den 29 augusti

Fråga

2007/08:1601 Tvångs- och barnäktenskap

av Finn Bengtsson (m)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Fram till mitten av 1970-talet hade Sverige en lag som uttryckligen förbjöd tvångs- och barnäktenskap. Lagen ansågs senare onödig då bedömningen att företeelsen var sällsynt och att giftermål mot en persons vilja var förbjudet i annan mer heltäckande lagstiftning.

Ett nyligen uppmärksammat fall har dock visat att en minderårig flicka blivit bortgift utan sin kännedom och att fadern, som i detta fall arrangerat giftermålet för sin dotter, hävdat att han inte gjort något olagligt.

Med alliansregeringens i allmänhet, och socialministerns i synnerhet, viktiga initiativ till en reformering av barnpolitiken i syfte att stärka barns rättigheter genom att så långt möjligt utgå från ett perspektiv som fokuserar på barnets intressen förefaller fall av den typ som beskrivs ovan som något som strider mot regeringens ambitioner med en ny barnpolitik.

Det är i detta sammanhang inte det enskilda fallet som är i centrum för min fråga till statsrådet utan det faktum att en möjlig lucka i nuvarande lagstiftning gör att man tydligen kan hävda att ett arrangerat bortgifte av en minderårig inte är olagligt. Enligt min mening är det ur ett barns perspektiv inte tillfyllest att hävda att barnet inte motsatt sig ett av vårdnadshavarna arrangerat giftermål för att anse ett sådant barnäktenskap som lagenligt.

Vilka initiativ avser socialministern att ta för att giftermål arrangerade av vårdnadshavare, för barns räkning, ska ses som en olaglig företeelse i vårt land?