Fråga
2007/08:1564 Gravrätten
av Dan
Kihlström (kd)
till
kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Allt
fler ägnar sig åt släktforskning i Sverige. Ett viktigt inslag i detta
släktarbete kan vara besök vid äldre släktgravar. I detta sammanhang
uppmärksammas ett växande problem. Gravstenar som släktingar trodde fanns ”för
evigt” finns inte kvar när man kommer på det årliga besöket till fädrens bygd
för att lägga en blomma på släktgraven.
I dag
kan gravrättsinnehavaren själv bestämma och behöver inte ta hänsyn till andra
släktingars uppfattning eller vilja om släktgraven ska behållas eller
återlämnas till kyrkogårdsförvaltningen. Många vet inte om att
gravrättsinnehavaren ensam bestämmer om släktgraven och inte behöver ta hänsyn
till övriga anhöriga. Begravningslagen är otydlig på denna punkt.
En
sådan oklar lagstiftning är inte bra, då den kan skapar motsättningar och
konflikter mellan släktingar som har olika uppfattningar när det gäller att ha
kvar släktgraven och gravrättsinnehavet.
Begravningslagen
(1990:1144) reglerar heller inte tydligt möjligheten att få tillbaka en
gravrätt som man anser vara återlämnad på ett felaktigt sätt.
Mot
bakgrund av ovanstående vill jag fråga vad statsrådet avser att göra för att
förtydliga lagstiftningen när det gäller gravrätten.