Fråga
2007/08:476 Idrottens självständighet
av Lars
Wegendal (s)
till
kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Under
senare dagar har frågan om tidig specialisering och elitsatsning bland
nioåringar diskuterats i medierna. Diskussionen har denna gång sitt ursprung i
en fotbollsförening som gör en talangsatsning och dessutom kräver en årlig
ersättning på 9 000 kronor för att barnen ska få vara med. Många
föräldrar, inom och utanför föreningen, är djupt kritiska liksom riksidrotten
som menar att denna utgallring motverkar idrottens grundidé.
Idrottsministern
har i olika sammanhang, under det senaste året, varit tydlig med vikten av
idrottens självständighet och att så få pekpinnar som möjligt ska finnas
kopplade till de statliga medel som idrotten årligen erhåller. Det är en god
grundinställning som jag tror alla delar.
I ett
tidningsutlåtande säger nu idrottsministern att en tidig specialisering strider
mot Idrottslyftets syfte samt att det finns rapporter som visar att tidig
specialisering kan vara skadlig. Idrottsministern säger vidare att en av de
viktigaste poängerna med Idrottslyftet är att idrotten ska öppnas för fler och
att fler ska idrotta längre upp i åldrarna. Hon säger också att hon inte är
säker på att de 500 miljoner kronor som idrotten årligen får i anslag från
regeringen – Idrottslyftet – används på det sätt det är tänkt. Detta är
naturligtvis djupt allvarligt.
Med
anledning av detta är min fråga till ministern:
Vad
avser ministern att vidta för åtgärder för att säkerställa idrottens
självständighet samtidigt som idrottens anslag används på det sätt som det är
tänkt?