den 11 september
Fråga
2007/08:1640 Konsekvenser av svensk sockerrörsodling i
Tanzania
av Karin
Svensson Smith (mp)
till
statsrådet Gunilla Carlsson (m)
Enligt
uppgifter som refereras i Der Spiegel den 5 september har det svenska företaget
Sekabs planerade sockerrörsodling i Tanzania lett till att tusentals invånare
tvingats flytta. Det befaras att den vattenkrävande odlingen kommer att skada
kringliggande våtmarker och äventyra dricksvattenförsörjningen. Enligt Der
Spiegel sker det ingen kompensation.
En studie
från den tyska myndigheten för tekniskt samarbete visar på negativa
konsekvenser av biobränsleplanteringar i Östafrika. Även om västvärldens
förnyade engagemang i området leder till nya vägar och annan infrastruktur kan
nettoeffekten bli negativ, särskilt för dem som tidigare levde på det jorden
producerade innan den planterades med råvara till fordonsdrivmedel. Höjda
livsmedelspriser kan givetvis gynna den som äger (och brukar) marken, men för
andra kan det leda till att de inte har råd att köpa tillräckligt med mat.
En
studie från universitetet i Dar es Salaam om biobränslen i Tanzania visar på
hur människor förflyttats och att den inhemska livsmedelsproduktionen hotas.
President Jakaya Kikwete reagerar på kritiken genom att säga att
energiplanteringar inte ska vara ett alternativ till livsmedelsproduktion.
Sekabs
odling i Östafrika ska användas för etanolframställning och har fått bidrag
från Energimyndigheten och Sida.
Mot
bakgrund av vad som anförts undrar jag om det är statsrådets ställningstagande
att de statliga bidragen till Sekab är i överensstämmelse med regeringens
politik för global utveckling.