den 12 december

Svar på fråga

2007/08:420 Försvarsattachéer

Försvarsminister Sten Tolgfors

Åsa Lindestam har frågat mig hur jag ser på försvarsattachéernas roll och arbetsuppgifter, principerna för val av ackrediteringsland och stationeringsort samt försvarsattachéorganisationen.

Låt mig inleda med att konstatera att jag delar Åsa Lindestams uppfattning om den viktiga roll försvarsattachéerna spelar för vårt bilaterala samarbete med andra länder och för Sverige.

Sveriges försvarsattachéer tillhör och instrueras av Försvarsmakten, men utnämns av regeringen. En försvarsattaché är anställd av Försvarsmakten och ingår i försvarsavdelningen på en ambassad. Försvarsavdelningen är underställd chefen för den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must).

I fråga om de administrativa föreskrifter som gäller för beskickningen lyder försvarsavdelningen under beskickningschefen, det vill säga ambassadören. En attaché ska hålla ambassadören underrättad om sin verksamhet och följa anvisningar i frågor med politisk bäring.

Föreskrifter i förordningen om Sveriges försvarsattachéer (FFS 1985:20) reglerar närmare försvarsattachéernas roll och uppgifter. I förordningen framgår bland annat att en försvarsattaché, i det land eller de länder som han eller hon svarar för, ska:

- följa och bedöma den militärpolitiska utvecklingen och utvecklingen i övrigt inom det totala försvaret samt hålla sig underrättad om den säkerhetspolitiska utvecklingen,

- biträda svenska försvarsmyndigheter i frågor som rör inköp eller försäljning av materiel och tjänster samt i mån av möjlighet hjälpa andra myndigheter och företag i frågor som rör militära förhållanden,

I förordningen anges även att det är regeringen som bestämmer vid vilka svenska beskickningar som försvarsattachéer ska finnas.

Inför varje nytt försvarsattachéförordnande krävs regeringens beslut.

Styrande ingångsvärden för tillsättandet av försvarsattachéer har ändrats. Från mitten av 1950-talet fram till slutet av 1980-talet var försvarsattachéorganisationen i stort sätt oförändrad. Sedan det kalla krigets slut har Sverige i ökad omfattning medverkat i det internationella utbytet och samarbetet inom försvarssektorn. Som ett naturligt led i denna utveckling har försvarsattachéorganisationen utökats. Dessutom kommer vi nu att se över de principer som ligger till grund för utnämnandet av attachéer.

Försvarsattachérollen har i och med de nya förhållandena genomgått stora förändringar. I dag upptar säkerhets- och försvarspolitiska frågor samt exportstöduppgifter en allt större del av försvarsattachéernas vardag och liksom Åsa Lindestam påpekar är vissa länder och regioner särskilt betydelsefulla för Sverige. Förändrade behov, i och med utvecklingen av det insatta insatsförsvaret har inneburit nya uppgifter och stationeringsorter för försvarsattachéer, bland annat i Afrika, Mellanöstern och Asien. Utvecklingen inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) innebär att många för Sverige viktiga ESFP-frågor kräver bevakning i de större europeiska huvudstäderna. Inom det internationella materielsamarbetet och till stöd för svensk export fyller attachéerna en viktig funktion, inte minst genom att upprätthålla viktiga kontaktnät. Även frågor som säkerhet och utveckling inklusive säkerhetssektorreform (SSR) är områden där en försvarsattaché kan bidra med viktig kompetens.

Sverige behöver ha rapportörer med en gedigen och bred kunskap inom säkerhets- och försvarspolitiska frågor, inklusive internationellt försvarssamarbete och exportstöd. Försvarsattachéorganisationen bör därför i så stor utsträckning som möjligt avspegla hela behovet samt försöka att täcka bredden som dessa frågor spänner över.