den 22 februari

Fråga

2007/08:844 Naturtillgångar i Demokratiska republiken Kongo

av Hans Linde (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

År av krig samt utländska företags plundring av naturtillgångar har resulterat i att Demokratiska republiken Kongo i dag är ett av världens fattigaste länder. Gruvprojektet Tenke Fungurume Mining, där svensk-kanadensiska Lundin Mining är en av huvudägarna, är ett exempel på detta. Redan när kontraktet slöts 1996 utlovade Lundingruppen dåvarande diktatorn Mobuto en donation till hans ”valkampanj”. Efter att Mobuto störtats betalades 25 miljoner US-dollar in på ett bankkonto som tillhörde ett bolag som till 50 procent ägdes av den nye ledaren, Laurent-Désiré Kabila. IMC, International Mining Consultants Groups, ansåg att kontraktet med den kongolesiska staten borde omförhandlas eftersom det var alltför ofördelaktigt för landet. Av TFM:s nettoinkomster avsätts endast 0,3 procent i en social fond med syfte att skapa utveckling. Samtidigt tvingas invånarna i närheten av gruvan att lämna sina hem och överge sin mark utan att få fullgod ersättning. Missnöjet med gruvan resulterade i januari i år i ett upplopp i staden Fungurume. Trots uppenbara brister har både Europeiska investeringsbanken och Afrikanska utvecklingsbanken, i vilka Sverige är medlemmar, beviljat lån på tillsammans 200 miljoner US-dollar till projektet. Inom pågående förhandlingar mellan Afrika och EU om det europeiska partnerskapsavtalet har den borgerliga regeringen arbetat för att avtalet ska inkludera regelverk för upphandling och investeringar, vilket skulle försvåra för länder som Kongo att kräva att utländska företag tar socialt och miljömässigt ansvar vid investeringar.

Jag vill med anledning av detta fråga utrikesminister Carl Bildt:

Vilka initiativ avser ministern att ta för att Demokratiska republiken Kongo och andra utvecklingsländer ska få tillgång till en större del av avkastningen från sina egna naturtillgångar?