den 28 februari
Fråga
2007/08:860 Bensinstation i glesbygd
av Tomas Tobé
(m)
till
näringsminister Maud Olofsson (c)
Den
1 april 2006 infördes den så kallade pumplagen som bland annat innebär att de
större bränslesäljarna är skyldiga att erbjuda förnybara drivmedel. Med tanke
på de miljöhot som föreligger är detta både rätt och viktigt. Men effekterna av
denna lag har fått orimliga konsekvenser. Många av de större oljebolagen ser
över sina försäljningsställen, vilket redan resulterat i att de stängt igen många
mackar, och det drabbar glesbygden mycket hårt. Nu har det även aviserats att
Uno-X-macken i Hassela ska läggas ned, vilket innebär att ytterligare en ort
kan förlora tillgång till en bensinmack.
För
många mindre mackar är det en omöjlighet rent ekonomiskt att till exempel
installera en etanolpump då kostnaderna för en sådan pump ligger kring
300 000–500 000 kronor. Det näst vanligaste biobränslet är biogas men
dessvärre är inte det ett bra alternativ för större delen av glesbygden. En
sådan pump beräknas dessutom kosta 3–5 miljoner då den kräver nya tankar, en
kompressor och en helt ny typ av tankningsutrustning.
Sverige
har i dag ca 1 100 E 85-pumpar. Etableringen av E 85 är närmast
total förutom i glesbygder där en försumbar andel av den totala bränslemarknaden
finns. Det vore därför rimligt att avbryta det tvångsmässiga genomförandet av
installationen på små mackar. Annars är det nödvändigt att diskutera huruvida
staten kan gå in och erbjuda stimulansstöd till de investeringar som krävs för
att mackarna ska finnas kvar i framtiden.
Vilka
åtgärder avser ministern att vidta för att erbjuda
stöd till de investeringar som krävs för att mackar på glesbygden ska finnas
kvar i framtiden?