Fråga
2007/08:1448 Investering i järnvägen Dannemora–Hargshamn,
arbete och miljö
av Mikael
Oscarsson (kd)
till
statsrådet Åsa Torstensson (c)
År
1992 lade SSAB ned verksamheten i Dannemora gruvor, som under 500 år var en av
Sveriges mest betydande järnmalmsproducenter. År 2005 bildades Dannemora
Mineral AB i syfte att återuppta driften i gruvan, och i december 2006
meddelade Bergsstaten att brytningskoncession erhållits. Miljödomstolen har nu
också gett sitt tillstånd till järnmalmsbrytningen, samtidigt som ytterligare
tillståndsinhämtning pågår, med målet att pårbörja järnmalmsbrytningen 2009.
Att återuppta brytningen i Dannemora är inte minst viktigt ur
arbetsmarknadssynpunkt för Dannemora, Östhammars kommun, ja hela Uppland och
Uppsala län.
Sedan
brytningen lades ned har den järnväg som användes för att frakta malmen till
Hargshamn förfallit. Hastigheten har nu sänkts till 40 kilometer per timme från
tidigare 70 kilometer per timme för det fåtal godstransporter som sker. Om
järnvägen inte rustas upp är alternativet att frakta malmen med långtradare.
Det är dock inte försvarbart – av bland annat miljöskäl och trafiksäkerhetsskäl
– att frakta 4 000 ton malm med tunga fordon varje dag från Dannemora till
Hargshamn. Detta innebär 70 tunga långtradare varje arbetsdag, eller en
långtradare var sjätte minut i skytteltrafik från gruvområdet till hamnen i
Hargshamn. Om inte Banverket satsar på järnvägen kommer Vägverket att få stå
för kostnaderna med det slitage som då åsamkas vägnätet.
Alla
skäl talar för att staten ska finansiera upprustningen av järnvägen, som är en
del av det statligt ägda järnvägsnätet, i sin kommande infrastruktursatsning.
Vad
avser statsrådet att vidta för åtgärder för att säkerställa att järnvägen
Dannemora–Hargshamn rustas upp, vilket är angeläget ur miljö- och arbetsmarknadsperspektiv
inför framtida järnmalmsbrytning i Dannemora gruvor?