den 1 november

Fråga

2007/08:203 Fackliga rättigheter enligt förtroendemannalagen

av Luciano Astudillo (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Enligt förtroendemannalagen, FML, är arbetsgivaren förbjuden att hindra fackligt arbete. Arbetsgivaren måste också se till att genomföra eventuella organisatoriska förändringar som kan krävas för att fackligt arbete ska kunna genomföras. Den facklige förtroendemannen har rätt till ledighet från sina arbetsuppgifter i den utsträckning som behövs för att sköta det fackliga uppdraget. Ledigheten måste vara skälig utifrån arbetsplatsens förhållanden. Lagen säger också att den förtroendevaldas ledighet inte får medföra ”betydande hinder för arbetets behöriga gång”. Emellertid krävs mycket starka skäl för att en arbetsgivare ska kunna stoppa ledigheten med det argumentet.

I LO-Tidningen nr 32 år 2007, kan vi läsa om ett huvudskyddsombud tillika försäkringsansvarig i en IF Metall-klubb som nekats ledighet av arbetsgivaren för att sköta sitt fackliga uppdrag. Enligt facket blev förtroendemannen alltså nekad den ledighet som han enligt lagen hade rätt till. Ett av syftena med FML är att lagen stöder det fackliga arbetet genom att bland annat reglera de fackliga förtroendemännens arbetssituation och skydd på arbetsplatsen. FML är därför en av grundstenarna i den svenska modellen och själva förutsättningen för att facklig verksamhet kan bedrivas utan hinder ute på arbetsplatserna. Arbetsmarknadsministern har vid flera tillfällen tydligt deklarerat att han står bakom den svenska modellen. Jag vill därför fråga följande:

Vilka initiativ ämnar arbetsmarknadsministern ta för att säkerställa att förtroendemannalagen förblir intakt och följs på det sätt som lagen avser?