Utredningen om kunskap för bevarande och hållbart nyttjande av havsmiljön, Havsmiljöutredningen (M 2006:05), får sitt uppdrag utvidgat. Utredningen skall bl.a. också
- analysera innebörden av och bedöma förutsättningarna för att
göra Östersjön till ett pilotområde med en gemensam
internationell förvaltningsstrategi och med detta som
utgångspunkt föreslå en svensk organisation för
förvaltning av havsmiljön,
- föreslå en modell för planering av de svenska
havsområdena,
- föreslå hur samarbetet och samverkan i kunskapsfrågor på
vattenområdet skall kunna effektiviseras,
- föreslå hur tillgängligheten till vattenrelaterade data
skall kunna öka samt hur ett system för datasamordning kan
se ut,
- föreslå ett system för samverkan och samnyttjande av
forsknings- och undersökningsfartyg samt sammanställa vilka
krav som bör ställas på oceangående fartygsresurser för
forsknings- och undersökningsverksamhet.
Utredningstiden förlängs. Uppdraget skall redovisas i sin helhet senast den 30 april 2008.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 13 juli 2006 gav chefen för Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet en särskild utredare i uppdrag att föreslå åtgärder som långsiktigt säkerställer behovet av en effektiv och samordnad insamling och analys av kunskap rörande vattenfrågor. Syftet var att säkerställa bevarande och hållbart nyttjande av havet.
Utredningen antog namnet Havsmiljöutredningen (M 2006:05).
Den 20 december 2006 överlämnade utredningen delbetänkandet Ett svenskt havsmiljöinstitut (SOU 2006:112).
Hållbart nyttjande och bevarande av havsmiljön hotas allvarligt av bl.a. övergödning, effekter av utsläpp av oljeprodukter från fartygstrafik och andra giftutsläpp, överutnyttjande av främst torsk samt den pågående klimatförändringen. Genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (ramdirektivet för vatten) samt Europeiska kommissionens förslag till ett direktiv om en marin strategi (KOM(2005) 505 slutlig) och ansatserna i EG-kommissionens grönbok om EU:s framtida havspolitik
(KOM(2006) 275 slutlig) kommer att kräva successivt ökande svenska satsningar inom vattenområdet. Den minskning av mängden närsalter och gifter som behövs för en återhämtning av havsområdena förutsätter både en minskad tillförsel av dessa ämnen från alla berörda sektorer, samtidigt som åtgärder måste vidtas också i havet. En utökad sektorsintegrering av vattenarbetet är därför nödvändig.
Förslaget till ett direktiv om en marin strategi mynnade den 18 december 2006 ut i en politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt i ministerrådet. Direktivet kan efter slutförhandlingarna förväntas träda i kraft under 2008. Det marina direktivet och EU:s framtida havspolitik kommer att förutsätta ökad kunskap inom alla delar av de marina ekosystemen, liksom möjligheter att skapa ett hållbart nyttjande.
Inom ramen för genomförandet av ett antal uppdrag inom vatten- och havsområdet som regeringen har gett Naturvårdsverket, Fiskeriverket och andra myndigheter pågår flera processer som berör delar av de frågor utredningen har att ta ställning till. Utredningen skall så långt som möjligt tillvarata den kunskap som successivt tas fram genom dessa regeringsuppdrag och göra de kompletteringar som behövs.
I budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1) uttryckte regeringen sin avsikt att ge Havsmiljöutredningen tilläggsdirektiv för att utreda möjligheten att, inom ramen för de möjligheter som EU:s regelverk ger, göra Östersjön till ett pilotområde för en ny gemensam förvaltningsstrategi där länderna samverkar och finner institutionella former för att säkra efterlevnaden av ett gemensamt regelverk. Även för Västerhavet bör det internationella samarbetet förstärkas inom ramen för samarbetet runt Nordsjön.
Det kommande EG-direktivet om en marin strategi förväntas innebära att varje medlemsstat skall utpeka en eller flera nationella myndigheter som skall ansvara för förvaltningen av havet i de olika havsregionerna. För Sverige rör det sig om dels Östersjön, dels Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt.
Uppgifterna för en sådan myndighet kommer troligen att bestå av bl.a. en initial bedömning av miljösituationen i havet och nyttjandet av det, en definiering av vad som är god ekologisk status samt fastställande av miljömål med tillhörande indikatorer och löpande övervakningsprogram.
Senast 2016 skall, enligt det nuvarande förslaget, ett åtgärdsprogram finnas på plats. Det skall vara operativt 2018 så att uppställda mål kan nås 2021. Arbetet skall ske i samverkan med övriga länder inom respektive havsregion.
Utredningen skall analysera innebörden av och bedöma förutsättningarna för att göra Östersjön till ett pilotområde med en gemensam förvaltningsstrategi samt överväga formerna för detta. Slutsatserna skall redovisas och kunna ligga till grund för bedömningar och ställningstaganden i ett senare skede. Med utgångspunkt i ambitionen att få till stånd en gemensam internationell förvaltningsstrategi för Östersjön skall utredningen utifrån ett ekosystemperspektiv föreslå hur Sverige bör organisera förvaltningen av havsmiljön, i enlighet med vad som kan förväntas följa av det kommande EG-direktivet. Förslaget skall i första hand rymmas inom ramen för befintliga myndigheter. I uppdraget ligger även att föreslå vilka uppgifter som bör åligga en sådan organisation och vilken kompetens som behövs samt att definiera avgränsningen till andra berörda myndigheter. Utredningen skall vidare analysera och redovisa de juridiska, administrativa och ekonomiska hinder som kan finnas för den föreslagna organisationen och föreslå lämpliga lösningar.
När havsbaserade aktiviteter växer i antal och omfattning ökar även konkurrensen om användningen av havsområdena och mellan användningen och behovet av olika skyddsåtgärder. Intressekonflikter kan uppstå. Utan någon form av planering hämmas också investeringsbeslut p.g.a.
ovisshet om framtida möjligheter. I dag saknas ett sammanhållet system för fysisk planering och nyttjande av de svenska havsområdena. Det behövs ett system för planering och avvägning mellan olika intressen och som även möjliggör synergieffekter. I ett längre perspektiv behöver ett system skapas för en övergripande och långsiktigt hållbar förvaltning av alla vattenanknutna resurser.
Havsmiljökommissionen föreslog i sitt betänkande "Havet -
tid för en ny strategi" (SOU 2003:72), att Sveriges territorialvatten bör indelas i zoner för olika typer av nyttjande. En sådan zonering skall enligt förslaget t.ex.
innehålla zoner där inget uttag av biologiska resurser skall göras och där även tillträde i vissa fall begränsas, zoner för vissa typer av brukande och områden för alla former av nyttjande. Ett svenskt system för zonering bör i möjligaste mån vara samordnat med liknande system i angränsande länder. En zonering bör långsiktigt ligga till grund för den framtida förvaltningen av havsmiljön men kan inte inrättas förrän viss kunskap har skaffats, t.ex. om bottenförhållandena.
Att utarbeta ett planeringssystem för de svenska havsområdena är en komplex uppgift och bör göras stegvis.
Utredningen skall som ett första steg föreslå en modell för hur ett planeringssystem kan utvecklas. Förslaget bör bl.a.
klargöra vilka krav som kan ställas på ett planeringssystem, vilken kunskap som krävs för att möjliggöra en planering, vilka aktörer som bör göras delaktiga samt beskriva de fortsatta stegen för utvecklingen av ett planeringssystem. Ett framtida planeringssystem bör kunna samordnas med liknande system i angränsande länder. Utredningen skall även lämna en översiktlig redovisning av i vilka geografiska områden riskerna för motstridiga intressen är störst och föreslå hur dessa intressekonflikter kan lösas samt peka på möjliga synergier av att nyttja havet för olika ändamål.
De marina ekosystemen är starkt påverkade av tillförseln av främst närsalter men även av gifter från luft, land och sötvatten. Den nuvarande kunskapsorganisationen är baserad på sektorsansvar, där varje myndighet ansvarar för sin del av de vattenanknutna ekosystemen. Det ställer krav på samordning av kunskapsarbetet i alla vattenrelaterade frågor.
Utredningen fick därför i sina ursprungliga direktiv i uppdrag att bl.a. utreda hur den vattenrelaterade forskningen och utbildningen kan användas för att lösa miljöproblemen i havet och hur samverkan mellan vattenrelaterad miljöövervakning samt forskning och undersökningsverksamhet kan utvecklas. Det kommande EG-direktivet om en marin strategi förväntas öka kraven på samordning ytterligare.
I sitt delbetänkande "Ett svenskt havsmiljöinstitut" (SOU 2006:112) har Havsmiljöutredningen föreslagit att ett vetenskapligt havsmiljöinstitut etableras med verksamhet vid Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet och Högskolan i Kalmar. Förslaget innebär att de marina centrumen avvecklas i sin nuvarande form och blir en del av havsmiljöinstitutet. Utredningen har också föreslagit att det inom ramen för institutet byggs upp en central, vetenskapligt högkvalitativ analysavdelning för att effektivisera och förbättra samarbetet i marina kunskapsfrågor.
Med anledning av de ökande kraven på samordning av kunskapsarbetet i alla vattenrelaterade frågor, inte minst inför genomförandet av det kommande marina EG-direktivet, behöver de tidigare kommittédirektiven konkretiseras ytterligare. Utredningen skall föreslå vad som inom ramen för sektorsansvaret bör göras för att ytterligare effektivisera samarbete och samverkan mellan olika myndigheter och statliga institut i kunskapsfrågor på vattenområdet. Utöver det kommande EG-direktivet skall en utgångspunkt vara det s.k.
ramdirektivet för vatten. Förslaget skall utformas så att internationell samverkan gynnas och möjligheter att delta i internationella program optimeras.
Naturvårdsverket har i sin aktionsplan för havsmiljön
(Rapport 5509, mars 2006) i samråd med 15 andra myndigheter lyft fram behovet av ökad tillgänglighet till miljödata som rör Sveriges hav och kuster samt behovet av samordning och översyn av sekretessfrågor. Bakgrunden är att sådana data i dag samlas in i en rad olika sammanhang och av olika aktörer. En del av dessa data är direkt tillgängliga, medan tillgängligheten till andra data begränsas av ekonomiska eller privaträttsliga skäl. Förekomsten av många lokala övervakningsprogram - ibland med olika utförare över tiden - kan i sig utgöra ett åtkomlighetsproblem. Ökad tillgänglighet till marina data ger ökade förutsättningar för berörda myndigheter att genomföra effektiva åtgärder i havsmiljöarbetet. Även forskare och andra med havsmiljörelaterad verksamhet kan behöva ökad tillgång till data.
Utredningen skall granska tillgängligheten till de vattenrelaterade data som är relevanta för havsmiljöarbetet och föreslå vilka konkreta åtgärder som bör vidtas för att tillgängligheten skall kunna öka. Utredningen skall vidare föreslå hur ett övergripande system för datasamordning, som bygger på att olika väsentliga samhällsintressen tillgodoses, bör vara konstruerat så att berörda myndigheters, forskares och andra aktörers behov av data kan tillgodoses så långt som möjligt.
En rad olika myndigheter, forskningsinstitut, universitet och andra aktörer bedriver verksamhet i hav och vid kust som kräver användning av fartyg. Som exempel kan nämnas generell övervakning av fiske och jakt, tillsyn av skyddade områden, miljöövervakning, djupkartering, forskning och provtagning av biologiska och kemiska förhållanden. Av olika skäl är dessa aktiviteter svåra att samordna.
Mindre fartyg kan handhas av personer vars arbetsuppgifter även går utöver själva driften av fartyget. Sådana mindre fartyg har dock liten räckvidd och kan i princip bara användas inomskärs. Dessa samnyttjas i dag sannolikt i liten utsträckning. Vissa medelstora fartyg kräver viss fast besättning, men kan användas på de stora sjöarna och på öppet hav i lugnt väder. Möjligheterna till samnyttjande är här större. Verksamhet till havs i hårt väder kan enbart ske med stora fartyg och med särskilt utbildad besättning och speciell utrustning. Dessa fartyg har också ofta laboratorium ombord och är mycket kostnadskrävande, varför de ofta kräver samnyttjande mellan olika intressenter. Sveriges enda oceangående forsknings- och undersökningsfartyg, U/F Argos, behöver ersättas med nya ändamålsenliga och miljövänliga fartygsresurser.
Utredningen skall inhämta kunskap om berörda myndigheters och andra relevanta verksamhetsutövares behov och omfattning av utsjöverksamhet. Behovet av fartyg i mellanklassen med betydande räckvidd och som är möjliga att tillfälligtvis använda på öppet hav bör särskilt undersökas. Utredningen skall vidare inventera förekomsten av fartyg i Sverige som är lämpliga för undersöknings- och forskningsverksamhet i kustvatten och på öppet hav samt bedöma nyttjandegraden hos dessa fartyg. Utredningen skall med den kunskapen som grund redovisa vilka möjligheter som finns att samordna användningen av olika typer av fartyg och vilka samordningsvinster som kan göras samt ge förslag på ett system för bättre samverkan och samnyttjande av dessa fartyg.
Utredningen skall vidare, i samråd med Fiskeriverket och andra berörda myndigheter, utifrån en samlad behovsanalys sammanställa vilka krav som bör ställas på oceangående fartygsresurser för forsknings- och undersökningsändamål som kan ersätta U/F Argos samt ange såväl samhälls- som företagsekonomiska för- och nackdelar med olika alternativ.
En utgångspunkt bör vara att dessa fartygsresurser kompletterar andra forsknings- och undersökningsfartyg i Sveriges närområde, i syfte att möjliggöra samutnyttjande med fartyg i andra länder. Möjligheterna till delfinansiering från EU bör även undersökas.
I likhet med de ursprungliga direktiven skall konsekvensanalyser av samtliga förslag presenteras och förslag till finansiering av åtgärder med statsfinansiella konsekvenser lämnas. Utredningen skall dessutom särskilt beakta de administrativa konsekvenserna för näringslivet. De förslag utredningen lämnar skall utformas så att företags administrativa kostnader hålls så låga som möjligt. I de fall utredningens förslag får konsekvenser för företag skall samråd ske med Näringslivets Regelnämnd.
Utredningen skall samråda med berörda aktörer i enlighet med de ursprungliga direktiven. När det gäller organisatoriska lösningar skall samråd ske med utredningen om översyn av den statliga förvaltningens uppgifter och organisation (Fi 2006:08)
och med utredningen om fördjupad prövning av Naturvårdsverkets verksamhet (M 2007:02).
Utredningstiden förlängs. Uppdraget skall redovisas i sin helhet senast den 30 april 2008.
(Miljödepartementet)