den 18 januari

Fråga

2007/08:607 Arlandabanan

av Lars Mejern Larsson (s)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

En enkel tågbiljett mellan Köpenhamns centrum och nationens huvudflygplats kostar ca 30 kronor. Från Stockholm city till Arlanda kostar samma resa 220 kronor. Skillnaderna är stora. Järnvägen till Arlanda är ett av få exempel i Sverige där det finns en blandning av privat och offentligt kapital och inflytande, något som den nuvarande regeringen föredrar att kalla OPS. Priset för resenärerna är bara ett av många problem som finns för järnvägen till Arlanda. Ett annat problem är att Mälardalslänens önskan om att öka möjligheterna att resa utan byte till Arlanda inte kan tillgodoses. SJ har inte de ekonomiska möjligheterna att ta upp eller släppa av passagerare i den omfattning som vore önskvärd. Ytterligare en önskan som finns är att förlänga pendeltågens sträckning till Uppsala, men där saknar i stället SL de ekonomiska resurserna för att trafikera Arlanda. Konsekvensen blir därmed en dåligt nyttjad fjärrtågsstation och som är ett hinder för bland annat arbetsmarknadens utveckling. Sammanfattningsvis hindrar det privata monopolet en önskvärd utveckling av kollektivtrafikresandet till flygplatsen. Förbättrad kollektivtrafik till flygplatsen är bra i sig, men måste också till för att flygplatsen ska klara utsläppstaket. Statens förhandlare för Stockholms infrastruktur, Carl Cederschiöld, anser att staten bör överväga att utnyttja sin option och lösa in järnvägen till Arlanda.

Avser ministern att följa Carl Cederschiölds rekommendation?