En särskild utredare ska göra en översyn av statliga finansieringsinsatser för nya, små och medelstora företag. En analys ska göras av hur dagens insatser samverkar och i vilken mån de överlappar. Utredaren ska lämna förslag till hur dagens insatser kan bli mer effektiva och överskådliga.
Utredaren ska särskilt beakta företagarnas behov av finansiering inför företagsstart, företagens finansieringsbehov i tidiga skeden av sin utveckling samt små och medelstora företags behov i expansionsskeden. Utredaren ska föreslå hur statliga insatser kan utformas så att de främjar privata aktörers medverkan. De insatser utredaren föreslår ska utformas på ett sådant sätt att risken för snedvridande av konkurrensförhållanden och för undanträngningseffekter minimeras. Från dessa utgångspunkter ska utredaren ompröva nuvarande statliga åtaganden inom finansieringsområdet.
Det är även viktigt att de statliga stödinsatserna främjar goda förutsättningar både inom befintliga näringar men också att de främjar utvecklingen av nya och potentiella tillväxtområden.
Utredaren ska särskilt beakta hur investeringsvillkor och avkastningskrav påverkas av att investeringar finansieras på olika sätt. I detta sammanhang ska utredaren även uppmärksamma hur staten kan förbättra förutsättningarna för marknadskompletterande investeringar.
Om utredaren kommer till slutsatsen att nya insatser för att stödja små och medelstora företags finansiering är motiverade, ska utredaren föreslå hur de ska utformas. I den mån åtgärderna har statsfinansiella konsekvenser ska utredaren också föreslå hur dessa ska finansieras. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2008.
Globaliseringen och den snabba tekniska utvecklingen innebär nya förutsättningar för små och medelstora företag.
Konkurrensen hårdnar samtidigt som företagen får tillgång till större marknader där de kan exportera och importera varor och tjänster.
Entreprenörskap och företagande är viktigt för ökad sysselsättning och tillväxt. Goda förutsättningar för små och medelstora företag är därför av mycket stor betydelse för alla delar av Sverige. För att fler människor ska komma i arbete och ur utanförskap måste fler företag kunna anställa. Detta kan ske genom att fler kvinnor och män väljer att starta företag, att fler företag vill växa och att fler väljer att investera i alla delar av Sverige. Regelverk som försvårar företagande och investeringar måste förenklas så att det blir både enklare och mer lönsamt att driva företag. Goda finansieringsmöjligheter för företag är en väsentlig del av ett gott företagsklimat.
Det är angeläget att staten tillhandahåller ett regelverk som främjar privata aktörers medverkan i skapandet av en god finansieringssituation för nya och växande företag. Statliga finansieringsåtgärder bör inte ha karaktär av passivt stöd utan ska stimulera företagens egna åtgärder för kapitaluppbyggnad.
Det finns många sätt att finansiera företagsetableringar och expansion av befintliga verksamheter. Ett är eget kapital tillhandahållet av ägaren själv, närstående eller riskkapitalaktörer av olika slag. Kapitalet kan t.ex. tillskapas via det initiala aktiekapitalet, dvs. vid företagets bildande eller genom nyemissioner. Kapital kan även behållas i företaget i form av beskattade eller obeskattade vinstmedel.
Ett annat viktigt finansieringsalternativ är att låna kapital.
Staten kan i begränsad utsträckning bevilja lån och bidrag till företag.
Motivet för statliga insatser till företag är att det brister i utbudet av kapital till små och medelstora företag. Bristerna kan bero på att finansiären har ett otillräckligt information, t.ex. genom bristen på företagshistorik i nystartade företag, eller på att finansiären har otillräcklig kunskap om nya produkter. Även lönsamhet för små lån och bristande realsäkerheter kan vara problem. Det finns också regionala skillnader avseende strukturella förutsättningar, tillgång till och behov av kapital.
Statliga åtgärder kan i vissa fall vara motiverade om förutsättningarna för privata finansiärer att investera är alltför osäkra ur ett finansiellt perspektiv och det samtidigt finns ett samhälleligt intresse av att investeringen genomförs. Det går emellertid inte alltid att dra en skarp gräns mellan de investeringar som är kommersiellt gångbara och de som är förknippade med så höga osäkerhetsfaktorer att de inte attraherar kommersiellt kapital. Ofta gör olika investerare olika bedömningar och i enskilda fall sker det ofta en samfinansiering mellan offentliga insatser och kommersiellt kapital. Samtidigt ställer EG:s statsstödsregler krav på att marknadskompletterande insatser ska gå att skilja från sådana som sker på strikt kommersiella villkor på en konkurrensutsatt marknad.
Företagande i Sverige bedrivs ofta i mindre icke marknadsnoterade aktiebolag, i handelsbolagsform och av enskilda näringsidkare. Dessa har ibland problem att få finansiering på grund av svårigheter att bedöma möjligheterna till avkastning på investerat kapital, vilket ofta är relaterat till bristande information om företaget, att kapitalbehovet är för litet för att attrahera professionella investerare eller att det bedöms vara en alltför lång tidshorisont innan företaget får regelmässig fakturering.
Transaktions- och förmedlingskostnaderna för kapitalet är också relativt stora för mindre summor vilket gör mindre investeringar olönsamma.
I nystartade, unga företag samt expansiva och innovativa företag är tillgången till kapital en avgörande framgångsfaktor. Dessa företag har ofta stora initiala utgifter men samtidigt begränsad tillgång till kapitalmarknaden. De kan ha svårigheter att få lån p.g.a. avsaknad av kredithistoria, sin ringa storlek och sina begränsade tillgångar. Deras förmåga att ställa säkerheter är inte sällan begränsad, vilket ofta leder till ett ökat privatekonomiskt risktagande för företagaren eftersom det ofta krävs kompletterande säkerheter.
Lånefinansiering leder till lägre soliditet än finansiering med eget kapital. Lägre soliditet kan i vissa avseenden förhindra en tillväxt med balanserad kapitalstruktur, eftersom en sådan skapar sämre förutsättningar att motstå konjunktursvängningar i samband med ytterligare expansion eller att klara kostnader för forskning och utveckling.
Möjligheterna att bygga upp ett kapital innan ett företag startas är begränsade. För en stor del av de nystartade företagen är ökad soliditet och ökad likviditet genom amortering på skulder eller uppbyggnad av obeskattade vinstmedel inte ett alternativ, då de ännu inte nått resultat som möjliggör detta. Företagen kan även ha svårt att attrahera externt kapital t.ex. på grund av investerares höga krav på information och avkastningskrav i tidiga skeden. För denna kategori av företag kan även ökad likviditet via belåning av kortfristiga skulder möta svårigheter.
Statliga garantier kan vara ett alternativ till direkta statliga lån för att förbättra möjligheterna till finansiering för små och medelstora företag. Ett garantisystem kan bygga på att staten garanterar banklån och delar risktagandet med banken eller något annat privat låneinstitut.
Garantier, med delat risktagande, finns i ett flertal länder.
Systemet har funnits längst i USA, där det infördes redan på 1950-talet. I USA, Kanada och Nederländerna ligger huvudansvaret för kreditprövningen på bankerna. Eftersom staten endast garanterar en del av ett banklån, bär banken fortfarande en kreditrisk och har därigenom incitament att göra en seriös kreditprövning. Fördelen med detta kan vara att det statliga organ som hanterar kreditgarantierna endast i begränsad omfattning måste göra en egen bedömning av i vilken utsträckning låntagaren bör beviljas en garanti. Flera av de statliga finansiärerna har möjlighet att lämna garantier.
Villkoren idag är dock sådana att direkta lån är billigare och mer ändamålsenliga för kunderna.
Regeringen har i regeringsförklaringen för 2006 och budgetpropositionen för 2007 pekat på att det finns ett behov av att se över finansieringsmöjligheterna för små och medelstora företag. Bakgrunden är att dagens system, som vuxit fram under mycket lång tid, kan uppfattas som svåröverskådligt och att överlappningar finns. Statliga insatser ska utformas så att de främjar privata aktörers medverkan. Regeringen har även uttalat att nya och alternativa former av statliga insatser bör utredas, bland annat ett statligt garantisystem och skatteincitament. Utifrån dessa utgångspunkter är det bl.a. motiverat att tillsätta en utredning som ska se över statens åtaganden när det gäller näringspolitiska insatser avseende finansiering och incitament för förbättrad kapitalförsörjning. Det är även angeläget att de statliga stödinsatserna främjar framväxten av nya kreativa och innovativa tillväxtområden. Utredningen ska behandla inriktning, effektivitet och omfattning av dessa insatser.
Som ett led i regeringens strävan att främja ett innovationssystem som är tydligt och effektivt på både regional och nationell nivå ska utredaren göra en översyn av dagens insatser för finansiering av innovationer. I det arbetet ska utredaren se över dels om insatserna är utformade på ett ändamålsenligt sätt, dels möjligheterna till en mer effektiv och samordnad organisation för statens finansieringsinsatser på regional och nationell nivå. Utredaren ska analysera hur statliga marknadskompletterande insatser för finansiering av innovationer kan utformas så att de blir mer resurseffektiva och främjar utvecklingen av nya tillväxtområden.
Bildandet av Innovationsbron AB (se bilaga) medförde att ansvarsuppdelningen mellan offentliga aktörer blev tydligare, men det finns alltjämt ett behov av ytterligare översyn. Utredaren ska se över de insatser som utförs av aktörerna Innovationsbron AB, Verket för innovationssystem, Almi Företagspartner AB (Almi), Stiftelsen Industrifonden, Statens energimyndighet, universitetens holdingbolag och länsstyrelserna m.fl. inom området finansiering av innovationer.
För att möta förändrade förutsättningar och samtidigt tillgodose behovet av goda villkor för företagande ska företagarnas behov av medel inför företagsstart, i tidiga skeden av företagens utveckling eller i expansionsskeden analyseras. Utredaren ska även kartlägga och beskriva befintliga statliga finansieringsinsatser till små och medelstora företag och identifiera om dessa insatser är marknadskompletterande, sammanfaller med varandra eller kan effektiviseras.
En utgångspunkt är att staten tillgodoser behovet av ett regelverk som främjar privata aktörers medverkan för skapandet av en god finansieringssituation. För att stimulera tillgången på privat kapital har regeringen föreslagit att förmögenhetsskatten ska tas bort. För att förbättra möjligheterna att få banklån avser regeringen att förstärka bankernas förmånsrätt, vilket kommer att möjliggöra ökad långivning och bättre villkor. Utredaren ska analysera om ytterligare åtgärder för att förbättra tillgången till privat kapital är motiverade. Utredaren ska därvid utreda möjligheterna att skapa ett statligt garantisystem. Utredaren får även utreda och föreslå andra insatser som innebär att statens insatser utformas mer resurseffektivt. Utredaren kan även föreslå andra ändringar eller lösningar, som omfattar annat än direkta statliga finansieringsinsatser, utifrån perspektivet att marknadsmisslyckanden kan vara skapade eller förstärkta av hur regelverket är utformat.
Utredaren ska även se över dels om insatserna är utformade på ett ändamålsenligt sätt, dels möjligheterna till en mer effektiv och samordnad organisation för statens finansieringsinsatser på regional och nationell nivå. Ett exempel på strukturförändringar som ska belysas är möjligheten till närmare samarbete mellan Almi och Stiftelsen Norrlandsfonden i de fem norrlandslänen.
En övergripande utgångspunkt för regeringen är att skapa förutsättningar för att finansiering till entreprenörer och företag ska ske från den privata kapitalmarknaden. Om staten ska genomföra insatser ska åtgärderna vara marknadskompletterande. Statens roll i detta hänseende ska vara tydlig och väl motiverad. Alternativa insatser bör utvecklas i de delar staten visserligen har intressen, men inte behöver vara utförare. Åtgärderna ska utformas och tillämpas så att snedvridning av konkurrensen undviks så långt detta är möjligt. Offentliga organisationer ska vara tydliga och ha avgränsade målgrupper.
Statens prioriteringar i ett nationellt perspektiv bör göras tydligare, samtidigt som möjligheterna till bl.a. organisatorisk samverkan på regional nivå stärks. Generellt sett bör de föreslagna insatser riktas till företag och företagare i tidiga skeden, till grupper som har högre trösklar till företagande och andra områden där utbudet inte är tillfredsställande.
Aktörernas åtagande och målgrupper bör tydliggöras. Vidare ska utredaren beakta, såsom framhålls i budgetpropositionen för 2008, att en utökad samverkan mellan kulturliv och näringsliv kan öka både entreprenörskap och näringslivets konkurrenskraft.
Utredningen ska i första hand inriktas mot en översyn av befintliga insatser och finansieringsinstrument. Utredaren ska även föreslå att finansieringsinstrument tas bort, förändras eller tillkommer inom ramen för de statliga insatserna.
Antalet föreslagna nya åtgärder bör begränsas till ett fåtal.
Det totala antalet åtgärder bör efter hand kunna minskas och hanteringen förenklas och samordnas för att ge ökad effektivitet. Både nuvarande och föreslagna åtgärder ska kunna följas upp, utvärderas och omprövas.
Riksdagen beslutade i budgetpropositionen för år 2007 (prop.
2006/07:1) att se över samtliga statligt ägda bolag och genomföra s.k. bolagsgenomgångar. Skälen är att regeringen har uttryckt att om det inte finns särskilda skäl, ska staten inte äga bolag. Utredaren ska ta hänsyn till detta beslut vid översynen av organisationen för statens finansieringsinsatser.
Utredaren ska inte utreda eller föreslå insatser inom skatteområdet. En särskild utredning ska tillsättas för de frågorna.
Finansieringsinsatser till små och medelstora företag inom ramen för Europeiska kommissionen ska belysas i den mån det är relevant. Utredaren ska vidare vid utarbetandet av sina förslag beakta EG:s statsstödsregler.
Utredaren ska i största möjliga utsträckning använda sig av genomförda utvärderingar och andra relevanta underlag.
Utredaren ska göra de internationella jämförelser som är befogade. Utredaren ska i sitt arbete föra en dialog med och inhämta synpunkter från berörda myndigheter och organisationer såväl när det gäller mer traditionella tillverknings- och tjänstenäringar som i fråga om nya tillväxtområden som t.ex. upplevelseindustri och kreativa näringar. Dialog ska även ske samt i förekommande fall med Europeiska kommissionen. En dialog bör även föras med andra parter som kan bedömas bli särskilt berörda av förslagen och övervägandena.
Vid bedömningen av förslagens påverkan på företagens administrativa kostnader i enlighet med kommittéförordningen (1998:1479), samt vid bedömningar enligt förordningen (1998:1820) om särskild konsekvensanalys av reglers effekter för små företags villkor, ska utredaren ta hjälp av Verket för näringslivsutveckling
(Nutek). Utredaren ska med hjälp av Nutek även följa och beakta de mätningar av administrativa kostnader som Nutek genomför inom berörda områden.
Om förslagen medför ökade kostnader för staten, ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras. Utredaren ska redovisa vilka konsekvenser de förslag som lämnas har för företag på landsbygden. Utredaren ska även redovisa vilka konsekvenser de förslag som lämnas har i ett jämställdhetsperspektiv, särskilt i fråga om kvinnors företagande.
Regeringen avser att inom kort tillsätta en utredning som ska utreda behov, förutsättningar och, om behov finns, lämna förslag till skatteincitament i syfte att stärka investeringar i företag. Utredaren ska bedriva arbetet i nära samarbete med denna utredning.
Utredaren ska samråda med berörda offentliga och privata finansieringsaktörer, universitet och högskolor, Verket för innovationssystem, Nutek, Glesbygdsverket, Statens jordbruksverk och Riksgäldskontoret. Utredaren ska, när det gäller redovisning av förslagens konsekvenser för små företag, samråda med Näringslivets nämnd för regelgranskning (NNR).
Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2008. Om utredaren finner det lämpligt får delar av uppdraget redovisas i ett eller flera delbetänkanden.
(Näringsdepartementet)
Bilaga
Innovationsbron är en koncern som bildades 2005 utifrån de sju teknikbrostiftelser som bildats 1994. Innovationsbrons syfte är att främja tillväxten inom svenskt näringsliv genom ett ökat kunskapsutbyte mellan näringsliv och universitet/högskolor, stärka näringslivets förnyelseförmåga och underlätta att resultat av forskning kommersialiseras.
Innovationsbron AB är en koncern med moderbolag i Stockholm och dotterbolag i Lund, Göteborg, Linköping, Stockholm, Uppsala, Umeå och Luleå. Verksamheten omfattar hela landet och bedrivs huvudsakligen decentraliserat genom de regionala dotterbolagen. När det bedöms effektivt sker en nationell samordning.
Innovationsbron arbetar med såddkapital direkt mot enskilda projekt eller företag. Innovationsbrons såddkapitalprodukter är bidrag, villkorslån och ägarkapital för investeringar.
Almi Företagspartner AB:s innovationsfinansiering
Almi erbjuder innovatörer förstudiemedel och villkorslån.
Förstudiemedel till innovatörer (Almi) ger möjligheter för företag att få nödvändig experthjälp till exempel för kommersiell eller teknisk utvärdering, för att anlita specialister inom teknik, marknad och juridik eller om möjligt skydd av tekniken. Volymen 2006 var 15,8 miljoner kronor. Villkorslån är lån som kan avskrivas och används för att utveckla innovationer till kommersialiserbar status.
Volymen 2006 var 53,8 miljoner kronor.
Genom ett innovationsstöd stödjer Energimyndigheten utvecklingen av kommersialiserbara idéer för att driva på arbetet med utvecklingen av det svenska energisystemet.
Energimyndigheten erbjuder villkorslån till personer och bolag med affärsidéer som uppfyller en rad kriterier:
· Energirelevans, vilket betyder att affärsidén ska bygga
på antingen energieffektiviseringar eller idéer inom
förnybar energi,
· lönsamhet, vilket innebär att bara företag som bedöms
kunna ge företagsekonomisk lönsamhet är aktuella för lånen,
· vilja att växa, vilket innebär att entreprenörsanda och
kunnighet ska finnas hos företagets ledning och styrelse,
· unicitet, skalbarhet och skydd, dvs. företaget bör ha en
produkt som kan skyddas genom patent eller på annat sätt en
unik affärsidé som är skalbar,
· medfinansiering ska finnas, vilket innebär att en del av
kapitalet måste komma från andra investerare än
Energimyndigheten.
Förutom att kräva att personen eller bolaget har förmågan att föra projektresultatet ut på marknaden kräver myndigheten att den kommersiella potentialen har en energirelevans som överensstämmer med Energimyndighetens uppdrag. För att kompensera för den högre risken och för att inte konkurrera med andra aktörer tar myndigheten ut en ränta som är högre än genomsnittet. Energimyndigheten kan finansiera högst 50 procent av ett projekts totala kostnad.
Med holdingbolag avses aktiebolag som ägs av staten men förvaltas av universitetsledningarna. Dessa tillkom med början 1994 i syfte att ge universiteten möjligheter att agera på renodlat kommersiella grunder. I dag fins femton holdingbolag vid universitet och högskolor i Sverige.
Holdingbolagen arbetar med målsättningen att forskning och kompetens vid svenska lärosäten ska kommersialiseras genom nyföretagsstart eller, vilket är mindre vanligt förekommande, genom immaterialrättsskydd och efterföljande försäljning eller licensiering av dessa rättigheter. Inom ramen för verksamheten finns aktiviteter som starthus-program, hjälp till forskare hitta riskkapital, att holdingbolagen själva går in med kapital, att utvärdera och vidareutveckla affärsidéer osv.
Verket för innovationssystem (Vinnova)
Vinnova är en myndighet med uppgift att finansiera behovsmotiverad forskning. Inom myndigheten bedrivs finansieringsprogrammet Forska&Väx vars syfte är att stärka små och medelstora företags konkurrenskraft på en global marknad och därmed bidra till ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen. Programmet riktar sig främst till företag som har ingen eller begränsad erfarenhet av att använda FoU i sin verksamhet. Finansiering lämnas i form av bidrag med medfinansieringskrav om minst 50 procent. Programmet uppgick till 100 miljoner kronor under 2006.
Länsstyrelserna, självstyrelseorganen och samverkansorganen har möjligheter att bevilja finansiering av utvecklingsprojekt i tidiga skeden. Finansieringen kan sökas av små och medelstora företag för projekt i mycket tidiga faser. Även oberoende entreprenörer, innovatörer eller forskare kan söka såddfinansiering. Regional såddfinansiering kan beviljas som garanti eller villkorslån och täcker normalt högst 50 procent av den totala projektkostnaden. Den regionala såddfinansieringen är ett komplement och kan användas som ett regionalt instrument vid behov. Såddfinansiering beviljades under 2006 med cirka 39 miljoner kronor till 237 små och medelstora företag.
Fördelningen av finansieringen var 24 miljoner kronor i villkorslån och 15 miljoner kronor i bidrag. Under 2006 beviljades företag i Västra Götalands län störst belopp såddfinansiering med 18 miljoner kronor.
Almikoncernen bildades 1994 och övertog då verksamheter som de tidigare regionala utvecklingsfonderna hade bedrivit.
Almi Företagspartner AB ägs till 100 procent av staten och är moderbolag i en koncern med 21 regionala dotterbolag som ägs till 51 procent av moderbolaget. Dotterbolagens övriga ägare är landsting, regionala självstyrelseorgan och kommunala samverkansorgan. Koncernens uppdrag är att främja utvecklingen av konkurrenskraftiga små och medelstora företag och stimulera nyföretagandet i syfte att skapa tillväxt och förnyelse i svenskt näringsliv.
Almi har en marknadskompletterande roll, vilket innebär att verksamheten inte ska konkurrera med den privata marknadens utbud av tjänster. De tjänster Almi erbjuder är finansiering och affärsutveckling. Almis kreditverksamhet är självfinansierande. Verksamhetsområdet täcker hela företagsprocessen från idé till tillväxt och verksamheten är organiserad i tre affärsområden som utgår från olika kundbehov - innovation, nyföretagande och etablerade företag. Kreditgivningen från Almi sker i form av lån i nära samverkan med andra kreditgivare och bankerna är viktiga och naturliga samarbetspartner. Almis nyutlåning uppgick under 2006 till totalt 1 194 miljoner kronor och det egna kapitalet uppgick den 31 december 2006 till drygt 3,9 miljarder kronor.
Norrlandsfonden har till ändamål att, genom att delta i finansieringen (marknadskompletterande), främja främst små och medelstora företags utveckling i Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Särskild uppmärksamhet ska ägnas Norrbottens län och inlandskommunerna. Fonden bildades redan år 1961.
Norrlandsfonden ska finansiera etablering, utveckling och expansion av näringslivet inom stiftelsens verksamhetsområde. Norrlandsfonden kan också ta initiativ till, och i begränsad omfattning finansiera utredningar, infrastrukturella investeringar och forskning av betydelse för näringslivet inom stiftelsens verksamhetsområde. Under 2006 beviljade fonden krediter till 131 företag med totalt 268 miljoner kronor och det egna kapitalet uppgår till cirka en miljard kronor.
Industrifonden är en statlig stiftelse bildad av staten 1979 för att komplettera marknaden avseende industriell utveckling och marknadsföring. Fonden hade ursprungligen ett kapital på cirka 1,6 miljarder kronor och det uppgår idag till totalt knappt 3,3 miljarder. Stiftelsen investerar i första hand genom att tillföra ägarkapital i företag.
Fonden inriktar sin verksamhet på fem affärsområden:
industri - inriktar sig på traditionella industriföretag, cleantech - investerar i energi- och miljöteknik företag, ICT
- investerar i företag inom informations och kommunikationsteknik, indirekta investeringar - hanterar innehav i delägda riskkapitalbolag i olika delar av Sverige samt life science - investerar i företag inom medicinsk teknik, läkemedel och diagnostik.