den 22 februari

Fråga

2007/08:837 Glesbygdens bensinstationer

av Lars Gustafsson (kd)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Socialdemokraterna och Miljöpartiet genomdrev i den förra regeringen 2005, trots reservationer från alla de övriga partierna, nya regler för landets bensinstationer. Alla försäljningsställen av fordonsbränsle måste tillhandahålla minst ett förnybart bränsle i sina pumpar. Man beslutade att genomföra omställningen etappvis. I april 2006 kom de stora bensinstationerna att omfattas av kravet. Nästa år i mars måste även små stationer kunna uppvisa ett förnybart bränsle.

Reservanterna hänvisade till hur förslaget saknade teknikneutralitet och skulle gynna etanol framför andra förnybara bränslen som biogas. Så har det också blivit med etanol E 85 som i kraft av att vara den billigaste investeringen också blivit det vanligaste alternativet.

Nu slår de mindre bensinstationerna larm. Tusentals stationer över hela landets glesbygd riskerar att behöva stänga. Den relativt stora investering som krävs för att kunna erbjuda ett förnybart alternativ är mer än den lokale bensinstationsägaren klarar. När dessutom drivmedel främst är en kompletterande produkt finns ingen lönsamhet att hämta hem. Glesbygdsstationerna har i stället funktion som lanthandlare och servicecenter, det sista navet i många minskande glesbygder. De strategier för glesbygdens utveckling som regeringen ämnar utveckla siktar mot framgena lösningar för att säkerhetsställa tillgången på fossila och alternativa drivmedel. Den aktuella situationen är emellertid akut och utarmar glesbygden redan i år.

Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att glesbygdens bensinstationer ska kunna upprätthålla sin verksamhet utifrån rådande lagstiftning?