den 13 juni

Fråga

2007/08:1361 Internationellt förbud mot klustervapen

av Olle Thorell (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Det är vanliga människor som dödas och skadas av klustervapen. Klustervapen drabbar i första hand civila, dels genom att de sprids över ett så stort område, dels genom att många inte exploderar på en gång utan ligger kvar för att explodera vid ett senare tillfälle, kanske när de hittas av lekande barn eller av någon som försöker odla sin jord i krigets spår. En enig riksdag har beslutat att Sverige ska vara pådrivande för att få till stånd ett internationellt förbud för klustervapen och den så kallade Osloprocessen utgör en kraftfull del i arbetet för att få ett sådant till stånd. Regeringen har beklagligt nog valt att arbeta för undantag i stället för att vara pådrivande i denna process. När över 100 länder så under Osloprocessens förhandling i Dublin i maj 2008 enades om att anta en konvention som förbjuder klustervapen tvingades också den svenska borgerliga regeringen ansluta sig till denna skara och överge sina tidigare krav på undantag för bombkapsel 90. Även om inte de länder som är ledande tillverkare av klustervapen deltagit är det ändå ett bra avtal om att förbjuda klustervapen som nu kommit till. Det är glädjande att Sverige sagt sig stödja konventionen. Men trots det glädjande svenska beskedet i Dublin är jag oroad mot bakgrund av regeringens tidigare agerande med vacklande engagemang i frågan samt statsministerns kommentar efter Dublinmötet – där han inte ville lova något för svensk del. Enligt Ekot är det flera statsråd som lämnar frågetecken huruvida Sverige verkligen ska skriva under konventionen senare i år.

Med anledning av det anförda vill jag fråga utrikesministern vilka åtgärder han avser att vidta för att Sverige ska kunna skriva under den ovan nämnda konventionen.