den 18 februari

Fråga

2007/08:796 Uranbrytning och demonstrationsrätten

av Bodil Ceballos (mp)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Provborrningar efter uran tillåts runt om i landet. Oljan ska ersättas och många tror på den enkla lösningen att ersätta ett ändligt bränsle med ett annat. Riskerna är enorma, inte bara olyckor under drift. Vad händer om berggrunden faktiskt inte är stabil i 100 000 år och hur ska vi skydda oss om det radioaktiva avfallet kommer i orätta händer?

En kraftfull manifestation med ockupation av vägen till provborrningsområdet i Nianfors genomfördes söndagen den 10 januari. Efter tröstlösa överklaganden och undvikande ställningstaganden från länsstyrelsens miljöenhet tog bygdens folk saken i egna händer.

Tillståndshavarna Mineralbolaget och borrföretaget Drillcom borde ta sig en extra funderare över lämpligheten.

I samband med provborrningar efter berg för slutförvar av högaktiva atomsopor i november 1985 uttryckte dåvarande energiministern Birgitta Dahl: ”Ockupationen av borrplatsen i Almunge skall inte stoppas genom hårda tag och polisingripande. Det är min bestämda ståndpunkt.” Nu blir det av allt att döma aktuellt med ett liknande motstånd i Nianfors, Hudiksvall, i samband med provborrning efter uran. Kommunen har uttryckt att man kommer att utnyttja sin vetorätt mot uranbrytning och en stor folkopinion går emot planerna.

Jag vill därför fråga ministern om hon avser att se över regelverket i syfte att garantera demonstranters rätt att fredligt protestera mot provborrningar utan polisingripanden.