den 18 januari
Fråga
2007/08:607 Arlandabanan
av Lars Mejern
Larsson (s)
till
statsrådet Åsa Torstensson (c)
En
enkel tågbiljett mellan Köpenhamns centrum och nationens huvudflygplats kostar
ca 30 kronor. Från Stockholm city till Arlanda kostar samma resa 220 kronor.
Skillnaderna är stora. Järnvägen till Arlanda är ett av få exempel i Sverige
där det finns en blandning av privat och offentligt kapital och inflytande,
något som den nuvarande regeringen föredrar att kalla OPS. Priset för
resenärerna är bara ett av många problem som finns för järnvägen till Arlanda.
Ett annat problem är att Mälardalslänens önskan om att öka möjligheterna att
resa utan byte till Arlanda inte kan tillgodoses. SJ har inte de ekonomiska
möjligheterna att ta upp eller släppa av passagerare i den omfattning som vore
önskvärd. Ytterligare en önskan som finns är att förlänga pendeltågens
sträckning till Uppsala, men där saknar i stället SL
de ekonomiska resurserna för att trafikera Arlanda. Konsekvensen blir därmed en
dåligt nyttjad fjärrtågsstation och som är ett hinder för bland annat
arbetsmarknadens utveckling. Sammanfattningsvis hindrar det privata monopolet
en önskvärd utveckling av kollektivtrafikresandet till flygplatsen. Förbättrad
kollektivtrafik till flygplatsen är bra i sig, men måste också till för att
flygplatsen ska klara utsläppstaket. Statens förhandlare för Stockholms
infrastruktur, Carl Cederschiöld, anser att staten bör överväga att utnyttja
sin option och lösa in järnvägen till Arlanda.
Avser
ministern att följa Carl Cederschiölds rekommendation?