den 28 november
Fråga
2007/08:361 Svensk position inför mötet om klusterbomber i
Wien
av Hans Linde
(v)
till
försvarsminister Sten Tolgfors (m)
I
februari i år antogs vid en regeringskonferens i Oslo ett avtal som utgör
första steget mot ett förbud mot ”klustervapen som orsakar oacceptabel skada på
civilpersoner” senast år 2008. Sverige var ett av länderna bakom avtalet. Trots
detta bestämde sig den svenska regeringen för att inte delta på det
nästkommande mötet inom ramen för Osloprocessen som hölls i Peru i maj. Den 5–7
december arrangeras nästa möte inom Osloprocessen, i Wien. Sverige kommer denna
gång att vara representerat. Vid mötet i Wien kommer flera frågor att
diskuteras som kommer att vara centrala för ett framtida avtal om förbud, bland
annat formerna för internationellt samarbete och stöd till klusterbombernas
offer. En annan central fråga är hur klusterbomber ska definieras. Det har
funnits krafter som velat exkludera klustervapen med självförstörelsemekanism
från ett framtida förbud, vilket bland annat skulle undanta de svenska
klusterbomberna bombkapsel 90.
Klustervapen
med självförstörelsemekanismer har utmålats som säkra. Men av erfarenhet vet vi
att även dessa klustervapen lämnar efter sig stora mängder oexploderade
substridsdelar som förorsakar enorm skada, i synnerhet bland barn. I Libanon
har stora mängder oexploderade M 85, klusterammunition med
självförstörelsemekanism, hittats efter Israels
anfallskrig 2007. Det är därför avgörande att ett framtida förbud också
inkluderar dessa klustervapen.
Jag
vill därför fråga försvarsminister Sten Tolgfors:
Vilka
åtgärder avser ministern att vidta för att inom ramen för Osloprocessen verka
för en definition av klustervapen som också inkluderar klustervapen med så
kallad självförstörelsemekanism?