den 11 september

Fråga

2007/08:1640 Konsekvenser av svensk sockerrörsodling i Tanzania

av Karin Svensson Smith (mp)

till statsrådet Gunilla Carlsson (m)

Enligt uppgifter som refereras i Der Spiegel den 5 september har det svenska företaget Sekabs planerade sockerrörsodling i Tanzania lett till att tusentals invånare tvingats flytta. Det befaras att den vattenkrävande odlingen kommer att skada kringliggande våtmarker och äventyra dricksvattenförsörjningen. Enligt Der Spiegel sker det ingen kompensation.

En studie från den tyska myndigheten för tekniskt samarbete visar på negativa konsekvenser av biobränsleplanteringar i Östafrika. Även om västvärldens förnyade engagemang i området leder till nya vägar och annan infrastruktur kan nettoeffekten bli negativ, särskilt för dem som tidigare levde på det jorden producerade innan den planterades med råvara till fordonsdrivmedel. Höjda livsmedelspriser kan givetvis gynna den som äger (och brukar) marken, men för andra kan det leda till att de inte har råd att köpa tillräckligt med mat.

En studie från universitetet i Dar es Salaam om biobränslen i Tanzania visar på hur människor förflyttats och att den inhemska livsmedelsproduktionen hotas. President Jakaya Kikwete reagerar på kritiken genom att säga att energiplanteringar inte ska vara ett alternativ till livsmedelsproduktion.

Sekabs odling i Östafrika ska användas för etanolframställning och har fått bidrag från Energimyndigheten och Sida.

Mot bakgrund av vad som anförts undrar jag om det är statsrådets ställningstagande att de statliga bidragen till Sekab är i överensstämmelse med regeringens politik för global utveckling.