den 28 november

Fråga

2007/08:361 Svensk position inför mötet om klusterbomber i Wien

av Hans Linde (v)

till försvarsminister Sten Tolgfors (m)

I februari i år antogs vid en regeringskonferens i Oslo ett avtal som utgör första steget mot ett förbud mot ”klustervapen som orsakar oacceptabel skada på civilpersoner” senast år 2008. Sverige var ett av länderna bakom avtalet. Trots detta bestämde sig den svenska regeringen för att inte delta på det nästkommande mötet inom ramen för Osloprocessen som hölls i Peru i maj. Den 5–7 december arrangeras nästa möte inom Osloprocessen, i Wien. Sverige kommer denna gång att vara representerat. Vid mötet i Wien kommer flera frågor att diskuteras som kommer att vara centrala för ett framtida avtal om förbud, bland annat formerna för internationellt samarbete och stöd till klusterbombernas offer. En annan central fråga är hur klusterbomber ska definieras. Det har funnits krafter som velat exkludera klustervapen med självförstörelsemekanism från ett framtida förbud, vilket bland annat skulle undanta de svenska klusterbomberna bombkapsel 90.

Klustervapen med självförstörelsemekanismer har utmålats som säkra. Men av erfarenhet vet vi att även dessa klustervapen lämnar efter sig stora mängder oexploderade substridsdelar som förorsakar enorm skada, i synnerhet bland barn. I Libanon har stora mängder oexploderade M 85, klusterammunition med självförstörelsemekanism, hittats efter Israels anfallskrig 2007. Det är därför avgörande att ett framtida förbud också inkluderar dessa klustervapen.

Jag vill därför fråga försvarsminister Sten Tolgfors:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att inom ramen för Osloprocessen verka för en definition av klustervapen som också inkluderar klustervapen med så kallad självförstörelsemekanism?