den 1 november
Fråga
2007/08:203 Fackliga rättigheter enligt
förtroendemannalagen
av Luciano
Astudillo (s)
till
arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Enligt
förtroendemannalagen, FML, är arbetsgivaren förbjuden att hindra fackligt
arbete. Arbetsgivaren måste också se till att genomföra eventuella
organisatoriska förändringar som kan krävas för att fackligt arbete ska kunna
genomföras. Den facklige förtroendemannen har rätt till ledighet från sina
arbetsuppgifter i den utsträckning som behövs för att sköta det fackliga
uppdraget. Ledigheten måste vara skälig utifrån arbetsplatsens förhållanden.
Lagen säger också att den förtroendevaldas ledighet inte får medföra ”betydande
hinder för arbetets behöriga gång”. Emellertid krävs mycket starka skäl för att
en arbetsgivare ska kunna stoppa ledigheten med det argumentet.
I
LO-Tidningen nr 32 år 2007, kan vi läsa om ett huvudskyddsombud tillika
försäkringsansvarig i en IF Metall-klubb som nekats ledighet av arbetsgivaren
för att sköta sitt fackliga uppdrag. Enligt facket blev förtroendemannen alltså
nekad den ledighet som han enligt lagen hade rätt till. Ett av syftena med FML
är att lagen stöder det fackliga arbetet genom att bland annat reglera de
fackliga förtroendemännens arbetssituation och skydd på arbetsplatsen. FML är
därför en av grundstenarna i den svenska modellen och själva förutsättningen
för att facklig verksamhet kan bedrivas utan hinder ute på arbetsplatserna.
Arbetsmarknadsministern har vid flera tillfällen tydligt deklarerat att han
står bakom den svenska modellen. Jag vill därför fråga följande:
Vilka
initiativ ämnar arbetsmarknadsministern ta för att säkerställa att förtroendemannalagen förblir intakt och följs på det sätt
som lagen avser?