den 22 februari
Fråga
2007/08:837 Glesbygdens bensinstationer
av Lars
Gustafsson (kd)
till
näringsminister Maud Olofsson (c)
Socialdemokraterna
och Miljöpartiet genomdrev i den förra regeringen 2005, trots reservationer
från alla de övriga partierna, nya regler för landets bensinstationer. Alla
försäljningsställen av fordonsbränsle måste tillhandahålla minst ett förnybart
bränsle i sina pumpar. Man beslutade att genomföra omställningen etappvis. I
april 2006 kom de stora bensinstationerna att omfattas av kravet. Nästa år i
mars måste även små stationer kunna uppvisa ett förnybart bränsle.
Reservanterna
hänvisade till hur förslaget saknade teknikneutralitet och skulle gynna etanol
framför andra förnybara bränslen som biogas. Så har det också blivit med etanol
E 85 som i kraft av att vara den billigaste investeringen också blivit det
vanligaste alternativet.
Nu slår
de mindre bensinstationerna larm. Tusentals stationer över hela landets
glesbygd riskerar att behöva stänga. Den relativt stora investering som krävs
för att kunna erbjuda ett förnybart alternativ är mer än den lokale
bensinstationsägaren klarar. När dessutom drivmedel främst är en kompletterande
produkt finns ingen lönsamhet att hämta hem. Glesbygdsstationerna har i stället
funktion som lanthandlare och servicecenter, det sista navet i många minskande
glesbygder. De strategier för glesbygdens utveckling som regeringen ämnar
utveckla siktar mot framgena lösningar för att
säkerhetsställa tillgången på fossila och alternativa drivmedel. Den aktuella situationen
är emellertid akut och utarmar glesbygden redan i år.
Vad
avser ministern att vidta för åtgärder för att glesbygdens bensinstationer ska
kunna upprätthålla sin verksamhet utifrån rådande lagstiftning?