den 18 februari
Fråga
2007/08:796 Uranbrytning och demonstrationsrätten
av Bodil
Ceballos (mp)
till
justitieminister Beatrice Ask (m)
Provborrningar
efter uran tillåts runt om i landet. Oljan ska ersättas och många tror på den
enkla lösningen att ersätta ett ändligt bränsle med ett annat. Riskerna är
enorma, inte bara olyckor under drift. Vad händer om berggrunden faktiskt inte
är stabil i 100 000 år och hur ska vi skydda oss om det radioaktiva avfallet
kommer i orätta händer?
En
kraftfull manifestation med ockupation av vägen till provborrningsområdet i
Nianfors genomfördes söndagen den 10 januari. Efter tröstlösa överklaganden och
undvikande ställningstaganden från länsstyrelsens miljöenhet tog bygdens folk
saken i egna händer.
Tillståndshavarna
Mineralbolaget och borrföretaget Drillcom borde ta sig en extra funderare över
lämpligheten.
I
samband med provborrningar efter berg för slutförvar av högaktiva atomsopor i november
1985 uttryckte dåvarande energiministern Birgitta Dahl: ”Ockupationen av
borrplatsen i Almunge skall inte stoppas genom hårda tag och polisingripande.
Det är min bestämda ståndpunkt.” Nu blir det av allt att döma aktuellt med ett
liknande motstånd i Nianfors, Hudiksvall, i samband med provborrning efter
uran. Kommunen har uttryckt att man kommer att
utnyttja sin vetorätt mot uranbrytning och en stor folkopinion går emot
planerna.
Jag
vill därför fråga ministern om hon avser att se över regelverket i syfte att
garantera demonstranters rätt att fredligt protestera mot provborrningar utan
polisingripanden.