den 13 juni
Fråga
2007/08:1361 Internationellt förbud mot klustervapen
av Olle Thorell
(s)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Det
är vanliga människor som dödas och skadas av klustervapen. Klustervapen drabbar
i första hand civila, dels genom att de sprids över ett så stort område, dels
genom att många inte exploderar på en gång utan ligger kvar för att explodera
vid ett senare tillfälle, kanske när de hittas av lekande barn eller av någon
som försöker odla sin jord i krigets spår. En enig riksdag har beslutat att
Sverige ska vara pådrivande för att få till stånd ett internationellt förbud
för klustervapen och den så kallade Osloprocessen utgör en kraftfull del i
arbetet för att få ett sådant till stånd. Regeringen har beklagligt nog valt
att arbeta för undantag i stället för att vara pådrivande i denna process. När
över 100 länder så under Osloprocessens förhandling i Dublin i maj 2008 enades
om att anta en konvention som förbjuder klustervapen tvingades också den
svenska borgerliga regeringen ansluta sig till denna skara och överge sina
tidigare krav på undantag för bombkapsel 90. Även om inte de länder som är
ledande tillverkare av klustervapen deltagit är det ändå ett bra avtal om att
förbjuda klustervapen som nu kommit till. Det är glädjande att Sverige sagt sig
stödja konventionen. Men trots det glädjande svenska beskedet i Dublin är jag
oroad mot bakgrund av regeringens tidigare agerande
med vacklande engagemang i frågan samt statsministerns kommentar efter
Dublinmötet – där han inte ville lova något för svensk del. Enligt Ekot är det
flera statsråd som lämnar frågetecken huruvida Sverige verkligen ska skriva
under konventionen senare i år.
Med
anledning av det anförda vill jag fråga utrikesministern vilka åtgärder han
avser att vidta för att Sverige ska kunna skriva under den ovan nämnda
konventionen.