den 29 augusti
Fråga
2007/08:1601 Tvångs- och barnäktenskap
av Finn
Bengtsson (m)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
Fram
till mitten av 1970-talet hade Sverige en lag som uttryckligen förbjöd tvångs-
och barnäktenskap. Lagen ansågs senare onödig då bedömningen att företeelsen
var sällsynt och att giftermål mot en persons vilja var förbjudet i annan mer
heltäckande lagstiftning.
Ett
nyligen uppmärksammat fall har dock visat att en minderårig flicka blivit
bortgift utan sin kännedom och att fadern, som i detta fall arrangerat
giftermålet för sin dotter, hävdat att han inte gjort något olagligt.
Med
alliansregeringens i allmänhet, och socialministerns i synnerhet, viktiga
initiativ till en reformering av barnpolitiken i syfte att stärka barns
rättigheter genom att så långt möjligt utgå från ett perspektiv som fokuserar
på barnets intressen förefaller fall av den typ som beskrivs ovan som något som
strider mot regeringens ambitioner med en ny barnpolitik.
Det är
i detta sammanhang inte det enskilda fallet som är i centrum för min fråga till
statsrådet utan det faktum att en möjlig lucka i nuvarande lagstiftning gör att
man tydligen kan hävda att ett arrangerat bortgifte av en minderårig inte är
olagligt. Enligt min mening är det ur ett barns perspektiv inte tillfyllest att
hävda att barnet inte motsatt sig ett av vårdnadshavarna arrangerat giftermål
för att anse ett sådant barnäktenskap som lagenligt.
Vilka
initiativ avser socialministern att ta för att
giftermål arrangerade av vårdnadshavare, för barns räkning, ska ses som en
olaglig företeelse i vårt land?