppcheferna kvinnor, medan mellancheferna oftare är kvinnor; här råder statistisk jämställdhet. Betydligt större andel av de biträdande direktörerna är kvinnor än de ordinarie.

113

Offentlig förvaltning SOU 2007:108

Tabell 5.2

Ledande tjänstemän i landsting. Antal och procent

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal

Antal

Andel

Andel

Position

 

kvinnor

män

kvinnor

män

Landstingschef/direktör

5

15

25

75

Bitr. landstingsdirektör

6

7

46

54

Avdelningschef, personaldirektör,

 

 

 

 

primärvårds-, tandvårdschef

304

403

43

57

Totalt

 

315

425

43

57

 

 

 

 

 

 

Källa: Statskalendern 2006.

Kommuner och landsting har numera gått ihop i regionförbund, som blivit en allt mer betydelsefull nivå. Här finns en mindre andel kvinnor som styrelseordförande eller regiondirektör – knappt en fjärdedel. Det betyder att dessa viktiga positioner besätts av män till tre fjärdedelar. Något jämnare är fördelningen bland vice ordförande och ledamöter.

Figur 5.21 Styrelser och ledning för regionala förbund. Procent kvinnor och män

90

 

 

 

 

 

 

80

77

 

 

77

 

 

70

 

67

65

 

66

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

Kvinnor

40

 

33

35

 

34

Män

30

 

 

23

 

 

23

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Ordförande

Vice

Ordinarie

Region-

Totalt

 

 

 

ordförande

ledamot

direktör

 

 

Källa: Hemsidor för respektive förbund samt kompletterande uppgifter direkt från enstaka förbund. För antal och positioner se tabell B 5.34 i tabellbilagan.

114

SOU 2007:108

Offentlig förvaltning

5.11Kommunerna leds ännu oftare av män

Figur 5.22 Ledande tjänstemän i kommunen. Procent

80

75

75

 

 

 

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

 

 

 

61

59

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

39

41

Kvinnor

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

25

25

 

 

Män

30

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Kommunchef-,

Skolledare

Alla

 

 

direktör,

 

 

 

 

 

kanslichef

Planerings-

 

 

 

 

 

organisations-

 

 

 

 

 

utrednings och

 

 

 

 

 

näringschefer

 

 

 

Källa: Statskalendern 2006. För specificerade uppgifter se tabell B 5.35 i tabellbilagan

Sammanfattningsvis kan vi säga att det totalt sett finns en bättre representation av kvinnor på landstingsnivå än det gör på kommun- eller regionnivå, där den ligger på endast cirka en fjärdedel.

Oavsett regional nivå är dock de exekutiva toppcheferna – land- stingsdirektörer, regiondirektörer och kommunchefer – alltid till tre fjärdedelar män.

5.12SKLs enkätundersökning: en tredjedel kvinnliga chefer på olika nivåer i kommuner och landsting

Som jämförelse redovisar vi också nedan resultatet av den enkät- undersökning, som gjordes i januari 2007 av Sveriges Kommuner och Landstings egen tidning Dagens Samhälle. I undersökningen frågades efter antalet kvinnliga och manliga toppchefer i kom- muner, landsting och regioner. Som sådana räknades kommun- direktörer, förvaltningschefer, landstingsdirektörer, sjukhusdirek- törer, centrumchefer, chefer för länsspecialiteter, chefer på central

115

Offentlig förvaltning

SOU 2007:108

stabsnivå, bolagschefer och motsvarande. Definitionen av toppchef hade tidigare utarbetats inom Sveriges Kommuner och Landsting inför en enkätundersökning om sökande till chefspositioner, som genomfördes 2000. Hela chefskategorin redovisades dock samman- slaget och det finns därför en viss osäkerhet när det gäller gräns- dragningen. Det går heller inte att jämföra nivåer eller typer av chefspositioner.

Svarsfrekvensen uppgick till 67 procent, vilket numera måste be- traktas som ett gott resultat. Men det innebär att många kommuner inte har deltagit. Resultaten gäller därmed för 195 av de 290 kom- munerna. I undersökningen deltog också den ena regionen (Skåne) av de två som finns och 10 av 18 landsting.

Undersökningen visade att det i genomsnitt finns en tredjedel kvinnor bland de högre cheferna i kommuner och landsting. Men det finns stora variationer mellan kommuner. Tio av de kommuner som svarade, saknade helt kvinnliga chefer, medan 35 kommuner och tre landsting redovisade 50 procent kvinnliga chefer eller mer. 30 procent av kommunerna (eller 58 av de 195 som svarade) och 30 procent av landstingen (tre av de tio som svarade) låg inom ramen för statistisk jämställdhet (mellan 40 och 60 procent av vardera könet). Någon regional systematik har inte kunnat upptäckas.

Figur 5.23 Kvinnor och män bland anställda toppchefer i kommuner och landsting. Procent

80

 

 

 

 

 

 

70

70

 

68

 

67

 

 

 

63

 

60

 

62

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50

5050

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnor

 

 

 

 

 

 

40

 

38

 

37

33

 

 

30

 

32

 

Män

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

StockholmGöteborg

Malmö

Övriga

Landstings/

Alla

 

 

 

 

kommun- regionchefer

 

 

 

 

 

chefer

 

 

 

Anm. För Stockholm ingår ej bolagschefer.

Källa: www.dagenssamhalle.se (Enkätundersökning genomförd av SKL 2006–07.)

116

SOU 2007:108

Offentlig förvaltning

5.13Sammanfattning

Mellan en tredjedel och 40 procent är en vanlig andel kvinnliga chefer inom förvaltningen. Men det finns stora skillnader mellan olika grenar av förvaltningen och mellan olika chefsnivåer.

Statsförvaltning

I regeringskansliet är expeditions/rättscheferna företrädesvis män, medan departementsråd och enhetschefer är jämnare fördelade mellan könen. Myndighetscheferna – generaldirektörer m.fl. – är också företrädesvis män. Flest kvinnliga enhetschefer finns i social- departementet följt av förvaltningsavdelningen och statsrådsbered- ningen. Flest manliga enhetschefer finns i försvars-, utrikes-, miljö- respektive finansdepartementen.

Försvarsmakten och utrikesdepartementet är de mest mans- dominerade departementen, åtminstone på chefsnivån. Bland ambassadörer och generalkonsuler är vidare mer än två tredjedelar män.

När det gäller de myndigheter som sorterar under de olika departementen, är närmare tre fjärdedelar av styrelseordförandena och generaldirektörerna män.

Även här är det i synnerhet försvarsdepartementets myndig- heter som leds av män, men det finns också någon manlig övervikt bland myndighetschefer under närings-, utrikes- och justitie- departementen. Mer än hälften kvinnliga myndighetschefer finns i stället under social-, miljö/samhällsbyggnads- samt finansdeparte- menten.

Flera av de myndigheter eller andra organisationer, som är centrala aktörer på det ekonomiska fältet, har en könsblandad eller jämställd sammansättning, så till vida att andelen kvinnliga chefer når minst 40 procent. Det gäller riksbanken, finansinspektionen och AP-fonderna, medan andra har en helt mansdominerad led- ning, såsom Riksgäldskontoret, Konjunkturinstitutet och i synner- het Exportrådet.

Riksrevisionen leds till en tredjedel av kvinnor. Lagrådet består av idel män. JO domineras av män, men bland övriga ombudsmän är tre av fem kvinnor.

Försvarsmakten är som helhet fortfarande gediget mansdomi- nerad. Där finns totalt en femtedel kvinnor, men de flesta är civil-

117

Offentlig förvaltning

SOU 2007:108

anställda. Endast fem procent av yrkesofficerarna är kvinnor, men det finns en viss andel högre kvinnliga chefer inom försvaret. Ställföreträdande högsta chefen är för övrigt en kvinnlig civil- anställd generaldirektör.

När det gäller rättsväsendet har vi konstaterat att kvinnorna har en svag övervikt bland kammaråklagarna, men endast utgör cirka en tredjedel av de högre åklagarna.

Bland tingsrättsdomarna utgör de tvärtom en liten minoritet – en femtedel – men bland högre domare cirka 40 procent eller något mer.

I specialdomstolarna och i rikspolisstyrelsen och kriminalvårds- styrelsen råder s.k. statistisk jämställdhet, dvs. som vanligt betyder det att kvinnornas andel når upp till minst 40 procent. Männens andel är i motsvarande grad högre.

I de svenska delegationerna till olika internationella organisa- tioner finns lika många kvinnor som män, även bland de perma- nenta delegaterna.

Länsförvaltning

På länets toppositioner dominerar männen positionerna som lands- hövding och som länsråd. Länsrådet leder det dagliga arbetet och är landshövdingens ställföreträdare. Tillsammans utgör dessa två posi- tioner verksledningen. Dessa är till 80 procent besatta med män. Kvinnorna återfinns främst bland styrelsernas ledamöter där de utgör en knapp majoritet. Dessa styrelser utses av regeringen på förslag av landshövdingen.

Männen har två tredjedelar av toppchefsposterna i landstinget (landstingsdirektör eller -chef), medan statistisk jämställdhet råder på något lägre chefspositioner (avdelningschef, tandvårdschef och andra mellanchefer). Som vanligt är det i det senare fallet kvinnorna som nått den lägre 40-procentiga gränsen för jämställdhet, inte männen.

Regional och kommunal förvaltning

I kommunerna har kvinnorna endast en fjärdedel av både topp- chefspositioner och mellanchefspositioner. Däremot dominerar de bland skolledarna, där de utgör över 60 procent.

118

SOU 2007:108

Offentlig förvaltning

I de regionala förbunden har kvinnorna bara 13 procent av ord- förandeposterna och en fjärdedel av direktörspositionerna. 87 pro- cent av ordförandena är alltså män. Däremot har kvinnorna en tredjedel av vice ordförandeposterna.

En undersökning som SKL genomförde i vintras har visat att av alla toppchefer i kommuner och landsting sammantaget är cirka en tredjedel kvinnor och följaktligen är två tredjedelar män. Det gäller även storstäderna Göteborg och Malmö, medan Stockholm har hälften kvinnor, hälften män.TPF7FPT Tio kommuner saknar helt kvinnor bland toppchefer, medan 30 procent av kommuner och landsting har minst 40 procent av vardera könet.

7TP PT Där har dock inte bolagschefer räknats med. Vi har i kapitel 3 sett att de kommunala bolagen tenderar ha mansdominerad ledning.

119

6 Organisationsväsendet

6.1Civilsamhället som maktbas och ledarutbildning

Civilsamhället – folkrörelserna och föreningslivet i stort – har traditionellt varit en förutsättning för att demokratin ska fungera. En stark och differentierad rörelse för folklig förkovran och makt i olika avseenden växte fram under 1800-talet i form av en flora av olika föreningar, sällskap och organisationer. Vid sekelskiftet gick man samman i riksförbund på den nationella nivån och under 1900- talet växte medlemsantalet och organisationernas inflytande i samhället.

6.1.1De nordiska folkrörelserna har haft stor betydelse för att skola ledare

Folkrörelserna har erbjudit arenor för diskussion, mobilisering och gemensamt agerande i offentligheten. I de nordiska länderna har de haft en särskilt stor betydelse. Arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, frikyrkorna, folkbildningsorganisationerna, kvinnorörelsen – har alla utgjort arenor där folk i allmänhet kunde skapa en gemensam världsbild, formulera samhällsproblemen och diskutera tänkbara lösningar. Genom sin långvariga närhet till den politiska makten kunde de också kanalisera folkligt inflytande in i statsapparaten.

I forskningen om makteliterna i Norden har man framhållit att just detta varit en viktig orsak till att det här under 1900-talet funnits två dominerande elitgrupper med olika sociala baser. Det har varit möjligt att utan högre social bakgrund eller högre utbildning utöva inflytande och nå politiska maktpositioner i samhället via folkrörelserna och deras systematiserade inflytande i samhället. Organisationssverige har skolat många blivande makt- havare.

121

Organisationsväsendet

SOU 2007:108

6.1.2Förlorar civilsamhället i betydelse?

På senare år tycks organisationerna ha förlorat i inflytande: dels genom att de tappat så många medlemmar – ungefär en miljon bara under 1990-talet, främst genom att äldre inte ersatts av yngre – dels genom att deras roll som kanal in i staten har minskat betydligt.TPF1FPT I stället har andra former av organisering vuxit fram, såsom tillfälliga aktionsgrupper och lösare nätverk. Över huvud taget tycks informella nätverk ha fått en utökad roll.

Samtidigt har organisationernas verksamhet professionaliserats på minst två sätt. För det första har deras ledning differentierats och specialiserats och större krav har därmed kommit att ställas på dem som innehar de ledande positionerna. Man har ofta anställt både professionella ekonomer och organisationsledare och informations- chefer (eller byggt upp hela informations- och pressavdelningar) för att sköta dessa viktiga funktioner. För det andra har det vuxit fram professionella lobbyorganisationer och företag som placerat sig som ett mellanled mellan organisationerna och allmänheten och som säljer sina tjänster. Opinionsbildning har liksom informations- produktion blivit ett yrke som alltfler ägnar sig åt. Denna utveck- ling är också en aspekt av mediernas ökade makt. Det är numera till stor del via medierna man kan bilda opinion och skapa ett gott anseende och trovärdighet för sin organisation. I denna strävan använder man i allt större utsträckning metoder som hämtats från företagens traditionella arbete med reklam och marknadsföring. Man skulle kunna tala om en professionalisering, en kommer- sialisering och en medialisering av opinionsbildningen. Den kan få effekter för framtida ledarrekrytering ur folkrörelserna.

För den generation som i dag innehar maktpositionerna i landet har emellertid arbetet i folkrörelser ofta spelat en viktig roll. Det är också frapperande att de som nu innehar viktiga positioner oftare än befolkningen i allmänhet över huvud taget har varit aktiva i föreningslivet.TPF2FPT

Att delta i föreningsverksamhet ger inte bara kunskaper om olika samhällsfrågor och om hur man organiserar, agerar och kan föra fram sina åsikter och påverka samhället. Det ger också en bredare social kontaktyta och skapar nätverk för framtida behov.

Det är alltså fortfarande maktpåliggande att ha en position i toppen av de stora riksomfattande organisationerna, även om deras

1TP PT Rothstein 1992, Göransson 2000.

2TP PT Djerf-Pierre 2007.

122

SOU 2007:108

Organisationsväsendet

makt har ändrat karaktär. Det är fråga om synliga positioner, som ger utrymme i den mediala offentligheten. I det här kapitlet har vi kartlagt ledarna både för intresseorganisationer och för ideella organisationer. Här finns också både organisationer som främst arbetar med opinionsbildning och intressebevakning å medlem- marnas vägnar och sådana som bygger på medlemmarnas egen aktivitet, t.ex. inom idrott.

6.2Arbetsmarknadens organisationer

Arbetsmarknadens parter har traditionellt spelat en central roll i Sverige. Men på 1990-talet lämnade Arbetsgivareföreningen (SAF) de centrala avtalsförhandlingarna och dessa decentraliserades. I stället gick SAF ihop med Industriförbundet och bildade vid millennieskiftet en ny gemensam lobbyorganisation, Svenskt Näringsliv. Opinionsbildning och lobbying har blivit viktiga även för de fackliga organisationerna. Organisationerna finns alltså i princip kvar men deras roll har förändrats.

Den svenska industrin har historiskt sett varit mansdominerad, särskilt sedan 1870-talet. De viktiga exportindustrierna såsom metallindustri, verkstadsindustri, trä- och pappersindustri har präglats av mansdominerade yrken. Under större delen av 1900- talet var Metallarbetarförbundet det till medlemsantalet största och politiskt mest dominerande fackförbundet. Mycket har skrivits om den traditionella mansdominansen i arbetarrörelsen och de effekter den haft för dess politik, såsom inställningen till kvinnors förvärvs- arbete och till familjepolitiska frågor.TPF3FPT I slutet av 1900-talet gick emellertid det kvinnodominerade Kommunalarbetarförbundet om Metallarbetarförbundet i storlek. Med den traditionellt höga organisationsgrad som finns i Sverige, kan detta ses som ett utslag av att tjänsteyrkena bredde ut sig på de traditionella industri- yrkenas bekostnad. Det framgår också av TCOs och i synnerhet Sacos långsiktiga utveckling.

Vem är det då som leder dessa stora organisationer? Vi ska nedan kartlägga ledarna i olika typer av organisationer.

3TP PT Se t.ex. Carlsson Wetterberg 1986, Frangeur 1998, Hirdman 2001, Humlesjö 1999, Karlsson 1996.

123

Organisationsväsendet

SOU 2007:108

6.2.1Fackföreningsrörelsen

Vi undersöker nedan könsfördelningen på nuvarande makt- positioner hos de organisationer som företräder arbetsmarknadens parter. Vi börjar med Landsorganisationen (LO), som har 32 procent kvinnor och 68 procent män i den centrala ledningen. De fördelar sig emellertid ojämnt över nivåer inom ledningen.

Figur 6.1 Kvinnor och män på ledande fackliga positioner. Procent

80

68

70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

64

 

 

 

70

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

57

56

 

 

 

50 50

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

43

44

 

 

 

36

 

 

Kvinnor

40

32

 

 

 

 

30

 

 

 

Män

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

LO

LO-

TCO

TCO-

Saco

Saco-

 

centralt

förbund

central

förbund

centralt

förbund

Källa: Hemsidor. För antal se tabellerna B 6.1, B 6.2, B 6.3, B 6.4, B 6.6 och B 6.7 i tabellbilagan.

En jämförande översikt över de tre stora fackförbunden visar att LO är kraftigt mansdominerat såväl centralt som genomsnittligt i de enskilda medlemsförbunden, medan TCO är kvinnodominerat på central nivå och genomsnittligt jämställt i de enskilda för- bunden. Saco är mansdominerat på båda nivåerna, men inte lika kraftigt som LO. Sacos snedfördelning håller sig trots allt inom den s.k. statistiska jämställdheten (40–60 procent), men det gör inte LOs. Det finns med andra ord bättre kvinnorepresentation i ledningen för tjänstemannaorganisationerna än för arbetarrörelsen.

LO har dock en kvinnlig ordförande och av enhetscheferna centralt är hälften kvinnor. Bland styrelsens övriga ledamöter dominerar fortfarande män, som företräder de stora fackför- bunden. Den centrala ledningen består därmed av 32 procent kvin- nor och 68 procent män.

124

SOU 2007:108

Organisationsväsendet

Figur 6.2 LOs medlemmar, kongress och ledning 2007. Procent

90

 

 

80

 

 

80

 

 

70

 

 

 

61

 

60

 

54

 

 

50

 

46

 

Kvinnor

 

 

40

39

Män

 

 

 

30

 

 

20

 

 

20

 

 

10

 

 

0

 

 

Styrelse

Kongress

Medlemmar

Källa: Hemsidor. Antal kvinnor/män: styrelse 3/12, kongress 118/182, medlemmar 839 115/992 270. För specificerade uppgifter se tabell B 6.1 i tabellbilagan.

Medan LO-medlemmarna till 46 procent – eller nästan hälften – består av kvinnor, fanns det 39 procent kvinnor bland dem, som skickades till den senaste kongressen, och det är bara en femtedel som ingår i den centrala ledningen.

Könsfördelningen i de enskilda medlemsförbunden kan dock skilja sig mycket åt; vi har ju en starkt könsuppdelad arbets- marknad. Men förbundsledningarna är ändå oftast mans- dominerade.

LO omfattar i dag 15 fackförbund med sammanlagt något över 1,8 miljoner medlemmar. Nästan alla har manliga ordförande och vice ordförande. De två förbund som har kvinnliga ordförande är Hotell- och restauranganställdas förbund och Kommunal- arbetareförbundet. Kvinnlig vice ordförande finns i Handels- anställdas, Hotell- och restauranganställdas och Livsmedels- arbetarnas förbund. Bland övriga ledamöter i förbundens styrelser finns sammanlagt en tredjedel kvinnor. Det finns sammanlagt två vd eller förbundsdirektörer, båda män.

125

Organisationsväsendet

SOU 2007:108

Figur 6.3 Valda styrelser i de enskilda LO-förbunden 2007. Procent

100

 

 

 

90

87

83

 

 

 

80

 

 

 

70

 

 

67

 

 

 

60

 

 

Kvinnor

50

 

 

 

 

Män

 

 

 

40

 

 

33

30

 

 

 

20

13

17

 

 

 

10

 

 

 

0

 

 

 

 

Ordförande

Vice ordförande

Ledamöter

Källa: Hemsidor. Antal kvinnor/män: ordförande 2/13, vice ordförande 3/15, ledamöter 49/99. För uppgifter för enskilda förbund, se tabell B 6.2 i tabellbilagan.

Vi ser av figur 6.3 att en tredjedel av styrelseledamöterna är kvinnor, medan ordförandena och vice ordförandena nästan enbart är män.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) har 17 medlems- förbund med sammanlagt 1, 3 miljoner medlemmar. Ordförande är en man och vice ordförande en kvinna, en vanlig uppdelning i många organisationer. Bland övriga styrelseledamöter centralt är majoriteten kvinnor.

Figur 6.4 TCOs medlemmar, kongress och ledning 2007. Procent

70

64

 

 

62

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

49

51

 

50

 

 

 

 

 

 

 

40

36

 

 

38

 

 

 

Kvinnor

 

 

 

 

30

 

 

 

Män

 

 

 

 

20

 

 

 

 

10

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

Styrelse

Kongress

Medlemmar

Källa: Hemsidor och direktinformation från TCO. Antal kvinnor/män: styrelse 7/4, kongress 50/52, yrkesaktiva medlemmar 639 000/386 990. Se vidare tabell B 6.3 i tabellbilagan.

126

SOU 2007:108

Organisationsväsendet

I TCO är styrelsen liksom medlemskåren kvinnodominerad, medan kongressen består av lika delar kvinnor och män.

Av de enskilda medlemsförbundens egna ordförande och vice ordförande är drygt hälften män, medan övriga ledamöter har en jämn könsfördelning. Åtta medlemsförbund har en kvinnlig ord- förande jämfört med nio som har manliga. Kvinnlig ordförande har Fackförbundet ST, Farmaciförbundet, Finansförbundet, Journalist- förbundet, Lärarförbundet, Sif, SKTF och Vårdförbundet.

Figur 6.5 Va