Fråga
2007/08:1501 Journalistisk frihet
av Lennart
Sacrédeus (kd)
till
kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Yttrande-
och pressfriheten tillhör de mest grundläggande demokratiska rättigheterna i
våra grundlagar och utgör därmed själva basen för vårt statsskick och samhälle.
Att fritt få beskriva verkligheten, oavsett om det är i positiva eller kritiskt
granskande termer, ingår i det journalistiska uppdraget.
Under
Pridefestivalen i Stockholm den 25 juli – den 3 augusti, med stor privat och
offentlig ekonomisk sponsring, ställs flera krav på journalister för att
erhålla pressackreditering. Ett villkor lyder: ”Ta inte någons sexuella
läggning eller köndsidentitet för givet, beskriv alltså inte de människor ni
intervjuar som ’homosexuella’, ’transsexuella’ eller ens som män eller kvinnor
och så vidare, om personen inte uttryckligen själv kallar sig det.” Om någon
inte följer dessa ”förhållningssätt och regler” – som att beskriva en kvinna
som kvinna eller en man som en man utan att ha fått ”tillstånd” av personen i
fråga – anser sig arrangörerna ha rätt att frånta journalisten ackrediteringen!
Journalistförbundets
ordförande Agneta Lindblom Hulthén säger till Dagen (den 23 juli) att hon
reagerar mot att journalister tillskrivs särskilda förhållningsregler i samband
med festivalbevakningen. Hon betonar att det ”ska alltid vara upp till
redaktionerna att själva avgöra vad och hur man ska skriva om en händelse”. Hon
uttrycker förvåning över att man i dag ställer krav på hur journalister ska
uppträda. Prides presschef Anna Söderström menar för sin del att ”det viktiga
är att media förstår att de kommer att arbeta i en frizon”.
På
vilket lämpligt sätt är statsrådet beredd att agera för att motverka en
utveckling där journalister inte tillåts skriva vad de vill genom censur och
hotas med att fråntas sin journalistackreditering ifall de inte beskriver
verkligheten på ett sätt som arrangörer kräver att de ska göra det på?