den 22 februari
Fråga
2007/08:844 Naturtillgångar i Demokratiska republiken
Kongo
av Hans Linde
(v)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
År
av krig samt utländska företags plundring av naturtillgångar har resulterat i
att Demokratiska republiken Kongo i dag är ett av världens fattigaste länder.
Gruvprojektet Tenke Fungurume Mining, där svensk-kanadensiska Lundin Mining är
en av huvudägarna, är ett exempel på detta. Redan när kontraktet slöts 1996
utlovade Lundingruppen dåvarande diktatorn Mobuto en donation till hans
”valkampanj”. Efter att Mobuto störtats betalades 25 miljoner US-dollar in på
ett bankkonto som tillhörde ett bolag som till 50 procent ägdes av den nye
ledaren, Laurent-Désiré Kabila. IMC, International Mining Consultants Groups,
ansåg att kontraktet med den kongolesiska staten borde omförhandlas eftersom
det var alltför ofördelaktigt för landet. Av TFM:s nettoinkomster avsätts
endast 0,3 procent i en social fond med syfte att skapa utveckling. Samtidigt
tvingas invånarna i närheten av gruvan att lämna sina hem och överge sin mark
utan att få fullgod ersättning. Missnöjet med gruvan resulterade i januari i år
i ett upplopp i staden Fungurume. Trots uppenbara brister har både Europeiska
investeringsbanken och Afrikanska utvecklingsbanken, i vilka Sverige är
medlemmar, beviljat lån på tillsammans 200 miljoner US-dollar till projektet.
Inom pågående förhandlingar mellan Afrika och EU om det europeiska
partnerskapsavtalet har den borgerliga regeringen arbetat för att avtalet ska
inkludera regelverk för upphandling och investeringar, vilket skulle försvåra
för länder som Kongo att kräva att utländska företag tar socialt och
miljömässigt ansvar vid investeringar.
Jag
vill med anledning av detta fråga utrikesminister Carl Bildt:
Vilka
initiativ avser ministern att ta för att Demokratiska republiken Kongo och
andra utvecklingsländer ska få tillgång till en större del av avkastningen från
sina egna naturtillgångar?